Fallgropar i sparandet: en rådgivares 8 vanligaste råd

1. De sämsta portföljerna finns hos dem med mycket pengar

Inte hos nybörjare och inte hos de riktigt rika – utan i mellanskiktet. Under en miljon gör man enkla misstag man kan rätta till med sparande. Över hundra miljoner har man ofta fått bra hjälp och landar i global index. Däremellan är man stor nog att göra dyra misstag men inte tillräckligt erfaren eller trygg för att hålla det enkelt.

2. Den rike fattigpensionären

Det går att sitta på en bostad värd 10 miljoner och ändå leva pension till pension – utan råd att resa med barnbarn eller ge julklappar. Att kämpa sig skuldfri kan paradoxalt nog resultera i att man inte kan leva det liv man vill. Hade man behållit tre miljoner i lån och haft kapitalet brett placerat hade man fått en helt annan frihet.

3. FIRE saknar marginaler – och det är problemet

De som pratar mest om FIRE har typiskt ett placerbart kapital på 1–10 miljoner och ska leva på det i 40 år. Det kräver att allting går rätt. Saker förändras alltid – barn behöver hjälp med bostad, vårdbehov uppstår – och då spricker hela kalkylen. Vill du göra FIRE, bygg in betydligt mer marginal än du tror att du behöver.

4. Riktigt rika pratar inte om FIRE

De som har 50+ miljoner tänker inte i FIRE-termer överhuvudtaget. Det är de som är precis på marginalen att kunna dra sig tillbaka som kämpar intensivast för konceptet – vilket i sig är ett varningstecken för att marginalerna är för små.

5. Amortera inte – det höjer din risk

En vanlig missuppfattning är att amortering ger trygghet. Men den som amorterat aggressivt har låst in kapitalet i en illikvid tillgång och saknar tillgång till likvida pengar när de behövs. En rimlig belåningsgrad med kapitalet brett placerat ger mer flexibilitet – både kortsiktigt och långsiktigt.

6. En finansiell rådgivare trollar inte fram bättre avkastning

Värdet ligger inte i att slå index – det kan ingen rådgivare lova utan att i praktiken spekulera. Värdet ligger i att sätta rätt risknivå, bibehålla strategin när det är jobbigt, undvika beteendemisstag och hjälpa dig att sova gott om natten. Det är vad Vanguard-studien som visar 1–3% mervärde handlar om.

7. De som fått pengar i arv är ofta tryggare klienter än de som tjänat ihop dem

Den som ärvt pengar känner ett krav att förvalta dem ansvarsfullt. Den som sålt ett bolag ser ofta fortfarande pengarna som “bolagspengar” och blir lätt fartblind – man tror att samma kompetens som gjorde en framgångsrik som företagare också gör en till en bra investerare. Det är två helt olika hantverk.

8. Planera till 95 – inte till ett slutdatum

Att sätta ett slutdatum för när sparkapitalet ska vara slut skapar stress i stället för frihet. Man stressar under perioden för att “njuta lagom” och oroar sig efteråt för att pengarna tryter. Bättre att planera för ett långt liv och behandla kapitalet som en resurs att använda klokt länge.

9. Nå din målallokering – och låt sedan pengarna vara

Det ekonomiska beslut som ger störst effekt om tio år men som få faktiskt gör: sätt upp rätt fördelning mellan likviditet, reservbuffert och potential, och rör sedan ingenting. De som faktiskt “glömmer” sin exponerade portfölj i tio år kommer se en väldig effekt.

10. Overaktivitet är en av de största fallgroparna

Att byta position för att det är Irankris eller Trump-oro innebär att man oftast bara är med på nedgångarna och missar uppgångarna. Man hoppar av tåget vid fel station – och när man väl bestämt sig har alla tåg redan gått.

11. Det är okej – och ibland nödvändigt – att få ett godkännande på att spendera

Många klienter letar inte primärt efter bättre avkastning. De letar efter ett godkännande på att faktiskt leva. En av de mest värdefulla sakerna en rådgivare kan göra är att se på siffrorna och säga: köp den där husbilen, du har råd.

12. Marknaden är alltid rätt värderad – per definition

Frågan “vad placerar man i när börsen känns övervärderad?” bygger på en felaktig premiss. Marknaden har bestämt kursen – anser du att den är övervärderad är det du som avviker från marknadens kollektiva bedömning. Det är inte en position man bör agera på med sin långsiktiga portfölj.

13. Sälj aktien om du inte längre tror på den

Rätt fråga att ställa sig är: om du hade haft pengarna kontant idag – hade du köpt den aktien eller en global indexfond? Man behöver inte tjäna tillbaka förlusten i samma värdepapper man förlorade den på. Att sitta kvar tills man är “plus minus noll” är ett klassiskt psykologiskt fälla.

14. Tumregel för lyxköp – ha minst 10–20 gånger beloppet i kapital

Innan man köper en lyxvara som kostar en miljon bör man ha 10–20 miljoner i placerbart kapital. Det handlar inte om moral utan om att man ska kunna göra köpet utan att det påverkar sin ekonomiska trygghet eller strategi.

15. Illikvida placeringar är där många gör sina dyraste misstag

I fasen när man börjar känna sig påläst och vill “bli duktig” är det lockande att ge sig in i PE-fonder, fastighetsprojekt och onoterat. Problemet är att pengarna kan vara låsta i fem år eller mer – och om börsen samtidigt sjunker eller livet förändras kan man inte agera. Det är inte avkastningen som är faran, det är bristen på handlingsfrihet.

16. Reservbufferten finns för att du inte ska sätta livet på paus

Reservbufferten är inte en nödfond – den är en livsfond. Den finns där så att om börsen dyker 30% mitt i att du planerar köpa en segelbåt behöver du inte skjuta upp köpet. Pengarna ska ligga i lågrisk som räntefonder och täcka planerade större utgifter de närmaste åren.

17. Företagare offrar sin framtid om de inte tar ut pension

Varje år man driver bolag utan att sätta av till tjänstepension är ett år man hade fått pensionsavsättningar som anställd – men nu inte får. Målet bör vara att ta ut motsvarande lön och pension som man hade haft i anställning, innan man börjar bygga kapital i bolaget.

18. Stressa inte när du ärver eller får en stor summa pengar

Det gör ingenting om det tar tre till sex månader att hitta rätt strategi och rådgivare. Pengarna försvinner inte av att de står stilla ett tag. Att rusa in i placeringar innan planen är klar är ett av de vanligaste och dyraste misstagen – och svårt att rätta till skattemässigt i efterhand.

19. Beloppets storlek säger sällan något om kompetensen

En person med sex miljoner i arv och en som tjänat ihop sex miljoner kan ha helt olika förutsättningar att förvalta dem klokt. Hur man kommit åt pengarna – arv, bolagsexit, långsiktigt sparande – påverkar ofta mer än själva beloppet.

