Vad är FIRE och hur börjar man?

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Därför gör vi ett avsnitt om FIRE
2. Vad är FIRE på 60 sekunder?
3. Varför rörelsen behövde ett namn
4. Det personliga ansvaret och den amerikanska förlagan
5. FIRE som statusstege
6. Det viktigaste för en nybörjare att veta
7. Fråga dig varför innan du räknar
8. Vad FIRE inte är
9. Ingen rörelse, ingen kurs, inget regelverk
10. Lean FIRE: att kapa utgifterna till botten
11. Fat, coast, flamingo och barista
12. Fyraprocentsregeln och William Bengen
13. Regeln är byggd för USA men matten håller
14. Gånger 25 eller gånger 30 i Sverige?
15. Varför varje sparad krona väger trettio gånger
16. Sparkvoten: FIRE-rörelsens viktigaste tal
17. Lön, sparande eller börsen: vad spelar störst roll?
18. Varför ränta på ränta känns tråkigt i början
19. Vilken FIRE du siktar på styr matematiken
20. Vad en bil kostar i FIRE-kapital
21. Går 25 gånger årsutgifterna ens att nå på en vanlig lön?
22. Allt-eller-inget-fällan
23. Spara löneökningen innan du hinner vänja dig
24. Vad händer om börsen dyker precis när man slutar?
25. Tappar man inte allmän pension om man slutar tidigt?
26. Pensionen som toppar upp de sista procenten
27. Går FIRE ihop med barn, villa och familjeliv?
28. När bara den ena i relationen siktar på FIRE
29. Vilken FIRE-variant har Jesper gjort?
30. Siktar Jan och Caroline själva på FIRE?
31. Jobbet är inte djävulen själv
32. Vad händer om man når FIRE och sen ändrar sig?
33. De som hoppar tillbaka saknar oftast ett behov
34. Är Jan och Jesper oense om vad livet går ut på?
35. Medvetenhet, kiwifrukter och värderingar
36. Första övningen: titta på förra årets utgifter
37. Var ärlig med vad du faktiskt drömmer om
38. Det alla kan kopiera från FIRE-folket
39. När målet flyttas på känsla i stället för på räkning
40. Vad gör jag på måndag?
41. Sparande i etapper när livet ändrar sig
42. Var ska pengarna ligga rent praktiskt?
43. Nybörjarens vanligaste misstag
44. Hur man stannar kvar på banan efter ett misstag
45. Måste man vara disciplinerad hela vägen?
46. Högre lön eller lägre utgifter först?
47. Blir man lycklig av FIRE eller bara fri?
48. Varför-frågan är det som bär över tid
49. Har ni ångrat er, eller offrat för mycket?
50. Finns FIRE utanför USA och Sverige?
51. Blir man inte uttråkad när man inte måste jobba?
52. Hobbyn, fotbolls-VM och friheten att lägga om dygnet
53. Behoven vi bara har tränat på att fylla på jobbet
54. Kollegorna man är rädd att förlora
55. Är det själviskt att sluta jobba i förtid?
56. Dominobrickorna och den lediga biten
57. Krockar FIRE med ett rikt liv?
58. FIRE är svårt, som att springa maraton
59. Om lyssnaren bara gör en enda sak
60. Prata med din partner, men börja i rätt ände
61. Det sämsta FIRE-rådet
62. Var man läser vidare

Därför gör vi ett avsnitt om FIRE

Jan: Ekonomisk frihet eller FIRE, det här att kunna gå i pension tidigt eller sluta jobba för att kunna lägga mer tid på resor eller på barnen eller på något som man tycker är spännande. Det är ett kärt tema som har återkommit många gånger i våra avsnitt. Det är populärt i communityn och liknande. Så därför tänkte vi faktiskt i det här avsnittet att tillsammans med Jesper, Angaudlinn, som vi också gjort ett syskonavsnitt med, som är FIRE.

Jan: Och det roliga var att han slutade jobba när han fyllde typ femtio. Och han gjorde det utan att ha haft någon mastodontlön eller sålt något företag, utan han hade ett helt vanligt jobb i Svenska kyrkan med helt vanlig lön, precis som typ alla vi andra. Så att i det här avsnittet intervjuar Caroline mig och Jesper, där vi pratar om vilka sakerna är att tänka på om man är intresserad av FIRE, de olika aspekterna.

Jan: Så se det lite som inspiration, lite som tips, lite som två personer som ändå har varit i den här konversationen på länge, som delar med sig av vad som verkar ha fungerat, vad myterna är och vad man kan göra om man är intresserad typ redan i kväll. Så jag tänker att jag inte ska prata så himla mycket mer, utan här kommer då Caroline och Jesper. Och sen får jag naturligtvis ge en puff för syskonavsnittet med Jesper, där vi har intervjuat honom nu varje år i tre år om livet i FIRE, allt från vad han gör på dagarna till hur han har planerat sin ekonomi till hur han ser på det.

Jan: Så att var så god, lyssna, titta och bara njut.

Caroline: Varmt välkommen till Rika tillsammans-kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag så att du ska kunna göra din ekonomi och ditt sparande och ditt liv lite rikare.

Vad är FIRE på 60 sekunder?

Caroline: Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson. För den som aldrig har hört ordet FIRE, vad är det för någonting på 60 sekunder?

Jesper: Ja, alltså Financial Independence Retire Early. Och sen kan man ju diskutera väldigt mycket om vad det innebär. Men egentligen: man har pengar så man klarar sig och behöver inte jobba. Och man slutar därför jobba i förtid.

Jan: Ja, jag brukar ju tänka på det som de två delarna. FI, Financial Independence, alltså en ekonomisk frihet, och sen Retire Early, det är den där sluta jobba. Men tänker du att de alltid behöver hänga ihop?

Jesper: Nej, verkligen inte. Jag tänker att FI är ett sätt att andas i sin ekonomi och känna ett lugn och kunna sluta. Man pratar ibland om fuck off-kapital och liknande. Och det har man ju om man är FI. Medan Retire Early är ju att sluta tidigare, och det skulle man ju teoretiskt sett kunna göra utan pengar också, men det är ju ingen bra idé. Så att därför tycker jag också att det är två olika saker.

Caroline: Alltså jag lever lite i en sån äldre tid där jag tänker så här: de som var Financial Independent, det var sådana som var adliga förr i tiden och de hade sina projekt där de tittade på fossiler.

Jesper: Ja, alltså det kan ju ligga någonting i det också egentligen.

Caroline: Ja, alltså de var ju inte många, men jag tror de är många fler nu som vill vara FIRE, kan jag tänka mig, och som också är FIRE. Men okej, vi pratade lite grann om det där med att FI och RE inte behöver hänga ihop. Men vad är målet då med FIRE tycker du, Jesper?

Varför rörelsen behövde ett namn

Jesper: Ja, i och för sig mål. Jag tänker väl så här att det har blivit ett begrepp som det har blivit, och att det heter någonting tufft på engelska. Det hänger väl ihop med att man ville kalla den påstådda rörelsen för någonting. Alltså de som strävar mot att bygga upp ett kapital på olika sätt för att sluta jobba tidigare än vad pensionen säger.

Jesper: Och då vill man hitta på någonting, och då passar det jättebra med FIRE i stället för att säga de som sparar mer för att sluta jobba tidigare. Jag tror det är så enkelt.

Caroline: Vad tänker du, Jan?

Jan: Men jag tänker också att det kommer... Alltså min tes här, ifrågasätt gärna båda två, men att det delvis kommer från att det är en ekonomisk... Många upplever en ekonomisk otrygghet och då blir FIRE på något sätt svaret på det där. Att det är gigjobb, det är svårt att få jobb. Man vet inte hur länge man kommer behöva jobba. Man vet inte om kroppen kommer att orka hålla, om man har ett sådant jobb som är fysiskt.

Caroline: Eller om man är önskvärd på marknaden.

Jan: Eller om man är önskvärd på marknaden. Så att jag tror ju att där är en stor del också som kommer från det här. Alltså att det är som ett svar på en ekonomisk otrygghet. Att det blir en motreaktion på att samhället har blivit, framför allt i USA, mycket svårare att överleva i.

Det personliga ansvaret och den amerikanska förlagan

Caroline: Men rätta mig om jag har fel. För det är också så, upplever jag i alla fall i den bubblan jag lever i, att vi har mycket personligt ansvar nu för tiden också. Alltså att man har mycket ansvar själv. Man kan inte bara lita på att staten ska ta hand om det.

Jan: Nej, och staten flyttar ju över ansvar på oss. Pensionen till exempel är ju så mycket större ansvar. Du var på väg att säga något.

Jesper: Jo, nej men jag tänker att det ligger mycket i det där med osäkerheten. Och sen, det här tänkte jag faktiskt på i veckan här innan jag skulle hit, för jag visste att vi skulle prata om det. Jag tror att en del av att det här spritt sig till Sverige är en konsekvens av att vi har så mycket amerikansk media som vi tittar på.

Jesper: Både tv-serier men också YouTube och liknande. För frågan som jag ibland ser bland yngre människor, hur mycket ska jag spara till min pension, är ju egentligen väldigt mycket en icke-fråga i Sverige. Om vi nu pratar att man är uppväxt här. Om man beger sig ut i arbetslivet någonstans där mellan tjugo, tjugofem kanske. Då är det egentligen en icke-fråga.

Jesper: Men man har sett på de serier man följer och filmer, och så hör man talas om någon som bröt benet och åkte in på sjukhuset och fick betala två miljoner för det. Och det är klart att även om man vet någonstans att det inte fungerar så här, så gör ju ens förebilder det kanske på andra sidan Atlanten.

Jesper: Därför tror jag att det har fått fäste här också. I lite, ja vad ska vi säga, lite bredare än det hade behövt. Och då menar jag inte FIRE som sådan, utan just att man kanske sparar lite för mycket. Det är som att man expanderar den där bufferten lite mer än man hade behövt kanske.

FIRE som statusstege

Jan: Och sen tror jag väl också att man inte ska underskatta att i vissa kretsar, alla communities har ju sin statusstege skulle jag säga. Och i ekonomivärlden så är väl FIRE den högsta, ett av de högsta pinnhålen.

Jesper: Det är säkert så att det är en statusaspekt.

Jan: Ja, liksom. Sen är det verkligen inte så för alla, och oftast inte för dem som har nått det, utan ofta för dem som strävar efter det. För då blir det titta på mig. Det är som inom akademin, där är det så här: professor, det är fint. Då har man lyckats, då har man tittat på mig.

Jesper: Det är ju ett tydligt mål och det är ett mätbart mål. När man pratar forskning och så. Det är ett mätbart mål att se att min ekonomi kräver det här. Nu har jag så mycket enligt ett givet system.

Jan: Ja men exakt, bra.

Jesper: Och då klarar jag mig och då kan jag sluta. Sen är det många som inte gör det för det. Men jag delar åsikten där, att det sparas väldigt mycket till höger och vänster, till allt möjligt.

Jan: Ja, exakt. Det kommer vi in på mer sen, tror jag.

Det viktigaste för en nybörjare att veta

Caroline: Men om vi ska prata från ett nybörjarperspektiv, vad är det viktigaste man ska veta om FIRE innan vi går in på mer detaljer? Vad tycker du, Jesper, som är inne i FIRE-livet?

Jesper: Ja, vad man ska veta. Jag skrev upp några punkter hemma och sen insåg jag ganska snabbt att det blev ungefär femtio femtio. Hälften av punkterna handlar om ren ekonomi och matematik och hälften av punkterna handlar om insidan. Och till någon häromdagen sa jag det att egentligen så är de där punkterna om ekonomin kanske tio procent egentligen.

Jesper: För det är en ganska lätt manöver att räkna fram till. Det är bara ett jobb som ska göras. Och sen allt det andra handlar om mognaden och om man är redo och så. Och för andra kanske det är sjuttiofem tjugofem eller så. Det är inte det jag säger, men jag tror att det stora inte är att förstå matematiken.

Caroline: Det kan vara det för vissa. Inledningsvis ja. Bara så här: okej, om femton år så kan jag, om jag skulle vilja. Alltså att det ändå blir en stor grej för att man har aldrig räknat på det kanske.

Jan: Ja men exakt. Och vi kommer ju in på matematiken. Men jag tänker att det är ju ofta, precis som du säger, i början. Det är som en gammal finansräv sa till mig:

Det tog mig fem år att lära mig yrket, alltså ekonomin. Och sen tog det tjugofem år att lära känna mig själv.

