Uttag av pension: så gör du rätt

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ett av de viktigaste ekonomiska besluten i livet
2. Därför är uttaget så komplicerat
3. Hisspitchen: skatt och risk
4. Det dyraste misstaget
5. Efterlevandeskydd och de fyra delarna
6. "Ta ut hela allmänna pensionen och jobba heltid" — ett dåligt råd
7. Aktuariens poäng: vi lever allt längre
8. När behöver man pengarna?
9. Att styra risken i AP7 SÅFA själv
10. Är pensionssystemet hållbart?
11. Sparandet behöver bara brygga glappet
12. Steg ett i en uttagsplan: hur mycket behöver du?
13. Räkna från ett basvärde, inte ett tomt papper
14. Värdet av åren vid sextioåtta
15. Livsvarigt uttag som grund
16. Att räkna med arv — en känslig fråga
17. Börja tio år innan
18. Sista checken innan uttaget
19. Förmånsbestämt, traditionellt och fondförsäkring
20. "Vem ska bestämma över ditt kapital?"
21. När ska man byta från traditionellt till fond?
22. Förvalt efter ålder
23. Risk i riskklasser, inte bara aktier och räntor
24. När försäkringar försvinner från riskkartan
25. Livsvarigt som grund, flexibilitet på toppen
26. Trygghetsknarkaren och bedömningssporten
27. Att snåla i tio år för lägre skatt sen
28. Ta ut pension och jobba samtidigt
29. Den rika fattigpensionären
30. Boendet som värdebevarare
31. Under- eller överkonsumerar pensionärer?
32. Ju knappare resurser, desto viktigare att göra rätt
33. Att pensionera sig utomlands
34. Tips till den som vill gå i tidig pension
35. Spara till frihet, inte bara till pension
36. Frihetskontot och nästa generation
37. Den emotionella sidan av pension
38. Nästa steg: gå en kurs
39. Det roligaste: oron som vänds till lugn
40. När är det kört? Grundskyddet finns
41. Myten om fattigpensionären

Ett av de viktigaste ekonomiska besluten i livet

Jan: Skillnaden mellan att göra rätt och fel när det gäller uttag av pension kan vara tiotusentals, eller för vissa till och med hundratusentals kronor. Så jag påstår att detta är ett av de där besluten som är topp fem, topp tio att göra rätt i sitt ekonomiska liv. Och jag vet att du som lyssnar på detta kanske tänker att uttag av pension, det gör man när man är typ sextioåtta, sextionio.

Jan: Och ja, det stämmer, det är då man gör det sista valet. Men poängen är att det är ganska många saker man ska tänka på tio, femton, tjugo år innan. Att till exempel fundera på löneväxling, när vill jag gå i pension, hur ska jag tänka på risk, hur ska jag tänka på olika delar?

Jan: Och just det här med uttag av pension har varit en av de vanligaste frågorna vi har fått på sistone. Lite förvånansvärt har vi faktiskt inte gjort ett avsnitt om det förrän nu. Vi gör detta avsnitt tillsammans med Monica Sjödin, som jag påstår är en av Sveriges bästa experter när det gäller pension och uttag av pension.

Jan: Det här avsnittet är en del i vår serie med henne, där vi även pratar om löneväxling i ett separat avsnitt. Vi pratar om pension för företagare. Vi pratar allmänt om pension, men här fokuserar vi just på uttag, pensionsuttag. För tydlighetens skull: vi har inte fått betalt för det här avsnittet, utan vi gillar Monica.

Jan: Hon hänger i vårt forum. Hon har hjälpt massor i vårt forum med att fundera på pension. Så jag gör gärna lite reklam för henne och hennes utbildningar som hon försörjer sig på. Vill man gå en sådan utbildning finns det en länk i beskrivningen. Med det sagt, här kommer Monica.

Caroline: Varmt välkommen till Rika tillsammans-kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet.

Caroline: Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag så att du ska kunna göra din ekonomi och ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Därför är uttaget så komplicerat

Jan: Välkommen Monica. Skönt och kul att vara tillbaka.

Jan: Ja, exakt. Jag tänkte vi ska börja prata om uttag, och då var du så här: "Ja, alltså uttag, det är typ det mest komplicerade man kan göra i pension."

Monica: Ja, eller bland annat. Många gånger tror man att det väl bara är att säga i vilken ordning. Hur svårt kan det vara?

Jan: Ja.

Monica: Men det har att göra med lite mer. Många gånger skulle jag säga att man inte tittar till helheten. Lite det vi har pratat om innan, att se till hela sin ekonomi.

Jan: Ja.

Monica: Det går inte att säga bara att den här pensionen, den ska jag ta ut -

Jan: Ja.

Monica: — vid det här årtalet och så här länge. Ja, men varför det? Utan då blir det mer, men...

Jan: Men hur viktigt är ett sånt här beslut om uttag? Är det ett sådant som gör tusen kronor skillnad, eller kan det göra tiotusentals kronor? Hur viktig är frågan?

Monica: Det beror nog lite på hur mycket pension du har.

Jan: Men om man är en snittsvensk —

Monica: Ja.

Jan: — hur mycket påverkar det att göra rätt i uttaget? Om du skulle gissa.

Monica: Femtio, hundra tusen kanske i handen.

Jan: Ja. Och om man är en sån som följer oss som ofta har högre än medellön och kanske har närmare mellan sex och tio miljoner i totalt pensionskapital?

Monica: Ja, men det går inte bara att säga kapital, för det beror på vilken risk du tar också. Det är klart att ju mer pengar, desto högre står det.

Jan: Det jag vill att du ska säga är att det kan vara hundratusentals kronor.

Caroline: Hundratusentals kronor.

Jan: Kan det vara det?

Monica: Ja, det kan det vara.

Jan: Så jag menar att det är en komplicerad fråga, men det är en av de frågorna som är viktig att engagera sig i.

Monica: Ja.

Hisspitchen: skatt och risk

Jan: Vi ska gå in på det. Men om du fick en hisspitch på sextio sekunder: vad är pensionsuttag? Vi har redan pratat om varför det är viktigt.

Monica: Ja, jag skulle säga utifrån ditt kapitalbehov och skatteplanering, för det är egentligen skatterna det har att göra med. Många vill ta ut pensionen tidigt, och då kan det bli onödigt dyrt.

Monica: Och uttagsplanering är ju inte bara skatter, utan det är också risk, vilket jag tycker det pratas väldigt lite om. Och inte risk som i kanske läskigt farligt, utan där man säger att om du har mer än tio år kvar till pension, ja, då rekommenderas generellt hundra procent aktiefonder. Men när ska man dra ner?

Monica: Hur mycket ska man dra ner? Och då gäller det inte bara den försäkringen, utan att titta på helheten. Jaha, men du har en stor del försäkringar som du inte kan påverka, som det inte är någon risk i. Nej, men då kanske du kan ligga kvar med ganska hög risk på det lilla du har kvar. Så som inkomstpensionen och premiepensionen spelar med varandra.

Jan: Exakt. Det där var en sån pinsam insikt. När jag fattade att man ska nog se de två som en helhet. Att det gör ingenting att den till och med hade hävstång en period, för jämfört med inkomstpensionen som var tio gånger större så balanserade den upp. Då kände man sig bara: oj, det här var pinsamt, det ska jag nog inte prata högt om i podden.

Jan: Men jag håller med. Och sen tänker jag ofta att det handlar så mycket om inte bara pensionen, utan hur ser ens ekonomi ut där bredvid också.

Monica: Precis, för Anna kanske tycker att jag kan kosta på mig att för min pension har jag låg risk, så den här försäkringen kan jag ta hög risk i.

Monica: Men Lasse som har exakt samma försäkringsuppsättning har två miljoner på Avanza. Ja, men då kanske han inte alls ska ha den. Han kanske ska byta det till en traditionellt förvaltad försäkring i stället.

Jan: Exakt.

Monica: Och det är då det blir komplext, och det är då det inte går att säga som många vill: ja men säg bara vilken ordning jag ska ta ut dem.

Det dyraste misstaget

Jan: Exakt. Och det ska vi också prata om, för det är det du hjälper folk med i kurser och utbildningar på din pensionsguiden.nu. Men förr i tiden tog du ju mycket enskilda möten. Vad är det dyraste misstaget du har sett? Du behöver inte säga namn på stackaren.

