Hem » Studier » 4%-regeln: andelen av din portfölj du kan ta ut utan den minskar över tid

4%-regeln: andelen av din portfölj du kan ta ut utan att den minskar över tid

Klassisk artikel om att leva på sitt kapital och få pengarna att räcka (Bengen, 1994)

Skrivet av

Jan Bolmeson, RikaTillsammans

Investerat sedan 1996 · Bloggat sedan 2007

Uppdaterad 7 juli 2026

Publicerad 19 maj 2025

5 minuters läsning

Källa

Dela

Hur mycket kan du ta ut ur ditt sparande varje år utan att pengarna tar slut i förtid? Det är frågan de flesta sparare förr eller senare landar i, och det enklaste kända svaret kommer från en artikel i Journal of Financial Planning i oktober 1994. Där testade finansrådgivaren William Bengen varje tänkbart pensionsstartår i amerikansk data 1926–1976 mot vad som faktiskt hände på marknaderna, inte mot genomsnitt.

Resultatet blev det vi i dag kallar 4 %-regeln. Den som tog ut 4 procent av portföljen första året och sedan räknade upp beloppet med inflationen varje år fick aldrig se pengarna ta slut på mindre än 33 år, förutsatt 50–75 procent aktier i portföljen. Omvänt betyder det att du behöver ungefär 25 gånger din årsutgift i sparkapital.

I den här artikeln går vi igenom vad Bengen faktiskt visade, varför ordningen på avkastningen betyder mer än snittet och vilka brasklappar du som svensk sparare behöver lägga till innan du använder regeln.

Viktig info: Denna sida berör en eller flera olika typer av investeringar. Ett sparande i linje med forskningens rekommendationer har historiskt sett varit framgångsrikt. Det finns mycket som talar för att så även kommer vara framgent, men det finns inga garantier. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning.

Alla investeringar innebär risk och kan både öka och minska i värde. Investera inte pengar du inte har råd att förlora. Men, var inte heller överdrivet rädd för risken eftersom det är den som vi får betalt för. Vi rekommenderar alltid kontakt med en finansiell rådgivare, då detta inte är eller ska uppfattas som individuell finansiell rådgivning.

Denna sida är författad av Jan Bolmeson per 2026-07-07. Vi är fristående från nämnda bolag och värdepapper; ingen ersättning har utgått om ej annat anges tydligt med reklammärkning. Här kan du se de fonder och värdepapper vi äger och som vi har investerat i.. Tidigare omnämningar finns som etikett här eller längre ned på sidan. Vi avser inte följa upp detta innehåll regelbundet. Läs mer i våra villkor.

4 %-regeln är en tumregel, inte ett löfte

4 %-regeln säger att du historiskt har kunnat ta ut 4 procent av portföljen första året och sedan räkna upp beloppet med inflationen varje år, utan att pengarna tog slut på mindre än 33 år i Bengens amerikanska data. Det är en stark tumregel. Men det är inte en naturlag.

Bengen gjorde något som låter enkelt men var avgörande: han planerade inte med genomsnitt. Han testade varje möjligt startår i USA-data från 1926 och framåt och frågade sig vad som händer om pensionen börjar precis före en riktigt dålig period. Regeln bygger alltså inte på att börsen brukar ge en viss snittavkastning, utan på att en portfölj med 50–75 procent aktier klarade även de historiskt sämsta perioderna med det här uttaget.

Två begränsningar följer med från start. Bengen rapporterar bara det historiskt värsta utfallet, inte hur sannolikt ett misslyckande är; sannolikheterna kom först med Trinity-studien 1998. Han räknar dessutom helt utan skatter och avgifter, på bara två tillgångsslag: amerikanska storbolagsaktier och amerikanska statsobligationer.

Min upplevelse är att regeln är mest användbar som första överslag. Den ger dig en känsla för storleksordningen: vill du kunna ta ut 300 000 kr per år behöver du ungefär 25 gånger det, alltså 7,5 miljoner kr, före skatt, avgifter och personlig marginal.

Den stora risken är ordningen på avkastningen

Det farliga i uttagsfasen är inte bara låg avkastning, utan låg avkastning i fel ordning. Ett ras tidigt i pensionen gör mer skada än samma ras efter 20 goda år.