Fråga dig varför innan du räknar

Jan: Och jag tror att den första frågan, som är lite tråkig innan vi kommer in på matten, är att verkligen vara så här: varför vill jag göra det här? Vad är drivkraften egentligen? Att göra det tydligt för sig själv. För för de flesta innebär det ändå att man avvarar grejer i dag för att ha något annat i framtiden.

Jan: Och då är det, precis som du säger, viktigt att tro så här att, till exempel som både du och jag driver tesen, att i Sverige är man en snittperson, man jobbar, man är okej, man har det som en snittperson som har det bland de bästa i världen. Så är det fine, du behöver inte spara.

Jan: Men då är det viktigt att säga: okej, men då sparar jag för att jag vill, inte för att jag har sett en amerikansk film som har ett helt annat system där du måste ha koll på dina sjukvårdskostnader, för annars är ett brutet ben en katastrof. Så jag skulle säga att göra det väldigt... att ställa sig frågan: varför?

Vad FIRE inte är

Caroline: Vad betyder FIRE inte? Är det att leva extremt snålt eller är det att bara bli rik? Kan inte ni gå in lite på det?

Jesper: Ja, det här är ju en av de sakerna som kan störa mig. Och det är dels när man sätter underetiketter på FIRE. Man pratar om lean och normal och fat FIRE och allt vad det är. Och jag tycker att det där är väl ganska sekundärt egentligen. Jag tror att det är någonting som man sätter för att man vill förstå det själv för sig själv.

Jesper: Men vad sa du? Vad FIRE inte är. Om vi då säger att FIRE är att vara finansiellt oberoende och sluta jobba tidigare, då är ju allt annat inte FIRE. Så om man är finansiellt oberoende och tycker att det är jättekul på jobbet eller den egna firman och jobbar vidare, då är man inte FIRE. Är det så att man slutar jobba av någon annan anledning men inte klarar sig på sina medel fullt ut, då är man inte FIRE. Men det är ingen diss av dem som väljer att göra så här, utan det är bara ett konstaterande.

Jesper: Utan som jag ser på FIRE så krävs det tillräckligt mycket pengar med avkastning, eller hur man än har löst det, för att man ska sluta. Och det ska väl vara ändå så pass tidigt att det kanske höjer ögonbrynen när man berättar det för någon, om det kan vara en definition.

Jan: Alltså det är inte att ha riktålder 69 och gå 68 och ett halvt.

Jesper: Nej men till exempel. Och det var någon häromdagen som skrev det att nej, jag tycker nog att det ska vara innan 40. Och det får man gärna tycka. Och i så fall är ju inte jag det heller. Men min poäng är väl kanske lite att man ska ha tillräckligt många år kvar till riktålder och pension för att det ändå ska vara någon typ av utmaning att ta sig an kanske.

Jan: Ja, precis.

Ingen rörelse, ingen kurs, inget regelverk

Jesper: Så sen kan ju allt annat vara. Men FIRE är ingen organiserad rörelse. Det kan vi också säga, så ingen sitter och tror det.

Caroline: Det finns en Facebookgrupp.

Jesper: Ja men typ.

Jan: Eller en kyrka.

Jesper: Ja, och det är ju ingen... alltså det finns ingen kurs man ska gå eller förväntas gå. Det finns inget regelverk egentligen att förhålla sig till, hur man ska investera eller spara eller så. Det går absolut att bli FIRE genom att stoppa madrassen full med tusenlappar. Det är inget bra sätt kanske, men det går ju.

Jan: Ja.

Jesper: Precis. Så det är mer ett begrepp.

Jan: Ja.

Jesper: Ja, vad tänker du, Jan?

Jan: Nej men jag tänker väl detsamma. Sen finns det ju liksom, ja men ska du ändå ta dem när du har sagt så här, Coast FIRE och Lean FIRE även?

Lean FIRE: att kapa utgifterna till botten

Jesper: Ja alltså, Lean FIRE är väl egentligen det som många kanske ibland... Om någon gör sig lustig över FIRE så är det ofta Lean. För då går Lean ut på att man sänker sina utgifter så mycket man kan. Lämpligen så att man ändå trivs, så klart. Och sen räknar man ju på det där och tänker: hur mycket behöver jag för att klara mig sen?

Jesper: Och när man har nått det talet så slutar man. Men då innebär Lean ofta att man...

Jan: Man försakar ganska mycket. Det som andra hade upplevt som normalt tycker man inte är, alltså det är överflöd från ett Lean-perspektiv.

Jesper: Precis. Och sen kan det ju vara så att från det här Lean-perspektivet så kan det kännas som ett fullgott liv och det kan vara toppen på alla sätt och vis. Men det här gör ju att den stora massan, om vi säger så, som tittar på Lean FIRE kan tycka stackars sate.

Jan: Ja, men det kan ju vara så här typ: jag lever på 150 000 kronor per år i utgifter i Sverige.

Jesper: Och det kan ju vara lite, och det finns de som lever på mycket mindre och det finns säkert en och annan Lean som lever mer. Och det ska vi också säga, att det här är ju personliga, de här siffrorna. Det är det vi pratar om i dag när vi snackar. För ibland så pratar man om par och familj och så, och det är lite annorlunda. Men ja, 150 kanske är en sån siffra man kan slänga ur sig då. Och det skulle ju innebära typ 12 000 i månaden.

Jan: Ja precis. Och då kan jag till exempel, för jag har ju haft mycket åsikter om den, då kan jag vara så här: ja men det funkar jättebra när man är student. Men om du är 25 och sen ska du ha barn, då är jag så här, alltså jag vet inte vad andras barn kostar, men de kostar ganska mycket.

Jan: Och då blir det så här: ja men det funkar inte. Det funkar när du är ung, då enjoy it, men det ska funka över ett liv. Så det var Lean. Ska vi säga motsatsen, fat?

Fat, coast, flamingo och barista

Jesper: Ja, fat är ju när man egentligen lever ett liv som är märkbart över vad någon medelsvensk gör. Ofta pratar man ju om att man reser mycket. Det är väl det absolut vanligaste. Man kör en bil som gör att folk reagerar, eller flera bilar. Man kör ut.

Jan: Lyxlivet är väl det man har. Om det ska vara den bilden så är det. Sen är det väl varianter. Flamingo och coast. Där ska jag vara helt ärlig att jag har inte stenkoll på dem. Coast är väl så att man jobbar med ena foten i...

Jesper: Nej, flamingo heter flamingo för att man har ena foten i arbetslivet. Jag vet, alltså en del av det här...

Jan: Är inte coast så här att du jobbar men du behöver inte spara nya pengar, utan dina befintliga pengar kommer att jobba ihop den summan så att du kan gå ner i arbetstid? Typ man coastar, man surfar, man glider med det.

Jesper: Och när det gäller flamingo ska jag bara säga att jag tror att mycket av det handlar om den amerikanska kontexten. För då har du möjlighet att jobba lite, då har du skyddsnätet, du har sjukförsäkringen. Därför hör vi väldigt sällan om flamingo här.

Jesper: Sen pratar vi om barista FIRE, och det brukar förenklat sägas vara så att man tar ett jobb. Det behöver inte vara särskilt högkvalificerat. Det vanliga är då att man jobbar på något kaffeställe, Starbucks i USA till exempel. De sponsrar inte. Men att man tar ett jobb som man inte behöver utbildning till. Man jobbar delar av året.

Jesper: Här i Europa vet jag att det är fler som till exempel har gjort det där att man jobbar inom fjällindustrin, turistnäringen. Och det är ju väldigt säsongsbetonat. Och sen drar man på annat håll och gör annat annan del av året.

Jan: Ja precis.

Fyraprocentsregeln och William Bengen

Caroline: Toppen. Kan vi bara pausa här? Ska vi inte bara gå in på matten nu då? För jag tycker vi har tagit det mesta här. Den här fyraprocentsregeln.

Jesper: Ja men börja där då.

Jan: Ta de två.

Caroline: Men om vi går in på matten. Vänta, vänta.

Jan: Fel knappar.

Caroline: Om vi går in på matten nu då. Det finns ju något som heter fyraprocentsregeln i de här sammanhangen. Kan inte ni förklara det, vad det betyder?

Jan: Kan inte jag kasta in en grej innan du går in på matten? Alltså jag tänker så här, ekonomiskt fri är väl egentligen på sätt och vis ett tal. Och sen kan man också prata om det som en känsla. Men jag tänker om vi ska börja med mattedelen. Ta du hur du resonerar, så ska vi se om vi håller med varandra.

Jesper: Ja, och ska vi inte... med bas i fyraprocentsregeln. Den tillkom på, ska vi säga tidigt nittiotal, nittiofyra tror jag. William Bengen, som var pensionsplanerare i USA.

Jesper: Han fick frågan av sina klienter, och de sa så här: hur mycket pengar behöver vi om vi vill gå lite tidigare? Och i det fallet så handlar det ofta om de där några åren kanske. Eller att ett par där den ene blev sextiofem och den andra var fem, tio år yngre. När kan vi sluta? Och det här var ju långt innan datorerna var så avancerade.

Jesper: Så han jobbade med tabeller. Han satte ihop någonting, han tittade på all historik, provade en massa olika investeringssätt, och så kom han fram till att gör du enligt de här premisserna så kommer du att kunna ta ut fyra procent av ditt ursprungsbelopp varje år, och sen varje nytt år inflationsjusterar du det, lägger på en liten summa varje år, och då kommer du klara det i trettio år med största sannolikhet. Väldigt hög chans till det.

Caroline: Hela den summan räcker de trettio åren.

Jesper: Ja, med...

Jan: ...med nittio procent sannolikhet.

Regeln är byggd för USA men matten håller

Jesper: Och att han gjorde det var ju för att han var pensionsplanerare och han ville kunna ge ett tal till dem som frågade honom. De ville veta. Och då är vi där igen. Det här är USA. Det handlar om sjukvård, det handlar om så mycket annat också.

Jesper: Sen har han räknat vidare, och det har varit universitet som har varit inne och testkört det här. Datorerna, simuleringarna blir bättre. Men summa summarum är att i det stora hela så håller det här fortfarande. Det är snarare så att det verkar hålla bättre.

Jan: Alltså det man ofta glömmer bort i det här är att det här är för att pengarna ska räcka, och då tänker de flesta ofta att pengarna tar slut efter de trettio åren. Men grejen är att det är väldigt många utfall där det blir mer pengar. Alltså så att det är ett ganska defensivt sätt att räkna.

Caroline: Men det här är tänkt i USA då. I Sverige funkar det utmärkt kan jag tänka mig.

Jan: Nej, men det här funkar överallt.

Caroline: Jag kan ju tänka på om man blir sjuk i USA och så pengarna inte räcker till det.

Jan: Ja men nej, du får ju räkna med vilka pengar du behöver. I USA behöver de ju räkna med sina sjukvårdskostnader. Så den absoluta summan blir ju högre. För en svensk blir den ju lägre. Men den här procentregeln, att du behöver, om du tar ut fyra procent av det kapitalet.

Gånger 25 eller gånger 30 i Sverige?

Jan: Och det intressanta också med den här fyraprocentsregeln är ju att då dividerar du det du behöver med noll komma noll fyra. Men det blir ungefär samma sak som att multiplicera med 25. Så vad man säger då grovt är att du tar dina årsutgifter, du multiplicerar det med 25.

Jan: Här brukar jag dock, om jag ska göra en paus, jag säger så här: i Sverige ska man nog räkna med 30, för vi har ju en procent ISK-skatt på det där.

Caroline: Så kan man göra.

Jan: Så att jag tycker inte man ska räkna med 25, utan man ska räkna med mellan 30 och 33. Så då multiplicerar man sina årsutgifter med 30 ish och säger då att, för enkelhetens skull, har du 100 000 i årsutgifter så är det gånger 30, blir det alltså tre miljoner du behöver.

Jan: Har du 300 000, ja då är det nio miljoner du behöver. Har du då ett ISK med nio miljoner så förväntas de pengarna räcka i trettio år med att bekosta 300 000 per år eller 25 000 kronor i månaden. Korrekt?

Jesper: Ja, med den skillnaden att jag tänker att jag betalar ISK-skatten inom utrymmet för det här i stället. Och det är i stort sett samma sak. Det man kan råka ut...

Jan: Det var en stor diskussion i forumet minns jag.

Jesper: Det man kan råka ut för möjligtvis, det är ju som du sa att det kan växa väldigt, väldigt mycket. Och har man då alla pengarna på ISK så utgör ju skatten så att säga en större del av årsuttaget. Men det är egentligen den enda skillnaden.