Monica: Nej, men det dyraste... Det var någon som, tror jag, gick i... Vi har ju den här kollektiva slutbetalningen inom ITP2 där du får din pension fullbetald och tillgodoräknad i åren om det går efter sextiotvå, så sextiotvå och en månad. Och hon var så sjukt trött på jobbet så hon gick vid sextioett och en halv.

Jan: Åh. Alltså det var sju månader extra, och det hade gett —

Monica: Och det gav några tusenlappar i skillnad resten av livet.

Jan: Å andra sidan kan det också vara så att det var så jävligt att jag gick.

Monica: Ja. Sen har vi motsvarande på företagarsidan, en kvinna som hade sparat upp väldigt mycket kapital för att hon skulle ta ut det som lön.

Monica: Men hon hade stoppat in kapitalet i en kapitalförsäkring. Så att det var redan skattade pengar.

Jan: Ja, och det blir dyrt, för då betalar man arbetsgivaravgift och sånt på skattade pengar.

Monica: Ja, men det är ett annat avsnitt. Men det är det här att man inte riktigt har koll på grundreglerna. Du behöver inte vara expert, men åtminstone: vilka möjligheter har jag?

Monica: Om jag drar i den här, vad händer då? Om jag drar i den, vad händer då?

Jan: Exakt. Och jag tänker att vi också kan säga att vi har ett syskonavsnitt som handlar om pension för företagare. Så du som tittar eller lyssnar och är företagare, ta detta som en allmänbildning, så tar vi det företagsspecifika där.

Efterlevandeskydd och de fyra delarna

Jan: Skulle du kunna säga något om de breda penseldragen kring hur man ska tänka inkomstpension, premiepension, tjänstepension, privat sparande? Någon sån här typperson som inte finns.

Monica: Framför allt den som inte finns, ja. Dels skulle jag titta på efterlevandeskydd i försäkringarna kontra om du har en familj eller andra som är beroende av dina pengar.

Monica: Där upplever jag att framför allt kvinnor behåller återbetalningsskyddet, och resultatet av det blir att du får en lägre pension själv eftersom du inte får del av arvsvinsterna.

Jan: Och det kan vara ganska mycket om jag har förstått det rätt, typ tio procent nästan.

Monica: Och där kan man tipsa om konsumenternas sajt.

Monica: Den är oberoende. Där kan du stämpla in både belopp och bolag och avtal, och så ser du före och efter hur stor skillnad det blir.

Jan: Okej, coolt. Och det är konsumenternas.se, har jag för mig. Bra. Jag brukar ibland tänka på pensionen som fyra delar.

Jan: Det är inkomstpensionen, premiepensionen, tjänstepensionen, och sen det egna sparandet. Är det något du upplever att folk ofta missuppfattar mellan dem? Eller något viktigt att veta där?

Monica: Nej, det tror jag är hyfsat. Däremot är det att folk säger allmän pension och menar premiepension i stället. Men det är bara begreppsmässigt.

"Ta ut hela allmänna pensionen och jobba heltid" — ett dåligt råd

Monica: Däremot, det är ju många både på forumet och som jag träffar i min Facebookgrupp som vill gå i tidigare pension. Och där är mycket av snacket i lunchrummet att man ska ta ut hela den allmänna pensionen och jobba heltid samtidigt.

Jan: Ja, precis. Är inte det ett ganska dumt råd?

Monica: Ja, dels är det en matematisk fråga. Det går att räkna ut brytpunkten.

Monica: Jag gjorde något exempel på en person som tjänade fyrtio i månaden och hade tjugotre i allmän pension, och så tog man ut det. Helt plötsligt får man ganska hög skatt där. Och då brukar man säga ungefär —

Jan: För att de plussas på varandra.

Monica: Ja, så att den totala inkomstskatten blir hög. Man kan säga att du får tio procent högre skatt för att du tar ut den innan du får ditt grundavdrag, och du får ytterligare tio procent för att beloppet blir så himla högt.

Jan: Precis.

Monica: Men du har ju fått ut en halv miljon i handen på tre eller fyra år.

Monica: Så det finns en fördel. Tror man inte att man ska leva så länge, eller har man behov av att betala av några skulder, eller sitter man med ett blancolån som är sjukt dyrt, ja, då kanske det var värt det ändå. Men ur ett —

Jan: Statistiskt —

Monica: Statistiskt perspektiv på hur länge vi lever, där de flesta blir åttiofem, nittio i alla fall när man har kommit upp i åren. Om man tittar från sextiofem, så går kalkylen jämnt upp någonstans vid åttiotre, åttiofyra. Man får räkna på varje enskild person. Men dör du innan dess —

Jan: Ja, då är det bra.

Monica: Då har du gjort rätt. För du får ut pengarna, du kan styra dem när du vill. Så visst finns det en fördel med det.

Monica: Men sen har du kanske ett par tusenlappar lägre pension resten av livet.

Aktuariens poäng: vi lever allt längre

Jan: Jag pratade med en aktuarie en gång. Det är roliga personer. Och han sa: "Ja, Jan, visste du att sannolikheten att dö ökar fram till typ åttiofyra års ålder? Men sen efter åttiofyra års ålder, då minskar sannolikheten att dö igen, för du har klarat pucken."

Jan: Och jag bara: "Mmm, ja, jo, jag fattar vad du menar." Men hans poäng var att vi lever längre och att vi behöver ta lite hänsyn till det.

Monica: Nej, men tittar man uttagsmässigt: väljer du mellan att ta från din ISK eller din allmänna pension eller din tjänstepension?

Monica: En ISK, ja, men den ärver ju alla andra och de pengarna kan du styra som du vill. Din tjänstepension kan ha ett efterlevandeskydd, men det är inte givet. Din allmänna pension har inte det, om du inte tecknar till det på premiepensionen, vilket är svindyrt. Så ska du ta något, om du ska välja mellan dem, då vill du börja med den allmänna.

Jan: Exakt. Du sa i förbigående det där förhöjda grundavdraget. Vad är det och varför är det viktigt?

Det är liksom 120–130 000 per år i skillnad, bara för att jag är sugen på att plocka ut pengarna tidigt.

Monica: Vi har en liten summa som vi kan få skattefritt varje år. Tjänar du tjugofemtusen — i år är det väl tjugofem och ett eller något sånt — då betalar du ingen skatt. Den summan, när du blir 60 år till du fyller 68, är i stället 65 000.

Monica: Så det är en summa du kan ha skattefritt varje år. Tittar man på att du har en pension eller en lön på säg 400 000, 500 000, då är det skillnaden på ett vanligt grundavdrag på 17 000 och 140 000–150 000 i det andra. Så det är 120–130 000 per år i skillnad, bara för att jag är sugen på att plocka ut pengarna tidigt.

Jan: Mm, exakt.

När behöver man pengarna?

Monica: Så det är egentligen en räkneövning: hur mycket är jag beredd att betala i extra skatt för att frigöra de här pengarna och säkra dem? Samtidigt har vi, som vi har pratat om och som ni har pratat om i forumet: när har man behov av sina pengar?

Monica: Vi har sannolikt ett större behov 75 till 80. Och går man i tidig pension, då kanske det är som störst mellan 60 och 65.

Jan: Exakt.

Monica: Och då kanske man ska kombinera det här med: vad kan jag ta från mitt ISK, och hur mycket kan jag ta ut i pension utan att skatten blir för hög? Så här blir det en bedömningssport i hur mycket man vill ta från vardera.

Monica: Och det finns inget rätt eller fel. Det finns bättre och sämre sätt.

Jan: Och vad är de bättre och sämre sätten?

Monica: Jag tycker att man ska ta sig tiden och kolla på skatten, för skatten är viktig. Och sen risken: det du har i premiepensionen till exempel, det är sannolikt den enda fondförsäkringen du kommer ha livet ut.

Monica: Så är det någonstans du vill ta risk, så är det där. Och då får jag väl sticka ut hakan och tycka att AP7 SÅFA är för mesig i så fall.

Jan: Jaså? Okej, jag kommer att få så mycket skit här. Berätta varför.

Monica: Där kommer du ner till en aktieandel på 33 procent från 75 ungefär. Och har du tiden — säg att du har 30 eller 40 år du ska ha — och nu drar den ner från 60 till 55. Den drar med 3 procentenheter per år från 55 års ålder.

Att styra risken i AP7 SÅFA själv

Jan: Ja, absolut. Jag sitter ändå och tänker: gud vad skönt. Jag trodde du skulle säga någon annan fond. Jag har en —

Monica: En liten Rysslands-oljefond.