20. De flesta sparar utan att veta vad pengarna ska användas till

De flesta sparar utan att ha ställt sig frågan vad pengarna faktiskt ska användas till. Det är rådgivarens första fråga – och den svåraste att besvara. Utan ett svar är det omöjligt att sätta rätt risknivå eller tidshorisonter.

21. 45-årsåldern är ekonomins bottennapp

Som 45-åring har man som regel minst tid, mest utgifter, högst belåning och mest oro. Det är trösterikt att veta att det strukturellt sett inte blir tuffare än så – lönen stiger, barnen flyttar, lånen minskar.

22. Rätt finansiell plan är den du kan hålla – inte den som är matematiskt optimal

En plan med perfekt risknivå på pappret är värdelös om personen inte sover om natten. En rådgivares uppgift är att hitta mellantinget mellan vad siffrorna säger och vad personen faktiskt klarar av psykologiskt.

23. Hur man hittar en bra rådgivare – och varningsflaggorna

Kolla Finansinspektionens rådgivningsregister och SwedSec. Träffa flera och känn på kemin. Störst varningsflagga: en rådgivare som lovar bättre avkastning än index. Näst störst: kundevent med champagne – någon betalar dem.

24. EU:s konsumentskydd har gjort oberoende rådgivning oåtkomlig för de flesta

Den administrativa bördan kring finansiell rådgivning i Sverige är så tung att det i praktiken inte är lönsamt att ta klienter under en viss förmögenhetsnivå. De som skulle behöva oberoende råd mest har ingen rimlig väg att få dem.

25. Skatteplanering som en miljardär – det går knappt ens för dem

Den egentliga “skatteplanering” som skiljer rika från övriga handlar om att ha ett bolag och kunna välja mellan lön, utdelning och pension. Det är inte fiffel – det är lagliga val inom systemet. Försöker man vara för smart straffar det svenska skattesystemet dig förr eller senare.

26. Rådgivaren planerar från nu till 95 – inte till nästa börscykel

Att lägga upp hela det ekonomiska livet på en tidslinje – boende, barn, utomlandsvistelse, arvsförskott, pensionsuttag – är grunden för att kunna sätta rätt risk vid rätt tidpunkt. Utan den kartan vet man inte när man behöver vilka pengar.

Jan: Vilka är en finansiell rådgivares bästa tips? Vilka är misstagen och fallgroparna att undvika? Vad brukar han se hos klienter med olika förmögenhetsnivåer? Hur ska man tänka om man är i början av sin ekonomiska resa, har kommit en bit på den, eller kanske redan vunnit det ekonomiska spelet?

Det är vad vi pratar om i detta avsnitt, där vi får träffa Ricard Nylund som driver det egna finansiella rådgivningsbolaget Rikapp och som också är den vi brukar bolla frågor med – jag, Mina och Karolin. Det här avsnittet är reklam för honom, eftersom vi gillar honom och tycker att man ska lyfta fram dem som gör bra saker.

I första delen tar vi upp och kommenterar saker han sagt i tidigare avsnitt och i forumet, som en slags sammanfattning. I andra delen blir det läsarfrågor som ni har skickat in. Jag hoppas att du gillar avsnittet, och vi ses i kommentarerna efteråt.

Jag tänker att vi hoppar rakt in i det.

Ricard: Okej.

Jan: Du besökte oss för ett och ett halvt år sedan, i september 2024. Vi hade faktiskt en läsarfråga som jag inte kunde låta bli att börja med. En lyssnare undrade: har du någon anledning att justera dina tips från 2024 med allt som har hänt, eller har du samma tankar som tidigare? Så jag har plockat fram några av höjdpunkterna och guldkornen från 2024-avsnittet och tänkte att du får kommentera de kloka grejerna du sa då.

Ricard: Okej, jag har ju inte lyssnat på mig själv.

Jan: Nej, men jag tror att jag är ganska snäll.

Caroline: Så var inte rädd, Ricard.

Jan: Vi får se.

Överaktivitet, risk och vanliga fallgropar

Jan: Du sa så här: överaktivitet är en av de vanligaste fallgroparna du ser hos klienter. Att man intresserar sig lite för mycket, lägger till extraplaceringar, avviker från strategin och spekulerar mer än nödvändigt. Och 2024 sa du att era champagneflaskor i balansräkningar är ett talande exempel.

Ricard: Absolut, jag står vid det. Överaktivitet är fortfarande ett stort problem. Man missar alla tåg som finns där ute – byter position, och när man väl har bestämt sig har alla tågen lämnat stationen.

Jan: Man hoppar av tåget vid fel station. Man tänker: nu är det Irankris, nu ska jag sälja mina fonder. Eller: nu är det Trump i USA, nu ska jag göra…

Ricard: …och har man gjort det har alla tågen gått. Man har bara varit med på nedgångarna och missat alla uppgångarna.

Jan: Tid i börsen och håll din strategi. Vilka är de andra två vanliga fallgroparna?

Ricard: För lite risk eller för mycket risk, skulle jag säga.

Jan: Säg lite mer om det.

Ricard: Det är mycket kopplat till erfarenhet och psykologi. En del är rädda och saknar erfarenhet av att investera. De kanske aldrig har investerat sina pengar förut – de har klassiskt sparat på sparkonto och aldrig satt kapitalet i arbete. De är ofta försiktiga av sig, och då får man lära upp dem successivt: det är okej att placera, pengarna kommer röra sig både uppåt och nedåt, men man puttar dem sakta i rätt riktning.

Jan: Är det de som kan – som jag – som vet men har för lite risk för att man är dum i huvudet?

Ricard: Nej, långt ifrån dum i huvudet. Men däremot – du gillar snarare att läsa på för mycket och testa olika strategier. Du hamnar nog snarare inom facket “spretig”. Det var i alla fall mer sant förr.

Jan: Det är bättre nu än vad det var.

Ricard: Ja, bättre nu – och nu kanske du är redo för att knuffas lite åt rätt håll. Den sista gruppen är de med för hög risk. Där är det ofta så att man vill vara med på alla tågen, eller att man är girig och gasar på för mycket. Den gruppen överlappar ibland med överaktivitetsgruppen.

Caroline: Det kan jag tänka mig. Men man har ju bara en begränsad klump pengar. Hur gör man för att försöka vara med på alla tåg?

Ricard: Ibland kommer folk och säger att de vill ha låg risk, och sen tittar man på portföljen och ser att de har investerat i index med hävstång eller liknande – och dessutom väldigt låg likviditet och buffert, för att de vill maximera exponeringen.

Jan: Eller enskilda aktier.

Ricard: Ja, enskilda aktier där man inte tänker på hur det kan drabba en när det går fel. Man är helt blind på att man bara vill maximera.

Jan: Har du inte också sagt att folk ibland kommer till dig och har globala indexfonder och säger att de alltid haft låg risk?

Caroline: Kan du inte berätta varför det inte är låg risk?