Varför varje sparad krona väger trettio gånger

Jan: Ja, så att det man ska komma ihåg från det här: multiplicera dina årsutgifter med 25 till 30. Och då kommer vi tillbaka till varför många blir så attraherade av det här Lean FIRE. För då blir det så här att det snabbaste sättet att minska den summan är ju att för varje krona du minskar dina utgifter så behöver du trettio kronor mindre på andra sidan i kapital.

Minskar du en krona i utgift så är det trettio kronor du behöver mindre i belopp, men du har ju dessutom en krona mer du kan spara.

Jan: Så det blir väldigt attraktivt. Så därför blir man ju ofta rent av matten helt kåt på det här. Hur kan jag dra ner för att nå det här målet så fort som möjligt?

Caroline: Om man också läser den här boken, Your money or your life, som är lite grunden till FIRE-rörelsen, då blir man också sugen på att dra ner på sina utgifter för de framställer det väldigt attraktivt.

Jan: Ja, ja, precis. Och det ska man väl säga, det är en jättebra bok, den där Your money or your life, där tesen är ju så här: nej men vi använder ju vår tid och energi. Vi har en viss mängd begränsad livsenergi. Vill jag då lägga den på att köpa, till exempel du, du var ju med vår dotter och kollade på någon klänning som kostar flera tusen. Och då var det så här: men är det värt att lägga flera dagars jobb för att köpa den prylen? Så att sätta det i relation till livsenergin.

Sparkvoten: FIRE-rörelsens viktigaste tal

Caroline: Men sparkvot, vad är det för något? Och varför säger alla att det är FIRE-rörelsens viktigaste tal?

Jesper: Sparkvot är hur stor del av, säger jag nu i alla fall, hur stor del av din lön efter skatt lägger du undan? Långsiktigt vill jag säga det också. Så att om vi gör ett exempel, att man säger att man får ut 25 000 efter skatt. Och man lägger undan 5 000 varje månad och fortsätter att göra det. Alltså inte spara till nästa års semester eller till jul, utan det läggs undan och förhoppningsvis investeras. Då har man tjugo procent sparkvot. För 5 000 av 25 000 är tjugo procent.

Jesper: Och som Jan sa tidigare, det innebär ju också att då lär man ju sig leva på 20 000. Och det innebär att du behöver aldrig, den dag du slutar jobba, få ut 25 000. För du har ju lärt dig det också. Så man får den dubbelheten i det.

Jan: Och sen så finns det ju massa, vi har ju också en räknare på hemsidan, att ju mer du sparar desto fortare går det. Och det blir ju verkligen en sån här exponentiell, att väldigt små skillnader gör väldigt stora resultat.

Jan: Så går du från att spara 5 000 till att spara 6 000, då kan du kapa flera år innan du kan gå och bli ekonomiskt fri. Och gillar man då inte sitt jobb eller något sånt så blir det väldigt attraktivt. Och så blir det ju för vissa en grej att så här: åh, hur mycket kan jag spara?

Jan: Den här månaden hade jag så mycket sparande. Så att i den communityn är det väldigt många som är så här. Det är väldigt mycket fokus på hur mycket man sparar, vad är sparkvoten? För det fina där är också att den går att jämföra trots att man har olika livsstil. Så någon som tjänar en miljon i månaden kan jämföra med någon som tjänar 10 000 i månaden. För det är fortfarande sparkvot.

Caroline: Ja precis.

Lön, sparande eller börsen: vad spelar störst roll?

Caroline: Men vad spelar egentligen störst roll? Hur mycket man tjänar, hur mycket man sparar eller hur det går på börsen för ens pengar?

Jesper: Ja, alltså det där beror ju på vilken tid vi pratar om. Och jag skulle vilja säga att det spelar olika stor roll beroende på vilken typ av FIRE man siktar på. Men pratar vi normalår på börsen och inledningen av ens investeringsresa, då har ju sparkvoten en jättestor roll. För då får man in i ryggmärgen att man ska lägga undan och man ska investera, och då händer det ju snabbt saker.

Jesper: Om man sparar de där 5 000 under ett år, då har man plötsligt 60 000 på sitt konto, och det är ju faktiskt mer än vad de flesta har i ren buffert. Men ska man se det på den där perioden att långt fram i mitt arbetsliv så kanske jag ska sluta jobba, då är det börsen som gör mest nytta. Men den får ju en rivstart i början av ett bra belopp. Så tänker jag.

Jan: Ja, jag skulle väl säga så här, om man utgår från att de flesta som lyssnar är i början eller intresserade, då skulle jag absolut säga att det är ju mycket enklare att spara om man har en högre lön.

Jan: Och det är väl, upplever jag, ibland en av de där sakerna man inte pratar så mycket om, utan man är så här: oh, jag sparar 10 000, jag är en bra människa. Och så glömmer man bort att spara 10 000 om du har lön på 50 000 eller 25 000, jättestor skillnad, för baskostnaderna för till exempel mat är ju nästan samma för en familj med två barn, oavsett om du tjänar 50 000 eller 25 000.

Jan: Så att jag skulle säga att alla tre är viktiga och naturligtvis blir det alltid kombinationen. Men jag skulle säga att initialt är det alltid bättre att öka din lön, för det gör det enklare att spara. Sen är det ju det att börsen tenderar att ge ungefär samma snittavkastning under hela perioden.

Varför ränta på ränta känns tråkigt i början

Jan: Och där tror jag också att många underskattar ränta på ränta, att det i början, sju procent känns ju skittråkigt. Alltså du har sparat 10 000, sju procent, vad blir det? Sjuhundra kronor. Och så tycker man så här: jag kunde jobbat tre timmar övertid och så hade jag fått mer än hela årets avkastning.

Jan: Men du glömmer ju bort att sju procent funkar på en miljon också. Då är det plötsligt 70 000. Och sju procent på tio miljoner, ja då är det plötsligt 700 000. Då är det sjukt många övertidstimmar du ska jobba för att göra 700 000.

Jan: Så att jag håller helt med Jesper, att beroende på var du är så spelar olika saker roll. Nick Maggiulli sa ju det så här, eller Ben Carlson tror jag sa, att i början av din karriär så är det:

Saving is for the poor, investing is for the rich.

Jan: Och nu har de inte alls samma värdering i poor and rich som vi har, men i början: fokusera på att spara och tjäna och skit i hur, vilken fond du har valt är inte det viktigaste. Sen i slutet så är det så här, alltså om du sparar in 10 000 kronor mer om sju procent gör 700 000. Alltså då spelar inte din inkomst eller din sparkvot så stor roll, utan då är det ju börsen.

Vilken FIRE du siktar på styr matematiken

Jesper: Jag skulle också säga att en sak som jag menade här, att det är olika vilken typ av FIRE man har. Siktar man, eller jag ska säga tvärtom så här: är det så att man tjänar till exempel en miljon om året på ett välbetalt jobb, då är det betydligt färre av dem som siktar på Lean FIRE skulle jag säga.

Jesper: För då hamnar man i den här diskussionen om jag är beredd att sluta på ett jobb som ger mig en miljon om året. Och man tenderar att ha skaffat sig lite utgifter som gör att man kanske snarare siktar på en Fat FIRE. Och det ställer ju också till det lite. Så att lära känna sig själv är viktigt, och sin ekonomi alltså.

Jan: Ja, och jag brukar ju säga, vi har ju det i andra avsnitt med dig, att jag tror att det där är: vad är det som är viktigt för mig på riktigt? Alltså som vi har pratat om innan. Vi var ju, eller jag, inte vi. Jag var ju tvungen att ställa en ny Tesla på uppfarten för att kunna bocka av den en gång i mitt liv. Och det fuckar ju upp en FIRE-kalkyl jättemycket.

Caroline: Du hade ingen FIRE-kalkyl från början. Jag hade ingen sådan. Och jag kände också att jag gillade Tesla anyway. Om man har sådana grejer för sig så är det ju inte så mycket FIRE.

Vad en bil kostar i FIRE-kapital

Jan: Ja, så att det handlar väldigt mycket om att ju bättre du lär känna dig själv, desto enklare är det att göra resan, för då vet man också vad det är som är viktigt för mig.

Jan: Till exempel, vi pratade om det innan att du har ju ingen bil. Och redan där, ja men då kapar du ju fyra, fem tusen spänn lätt i månaden. Har du en ny bil som väldigt många har, då är det typ 10 000 i månaden. Och då kan man säga snabbt, om vi skulle säga att en billig bil kostar fem gånger tolv, det är 60 000.

Jan: Okej, så ska du finansiera en bil under din FIRE, då är det 60 000 per år gånger 30.

Det är 1,8 miljoner mer i kapital du behöver tjäna ihop bara för att ha bilen.

Jan: Och då kan man säga: är okej med att åka buss och cykla, eller bo på ett ställe. Ja men du vet, det är 1,8 miljoner. Det är mycket pengar. Och då ska jag säga att det är en billig bil. Tar du någon svensk snittbil som kostar kanske 8 000 i månaden, ja men då är det tre miljoner.

Jesper: Och sen slipper man besiktning och däckbyte.

Jan: Ja, och frustration när laddluckan inte går att öppna.

Caroline: Men man vinner också saker på det när man cyklar och går. Man får ju en större sån här NEAT, det är så här mycket man rör sig i tillvaron, och bättre hälsa.

Jan: Exakt.

Caroline: Vilket jag tycker är viktigt.

Går 25 gånger årsutgifterna ens att nå på en vanlig lön?

Caroline: Men kan vi inte prata om det här med hur en vanlig person ska kunna uppnå det här med tjugofem gånger årsutgifterna på en vanlig lön? Hur ska man ens? Det låter ju ouppnåeligt.

Jesper: Då tänker jag så här, en vanlig lön, det är så svårt om man säger vanlig. Men vad är det nu? Är det trettionio?

Jan: Jag skulle nog säga att det är nog över fyrtio. Snittet var ju trettionio nio förra året.

Jesper: Men om vi säger, om vi förenklar det, och det här blir ju lite fyrkantigt då. För sitter man och är tjugotre och har precis börjat jobba, då har man normalt inte fyrtio. Men nu pratar vi över tid, i snitt. Har man fyrtio i lön, får ut trettio. Så är jag personligen lite kontroversiell, men jag är personligen rätt övertygad om att det går att spara ganska mycket av de trettio. Sen om man inte vill det, så är det ju en annan sak.

Jesper: Och det är därför att sitter man ner i tjugofem i dag och tänker att jag vill nå FIRE en dag, då tror jag man är ganska snabb och medveten med att så här mycket borde jag kunna spara i snitt. Och då kan jag själv räkna med ränta på ränta-kalkylator och liknande hur snabbt det här går. För då blir det snabbt pengar.

Jesper: Men sitter jag och är tjugofem i dag och tänker att det vore kul med FIRE, men jag tänker ju ändå dra på den där semestern nästa år som kostar trettio papp till exempel. Då måste man ju dra av den också. Och då är det väl ganska snabbt och lätt att räkna fram till att det kommer att ta väldigt lång tid, och då tror jag att man ger upp. Så det handlar om ganska mycket inställning.

Allt-eller-inget-fällan

Jan: Alltså jag tror att det kommer tillbaka till den frågan varför. Varför ska jag göra det? Är det värt det för mig?

Jan: Och sen så tänker jag också att ibland upplever jag, jag vet inte om du håller med, Jesper, men att man trillar i någon sån här allt eller inget-fälla. Att det blir så här: okej, antingen gör jag en FIRE eller så har jag misslyckats. Och jag är så här, fast har du sparat ihop hundratusen eller några hundratusen eller till och med en miljon, vilket är jättemycket pengar.

Jan: Alltså det ger ju en helt annan lugn och ro i livet. Du behöver inte oroa dig för att bli uppsagd. Du kan plugga, byta yrke. Alltså precis som du pluggar till sjuksköterska. Så att jag upplever att du får ganska många nice effekter långt tidigare, även om det känns ouppnåeligt.

Spara löneökningen innan du hinner vänja dig

Jesper: Men ska man ta något mer tips? Det jag har sagt alltid och som jag såg på min egen resa, det var att så fort man fick löneökning, när förhandlingen var färdig på våren, då ökade jag mitt sparande med lika mycket i princip.

Caroline: Det låter väldigt medvetet.

Jesper: Ja, och det var det ju säkert, men jag märkte att det gick jättebra. Och om vi nu ska prata till någon som är lite nyfiken i början, då tycker jag att det är ett av de bästa sätten. För de pengarna har man ju inte sett innan i livet. Det gick så bra ändå.