Jan: Jag har en skitbra guldfond. Man kan också säga till dem som inte vet att AP7 SÅFA fram till 55 års ålder egentligen är 100 procent i AP7 Aktiefond, och sen lägger den på AP7 Räntefond. Och det du säger är att man kan styra det där själv genom att till exempel välja AP7 Aktiefond och ligga kvar.

Monica: Att du lägger SÅFA på 70 procent och så lägger du 20 procent en grund med aktiefonden till exempel.

Jan: Ja, exakt.

Monica: Så att man höjer upp risken lite.

Jan: Exakt. Jag tror vi kommer till aktieandel också. Men det var ett litet sidospår. Det är ju det jag hör. Där har vi det. Det är sidospårspodden.

Jan: Men vissa är också så här: nej, men när jag går i pension kommer det inte finnas någon pension. Och så är man orolig för att pensionen inte ska räcka, vilket egentligen handlar om uttag. Jag behöver spara ihop. Hur är din generella syn på det? Oroar du dig, eller tycker du att vi har ett bra pensionssystem?

Monica: Nej, jag oroar mig inte för egen del.

Jan: Vem borde oroa sig?

Monica: Jag tycker inte någon ska oroa sig. Hur skulle det bli om vi inte hade ett pensionssystem som är hållbart? Det man har gjort nu är att införa riktåldern för att det ska bli rimligt. Och tjänstepensionen tar mer och mer ansvar också. Så vi har två delar. Dels har vi den allmänna och premiepensionen.

Är pensionssystemet hållbart?

Monica: Den kan ju — stoppar du dina pengar i Rysslandsfonder, ja, då har du 5 procent av värdet kvar. Men det kan inte sägas gälla för alla. Den har förhoppningsvis god värdeutveckling framför sig, även om man drar ner nu till 150 eller 200 fonder med de nya upphandlingarna.

Monica: Inkomstpensionen är våra pensionsrätter som i dag blir typ en krona per styck. Och när det går dåligt, när vi har större utbetalningar i systemet än skatteintäkter, då gör man det de kallar balansering, så drar de mer. Men det har inte varit många kronor hittills. Däremot säger vi att om 20, 30 år kommer vi inte ha lika stor summa människor eller inkomster i skatteintäkter.

Monica: Ja, men då behöver man hitta ett annat system. Men att vi helt plötsligt skulle bli tio miljoner bostadslösa för att vi inte har någon pension —

Jan: Nej. Jag är också så här. Man gör det väldigt svårt för sig om man utgår från det.

Monica: Och därav, när man tittar på de som vill gå i FIRE och säger: "Nej, jag räknar inte med pensionen. Det får bli en bonus." Är det så? En jäkla bra bonus i så fall, som gör att man kanske måste spara onödigt länge.

Jan: Ja, precis.

Monica: Om du släpper in tanken att pensionen faktiskt kommer finnas, då kan du kanske gå tio år tidigare än om du ska envisas med att spara ihop de pengarna själv.

Sparandet behöver bara brygga glappet

Jan: Mm, exakt. Det där var också en sån pinsam insikt. När jag insåg att mitt privata sparande egentligen bara behöver brygga tiden till pension, i stället för att den ska bryggas som alla säger med fyraprocentsregeln i fyrtio år. Nej, jag som är fyrtiotvå behöver egentligen bara brygga till sextiofem eller sextioåtta.

Monica: Det man bör ha med sig är att i dag är tidigast uttagsålder på tjänstepensionen i många fall femtiofem. Och det är de flesta nöjda med. Men jag tror inte att det kommer vara femtiofem.

Jan: Nej. Tror du de kommer höja den också?

Monica: Ja, alltså har man infört riktålder, så vill man, eller vi — samhället —

Jan: Samhället är ju vi.

Monica: — ska vilja att vi jobbar längre. Då vill man inte ha en paragraf i inkomstskattelagen som säger att tidigast uttagsålder är femtiofem. För i alla pensionshänseenden styrs det av vad som står i inkomstskattelagen.

Jan: Mm, okej.

Monica: Så jag tror det är fullt rimligt att femtiofem blir till sextio, och sen kanske motsvarande som riktålder minus tre eller något sånt.

Jan: Ja, precis.

Steg ett i en uttagsplan: hur mycket behöver du?

Monica: Så att lägga en plan i den här uttagsplanen, om man nu ska titta på en sådan, börjar med: hur mycket pengar behöver du? Min erfarenhet är att folk går in på minPension och tittar, och så är det massa funderingar: jag behöver så här mycket, är det bra, är det dåligt?

Monica: Ja, det kan bara du säga. Det beror på vad det kostar. Kostar det femtontusen i månaden? Ja, då klarar du dig säkert. Men är du den där sprättpellen och behöver åttio? Nej, då kanske det blir lite jobbigt.

Jan: Här hade jag en stor diskussion med Rickard Nylund, också i communityn, som är finansiell rådgivare.

Jan: Jag spelade in en video häromdagen där jag var så här: det finns en period i livet då ekonomin är som sämst, och det är inte som student som de flesta tror, utan typ när man är fyrtiofem. För man har barn som bor hemma, man har inte amorterat på huset, man betalar flygbiljett för vuxen för sin femtonåring som inte bidrar med någonting, och livet känns ganska misärigt på många sätt.

Jan: Och då tänkte jag: jag kan ju inte räkna på de utgifterna jag har som fyrtiofemåring när jag går i pension. Och så diskonterar jag, räknar ner det, och så tittar Rickard på mig och säger: "Nej, så kan du inte göra. Du får utgå från att du har en viss levnadsstandard.

Jan: Den enda skillnaden är att i framtiden, när du blir äldre, lägger du inte de pengarna på dig själv, utan på andra, så du kommer ha samma utgiftsnivå." Och Carolines första kommentar var: "Vi är fattiga!" Så min fråga till dig: ska man räkna på den utgiftsnivån man har, för att man tänker på det som en livskvalitet?

Jan: Eller ska man tänka som samhället har räknat, att när du är sextiofem har du typ sjuttio procent av de utgifter du hade när du var fyrtiofem?

Räkna från ett basvärde, inte ett tomt papper

Monica: Jag brukar titta på — vi har något som heter din pensionsekonomi, där man tittar på: vad kostar du i dag? Och sen —

Jan: Det är din kurs, kan det sägas då.

Monica: En av dem. Det är en liten enkel. Men där man tittar på vad jag kostar i dag och vilka kostnader som kommer försvinna. För det är mycket lättare att titta från ett basvärde än att helt plötsligt börja med ett tomt papper och lägga på vad som kommer tillkomma. Och de svåra siffrorna på det som tillkommer, det är sjukvård som inte täcks, mediciner som inte täcks, extra sjukgymnaster eller hjälp i hemmet som inte täcks av det allmänna.

Monica: Det är jättesvårt. Eller göra tänderna till exempel när man blir äldre, det kan bli vansinnigt dyrt. Så här behöver man ha en marginal. Men om du vet vad du kostar i dag och har ett hum om vad det kostar, då ser du att ungarna flyttar hemifrån, bra, de blir billigare, men jag betalar fortfarande Sebbes resor.

Monica: Så mina resor kostar fortfarande sjukt mycket. Det är min son, ska jag säga.

Jan: Ja, det var det han sa: pengarna fortsätter. De slutar inte kosta, de där barnen.

Monica: Men det handlar om att i den här uttagsplaneringen: vilken levnadsstandard vill jag ha?

Monica: Och när har jag råd att ha den? För någonstans kan det bli en kompromiss. Ja, men jag vill kosta, jag vill ha ut trettio i månaden. Ja, fast du har ju tjugofem brutto. Ja, men då är det som du säger: jobba ett par år extra.

Värdet av åren vid sextioåtta

Jan: Man är inte så sugen på det. Och bara för att dra ett sidospår: Pensionsmyndighetens tips är ju att i stället för att pensionsspara privat, jobba ett år extra — det höjer din pension med sex procent, jobba tre år extra, det är tjugo procent. Men som du säger, de där åren vid sextioåtta är ganska mycket värda.

Monica: Ja, och de jag träffar nu som är säg mellan sextio och sextiofem, de är ofta ganska klara.

Monica: Man är trött på den där sista omorganisationen och den nya korkade chefen, eller kroppen börjar säga ifrån. Och då har inte de där sex, sju procenten eller tolv procenten någon som helst bäring. Så det här att veta vad du kostar är viktigt, för då kan du börja lägga en plan med alla dina tillgångar.

Monica: Och däri är även: skulle ni kunna tänka er att sälja huset för att frigöra pengar?

Jan: Nej, exakt, det ska vi komma till också, med hus.