Ricard: För mig är full aktieexponering den högsta risknivå jag egentligen väljer att rekommendera – och sen kan man självklart gå vidare på skalan.

Caroline: Ja, och sen finns det ju mer därutöver.

Ricard: Det finns aktier, och sen kan du ge dig in på enskilda aktier och småbolag. Eller om du vill ha specifika fonder som en öststatsfond, där det verkligen kan vara dag och natt på utvecklingen väldigt snabbt. Och sen, när man går över det, rör man sig in i derivat och illikvida placeringar.

Att ha en plan för vad pengarna ska användas till

Jan: Nästa sak du sa 2024: de flesta saknar en plan för vad pengarna faktiskt ska användas till. Många sparar flitigt men har aldrig ställt sig frågan – vad sparar jag till? En bottom-up-strategi där man bara fortsätter spara mer utan ett tydligt mål är vanligare än vad man tror. Håller du med?

Ricard: Om folk frågar vad de ska förbereda inför ett första möte brukar jag säga två saker: kolla vad du har för kostnader – det brukar alltid vara svårt att komma fram till – och fundera på vad du faktiskt vill med livet, både privat och finansiellt.

Jan: Är det vanligt att folk inte vet vad de ska ha pengarna till?

Ricard: Ja, och ibland behöver man hjälpa till lite. Man tänker ofta här och nu och inte på vad man kanske vill ha pengar till om fem, tio eller tjugofem år. Vad kan pengar vara nyttiga för mig om 25 år?

Caroline: Det kan väl ändå finnas vanliga saker folk brukar vilja ha pengar till?

Ricard: Ja, och i och med att jag har följt så många ekonomier över tid vet jag: okej, du tänker inte på det där just nu – men jag vet att det kommer falla in.

Jan: Du sa ungefär i syskonavsnittet att när du blir äldre sjunker hushållskostnaderna, men sen har du barn, och utgiftsnivån är densamma – det är bara att du omallokerar från pengar på dig själv till pengar på andra.

Caroline: Eller till andras barn. Eller hundar. Eller whatever.

Ricard: Och det handlar inte bara om att klara av det här och nu för att stötta dem – det kan vara ett behov som uppstår och som kräver att man lägger om sin ekonomi nu för att kunna möjliggöra ett specifikt stöd i framtiden.

Jan: Precis. Och sen är det också så att folk inte tänker så långsiktigt. Man tänker: nu har barnen flyttat hemifrån, nu flyttar vi utomlands – och sen kommer barnbarn, och plötsligt vill man vara hemma och träffa dem, och boendet utomlands var egentligen bara tillfälligt.

Ricard: Ja, det är ofta en väldigt kort period folk bor utomlands. Man prioriterar om sina behov oftare än man tror.

En finansiell rådgivare trollar inte fram bättre avkastning

Jan: Bra. Nu har vi lite roliga saker. Du har sagt: en finansiell rådgivare trollar inte fram bättre avkastning – värdet ligger på andra ställen. Är inte det en myt vi borde slå hål på?

Ricard: Ja, och jag håller med dig i den. Kommer du till mig och säger att du vill slå index med x procent – nej, brukar jag säga, då är jag fel rådgivare. Jag planerar ditt liv så att du har rätt risknivå och placeringar för den livssituation du är i. Det är inte mitt uppdrag att spekulera med dina pengar. En rådgivare har ingen magisk bok för att träffa rätt – det man faktiskt har byggt upp erfarenhet av är att planera folks ekonomiska liv och avgöra lämplig risknivå.

Jan: Jag skulle också säga: hjälpa folk att undvika misstag. Att inte ligga för högt i risk, inte för lågt, inte planera dåligt. Det finns en Vanguard-rapport som visar att värdet av en finansiell rådgivare är ungefär 1–3 procent, och väldigt lite av det handlar om bättre placeringar – det handlar i princip uteslutande om att undvika beteendemisstag.

Ricard: Bibehåll strategin – även när det är jobbigt att göra det.

Jan: Exakt. Nu kommer vi in på de lite mer kontroversiella påståendena. “Mest belånad vinner – om grunden är stabil.”

Caroline: Det måste ju sättas i sitt sammanhang.

Ricard: Om man är trygg i sitt arbete, har buffert, placerat brett, boendet och relationen är okej – då ser jag inget behov av att amortera av allting. Det finns olika nivåer psykologiskt: en del mår dåligt av 85 procents belåning, en annan person bryr sig inte överhuvudtaget. Självklart ska man ha en marginal så att bostaden inte sjunker under belåningsvärdet – men en rimlig nivå av belåning ger ofta flexibilitet i ekonomin, både kortsiktigt och långsiktigt.

Jan: “Planera för ett långt liv – inte ett slutdatum.” Säg något mer om det.

Ricard: Man ska inte pressas till att leva – man ska leva och göra det man vill. Har man satt upp att pensionen ska vara uttagen vid ett visst datum, eller att man lever upp ett sparkapital vid en specifik tidpunkt, skapar det stress: det är nu jag ska njuta. Istället för att bara koppla av och njuta är man stressad under den perioden.

Caroline: Ja, och kanske efter också – för man har kanske tagit ut en del pensionspengar i förtid och får mindre senare.

Jan: “En finansiell plan måste passa personen, inte bara matematiken.”

Ricard: Det handlar mycket om psykologin. Hur mår man bra av sina pengar? Jag tar fram det jag tycker är rätt nivåer och plan rent siffermässigt – men det behöver inte stämma överens med hur personen faktiskt fungerar. Det är min uppgift att hitta ett mellanting.

Jan: Man brukar säga att den bästa finansiella planen är den man kan hålla sig till.

Ricard: Ja, men det handlar också om att få folk att sova gott om natten. Det är min uppgift att hitta vad som är rätt både siffermässigt och psykologiskt.

Caroline: Får jag fråga en sak om pensionen? Har du träffat på någon pensionär som tagit ut en klump de första fem åren och lagt undan pengarna – alltså tänkt igenom det ordentligt?

Ricard: Det finns de som tar ut på fem år och sedan sätter in på ISK i stället.

Caroline: Men då upplever de att de lever upp sitt sparande?

Ricard: Ja, och då har de kanske gått och…

Jan: Har du fått hjälpa folk med att faktiskt använda sina pengar?

Ricard: Ja, ibland puttar jag på folk att det är okej att använda pengarna. Man behöver inte samla allt på hög.

Jan: Jag vet faktiskt att du har en klient som jag också råkar känna. Vi har pratat, och du sa till den personen: köp den där husbilen, det är okej. Och han sa: det var så skönt att Ricard sa att det var okej – när Ricard sa det, då var det okej.

Ricard: Ja, ibland letar folk efter att få ett godkännande på att spendera sina pengar. Och mitt mål med rådgivningen är att folk ska må bra – inte bara samla på hög.