Jan: Det finns en klassisk studie från Israel som heter just det där Save more tomorrow, som är till för folk som har en tuff ekonomi som inte kan spara alls. Och då är det så här, de flesta, vi som kan, brukar säga lite arrogant: men det är bara att spara.

Jan: Ja, fast det finns människor som inte har möjlighet att spara, och då är lösningen för dem Save more tomorrow. Alltså när du får en skatteinbetalning, du får en gåva, du får en löneökning, spara av den i stället.

Vad händer om börsen dyker precis när man slutar?

Caroline: Men hur vet man att pengarna kommer att räcka? Alltså för börsen kan ju gå dåligt precis när man slutar jobba till exempel.

Jesper: Det kan den, men de här fyra procenten, den går ju då på snittet. Och det innebär ju att, om vi nu tar Bengen, vi ska inte kasta runt hans namn hela tiden, men när han räknar på det här så testade han alla siffror. Och det innebar även de här åren när man sa hej då chefen och så dagen efter så dök börsen ner i källaren. Då gick det ändå bra.

Jan: Jag läste om någon som gjorde FIRE 2008 eller 2009 till exempel. Och han var så här: alltså kan man ha sämre tajming? Och sen var han så här: ja, det funkade ändå. Och då hade vi krasch på vad, fyrtio procent eller något sånt.

Jesper: Ja, jag tror dessutom när man läser de här undersökningarna, alltså de tittar närmare på siffrorna, så är det någonting så här. Om det var januari sextioåtta i USA, det var sämsta. Och det intressanta med det är ju då, för vi tänker ofta att det är börsen som är problemet. Det intressanta då var att det var inte börsen som dök så mycket, men däremot så drog inflationen i väg något så in i helsefyr, vilket gjorde att allting blev väldigt, väldigt mycket dyrare.

Jesper: Men siffrorna är räknade på att det ska gå oavsett om det dyker. Därmed är det inte sagt att det är roligt när det dyker. Det första som händer, det är ju så klart att det är skitjobbigt.

Jan: Sen tror jag också att FIRE är inget man gör från ett år till nästa. Alltså man lär ju sig också hur börsen fungerar. Så förhoppningsvis har man byggt på sig en del erfarenhet.

Jesper: Och det gör man väl i allmänhet. För om det inte nu ramlar fem, tio miljoner i knät från en okänd farbror långt bort i stan, så är det ju ändå så att har man byggt upp sitt kapital så har man sparat och investerat, och då har man sett åtminstone en del av det här.

Jesper: Man kanske inte har sett den här kraschen tjugonio, men det räcker att man har varit på börsen ett par år nu för att ha sett hur det dippade vid invasionen av Ukraina och...

Jan: Corona och...

Jesper: Precis, pandemin och så. Det återhämtar sig fort, men det är inte jättefräsigt när en tredjedel försvinner på en vecka. Det är det inte, det tycker ju ingen.

Jan: Nej.

Tappar man inte allmän pension om man slutar tidigt?

Caroline: Nej, men om vi går in på pensionen, om man slutar jobba tidigt, tappar man inte mycket på allmän pension då?

Jesper: Jag var inne och tittade på mitt i dag faktiskt. Och jag måste säga så här, det här är ju mina siffror, men jag är ändå förvånad över att man får så pass mycket mer än jag trodde.

Jesper: Och jag kan säga det här nu, det är ju inget hemligt. Jag slutade jobba för två år sedan, då hade jag fyrtiotvå sex före skatt. Och beräknas, om jag går vid riktålder och tar ut allt, att få tjugosex och tre. Och då har jag typ världens sämsta tjänstepension. Så att så som mitt FIRE-liv ser ut och vad jag gör av med varje månad och så, så skulle inte det vara några problem alls.

Jan: Jag ska ta en myt här då också, tänker jag. Att misstaget jag gjorde i många år när jag räknade på det här var ju att jag tänkte så här att pengarna måste ju räcka hela livet. Men det behöver du ju sällan. Alltså har man då jobbat ett antal år så behöver man ju bara brygga fram tills man börjat ta ut pensionen.

Jan: Och sen behöver man bara brygga gapet mellan, återigen, de utgifterna jag har, den allmänna pensionen jag får och det livet jag vill ha. Alltså det här lilla gapet. Och sen så är jag också så här, du vet, för jag ställde ju den frågan vid ett tillfälle. Och sen tror jag det var du eller någon annan som skrev så här: "Fast Jan, man lever ju redan på sitt kapital nu. Alltså pensionen är ju typ en bonus." Så att du vet, hela tanken kring att du skulle behöva en pension, det går ju lite emot FIRE.

Pensionen som toppar upp de sista procenten

Jesper: Och det är ju det, alltså det luriga här är ju att när jag satt och räknade innan jag gick FIRE, eller om man säger innan jag sköt ut mig, då räknade jag ju på fyraprocentsregeln. Jag visste att det är trettio år man tänker, men jag visste också att den svenska verkligheten är att jag sköt ut mig vid femtio, och jag tänkte lite slarvigt i huvudet att det är ungefär sjuttio jag ska täcka till. Och det är bara tjugo år. Men det har inte gjorts lika mycket forskning på det. Så därför väljer jag att tänka att då toppar jag hellre upp de där sista procenten.

Jesper: Så när jag simulerar min så når jag i princip hundra i stället, tack vare pensionen. Så även om pengarna tar slut efter tjugo så är det okej. Men det är ju där jag är. Är man då den där tech-bron på tjugoåtta och slutar då, då ser det annorlunda ut, för då är det ju fler än trettio år man behöver täcka.

Jesper: Men jag tror att det är för många som är för oroliga. Och sen i andra ändan har vi de här: vad gör man om pengarna blir över? Ja, då blir de det.

Går FIRE ihop med barn, villa och familjeliv?

Caroline: Ja, ja. Men tycker ni att FIRE går ihop med barn och villa och familjeliv? Eller är det mest singlar som klarar sig bra som FIRE?

Jesper: Jag tror att det går jättebra ihop med vilket liv man än lever, men bara om man känner sig själv och sin ekonomi.

Caroline: Men måste man inte samköra den med någon?

Jesper: Jo alltså, är det så...

Caroline: Kan inte det bli lite tungt?

Jesper: Så klart. Jag tänker så här, är man en familj och man har, vad ska vi säga, tre barn. Och så har man suttit ner och man deklarerar ihop och man pratar om det här och vi drömmer om att sluta tillsammans. Då ska man ju veta det att då behöver vi göra det här och vi ska åka på de semestrarna.

Jan: Eller vi kommer inte åka på de semestrarna.

Jesper: Ja, eller Kalle spelar hockey och Lisa rider och då kostar det saker och sådär. Och då kan man räkna upp allting på bordet, och så ser man vad tjänar vi och vi tänker så här, och så kan man ju skjuta ut sig samtidigt.

Jesper: Men det besvärliga då, jämfört med att vara singel, det är ju att i en relation kan det hända saker. Det är ju det som är den stora risken för det här paret, hur kära och målinriktade de än är när de sitter och gör det vid trettio kanske. Och därför tycker jag personligen, oavsett om man är kär och lycklig, att man kanske ska tänka per person ändå. Att det underlättar.

Jan: Ja, men jag tror kommunikation är allt bra. Men vet du vad, Caroline? Alltså nu kommer jag att spara sjuttio procent av min lön, men det är bra att du betalar på ICA.

Jesper: Man får ju vara lite överens där också då.

När bara den ena i relationen siktar på FIRE

Caroline: Nej, men tänker man ändå ha någon sån baktanke med att ja, men jag ska i alla fall bli FIRE. Vad som än händer i livet.

Jan: Ja, men man får, alltså jag tror att man får synka det. Alltså vi har ju haft sex... Jag vet faktiskt inte om det här är sant, men jag hörde ju att det var någon som också skulle göra FIRE, sen krockade de med bilen och så fuckade det upp kalkylen och så fick de jobba. Och sen var det någon som skilt sig. Ja, men det var lite...

Jesper: Alltså jag har pratat en hel del, inte bara på forum och annat, men även direkt i mejl med folk som har sagt så här: jag siktar på FIRE, min partner i livet gör det inte, men vi är okej med det. Så att de finns faktiskt, och det vill jag understryka, för ibland i kritiken så försvinner det.

Jesper: Men är man superlycklig på sitt jobb och tycker att det är fantastiskt, och så vill partnern gå hemma och få ihop det. Då återstår det ju bara att diskutera vem som hämtar Kalle och Lisa på dagis. Det kanske är rimligare att den som går och petar navelludd om dagarna gör det. Och så blir alla lyckligare och tjänar någonting på det.

Jan: Ja, precis.

Vilken FIRE-variant har Jesper gjort?

Caroline: Ja, kort bara där ja. Men om vi pratade innan om de här olika Lean FIRE, Fat FIRE, barista och så vidare. Vilken variant har du gjort, Jesper?

Jesper: När jag hör andra prata om min FIRE så kallar de det Lean. När jag tänker själv så tänker jag att den är ganska normal. Och då slänger jag in det att om jag räknar på mina utgifter och lägger till amorteringstvång, räntor på ett boende, studieskulder, kanske en bil eller motsvarande. Då kommer jag ganska snabbt upp i sådana summor som folk skulle kalla normal.

Jesper: Men nu har ju inte jag något av det här. Och därför upplevs de siffrorna, när jag pratar om mina utgifter, som väldigt, väldigt låga. Men om jag då skulle flytta över den till någon vanlig medelsvensson så skulle det se mer normalt ut.

Jesper: Och skulle den där vanliga medelsvenssonen också ha en partner som skulle hänga på, om man börjar tänka in Kalle och Lisa, deras hockey och hästar och sånt. Då är det inte så märkligt. Så det är inte så, jag lever inte på gröt tjugofyra sju. Jag har det jättebra.

Jan: Ja. Du bor i hus och...

Jesper: Ja, jag har hus och så att.

Jan: Nej, alltså det enda som sticker ut där skulle väl vara att du inte har en bil.

Jesper: Jag har inte bil och jag åker inte på utlandssemester årligen i alla fall. Det ska jag säga är väl min stora skillnad. Och bilen är ju faktiskt bara ett år sedan jag sålde.

Caroline: Ja, det har ju varit länge sedan.

Siktar Jan och Caroline själva på FIRE?

Caroline: Vad siktar vi på då, Jan? Siktar vi ens på FIRE?

Jan: Nej, men så här, vi skulle ju kunna göra normal FIRE. Det hade vi kunnat göra för något tag sedan. Alltså jag skulle säga att för oss är det väl i så fall Fat FIRE skulle ju alla säga. Men jag älskar ju mitt jobb från tid till annan. Vill fortsätta göra det. Tror att tills jag hittar något annat intresse. Försvarsmakten är ju ett continuing project i mitt liv just nu.

Jesper: Och ibland när du känner dig lite uppgiven, då låter det mer som att du är redo att sluta jobba i morgon.

Jan: Ja, men så är det ibland.

Jesper: Men det är också, det kan vi väl säga till dem som tittar och lyssnar, att det är ju precis det som är den stora vinsten. Man kan ju tänka så här utan att ha en given plan.

Jan: Exakt. Och man kan gå lite på känslan. Nu verkar det vara att engagera sig i Försvarsmakten. Och säga så här: okej, men då provar jag. Du pluggar ju till sjuksköterska.

Jobbet är inte djävulen själv

Jan: Så jag tror att det handlar om att ibland upplever jag att det blir så mycket fokus på just att man ska sluta jobba, som att jobbet är djävulen själv.

Jan: Men så är det ju inte, utan ofta upplever jag också, för jag träffar ganska många som får det där arvet som är livsförändrande. Och vad många där konstaterar är ju att före arvet så är det väldigt mycket så här att jobbet är något jag går till för att tjäna pengar och försörja min livsstil.

Jan: När de sen kan sluta, då inser de så här: fast jobbet bidrar ju egentligen med ganska mycket andra saker också. Det bidrar med utmaning och kollegor och tillfredsställelse och massa andra bitar. Så jag tror att det viktiga, det jag tycker du har gjort så himla bra, är ju det här:

Du gick inte från någonting, utan det var snarare att du gick till någonting.

Jesper: Ja, och det tycker jag är det fokuset. Känn dig själv liksom.

Jan: Ja, och där ska jag väl också säga så här. Det här har jag ju sagt om dig, sen har jag sagt det till dig också. Men jag tror att en orättvis hemlig konkurrensfördel, om man säger det så, som du har haft är ju att du har jobbat i Svenska kyrkan. Och man kan säga mycket om Svenska kyrkan, men introspektion eller lär känna dig själv är ändå en ganska väsentlig del.

Jesper: Lite trademark, så är det ju absolut.