Monica: I den här uttagsplanen är det inte tjänstepension A, B, C och D och allmän och premie, vilken ordning de ska ligga i. Utan: hur mycket pengar behöver du?

Monica: När behöver du dem? Vilka tillgångar har du, och vilka är det bäst att använda i vilken ordning?

Livsvarigt uttag som grund

Jan: Den diskussionen jag hade med Rickard — för att göra det väldigt grovt, det är inte så han gör, men han sa: om man ska säga något som går att göra på två minuter, gå in på minPension, ändra alla pensionsuttag från sextiofem och sätt dem livsvariga. Då får du: okej, det här är en basnivå. Och så sa han: säg att du får trettio brutto som du sa, då blir det kanske tjugotvå, tjugotre efter skatt.

Jan: Och vet du att du har utgifter på trettio? Ja, då är det en diff på sjutusen i månaden gånger tolv, det blir åttiofyra, ja, då har du hundratusen per år som du saknar. Och antingen behöver du anpassa din utgiftsnivå, eller så har du andra tillgångar — du kan sälja huset, eller du har ett eget pensionssparande som kan komplettera de där sjutusen kronorna.

Jan: Och min första reaktion var: nej, man ska inte ta livsvarigt på allting, det var väldigt defensivt. Men då tyckte jag ändå att du inte hoppade av i protest när jag sa det.

Monica: Nej, men rent krasst: genom att vi lever längre och längre tycker jag snarare att det är för få som väljer livsvarigt.

Monica: Man bör i alla fall ha något mer än bara den allmänna pensionen på livsvarigt. Om det inte är så att du har ett väldigt bra privat kapital. Och för vissa är det till exempel så att jag vet att jag kommer ärva x hundratusen eller miljoner när mina föräldrar går bort, och det är senast när jag är sjuttiofem, matematiskt. Ja, då är det: vad bra, då tar jag ut alla mina tjänstepensioner fram till sjuttiofem.

Att räkna med arv — en känslig fråga

Jan: Men det där är också en känslig fråga. Jag är i lägret "räkna med hela din ekonomi", även en sån grej. Vissa kan tycka att det är sjukt känsligt att räkna med arv. Vad brukar du säga till folk?

Monica: Om det inte är så att man har en mamma som är i riskzonen för att bli sol-och-vårad, eller helt plötsligt får för sig att donera allting till någon djurorganisation, eller att man kan få Alzheimers eller något annat.

Monica: Då tror jag också hellre på det här vi har pratat om tidigare, Die with zero, eller ge med varm hand. Att ge bort av kapitalet innan. Och vet man då att föräldern har mycket pengar den inte kommer använda, och man har en bra relation, kanske man kan ha den diskussionen.

Jan: Mm, exakt.

Monica: Även om den är lite morbid sådär.

Jan: Den är känslig, och det har jag full respekt för. Och där kan man också som förälder många gånger göra sina barn en tjänst genom att ta upp den. Det hade vi mycket samtal om med Moa, när hon jobbar med sina mer förmögna klienter. Att det är ganska taskigt att låta en tjugofemåring planera sitt liv enligt sin egen situation, om man vet att det ändå kommer ett livsförändrande kapital.

Jan: Då finns det vissa saker man gör rätt från början. När ska man börja planera sitt pensionsuttag? När ska man gå din kurs, när ska man börja sitta med minPension?

Monica: Generellt tidigare än vad du tror.

Jan: Jaså? Typ när man är sjutton? Jag ska ta det i kväll vid middagen med familjen.

Börja tio år innan

Monica: Apropå de här skriverierna. Nej, men väldigt många som kommer till mig kommer när de är sextiotre, sextiofyra. Och det är jättebra att de gör det innan man har gått. Det är lite svårt att säga: "Nej, nu har jag börjat ta mina uttag, borde jag ha gjort något annorlunda?"

Jan: Bara: öh, ja.

Monica: Så innan man börjar. Men det är en process, och framför allt om vi ska titta på den här riskbiten: vilka försäkringar är jag beredd att ta risk i, och vilken risk vill jag ta i vilken tidsperiod? Du kanske kan dela upp det i femtio till sextio, sextio till sjuttio, sjuttio till åttio och nittio.

Monica: Och då är det att sätta den totala risknivån. Och har du gjort den här beräkningen på hur mycket pengar du behöver kontra hur mycket du har, och det är ett stort glapp, ja, det är jäkligt svårt att göra mycket åt det mer än att strypa, om du bara har ett eller två år kvar.

Jan: Exakt.

Monica: Så jag tycker, från femtiofem, alltså en tio år innan i alla fall. Och kunna titta på de valmöjligheter som finns: om du har tjänstepension, har du delpensionsavtal, har du flexpension? Vad finns det för möjligheter? Men jag skulle säga gärna tio år innan.

Monica: Och sen håller jag faktiskt med det här sista: när du väl har börjat dina uttag, då finns det väldigt lite du kan göra. Du kan ju inte börja flytta.

Sista checken innan uttaget

Jan: Nej, för det står det. Jag brukar säga att man ska träffa någon som dig typ vid femtiofem, och sen året innan man ska börja ta ut, innan man tar något beslut.

Monica: Ja, sista checken: ligger allting rätt? Bör jag flytta något någon annanstans? Bör jag ändra en förvaltningsform? Bör jag ändra min risk? Nu är det dags att börja fundera på hur mycket pengar jag vill ta ut under vilken period och utifrån de skatteregler som gäller då. Man har gjort ett hum, men under de där tio åren kan det hända en del i ens egen livssituation: man har blivit själv, eller flyttat ihop, eller fått ett annat arv, eller fått en sjukdom.

Jan: Exakt. Men jag tänker också: jag brukar säga att ett av de viktigaste valen, som folk många gånger inte ens känner till, är det här med traditionell förvaltning kontra fondförsäkring. Eller heter det traditionell försäkring? Jag blandar alltid ihop dem. Kan du säga något kort om det?

Jan: För det hänger ihop, jag tänker att det är bryggan till det här vi pratar om med risk.

Monica: De flesta äldre försäkringarna har det man kallar förmånsbestämd försäkring, som är lite den här brukspatronsvarianten. Jobba i trettio år hos mig, lev ditt liv åt att jobba hos oss, så kommer vi försörja dig och du får en vettig pension. Ingen risk, ett garanterat belopp.

Monica: Det är lägsta möjliga risk. Men det har varit dyrt, ett långsiktigt åtagande för företagarna.

Förmånsbestämt, traditionellt och fondförsäkring

Jan: Och varit en risk också. Enron i USA, där försvann ju hela det.

Monica: Och man ska uppskatta vad den här människan ska kosta sen. Medan vi i det här fallet nu mer har det vi kallar premiebestämt, där du får hela pengen och oftast kan välja ganska väl själv hur du vill förvalta.

Jan: Och för många hamnar — jag blandar ihop det här med ITP1 och ITP2 — en ganska stor del i sån här traditionell lågriskförsäkring.

Monica: Femtio procent hamnar det.

Jan: Ja. Och kan man ofta byta det till en fondförsäkring?

Monica: Nej. Vi får gå tillbaka först och ta traditionell och fondad. Traditionell är då pensionsbolaget som väljer hur du ska investera, där du har kanske fyrtio procent på börsen och så lite fastigheter, lite onoterat, lite skog, lite infrastrukturprojekt, lite blandat, lite räntor. Tanken här är inte att du ska ha högsta möjliga avkastning, det är inga åtta procent i snitt, utan du ska klara dig både i uppgång och nedgång, och det ska ge en rimlig avkastning för en rimlig risk.

Monica: Och där har du också vanligtvis en garanti, att de pengar du sätter in får du tillbaka. Så det finns en miniminivå. Medan i fondförsäkringen är det helt beroende på vilka kloka eller tokiga val du gör och hur börsen går. Och där finns inga garantier.

Jan: Jag kan bli lite frustrerad, för det säljs in så, det låter så bra.

Den där garantin kostar as mycket i missad avkastning.

"Vem ska bestämma över ditt kapital?"

Jan: Du får en garanti, och vem vill inte ha en garanti? Men den där garantin kostar as mycket i missad avkastning. Om man bara har den där — de säger att sannolikheten att förlora på ett globalindex på trettio år är typ obefintlig, extremt låg. Och så känner jag, jag som är lite mer åt det liberala hållet: fan, varför ska någon annan bestämma?