Caroline: Jag tänkte främst på de som tar ut en klump de första fem åren och sedan lägger in det på ett konto. Det är ju inte välplanerat utefter hur man vill leva.

Ricard: Nej, och det skapar verkligen en påfrestande situation. Pensionen sjunker, och när sparpengarna är slut är de slut. Det är ett obehagligt scenario. Det är mycket bättre att veta: jag har det här på sparkontot och jag kommer ha en rimlig pension resten av livet. Det mår man mycket bättre av.

Drömmar och FIRE

Jan: Vi tar två saker till. Den enkla först, sen den provocerande. “Drömmar skjuts upp för länge och hinner aldrig bli verklighet.”

Ricard: Många håller nog tillbaka på saker. Det ska alltid finnas en plan, men många flyttar hela tiden fram datumet.

Jan: Someday never comes. Och denna – som provocerade förra gången och säkert gör det igen: “FIRE är ofta mer en statussymbol än en realistisk plan.”

Caroline: Det var ju många som kom till dig med det där. Är det en trend eller en statuspryl?

Jan: Och du sa att när riktigt rika människor kommer till dig pratar de sällan om FIRE. Utveckla det.

Ricard: Den känslan har jag fortfarande. Det är ofta de som har kommit upp i ett bra belopp men där allting måste gå rätt för att det ska lyckas. Håller man planen kommer det att lyckas – men min erfarenhet är att saker alltid förändras. Man har räknat ut hur mycket man kan leva på resten av livet, men sen behöver barnen köpa sin första bostad, och då spricker allting.

Jan: Det är alltid något man inte tänkt på.

Ricard: Ja, och de som tänker i FIRE-konceptet är ofta väldigt precisa. Det finns inga marginaler.

Jan: Så egentligen är ditt råd: vill du göra FIRE, ha mer marginal?

Ricard: Ja, definitivt. Och om man kopplar det till rikedomstrappan skulle jag misstänka att de som pratar om FIRE ofta har ett placerbart kapital på en till tio miljoner. Och då ska man alltså leva i fyrtio år på det. Man behöver skära väldigt mycket på kostnadssidan för att det ska gå ihop – och när förändrade behov uppstår, eller en plötslig situation där man behöver ge stöd till någon, spricker det.

Jan: Jag vet att vi inte ska göra detta till ett FIRE-avsnitt, för då kommer massor att säga att man ju kan gå tillbaka och jobba. Men din erfarenhet är att de som pratar mest om FIRE sällan är de rikaste – och de med 50 miljoner pratar det sällan om det. Vad tror du det beror på?

Ricard: De tänker inte på det i samma termer. Det är de som är precis på marginalen att kunna dra sig tillbaka som kämpar för konceptet.

Ricards process – nerifrån och upp

Jan: Bra. Du brukar bygga nerifrån och upp. Kan du beskriva din process, och sen applicerar vi den på några påhittade personer? Sist nämnde du likvidbuffert – pengar på bankkonto för oväntade utgifter – som basen.

Ricard: Egentligen börjar det med det månatliga kassaflödet, ibland kallar jag det steg noll. Steg ett är att säkra upp att det går runt på månads- eller årsbasis. Sen: vad behöver jag för marginaler på kort sikt?

Jan: Som till exempel: jag sitter fast i Oman och behöver komma hem med UD:s hjälp. Det kostar 25 000 kronor. Har jag råd att betala det?

Ricard: Ha tillgång till pengar för olika situationer på kort sikt.

Jan: Det kallar du likvidbuffert. Och vad kommer efter det?

Ricard: Reservbuffert. Det är bufferten som gör att man slipper sätta livet på paus eller må dåligt om börsen dyker.

Caroline: Ja.

Ricard: Om man till exempel har börjat titta på en segelbåt man vill köpa, men fortfarande är exponerad mot börsen – och sen dyker börsen – vill man plötsligt inte köpa den segelbåten. Börsen är ner, det känns dyrt, och man sätter livet på paus under månader eller år. Istället borde man ha säkrat upp de pengarna i lägre risk.

Jan: Typ räntefonder?

Ricard: Ja, jag gillar rena räntefonder.

Jan: Inte korta, inte långa – utan blandade räntefonder inom lågriskkategorin. Och därefter kommer portföljen, motorn – det du brukar kalla potential?

Ricard: Ja, det är den som ger möjlighet till högre avkastning. Och frågan brukar inte vara “hur mycket måste jag ha i potential” utan “hur mycket har jag möjlighet att ha i potential”. Det finns ekonomier som funkar nu men där man behöver spänna bågen för att det ska gå ihop långsiktigt. Det kan till exempel vara någon med bra lön just nu, men med en dålig pension – och då måste kapitalet ha möjlighet att växa under de närmaste 15 åren för att kunna komplettera pensionen i framtiden.

Jan: Om det kommer någon som vunnit pengarspelet brukar jag säga: ha likvidbuffert, ha en reservbuffert på kanske ett till tre års planerade utgifter, ha 25–30 gånger årsutgiften i din motor – och resten kan du göra vad du vill med. Håller du med?

Ricard: Nej.

Jan: Varför inte? Jag tycker det är ett jättebra upplägg.

Ricard: Varför ska man lämna avkastning på bänken? De pengarna kan fortfarande arbeta.

Jan: Om man vill investera onoterat, till exempel, är det bra att ha motorn tryggad så att det genererar till reservbufferten som genererar till likvidbufferten – och sedan kan man göra annat med överskottet.

Ricard: Om man bara vill leva sitt liv är de flesta inte beredda att skänka bort kapitalet. Men för de med den ekonomin tittar jag på vad som faktiskt är lämpligt. Renoveringar och större inköp kostar mer för dem, så de brukar ha lite mer likvidat. Sen en reservbuffert som är tillräcklig – och resten i potential, där man låter det växa för barn, barnbarn eller framtida behov.

Fyra typfall

Jan: Jag tänker att vi tar några scenarion.

Caroline: Mm.

Jan: Okej. Vi har barnfamiljen mitt i karriären – Anna och Martin, 45 år, bra lön, två hemmaboende barn, ett belånat boende och lite sparande. Vad är viktigast för den familjen?

Ricard: Se till att ha marginaler mot kostnaderna så att kassaflödet fungerar – och tjänstepensionen ska vara på plats.

Jan: Plus i månaden, tjänstepension inbetald.

Ricard: Ja, definitivt. Och att kapitalet är placerat i rätt risknivåer så att man inte gör de enkla felen.

Jan: Inget krypto.

Ricard: Inget krypto och inte för mycket fullgas. De är 45 år och det kommer förändras med barnen – och det kostar.

Jan: Barnen börjar spela hockey eller rida. Massor av kostnader.

Ricard: Det kommer behövas mycket pengar.

Jan: Jag brukar säga att 45-årsåldern är bottennappet i livet. Man har minst tid för sig själv, mest utgifter, och hög belåning. Det är inte tuffare än så här.

Caroline: Ekonomiskt, ja.