Jan: Så att på det sättet så kan jag uppleva en mycket större stress bland många andra som är i FIRE, eller som ångrar sig eller hoppar tillbaka. Eller liksom du vet...

Vad händer om man når FIRE och sen ändrar sig?

Caroline: Det vill jag gärna fråga er om. Vad händer om man når FIRE och sen ändrar sig? Om man har slutat jobba för flera, flera år sedan. Ska man hålla på med sitt CV igen och in i arbetsliv? Hur tar man sig tillbaka?

Jesper: Jag tänker så här, att det handlar nog väldigt mycket om vad man har gjort och vad man är beredd att göra. Jag har till exempel pedagogutbildning i botten, och min yngste son har den här våren vikarierat som lärare på en högstadieskola för att han vill utbilda sig till det.

Jesper: Och att jag nämner det är för att där tror jag till exempel att det hade inte varit särskilt svårt för mig att säga: "Hej, jag är pedagog i botten. Jag har jobbat med tonåringar i 27 år. Vill ni att jag kommer och undervisar?" Sen är det ju kanske inte någon... Man får ju inte fast anställning. Jag har inte lärarexamen, och jag är fortfarande då, jag är 52 i dag. Så jag räknas väl inte...

Jan: Du är inte körd än.

Jesper: Det har jag förstått. Ja, men lite. Ja, men det är faktiskt lite så. Jag pratade med någon lärare om det där som sa det. Sen när man närmar sig 60, då börjar skolorna tycka att, lite så kanske.

Jesper: På samma sätt som, har man ett jobb som kanske inte är extremt tungt men ändå ganska enkelt. Jag vill säga att man har stått i butik, man har en sådan vana, är duktig på det man gör. Då tror jag att man kan hitta någonting relativt lätt igen. Men går det fem, sex, sju år, då tror jag det är svårare, för då blir det det här hålet i CV:t som en del har problem med. Men det här är en teori, jag har inte provat.

Jan: Nej, sen tror jag också att det är lite olika vad man gjorde innan. Om jag tar andra sidan, som många företagare, så är det ju många som köper ett bolag eller startar ett bolag eller hittar på, och nu ska jag bli day trader eller liknande.

De som hoppar tillbaka saknar oftast ett behov

Jesper: Det som alla de här som hoppar tillbaka har gemensamt är ju förmodligen att antingen trivdes de inte, eller så gjorde börsen en liten svängning som de inte riktigt uppskattade. Men då innebär det ju fortfarande att man behöver inte tjäna lika mycket som man gjorde innan. Man kan nöja sig med halvtid eller ett enklare jobb.

Jan: Min upplevelse är att det många gånger handlar om att de saknar några värderingar som inte blev uppfyllda. Till exempel, det var en jag träffade, han hade varit vd på ett stort företag. Han var så här: alltså jag saknar ju det här strategiska tänkandet och att vara med och påverka.

Jan: Så nu har jag tagit den här division sex-klubben. Du vet, jag satt där på klubbmötet och jag gjorde om hela deras strategi. Och det för att jag kunde inte låta bli. Och då är det ju ett sådant behov som behöver tillfredsställas. Sen gör vissa det i fotbollsföreningen, andra tar styrelsejobb, eller man har något behov som inte blir tillfredsställt.

Jesper: Jag har hört många som sitter med i bostadsrättsföreningen. Man vill ha någonting där man får peta och styra och ställa lite.

Jan: Ja, exakt.

Är Jan och Jesper oense om vad livet går ut på?

Caroline: Men Jan, du brukar ju säga att man inte ska snåla bort livet utan leva rikt redan nu. Eller hur? Och Jesper, din väg är ändå kanske lite stramare än vad Jans väg skulle vara. Alltså hur...

Jan: Är vi oense?

Caroline: Ja, men är ni oense om vad livet går ut på?

Jan: Jag ska nog börja... du, Jesper.

Jesper: Nej, vi är inte oense, utan det är nog egentligen, jag tror det mer handlar om vad man vill att livet ska innehålla. Och min bild av Jan är att han vill att det ska innehålla saker som kostar pengar. Så det handlar mer om det. Och jag vill göra saker som kanske mest av slumpen inte är så dyra.

Jesper: Och då blir det ju så att ens värderingar styrs av det. För är livet till exempel, jag vet inte, det blir lätt klyschor när man säger så här. Men vill man syssla med någonting, skärmflygning kan vi säga, för det är ingen av oss som gör det. Så min bild är att det kostar en del pengar. Om det är livets viktigaste, då likställer man ju skärmflygningen med glädjen, men man vet att den kommer med en prislapp. Och då måste man ju spendera frikostigt på sin hobby. Så skulle jag säga.

Jesper: Men är det så att man har bestämt sig för att läsa På spaning efter den tid som flytt och så vidare, alla delar och så. Då kostar det inte så mycket.

Caroline: Gå till biblioteket och det kostar ingenting att låna.

Jesper: Exakt.

Medvetenhet, kiwifrukter och värderingar

Caroline: Men om jag bara får kasta in en sak. Jesper, jag uppfattar ändå dig som väldigt medveten, för i något annat avsnitt så pratar du om att man behöver typ inte köpa kiwi som är från Nya Zeeland, utan man tar dem från Italien.

Caroline: Så tänkte jag så här: här är någon som är medveten om klimatet och att det kostar mer för hela mänskligheten att frakta de här kiwisarna hit. Och då måste de värderingarna fortplanta sig i resten av ditt liv också. Att man får vara medveten om så, kanske inte vad saker kostar hela mänskligheten, utan mer så. Förstår du vad jag menar? Nu blev det en jättekonstig fråga.

Jesper: Jag förstår vad du menar.

Caroline: Att du är mer medveten om så. Jag tänker, inte bara kasta bort en kväll på casinot för att det är kul. Det tänker jag aldrig göra. Jag kan se dig säga det.

Jesper: Ja, jag köper aldrig lotter. Men jag har också märkt att lotterna inte ger mig. Jag får lotter ibland. Ni vet, om man fyller år eller julklapp eller så. Ja, och så: "Oh, vad roligt, en lott", säger någon. "Ja, jo, men visst, absolut." Så skrapar jag den. "Nej, det är ingen vinst på den." Eller "Oj, en hundring, ja då får jag väl ta fyra nya lotter då." Men jag har förstått att andra tänker annorlunda kring det till exempel.

Jesper: Och när det gäller miljöaspekten, jag är verkligen inte extrem vill jag påstå, på det sättet. Men jag försöker tänka medvetet kring det. Och till skillnad från, återigen, USA, om man jämför där, där brukar man säga att äta bra och vettigt är mycket dyrare än att äta skräp. Och det är inte min bild här i Sverige.

Jesper: Jag menar, här i Skåne, det växer ju för katten morötter och potatis överallt. Om man skojar till det lite. Men jag äter efter säsong och köper det som är vettigt.

Caroline: Jag tänkte mer att det var på värderingsbas och att det råkar då sammanfalla väl med ditt FIRE-liv.

Jesper: Ja, och sen ibland, det gör väl alla, man vill göra bra beslut, både ekonomiska men kanske också miljömässiga. Och då tar man kanske ett beslut ibland. Ofta tycker jag de sammanfaller faktiskt.

Första övningen: titta på förra årets utgifter

Caroline: Ja, men om man är nybörjare som inte vet vart man... om man vill bli FIRE, men man vet inte vilken man ska satsa på. Hur kan man då ta reda på det, om man inte känner sig själv kanske så väl heller och vet värderingsmässigt var man borde hamna?

Jesper: Jag tänker att man ska börja med... alltså första sittningen man kan göra: ta fram ett papper och en penna och så titta på ditt bankkonto det senaste året. Antingen har du swishat för saker du handlar, eller så har du ett kredit- eller ett betalkort. Och med alla de utgifterna så tittar du på hela året.

Jesper: Så här mycket pengar la jag 2025, från första januari till sista december. Och sen titta lite, är det något som sticker ut extremt mycket här? Ja just det, bilen jag har, den gick ju sönder. Den fick jag reparera där för 13 000 i september eller någonting. Ja, då kan man göra en liten sån markering. Det här kanske inte är vanligt som händer, men det händer ändå halvregelbundet.

Jesper: Och sen skissa upp: hur mycket mat lägger jag, vad kostar min hyra eller mina räntor, amorteringar och så vidare. Och gör man en superenkel sådan uppskattning så har man en bild av vad åtminstone 2025 kostade. Och sen om ett halvår, när 2026 är slut, kan man göra samma sak, och så kan man se: har det hänt någonting?

Jesper: Och det som borde ha hänt i alla vanliga liv, det är ju att inflationen har ställt till det lite med ett par procent. Så gjorde man av med 200 000 första året och det är 204 000 andra året, då är det inget att vara livrädd för. Men jag tror att det är många som inte ens gör det.

Caroline: Det tror jag också.

Var ärlig med vad du faktiskt drömmer om

Caroline: Men sen så kan det också vara det att man drömmer om saker som man kanske inte riktigt erkänner för sig själv. Man tänker att det här är en bra nivå på livet. Men är det kanske inte det?

Jesper: Nej, jag tror att det är jättedumt...

Caroline: Man måste vara ärlig också med sig själv.

Jesper: Exakt. Jag tror det är jättedumt att tänka så här: ja, jag verkar klara mig på 200 000. Men jag säger 250 000 så har jag lite marginal. Och sen drömmer man om att man ska åka jorden runt årligen. Alltså då har man skjutit sig själv i foten. Det har man. Eller jag vill köpa en sportbil. Ja, alltså dröm om det, men då måste du ta med det i kalkylen.

Jesper: Så att ja, man måste känna sig själv. Man måste vara realist och ärlig.

Det alla kan kopiera från FIRE-folket

Jan: Men där känner jag ju också, alltså jag kan ha mycket åsikter om FIRE, men det är någonting jag brukar säga: att FIRE-människor, det som alla kan kopiera, det är att man har ganska bra koll på sina utgifter. Alltså man vet vad som är viktigt eller inte.

Jan: Men sen så tror jag också att det handlar om vad man värderar. Alltså jag kan ju värdera som, som vi tar kiwisarna. Det är så här, alltså jag pallar inte att tänka på vilka jävla kiwis jag ska ha. Ge mig bara de som ligger närmast eller de som ser godast ut. Eller så här, okej, om jag reser, jag vill resa bekvämt.

Jan: Jag vill inte ha sex på morgonen-flighten. Jag vill ha en flight vid tio så att jag inte behöver gå upp tidigt. Alltså så att det är ju det jag menar. Och då är jag så här: nej men jag är villig att betala för att det står en taxi när jag kommer ut ur flygplatsen, för att inte behöva leta efter tåg eller...

Jesper: Och då är ju egentligen det viktigaste, du vet ju det.

Jan: Ja, ja, ja.

Jesper: Så skulle du räkna på det här så hade du räknat med taxin och flyget klockan tio i stället.

Jan: Exakt.

Jesper: Eller flyget.

Jan: Och sen får jag målkonflikten när jag är så här: okej, men det där kostar jävla massa å andra sidan.

När målet flyttas på känsla i stället för på räkning

Jesper: Nej, och det som jag var på väg att säga innan, det var att jag ser ibland dem, och det är ofta de som satsar på lite bättre FIRE. Det kanske är chubby, det kanske inte är fat. Men så säger de så här: ja, mitt mål är tio miljoner. Och sen går det ett år och så har börsen kanske gått lite i sidled och inflationen har gått upp till tre procent. Och så: ja, det får nog bli tolv eller femton i stället. Och då menar jag att då har man ju inte räknat.

Jesper: För det är ju inte kopplat till någon verklighet. Det är ju bara en känsla man har när man sitter med ett papper och tänker: det här känns bättre. Ja, det är klart, hade jag haft dubbelt så mycket i dag hade jag känt mig säkrare, men jag hade inte levt ett annorlunda liv.

Jan: Ja men exakt.

Caroline: Ja, men det som du säger, Jan, att du vill leva lite bekvämt. Det märker man inte förrän man har levt lite.

Jan: Ja.

Caroline: Så man kanske inte kan vara nitton eller tjugo och inte har rest någonstans. Och...

Jan: Nej.

Caroline: Man lär ju känna sig själv i hela livet.

Jan: Ja ja, precis.

Jesper: Jag tycker det är svårt och jag vill verkligen inte dissa någon som sitter och är tjugo och har drömmar om saker och ting. Men lite behöver man hinna med, brukar jag säga. Vi ser ju dem ibland på forumet som kommer in och säger att ja, men jag är tjugotre, jag siktar på FIRE vid fyrtio. Och utan att trycka ner någon i skorna vill jag säga så: ja men vänta här, hur ser det ut med partner och boende och barnplaner och liknande?