Jan: Det är som någon har sagt: vi litar inte på att du kan placera ditt eget kapital, vi litar inte på att du kan bestämma ditt eget uttag, så nu gör vi det här åt dig, och så säljer vi in det med fina ord på din rädsla att förlora pengar. Och varsågod. Nu blir jag upprörd här.

Jan: Men för många som var i ledande befattning kunde ofta hoppa av den här. Var det inte det som var de där tiotaggarlösningarna? I det avtalet kunde i alla fall ledande personer hoppa av och bestämma själva.

Monica: Ja, man hoppar av den förmånsbestämda delen i ITP2.

Monica: Så det är inte den traditionella, utan där var det här procent av lön.

Jan: Okej, så då var jag upprörd i onödan.

Monica: Nej då, det är en annan sak.

Jan: Men vad är tanken med det? Har det något existensberättigande?

Monica: Jo, det tycker jag. Den traditionella försäkringen — folk är ju inte nördiga. Majoriteten är inte det, och det behöver man ha respekt för, det ska inte vara svårt. Och därför finns den här produkten, och den är bra i vissa avseenden.

När ska man byta från traditionellt till fond?

Jan: Men är det något val man ska göra kring det där, om man lyssnar?

Monica: Ja och nej. Men säg att du får fyra till sex procents avkastning i snitt över tid. Sen finns de som alltid presterar tre och en halv till fyra procent. Det finns bra förvaltare och det finns dåliga förvaltare. Precis som du har en fondförvaltare, så har den traditionella försäkringen en förvaltare.

Jan: Här märks min okunskap, ska jag villigt erkänna, trots att jag har varit företagare själv. Är det något — jag tycker mig ha läst på nätet att man ska gå in och kolla och försöka sänka den andelen man har.

Jan: Om man är ung och har mer än tio år kvar till pension, ska man gå in och försöka ändra det från traditionell till fondförsäkring. Stämmer det?

Monica: Ja.

Jan: Okej, och vem är det som ska göra det?

Monica: Du själv.

Jan: Jo, men hur vet jag vilket avtal? Är det ett speciellt avtal?

Monica: Nej. I det här fallet, det enklaste är att du går in på minPension, översikt, tjänstepensioner, titta på detaljer, förvaltningsform traditionell.

Jan: Ja, okej.

Monica: Har du sådana och du är ung? För problemet här, eller det jag tror du är ute efter, är att det är förvalt. Väljer du inget annat, så får du den.

Jan: Exakt.

Förvalt efter ålder

Monica: Jag hade kanske sett det så att om du börjar ett nytt jobb och är trettio år gammal, bra, då hamnar du i vår förvalda entréförsäkring, vår AP7 SÅFA-variant. Men är du femtiofem och börjar på det här jobbet, ja, då hamnar du i vår traditionella försäkring.

Jan: Ja, okej. Bra, då har vi löst det.

Monica: Ja, och sen är det en traditionell med garantin. Tar du ut den livsvarigt, har de garantin att du får dina tretusen femhundra eller vad det nu är. Fondförsäkringen kan ju pengarna ta slut innan ditt liv tar slut. Så där är det ingen garanti.

Jan: Det låter som att du är mer positiv till det här än jag. Vi får ta det i ett separat avsnitt. Men är det något mer att säga, eller ska vi hoppa vidare?

Monica: Ja, där tycker jag att man kan fundera på, när vi är inne i riskdiskussionen, att byta tillbaka till traditionell försäkring när man närmar sig pension. För många av de här entréfonderna — det är de förvalda fonderna du får i tjänstepensionen, om du väljer att jag vill ha den hos Swedbank men inte säger vilken fond, då får du deras AP7-lösning kan man säga — många av de här entréfonderna ligger på mellan tjugo och trettio procent aktier på sluttiden. Medan de traditionella försäkringarna kan ha både trettio och fyrtio procent plus de alternativa investeringarna. Har du Alectas traditionella, då har du till exempel ungefär sextio procent investerat.

Monica: Så att den riskjusterade avkastningen är jag övertygad om är betydligt högre i den traditionella.

Jan: I slutet.

Monica: Ja, från sjuttiofem och framåt.

Risk i riskklasser, inte bara aktier och räntor

Jan: Ja, precis. Det brukar jag också tänka. Jag är inte så anti det där. Jag är anti det om man är under femtiofem. Sen är det också en jättestor skillnad. Traditionell på Skandia är inte alls samma sak som på Alecta. Och avgifterna är ibland ganska höga för de där.

Jan: Men bra. Jag tror det här blir en sån fråga vi kommer få. När man pratar, det vi egentligen pratar om nu är andel aktier kontra andel räntor. Och på engelska kallar man det ibland glide path. Hur brukar du resonera kring det?

Monica: Jag resonerar inte aktier och räntor, utan risk, riskklasser mer. Eftersom du har den förmånsbestämda, har du ju ingen risk i den. Inkomstpensionen har du ingen risk i.

Monica: Och det går inte att säga att där har du hundra procent ränta. Så det blir bättre att klumpa ihop det och strunta i hur de är investerade.

Jan: Jaha.

Monica: Tycker jag.

Jan: Okej, jag fortsätter, det är jättespännande.

Monica: För om du har fyra eller fem miljoner i pensionskapital och två och en halv i inkomstpensionen, att prata glide path för femhundratusen i premiepensionen och tjänstepensionen blir —

Jan: Ja, det blir irrelevant.

Monica: Ja, utan hellre titta på: hur mycket risk vill jag ta när jag är femtiofem? Ja, då vill jag ta hundra procent risk. Hur mycket vill jag ta när jag är sextio, sextiofem, sjuttiofem? Och se hur jag behöver justera.

När försäkringar försvinner från riskkartan

Monica: Inkomstpensionen kommer vara stor fortfarande, och de här tjänstepensionerna börjar vi plocka där. Ja, men då försvinner de från kartan. Då är de inte med i riskkartan överhuvudtaget. Så du behöver titta på vilka delar det är.

Jan: Men när du tänker risk, hur definierar du risk? Att det kan variera i värde?

Monica: Ja, egentligen. Dels är det sådant som förmånsbestämd inkomstpension. Den varierar inte. Inkomstpensionen räknas upp med inkomst, indexeras utifrån löneutvecklingen, och de förmånsbestämda motsvarande. Så de hänger med samma köpkraft, varken mer eller mindre.

Jan: Och har du —

Monica: Framför allt om du har en låg pension, då kanske din inkomstpension är sjuttio procent av den. Ja, då är det kanske inte jättemycket att göra på den.

Jan: Så du tänker inte alls så här fyraprocentsregeln, att den ska minska?

Monica: Ja, det ska minska totalt sett skulle jag säga.

Monica: Men många är fortfarande här att du har hög aktieexponering på ditt ISK. Du blir kvar i hundra procent, oavsett hur gammal du blir. Och då blir det att man kanske ska göra något annorlunda med tjänstepensionen i stället. Då kanske man ska ta över den till traditionellt, eller om man tar den till någon räntefond eller något sånt.

Monica: Men att inte titta på varje enskild, utan att du tittar både på totalnivån, hur mycket risk du tar, och sen tidsnivån. För jag tycker att ju längre uttagsperiod du har, desto mer risk klarar du av i just den försäkringen.

Livsvarigt som grund, flexibilitet på toppen

Jan: Så till exempel — det är många som undrar: ska man ta ut livsvarigt eller inte? Så du är egentligen inte anti det här med livsvariga uttag, och att använda det som en slags grund, och sedan använda det andra, och egentligen det jag alltid tjatar om, flexibilitet. Nej, okej, börsen var dålig. Börsen är sällan dålig i tre år. Kan man skjuta på den där, så att vi inte gör den resan när vi är sextiofem, utan när vi är sextioåtta?

Jan: Fine. Och det kommer långsiktigt vara bättre. Det är så du tänker.

Monica: Ja. Om du har den här basnivån, så kan du lägga på — vad vill du lägga på? Ja, du kan lägga på av ditt privata sparande. Nej, men nu var det en Ukraina-invasion, då vill jag inte ta något därifrån. Då vill jag hellre ta från en förmånsbestämd pension. Eller jag tar ut den allmänna, bara ut inkomstpensionen, och inte låter de här börspengarna ligga där och —

Jan: Ja, och jobbar. Ja, precis.

Monica: Och tar du stor risk i ditt privata? Ja, då kanske du vill ta ännu mindre här. Och många är så här, just att du ska ta det livslångt, i alla fall så att du har en basnivå på hur mycket pengar du behöver ha.