Jan: Efter 50, när barnen flyttar hemifrån, stiger lönen, man har amorterat – det lättar.

Ricard: Det blir enklare sen, absolut.

Jan: Om vi tar typfamiljen. Någon ensamstående med tre barn kan ha det tuffare, det förstår jag – men i det typiska fallet.

Ricard: Man kanske byter bostad eftersom man vuxit ur det första. Det kommer vara mycket sådan planering. Och man börjar lägga sig till dyrare vanor – bilen byts, och det kommer andra klumpsummor.

Caroline: Jag blir nyfiken på vad det är för dyra vanor folk skaffar sig. Jag tänker på att jag för första gången bokat naglar. Nu kanske jag inte borde starta den vanan – den är faktiskt dyr. Vad är det för vanor folk brukar lägga sig till?

Ricard: Vad gjorde vi igår? Vi tränade. PT.

Jan: PT, lite bättre restauranger. Man bor inte på vandrarhem längre. Man vill ha hyrbil på semestern. Man tar inte det flyget som går klockan fem på morgonen. Ska vi ta nästa?

Caroline: Vi tar nästa.

Jan: Då har vi Emma. Hon är 30, singel och har 50 000 kronor sparat. Vad är viktigt för henne?

Ricard: Först och främst: få kontroll på det månatliga kassaflödet. Men det som är ännu viktigare är att säkra upp basen i ekonomin. Ha ingen panik över att du måste hoppa på varje investering – det gör ingen avgörande skillnad. Du kan spara i kapp det med hjälp av lönen. Det viktigaste är att säkra upp så att du inte hamnar i livsmässiga fällor.

Jan: Vi får ofta frågan om CSN-lånet. Jag brukar säga: ta fullt belopp, använd inte upp det, spara det som kontantinsats.

Ricard: Ja, det beror på hur mycket som går åt under studieperioden.

Jan: Om man går plus borde man väl bara ta det?

Ricard: Ja, absolut. Då har man kontroll på kostnaderna.

Jan: Sen brukar jag säga till Emma: öka dina inkomster, försök komma upp till brytgränsen, ha så hög lön som möjligt.

Ricard: Ja, det månatliga kassaflödet är avgörande.

Jan: Sara – hon är som Emma men har kommit igång med sitt företag. Vad är viktigast att tänka på som företagare?

Ricard: Steg ett: få bolaget tillräckligt stabilt för att kunna börja ta lön, så att du inte belastar din privata ekonomi. Sen: att du får mat på bordet av det du jobbar med. Därefter, när du täcker det månatliga kassaflödet, sätt av till pension – annars offrar du egentligen din framtid. De år du jobbar utan pensionsavsättningar är år du hade fått dem som anställd.

Jan: Egentligen handlar det om att få samma paket som om du vore anställd. Öka…

Ricard: Ja, tjäna tillräckligt i bolaget för att kunna ta motsvarande lön och pension som du hade haft som anställd. Kommer man därutöver börjar man bygga kapital i bolaget – det är bonus.

Jan: I korthet: löna upp till brytgränsen, tjänstepension som om du vore anställd, maxa k-tjänst, ta ut så mycket utdelning som möjligt, och investera resterande företagspengar. Vi har ett helt avsnitt med fördjupning.

Caroline: Det finns ju också kulturarbetare och frilansar som borde göra detta i bolagsform men inte alltid gjort det – och som inte ens tänkt på pension.

Ricard: Exakt, det kan vara väldigt varierande hur man planerat sin ekonomi där.

Jan: Men det är ingen ursäkt att inte öka sina inkomster.

Caroline: Nej, men ibland tänker man att man inte ska ha så hög inkomst.

Jan: Nonsens. Jag känner folk inom kulturen som tjänar bra. Och vet du vad som är roligast – det finns en i communityn som drev ett bolag i en annan bransch, sålde det framgångsrikt och sen startade i kulturverksamhet. Eftersom han kom från en sjukt konkurrensutsatt bransch med hård koll på marginaler och försäljning, tog han med sig det in i kulturen. Han driver ett absolut lönsamt kulturbolag – och tycker det är lite roligt att han försöker lära sina kollegor hur man driver företag, men de skakar på huvudet.

Ricard: Det finns ofta en brist på planering där. Får man in kapital i bolaget kan man sprida ut lönen över tid, jämna ut det och faktiskt göra en plan av det – istället för att det bara kommer stora klumpsummor när ett uppdrag betalas.

Joakim med 10 miljoner

Jan: Bra. Vi tar nästa: Joakim med en investerbar förmögenhet på 10 miljoner – det är nivå 4 på rikedomstrappan. Vad ska Joakim med familj tänka på?

Ricard: Där är det mycket av de högre stegen som gäller. Se till att du ligger i rätt risknivå – men utan att tumma på buffert och säkerhet, så att du klarar att ha potentialdelen orörd och inte behöver sälja vid fel tillfälle. Och var varken girig eller för försiktig. Det är lätt att ha panik: kan jag ha 200 000 på bankkontot eller 500 000 i lågriskfonder, är det inte bättre att placera allt i aktiefonder? Ja, kanske avkastningsmässigt – men trygghetsmässigt och psykologiskt är marginalerna viktiga.

Jan: Jag tänker faktiskt på en sak: var försiktig med bedragare och konstig rådgivning. Jag har sett många märkliga portföljer här. Det börjar också bli aktuellt med private banking och liknande uppvaktning.

Ricard: Ja, där kan man bli fartblind. Man kanske börjar experimentera med placeringar utan att ha kunskapen att bedöma dem ordentligt.

Jan: Spelar det ingen roll hur man kommit åt de 10 miljonerna?

Ricard: Absolut spelar det roll. Jag skulle faktiskt säga att en person som fått pengar i arv nästan är tryggare hos mig. Den personen känner ett krav att förvalta dem på ett sunt sätt. Jämfört med den som sålt ett bolag och fortfarande ser pengarna lite som bolagspengar – man ser inte riktigt att det är en privat förmögenhet, och man kan lätt bli fartblind.

Jan: Min upplevelse är att de mest vilda och dem jag har störst ont i magen för är företagarna som gjort exit, idrottare eller liknande som fått en stor summa pengar till följd av sin kompetens – och som sedan gör den mentala fällan att tro att de också är bättre investerare än andra. Men det är två helt olika hantverk. Håller du med?

Ricard: Ja, och hur mycket man kämpat ihop pengarna påverkar. Är man fortfarande på gränsen där pengarna precis räcker resten av livet är man mer varsam.

Jan: Vi brukar säga att den gränsen är ungefär 20 miljoner.

Ricard: Ja, går man över det kan man snabbt börja känna att det spelar ingen roll om en investering går fel. Och problemet är att det går snabbt med stora belopp – och i konstiga saker.

Jan: Förlåt Karolin, nu har vi triggat varandra. Min upplevelse är att de sämsta portföljerna jag sett finns i storleksordningen 30–80 miljoner. Och sedan nybörjare under 100 000 kronor.

