Rika har samma problem, bara med fler nollor

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Välkommen Oliver – och lite om tandställningen
2. Guldkorn från Hörby
3. Utbildning och utbytet i Frankrike
4. Årets ordförande i Unga Aktiesparare
5. Indexfonder bland enskilda aktier
6. Invald i förbundsstyrelsen
7. Ekonomikillen i umgängeskretsen
8. "Du som är intresserad har ju jättemycket pengar"
9. Hur Oliver fick jobbet
10. Lunchen och det första mejlet
11. Jans sida av historien
12. En vanlig vecka på Rika Tillsammans
13. "Du gör sjukt många bra grejer"
14. Struktur som smögs in
15. Snabba frågor: hund eller katt, gröna eller svarta oliver
16. Singel – och systrarna
17. Bröllande och brölvor
18. Drömmen om att bli bonde
19. Det avskalade i bondelivet
20. Första minnet av pengar
21. "De har ju så mycket pengar"
22. Morfar, morbror och mammas redovisning
23. Från siffror till ett rikare liv
24. Att kunna prata med vem som helst
25. Styrelsekarriär och makt
26. Inställning till FIRE
27. Att bygga ett imperium?
28. Vad gör man för världen?
29. Work-life balance och stress
30. Reflektioner från Flocken-träffarna
31. "Är det okej att bara ta upp plats?"
32. Att vara ett exempel
33. "Många vill bara höra att det är okej"
34. Inte så imponerad av wealth
35. Studielån och investerande
36. Berkshire Hathaway live
37. Emil, Buffett och Munger
38. Sista året med Munger
39. En dyrköpt lärdom i London
40. Förhandling och taxiresorna
41. Vad hade Oliver gjort utan RT?
42. Roligast och tråkigast med jobbet
43. Är Jan och Caroline som de verkar?
44. Favoritavsnitt och drömgäst
45. Lön som RT-anställd
46. Vad har förändrats bakom kulissen?
47. Mentalt ägarskap
48. Oliver ekonomiska plan
49. Sparkvot och bostadsrätten
50. Träningsbanken
51. Första aktien och fonden
52. Bästa tipsen till någon som är 25
53. Hur når man unga om pengar?
54. Vad håller Oliver inte med om?
55. Vad lägger Oliver pengar på utan dåligt samvete?
56. Formel 1, fotboll och handboll
57. Drömmatch och drömsportevenemang
58. Bucketlist och surfing
59. Caroline om Oliver
60. Vilken vibe på kontoret?
61. Memes, Warhammer och spettekaka
62. Avslutningsfrågor: sämsta rådet inom finans
63. Favoritböcker och Slöseriombudsmannen
64. Tack och avrundning

Välkommen Oliver – och lite om tandställningen

Jan: Svårt, alltså, den tandställningen.

Oliver: Det är ju skönt. Har du haft det? Jag kan inte le med tänderna, då hade vi börjat där.

Jan: Eller hur, fantastiskt. Välkommen, Oliver. Det här är ju nästan lite pinsamt, att efter att du jobbat med oss i två år så känns det som att vi borde göra ett sånt här lära-känna-avsnitt. Så jag tänker att vi hoppar rakt ner i det. Jordis undrar: är du kvar eller har du flyttat?

Oliver: Ja, just det. Jag är från Skåne, som man tydligen hör. Från en liten by som heter Hörby. Och jag har flyttat därifrån. Det var väl lite diskussion i forumtråden om det, fördomar och annat. Men jag har flyttat därifrån, så jag bor ju bara väldigt nära —

Jan: — där ni också bor. I Malmö nu.

Oliver: I en lägenhet som jag köpte hösten 2024.

Jan: Men jag måste ändå säga, det är förvånansvärt. För att vara en ganska liten by upplever jag ändå att det är många därifrån. Anders Brock är därifrån. Vi har en stor forumprofil som också är från Hörby. Vi behöver inte outa det, men hade vi sagt användarnamnet så hade alla vetat vem det är. Så det verkar vara en sån där överrepresentation från Hörby.

Caroline: Det finns ju en känd författare också därifrån, va?

Guldkorn från Hörby

Oliver: Ja, Lina Wolff om du tänker på henne. Och sen en till. Ja, vad heter hon nu? Victoria. Victoria Benedictsson är också väldigt känd. Så det är mycket guldkorn från Hörby. Det är lite guldkornsvatten också, det är tråkigt. Men det är en del guldkorn också. Numera även Oliver Allemog.

Jan: Tack, tack.

Oliver: Jag hade det bra i min lilla by, men kände för att flytta därifrån också. Till något lite större.

Jan: Det kommer vi till. Hur gammal är du?

Oliver: Jag blir 25 om någon månad här.

Jan: Det var faktiskt sjukt. När du började var det några kompisar som sa: titta här, Jan och Caroline och deras förlorade son Oliver.

