Fattigvecka: Jimmy levde på 100 kr i en vecka och livet blev rikare

Fattigvecka med Jimmy Andersson

Jan: Konceptet fattigvecka – en omstart i livet, ett sätt att uppskatta allt man har och kanske till och med lägga fokus på det som är viktigt men som man inte prioriterat. Det är ämnet för detta kortavsnitt tillsammans med Caroline och Jimmy Andersson, även känd som Fire Jimmy, som driver Facebookgruppen Det Gråa Guldet.

Jimmy har varit med i tidigare avsnitt och pratat om sin resa mot ekonomisk frihet – hur han slutade jobba och hur han gjorde det. Men idag handlar det just om konceptet fattigvecka. Jimmy blev inspirerad av Caroline, som i sin tur inspirerats av Tim Ferriss podcast. Ferriss pratade om att fattigveckekonceptet är något som stoikerna redan praktiserade – för att få insikter om sig själva, se att man klarar mer än man tror, och utmana rädslan för att bli fattig eller att livet skulle vändas mot en.

I det här avsnittet delar Jimmy och Caroline med sig av sina erfarenheter: hur de genomförde sin fattigvecka, vilka insikter de drog och några tips för den som vill testa. Jag själv är lite utanför – jag tycker det låter helt sjukt och blev inte jätteinspirerad. Men Jimmy och Caroline är båda sugna på att göra det igen, så jag är supernyfiken att höra vad du som lyssnare tycker. Är det något du blir sugen på? Skriv i forumet eller där du hör detta, så tar vi det därifrån. Men jag tänker att jag inte behöver prata så mycket mer – här kommer Jimmy och Caroline.

Varmt välkommen tillbaka, Jimmy. Det var ungefär ett år sedan du var med senast och pratade om FIRE. När slutade du jobba?

Jimmy: Det är några år sedan nu. Juli 2021.

Jan: Är det fortfarande lika bra?

Jimmy: Det var bäst i början. Nu…

Jan: Berätta! Vad är skillnaden, fem år in?

Jimmy: Det är fortfarande jättebra, men i början var det urglädje. Det var så häftigt den första tiden. Jag trivs fortfarande jättebra – det är bättre än att jobba.

Jan: Och du har också skrivit en bok. Vad hette den nu?

Jimmy: Arbetsfri.

Caroline: Det Gråa Guldet.

Jan: Det Gråa Guldet – nästan rätt. Den som är nyfiken kan gå tillbaka och lyssna på de gamla avsnitten. Men idag ska vi prata om fattigvecka. Vi skrattade lite här innan vi satte igång – att det här får Jimmy och Caroline prata om, inte Jan, för det är inget jag har gjort. Kan ni beskriva vad fattigvecka är?

Vad är fattigvecka?

Caroline: Det var Tim Ferriss som populariserade begreppet, om jag minns rätt. Han är väldigt förtjust i stoikerna, Seneca till exempel. Seneca har skrivit massor av brev – han kallar dem “letters” – och ett av dem heter On Festivals and Fasting. Där beskriver han hur man ska möta sina rädslor kring att bli fattig, att inte ha de medel man brukar ha. Lösningen är att praktisera att vara fattig under en kort period.

Det kan se lite olika ut. Det ser förmodligen inte likadant ut i Senecas tid som idag, men konceptet är snarlikt. Jag vet inte vad du säger, Jimmy, men när jag gjorde fattigveckan – som jag bara klarade fyra dagar – så åt jag inte samma mat som vanligt. Jag hade ungefär samma kläder varje dag, använde inget smink och ingen hudvård. Det blev en snabb dusch då och då. Jag tog ingen kollektivtrafik och cyklade inte – jag fick gå överallt. Jag betedde mig som att jag inte hade särskilt mycket medel att förfoga över.

Hur jag gjorde med internet minns jag inte exakt, men förmodligen hade jag tillgång till det. Jimmy, kan du inte beskriva hur du lade upp din fattigvecka – den som blev ganska uppmärksammad på Facebook?

Jimmys fattigvecka – upplägg och regler

Jimmy: Jag hörde om fattigveckan i ett av era avsnitt – det handlade om Happy Money, och du Caroline nämnde att du hade gjort det. Du gick inte in så noga på hur det gick.

Jan: Nej, du hatade det lite.

