Om pension, vanliga misstag och risknedtrappning

För transparensens skull: Veckans avsnitt är i samarbete med och reklam för LYSA eftersom vi intervjuar Patrik Adamson som är VD. Vi har även sedan 2019 majoriteten av vårt sparande hos LYSA.

Ett sätt att beskriva ett långsiktigt smart och bekvämt sparande är att det är som att köra bil. Det är något som i perioder kräver att man trycket på gasen för att komma fram och ibland behöver man bromsa för att inte ta onödiga risker och krascha i diket.

Motsvarigheten i sparande är att aktieindexfonder är gasen som står för värdeökningen och tillväxten. Räntefonder är bromsen som ser till att du har kvar det som du har tjänat på aktierna. Båda behövs för att att åkturen ska bli bekväm. Men det krävs att man vet när man ska gasa och när man ska bromsa.

En stor insikt för mig kom för ett par år sedan när @JFB i communityn gjorde en sammanställning över hur de olika pensionsbolagen ställde in andelen gas och broms beroende på ens ålder. Det skiljde jättemycket – allt från vissa som fiskörde till andra som körde med typ turbo.

Än värre blir bilturen om man t.ex. vill gå i pension vid en annan ålder än riktåldern. Säg att man vill gå ett par år tidigare, då kommer leverantören gasa när du egentligen borde bromsa. Eller tvärtom.

Grundregeln är att när man är ung så har man ofta möjligheten att bära mycket risk. Man har lång tid på sig och tiden arbetar till ens fördel och man behöver inte pengarna i närtid. Ett dåligt år påverkar inte nämnvärt. Därför vill man ha nära 100% aktieexponering för att bygga upp så mycket pensionskapital som möjligt.

När man börjar närma sig pensionen vill man ta mindre risk eftersom pengarna behovs inom kort. Ett dåligt börsår skulle kunna innebära att man inte kan gå i pension utan behöver skjuta upp den. Därför vill man “säkra” hem en del av pengarna.

Av de lösningar som finns idag är t.ex. premiepensionfonden AP7 SÅFA:s lösning den mest kända. Fram till 55 års ålder har de full gas med 100% (och ibland till och med högre) aktieexponering och därefter börjar de bromsa in med ca 3% per år. Så en 65-årig har i snitt 70% aktier och 30% räntor.

Denna nedtrappning från aktier till räntor brukar ofta kallas för det engelska ordet glidepath eller på svenska riskreduktion, risktratrappa eller risknedtrappning.

Problemet med entrélösningar (även hos bra aktörer)
Problemen som vi pratar om i avsnittet med Patrik är att de flesta av dessa glidepaths ska passa alla och då passar de sällan någon. Till och med lösningar som vi gillar med tjänstepension hos t.ex. Avanza har en ganska dålig lösning med sin entréfond “Avanza 75”.

Den ger 75% aktieexponering och 25% ränteexponering. Det är perfekt om man är typ 58 år, ska gå i pension vid 65 år och följer typmodellen som AP7 SÅFA har. I nästan alla andra fall är den fel.

Den är fel för en 40 åring som har 25 år kvar till pension för hen borde ha 100% aktier. Den är fel för en 65 åring som ska gå i pension till nästa år för hen borde ha mer räntor. Den är även fel för 58-åringen som vill gå i pension vid 63 år. Än värre blir det när vi tittar på många av de kollektivavtalade pensionerna som tvingar in även unga personer i en traditionell förvaltning med ännu högre ränteandel.

Flytta pension till Lysa
Rent praktiskt anmäler du dig via Lysas hemsida, sedan hjälper de dig – kostnadsfritt – att undersöka vilka pensioner du har som är flyttbara. Därefter får du godkänna en eventuell flytt till dem.