Jan: Exakt. Jag tänker spontant att man kanske, jag gillar det här med aktiva och passiva utgifter. Att säga okej, de här utgifterna kommer jag alltid ha, så dem vill jag koppla till de inkomster jag alltid kommer ha. Och sen har man bonusen kopplad till det andra.

Trygghetsknarkaren och bedömningssporten

Monica: Tittar du på den förmånsbestämda — för det som gör uttagsplaneringen komplex är att den är individberoende på hur riskavert eller risktolerant du är. Säger du den förmånsbestämda, och du säger två eller tre procent per år upp på den, ja, då vill jag hellre behålla min fondförsäkring, för den kan jag få åtta på. Men om du är en trygghetsknarkare, då vill du hellre ha den förmånsbestämda livet ut.

Jan: För då kan jag alltid räkna med det. Jag ser mig själv hamna där bara så här. Jag fattar att det här är rationellt dumt, och jag gör det ändå.

Monica: Ja, det går inte att säga "gör alltid så här", utan det handlar om din egen bedömning av vad som är viktigt för dig. Är tryggheten viktig? Ja, då är det traditionella försäkringar, det är förmånsbestämda. Är avkastning viktig? Ja, då är det fondförsäkringarna. Är det viktigt att ha efterlevandeskydd? Ja, då vill du ta ut dem så sent som möjligt.

Jan: Och har jag en livförsäkring, eller har jag mycket pengar bundet i huset? Det är så mycket. Svaret är: det beror på.

Monica: Ja, och det är så sjukt irriterande när jag säger det, för jag vet det också.

Allting är ofta roligare tillsammans med andra. Ta med en flaska vin och så bara: i dag ska vi prata pension.

Jan: Men jag brukar säga att det är ett tecken på att man börjar kunna sitt ämne, när folk kommer och säger "ja, men hur ska jag göra nu?" och man bara: "det beror på."

Att snåla i tio år för lägre skatt sen

Jan: Här är en fråga från Skuggstomten: är det vanligt att många snålar femtiofem till sextiofem för att blåsa på senare vid lägre skatt? Har du träffat sådana? Är det smart, säger han.

Monica: Ja, det är vanligt att folk lever på sparade pengar ett antal år för att sen ta ut högre belopp när de får den lägre skatten. Och nej, det är inte särskilt smart.

Jan: Berätta varför.

Monica: Du har ju ditt grundavdrag till exempel. Säg tjugofemtusen, du kan få tjugofemtusen skattefritt varje år om du tar ut lite på en pension.

Monica: Säg att du har fem år med tjugofem, ja, då får du ut hundratjugofemtusen skattefritt. Ska du lägga dem där borta på den andra pensionen som du tar ut, ja, då kommer du få skatta mer på hela summan, eftersom skatten är progressiv. Och det är därför jag vill räkna lite.

Jan: Räkna lite, ja, precis, jag fattar. Är det något annat du ser som är en vanlig myt eller ett vanligt misstag som folk gör?

Monica: Jag skulle säga att folk är för rädda att ta ut pension tidigt.

Jan: Men att göra det rätt. Man har de som ska plocka ut allt för att placera bättre själva. Nej, okej, det är kanske en extrem, det är inte så smart. Men att börja plocka lite och se hur det slår.

Monica: Många är rädda för att plocka ut tidigt, men gör du inte det, kommer du få ett onödigt högt belopp, även om du har det förhöjda grundavdraget som minskar. Så det är inte givet. Speciellt om det är försäkringar du inte har ett återbetalningsskydd på. Då finns kanske en liten premie där, att man kan tycka att det är värt några tusenlappar för att få ut pengarna.

Ta ut pension och jobba samtidigt

Jan: Ta ut pension och jobba samtidigt.

Monica: Om man går ner i tid skulle jag säga.

Jan: Och ska man då tänka gå ner i tid och fortfarande hålla sig under statlig inkomstskatt?

Monica: Ja, det tycker jag väl är givet.

Jan: Vad sa du?

Monica: Ja, det är väl givet.

Jan: Ja, absolut.

Monica: Har man inte behov av pengarna, så är det onödigt att betala dessutom. Bortsett från de här tio procenten vi sa, förhöjda grundavdraget, tio procent på lön, tjugo procent i statlig skatt. Om du bara vill ta pengarna, om du inte bryr dig, okej.

Jan: Ja, precis. Bra. Jag tänker vi var inne på det med boendet. Jag brukar ibland prata om den rika fattigpensionären.

Monica: Jag förstår vad du menar.

Jan: Vill du utveckla resonemanget?

Monica: Nej, men kör.

Jan: Det här var något jag insåg med en kompis vars föräldrar hade en jättedyr lägenhet på Strandvägen i Stockholm. Skulle sälja den, ville låna. Den var värd 30 plus. Hade kanske lån på 10-ish, och så ville de låna två miljoner för att renovera den till tiptop, och de fick inget lån.

Den rika fattigpensionären

Jan: Och då tänkte jag: shit, vänta nu, det verkar vara jättejobbigt att få lån när man är äldre. Och sen drog jag det ett par steg vidare. Jag tänkte: gud, det finns människor som har kanske ett obelånat hus för fyra miljoner, snittvillan. Och sen har de bara den allmänna pensionen, och så har de det här glappet, får inte ihop det och lever från pension till pension, och har en stor tillgångsmassa som de kanske inte kan belåna och kanske inte vill sälja, för att de har bott där.

Jan: Och då var det: shit, det hade varit mycket smartare för dem att kanske inte ha amorterat, och haft en miljon i lån på det där boendet.

Monica: Och det är det här den totala pensionsplanen behöver ge: hur mycket pengar behöver vi vid vilket tillfälle? Gud, vad jag låter präktig. Och varifrån ska pengarna tas?

Monica: Och då är det: hur får jag in de pengarna? Jo, dem kan jag få genom att belåna fastigheten medan jag fortfarande jobbar. Att inte amortera efter man kommit ner till femtio procent, utan i stället stoppa undan det till en pensionsbuffert. Kostnaden är bolåneräntan, men du har en möjlighet att få lite guldkant utan att behöva sälja.

Jan: Exakt. Och där går folk ofta fel, för man tänker: det kostar mig bolåneräntan, då får jag väl tugga i mig det. Ja, fast du vet, placera dem. Även om du skulle ta ett fasträntekonto på lång sikt, är den diffen ofta under en procent. Så du betalar mindre än en procent för att ha möjligheten. Och då behöver jag inte leva pension till pension, utan jag kan faktiskt ha ett schysst liv.

Den som har satt sig i skuld är inte fri. Men vad är vitsen med att gå i pension om du ska leva från månad till månad i ditt obelånade hus?

Boendet som värdebevarare

Monica: Och det är ju det, den här buffertbiten. Vad är vitsen med att gå i tidig pension om du ska leva från månad till månad? Eller bli försnål bara för att du ska sitta i ditt obelånade hus, för att du lever i tanken att den som har satt sig i skuld inte är fri.

Jan: Exakt.

Monica: Så den ingår i det här. Lika väl som att jag vill bo i mitt hus fram till sjuttiofem — sen kommer jag nog inte orka skotta, eller om en av oss dör först, då säljer vi. Då vet vi att där borta någonstans kommer det ramla in x miljoner, om man ändå har betalat av sitt hus.

Jan: Vilket återigen påverkar den där risknivån innan. Ja, då kanske vi kan ta en högre risk, för då kan vi flytta den händelsen ett år tidigare, eller två.

Monica: Och vilken risk tycker vi då att det är, om man tittar på den här totala risken i riskklass? Vad är det för risk i min fastighet? För den kanske är sextio eller femtio procent av mitt totala kapital. Och så har vi inkomstpensionen som inte var någon risk. Då kanske det inte finns så jättestor del risk totalt. Räknar man ihop det, är det inte omöjligt att folk har ganska många miljoner om man räknar in boendet.

Jan: Absolut.

Monica: Och risken i den går inte att jämföra med börsrisk.

Jan: Nej, gud, nej, tvärtom.

Monica: Så tittar man bara på pensionen som enskild, då blir den —

Jan: Att man fattar fel beslut.

Monica: Ja, därför att det är trots allt helheten du har att spela på. Vad kan du realisera om du absolut måste? Inte i morgon, men det går.

Under- eller överkonsumerar pensionärer?

Jan: Exakt. Är din upplevelse att pensionärer under- eller överkonsumerar?

Monica: Jag skulle nog säga att de njuter av sin konsumtion. De jag träffar, även om de har det knapert, njuter av sin frihet och sin valfrihet och att kunna göra det de vill.