Caroline: Lite, ja.

Jimmy: Det lät ändå intressant, så jag ville prova. Jag försökte hitta mer information och kom också fram till att konceptet var inspirerat av Seneca.

Caroline: Lyssnade du på Tim Ferriss-avsnittet? Han är ju en väldigt populär bloggare med ett litet avsnitt om det. Eller körde du igång direkt baserat på vad du trodde att en fattigvecka innebar?

Jimmy: Jag lyssnade på det, men tyckte inte att det fanns så mycket information om exakt vad han hade gjort. Jag förstod konceptet och tänkte att det här kan nog vara bra för mig. Nu har jag levt FIRE i fyra och ett halvt år, och det kanske är dags att leva lite fattigt ett tag. Eller ännu fattigare – vissa hävdar ju att jag redan lever fattigt.

Caroline: Det ligger väl lite i linje med din personlighet – att testa gränser. Kan du berätta hur veckan faktiskt såg ut?

Jimmy: Jag utgick från det du hade sagt men gjorde en del egna ändringar. Jag tog till mig idén om att sova på en madrass istället för i sängen – fortfarande i mitt sovrum, bara en meter från sängen, men på golvet. Kollektivtrafik och cykel skulle jag undvika, vilket var ganska enkelt i februari när jag ändå inte cyklar. Tim Ferriss undviker att duscha helt och hållet, men det tyckte jag var lite för extremt, särskilt när man bor ihop med andra.

Caroline: Man klarar det en vecka, faktiskt.

Jan: Jag är i ditt läger, Jimmy. Av omtanke för de andra i huset.

Jimmy: Jag bestämde mig för att bara använda kalla duschar, så jag duschade inte så mycket den veckan. Det gick väldigt fort.

Caroline: Och maten – den är ju ganska central.

Jimmy: Jag satte en matbudget på 100 kronor för hela veckan.

Jan: Vänta – 100 kronor för hela veckan?

Jimmy: Ja.

Jan: 100 kronor…

Caroline: Det går, Jan. Det går.

Jan: Du lever uppenbarligen, så… Berätta vad du köpte.

Jimmy: Jag har ganska bra koll på vad saker kostar och vad som är billigt att äta, så jag utgick från det. Jag landade på fyra saker: ärtsoppa, havregrynsgröt, spagetti och knäckebröd. Konkret innebar det ett kilo gula ärtor, ett och ett halvt kilo havregryn, ett paket knäckebröd med fyrtio bitar, ett kilo spagetti, två lökar och en buljongtärning. Det var ungefär 100 kronor.

Caroline: Jag åt ris och bönor – ungefär det Tim Ferriss åt också. Hur var det att äta samma saker om och om igen?

Jan: Vad lagade du av det? Kokade du spagetti och ärtor var för sig, eller…?

Jimmy: Jag varierade så mycket jag kunde med de här ingredienserna. Det galnaste jag testade var att koka mer spagetti än jag skulle äta, spara en del i en matlåda, skära ut en bit och sedan koka en annan gång en ganska fast havregrynsgröt – och sedan blanda ihop havregrynsgröt och spagetti.

Caroline: Det är väldigt extremt. Jag tror att många lyssnar och blir avskräckta nu.

Begränsningar bortom maten

Jan: Nu kommer vi till det intressanta – vad gav det dig? Jag kan ändå tänka mig att det måste ha känts skönt efteråt. Men berätta, var det fler regler?

Jimmy: Ja, det var några saker till. Jag fick inte använda internet hemma – om jag behövde surfa var jag tvungen att gå till biblioteket. Och så bestämde jag mig för att leta pantsatta flaskor.

Jan: Hur mycket pengar fick du in på det? Kunde du använda det till extra mat?

Jimmy: Nej, jag använde det inte till mat. Jag hade köpt all mat redan på första dagen. Om jag gör om det skulle jag kunna göra en ännu extremare version – att bara köpa mat för panten. Men det var inte tanken den här gången.

Caroline: Det är nu du berättar vad du fick ut av det, Jimmy.

Insikter och vad fattigveckan gav

Jan: Okej, vad fick du ut av det?

