Pengar, rädsla och tjugo år av hårt arbete

Det personliga avsnittet om pengar, rädsla och gamla mönster

Jan: Vad händer när två personer med helt olika relation till pengar försöker bygga ett liv tillsammans? Det är ett av temana i det här mycket mer personliga avsnittet, där du får följa med bakom kulisserna hos mig och Caroline. Vi trodde länge att vår resa handlade om pengar, men så här i efterhand, när man är äldre och klokare, har vi insett att den handlar lika mycket om rädsla, trygghet och gamla mönster.

Jan: I det här avsnittet pratar vi om det som inte alltid syns utåt. Varför det blev som det blev. Om min pappa som dog tidigt, den där känslan av att livet kan förändras över en natt, och hur jag alltid har försökt lägga ekonomiska kuddar överallt. Om Carolines uppväxt, de dubbla budskap hon fick kring pengar, och hur det ledde till ett lite mer ångestfyllt förhållande till både att spara och att spendera.

Jan: Vi svarar på massor av frågor. Hur vi träffades i en studentkorridor i Lund, hur resan bakom RikaTillsammans såg ut, misstagen, snålheten, företagen, myten om att vi har investerat oss rika. Och framför allt vändpunkten, skiftet från ”vi måste bli rika” till ”vad är egentligen ett rikt liv för oss?”.

Jan: Det handlar alltså inte om den perfekta ekonomiska planen, utan snarare tvärtom. Det handlar ganska mycket om hur vår ekonomi och vår resa har formats av rädsla, av driv, av tur, av hårt arbete, av relationer och av sådant man burit med sig från barndomen. Och lite om vad vi hade gjort annorlunda om vi fick börja om.

Jan: Jag ska inte prata så mycket mer. Här kommer del ett av två, ett lite mer personligt avsnitt om pengar, kärlek, kontrollbehov och framför allt det här att försöka prova sig fram till ett rikare liv.

Vem uppvaktade vem i studentkorridoren i Lund

Oliver: Första frågan, från Magnus S. Vem uppvaktade vem i början, och var det kärlek vid första ögonkastet?

Jan: Ja, försök du, Carin. Du bara skrattar.

Caroline: Jag tror att vi ganska tidigt spanade in varann.

Jan: Ja, ganska.

Caroline: Tidigt. Det var inte som att det tog lång tid.

Jan: Nej, precis. Jag bodde ju i korridor i Lund, pluggade till civilingenjör, bodde på korridoren Delfi. Och så flyttade du in. Vi var typ arton killar på korridoren, så när det flyttade in en tjej visste alla det.

Caroline: Men det blev bättre efter hand.

Jan: Precis. När du kom in tänkte jag bara: ”Hon är ganska snygg.” Sen kom du typ två dagar efter, och jag var ju korridorsförman. Du bara: ”Hej, jag är ny här.”

Jan: Jag tänkte bara: ”No shit.” Och sen var det det här klassiska, du kom, vi var intresserade, du skulle ragga upp mig i köket.

Caroline: Jag kom till dig och sa: ”Hej, jag är ny här. Finns det några hyllor i skåpen som jag kan ta?” Det var inte så att jag kom för att ragga upp dig. Jag ville helt andra saker från början.

Jan: Men jag minns också att du sa i köket inför en fest: ”Jag kan supa dig under bordet.”

Caroline: Det var helt spontant. Jag vet inte, det var en provokation. Folk har frågat vem som vann. Ingen vann, för vi höll oss jädrigt nyktra. Man låtsades dricka men gjorde det inte.

Jan: Alla fattade innan oss att vi var intresserade. Och det här var 2003, första juni 2003.

Hur uppväxten formade förhållandet till pengar

Oliver: Hur tror ni er uppväxt har påverkat ert sparande?

Caroline: Säkert till väldigt stor del. Vad säger du? Vad tänker du?

Jan: Jag brukar säga, och det är lite pinsamt att erkänna, att vi driver en av Sveriges största bloggar utifrån en rädsla för att det ska gå åt skogen. Jag har berättat det förr, men det handlar om att min pappa dog när jag var 13. Det var hjärtinfarkt, knall och fall. I psykologsamtal har det kommit fram att min rädsla är stående. Innan man vet ordet av kan livet förändras, och då är det bäst att lägga ut kuddar så att fallet blir så lågt som möjligt. Pengar är en väldigt bra kudde.

Innan man vet ordet av kan livet förändras, och då är det bäst att lägga ut kuddar så att fallet blir så lågt som möjligt. Pengar är en väldigt bra kudde.

Jan: Jag tror att det kom då, för det var mycket: ”Kommer vi kunna bo kvar i huset?” Det var jättejobbigt. Då bestämde jag mig nog för att jag aldrig ska vara i en situation där det blir otrygghet på grund av pengar. Hur var det för dig, Caroline?

Caroline: För mig växte jag upp med föräldrar där mamma jobbade dubbelt hela tiden. Det var något vi lärde oss att man ska göra. Man ska jobba mycket, och sen kan man spendera de pengarna. Men man måste också lägga undan. Man får spendera, men man får också inte spendera. Det var så dubbla budskap, som jag uppfattade det. Och när man inte får spendera, då får man inte lägga pengar på sina egna behov.

Caroline: Det var lång tid som jag hade någon slags bulimiskt förhållande till pengar. Att jag vill ha jättemycket, och sen vill jag inte spendera dem. Det var ingen balans.

Jan: Något jag har tänkt på, kommer du ihåg det, Arne? Det har varit så.

Caroline: Spendera mycket, spendera inget.

Jan: Ja, du hade typ noll när vi träffades.

Caroline: Jag jobbade ju ändå, jag jobbade på ålderdomshem medan jag pluggade. Jag ville ju ha pengar.

När arbete inte fick löna sig

Jan: Men det här är något jag faktiskt inte har sagt till dig. Det verkar som att när du jobbade fick du inte behålla pengarna.

Caroline: När jag jobbade hemma, ja. Då fick jag inte behålla pengarna. Det låter helt sjukt, men så var det. Bodde jag hemma och hade något sommarjobb eller något jobb överhuvudtaget, då fick jag inte behålla dem.

Jan: Var det för att ni hade lite pengar?

Caroline: Nej. Jag tror att min mamma, hon är ju från Polen, hade en annan syn på vad barn är till för. Föräldrarna är inte till för barnen, barnen är till för föräldrarna. Vi ska hjälpa dem.

Jan: Och det var inte så att hon tog dem för att du skulle spara dem och få tillbaka dem sen?

Caroline: Nej, nej, nej.

Jan: Det är ändå lite weird, faktiskt.

Caroline: Jag skulle aldrig göra så. Det skulle vara världens. Vill man jobba då? Nej, det vill man inte. Det är inte lönt. Så jag snattade också för att få det jag ville ha.

Jan: Va? Fem minuter in och så kommer snatteriet. Nu sitter vi här och skrattar åt det.

Caroline: Om mitt barn skulle snatta skulle jag tänka: okej, antingen tycker du att du inte har pengar, eller så vill du ha spänning. Då måste vi sätta oss ner och prata om det. Jag ville nog inte snatta egentligen, men jag gjorde det för att jag ville ha saker.

Vad barnen ska få med sig om pengar

Oliver: Hur försöker ni balansera det här för era egna barn? Vad vill ni föra vidare från er barndom, och vad vill ni inte?

Caroline: Det ska löna sig om man jobbar. Våra barn jobbar inte än.

Jan: Freja vill jobba i sommar.

Caroline: Ja, hon vill jobba. Vi skulle aldrig ta hennes pengar. Hon har ändå haft veckopeng sen hon var liten och fått bestämma över de pengarna. Jag tror det är jätteviktigt att få ha pengar, lite i alla fall, och bestämma över dem. Elsa vill gärna spendera pengarna på ICA på sådana där apparater där man skruvar in en tia och får ut en liten boll. Och jag säger: ”Japp, absolut, gör det.” Hon vill göra det nu, hon behöver göra det, och det är hennes egna pengar.

Jan: Då ska du säga att Elsa är sju och Freja är fem. Jag tror vi kommer tillbaka till det med barn sen, men det har varit jätteviktigt för oss. Jag fick ingen utbildning hemma i pengar, pengar pratade man inte om. Vi hade inte ont om pengar, men vi hade inte fett heller. Vad lär man sig om pengar utan att det sägs?

Jan: Mamma och pappa kom från Tjeckoslovakien, de hade flytt. Pappa flydde 1968 när Sovjet invaderade, mamma kom hit 1980, de träffades. På kvällarna hade de extrajobb. De gjorde skärp, gjorde hål i skärp.

Caroline: För att jobba ihop lite mer pengar.

Jan: Jag minns att en tv gick sönder. Då hade vi ingen tv på rätt länge, och vi hade en ganska sunkig bil. Det var inte fett. Men jag upplever inte heller att jag saknade något under min barndom.

Caroline: Du har en annan syn på pengar än jag har. I alla fall när vi träffades upplevde jag att du inte var i brist på pengar, medan jag var otroligt mycket i bristtänk. Att det aldrig finns nog med pengar. Men jag upplevde inte att du hade det tänket, och jag gillade det.

Att göra resan tillsammans

Oliver: Då slår vi ihop två frågor. Hur har det varit att göra resan tillsammans, och hur har ni förändrats under resan?

Jan: Jag tror att det många missförstår med vår resa är att den egentligen är alla andras resa också. Om jag backar ett steg till tror jag att de bästa ekonomitipsen är de absolut enklaste. Det första jag brukar säga är: öka din inkomst. Nummer två: var medveten i dina utgifter. Och investera överskottet. Det vi har varit duktiga på fram till för något år sedan är att vi har levt ganska snålt.

