Drömboende eller ekonomisk frihet?

Bra ingång med A och B. Det jag tycker många i Sverige missar är möjligheten att skapa drömboendet genom att köpa billigare och storrenovera, men också att faktiskt lära sig älska det boende man har genom att fokusera på rätt grejer.

Jämför med den bra historien om sportbilen, där man ser bilen men inte föraren, men föraren tror att folk imponeras av (oftast) honom. Så är det ju med hus också. Skit i att bygga pool om det inte är för din egen skull, skit i att måla om för att grannarna nog förväntar sig det etc.

Med rätt fokus blir även ett annars “trist” hus eller en standardlägenhet drömboendet för dig. Det blir väldigt tydligt om man t ex slökollat på “Vem bor här” nå’n gång. I många fall är det vad man fyller hemmet med som gör drömmen.

Jag håller verkligen med, tycker speciellt sista mening är guld.

Kom att tänka på det här:

• Hus = en byggnad där någon bor
• Hem = en plats där du känner att du hör hemma, tryggh och säker.

Bra ingång med A och B

@janbolmeson tog och gjorde en kort video som uppföljning på kortpodden precis om just A och B:

När jag följer detta forums utmaningar i boendemarknaden undrar jag ofta vad det är som gör att det inte går att söka sig drömboendet utanför de snordyra storstäderna? Lycka är att bo i Norrbotten. Jag har inga problem med att få ekonomin att gå ihop. Drömhuset med utsikt över älven införskaffades för några år sedan för 240 000kr. Möjligheterna till arbete är störtlöjligt bra, dessutom.

Underbart! Jag sneglar ibland på Göinge (nordostskåne) för att få mer skog, lågt pris och därmed få loss mer stålar till att investera. Dock är inget aktuellt förrän sonen flyttat ut.

Jag skulle vilja slå ett slag för att testa/lajva sina drömmar och se om de håller innan man slår till. Det kan vara att hyra liknande hus, sätta undan den summa som krävs i ett par månader eller testpendla liknande sträcka. Testa upplägget. En del drömmar gör sig helt klart bättre i huvudet än i verkligheten.

Agree! Sista meningen är sjukt bra:

Mitt hem är min borg, ser ingen poäng med ekonomisk frihet om jag inte är nöjd med boendet.
Nu är jag nöjd med boendet så återstår att jobba på ekonomiska friheten

Tack för det här! Det här poddavsnittet gav mig så mycket tröst.

Jag har tampats med riktigt tuff ångest på sistone över att jag har ett “onödigt dyrt” boende. Det är en hyresrätt (och bara där brukar många duktiga “riktiga” vuxna skaka på huvudet för det är ju sååå ekonomiskt ostrategiskt att hyra istället för att äga, men vi som kommer från väldigt knappa förhållanden kunde inte göra “bostadskarriär” när vi var unga), hyran är drygt 11 k vilket är precis en tredjedel av min nettoinkomst. Men det är mitt drömboende. Jag älskar verkligen att bo här. Jag hade en riktigt otrygg, kaotisk uppväxt där vi hela tiden tvingades flytta mellan olika små, skruttiga lägenheter som hyrdes jättekorta perioder i andra (eller tredje, fjärde, femte…) hand. Vi hade väldigt dålig ekonomi och pengarna räckte aldrig. Jag fick ta väldigt mycket ansvar för att ta hand om mina föräldrar och mina syskon som jag alltid försökte skydda. Jag brukade ligga vaken och fantisera om att en dag ha ett eget hem där jag skulle bo läääääänge. Att slippa flytta runt. Nu har jag precis det. Och jag är så himla tacksam. Lilla Cilla hade aldrig kunnat drömma om att leva så lyxigt och i det överflöd jag har nu. Det är på riktigt så att jag nästan varje morgon när jag vaknar i min stora dubbelsäng, trots nyvaken och lite lätt stressad, hinner tänka något positivit om mitt hem; att jag älskar utsikten från min balkong, att jag älskar att det är så himla nyrenoverat och fräscht i badrummet, att mitt sovrum är så lyxigt rymligt… Fast jag är 36 år nu och har haft ordnad ekonomi bra länge är jag fortfarande alldeles nyförälskat upprymd över hur bekvämt mitt liv är.

Samtidigt är jag så fruktansvärt rädd att “göra fel”, att jag använder mina pengar ansvarslöst, att jag är dum i huvudet och helt ostrategisk. Så fast i domedagstankar att det på sistone påverkar min mentala hälsa och vardag på ett påtagligt sätt. Min ekonomi går ihop, jag har en bra buffert och jag sparar varje månad. Men ändå är jag fast i “tänk om…”-tankar, om att hyran ska höjas med flera tusen samtidigt som SATS-medlemsskapet och matpriserna och SL-kortet och allt annat också blir mycket dyrare… Det låter kanske löjligt men det är verkligen genuint kämpigt för mig. Den där grundtryggheten som så många andra har saknar jag.

Det här avsnittet, och @Lord_Json s kommentar om att poängen med ekonomisk frihet är att vara nöjd med boendet gav mig verkligen tröst. Det är kanske rimligt och okej att jag lägger en stor del av min inkomst på att bo…? Om någon har ett tröstande, uppmuntrande eller snällt ord skulle det verkligen betyda mycket för mig. Tack fina ni.

Ja, det tänker jag. Det låter som att boendet ger dig mycket glädje

Fint Det är inte så många som kan säga det tror jag.

Tack snälla @Oliver.Allemog . Det är ovärderligt att få höra det just nu. Och ja, tänk ändå vad sanslöst lyckligt lottad jag är på så många sätt. Tack för din vänlighet. Hoppas att du får en jättefin vecka