Oliver: Det har faktiskt varit poddgäster också som har hälsat på mig och sagt saker som jag inte har fattat. De har antagit att jag varit er son. De pratar typ om en semester eller något sånt, så jag fattar liksom inte. Jag förstod det först i efterhand.

Caroline: Nej, okej. Men när fyller du år? På sommaren?

Oliver: Ja, i juli.

Utbildning och utbytet i Frankrike

Jan: Sen undrar Johan Andersson och Life with Ray: vad har du för utbildning? Var pluggade du och vad?

Oliver: Jag har pluggat ekonomi i tre år på Lunds universitet. Läste på gymnasiet dessförinnan också, i Lund. Så det är det jag har. Och valde inriktning där i entreprenörskap. Det valde jag bara baserat på att jag hade ett möte med Unga Aktiesparare. Styrelsen i Lund som jag är ordförande i nu. Det var en kille som skulle skriva uppsats. Jag bara, vad gör du egentligen nu, Gustav? Han bara, jag åker skidor. Jag bara, men du skulle skriva uppsats. Han var alltid på distans, så här, det är jättebra. Så han satt i Alperna. Då hade jag varit på utbyte tidigare i Frankrike och tänkte, det är trevligt, för jag hade ju planerat att besöka dem jag lärde känna under utbytet. Så då tog jag det bara för det. Men de bytte ju lärare. Så jag kom dit och var så här, det här låter inte bra. Jag frågade, vi tar väl det på distans? Det gjorde vi inte. Läraren slutade svara på mina mejl efter ett tag. Jag fick ju ha omtentor när jag kom tillbaka.

Årets ordförande i Unga Aktiesparare

Jan: När vi ändå hoppat in på det här sidospåret med Unga Aktiesparare – du blev ju utsedd till årets ordförande i Unga Aktiesparare. Så grattis! Hur kändes det?

Oliver: Ja, tack så mycket. Jag har varit med där i fem år. Det är en ideell organisation som finns i hela Sverige kring privatekonomi och investeringar. Jag har varit ordförande i lite mer än två år, så det var väldigt, ja, det var lite emotionellt faktiskt. Vi var i Lund på årskongressen. Vi fick anordna den, Gustav och William i styrelsen som fixat så mycket med den. Så det känns faktiskt väldigt speciellt.

Caroline: Vem är det som bestämmer vem som är den bästa styrelseordföranden?

Oliver: Alla som är regionchefer får skicka in förslag. Och sen väger också kansliet in, som jobbar med det hela tiden.

Caroline: Men hur vet de då att du har gjort ett så bra jobb?

Jan: Det kommer ganska många på Olivers evenemang. Och sen är det också så att Oliver är väl den som syns och hörs och har åsikter.

Oliver: Ja, man lägger sig i och har åsikter, precis. Att man varit med länge hjälper väl också, jag har varit i det här sammanhanget i fem år. Man syns och hörs och försöker göra det så bra man kan och föra gruppen framåt.

Indexfonder bland enskilda aktier

Jan: The Bean Counter har en följdfråga också. Hur går snacket om globala indexfonder i det sällskapet? Passar du in, eller är du udda fågel? Är det så här, breda indexfonder på dagarna men kvällar och helger då är det enskild aktie?

Oliver: Ja, det är en bra fråga, jag har tänkt på det ibland.

Jan: Det borde finnas ett unga fondsparare-förbund, typ.

Oliver: Men jag skulle säga att det är ett intresse man enas kring. Och jag kan väl ändå passa in i det, även om jag inte är så mycket för enskilda aktier. Man kan ändå ha lite koll på nyheterna och hänga med i tugget. Men sen finns det såklart många nivåer av det. Jag är inte bland de nördigaste. Så kommer man ner i för mycket aktiesnack så har jag inte så mycket att tillföra.

Caroline: Men blir det mycket sånt? Eller är du en sån balanserande kraft mot alla som är supernördiga kring aktier? Att du är den som är klok i sammanhanget?

Oliver: Ja, balanserande. Jag skulle säga att många kanske tänker att Unga Aktiesparare bara handlar om aktier. Jag upplever att det är väldigt mycket intresset runt omkring. Många är hobbyinvesterare. Det är väldigt få som är extremt nördiga och kommer på träffarna.

Jan: Man vill bara enas kring det här.

Oliver: Ha ett sammanhang. Prata lite mer om privatekonomi. Kanske göra något som sticker ut lite i livet, i förhållande till vännerna man har närmast sig.

Invald i förbundsstyrelsen

Jan: Sista frågan här om Unga Aktiesparare. Du blev dessutom invald i förbundsstyrelsen. När du berättade var jag så här, ska jag gratulera eller beklaga? Men vi konstaterade att vi skulle gratulera. Vad vill du åstadkomma i förbundsstyrelsen? Vad vill du göra i det stora? Vad driver dig?