Jan: När vi flyttade från Lund efter att vi pluggat, jag läste teknisk fysik och du läste molekylärbiologi och doktorerade, vet jag att du pratade med någon på universitetet. Du hade ju inte ens en riktig lön.

Caroline: Nej, de första åren var det något bidrag.

Jan: Ett utbildningsbidrag på 14 000 kr. Man fick ingen pension, ingen semester. Det var helt sjukt. Vi var ganska snåla och hade typ inga pengar efter universitetet. Folk tror att det var ett medvetet val att flytta till en hyresrätt. Nej, vi hade inte råd med bostadsrätt. Min mamma hade inte möjlighet att hjälpa oss med kontantinsatsen, så det var av nödvändighet. Sen har vi varit ganska duktiga på att hålla kostnaderna låga och spara mycket, för jag hade den där ångesten för pengar.

Caroline: Jag hade också ångest för pengar. Det var inte som att du jobbade i motvind.

Jan: Nej, exakt, vi var samkörda där. Vi sa något i communityn en gång, att det viktigaste ekonomiska valet du kommer att göra är ditt val av partner. Där har vi väl fått jackpot.

Det viktigaste ekonomiska valet du kommer att göra är ditt val av partner.

Myten om att vi investerat oss rika

Jan: För att hoppa tillbaka till missförståndet. Många tror att vi är så duktiga på att investera. Nej, det har bara ökat farten med ränta på ränta de senaste åren. Vår bas kommer från att vi levde ganska billigt och sparade en stor del av våra utgifter under lång tid. Sen längs vägen startade jag företag och ökade verkligen min inkomst. Det har jag tagit till mig att vi gjort. Det kanske vi kommer tillbaka till.

Caroline: Det är svårt att veta hur vi har förändrats. Vad var frågan?

Oliver: Under resans gång.

Caroline: Det är jättesvårt att veta. Vi har läst böcker som har påverkat oss. Vi har haft en uppfattning om oss själva, att vi är lite annorlunda.

Jan: Det är vi inte.

Caroline: Nej, det är vi inte. Men vi trodde det. Att vi är lite speciella. Vi ska ha ett annat sorts liv än det där med villa, vovve och Volvo. Det är inte något för oss, vi ska ha något annat.

Jan: Det är faktiskt sant. 2008 när vi, ja, förlåt, kör du.

Caroline: Jag vet inte var ditt driv kom ifrån, men mitt driv kom från att jag ville ha mycket pengar, jag ville ha ett bra liv och jag ville ha sunda värderingar i livet, för det tyckte jag inte att jag hade vuxit upp med. Det kommer nog från barndomen också.

Jan: Du var mer i ”jag vill fan inte ha det som jag hade det”. Det har varit din drivkraft.

Caroline: Pengar är bra då.

Lyxfällan, Balanserad Ekonomi och boken som vände

Jan: Vi träffades 2003. 2008 var lite roligt. 2007 och 2008, jag vet inte om så många minns det.

Oliver: Då var jag typ ett par år gammal. Sex år gammal.

Jan: Då började tv-programmet Lyxfällan, och jag var intresserad av privatekonomi då. Det var det första tv-programmet som handlade om privatekonomi. Det var Charlie Söderberg och Mattias Andersson som höll i det, och jag satt som klistrad.

Caroline: Jag tittade aldrig på det. Det var hemskt med folk som sabbade sin ekonomi, för jag kände att jag var nära att kunna göra det själv.

Jan: Det kan vi också säga. Om vi inte har gjort det när det här släpps så kommer vi göra ett avsnitt om Skuldsatt, där vi också tar upp Lyxfällan. Många tror att Lyxfällan är en massa muppar, hur kan man sabba sin ekonomi? Men det jag lärde mig när jag jobbade med Lyxfällan på Balanserad Ekonomi var att många är mycket närmare än man tror. Det är några felbeslut, en skilsmässa, lite sjukdom, arbetslöshet. Lite otur, så är man där.

Oliver: Och det är intervjun med författaren till Skuldsatt.

Jan: Om vi hoppar tillbaka, så tyckte jag att du hade en ganska ansträngd relation till pengar där.

Caroline: Det hade jag. Mycket ansträngt och ångestfyllt.

Jan: Julen 2007, då hade det gått en halv säsong på Lyxfällan, tror jag, och då släppte Charlie en bok som hette Ett rikare liv. Jag köpte den, läste den och tyckte den var jättebra. Jag tänkte: den här måste jag ge till Caroline. Så jag köpte boken till dig, och typ veckan innan julafton kommer du fram till mig och säger: ”Jag hoppas att du inte har köpt någon jävla självhjälpsbok till mig i julklapp.”

Caroline: Det här har vi berättat om så många gånger.

Jan: Jag vet inte hur jag och Knut…

Caroline: Jag läste boken, jag gjorde uppgifterna. Man ska alltid göra uppgifterna.

Jan: Du läste boken?

Caroline: Jag läste boken och gjorde uppgifterna, och det var: ”Fan, nu börjar något helt annat för mig.”

Frågan som blev startskottet

Jan: Då var Charlie på en föreläsning på Ideon. Du fixade biljetter dit, vi kom dit och han hade sin föreläsning som var sjukt bra. Den handlar om pengar och attityd, mycket av det vi pratar om i dag. RikaTillsammans hade inte varit RikaTillsammans utan Balanserad Ekonomi och Charlie Söderberg, Lennart Göthe och alla dem. Jag tyckte att Caroline skulle gå utbildningen.

Caroline: Du hoppar över lite fakta här. Han hade en utbildning också.

Jan: Som var svindyr, den kostade 20 000 kr då. Jag sa att Caroline kunde gå den. Och Charlie sa något till mig, sjukt drygt förresten. Du sa: ”Jag kan redan, jag är färdig, du får gå.” Men då sa Charlie till oss, för vi ville gå båda men hade inte råd: ”Jan, hur många områden i livet där du vill göra två saker sitter du och väljer mellan det ena och det andra? Den spännande frågan är ju hur man får både och.” Hur får man både och? Och så sa han: ”Är du beredd att göra det jobbet i fem år som 95 % av befolkningen aldrig gör, för att få det livet som 95 % av befolkningen aldrig kommer att få?” Där började väl någonstans starten på att jag fattade att ekonomi handlar om mer än bara Excel och siffror.

Är du beredd att göra det jobbet i fem år som 95 % av befolkningen aldrig gör, för att få det livet som 95 % av befolkningen aldrig kommer att få?

Caroline: Men jag måste säga, den frågan ”Är du beredd att göra jobbet?”, den är bra. Men vi visste fan inte vilket jobb det var.

Jan: Nej.

Caroline: Det visste vi inte. Och det är väl också så att vi ville göra jobbet, men vi visste inte vad det var för jobb. För att vi skulle kunna ackumulera pengar och få ett liv som vi ville ha, som fem procent av Sveriges befolkning har. Vi har provat massa olika vägar. Det var inte som att vi körde på globala indexfonder direkt.

Jan: Man måste också komma ihåg att det var 2008, mitt i finanskrisen. Vi förlorade en massa pengar då.

Caroline: Börsen var inte tillförlitlig.

Jan: Folk var på riktigt. De ville ta ut pengar från bankkonton, man trodde att bankerna skulle krascha. Vi gjorde sjukt mycket skit, men det gissar jag att vi kommer tillbaka till.

Caroline: Vi har olika sätt att investera pengar på som inte funkar.

Jan: Som inte funkar och som blev superdåligt. Men där någonstans började resan.

Jan: Tänk om Bitcoin hade funnits då.

Caroline: Då hade vi gått all in. Det hade inte varit konstigt.

Jan: Det var tack vare allt det jag sett som gjorde att vi inte hoppade på Bitcoin senare.

Oliver: Det är avsnitt 277, va? Myten om den bättre investeringen.

Jan: Där går vi igenom det i detalj.

De annorlunda valen och det hårda jobbet

Oliver: Vilka annorlunda val har ni gjort? Ni har varit inne på intentionen att leva ett liv designat på egen hand, företagandet, hyresrätten. Men det var inte hyresrätt som ett ekonomihack.

Oliver: Jag kan säga så här: ni jobbar väldigt mycket, och det är kanske sådant man inte alltid ser. Du har scrollat igenom alla dina flygbiljetter i telefonen, de är många.

Jan: Just en sådan grej syns inte. Och där vill jag komma tillbaka till att det inte handlar om att jag skulle vara så jävla duktig eller skicklig. Min mentor Klas-Erik sa redan 2005: ”Man kan komma väldigt långt på hårt jobb, flit och systematik.” Jag tror på att det finns naturlagar, att en aktion leder till en reaktion. Jag har jobbat 80 timmar i veckan i 20 år. Har jag jobbat dubbelt så mycket som alla andra, då borde jag ha tjänat dubbelt så mycket. Och det har jag gjort. Har man dessutom investerat de pengarna hjälper det till på slutet.

Jan: Det folk inte ser är att jag än i dag jobbar tio, tolv timmars dagar, typ sex, sju dagar i veckan. Och det gör jag inte för att jag måste numera. Förr kände jag att jag måste. Men jag tycker genuint att det är så sjukt roligt när jag hamnar i flow.

Jan: Sen kan jag ha perioder då du sett mig prokrastinera sjukt mycket.

Caroline: Men är inte det helt naturligt? Jobbar man så himla mycket måste hjärnan vila emellanåt. Vad var nu frågan?