Jimmy: Det blev inte riktigt som jag hade tänkt. Jag trodde att jag skulle känna mig fattig under veckan och sedan känna mig rik igen efteråt. Men jag kände mig faktiskt inte så himla fattig – för jag insåg att fattigdom handlar om mycket mer än att sakna materiella saker. Jag har ju varit fattig på riktigt, och det jag inte kunde simulera den här veckan var frånvaron av trygghet.

Jag visste att experimentet var tidsbegränsat. Jag hade ett hem och var inte orolig för ekonomin. När jag var fattig på riktigt hade jag en oro för att jag inte visste när det skulle ta slut.

Jan: Precis. Och för den som inte lyssnade på de gamla avsnitten – du berättade att du efter studierna blev arbetslös och fick leva på 4 000 i månaden. Kan du ge den korta versionen?

Jimmy: Ja, det var efter att jag hade studerat i Lund och Malmö – inte direkt efter gymnasiet, utan lite senare. Jag hade jobb efter gymnasiet och slutade sedan för att studera bland annat kreativt skrivande på folkhögskola. Efter det pluggade jag lite mer eftersom det var finanskris. Till slut fick jag jobb, men det varade bara fyra månader. Sedan var jag långtidsarbetslös i ungefär två år.

Jan: Och den ekonomiska oron och stressen som kommer med det…

Jimmy: Den går inte att återskapa med ett experiment.

Jan: Om någon lyssnar och tänker “varför i helvete ska jag göra det här” – vad skulle ni säga?

Jimmy: Jag tror att det är mer givande för någon som aldrig har varit fattig, för man får ändå en liten smak av det. De begränsningar jag satte upp – kalla duschar, madrass på golvet, inget internet hemma – var sådant som faktiskt saknades när jag var fattig på riktigt. På den tiden duschade jag varmt, hade en säng och internet, och åt för mycket mer än 100 kronor i veckan.

Caroline: Jimmy, du sa ju också att du gillade fattigveckan.

Jimmy: Ja, för att den gav mig något jag inte hade räknat med. Det blev lite som en ny start i livet. Under ganska lång tid hade jag blivit distraherad av saker på nätet – det händer lätt när man har mycket tid. Men utan internet hemma, och bara biblioteket som alternativ, började jag skriva och läsa mycket mer. Jag hade inte skrivit på mitt fantasyprojekt på väldigt länge, men den här veckan kom jag igång och skrev jättemycket. Och jag har kunnat fortsätta skriva sedan dess också.

Caroline: Det är ett stort plus. Men var det någon gång du kände dig uttråkad – den där känslan av “okej, vad gör jag nu?” som kan komma när man detoxar från internet?

Jimmy: Ja, första dagen gjorde jag inte så mycket. Jag var uttråkad och ville gå ut på nätet, men lät bli. Datorn stod framme, men jag använde den inte hemma.

Caroline: Du hade ju också kunnat sitta på biblioteket hela dagen, men det gjorde du inte heller.

Jimmy: Nej. Och faktum är att det inte gick att sitta där hela dagen. Mitt bibliotek ligger i en galleria och där kostar det 10 kronor att använda toaletterna. Så om jag behövde toaletten när jag satt på biblioteket fick jag gå hem.

Caroline: Det blev det naturliga stoppet.

Jan: Vad var uppsidan för dig, Caroline? Vad fick du ut av att göra det?

Caroline: Innan uppsidorna – kan jag ta lite nedsidor? För jag gav ju upp efter fyra dagar.

Jan: Ni är så inspirerande. Jag verkligen känner hur lyssnarna just nu tänker: det här vill jag absolut göra.

Caroline: Folk kommer ändå vilja göra det. Det finns en fascination där ute för att dra in på saker, ta bort lyx och spara. Och jag tror att många vill testa just det här: att fejsa sin rädsla för vad som skulle hända om de en dag verkligen blev fattiga. Det är poängen, i alla fall från Tim Ferriss håll.

Att känna på hur det känns att inte ha det man vanligtvis har – det är poängen.

Jan: Jag blir personligen inte inspirerad, men…

Caroline: Jag kände det direkt när jag hörde om det – att det vill jag testa. Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas. Men jag gav upp efter fyra dagar. Jag vet inte om jag körde på för tufft, men jag saknade allt som är härligt i livet: kaffe, grönsaker, frukt. Min hudvård, som är min egen tid – att ta hand om mig själv. Det kändes som att jag inte fick ta hand om mig själv på det sätt jag brukar. Allt försvann på en gång.