Ricard: Ja, i den spannet från fyrtio till sextio miljoner håller jag med.

Caroline: Båda kanske är nybörjare på sitt sätt?

Ricard: De är det ofta. De stora är nybörjare på steroider.

Jan: Och de vet inte om det – för de är ju så kompetenta på sitt område.

Ricard: En del känner en stress att kapitalet inte arbetar. Man har kanske varit väldigt aktiv i sin karriär och har plötsligt tid över – och beloppet är så pass stort att man inte riktigt tänker på vad man gör. Men går man över den gränsen och upp mot hundra miljoner och mer, ser jag att man blir betydligt mer avslappnad.

Jan: Ja, och de brukar ha haft bra hjälp.

Ricard: Och de förenklar. De är nöjda med global index, eller liknande.

Jan: Det är så roligt – man är tillbaka till index, precis som man kanske hade från början.

Caroline: Kanske är det för att man tagit hjälp.

Ricard: Jag skulle säga att det är good enough. De behöver inte mer – och de är mer avslappnade kring pengarna.

Jan: Vad ser du i portföljer under en miljon?

Ricard: Ganska spretigt, ofta. Det finns en vilja att göra allt rätt, men istället för att hålla det enkelt och ha en strategi blandar man ihop olika ansatser.

Jan: Lite som att man hört om investmentbolag på en podd, globala indexfonder hos oss och faktorfonder någon annanstans – och så är det en missmatch. Och sen, någonstans runt en miljon, börjar man tänka att man borde skärpa sig. Det är väldigt vanligt att vi hör: “Jag lyssnade 2018 och tyckte du var skittråkig, men nu har jag insett att du hade rätt – nu har jag lagt allt i globala indexfonder.”

Ricard: Ja, det är en lärotid.

Jan: Och jag tycker att det är helt okej. En portfölj på hundratusen kronor kan man fortfarande rädda hem med ett aktivt sparande. Sex miljoner är svårare.

Ricard: Lönemässigt är det extremt svårt att spara ihop sex miljoner – men hundratusen kan du spara i kapp.

Sista caset: företagaren som gjort exit

Jan: Ska vi ta sista caset? Företagaren som gjort exit. Ta hjälp, eller vad skulle du säga?

Ricard: Ta hjälp. Och ha inte bråttom, håll det enkelt. 50 miljoner är extremt mycket pengar – men det går snabbt att göra fel med dem.

Jan: Egentligen behöver vi inte ens säga 50. Allt över 10.

Ricard: Börja inte spekulera bort det i onoterat eller illikvida placeringar. Håll det enkelt, bara för att du nollat till det behöver du inte göra det mer komplext.

Caroline: Har du haft klienter med runt en miljard? Man hör ju om unga svenskar som säljer sina AI-bolag för en miljard vid 23 års ålder – hur gör man då?

Jan: Vet du vad, vi har faktiskt en ny tråd i forumet. Någon på nivå 6 – alltså miljardär – svarade på frågor från communitymedlemmar. Och vet du vad han hade placerat pengarna i?

Caroline: Global indexfond?

Jan: Ja. Och räntefonder. Och jag tror på bilden vi brukar se: man väljer ofta en global indexfond i början av sin sparkarriär. Sen kommer den här fasen när man börjar tycka att man borde ha koll. Man följer poddar, kan mer än de flesta – och sen börjar det gå utför. Man når toppen av Mount Stupid, som jag stod på 2008. Och sen inser man att det var svårare än man trodde, och man kommer tillbaka till indexfonden. Jag tror att väldigt många resor ser ut så.

Ricard: Och just i den fasen ger sig många in i illikvida placeringar.

Jan: Ja, det är ett jättemisstag.

Ricard: Många landar där under den perioden.

Caroline: Vad är det för något – är det när pengarna blir låsta?

Ricard: Placeringarna är svårare att sälja.

Jan: Till exempel private equity. Du lägger pengar i en PE-fond och lovas avkastning – men du kan inte ta ut pengarna på fem år. Och efter fem år har de kanske inte lyckats sälja sina innehav.

Caroline: Men om det avkastar bra…

Jan: Det spelar ingen roll om du måste sälja vid fel tillfälle.

Caroline: Nej men om man inte behöver sälja – om det bara tickar på?

Jan: Våra vinflaskor – vi har kvar någon borgognebottel som ökat i värde, men vi kan inte sälja den.

Caroline: Jag tänkte mer på räntefonder.

Jan: Men de är inte illikvida.

Caroline: Nej, vad är de stängda fonderna för något?

Jan: PE-fonder, private equity-fonder.

Ricard: Eller obligationer som ges ut i olika projekt – fastighetsprojekt, exempelvis.

Jan: Onoterat. Vi har ju bolag vi inte kan sälja, och det spelar ingen roll att de ökar i värde.

Vad ska man med en finansiell rådgivare till?

Jan: Vi måste ta den uppenbara frågan: vad fan ska man med en finansiell rådgivare till om man ändå bara ska ha en global indexfond?

Ricard: Mitt mål är inte att slå index överhuvudtaget – det är inte det du kommer till mig för. Mitt mål är att du ska må bra av dina pengar. Undvika misstagen, sätta upp en plan, veta vilka pengar du ska leva på och när, ha rätt risknivå och bibehålla den strategi man sätter upp. Så att man kan koppla av och njuta, istället för att gå och vara stressad och känna sig otrygg.

Jan: Vilka tre tips skulle du ge till dem som inte kommer att anlita en finansiell rådgivare – de som gör det själva?

Ricard: Sätt upp en plan. Många placerar bara för att placera. Det handlar om att veta ungefär hur mycket pengar brukar gå åt vid olika tillfällen, vad som kan vara runt hörnet, och vilka större förändringar i livet som väntar.

Caroline: Inom de närmaste tio åren, tänker du?

Ricard: Alla som kommer till mig planerar jag från nu till 95 års ålder. Där kan man sätta ut de stora punkterna: boende, barn, utomlandsboende, stötteperioder.

Jan: Porschen på 50-årsdagen.

Caroline: Jag tänkte att det måste finnas yngre lyssnare också, för vilka boende i barnen och allt det där inte är aktuellt än.

Jan: Ja, förskott på arv, eget boende, ny bil – det kan vara annat. Du köpte ett boende, till exempel.

Ricard: Ja, försök måla upp de här större händelserna. Köper man ett första boende nu, byter man kanske till något större om tre till fem år. Kanske bildar man familj och behöver en bil till. Planera ut de stora händelserna och justera risken därefter.

Jan: Måla upp ditt liv, helt enkelt.

Ricard: Precis. Och ska man sluta arbeta vid 55, räcker pensionen eller behöver man spara till det? Få en idé om vilka pengar som ska gå när.