Jan: Om det är något mer vi har gjort. Ja, vi bodde i hyresrätt, vi startade företag. Vi har alltid haft en hög sparkvot, det har vi fortfarande. Det vi kanske gjorde fel var att vi köpte boende alldeles för sent. Vi bodde i den där hyresrätten i tolv år. Jag hade ångest kring om man ska använda upp alla pengar.

Caroline: Jag ville inte ens flytta till hus. Om du minns hade vi en diskussion i köket på Kristianstadgatan, där jag sa: ”Om vi inte lägger pengarna i huset utan investerar dem i stället.” Vi hade väl en liten handpenning. Då kan det ändå gå ganska bra för dem, och så behöver de inte vara inlåsta i något hus. Vi pratar mycket om att inte låsa in pengar i saker. Så jag ville inte köpa huset ens.

Huset, förväntningar och Novo Nordisk

Jan: Det var också en sådan grej. Det finns en fråga: vad har du köpt för att det förväntades? Jag tror att vi köpte huset för att det förväntades. Sen är det en sak jag bytt åsikt om. Jag tycker att man ska äga sitt boende, och att man ska köpa det så tidigt som möjligt av finansiella skäl.

Jan: En grej till som störde mig. Kommer du ihåg när du var klar med din doktorandtjänst? Du hade sjukt dålig lön, jättedålig lön. Då började en kompis till dig, som slutat doktorera, jobba på Novo Nordisk och hade typ en sådan där 50 000 danska. Jag tänkte bara: ”Shit, vi kommer ha så hög sparkvot, vi kommer kunna köpa hus.” Och sen var du bara: nej.

Caroline: Du pratade inte så mycket om den förväntningen.

Jan: Nej.

Caroline: Det gjorde du inte. Det är ouppfyllda förväntningar som inte kommer med i säcken. Jag minns aldrig att du sa: ”Men ska du inte göra det?” Jag minns att du stöttade mig.

Jan: Jag har alltid stöttat dig. Jag var ju sjukt besviken.

Caroline: Men du försökte inte styra mig mot Novo Nordisk.

Jan: Nej. Det kanske var så att jag hade det här i mina coachsamtal.

Caroline: Jag hörde aldrig att du sa det, för jag ville inte jobba på Novo Nordisk. Jag ville jobba med forskningskommunikation, och det fanns inga jobb i det. Det var en ökenvandring efter doktorandtjänsten.

Jan: Jag hade nog bara det här i mina terapisamtal då.

Caroline: Du fick starta företag för att ens kunna jobba med forskningskommunikation.

Jan: Och jag tjänade inga pengar. Jag tänkte: ”Vad i helvete?” För min kontantinsats var jättemycket pengar. Då var det: ”Nej, men du vill väl att Caroline ska vara lycklig?” Ja. Då handlade det om nivån av ansvar. I stället för att skylla på Caroline och vara arg på henne för att hon inte skaffade jobb, kanske jag borde öka farten själv och se till att vi kunde köpa huset.

Jan: Vem sa det till mig? Det är alltid svårt att minnas tio år tillbaka. Det kan ha varit Moa, det kan ha varit Nick. Någon sa det i alla fall, att jag inte skulle skylla på dig eller vara arg på dig.

Vändpunkter som inte syntes utåt

Oliver: Magnus undrar också om ni har någon turning point som inte syns utåt.

Caroline: Ekonomiskt nu?

Oliver: Livet i stort.

Jan: När vi gick Balanserad Ekonomi, det var en turning point. När din doktorandtjänst tog slut och du startade företag. När jag hoppade av från Balanserad Ekonomi efter tio år, 2018, och vi satsade på RikaTillsammans på riktigt.

Caroline: En turning point var väl också när vi började jobba ihop.

Jan: Det var ju 2018, det.

Oliver: Sen tänker jag att det här skiftet mot ett rikare liv också har varit en stor turning point.

Jan: Exakt, runt 2021, 2022. Då började vi se att vi är på väg att vinna det ekonomiska spelet. Det var också en fråga jag fick: vad betyder det att vinna det ekonomiska spelet? Att man ser att man kommer kunna få ihop den summa pengar man behöver för att leva det liv man vill. Då blev betydelsen av marginal mindre, det som Bill Perkins brukar prata om, att värdet av pengar minskar med åldern. Jag började fatta att det inte är realistiskt att det kommer hända saker vi inte kommer kunna klara av. Och då har skiftet skett mot ett rikare liv med Moa och liknande.

Caroline: Vad som är ett rikt liv för en, utan pengar.

Jan: Sen, så klart, när vi fick barn.

Caroline: 2011 och 2018. Turning pointarna är aldrig skarpa. Man märker dem efter ett tag. Nu har de skett.

Jan: När du började plugga till sjuksköterska måste vi också säga att du sa: ”Jag vill inte göra RikaTillsammans i den utsträckningen.”

Caroline: Jag kände att jag levde i en bubbla, och det gör man väl igen. Men nu kommer jag i alla fall ha kontakt med någon slags verklighet.

Förhållandet till rikedom och status

Caroline: Jag har väldigt svårt för rika människor som, du vet, det största problemet är vilken Porsche-modell man ska köpa.

Jan: Det där är ju en myt.

Caroline: Är det det?

Jan: Ja. Vilka av våra kompisar som har mycket pengar sitter med den frågan till vardags?

Caroline: Du pratade ju om någon du träffade häromdagen som hade en fin Porsche.

Jan: Ja, men han…

Caroline: Och då kände jag: ”Ja, där kom den.”

Jan: Vadå?

Caroline: Det kanske är i mitt huvud, men jag tror att det finns en del människor med mycket pengar som funderar över vilken bil man ska köpa.

Jan: Jag funderar också på vilken bil vi ska köpa just nu.

Caroline: Ja, men jag menar Porsche-modell.

Jan: Ja, men…

Caroline: Jag försöker desperat hålla fötterna på någon slags jord.

Jan: Det roliga är, Karin, att jag inte tror att du relaterar till dig själv som rik eller förmögen.

Caroline: Jo, det gör jag. Men jag vill inte fundera för mycket på vilka kläder jag ska handla nu när det är sommarsäsong. Det tar emot. Jag har absolut vänner som gör det.

Oliver: Ja.

Caroline: Som ska uppdatera garderoben, och jag är bara: ja. Det är inte deras fel, det är jag som har problem med fördomar. Helt egna problem.

Jan: Alla har fördomar. Vi har fördomar om rika människor och om fattiga människor.

Caroline: Vi pratade ju innan om att jag hade ett anorektiskt och bulimiskt förhållande till pengar. Det är inte som att det har försvunnit magiskt för att man får mer pengar. Det är hela tiden någon slags kognitiv kamp kring hur jag ska förhålla mig till pengarna. Och vad jag vill lägga pengar på ens.

Vad de hade gjort annorlunda

Oliver: Om ni skulle göra om resan, är det något ni skulle gjort annorlunda?

Jan: I stora drag: öka din inkomst, det underlättar. Och varför jag tjatar om det…

Caroline: Men skulle du gjort det med? Frågan är vad vi skulle gjort annorlunda.

Jan: Om vi fick göra om resan. Jag tar mitt, så får du fundera på ditt svar, Caroline. Jag tycker fortfarande att tipset att öka inkomsten gäller. Ju högre inkomst du har, desto enklare är det att spara pengar, desto bättre pension, bättre SGI, bättre föräldrapenning och så vidare. Sen, var medveten om sina kostnader, och där framför allt bil. Fram till att vi köpte Teslan 2021 hade vi bara en massa gamla skitbilar. Vi höll boendekostnaden låg, och det är de två största utgifterna. Så där tror jag att vi har gjort rätt, och så skulle vi gjort i dag.

Jan: Det jag hade gjort tidigare är att köpa boendet. Vi köpte vårt hus 2016 och flyttade ihop 2005, så det var typ elva år i hyresrätt. Det var en förlust ekonomiskt, tror jag. Sen, naturligtvis, har vi gjort så mycket skit. Vi har vid ett tillfälle legat nästan en miljon kr back på olika investeringar runt 2008. Mellan 2008 och 2013 var det en jävla ökenvandring, förlåt att jag svär. Det var mycket skit investerat. Jag tror första artikeln på RikaTillsammans om indexfonder är från 2013.

Jan: Det var en fråga från Björn, om vi inte hade gjort alla de misstagen mellan 2008 och 2013 så hade jag inte varit så trygg i indexfonderna som jag är nu. Så jag vill inte heller säga att det är ogjort. Och en ny Tesla hade jag kanske inte köpt med 30 000 kr i månaden.

Jan: Vad hade du gjort annorlunda, Caroline?

Caroline: Det går ju inte att göra saker annorlunda, för då skulle man ha varit en annan person.

Jan: Jag hade fortfarande valt dig som partner.

Caroline: Vad bra. Jag vet inte. Jag önskar att jag inte hade haft så mycket prestige kring vad jag jobbar med. Att jag hade valt sjuksköterskeyrket tidigare. Det var en prestigegrej att doktorera, samtidigt som det passar mig ganska bra. Universitetet är en bra plats för mig. Men jag har haft jättemycket prestige, och det har inte servat mig.

Äregirighet och att landa i ett vanligt liv

Jan: Du sa när vi blev intervjuade av SVT att du var äregirig.

Caroline: Ja, jag var äregirig. Det sa jag till dem, och de bara: ”Oj, det är ett starkt ord.” Ja, jag var äregirig i tjugoårsåldern, för jag tyckte att jag behövde ha ett bättre liv. Jag är värd ett bättre liv än det jag haft hittills. Och nu är jag… jag vet inte. Förstår ni vad jag menar? Man kan ändå landa någonstans när man haft det här drivet att man ska ha ett bättre liv. Att man fått det bättre livet, och så inser man att det är ett ganska bra liv att vara en Svensson också.