Jan: Livet kommer förändras.

Jesper: Ja, det kommer hända grejer. Och det är okej om det sen inte blir något av det här. Men du ska nog ändå tänka in det.

Jan: Det är samma som jag upplever, ett tydligt skifte nu på sistone. Innan var jag så här: hyrbil, fy fan vad dyrt. Nu är jag så här: hyrbil, fy fan vad bekvämt.

Caroline: Ja, lämna bara tillbaka den.

Jan: Ja, ja, och sen ner på flygplatsen och hela paketet.

Vad gör jag på måndag?

Caroline: Men om vi bara ska gå in mer konkret: hur börjar man? Vad gör jag på måndag som första steg om jag känner att det här är något för mig?

Jesper: Steget är, tycker jag, att titta på förra årets utgifter för att få en bild. Räkna ut en realistisk sparkvot. Och sen kan den få skifta lite, men det enklaste är ju faktiskt att bestämma: nu ska tre tusen kronor gå varje månad, dras från min lön samma dag jag får den, och investeras. Då är det lättare att trimma upp det till fyra sen än tvärtom. Att man skjuter för högt och tvingas sänka, för då blir man deppig, tänker jag.

Jan: Jag ska säga så här, jag håller helt med dig. Jag ska säga att den snabbare, alltså jag är ju så här att folk vill ju ha belöning direkt. Då ska jag vara så här: ta din lön, vad har du efter netto? Och för jag tror de flesta ändå klarar sig på sin lön. Och det är så här: okej, multiplicera den lönen med 25 eller 30. Då har du det där målkapitalet med dagens lön.

Jan: Sen blir det roligare att börja titta: okej, så hur mycket kan jag sänka den i så fall? Utifrån att titta vilka utgifter hade jag, vilka utgifter vill jag ha. För då tänker jag, då har du en tvåminutersövning, för de flesta vet vad de har i lön efter skatt.

Jan: Och sen så kan man kolla på någon ränta på ränta-räknare, till exempel vår eller någon annans. Att se så här: så om jag sparar tre tusen i månaden, hur lång tid kommer det ta innan jag når det där beloppet? Vilket jag tror faktiskt vi kan lägga en länk till.

Sparande i etapper när livet ändrar sig

Caroline: Men ni tycker inte man ska ta det här sparandet mot FIRE i etapper? Också med tanke på att livet förändras.

Caroline: Det tycker jag absolut man kan. Nu är jag tjugofem. Jag kör tre år här nu och sparar. Sen kan det vara så att jag får en pojkvän eller flickvän. Ja, då kan man räkna med att saker händer, men fram tills bla bla bla händer så gör jag det här. Alltså att man får ha någon slags gummiband i det.

Jan: Fast jag tänker ju så här, är man tjugofem, då är det, alltså som du sa, pausa FIRE lite. Alltså du behöver få en egen bostad, du behöver hitta partner. Alltså där är några andra grejer du behöver ha för att... Jag tog av tangenten. Ja, nej men alltså så här. Så att jag tror att det handlar om lite var man är i livet, skulle jag säga. Väldigt avhängigt.

Jan: Och säger vi att man har en fyrtioåring som lyssnar på det här. Då skulle jag ju säga så här: okej men räkna, det kanske inte behöver vara FIRE, alltså att man helt drar pluggen, utan gå några år tidigare i pension. Vad har det kostat? Räkna, gå in och kolla på minpension.se till exempel.

Jan: Säga okej, men om du skulle ta från sextiofem och livsvarigt, hur stort är gapet? Alltså så att där skulle jag nog börjat.

Caroline: Okej, perfekt.

Jan: Och sen också kommer jag så här. Jag brukar ju säga det i något annat avsnitt att vid fyrtio års ålder är man ju som fattigast. Alltså om man har barn och hela det. När man sen börjar närma sig femtio, då blir det enklare att spara eftersom ofta barnen är större och liknande.

Caroline: Det är inte säkert nu för tiden, för folk ska få barn så sent.

Jan: Ja, men i och för sig.

Jesper: Och i delar av landet så ska man automatiskt köpa en lägenhet till dem också när de flyttar hemifrån.

Jan: Ja, men exakt.

Var ska pengarna ligga rent praktiskt?

Caroline: Okej, men var ska nu pengarna ligga då rent praktiskt? Ska de ligga i en ISK, i en indexfond eller vad är det man liksom?

Jan: Jag är ju så här fondrobot.

Caroline: Man vill inte krångla nu i början.

Jan: Jag är fondrobot. Lysa eller Opti, fine. Du säger nog något annat.

Jesper: Ja, och jag säger att jag har aldrig haft fondrobot, men jag säger indexfond. Det som vi nog är helt överens om är att är man ung och investerar långsiktigt...

Jan: Ja...

Jesper: ...så håll inte på och lägg det på en massa dumma lågavkastande grejer, utan in med det i aktiefonder, indexfonder, och så försök att inte hispa när det går ner.

Jan: Och inga sådana här, åh jag ska, det ska gå snabbare, så jag tar bitcoin eller krypto för det kommer bara vara så här. Det kan se ut som att det går snabbare i början, men där kommer alltid en förlust. Det finns inga genvägar.

Nybörjarens vanligaste misstag

Caroline: Jag skulle precis fråga vad det vanligaste misstaget är som en nybörjare kan göra.

Jan: Nej, men jag tror det vanligaste misstaget med investeringar är att man tycker att sju procent på tusen kronor är sjuttio, liksom sjuttio spänn. Jag kunde jobbat två timmar övertid, så jag behöver ta högre risk med mina pengar.

Jesper: Mm. Och så tror jag att det är många som får insålt typ generationsfonder och sånt. De är inte genomusla på något sätt. Och jag har varit där också. Det kan man börja med. Men att ha väldigt mycket ränteplaceringar, som det ändå ingår oftast en rätt stor del av när man är tjugofem, om man nu har FIRE-plan, det är ju helt meningslöst skulle jag säga.

Jan: Men jag skulle också säga att ett misstag är att tro att man är smartare, att det finns genvägar med sina pengar. Men jag är på den nivån ibland att det här är kanske en sån här unteachable lesson. Att man behöver uppleva det själv.

Jesper: Lite skit ska man nog få i maskineriet som man själv har kastat dit. Det tror jag.

Jan: Så att där har jag också empati med att ibland behöver man göra sina misstag för att kunna stå kvar.

Hur man stannar kvar på banan efter ett misstag

Caroline: Jo, men hur ska man stå kvar då, när man väl har gjort ett misstag och förlorat pengar och man känner så här?

Jan: Nu är vi off banan. Ja, men jag gillar ju det min mentor sa så här:

Det händer alltid samma sak när en person med pengar träffar en person med erfarenhet. Personen med erfarenhet får pengar och personen med pengar får erfarenhet.

Jan: Så det är så här: enjoy the lesson.

Caroline: Och stanna kvar på banan.

Jan: Ja, och vara så här: korrigera det som behöver korrigeras. Och sen tar det olika lång tid för folk att fatta de här lektionerna. För mig tog det 15 år. Man behöver inte ta 15 år. Det kan gå mycket fortare.

Jesper: Man kan väl också säga så att det är klart att det är bättre att åka på en smäll i början.

Jan: Ja, gud ja.

Jesper: Jag har ju tänkt på det ur mitt liv. När jag tyckte att jag hade nått en första, ja men då har jag lite mer pengar än ingenting. Det var ju i stort sett i den vevan som jag genomgick skilsmässa sen och det blev tal om att köpa ut hus och sånt. Och då blåste jag alla pengarna på det.

Jesper: Och så var jag tillbaka på noll. Visst, jag fick ju någonting för det och så vidare, men det var inte det som kändes så då. Och jag tror att sitter man där i tjugofem och så har man investerat i något korkat och man blåser femtiotusen till exempel. Det är ju skitjobbigt, men det är ändå ingenting mot att ta fem miljoner och blåsa dem. Så då har man lärt sig någonting.

Måste man vara disciplinerad hela vägen?

Caroline: Men måste man vara disciplinerad i sin FIRE-resa eller kan man vara lite halvbra och ändå komma i mål?

Jan: Det kommer bara ta längre tid.

Jesper: Det tar ju lite längre tid om man är halvbra, men det kan också vara skillnad på vad man menar med halvbra. För jag tänker så här att är man halvbra och det innebär att man är inne och kanske smyglånar lite ibland och så. Då är det inte så bra, för då tar det garanterat längre tid.

Jesper: Men är man halvbra så tillvida att man tänker jag vill gärna spara femtusen i månaden, men det brukar bli tre. Då tycker jag ändå att det är fine. För då har man åtminstone etablerat disciplinen. Kanske om två år så är man mindre halvbra utan lite bättre då. Då kanske man har höjt det.

Jan: Ja, och sen har man i perspektiv sparat tretusen spänn i månaden. Jämfört med resten av befolkningen är det fortfarande svinbra. Så att man får vara schyst mot sig själv.

Jan: Sen tänker jag också det där att du sa att då försvann pengarna fast du hade huset. Och jag är liksom också, jag tycker att de flesta, jag skulle gissa, nu kommer jag gå ut på en limb här, men jag tror att de flestas FIRE-resa kommer snabbas upp av att äga sitt boende i Sverige.

Jesper: Jag skrattar för att när jag började lyssna på er podd och gick tillbaka, då hade du inte den inställningen.

Jan: Hade jag inte den åsikten. Jag har ändrat åsikt.

Caroline: Ni har pratat med professorer och sånt.

Högre lön eller lägre utgifter först?

Caroline: Vad skulle ni prioritera först? Är det högre lön eller lägre utgifter på färdresan?

Jan: Både...

Jesper: ...och. Ja, svaret är ju både och. Men sen handlar det också om i vilken bransch man är. Och där vet jag att jag och ni har skilt oss åt, eftersom ja men egenföretagardelen kommer ju med jättemycket. Det är ju jättemycket utmaningar, men det är också en del perks som man inte ser när man är anställd löneträl.

Jesper: Så att jag skulle säga att man ska känna till skillnaden. Men ja, det är klart att det är bra att slåss för en vettig löneökning och det är jättebra att låta bli att lägga pengar på någonting man inte värdesätter.

Jan: Jag skulle säga så här, faktiskt för att göra det mer diplomatiskt: lägre utgifter är enklast att börja med här och nu. Högre lön är mycket svårare men ger en större effekt. Så skulle jag säga. För att det är mycket...

Caroline: Svårare mentalt.

Jan: Ja, men för det kanske innebär att du behöver byta jobb. Det kanske innebär att du behöver utbilda dig. Det kanske innebär att du behöver byta ort. Eller alltså det kan vara så här...

Caroline: Jag tänkte så att man redan sitter med hög lön och då får man sälja segelbåten och...

Jan: Nej, men det är inte lön.

Caroline: Nej, men alltså jag tänker om man nu har hög lön. Alltså jag missuppfattar dig.

Jesper: Jag tänker så här också som ett exempel. Säg att man tjänar bättre än de flesta, man tjänar femtiotusen. Och så får man ett nytt erbjudande och så tjänar man sextiotusen där. Jag tror att det är få, ens av dem som planerar en FIRE, som tänker: aha, allt det ska in i sparande från och med nu.

Jesper: Utan ja, trimma upp det lite kanske, men nog ska vi ändå unna oss någonting. Så därför så är det ju, man måste känna sig själv och veta var man är någonstans i livet. Men ja, både och absolut bäst.

Blir man lycklig av FIRE eller bara fri?

Caroline: Ja, okej. Men okej, vi hoppar vidare här till mer, vad ska man säga, andliga frågor. Inte andliga frågor, men är det så att man blir lycklig av det här eller blir man bara fri? Förstår ni frågan?

Jesper: Man blir fri. Man blir inte bara fri, man blir fri. Jag tror inte att FIRE är en lösning på om det är något annat som spökar i livet. Visst har man en skithopplös chef, ett meningslöst jobb och allting. Man ångrar att man lever varje gång man går upp på morgonen.

Jan: Alltså då kan man ju byta jobb.

Jesper: Ja, det kan du göra.

Caroline: Man kan känna så att det inte går, ja.

Jesper: Eller man kan inte se...

Caroline: ...möjligheter eller så.

Jesper: Man kan vara inmålad i ett hörn, men jag tror att de är ganska få. Men jag vet många som tycker så här: jag får inte uppskattning på jobbet riktigt. Det hade varit skönt att hinna med mer hemma och så. Och det är ju en annan typ.