Jan: Mitt andra råd – till gör-det-själv-investerare – är att inte lura dig själv. Kom ihåg att du är enklast att lura. Jag är ju i mångt och mycket en gör-det-själv-investerare, och i syskonavsnittet visade det sig att jag också trillar i fällan med för låg risk. Jag är fortfarande övertygad om att Ricard har fel och att jag har rätt – men det är ju just det som är att lura sig själv.

Ricard: Och det tredje tipset: nå din målallokering och låt pengarna sedan vara. Nu har jag en lämplig likvidnivå, en lämplig reservbuffert och en potentialdel jag klarar att låta ligga orörd. Jag tror att de som faktiskt gör det och sen glömmer bort sina pengar i tio år med aktieexponering kommer se en väldig effekt.

Caroline: Det finns ju de där amerikanska college-filmerna där morfar har satt av två aktier till någon, och 30 år senare är de värda miljoner.

Ricard: Ja, det ligger något i det.

Jan: Nej.

Caroline: Du är ett lejon.

Jan: Jag vill gå vidare.

Caroline: Okej, vi går vidare.

Läsarfrågor

Jan: Okej, bra. Mary frågar: är det klokt att betala av lån på huset, eller ska man vänta?

Ricard: Jag tycker inte man ska betala av lånet. Behåll en belåningsgrad du mår bra av, och ha kapitalet brett placerat för flexibilitet i ekonomin.

Jan: Det är en alternativkostnad med att amortera.

Ricard: Inte bara det, utan du har också en mindre tillgång till likvida medel som inte kan anpassas beroende på situation.

Jan: Du tog upp det i syskonavsnittet, men kan du ta historien om den rike fattigpensionären?

Ricard: Det handlar om att du sitter på en bostad värd 25 miljoner men lever pension till pension. Du kan inte resa med barn och barnbarn, kanske inte ge de julklappar du vill ge – och lever verkligen på marginalen. Men du sitter på en jättefin fastighet. Och det behöver inte ens vara 25 miljoner, det kan vara fyra.

Jan: Och det tycker du är tragiskt.

Ricard: Ja. Man har kämpat för att bli skuldfri men kan inte leva det liv man vill leva. Istället kanske man hade haft tre miljoner i lån på fastigheten och haft pengarna brett placerade – med möjligheten att pendla lite och få en frihet i livet.

Jan: Axor i forumet håller helt med och kallar det: “amortera inte, det höjer din risk.” Bra. Helena frågar: ska man sälja aktier som gått dåligt och sätta in i en indexfond, eller låta dem vara?

Ricard: Välj den placering du tror mest på. Tror du inte på aktien längre, sälj den.

Jan: Jag brukar säga: om du hade haft pengarna kontant – hade du köpt den aktien idag, eller hade du köpt en global indexfond?

Ricard: Tror du på den eller inte? Många vill bara sitta kvar tills de är plus minus noll – men tror du inte på den, sälj.

Jan: Exakt. Man behöver inte tjäna tillbaka förlusten i samma aktie. Nästa är en riktigt rolig fråga från Cello Isalle: hur kan en vanlig svensk skatteplanera som en miljardär?

Caroline: Man borde nog ha eget företag, tänker jag.

Jan: Jag skulle säga att det i stort sett inte går. Och jag tror att man överskattar hur mycket folk faktiskt skatteplanerar. I Sverige är skillnaden för de med stora förmögenheter ofta att de har företag – och med ett företag har man en större spelyta: man kan välja mellan lön, utdelning och pension. Det är den egentliga skatteplanering. Och Skatteverket i Sverige är väldigt duktiga – jag avråder alltid från att försöka vara för smart.

Ricard: Enklaste lösningen är den bästa. Och det finns en naturlig balans i det svenska skattesystemet som gör att det sällan lönar sig att vara för smart – det handlar om kronor och ören.

Jan: Nästa fråga: sparar en företagare investeringskapitalet bättre i en kapitalförsäkring i bolaget än i tjänstepension?

Ricard: Sätt definitivt av till tjänstepension först, så att framtiden är säkrad. Därefter, om det finns överskott, kan man börja spara i en kapitalförsäkring.

Jan: Rachla frågar: hur hittar man en bra finansiell rådgivare?

Caroline: Var hittade vi Ricard?

Jan: Jag kan svara, sen kompletterar du. Jag tittar alltid på om personen driver eget – det är ett bra tecken. Vi rekommenderar dig och ett par till för att visa att kemi är viktigt. Träffa fler. Och kolla SwedSec-registret och Finansinspektionens rådgivningsregister – verifiera att personen och bolaget är registrerade och har licens. En stor varningsflagga för mig är om någon säger: “Hos mig får du bättre avkastning än index.” Då handlar det mer om spekulation än investering.

Ricard: Håll dig borta från smala och komplicerade placeringar. Och sen: references och kemi. Personen ska vilja dig väl, och bolaget ska kännas tryggt. Testa flera, och välj den som känns minst stressad och minst aggressiv i att få affären.

Jan: Varningssignaler kan vara kundevent med champagne och vinkvällar – någonstans betalas de av dig. Jag vet att du en gång sa till mig att du nog är Sveriges tråkigaste rådgivare: inga kundevent, inget häftigt – hellre ett skäligt pris. Och det jag uppskattar är att du är ärlig nog att säga till en kund att de kanske inte passar dig just nu. Du sa till en av våra lyssnare: “Tänk på det här – vi ses vid miljonen.” Det tyckte jag var ganska fint.

Ricard: Ja, den personen hade börjat lite för tidigt med att leta runt och var sugen på att sätta igång. Och det vi pratade om – under miljonen är det ofta spretigt. Jag gav lite pointers: håll det simpelt, fortsätt månadsspara, och när du lyckats spara ihop en bra grund – då ses vi.

Caroline: Men man vill ju inte bli bortviftad bara för att man inte har en miljon.

Jan: Du gav ju pointers, det är ju fint. Och jag och Ricard har vid flera tillfällen sett hur reglerat det är i Sverige. Det är till och med så att vi numera inte kan länka till egna artiklar om fonder – och vi är inte ens rådgivare. Du behöver skicka ett avtal på 83 sidor innan ett möte. Det är inte ditt fel – det är Finansinspektionen som försöker göra rätt men ibland slår det över. I Sverige är det i praktiken omöjligt att få bra, oberoende rådgivning om man inte har över fem miljoner. Och det ska jag faktiskt ta upp. Vi spelar in detta innan jag träffar statsministern – name drop – men jag ska ta upp det, för EU:s välmening att skydda alla har resulterat i att en ganska stor grupp inte har någonstans att vända sig.

Ricard: Ja.

Jan: Okej, vi kör. Anonym – 34 år, gift, hus, barn och ärver snart en större summa. Var börjar jag?