Tre skäl att göra fattigveckan

Jan: Okej. Om jag är lyssnare och frågar mig varför jag ska göra det här – ge mig tre skäl.

Caroline: Jimmy får börja.

Jimmy: Perspektiv. Det var det stora för mig, och jag tror det är det de flesta har att vinna. Och sen den omstart det innebar – en nollställning i livet. Efter veckan gick jag inte bara tillbaka till det vanliga. Jag kunde styra livet mer medvetet efteråt. Jag har hela tiden velat skriva mer, det är bara det att jag inte gjort det.

Jan: Fokus på vad som faktiskt är viktigt.

Jimmy: Ja, för mig blev det i alla fall så.

Jan: Och en tredje sak?

Jimmy: Det var som en sorts semester. Om jag ska gå tillbaka till maten – de första tre-fyra dagarna var inte så jobbiga, då åt jag ändå lite varierat. Men andra halvan av veckan åt jag samma saker som under den första halvan, och det blev riktigt, riktigt tråkigt. Jag hade kollat upp kalorimängden och räknat ut att det skulle bli drygt 2 000 kalorier om dagen – lite mindre än vad jag borde äta, men jag tänkte att det fungerar.

Jan: Fördelen är omväxling, och man går ner i vikt.

Jimmy: Jag hade räknat med att gå ner lite i vikt, men maten var så tråkig att jag inte ens åt upp allt.

Jan: Nu säljer du verkligen in det.

Caroline: Han gick ner ännu mer i vikt än planerat.

Jan: Alltså: man går ner i vikt. Jättebra.

Jimmy: Ungefär ett kilo på en vecka, för att jag inte hade lust att äta mer.

Jan: Caroline – dina tre skäl?

Caroline: Jag tänker fortfarande tillbaka på min fattigvecka ibland och tänker: vad skönt att jag har allt jag vill ha i mitt liv. Och som Jimmy säger – man märker vad som är viktigt för en. Man kan ha massor av saker och härliga grejer i sitt liv utan att tänka på dem. Men när de är borta, då vet man vad som faktiskt betyder något. Och det behöver inte bara vara materiella saker.

Jag kände mig väldigt privilegierad – att jag kan fixa vad som helst i mitt liv om jag vill. Men jag behöver inte göra det.

Det blev lite som när vissa förespråkar minimalistisk garderob. Det kan man ha, men om man aldrig provat att bära samma t-shirt och jeans en hel vecka njuter man förmodligen inte fullt ut av det man faktiskt har. Efter fattigveckan njöt jag verkligen av allt i mitt liv. Och jag tänker efter mer nu – behöver jag verkligen det här? Nej, det är inte sådant som är viktigt. Jag vet vad som är viktigt numera.

Jan: Så fattigvecka – en omstart i livet.

Caroline: Det är precis vad det är. En omstart.

Avslutning

Jan: Bra. Är det något sista ni vill skicka med?

Jimmy: Jag instämmer i det om att känna sig privilegierad. Det var något jag också reflekterade mycket över – hur bra jag faktiskt har det. Trots att jag levde så misärigt den här veckan upplevde jag ändå att jag hade ett väldigt bra liv. Och nu är det ännu bättre.

Jan: Snyggt. Jimmy, hur hittar man dig bäst?

Jimmy: Man kan följa mig på Det Gråa Guldet på Facebook. Jag gör inlägg ungefär två gånger i veckan.

Jan: Och där finns också möjligheter att träffas – Jimmy har arrangerat meetups för FIRE-intresserade, både i Stockholm och på andra ställen. Vi får göra ett nedslag senare under året om hur FIRE-resan går. Caroline, ett sista medskick?

Caroline: Absolut testa en fattigvecka. Man kan göra en light-version och ändå få en ny start i livet.

Jan: Det roliga är att min hjärna omedelbart tänkte: jag hade bott hos kompisar hela veckan och blivit bjuden på mat.

Caroline: Det är fusk, Jan.

Jimmy: Ja.

Jan: Det är fusk, ja. Men det är bra. Stort tack Jimmy, stort tack Caroline – och du som lyssnar, hör gärna av dig i forumet eller direkt till Jimmy eller Caroline: hur gick din fattigvecka? Det har varit jätteroligt. Och jag kan säga att jag kommer inte göra det. Bra, tack.