Jesper: Och då tror jag inte automatiskt att man blir lycklig, men man blir fri att hantera sin tid mer. Sen är det fortfarande upp till en själv att göra något bra av den. Då kan man bli lycklig.

Varför-frågan är det som bär över tid

Caroline: Vad säger du, Jan?

Jan: Nej men ja, jag kommer ju tillbaka till lite det vi pratade om innan, att ens varför är så viktigt. För om du inte vet varför du ska göra det så kommer du inte ha uthålligheten. Och har du då drivkraften så här att min chef är en idiot, och det är hela drivkraften till FIRE, så fort chefen försvinner så försvinner ju drivkraften.

Jan: Så att jag tänker att många gånger är hotet en bra motivation att komma i gång. Men det är inte det som är det uthålliga över tid. Utan jag är mycket i att man behöver längta efter. Och jag tror att...

Jesper: Man skulle kunna säga att en dålig chef bygger buffert.

Jan: Ja, exakt.

Jesper: Men det där längtan efter någonting annat kan bygga FIRE-kapitalet.

Jan: Och jag tror precis som du säger, alltså återigen också unteachable lesson här, men pengar löser i sig inte så himla mycket.

Är du olycklig och får mycket pengar så kommer du vara olycklig med mycket pengar.

Jan: Alltså är du otrygg och rädd för andra människor och du får mycket pengar, så kommer du bara bli ännu räddare för andra människor. Nu kommer du dessutom tänka att de vill ta dina pengar. Så jag tror att det handlar om att ha en sund syn på det. Att återigen, pengar förstärker.

Jan: Och har du den här upplevelsen av frihet, ja men då kommer du att ha en fantastisk tid i det. Så att jag skulle säga att då är vi tillbaka på de här frågorna kring ett rikt liv, och jag tror att där handlar det mycket om att prova sig fram, se nyktert på det och verkligen lära känna sig själv, som Jesper har varit inne på så många gånger tidigare.

Caroline: Ja, det kan man fråga hur man ska göra det, men det gör man ju också när man har kontakt med livet.

Jan: Ja.

Har ni ångrat er, eller offrat för mycket?

Caroline: Men har ni någon gång ångrat er eller känt så här att ja men jag offrade nu för mycket på vägen?

Jesper: Jag har tänkt på den frågan också. Och har jag någon anhörig som sitter där ute och lyssnar på det här så säger de "ja, det har han". För det är säkert den bilden som det utstrålar, tänker jag.

Jesper: Men när jag ser tillbaka på hur jag har levt mitt liv som vuxen, så tycker jag inte att jag har försakat något på det sättet. Sen, och det går ju tillbaka till det här med att vissa saker måste man lära sig genom att uppleva det. Det är klart att alla någon gång har suttit och stirrat på ett problem lite för länge, oavsett vad det är för ett problem.

Jesper: Och att det kanske skulle gå att lösa om man kastar pengar på det. Men där tror jag att det handlar om att man behöver göra vissa saker också. Så att nej, jag säger inte att jag har tackat nej till någonting i vuxen ålder. Sen möjligtvis att jag gjorde det under studieår och sådär och tyckte att jag borde kanske hängt med någon gång till när folk skulle ut och dra ett varv eller sådär. Att jag höll igen lite då. Men det är ju i det stora sammanhanget skitsummor. Så ingenting sådär.

Jesper: Jag menar, jag har inte valt bort barn till exempel. Det är ju det bästa man kan göra om man vill ha en god ekonomi.

Jan: Och för vissa i FIRE, inte så mycket i Sverige upplever jag, men utomlands är det ju ofta en diskussion. Alltså, vi väljer bort barn för barn kostar. I Sverige kostar ett barn två miljoner, tror jag det är en sådan siffra, från 0 till 18. Alltså i USA är det ju långt mycket mer. För där har vi inte gratis barnomsorg och skola och sånt. Så att där är det vissa som låter det styra.

Jesper: Men då pratar man ju om att man försakar, förutsatt att man kanske innerst inne vill bli förälder, så klart.

Jan: Ja, och där blir det ju för många. För mig blir det ju ett skav där till exempel.

Finns FIRE utanför USA och Sverige?

Caroline: Vi pratar väldigt mycket om USA och Sverige nu. Men har ni sett om det finns en sån här FIRE-rörelse i medelklassen i Indien och Kina?

Jan: Ja, det finns. Det finns en ganska stor europeisk scen upplever jag också.

Jesper: Men även i de här ganska ojämlika länderna som har en industrialiserad miljö, men där många fortfarande lever på landsbygden. Det är klart att de nås av samma info.

Jan: Indien, alltså jag följer ju någon indisk influencer. Jag tycker det är ganska kul.

Caroline: Ja, vad är det för? Berätta.

Jan: Nej, men han skickar mejl och sånt. Och sen är allt i rupier. Så jag är så här, jag vet fortfarande inte vad växelkursen i rupier är.

Caroline: Men vad då? Har han ett nyhetsbrev eller något sånt? Och så berättar han vad då?

Jan: Ja, alltså en massa saker. Sen finns det han Banker on Wheels som är, tror jag han är schweizare eller något sånt.

Jesper: Ja, det har jag sett någon gång.

Jan: Nej men där finns ju en community. Och jag vet att jag pratade med någon som heter Charlotte tror jag, en forskare på Lunds universitet som gör forskning kring FIRE. Hon hade varit på något FIRE-läger i Portugal. Och hon var helt imponerad. Så vi ska försöka bjuda in henne också.

Caroline: De har sin egen sån här konferens?

Jan: Nej, nej, hon hade varit på något sånt.

Caroline: Ett läger?

Jan: Ja, ja, precis.

Caroline: Jag tänker ju konferens, där man utbyter idéer och tankar.

Jan: Nej, det här var mer...

Caroline: Det var mer ett sånt bekantgäng.

Jan: Ja, liksom.

Blir man inte uttråkad när man inte måste jobba?

Caroline: Okej, men vad gör man när man egentligen inte längre måste jobba? Kan man inte bli väldigt uttråkad då?

Jesper: Alltså den frågan får man ju bara av folk som verkar stormtrivas på jobbet. Så kan jag väl säga.

Caroline: Ja, då vet man det om dem i alla fall.

Jesper: Ja, och då tänker jag att det är skitbra att de gör det. Men jag har fått frågan så många gånger att...

Caroline: Men vad svarar du på då?

Jesper: Jag har inga problem med det, för det var ofta jag satt på jobbet, även när jag gjorde bra grejer som gav mig någonting, så kände jag att det är rätt mycket jag inte hinner hemma nu. Och det är väl också en del av att det här präglas ju av att jag har varit ensam vuxen i hushållet länge, så klart.

Hobbyn, fotbolls-VM och friheten att lägga om dygnet

Jesper: Så det finns ju marktjänst att göra också hemma, oavsett om man är en eller två.

Caroline: Ja, det är just dem jag tänkte på, men det måste ju finnas annat kul också i hemmet.

Jesper: Exakt. Och ser man då till hobbyer och sånt så vill man göra vissa saker. Och har man en hobby som tar tid, då vill man ju kunna ägna sig åt den under den tiden.

Jesper: Nu, jag menar, vi spelar in mitt under fotbolls-VM till exempel. Och jag kan tänka mig att är man FIRE nu och har ett brinnande intresse, det är jättelätt att dygnsvända och se varenda match hela nätterna igenom. Men det är ju inte riktigt samma sak att sen baxa sig upp till kontoret klockan åtta på morgonen nästa dag.

Jesper: Men om man bara då tänker, återigen det här att nej, varför ska jag det? Jag kan ju spela in matchen till exempel och se den dagen efter. Ja, då har du hittat ett annat sätt att göra det på, men det är inte...

Caroline: Vänta här nu. 2026.

Jesper: Ja, men streama den i efterhand då. Alltså principen är ju densamma, men vad jag menar är...

Caroline: Han är femtio.

Jesper: Ja, jag är femtio.

Caroline: Men det beror ju på vad du menar. Vi spelade också in jättemycket på kassett när jag var liten.

Behoven vi bara har tränat på att fylla på jobbet

Jan: Ja men jag tänker ju så här, jag och Moa träffar ju ganska många i flocken där som har gjort exit eller sånt. Jag brukar säga så här att vi människor, om jag ska väldigt förenkla det, det känns som att vi har en kropp och så har vi en hjärna som vi går runt och bär runt på.

Jan: Den hjärnan och den kroppen har vissa behov, och de här behoven behöver vi tillfredsställa. Och de flesta av oss är ovana att tillfredsställa dem utanför jobbet, för att vi är så mycket tid på jobbet. Så att till exempel det här strategisk utveckling. Ja men den värderingen har jag fått motionera på jobbet, och så är jag helt otränad i att motionera strategiskt tänkande på fritiden.

Jan: Och då saknar jag jobbet, för jag har inte tränat på det. Och tricket här, då är vi tillbaka i det ni säger om att lära känna sig själv. Ja men till exempel: vad är det för saker du har behov av? Jag har till exempel extremt behov av utveckling. Jag vill lära mig nya saker, jag vill göra nya saker.

Caroline: Har du det?

Jan: Ja, gud ja.

Caroline: Okej.

Jan: Och det är därför jag från tid till annan är uttråkad på Rika tillsammans. Då är det så här: ja men då är det ytterligare ett nytt avsnitt. Vi har gjort avsnitt på det här innan. Men då vill jag ha något nytt. Jag vill ha någon utveckling. Just nu har jag hittat jättemycket i AI. Så då lägger jag jättemycket tid på det. Och så vissa tycker att det är jobb. Ja men skit samma.

Jan: Men det handlar om: vad är det för värdering man har? Vad är det för behov jag har? Vad är det för intentioner jag har? Och där är en myt att det bara är jobbet som skulle tillfredsställa dem.

Vi är bara otränade i att tillfredsställa dem utanför jobbet.

Kollegorna man är rädd att förlora

Jesper: Och sen, kopplat till det här finns ju det att har man kollegor som man umgås mycket med. Det kan vara väldigt mycket dagtid, men det kan även vara att man ses kvällar och helger och så. Då är det ju en annan sak. För tappar man det där med de man brukar träffa dagtid, även om man ses på helgen sen, så har man missat jättemycket av det de var med om på arbetet.

Jan: Exakt.

Jesper: Och det tror jag man är rädd att förlora. Men har man inte haft det sociala umgänget med sina arbetskamrater på samma sätt, då är det en lättare dörr att öppna.

Caroline: Mm, vi pratar också om uttråkad som att det är något dåligt, och det är inte alltid dåligt. Alltså det kan komma mycket ut från det. Men jag tänkte också det du sa om att vara strategisk på jobbet. Och sen ska man förflytta det behovet och vara strategisk någon annanstans. Kan du inte säga något mer om det? Hur det skulle kunna se ut?

Jan: Ja men jag vet inte. Nej men alltså det kan ju handla om lokala idrottsföreningen till exempel, hemvärnet. Alltså det kan vara något annat ställe.

Jesper: Det finns ju gott om FIRE-människor som engagerar sig väldigt mycket i sin FIRE-ekonomi. Alltså som ett intresse sen. Och det här låter ju jättedumt om man inte har den läggningen. Men om man tycker att det verkligen ger en att sitta och läsa de här forskningsrapporterna eller börsintroduktioner, eller rita grafer på hur någonting har gått och dra slutsatser av det. Man har kanske den analytiska nerven i sig och då är det ju jätteroligt.

Jan: Ja, och det spelar ingen roll om...

Jesper: Men man måste inte göra det.

Jan: Nej, och då spelar det ingen roll om du är revisorsassistent och analyserar bokslut för andras företag, eller du kollar på grafer från en studie. Det är fortfarande samma grej.

Jesper: Jag ritar inte grafer.

Är det själviskt att sluta jobba i förtid?

Caroline: Alltså den frågan som många tänker men som man kanske inte vågar ställa: är det inte lite själviskt att sluta jobba i förtid? För vem ska då betala för välfärden?

Jesper: Mm. Det är det så kallade samhällskontraktet. Det här är ju, det finns ju jättemånga sätt att se på det här, både emotionellt och ekonomiskt och så vidare.

Jesper: Jag brukar tänka som jag själv gjorde. Jag lämnade en heltidsanställning och på min stol i dag så sitter det en heltidsanställd person. Hur man än flyttar om de dominobitarna, så någonstans i den kedjan är det någon som inte hade ett jobb som rimligen har fått ett jobb.

Jan: Och det är inte som att ni hade varit där två annars.

Caroline: Nej.