Jan: Jag tänkte på det när du valde sjuksköterska. Det var någon som frågade dig när vi käkade middag: ”Men varför inte läkare?” Och du sa: ”Nej, jag behöver inte den prestigen, jag vill vara sjuksköterska autentiskt.”

Caroline: Ja, så var det. Det är som att vi alltid strävar efter den högre statusen. Vi omger oss med människor som är drivna, som tycker att det är roligt att få saker gjort i sina liv. Då kan det vara så att de automatiskt tänker: vad är bättre än det här? Vad är bättre än sjuksköterska?

Jan: Precis, att utveckling handlar om att lägga till eller ta nästa steg. Och ibland kan utveckling bara vara att ta bort.

Jan: Eftersom jag och Oliver förberett avsnittet vet jag att det kom en fråga senare, jag tror det var Ullis. Hur går det för dig på sjuksköterskeutbildningen?

Caroline: Det går bra. Nu är jag ett halvt år in av tre. Och nu tror jag att jag har min första tenta som jag kört på.

Jan: Kuggat på.

Caroline: Det som jag nog får underkänt på. Man kan skratta lite åt det, men det tar ju på självförtroendet. När jag ska plugga till omtentan tänker jag: ”Åh gud, vet jag ens hur man pluggar till rätt saker?” Men jag har ju klarat mig hittills.

Jan: Hur är det? Är du lite av en äldre kvinna bland de andra?

Caroline: Jag vet inte hur de andra ser på mig, faktiskt. Ingen aning.

Att gilla resan i stället för att bara kämpa

Oliver: Jag tänkte koppla till något jag själv funderar på ibland. Hade ni önskat att ni hade enjoyed the ride mer?

Caroline: Hundra procent. Vi försöker gilla riden nu.

Jan: Det har varit en kamp. I många år var det krampaktigt. Det har varit mycket rädsla. ”Det kommer gå åt helvete.” Och det har varit många tuffa beslut. När jag slutade jobba på Ecotec för att jobba på Balanserad Ekonomi, jag hade en konflikt med honom jag hade företaget med, min mentor. Och sen blev det stökigt på Balanserad Ekonomi i slutet.

Caroline: Det är övergångarna som har varit utdragna.

Jan: Som har varit utdragna, för jag är konflikträdd och hatar relationskonflikter, och jag är rädd. Mitt default är: ”Vad är det som kommer gå åt helvete nu?” Det är därför jag gillar buffertar överallt.

Caroline: Jag är också rädd. Hur kommer det gå på tentamen? Hur kommer det gå sen när man är ute i vården? Vem kommer man ta livet av? Det gör att man inte kommer ta livet av någon. Men det är inte roligt att vara rädslodriven. Nu försöker vi gilla våra liv. För det är faktiskt bra liv.

Jan: Precis. Svaret är ja, hade man väl tittat på våra barn så är livet gott. Det kommer ordna sig, det har de tillit till. Och med våra barn är jag alltid: ”Ni har oss.” Jag brukar säga till Freja att man kan lösa allt med en telefon och ett kreditkort.

Caroline: Nu låter det som att du tänker att hon kan ringa dig och använda ditt kreditkort. Det är inte riktigt så.

Jan: Nej, jag tänker när hon är vuxen sen. Jag känner att vi kände oss ganska ensamma. I dag har vi ett bra finansiellt kapital. Vi har mycket socialt kapital, mycket förtroende. Det är en helt annan trygghet. Men det kändes som att vi började på noll. Ja, det har varit rädslodrivet. Vi har inte njutit.

Pusslet som en övning i att njuta

Caroline: Nu tänker jag på något som speglar hur vi njuter av resan. Då tänker jag på era pussel som du och Elsa håller på med. Där är det också så att man ska bygga klart pusslet så att man får se motivet, för ni vet inte motivet på dem.

Jan: Nej.

Caroline: Men det är resan under tiden som är själva grejen. Du och Elsa sitter på kvällarna och bygger pussel och har ett samarbete. Det är talande för att du har dragit ner på tempot. Ibland säger du: ”Det går inte så bra här nu, Elsa, du måste hjälpa mig, jag får inte ihop det.” Som att det är jobbigt med det här pusslet.

Jan: Det är det ibland.

Caroline: Men det ska ju vara bara så. Kanske lägger jag en bit ikväll, kanske lägger jag tjugo. Det spelar ingen roll.

Caroline: Men jag är inte där. Det är en övning i att enjoy the ride.

Oliver: Du var inne på i går att man kunde ta ett foto på pusslet och skicka in det i AI.

Caroline: Ja, det är ju det. Vi löser problem framför att enjoy the ride. Vi kämpar, eller vi kämpar.

Resor och att hålla utgifterna nere

Oliver: Jag tänkte lägga till det där med vad ni gjort annorlunda. Många gör så här, de sparar lite, sparar lite, och sen är det Thailand. Och så sparar, sparar, Thailand. Har ni gjort annorlunda där? Jag vet att ni var på skidsemester precis. Det är en stor utgift för många.

Caroline: Det var länge vi inte reste.

Jan: Ja. De första tio åren. Jag tror vår första resa till Thailand var 2016.

Caroline: Nej, 2019. Eller? Var det inte på ett bröllop? Vi skulle dit på något bröllop.

Jan: Jag vet inte. Skit samma. Men vi har inte…

Caroline: Det gick en sjunk med pengar där.

Jan: Precis. Men vi har undvikit att resa, medvetet. Vi hade en 940 från 1994 fram till 2011. När Freja föddes tänkte jag att jag inte kunde ha en tjugo år gammal bil. Då köpte vi en begagnad V70. Det kändes som sjukt mycket pengar. Men länge levde vi snålt och optimerade mycket. Bästa sparkontot, kreditkort, jagade massa sådant. Det gör vi inte längre.

Oliver: Är det svårt för någon att börja 2026? Finns det några speciella utmaningar om man vill göra en liknande resa som ni har gjort?

Caroline: Man kör på samma sätt. Spara, spara, spara. Höja lönen.

Jan: Låga utgifter.

Caroline: Jag tycker också att man ska dela upp sitt sparande, så att man har det långsiktiga, det kortsiktiga och olika mål. Så att man också kan resa, åtminstone till Köpenhamn. Man måste leva under tiden, och det kände jag att vi inte riktigt visste hur man gjorde. Nu tycker jag så, det får man göra, men då måste man dela upp sitt sparande så att man har det långsiktiga ändå på plats. Det kan alla ha nytta av, oavsett om man började för tio år sedan eller 2026.

Jan: Det är lite annorlunda, men huvudprinciperna är same, same, same. Verkligen. I dag finns det kanske ännu fler möjligheter att starta eget. I dag kan man bolla sjukt mycket med AI och få hjälp och inspiration.

Vad lyssnarna missförstår om dem

Oliver: Magnus ECN: vad tror ni att lyssnarna missförstår om er?

Caroline: Det är svårt att veta.

Jan: Jag skulle säga det jag var inne på innan, att vi har investerat oss rika. Nej, vi har sparat oss rika. Och företagsmässigt, jobbat jättemycket, haft låga kostnader. Det är det vanligaste missförståndet.

Vi har inte investerat oss rika. Vi har sparat oss rika.

Jan: Det missförståndet stör mig också när jag kollar på andra på nätet. Det finns den här myten om investeraren som tiodubblar pengarna. Problemet är att de som tiodubblar pengarna ofta förlorar dem sen, för den risk du behöver ta för att tiodubbla pengarna gör att du också har en ganska hög risk att förlora dem. Så hårt jobb lönar sig. Vi har gjort jobbet.

Oliver: Snart trettio år på investeringsspelplanen. Vad har överraskat er mest av allt?

Caroline: Det är helt sjukt. Jag vet inte. Det tar lång tid, och det är tråkigt.

Jan: Det tar lång tid?

Caroline: Jo, det gör det.

Jan: Svaret är ja. Jag måste fira det här. Jag började investera 1996, då köpte jag mina första aktier.

Caroline: Det får du fira.

Jan: Det är en tanke jag inte brukar närma mig, för jag får ont av den, men jag minns fortfarande mina första aktietips. Det var Investor, H&M, Trelleborg, Bure. Hade jag haft kvar dem hade vi varit rikare.

Caroline: Jag får ta tillbaka det där att det tar lång tid. Det kan kännas som att det tar lång tid om man har ett sådant där mål, en miljon kr. Men när man väl har börjat spara är det ändå som att det tickar på.

Jan: Hundra procent.

Caroline: Jag vill inte avskräcka någon från att börja ens.

Att så lite har förändrats på trettio år

Jan: Det som har överraskat mig mest är att så lite har förändrats på trettio år. Folk gör fortfarande samma misstag. När jag började hette aktierna Sting Networks, Framfab, Icon Media Lab. Tio år senare hette de Northland Resources, Flyme. I dag heter de, vad hette den du visade mig häromdagen, Sivers?

Oliver: Sivers. Intellego. SPB.

Jan: Det förändras inte. Folk går fortfarande i samma fälla, folk är fortfarande giriga, folk jagar fortfarande pengar. Att så lite har förändrats i finansbranschen, att det är samma incitamentsproblem som för trettio år sedan.

Caroline: Jag tänker på de där företagen ni nämnde. Måste det inte alltid finnas sådana företag i ett samhälle?