Jan: Jag —

Monica: Det är ju svårt att överkonsumera om du inga pengar har.

Jan: Det är sant. Nej, men jag tänkte så här: dör man med pengar på kontot, eller använder man de pengarna?

Monica: Den kategorin är inte riktigt hos mig. De har varit hos mig tidigare.

Jan: Ja, okej.

Monica: Men generellt är det väl det, att vi dör med för mycket pengar. Det är ett allmänt konstaterande att det är för få som dör med die with zero.

Jan: Ja, precis. Det jag tänker att man ska säga: de vi har pratat om, många som följer dig eller träffar dig och mig, har det ju bra. Men om man har en kass situation, om man har jobbat deltid, vad finns det? Hur ska man tänka då?

Monica: Jag tycker fortfarande att ju mindre pengar du har, desto viktigare är det att du tar smarta beslut. De som tjänar bra kan ju bara göra som många gör. Man startar pensionen i den takt det kommer brev hem i brevlådan. Det är så många gör, att man faktiskt inte fattar något beslut alls, utan det står avtalad uttagsålder sextiofem, ja, då tar jag väl ut den vid sextiofem.

Jan: Jag kan se det framför mig.

Ju knappare resurser, desto viktigare att göra rätt

Monica: Det är inte uttalat och jättetydligt att du faktiskt kan —

Jan: Påverka.

Monica: Påverka. Vad är tidigast uttagsålder? Vad är senast uttagsålder? Så ju knappare resurser du har, desto viktigare är det att du gör smarta grejer. Sen kanske du inte går till en rådgivare eller går en kurs, men då går det ändå att läsa på på nätet.

Monica: Och forumet ger ju mycket, min Facebookgrupp. Jag har gratiswebbinarier, Pensionsmyndigheten har, valcentralerna brukar ha infoträffar, facket har.

Jan: Det finns många ställen.

Monica: Ja, och det finns alltid någon kompis som kan mer än en själv.

Jan: Ja.

Monica: Det gäller bara att lyssna på rätt person.

Jan: Ja, eller jag brukar säga att allting är ofta roligare tillsammans med andra. Ta med en flaska vin och så bara: i dag ska vi prata pension. Och så: tycker du det här är roligt? Nej, det är därför jag har med en flaska vin, men vi gör det tillsammans.

Jan: Ja, exakt. Vad heter din Facebookgrupp? Pensionsguiden?

Monica: Pensionsguiden.

Jan: Ja, precis. Jag tänker två, tre grejer till här. Boende utomlands. Det var ju förr till exempel superpopulärt att flytta till Portugal.

Monica: Jag var ju jättehet på Portugal där.

Jan: Noll skatt på tjänstepension.

Att pensionera sig utomlands

Monica: Ja, och jag har ju ganska mycket tjänstepension. Så jag skulle tjäna två miljoner på att bo i Portugal i fem år.

Jan: Ja. Here I come.

Monica: Bästa värdeökningen ever.

Monica: Och sen var det bara: nej, inte det. Jag är inte jätteinsatt. Jag har tittat runt lite på egen hand, men det är också komplext.

Jan: Min upplevelse är att det är svårt.

Monica: Och sen är det det att arvsregler går in, till exempel. Har du ett land med låg skatt, då är det annat.

Jan: Och framför allt, vi har en lång diskussion i forumet om bästa landet att pensionera sig i. Och typ det enda folk pratar om är att de jämför sjukförsäkringar.

Monica: Sjukvård, skillnad.

Jan: Ja, och jag bara: alltså det verkar ju svinjobbigt. Och så var det också: gud, vad bra vi har det i Sverige.

Monica: Jo, men det har vi ju. Jämför du med de här amerikanska sajterna där de pratar FIRE och pensionsplanering, så är den här hälsokostnaden — det kan vara tiotusen i månaden bara för försäkringar. Och åker du in på sjukhus, så är det sjukt mycket mer.

Monica: Men där skulle jag rekommendera någon som är skattespecialist. Det finns bolag som riktar in sig på utlandsflyttar, både som privatperson och företagare.

Jan: Men — nu ska jag se om du skjuter ner det — jag brukar säga att det där ska man göra för att jag älskar Portugal, eller jag älskar Thailand. Inte göra det för att vilket land som har lägst skatt.

Monica: Man kan både och.

Jan: Ja, okej då.

Monica: Det ska inte vara att man ska hamna — annars är det ju exil du hamnar i.

Jan: Precis. Burma hade ett sjukt bra erbjudande för tre år sedan.

Tips till den som vill gå i tidig pension

Jan: Men bra. Ganska många funderar så här på tidig pension. Om du skulle ge några hints till dem.

Monica: Där är det ännu viktigare att göra den här planen på vad du tänker, vad du vill tillåta dig att kosta. Vad är ett rikt liv för dig? Säg att du vill gå vid femtio, eller du vill gå vid fyrtiofem. Vad är det här som du pratar om, bryggan, glappet?

Monica: Hur kan du försörja dig under den perioden? Var kommer de pengarna ifrån? Och att du inte bygger en plan på att tjänstepensionen till exempel ska kunna tas ut vid femtiofem —

Jan: Utan att vara medveten om —

Monica: — att det här är sådant som kan ändras. Det är svensk lagstiftning, det är klart det ändras.

Jan: Exakt.

Monica: Och sen tycker jag att fler skulle gå tidigt. Det här att jobba länge för pengarna i uttaget — det vi pratade om tidigare, att unga stressas att pensionsspara.

Jan: Ja, precis, det var i media, det var i Tid och olika.

Monica: Och det tycker jag, de som är unga nu. Jag skulle ju inte vilja ha en riktålder på sjuttio.

Caroline: Även om man lever längre?

Monica: Nej. Då får man ju jobba i evigheter.

Jan: Ja, det tycker de ju redan. Min egen sextonåring tycker att jag är stockgammal vid fyrtiofem.

Monica: Nej, men där tycker jag, där hade jag nog valt att inte pensionsspara, men att spara upp buffert för att få flexibilitet i sina livsbeslut.

Spara till frihet, inte bara till pension

Jan: Men jag brukar säga — se om du håller med — att om man är en snittsvensk, om man tänker sig en snittålder, så hade man egentligen inte behövt spara. Men jag säger spara till ett boende. Det är typ det första, innan du pensionssparar.

Jan: För boendet kommer att vara den där värdebevararen, och det är den som för många pensionärer har räddat situationen. I alla fall för min mamma. Och sen skulle jag säga att det handlar om ett allmänt sparande för att ha flexibilitet. Men det behöver inte nödvändigtvis vara pensionssparande. Håller du med, eller vad tänker du?

Monica: Ja, jag tror på en kombination av ett ekonomiskt sinne. För vi är väldigt adaptiva som ras. Tjänar vi mer pengar, bränner vi mer pengar. Om jag hade lärt mig när jag var ung att begränsa det, så hade jag haft extremt många miljoner mer än jag har i dag.

Monica: Så det är den här kombinationen av att ha ett regelbundet sparande för att få valfrihet.

Jan: Men tänker du att det ska vara så att "ISK, det heter det här, det är mitt pensionssparande och det rör jag inte"?

Monica: Nej, det är mitt frihetskonto. Det kan bli precis vad som helst, det kan bli en bostad.

Jan: Ja, exakt.

Monica: Det menar vi ju. Det kan bli en sommarstuga. Det är att inte binda upp. Sen kan jag tycka, som ett sidospår, att det vore superbra om staten gick in med en IPS igen.

Jan: Okej.

Monica: För dem som inte kan hålla i pengarna.

Jan: Mm.

Frihetskontot och nästa generation

Monica: Men inte så att det blir bundet dit. För saker händer i livet och man kan behöva pengar till annat. Nu när det inte finns ett bundet pensionssparande, kan du använda det till annat. Jag vill bara att man ska ha valfriheten när man väl — om man ruttnar på jobbet, att man ska kunna gå ner i deltid. Och just de här som har sjuttio som tidigast uttag — Sebbe är född nittiofem, så det.

Monica: Riktålder sjuttio, tidigast allmän pension sextiosju. Och så vill man leva lite härligt liv. Då kanske man vill kunna jobba halvtid eller gå ner i tid, och då ha ett kapital för det. Så den generationen, det förstår jag fullt ut. Jag menar, jag är fostrad i sextiofem, och det har jag accepterat.

Jan: Ja, precis, alla vi har ju det här: när går man i pension? Sextiofem. Ja, nej, men jag fattar.