Bengen lyfte särskilt tre perioder: "Little Dipper" 1929–1931, "Big Dipper" 1937–1941 och "Big Bang" 1973–1974. Depressionsåren 1929–1931 bjöd på det djupaste raset: aktier föll 61,0 procent. Men deflationen under samma period, minus 15,8 procentenheter, mildrade slaget för den som levde på uttag. Under 1937–1941 föll aktier 33,3 procent medan inflationen steg 10,5 procentenheter. Åren 1973–1974 var mönstret det omvända mot depressionen och därför värre: aktier föll 37,2 procent samtidigt som inflationen lade på 22,1 procentenheter under perioden. Uttagen räknades upp i samma takt som portföljen tog stryk.

Raset 1973–1974 skadade dessutom portföljer vars uttag hade startat upp till 20 år tidigare. Det var Bengens varning: höj inte uttaget bara för att de första åren gått bra.

Det här är det som i dag kallas sekvensrisk, i sin enklaste form. Två personer kan få samma genomsnittliga avkastning över 30 år men helt olika resultat beroende på om de dåliga åren kommer i början eller slutet. Den största poängen med 4 %-regeln är därför inte exakt 4,00 procent, utan att uttagsfasen kräver en annan risklogik än sparfasen.

50–75 procent aktier var Bengens sweet spot

Bengens rekommendation var 50–75 procent aktier, gärna nära 75 procent men aldrig under 50 procent. Det förvånar många blivande pensionärer.

Problemet med för lite aktier är att portföljen inte får tillräcklig tillväxt för att bära inflation och långa uttagsperioder. Problemet med för mycket aktier är att djupa ras i början av pensionen blir mer smärtsamma. Studien försökte alltså inte maximera avkastningen, utan hitta en robust balans.

Marginalerna är dessutom små. Redan 4,25 procent i första årsuttag kunde tömma portföljen på 28 år under de sämsta historiska förutsättningarna, en kvarts procentenhet över regelns nivå.

För en svensk sparare behöver siffran dessutom översättas. ISK/KF-schablonskatt och fondavgifter dras varje år, även när portföljen backar, och sänker därmed den hållbara uttagsnivån jämfört med Bengens skatte- och avgiftsfria antagande. Samtidigt har många svenska pensionärer allmän pension och tjänstepension i botten, så regeln gäller det egna fria kapitalet, inte hela försörjningen.

Använd regeln som startpunkt och bygg in flexibilitet

Den bästa praktiska användningen av 4 %-regeln är att börja där och sedan justera efter din situation. För ungefär 30 års horisont är 4 procent ett rimligt första ankare. För en FIRE-horisont på 50 år visar Bengens egen data att det snarare krävs 3–3,5 procent för samma trygghet.

Siffran är inte heller huggen i sten. Bengen har själv senare höjt sin rekommendation till 4,5 och därefter 4,7 procent med en bredare tillgångsmix, medan Morningstar i sin 2024-analys landade på 3,7 procent och en studie på data från 38 utvecklade länder (Anarkulova, Cederburg med flera, 2023) hamnade så lågt som cirka 2,26 procent. 4 procent är 1994 års startvärde, inte forskningens sista ord.

Poängen är att de flesta problem i verkligheten inte löses av att du räknar fram en siffra med två decimaler. De löses av marginaler, flexibilitet och beteende. Att kunna sänka uttaget ett dåligt år, ha en buffert eller låta pensionen bära basutgifterna gör mer än att låtsas att 4 %-regeln är ett löfte.

Min rekommendation är därför att använda 4 procent som karta, men bygga planen så att du kan svänga om vägen visar sig sämre än kartan antydde.

Läs vidare

• Den berömda Trinity-studien + 4 %-regeln – uppföljaren som räknar framgångssannolikheter.
• Uttagsstrategier: från portfölj till pengar att leva på – om dynamiska uttag med tak och golv.
• Studie: uttagsstrategier vid FIRE – när horisonten är längre än vanlig pension.
• Fyra-hinkar-modellen – RT:s praktiska ramverk för uttagsfasen.