Jan: Som blir börsfavoriter, sticker upp tusen procent och sen faller ner och kraschar.

Oliver: Jag tror inte att de måste finnas, men jag tror att de ofta finns där för att människan fungerar som den gör. Det är en biprodukt av hur människan fungerar. Den inbyggda girigheten, och att vissa personer kanske också har dåliga intentioner. Så jag tror inte att de måste finnas, men jag tror att de alltid kommer att finnas.

Jan: Fortfarande har det inte blivit så mycket bättre i finansbranschen. Banker har fortfarande pengar på nollräntekonton, banker säljer fortfarande dyra fonder, rådgivningen är fortfarande dålig. Och myten om den egna förträffligheten, som jag också hade, övertron på den egna förmågan, att man är så jävla grym. Vi hade ett samtal om det häromdagen, jag, Moa och André Granström. Många investerare som börjar lyckas i två, tre år, och det är typ winner’s curse. Det är typ det värsta som kan hända. Plötsligt tror man att man är grym, och man fattar inte att det var en uppåtgående marknad eller att man bara hade tur. Sen kommer förr eller senare tillfället där man förlorar sina pengar och bränner sig.

Jan: Så min insikt efter trettio år är att det är the same as it always has been. Folk säger fortfarande att det är annorlunda nu. Finanskrisen, bankerna kommer krascha, det är annorlunda. Skit i tidigare kriser. Pandemin, nu är det pandemi, skit i finanskris, människor kommer dö. Hela tiden får vi det här känslomässiga.

Min insikt efter trettio år är att det är the same as it always has been. Folk säger fortfarande att det är annorlunda nu.

Caroline: Jag tycker det mest intressanta är att vi alla har den här tron på vår egen förträfflighet. Jag tror att det är en överlevnadsgrej, att man trott att jag ska klara det här, jag är den enda som kan klara det här. Och det har gjort att människan har överlevt.

Vad communityn har fått dem att ändra åsikt om

Oliver: Nästa fråga, communityfokus. Jag vet inte om jag uttalar rätt, men jag säger Häst i alla fall, har skrivit: vad i communityn har gjort att ni ändrat åsikt?

Jan: Jag kan börja. Det här tyckte jag var roligt, för när jag pratade med Häst sa han: ”Vad har communityn fått er att ändra åsikt om?” Inte bara vad ni har ändrat åsikt om. Axor hade en berömd tråd i forumet som heter Amortering kan höja din risk. Att det är dumt att amortera för mycket. Vi hade det för ett par avsnitt sen med Rickard Nylund, De finansiella råden för privatpersoner, där vi pratade om den rike fattigpensionären som inte får ihop sin löpande ekonomi och samtidigt har ett obelånat hus. Det hade varit mycket bättre att ha ett belånat hus och kunna ha lite guldkant i vardagen. Det har jag ändrat åsikt om tack vare Axor.

Jan: Erik Nessén, Skogstomten, att även den billigaste bilen kostar 4 000 kr i månaden. Det pratade vi om 2021 när vi köpte Teslan. Få har tänkt på att med inflationen mellan 2021 och 2025 på 23 % är det i dag typ 5 000 kr, så det får vi ändra till.

Jan: Likviditet, framför allt Martin Jonsson, MPI. Att inte underskatta likviditet i investeringar och likviditet i sin egen förmögenhet, hur mycket av pengarna som är tillgängliga. Där är en sak jag ångrar och lite skäms över. Mellan 2008 och 2013, och kanske något år senare, hade vi rätt mycket samarbete med illikvida investeringar. Allt från peer to peer-lån till onoterade projekt eller saker där likviditeten var dålig. Det hade jag inte gjort i dag. Vi har inte gjort det de senaste sju åren. Det var väl en bieffekt av finanskrisen.

Caroline: Att folk gjorde alternativa investeringar för att man inte hade förtroende för börsen.

Jan: Absolut.

Caroline: Också för att vi själva var inne på att det ska finnas alternativ.

Utdelningsaktier, valuta och communityns visdom

Jan: JFB har faktiskt fått mig att ändra åsikt om utdelningsaktier. Jag har varit så himla anti utdelning, för det har varit så hajpat. Folk säger: ”Jag bytte till utdelningsaktier, det går så mycket bättre för mig nu.” Och jag tänker: ja, för att du har sorterat bort bolag som inte går med vinst. Folk säger: ”Med utdelningsaktier får man pengar in på kontot.” Och jag tänker: det missar du inte om du äger en indexfond, då får du in utdelningen efter att den höjt värdet på dina fondandelar. Men JFB, som gjort en FIRE, pratar om utdelningsaktier utifrån den mentala aspekten. Det är mycket enklare att spendera utdelningspengar, för då upplever man inte att man nallar på kapitalet, utan att det är en avkastning. Det kom faktiskt en studie från USA som bekräftar exakt det, att pensionärer som får utdelning har mycket enklare att leva ett rikare liv eller spendera pengarna än folk som har en portfölj som bara ökar i värde. Det är psykologiskt jobbigare att sälja av. Även om det matematiskt inte är någon skillnad på att sälja av och att få utdelningen. Så det har jag ändrat åsikt om.

Jan: Sen är det säkert tusen andra grejer som jag ändrat tack vare communityn, men det är väl det jag ser som communityns största bidrag. Har du ändrat åsikt om något, Caroline?

Caroline: Mer om människor, faktiskt. Jag kan likna communityn vid när jag höll utbildningar i presentationsteknik. Då tänkte jag: hur ska man få de här människorna att förstå att det är de här verktygen de har, och nu ska de presentera för varandra? Det kanske var på Köpenhamns universitet. Och sen var de skitduktiga. Jag hade en sådan tro på min egen förträffliga förmåga, att ingen vet bättre än jag, men de var jätteduktiga. Vår community har också visat att de har ganska mycket visdom och gärna delar med sig. Man kan ställa en fråga och får jättebra svar. Så jag har ändrat åsikt om min egen förträffliga förmåga, att jag förstår att andra också har den.

Jan: Nej, Tal måste jag säga om valuta. Hela valutadiskussionen, att handelsvalutan på en investering inte spelar någon roll. Den hade jag svårt att landa rätt länge. Så som folk pratar om valutarisk, den valutarisken finns inte. Är det något du ändrat åsikt om, Oliver, till följd av communityn?

Att bara få höra att man gjort rätt

Oliver: Jag har ju hängt med på det här också. Innan jag började jobba på RikaTillsammans gjorde jag tror jag ett inlägg tidigt: ”Jag är så här gammal, tjugo någonting, sparar så här och så här.” Och då fick man svar från många forumstammisar som jag stött på i efterhand: ”Bara fortsätt, det kommer att gå bra.” Det är en sådan insikt jag fått. Många unga som har en ambition och drivkraft vill bara veta: går det bra för mig? Har jag gjort rätt, som du brukar prata om? Det är så många i forumet som ställer sådana frågor. De vill bara att man ska säga: ”It’s okay, du har gjort rätt.” För att man inte kan ha någon i sin närhet som har tillit kring det.

Oliver: Jag tänkte på Index Queen, hon var med på det här också, ”drick champagnen”.

Caroline: Baka.

Oliver: Precis. Köp skorna.

Jan: Köp skorna, ät bakelsen, drick champagnen. Det är så mycket svårt. Det är bra att Index Queen driver den linjen. Kommer du ihåg, Caroline, om du sett det i forumet? Vi hade avsnittet med Jimmy om fattigveckan, och då skrev Index Queen: ”Har precis sett avsnittet, fick panikångest, fick käka praliner och dricka champagne för att återhämta mig.”

Köp skorna, ät bakelsen, drick champagnen.

Caroline: Det är ju ångest när han berättar om sitt matkonto, att han åt gröt med pasta. Jag får också ångest av det.

Jan: Hundra kr i matbudget för en vecka. Det var helt sjukt. Sen är det supermycket jag inte visste innan. Monica, allt från pension för företagare. En stor grej kring att man inte behöver spara för pensionen om man är en snittsvensk. Jag har säkert missat massa folk som borde ha kredd. Sinu, med allvädersportföljen och räntor.

Oliver: Jesper Fire tänker jag också lyfta, tillsammans med Jimmy bland annat.

Forskningen som vägledning, och Carolines bidrag

Oliver: Inquisitive Engineering: ni pratar ofta om forskning, skulle ni kunna säga något mer om det?

Jan: Här vill jag faktiskt lyfta att vi på hemsidan har en del. Går man in på Om oss och trycker Studier och forskning har vi lagt över hundra studier. Där har vi vår sammanfattning, länk till studien, hela kittet. Så när vi säger att forskningen säger något finns det en direkt referens.

Caroline: Man kan läsa den själv.

Jan: Där man kan läsa.

Caroline: Man kan också läsa sammanfattningen. Men jag förstår inte frågan riktigt. Vad är det mer vi ska säga om forskning?

Jan: Nej, det var bara det. Den är vägledande för oss. Och det ska du ha kredd för, Caroline, faktiskt.

Caroline: Nu kommer den äntligen. Det här har jag aldrig hört av Jan. Aldrig har jag hört att du har kreddat mig för att jag tog in forskningen i ditt liv.

Jan: Jo.

Caroline: Och det här är inspelat.

Oliver: Jag har hört i många samtal att det var då podden blev bättre, när han började ta in det. Det var också när du började ifrågasätta forskningen.

Caroline: Jag tycker att jag intresserar mig för forskningen, men nu säger du att det var…

Oliver: Det var tack vare det jag började ifrågasätta. ”Vad då forskning, vad då där?” Och som du sagt, Caroline jobbar forskningsbaserat, så då tänkte du: there must be a better answer.