Ricard: Ta det lugnt. Stressa inte. Det gör ingenting om man tar ett halvår extra för att hitta rätt rådgivare och strategi. Det är viktigare med en stor summa. Jag har haft kunder som fått en genomgång, inbokat ett återbesök tre veckor senare för att få mitt förslag – men under de tre veckorna har de inte kunnat vänta och placerat pengarna på ett sätt som inte alls stämde med vad jag planerade. Sen är de inne i fel risknivå och kanske låsta skattemässigt. Stressa inte. Pengarna är en stor summa, och man ska inte göra bort sig.

Jan: Ben 1 frågar: hur stor förmögenhet eller inkomst bör man ha innan man köper lyxvaror som sportbil för en miljon, fritidshus eller båt?

Ricard: Jag skulle misstänka att för en sportbil runt en miljon börjar folk vara redo vid ungefär 10–20 miljoner i kapital.

Jan: Alltså tio gånger mer i nettoförmögenhet än vad bilen kostar?

Ricard: Ja, gärna 20. Där börjar man uppleva att folk mår bra av att lägga sådana belopp.

Jan: Leva livet. Nästa: vad ser du för lämpliga alternativa placeringar när börserna känns övervärderade och marknadsräntorna är låga?

Ricard: Global indexfond. Och jag vill egentligen ifrågasätta premissen – vem är det som anser att marknaden är övervärderad? Marknaden har bestämt att det här är kursen aktierna ska ligga på. Anser du att den är övervärderad är det du som skiljer dig från marknadens syn.

Jan: Bra svar. Samuelsson frågar: hur räknar man fram storlek på buffert och reservbuffert? Jag har hört om 12 månadsutgifter minus garanterade inkomster – men med den kalkylen ska jag ha negativ buffert, vilket jag inte vill känslomässigt.

Ricard: Det är helt beroende på kapitalets storlek. Några hundratusen kan kännas mycket för någon, medan miljoner inte känns mycket för nästa person. Jag utgår alltid från behovet: vad händer vid olika livshändelser, hur mycket pengar behövs? Jag tänker i belopp, inte i procent.

Jan: Det skiljer sig från vad många andra gör.

Ricard: Ja.

Jan: Den här är lite klurig. Anonym frågar: ska man undanhålla vilken summa man fått i förskottsarv från sin sambo?

Caroline: Det beror på hur mycket man litar på sin sambo. Är frågan ens uppe på tapeten kanske man inte litar på dem så mycket. Vad säger du, Ricard – relationsexperten?

Ricard: Lutar man åt att dölja det litar man ju inte på sin sambo åt andra hållet heller. I Sverige kan man vara sambo hela livet – behöver man dölja saker litar man inte riktigt på varandra.

Caroline: Men vad är rädslan? Att personen vill gifta sig för att få hälften?

Jan: Nu blir vi lite lustiga, men det kan finnas fler orsaker. Jag och Mo har pratat med många par om detta. Det kan handla om skam, att man inte berättat och sen har det gått tio år och beloppet har växt från tio till trettio miljoner och det känns svårt att ta upp det. Och sen finns det de som har mycket pengar och träffar en ny partner med mindre – den utan pengarna vill inte heller att det ska se ut som att de är med för pengarna, och då pratar man tyst om det.

Caroline: Då pratar man kanske inte om ekonomi överhuvudtaget.

Jan: Jag skulle säga att det kan bero på hur summan ser ut. Prata hellre med Mioa, som är duktig på just de samtalen.

Ricard: Ja, och i ett förhållande handlar det om att bygga tillit. Jag skulle försöka göra det till en icke-fråga att börja prata om pengar. Det märker jag tydligt när jag går igenom grundfrågor med kunder – ibland vet man inte vad partnern tjänar, om de har en buffert, ingenting. Det är vanligare än man tror.

Jan: Precis. Bra.

Avslutande frågor

Jan: Är det någonting du har ändrat åsikten om sedan vi träffades sist? Något du borde ha ställt fler frågor om?

Ricard: Jag tror inte det. Som sagt är jag nog Sveriges tråkigaste rådgivare – min syn är ganska bestående.

Jan: Nu tar vi en snabb fråga från Harvest: vad är din åsikt om råvaror, guld och andra alternativa tillgångar?

Ricard: Jag investerar inte i det som privatperson.

Jan: Hur ser du på allvädersportföljer och sådana som bygger på riskparitet?

Ricard: Alltför komplexa och dyra att sätta ihop.

Jan: Forumet kommer att ha åsikter om det. Hur ser han på belåning av en portfölj?

Ricard: Låna motsvarande en bolagsränta och investera brett – inte i något komplext eller dyrt. Många av allvädersportföljerna bygger på konstruktioner som inte riktigt fungerar i Sverige. Tittar man på hedgefonder med liknande idéer ser man att det inte finns jättemånga kvar.

Jan: En sista fråga: valutarisk för handelsvalutan på aktier. Jag vet att du läst min artikel – har du några invändningar?

Ricard: Utgå från konsumtion. Vilken valuta konsumerar du i? Det är konsumtionsvalutan som är den relevanta risken.

Jan: Precis. Och vi var överens när jag ringde och bad dig kontrollläsa.

Ricard: Ja, det stämmer.

Jan: Snyggt. Karolin, har du någon sista fråga? Är det något du önskar att fler visste om finansiell rådgivning?

Ricard: Det bästa är om man tänkt igenom lite själv innan: vad vill jag? Det är den fråga folk ställer sig minst. Varför söker du finansiell rådgivning? På samma sätt som alla placeringar ska ha ett syfte, ska rådgivningen ha ett syfte. Vill du ha lugn, trygghet, strukturera upp ditt liv? Och vad vill du uppnå i livet? Det ska inte bara vara en strävan efter mer i ekonomi – det gäller att man mår bra.

Ricard: Ta bort den kvantitativa stressen. Jag upplever ibland i forumet att många har en stress över att perfektionera sparandet.

Jan: Det stämmer. Det finns faktiskt studier som visar att folk med en finansiell rådgivare ofta upplever lägre finansiell stress och högre välmående.

Caroline: Ricard, är det 50/50 män och kvinnor som kommer för rådgivning?

Ricard: Ja, det tror jag stämmer ganska väl.

Caroline: Har det förändrats över tid?

Ricard: Många män anser att de kan det här på egen hand. Men vad jag vill uppnå är att folk mår bra av sina pengar – oavsett om man anlitar mig för att man tror man kan det men vill ha en trygghet, eller för att man genuint behöver hjälp. På de som faktiskt kommer till mig är det ganska 50/50.

Jan: Hur tar man kontakt med dig?

Ricard: Gå in på min hemsida och boka under kontakter.

Jan: Det är ett kort, förutsättningslöst första möte – kostnadsfritt – och man binder sig inte till någonting. Det finns en direktlänk i beskrivningen. Ricard, ett fantastiskt stort tack.

Ricard: Tack.

Caroline: Tack själv.

Jan: Och tack till dig som har lyssnat och tittat. Missa inte syskonavsnitten: finansiell rådgivning för företagare, stort tack!