Jan: Bra. Om du skulle pensionera dig i morgon, vad skulle du göra själv?

Monica: Mer av det jag gör i dag.

Jan: Ja. Säg något mer.

Monica: Jag gillar ju — jag rider på fjordhästar. Jag skulle rida mer. Och sen kommer väl någon ålder där höfter och grejer gör att man är lite för gammal. Gillar mat och vin, jag skulle åka på mer sådana resor. Umgås mer med vänner och bekanta. Det som ger glädje. Jag lägger inte heltid på jobbet i dag, men mer av det som ger glädje.

Monica: Man ska inte underskatta navelpill hemma i vardagsrumssoffan, att ligga och kolla på Netflix, en serie.

Den emotionella sidan av pension

Jan: Men är inte det också spännande? Vi har inte alls pratat — det kanske var ett annat avsnitt — om den emotionella sidan av pension. Jag upplever att vi många gånger klankar ner på jobbet, särskilt när vi bara ser att jag gör detta för pengarnas skull.

Jan: Men ofta har jag sett hos människor, där pengarna sen inte spelar någon roll längre, att då upptäcker många: det var ändå så att det gav mig utmaning, jag fick vara kreativ, jag träffade sociala kontakter. Att det där jobbet var ändå ganska värdefullt. Jag tyckte jag läste någon i forumet som sa: var noga med vad du pensionerar dig till, och inte bara vad du springer ifrån.

Monica: Ja, i den här pensionsplanen behöver man fundera på: vad funkar bra och inte i dag, vad vill jag ta med mig in i pensionen, och vad vill jag lägga till i det livet? Och den här biten att vara — framför allt skulle jag säga högre tjänstemän, där du har en identitet av att vara viktig, vara behövd, vara tillfrågad, och sen är det ingen som ringer.

Monica: Behöver ingenting, det blir tyst. Där tror jag mer på att gå ner i arbetstid.

Jan: Fasa ut, säger du.

Monica: Ja, fasa ut, en glide path fast åt andra hållet.

Jan: En emotionell glide path, det tar jag med mig härifrån. Skit i glide path med aktier och räntor. Tänk en emotionell glide path, så folk kommer vara så här: nu har han tappat det igen.

Monica: Nej, men jag tror att vi behöver ha något att se fram emot, och ha rutiner. Det är inte bara att gå i pension, utan man ska också planera för vad det blir. För annars är risken att det blir tomt.

Nästa steg: gå en kurs

Jan: Mm, exakt. Och till någon som lyssnat eller tittat, vad är nästa steg? Vad skulle någon som är intresserad göra?

Monica: Hur gamla är de?

Jan: Ja, femtio, sextio.

Monica: För det finns inte tjugofemåringar liksom.

Jan: Nej, jag har inte de lyssnarna tyvärr. Men om man är sugen på att göra något efter att ha lyssnat på oss, vad ska man göra?

Monica: Får man säga gå en kurs?

Jan: Ja, ja, klart man får.

Monica: Och då ska jag inte säga någon annan. Jag har dels en ren introduktionskurs, "Förstå din pension på fem dagar", som är för den som inte vill grotta ner sig i detalj. Bara: hur hänger landet ihop, vilka delar behöver jag veta?

Jan: Men fem dagar, är inte det sjukt mycket tid?

Monica: Nej, du kan göra den på fem dagar. Du gör kanske en timme per dag.

Jan: Okej, det är fyrtio timmar. Jag bara —

Monica: Och det andra är "Förstå din pension", eller "Ta kontroll över din pension". Och då är det lite längre tid. Då tittar man på hur pensionen fungerar, vilka val man kan göra, vad som brukar rekommenderas.

Monica: Och det stora de gör är en pensionssammanställning. Ställa ihop alla de här, titta på hela risken, titta på alla avgifter. När man ser att den här är fulankungen, den måste bort, eller det här måste vi byta. Det blir grunden för den uttagsplan som de sedan gör.

Det roligaste: oron som vänds till lugn

Monica: Och det är det som är roligare. Och där har vi gruppträffar, där vi pratar och diskuterar digitalt med uttagsplanering till exempel.

Jan: Du började också säga något medan jag var och startade om kameran. Vad är det roligaste?

Monica: Det roligaste är när de går från — många kommer ju med en oro. Har jag råd att gå i pension? När kan jag göra det? Till att liksom: fan, ja, jag har koll på det. Det ser bättre ut än vad jag trodde. Att man ligger och vrider på sina pusselbitar, och alla de här obskyra begreppen faller på plats. Och de har tittat i sin ekonomi, och så här mycket pengar ska jag ha, och i den här ordningen tar jag ut mina försäkringar.

Monica: Och att man har tagit ett medvetet beslut. Inte det här att brevet kom i brevlådan och jag sa inte emot, jag skickade in mitt kontonummer och sen började pengarna komma. Utan: jag vill ha så här mycket pengar under den här perioden.

Jan: Blir folk oftast positivt överraskade, eller är det jobbigt?

Monica: Nästan alltid positivt. Och många gånger, det är alltid några i varje kurs: "Hör du, Monica? Jag hittade hundrafemtiotusen här. Det låg en pension här, och jag hittade något papper."

Jan: Jag skrattar, men jag ska fan inte — jag har också varit med om det. Bara: oj, här var ett konto eller en pension som man hade glömt bort.

Monica: Ja, och det är så kul att se resan. För det handlar inte om pengar. Det är en resa om att gå i pension med lugn och ro.

När är det kört? Grundskyddet finns

Jan: Är det kört någon gång?

Monica: Eh... Nej, alltså, kört, kört. Har man extremt dålig pension — du har varit väldigt få år i Sverige, eller inte kunnat tillgodoräkna dig år från något annat land. Kulturarbetare, hemmafruar. Nu finns det inte lika många hemmafruar längre. Där ligger du verkligen på miniminivå, men då har du en grundnivå, ett grundskydd.

Jan: Alltså garantipension.

Monica: Ja, grundskyddet är garantipensionen, bostadstillägget, äldreförsörjningsstödet, inkomstpensionstillägget. Så där —

Jan: Det är inte fett, men du är inte på gatan.

Monica: Det löser sig.

Jan: Det löser sig.

Monica: Däremot kanske du behöver flytta från ditt dyraste boende till något enklare, för det är ett maxtak, det var sju och fem i bidrag på bostadstillägget.

Monica: Så det går. De som har det knapert skulle jag snarare säga är de som inte har så dålig pension att du kommer dit, men inte har en privatekonomisk insikt eller förmåga eller vilja att anpassa sina utgifter. Att du lever ett dyrare liv än du har råd med.

Jan: Precis. Och det kan man också ofta fixa.

Myten om fattigpensionären

Jan: För jag upplever också att ibland är det så här, myten om fattigpensionären. Men då vet jag också att jag pratat med någon på Pensionsmyndigheten som sa: det framställs ofta, myten om fattigpensionären, men de som är fattigpensionärer har ofta haft ganska lite pengar under hela livet.

Jan: Så det är inte så att du har jobbat, haft det jättebra, och sen bara blev fattigpensionär.

Monica: Ja, pratar man kompensationsgrad, så säger man kanske sjuttio procent av sextio, sjuttio. Men de som har lägst inkomster, de ligger ofta på hundratio, hundrafemton procent i kompensationsgrad. De får faktiskt en bättre ekonomi som pensionärer.

Monica: Och jag tror att det var Staffan Ström på Alecta som gjorde en undersökning och kom fram till att de som har sämst ekonomi är studenter. Så pensionärerna har det många gånger bättre.

Jan: Ja, men lysande. Om man är intresserad av din kurs, om man vill komma i kontakt med dig — vi har varit inne på Facebookgruppen Pensionsguiden, hemsidan pensionsguiden.nu. Där är dina kontaktuppgifter också.

Monica: Jajamän.

Jan: Varmt välkommen. Där står allt om kurserna et cetera. Och där får du som lyssnar och tittar gärna använda den sponsrade länken i beskrivningen, så vet du att du har lyssnat på det här avsnittet. Så blir du glad, och så kan jag bjuda in dig till fler avsnitt. Och jag vet att det är jättemånga som har uppskattat de här kurserna, och jag vet också att du, Monica, är ett stort bidrag i communityn och svarar på alla de här pensionsfrågorna.

Jan: Ett stort tack, Monica.

Monica: Tack själv.

Jan: Och tack till dig som lyssnat och tittat. Så ses vi i syskonavsnitten, där vi har flera på gång. Snyggt, tack!