Jan: Exakt. När man själv haft en övertro på sin egen förmåga och förlorat två gånger på tolv år. När jag säger förlorat, på IT-bubblan var det 80 000 kr tror jag, men det var typ 80 % av de pengarna jag hade. Jobbigt. Med forskning måste jag ha ett annat svar. Men hur?

Caroline: Jag är fortfarande inte på det klara med hur du snubblade över forskningen. Var det när du googlade?

Jan: Nej, det var när det inte funkade där. Fram till 2008 funkade det inte att investera i enskilda aktier. Jag höll på jättemycket, hade aktier, vi hade till och med en aktieklubb.

Caroline: Jag förstår att ni la ner den, för ni gjorde inte bättre än index.

Jan: Precis.

Caroline: Och det var då, kanske.

Jan: Då började vi någonstans läsa, det måste finnas forskning på det här, för du var precis färdig doktor. Du skrev din avhandling 2011. Det flyter ihop för mig, för det var massa år sen. Men kommer du ihåg att du kämpade med dina källor, din referenslista i avhandlingen?

Caroline: Ja, gud, ja.

Jan: Och då tänkte jag: ”Gud, det här är jättemycket källor.” Du hade en annan approach. Sen höll jag på lite med det, men det blev på riktigt 2018 när du började engagera dig i podden. Jag minns det fortfarande, ett av de första avsnitten. Jag sa: ”Det finns den här studien.” Och du sa: ”Vad är det för studie?” Det var ett paper från Vanguard, och du sa: ”Vad är Vanguard?” Jag sa att det är ett fondbolag, och du sa: ”Det är ju inte en studie, det är en policy-paper.”

Caroline: Grejen är att jag ändå var snäll där. Har du varit på universitetet i en journal club, när alla läst samma artikel och sen delar man den i stycken, så små som möjligt, för att kunna säga vad som var bra och dåligt? Jag var snäll mot dig.

Oliver: Tillbaka.

Caroline: Vi lär oss att vara kritiska på universitetet, så jag var snäll mot dig. Men vi var ovänner.

Oliver: Ja.

Caroline: Och jag tänkte: så där gör jag då.

Råd till den som börjar sent

Oliver: Lillisen frågar om råd till någon som är sen med att ge sig in i matchen. Ekonomiskt, antar jag att fokuset är.

Jan: Det här är en sådan grej som fascinerar mig. Folk tror, och det är kanske intuitivt, att det ska vara olika råd beroende på vad man sparar till, hur gammal man är eller vilken ekonomisk situation man är i. Och jag tänker: det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur du ska investera dina pengar, oavsett om du har 100 kr eller hundra miljoner. Det är same, same. Forskningen säger exakt samma sak. Det spelar ingen roll om du är 60, 20 eller 30. Har du samma sparhorisont, tio år plus, spelar åldern ingen roll.

Jan: Så rådet till Lillisen är att lyssna på det vi tar upp i andra avsnitt. Investera brett, billigt och långsiktigt, breda globala indexfonder om din sparhorisont är över tio år. Är din sparhorisont under tre år är det bankkonto med insättningsgaranti, och däremellan en kombo. Det är same, same. Sen kanske det är så att om man är äldre och tänker att pensionen inte kommer räcka, då blir man sugen på att göra den där 10x:an, för den hade löst situationen. Men sorry, det kommer inte funka. Då behöver man lösa det på annat sätt. Antingen sänka sina utgifter, belåna huset eller hyra ut ett rum. Då behöver man vara kreativ på ett annat sätt. Men principerna spelar ingen roll, det finns ingen bättre investering.

Jan: Och egentligen, vi pratar om en sak offentligt, men kommer man in och blir supporter på Patreon, då får man de riktiga tipsen. Nej, det är the same, vilket är ganska skönt.

Oliver: Får jag lägga till att min upplevelse ibland är att när folk kommer till den här insikten är de bara: ”Shit, jag har inte investerat.” Men man kan ändå ha en väldigt god ekonomisk situation. I värsta fall kanske man inte ens behöver börja spara. Så jag skulle säga: börja med att kolla, behöver jag? Vad vill jag? Sätt samman alla dina inkomster, utgifter, tillgångar och skulder.

Jan: Och räkna.

När känslan vinner över siffrorna

Jan: Sen är det också, som vi kommer ha ett avsnitt om med Moa, att vi ibland tror att pengarna inte kommer räcka. Vi har en rädsla där siffrorna säger en sak men känslan säger en annan. Och det spelar ingen roll vad siffrorna säger, för känslan vinner alltid. Vi har träffat jättemånga som sagt: ”Du vet, fyraprocentsregeln räcker inte, jag kommer bli fattigpensionär.” Och så säger man: ”Nu loggar vi in på minpension.se.” Och så ser man att det är lugnt. Du kan åka till Galapagos varje år i stället för en gång.

Det spelar ingen roll vad siffrorna säger, för känslan vinner alltid.

Oliver: Jag tänker också på det Nick Madju sagt, att det bästa rådet om du vill investera långsiktigt är att förlänga sparhorisonten genom att satsa på hälsan.

Jan: Exakt. Så att du kan använda pengarna längre, lever längre. Sjukt bra, Oliver, det hade jag glömt till och med.

Oliver: JBL i forumet skriver: ”Shit vad bra jag var där.” Frågan är: vad vill ni skryta om?

Caroline: När man säger ”shit vad bra jag var där”.

Jan: Du får skryta lite. Det var det jag tyckte om de här JBL-frågorna. Vad vill du skryta om? Jag kan skryta om att vi tagit bra beslut, haft flit och systematik, haft en bra sparkvot, och i alla fall de senaste tio, tretton, femton åren investerat rätt enligt forskningen. Det vill jag ge mig själv en klapp på axeln för.

Caroline: Det kan du göra. Jag vet inte. Samtidigt, nu ska jag vara helt ärlig, Jan, det är du som har jobbat hårt. Det är du som varit intresserad av ekonomi. Jag är också intresserad av ekonomi, mest för att jag vill leva ett bra liv. Men det är du som gjort jobbet. Jag har inget att skryta om riktigt där.

Jan: Men du har andra saker du kan skryta om. Du har inte stått i vägen, du har bidragit. Du är ju ekonomisk på gränsen till snål ibland.

Caroline: Jag har bidragit mycket i podden.

Jan: Bidragit mycket i podden. Det handlar egentligen om din issue kring vad ditt bidrag i världen är. Så, vad vill du skryta om?

Caroline: Jag tycker det här är en mycket svår fråga.

Jan: Du är modig. Du tar dig alltid an utveckling, du gör jättemycket terapi.

Caroline: Jag är modig faktiskt. Folk tycker jag är modig, och jag tycker det själv också. Men sen inser jag att man är modig egentligen när man är rädd. Men jag är inte rädd så mycket. Jag håller inte på och är rädd hela tiden och gör saker ändå. När jag väl tagit ett beslut, så gör jag det och får det vara så. Jag är mest orädd.

Jan: Du har en massa energi. När du väl bestämt dig, då jävlar händer det. Sen kan det i min värld vara en lång väg tills du bestämmer dig. Men Caroline kom en dag och sa: ”Jag ska springa Stockholm Marathon om fyra månader.” Och sen sprang du Stockholm Marathon.

Caroline: Det var inte fyra månader, det var ett år.

Jan: Okej, strunt samma. Sådant gör du. Du är oerhört bestämd.

Tur, slump och skicklighet

Oliver: JBL har också en följdfråga. Har ni någon gång haft känslan: ”Oj, shit, vad tur jag hade där.” Har turen räddat er i någon situation?

Jan: Jag vill inte säga att jag räddades av tur, men jag är medveten om att tur och slump spelar mycket större roll än man tror. Jag har haft tur med att jag fått ett huvud som funkar i svenska skolan. Det var enkelt att plugga och komma in på universitetet på en bra utbildning. Jag har haft tur med att jag träffat människor som tog mig under sina vingar. Klas-Erik 2004, 2005. Tur med att det funkade med Charlie, Lennart, Pia och Balanserad Ekonomi. Det har varit många bananskal. Vi har haft tur med att det sedan 2010 varit en fantastisk börs, det har varit korta krascher. Tur med vissa beslut, att någon hittade till bloggen och började skriva. Den jobbiga insikten är att mycket mer beror på tur än skicklighet.

Jan: Har du något, Caroline?

Caroline: Jag känner att jag haft tur med min intelligens, att jag inte är dum. Jag pratade med Freja häromdagen om att det är mycket lite man kan påverka sin intelligens. Och även om man skulle vara dum, eller ha lägre IQ, och vara i en omgivning där många är smarta, så skulle det ändå inte förändra något. Det får man vara glad för. Sen tänker jag också att jag bor i Sverige. Mina föräldrar kom hit i slutet av 70-talet för att vi skulle ha ett bättre liv. Nu kommer det också hit människor för att skapa sig ett bättre liv. Jag har ett jättebra liv, förmodligen bättre än om vi varit i Polen.

Caroline: Jag vet inte om jag tycker att tur spelar in så mycket, utan att det är medvetna beslut. Om någon sagt: ”Det var mellan det och Kanada, men vi fick biljetter till Sverige”, då är det tur. Men jag känner inte till de omständigheterna riktigt.