Jesper: Precis. Vi hade inte varit två.

Caroline: Nej, det här är ju som en sån här kub när man flyttar färg och sånt.

Jesper: Ja, men lite att...

Caroline: Om jag flyttar... Du är en sån bricka nu som har hoppat ut från kuben. Så anser jag att det är.

Jesper: Ja, men då ligger det ett gäng i vårt samhälle i dag, det ligger ett gäng sådana bitar från, ni vet den där kompisen som alltid drog sönder kuben. Så det blev en massa småbitar. Då ligger det en sån där liten orange, grön, röd sak där, redo att tryckas in.

Caroline: Rubiks kub.

Jesper: Exakt. Och om den inte passar där jag var, så flyttar man ju runt en blå dit och en vit dit och så. Sen plötsligt så passar den på ett annat ställe.

Dominobrickorna och den lediga biten

Caroline: Ja, men du har ju hoppat ut från Rubiks kub nu ju. Välfärden.

Jesper: Ja, men min poäng är ju då att jag har ju sett till så att jag kan ligga som den där lilla kubbiten på bordet och klara mig ändå. Som inte behöver bidrag från staten. Exakt, den kubbiten som låg på bordet tidigare...

Jan: ...behövde ju bidrag.

Jesper: Den fick ju a-kassa eller bidrag eller...

Caroline: Jo, fast din lön har ju ändå bidragit till att vi kan ha bibliotek öppna och sjukvård och sådana saker.

Jesper: Och det gör ju den lediga biten.

Caroline: Jo, men den var ju på ett annat ställe innan ju.

Jesper: Ja, men den kostade mer än vad jag kostar nu. Så det, vad jag menar är att...

Jan: Jag vet inte riktigt vad du är ute efter, Caroline.

Caroline: Ja, men för att jag tycker inte det är logiskt att den andra personen som sitter på din stol nu, den hade inget jobb innan. Den kanske hade ett jobb. Alltså du...

Jan: Ja, men då hade den kanske, men då bara förflyttas det. Då är det någon annan som fick det jobbet. Så att vi har tagit en person som innan inte har haft ett jobb och som har kostat samhället pengar, som inte längre kostar samhället pengar. Och så har vi bytt ut det till Jesper, och Jesper kostar inte samhället pengar.

Jesper: Annat än det gemensamma, så klart. Det ska vi understryka. Men det är därför jag hellre väljer att se det som dominobrickor. Att där är en icke sysselsatt bricka, men när man knuffar in den så ramlar jag ut på andra sidan. Då klarar jag mig själv, men det gjorde inte den först. Sen använder jag absolut vägar och social service och hela rullan också.

Jesper: Men det är fortfarande väldigt mycket billigare än det var tidigare. Skulle vi landa i en sådan situation i framtiden att Sverige har noll procent arbetslöshet? Då är det ett mer giltigt argument, skulle jag säga.

Jesper: Och dit tror jag inte att vi kommer. Sen kan man ha en massa andra åsikter om vad jag borde göra, använda min kunskap till och sånt. Men det är egentligen mera emotionella grejer, tänker jag.

Caroline: Ja, och sen är det antalet FIRE-människor, det är ju ganska, alltså inte så många.

Jesper: Exakt.

Caroline: Så det tär ju inte på samhället, skulle jag kunna tro.

Jesper: Just nu gör det ju inte det, och med tanke på hur få det faktiskt är som satsar på det och ännu färre som faktiskt skjuter ut sig. Så i dag är det ju inget problem alls.

Jan: Nej.

Jesper: Och pension betalar du...

Jan: Pension kommer du betala skatt på som alla andra. ISK betalar du skatt på.

Jesper: Momsen är lika för alla.

Jan: Jag personligen tycker att det här är ganska mycket en icke-fråga, om jag ska vara helt ärlig.

Caroline: Jag tycker det är en icke-fråga, men det har vi tagit upp och det var inte det.

Krockar FIRE med ett rikt liv?

Caroline: Jan, du, hela Rika tillsammans bygger ju på ett rikt liv. Krockar FIRE med det, eller är det egentligen samma sak tycker du?

Jan: Nej men jag tänker att det är väl bara en variant. Att FIRE är en variant, en subdel av det här ett rikt liv. Alltså att det behöver inte vara att man slutar jobba för att ha ett rikt liv.

Jan: Och jag tror egentligen att vi inte har så mycket oenighet. Du säger så här: vill man resa, res. Vill du inte resa, res inte. Vill du ha en dyr bil, ha en dyr bil. Att det handlar om att vara medveten. Så att jag tycker inte alls det FIRE... Min största beef är egentligen bara det där, men det är inte så mycket nu som det var för tio, femton år sen.

Jan: För då var FIRE mycket så här: jag ska gå in till chefen, ge chefen fingret, för att jag vantrivs på mitt jobb. Och så var det så här:

Det låter jävligt dumt att vara kvar på ett jobb du inte trivs på i tio år för att spara ihop pengarna för att sen gå in till chefen. Byt jobb till ett där du trivs.

Jan: Och ring din gamla chef sen.

Caroline: Exakt. Det känns som att ni skulle kunna rekommendera det till någon. Så bara byt till ett jobb du trivs med i stället för att tänka FIRE.

FIRE är svårt, som att springa maraton

Jan: För det är den andra delen. Sen den ekonomiska friheten. Sen tror jag också så här, alltså FIRE, precis som att just nu så är jag mycket i en träningsfas. Alltså det kräver uppoffring. Jag är trött, jag är hungrig, jag har ont, jag får lägga tid på gymmet. Alltså det är inte lätt.

Jan: Samma sak med att avvara pengar, att inte åka på den resan när alla andra åker resan, att få klara av sina barn. Att nej men vi gör inte en skidresa och en sommarresa för att vi har andra mål och vi prioriterar på annat sätt. Det är inte lätt.

Jan: Och jag skulle säga inom ekonomi så är kanske FIRE det svåraste man kan ta sig an, men det är också den högsta vinsten. Och det är inte till för alla, precis som att lyfta hundra kilo i bänkpress eller springa maraton. Det är inte till för alla. Kan alla springa ett maraton? Ja, om de tränar tillräckligt mycket under tillräckligt lång tid.

Jan: Absolut, men det är många som inte... jag har aldrig sprungit maraton. Jag ser inte ens mig själv kunna göra det.

Jesper: Och alla vill inte.

Caroline: Alla vill inte det.

Jan: Nej, exakt. Och det är okej.

Om lyssnaren bara gör en enda sak

Caroline: Men om lyssnaren bara gör en enda sak efter det här avsnittet, vad skulle ni rekommendera att det är? Om man nu är lite taggad på det här. Vi har pratat om att man tittar på sina utgifter och att man funderar över vad man vill och så.

Jan: Då skulle jag nog säga så här: prata med en kompis. Att det blir mycket enklare att göra någon sån här grej tillsammans. Alltså precis som en träningskompis.

Caroline: Man får ha någon som är kanske lite positiv då.

Jan: Ja, det skulle jag säga. Och sen skulle jag faktiskt säga så här: kolla på din YouTube-kanal. Du har ju FIRE på svenska. För att Rika tillsammans i all ära, men vi handlar ju om, alltså vi ska ha Svenskt Näringslivs chefsekonom i ett kommande avsnitt. Där tycker jag ju att dina avsnitt är mycket mer konkreta, mer FIRE-inriktade.

Jan: Och sen skulle det också vara så här: lyssna hellre på Jesper som har gjort det här, som har sunda värderingar, än på någon sån här, du vet, Andrew Tate-kopia med Lamborghini på uppfarten som säger you can do it om du bara köper vår kurs. Det är ingen kursgrej.

Prata med din partner, men börja i rätt ände

Jesper: Nej, och det tycker jag är jätteviktigt. Det är ingen kursgrej. Och Jan sa prata med en kompis. Jag säger så här: har du någon i ditt liv, en partner, så prata med den. Sen kan svaret vara att man inte är överens där. Men det är att vara öppen i vad man tänker. Då förstår också partnern varför man kanske inte vill göra någon viss grej en dag.

Jesper: Och partnern har rimligtvis också förmågan att säga: "Hör du du, nu går det lite långt. Så nu ska du följa mig ut."

Jan: Sen kan man ju också säga så här: i stället för att börja prata om fyraprocentsregeln och vara helt entusiastisk och nu ska vi sänka kostnader, inga semestrar. Kanske börja i en annan ände som är så här: men vad hade det varit att gå ner i arbetstid? Hade du tyckt att det är något som är spännande? Eller att vi kanske skulle gå i pension lite tidigare? Eller har vi resa?

Caroline: Jag har fått lite tankar nu. Vad tänker du med det här?

Jan: Folk är, jag kan uppleva att vi som är ekonomiintresserade, folk som är FIRE-intresserade, blir väldigt intresserade av matten, formlerna, Excelen.

Caroline: Görandet helt enkelt.

Jan: Görandet, liksom bara så här: "Åh älskling, här är förra årets kontoutdrag. Nu ska vi kryssa av här vad som var relevant. Du, de här pengarna här nästa år kommer vi inte ha dem, eller hur?"

Caroline: Nej, man får inte skapa sig själv uppförsbacke.

Jesper: Ja, då är det nog viktigt att man är ensam i FIRE-scenen efter det, tänker jag.

Det sämsta FIRE-rådet

Caroline: Ja, men vilket är det sämsta FIRE-rådet ni har hört? Det måste ju finnas några.

Jesper: Ja, men alltså jag är inget stort fan av de som börjar för tidigt. Alltså oavsett sort. Och jag vet att det här är jättetråkigt, för det är en sån här boomer-grej att säga då, men lev lite. Och är det så att man sitter i tjugo nu och tycker att nu säger de det igen.

Jesper: Så säger jag: du behöver inte leva tills du är fyrtio och fundera. Men om du bara tänker under fem år och sitter och tittar lite och funderar på hur ditt liv ska se ut, så tror jag också att du som är tjugo kan komma fram till vad som är rimligt och så. Men det är ju inte en lista A, B, C som man ska pricka av och sen kan man strunta i det, för livet kommer med så mycket mer.

Jesper: Men det tycker jag är ett misstag, att man är lite för tidig kanske. Ja, man drar in det där bältet ett hack för mycket och så isolerar man sig och så går man all in på det här. Och sen efter några år när man har fått ihop en hög... jag tror det är lätt att ge upp till att börja med. Men sen när man har fått ihop lite slantar, så plötsligt så träffar man personen i sitt liv och så inser man att oj, och vi vill kanske ha sommarstuga och vi vill kanske åka på romantiska resor, och sen plötsligt så leder de till att man får avkomma och så vidare.

Jesper: Och det är ju inget dåligt liv, det är ett fantastiskt liv. Var då beredd att tänka om, göra något annat.

Jan: Exakt, exakt. Snyggt!

Caroline: Vänta här nu, du har inte kommit med ditt sämsta FIRE-råd.

Jan: Jag vet inte om jag skulle säga något sämsta FIRE-råd.

Caroline: Du behöver inte ha något.

Jan: Nej, men jag tror att det är det här översparandet. Precis som du säger, att inte leva. Att liksom, varför gör jag det? Nej, nej, jag skippar. Jag får återkomma, klippa in det senare.

Jesper: Släng in de där också. Att kurserna som du nämnde innan, eller att man lyssnar på till exempel Dave Ramsey eller något sådant som säger att börsen avkastar åtta procent. Det finns en anledning till att man har forskat på det och kommit fram till att man nog kan vara beredd på att man behöver mer pengar än man först gärna vill tro.

Jan: Ja, precis.

Var man läser vidare

Caroline: Men om man vill veta något mer, vi nämnde ju din YouTube-kanal, Jesper.

Jan: FIRE på svenska. Vi kan också länka till.

Caroline: Vi har ju forumet. Där finns det rätt mycket också. Jan, har du något annat tips? Boken?

Jan: Nej, men det finns väl. Vicki Robins bok Your money or your life är väl bra. Mr Money Mustache är väl en ganska klassisk källa, tänker jag.

Jan: Men också att vara försiktig. Alltså bättre lyssna på Jesper än Mr Money Mustache, för att förutsättningarna i USA versus Sverige är annorlunda, och mycket är USA-centrerat som inte riktigt funkar. Snyggt.

Jan: Jag tänker stort tack Jesper. Tack Caroline.

Caroline: Tack så mycket, det har varit mycket spännande att lyssna på.

Jan: Och sen tänker jag så här, du brukar hänga i forumet också och på din YouTube-kanal. Så det är bara du som har lyssnat och tittat. Stort tack och så ses vi där.