Jan: Det är slump. Det är kanske inte tur, men slump. Men tacksam över att saker blivit som de blivit. Att i Sverige har man haft förmågan att jobba. Jag har fått en uppsättning spelkort. Alla får en uppsättning spelkort, och sedan är tricket att spela de här korten så bra som möjligt i sitt liv. Jag har haft turen att få en uppsättning spelkort som heter Grit. Alltså uthållighet. Vi har publicerat 468 avsnitt i rad varje vecka i nio år. Vi har skrivit på bloggen, jag har varit i forumet varje dag i flera år. Så jag har fått spelkortet uthållighet, flit, systematik, och dessutom ett huvud. När jag gör saker tenderar de att bli bra.

Alla får en uppsättning spelkort, och sedan är tricket att spela de här korten så bra som möjligt i sitt liv.

Jan: Att bara vara tacksam för tur, och som sagt, att födas i Sverige och ha ett sådant fantastiskt land, gratis utbildning, att man har möjligheten att göra en klassresa.

Caroline: Det var därför de kom hit, våra föräldrar.

Jan: Exakt. Så jag skulle säga att det är mycket som beror på slump, tillfälligheter och hårt jobb.

Vad de skulle vilja göra ogjort

Oliver: Sista frågan från JBL: man sitter vid skrivbordet och tänker: ”Shit, kan jag ta kontroll Z på det här?” Ångra. Är det något ni skulle vilja ha ogjort?

Caroline: Allt som har hänt har lett hit, så jag tror inte att jag kan göra något ogjort egentligen.

Jan: Nej, jag tror inte heller att det är så mycket att ångra. Några saker, om man tittar tillbaka före 2010, 2020. Några saker vi pratat om eller rekommenderade som i efterhand blivit kasst. Men återigen, man måste ta alla saker i sin kontext. Lite kassinvesteringar i början. Jag ångrar att jag inte köpte Investor 1996.

Oliver: När jag var på dagis, då borde jag köpt ett hus.

Caroline: Jag kan känna att jag ångrar att jag inte sätter mig själv först oftare. Går till frisören mer och köper bättre kläder. Bara mina egna behov.

Oliver: Men det är en fråga här: vilka ärliga råd skulle ni ge er själva om pengar? Vad skulle du säga, Caroline?

Caroline: Det är också det att vi hade de här unga människorna som frågar i communityn: ”Har jag gjort rätt?” Det är svårt, för som ung kan man inte se den här linjen, att nu har jag lite, men om jag bara sparar så kommer det bli mer och det kommer gå bra. Det vet man inte när man är yngre. Men jag hade önskat att jag hade den inställningen för länge sedan, att du måste må bra. Du kan inte bara gryta på, du måste må bra också.

Jan: Ha en balans.

Caroline: Ha en balans, ja.

Jan: Njut. Köp skorna, ät bakelsen.

Caroline: Det är nog så att jag får ge Index Queen rätt poäng. Jag gjorde inte det förra gången den kom.

Jan: Nej, det var jättejobbigt.

Caroline: Det var mycket jobbigt, men hon har rätt.

Jan: Precis. Ärligt, jag ska också vara så. Njut mer. Köp fler sladdar. Höj risken i ert sparande. Det kommer vi till sen kanske.

Gemensam eller separat ekonomi

Oliver: Tre råd ni skulle ge till andra, vi hoppar den, vi har redan kört. Då går vi vidare till relationer och konflikter, som vi har som underrubrik. Många vill höra om konflikter.

Caroline: Det går att samman relation och pengar.

Oliver: Jag tänker att det är kanske många som har något att relatera till.

Caroline: Det kan ofta komma konflikter i samband med ekonomi.

Oliver: Vänta, vi hoppar den. Vi kör vidare. Gemensam ekonomi, separat eller hybrid, hur har det utvecklats?

Caroline: Det var ändå från början som vi slog ihop våra påsar.

Jan: När påsarna är tomma är det ganska enkelt.

Caroline: Jo, det är det. Men annars kan man, som vissa som gifter sig på äldre dagar, säga: ”Okej, vi skriver äktenskapsförord. Allt mitt är mitt, allt ditt är ditt. Och sen det vi har tillsammans.”

Jan: Vi hade ju äktenskapsförordet ett tag, för jag hade företaget innan vi träffades. Då ville jag ha det. Men vi har alltid haft gemensamt. Hade vi skilts och träffat någon ny hade jag haft äktenskapsförord, absolut. Då hade jag varit någon hybrid.

Caroline: Nu har du för mycket i påsarna, tycker jag.

Jan: Ja, exakt.

Oliver: Vem sköter vad i praktiken hemma hos er?

Caroline: Det har varit ganska länge som jag skött mycket i hushållet. Sen har jag beklagat mig över att jag inte vill laga mat så mycket, och det har du tagit över lite.

Jan: Absolut.

Caroline: Men det är fortfarande så att jag står för det mesta där.

Jan: Jag sköter oftast allt det ekonomiska, jag sköter jobbet. Vi har den klassiska man-kvinna-rollen. Jag skaffar resurserna, du fördelar resurserna. Men vi har varit ganska nöjda med det, så det har funkat för oss.

Caroline: Och när vi inte varit nöjda har vi förändrat saker.

Jan: Exakt.

Caroline: Det kommer bli mer förändringar förmodligen på den fronten, eftersom jag kommer jobba någon annanstans och ta en inkomst, och då kommer jag inte ha tid att fixa med maten eller be dig göra något sådant hushållsgöra. Så då, mer och mer.

Jan: Precis.

Caroline: Det är jag jätteglad för.

Matfrågan och det de undviker att prata om

Jan: Det är väl en issue, det kommer väl sen.

Caroline: Vad då?

Jan: Matgrejen är en issue i vår relation.

Caroline: Den är definitivt en issue.

Oliver: Det är det för alla familjer, fy fan. Från Instagram undrar Tutran: vad gillar ni att göra tillsammans, och hur ofta gör ni det?

Caroline: Alldeles för sällan. Vi går på restaurang.

Oliver: Men det gillar ni att göra?

Caroline: Att resa, bara du och jag.

Oliver: Det har inte hänt mig.

Caroline: Nej, ta in på hotell, det gör vi inte. Alldeles för sällan blev det stand up. Det tycker jag är jättekul. Du gillar det väl ändå?

Jan: Sådär.

Caroline: Hur kan du inte gilla det så mycket? Jag har köpt biljetter till stand up i sommar.

Jan: Det är jättebra. Vi har lite olika humor.

Caroline: Eftersom det blir så sällan vi gör de här sakerna.

Jan: Precis. Titta på film också.

Caroline: Kolla på film. Nu ska vi se en film på fredag äntligen, på Netflix.

Jan: Det var längesen.

Caroline: Vad tycker vi mer om att göra tillsammans?

Jan: Jag gillar att träna. Träna gör vi tillsammans, det gör vi faktiskt. Jag gillar projekt med dig överhuvudtaget, och det har vi inte. Så vi är den klassiska. Vi hade en reel på YouTube eller Insta som var att fyrtioårsåldern är den mest misärfyllda. Man har inte tid för sig själv, man har inte de pengar man vill ha. Vi är verkligen i den där. Tiden. Vi är mycket logistikteam.

Oliver: Magnus S igen. Finns det något ni undviker att prata om för att det lätt blir konflikt?

Caroline: Mathanteringen. Jan säger: ”Har du tänkt något till middag?” Och jag säger: ”Jag har inte tänkt ett jävla skit.”

Oliver: Exakt.

Jan: Du kommer att äta den.

Caroline: Där har han lämnat över ansvaret.

Jan: Caroline har ansvaret. Jag har typ ansvaret.

Caroline: Nej, du har ansvaret. Jag hatar det ansvaret.

Jan: Jag vet. Men jag ser på ansvar så att bara för att man har ansvar betyder det inte att man måste göra det, men man får vara ansvarig för frågan. Jag upplever att du säger: ”Nej, jag pallar inte, jag vill inte.” Och så säger du det inte. Och då ger det inte mig någon möjlighet. Klockan halv sex ska jag då börja tänka på mat, och då blir jag skitirriterad.

Caroline: Jag försöker bli bättre på det och säga typ vid två på eftermiddagen: ”Jag kommer inte laga middag i dag.”

Jan: Precis.

Konflikter, städning och pengabråk

Oliver: Vad var frågan? Vad är det ni brukar undvika att ta upp, undvika konflikter?

Caroline: Har vi något vi undviker? Ska vi ta det här nu i podden?

Jan: Jag undviker väl också ibland. Jag upplever att i vissa områden har man fler distinktioner, man ser fler nyanser och detaljer. Klassiskt är att du ser mycket mer direkt när det är rörigt eller ostädat, medan jag kan vara: ”Va, är det ostädat?”

Caroline: Visuell stress för mig.

Oliver: Det är som någon jag hört som sa: ”Ja, då är vi ett par.” Min fru tycker alltid att det är stökigt innan jag, så hon löser det alltid. Det kommer aldrig till min stökiga nivå.

Caroline: Vilken är din stökiga nivå? Jag har lämnat hallen och köket, och sen försöker jag lämna det lite till. Men det kommer aldrig till Jans stökighetsnivå. Då kan man typ inte ta in någon i huset.

Jan: Det roliga är också att Caroline ibland demonstrativt plockar undan allt förutom mina grejer.

Caroline: För att du har satt ditt skräp i vasken i stället för i soptunnan. Så jag säger: ”Okej, ta det själv.” När du påtalar det säger jag att jag inte visste om du skulle spara det.

Jan: Jag har en så hög detaljnivå i grejer som behöver fixas, där jag upplever att Caroline inte är så snabb.

Caroline: Jag fixar andra grejer.

Jan: Och blir arg när jag tar bort dem.

Caroline: Det här är ett infekterat område för oss. Jan tycker att jag inte gör så mycket saker, medan jag är: ”Jag gör ju andra saker som jag kan lista på två och fyra.”

Oliver: Ja. Jesper Angodlin: när bråkade ni senast om pengar?

Caroline: Om pengar, det var länge sedan, va?

Oliver: Jag minns inte ens.

Caroline: Jag minns inte heller det.

Jan: Vi har inte bråkat om pengar på flera år.

Caroline: Det är ju pengarrelaterade grejer då. Det kan vara att jag varit för snål och inte tyckt att vi ska boka in någon middag. Det är pengarrelaterat. Och så har det blivit: ”Vi gör aldrig något ihop.” Det beror på pengar.

Jan: Precis, jag är ofta så. Men det här har du blivit mycket bättre på. Innan upplevde jag att du var så fokuserad på inkomst och utgifter att du inte tänkte på tillgångar och skulder. Då kunde jag säga: ”Okej, vi går back på företaget.” Och så var det: ”Då ska vi sluta köpa mjölk på ICA.” Och jag bara: det är inte där.

Caroline: Jag såg the trail, Lyxfällan. Jag såg kopplingen klart och tydligt, medan du tyckte att det inte var så stark koppling mellan företaget och privatekonomin.

Jan: Nej, vi har faktiskt inte pengakonflikter, helt autentiskt.

Skilsmässa, äktenskapsförord och vad som händer med RT

Oliver: En fråga från SVDE, från intervjun: skulle ni kunna skilja er?

Caroline: Ja, det skulle vi kunna.

Jan: Vi har varit på väg två gånger.

Caroline: Och då har vi vetat ungefär: ”Ja, då delar vi upp saker typ så här.”

Oliver: Det är en följdfråga också. Har ni äktenskapsförord, och vad händer ekonomiskt med RT om ni separerar?

Jan: Nej.

Caroline: Vi har inget äktenskapsförord, men RikaTillsammans tar du då.

Jan: Det är ändå din. Vi har väl sagt så. Jag tar företaget, du tar boendet och de privata pengarna. Det är väl så uppdelningen har skett. Jag upplever att det inte är så dramatiskt.

Caroline: Nej, det är inte så dramatiskt.

Jan: Vi har inte så mycket pengar. Men jag tror att det är för att vi är så synkade kring pengar. Tvärtom, problemet för oss är inte att du spenderar mycket eller jag spenderar mycket, utan att vi inte använder pengar.

Jan: Jag kan ta ett exempel. Jag köpte sådana där underställ från Woolpower till dig i födelsedagspresent, för du önskade dig det. Jag köpte fel, så jag fick skicka tillbaka dem och vi fick återbetalning. Då sa jag: ”Köp själv då.” Och sen noterade jag häromdagen att det gått en månad, två månader, och du har fortfarande inte köpt dem.

Caroline: Det är ju en sådan där tusenkronorsgrej.

Jan: Ja.

Caroline: Det bästa understället någonsin.

Jan: Vilket gör att jag inte gett dig någon födelsedagspresent. Eller den bästa födelsedagspresenten. Man ger den och sen får man retur. Det är en klassiker. Vi ska göra det här tillsammans.

Oliver: Ja, exakt, jag förstår.

Sparande, inkomst och vad som bidragit mest

Oliver: Teddan80 på Instagram: hur mycket har ni i sparande?

Jan: Jag är alltid så här när jag får den frågan: beloppet spelar inte så stor roll. Och sen fattar jag att folk är supernyfikna. Så det är hela tiden den här balansen. Men jag kan säga att vi har över tio miljoner kr på Lysa om vi kombinerar företaget och vårt privata sparande. Sen har vi en del andra pengar, pensionspengar, ett boende och så vidare. Det får vara svaret för i dag. Är man mer nyfiken får man kolla oss i register, då går det att göra en ganska bra bild.

Oliver: Sedan undrar man också vad ni tjänar.

Jan: Vi lever som vi lär, så vi ligger på gränsen för statlig inkomstskatt, på 52 000 kr i månaden. Sen brukar vi ta utdelning på maxa K10 därutöver. Eftersom det är offentlig uppgift tror jag att förra året låg inkomst av kapital, utdelning och lön på typ en miljon kr.

Oliver: Ja, check på det. Ticker undrar: vad har bidragit mest, sparkvoten eller företagandet?

Jan: Jag tyckte det var roligt, för de flesta lägger till investerandet eller avkastningen. Jag skulle säga att det är företagandet. Företagandet har lett till sparkvoten, så de två hänger ihop. Det som inte har varit det är avkastningen. Vi hade en forumtråd som jag tyckte var sjukt spännande. Någon skrev: ”Tack RikaTillsammans och communityn”, alltså inte oss utan communityn, ”jag började för x antal år sedan och har sparat mycket pengar, typ 10 000 eller 15 000 kr i månaden, och nu har jag kommit upp i tre miljoner.” Och av de tre miljonerna var 1,8 miljoner det han sparat själv och 1,2 miljoner avkastningen. Så det är viktigt att komma ihåg att det är sparandet, det är inkomsten, som ger det. Avkastningen gör det sen i slutet.

FI-nummer, planen och utgifterna i pension

Oliver: Har ni något FI-nummer, alltså financial independence, när man bara kan strunta i allt? Är ni FIRE eller något annat kring det här?

Caroline: Nej, vi har inget FI-nummer. Jag har inte det i alla fall, eftersom jag inte tänker att jag ska bli retire early. Jag kopplar ihop FI och early. Jag tänker jobba så länge jag bara orkar. Jag tycker det är kul.

Jan: Nej, inte så. Men det är klart att jag har räknat på det. När skulle vi kunna leva på avkastningen? Grejen var att jag kände mig så jävla dum när jag insåg det här, för med FI räknar man på resten av livet. Och så insåg jag att du fyller 50 nästa år och jag fyller 45 i år. Grejen är att vi bara behöver täcka tiden till pension, för vi har en ganska bra pension, tack vare ett fint pensionssystem i Sverige. Så målet är inte FIRE. Visst har jag räknat.

Jan: Skulle vi dra ner på våra resor och vårt boende, ett billigare boende, mindre resor, så skulle vi nog kunna sluta jobba och ta oss fram till pension.

Oliver: Rikare liv kort: hur ser er ekonomiska plan ut övergripande? Vi har väl varit inne på det.

Jan: Precis. Sparkvot, investera, breda billiga globala indexfonder. Vi kör Lysa som vårt primärsparande. Sen tror jag att det handlar om att hålla koll på utgifterna. Vi hade ett avsnitt som vi inte släppt, och nog inte kommer släppa, där vi spelade in ett rådgivningssamtal med Rickard. Vi har sjukt höga månadsutgifter, och jag sa: ”Jag räknar med att de kommer bli lägre, och då är vi typ klara.” Han sa: ”Nej, Jan, folk sänker inte sina utgifter.”

Caroline: När man går i pension, alltså.

Jan: Då lägger man bara utgifterna på andra, på sina vänner, på sina barn. Och det roliga var att han gick: ”Vi är fattiga.”

Caroline: Det var den känslan jag fick, att pengarna inte kommer räcka.

Oliver: Jag köper inte riktigt det helt. Men visst, han har väl bättre koll än jag som rådgivare och har träffat så mycket människor. Men jag tänker att det blir någon extra grej man gör om man har möjligheten.

Jan: Så tänker jag också. Många av våra utgifter i dag är aktiva. Vi unnar oss saker.

Caroline: Träning, mat, premiummat får man väl säga.

Jan: Exakt. Och PT.

Caroline: Saker till huset och sånt.

Cliffhanger inför del två

Jan: Vet du, nu har vi pratat snart i en och en halv timme. Ska vi runda av här? Då blir det en liten cliffhanger, för jag vet vilka frågorna är som ligger framför oss.

Oliver: Det vi har framför oss, det ska vi fråga Caroline om: vad lägger Jan för mycket pengar på, vad lägger han för lite pengar på, vad köper Jan som är onödigt? Och sen blir det tvärtom också, Jan, där du ska få…

Jan: Exakt. Index Queen.

Caroline: Jag vill gärna höra vad du tycker att jag lägger för lite pengar på.

Jan: Jag vill säga stort tack, Oliver. Tack för att du lett det här avsnittet med varm hand. Tack till dig som lyssnat och tittat. Och framför allt ett stort tack till våra fantastiska supportrar på Patreon, som gör att vi kan ha ett sådant här avsnitt där vi pratar om vår resa. Det kan vara osponsrat. Jag hoppas också att vi kan ge tillbaka i form av extra material, digitala tillfällen och allt annat kul man får som supporter.

Jan: Det här var del ett. Jag hoppas att du gillade avsnittet, för det är alltid lite läskigt för mig och Caroline när det handlar om oss och inte om bästa indexfonden eller om man ska amortera eller investera. Det blir lite mer nära.

Jan: Du kan fortsätta med del två, som handlar mer om bakgrunden med RikaTillsammans och om att jobba tillsammans. Lite om frågan om man blir igenkänd på stan, men framför allt om de misstag vi gjort, och om det här som jag kan uppleva lite läskigt: att ha ett ansvar för det man säger, eftersom det är många som faktiskt lyssnar och tittar på det vi och Caroline tar upp.

Jan: Avsnittet borde ligga ute redan nu. Gör det mot förmodan inte det, så kommer det upp typ i morgon. Du får gärna skriva en kommentar eller en fråga, eller skriva en recension där du lyssnar eller följer oss. Så tänker jag att vi ses. Tack för att du har lyssnat.