Oliver: Vad som driver mig. Vi har en ny vision: alla i Sverige ska kunna styra och forma sin egen privatekonomi. Nu sa jag den inte ordagrant rätt. Men jag gillar att vi har den, det togs beslut om den innan jag kom in. Så jag vill bredda. Allt ska handla om hela ens ekonomi, hela livet. Inte det här att du ska analysera aktier – det är inte det viktiga för mig. Utan bara att man ska kunna forma sin privatekonomi. Och där upplever jag, efter att ha jobbat på Rika Tillsammans och hållit på med det här själv innan, på egna sociala medier, att det finns väldigt mycket vi kan göra på den digitala fronten. Så jag vill vara pådrivande i det. Men också, även om jag är enda anställd på Rika Tillsammans, så har jag fått med mig en del principer och tankar om hur man jobbar i grupp. Så jag vill lyfta kommunikation, kommunikation. Att alla ska sträva mot samma mål, att vi ska prata med varandra. Det är ju verkligen grunderna som jag vill vara med och forma.

Oliver: Och sen att man brinner för det. Hjärta var viktigt. Jag vill inte spela spelet, utan jag vill verkligen att det ska bli bättre. Höja lägstanivån.

Caroline: Hur ska man jobba digitalt, menar du?

Oliver: Nej, men man borde väl göra som Rika Tillsammans gör. Man borde ha podd. Man borde kontinuerligt använda alla typer av sociala mediekanaler.

Caroline: Ja, okej, för kommunikationens skull. Organiskt.

Ekonomikillen i umgängeskretsen

Jan: Jag tänker att vi ska gå in på vad det är du brinner för. Om vi hoppar tillbaka till dig, Oliver – definieras du som ekonomikillen i din umgängeskrets?

Oliver: Ja, det gör det väl. Sen brukar jag i vissa sammanhang inte prata så mycket om det. Jag tycker inte alls att jag behöver hoppa in och hamna där.

Jan: Men man ser ju ofta det.

Oliver: Man är på en restaurang och så tänker man, ja, det sa jag väl i onsdags: hur går ekonomin ihop? Så ja, det blir väl mycket ekonomi. Vi umgås ju med många inom Unga Aktiesparare. Så det blir naturligt mycket inom det. Så det kan man kanske definiera sig med.

Caroline: Har du kompisar som är så? Oliver, jag behöver liksom fråga dig nu. Bara du och jag. Hur ska jag göra här?

Oliver: Ja, men då har det varit enstaka tillfällen där personen aldrig – man tänker inte så här att den personen nog inte tänker på det här. Men det har varit väldigt fina tillfällen, så jag försöker hjälpa så gott jag kan i de fallen. Och det har väl hjälpt min närmaste omgivning. Vi pratar mer om ekonomi, min familj, sen jag började prata mer och intressera mig för det här. Så det tror jag har hjälpt alla i familjen ekonomiskt. Alltså inte bara att bli rikare i pengar, men också att använda pengarna bättre.

Caroline: Man kan prata om det med någon och sen kommer diskussionen igång. Oftast sitter man ju själv på svaren, men man vill bara bolla lite.

"Du som är intresserad har ju jättemycket pengar"

Oliver: Sen har det varit vissa som har det jobbiga: men du är ju intresserad av ekonomi, du har så mycket pengar.

Caroline: Och då blir man lite trött, för då skjuter man bara ifrån sig. Visst är det konstigt, bara för att man är intresserad av pengar så tror folk att man har jättemycket pengar.

Jan: Ja, fast man har ju jättemycket pengar jämfört med alla andra. Det kan vara så.

Caroline: Men det är inte säkert att man har så. Jag vet inte vad de menar med jättemycket pengar.

Oliver: Många använder det som en ursäkt för att skjuta ifrån sig.

Jan: Det är lätt för dig att säga. Istället för att ta hjälp och inspireras.

Hur Oliver fick jobbet

Jan: Hur länge har du jobbat med oss nu då?

Oliver: Ja, lite mer än två år.

Jan: Och sen var det en fråga också: hur fick du jobbet egentligen? För jag släppte ledtråden att vi knappt hade en anställningsintervju. Hur såg det ut från din sida? Sen kan jag berätta hur det såg ut från min sida.

Oliver: Ja, absolut. Jag läste ekonomi på universitetet i Lund. Och hade väl när jag började utbildningen tänkt att det här med betyg inte är så viktigt. Det hade jag redan bestämt. Jag sa till alla som frågade: jag ska få "se" för "super", sa jag till alla. Det var en sjukt dålig humor. Men jag sa det till alla, och alla tyckte jag var lite knäpp. Men jag tänkte att det jag skulle jobba med skulle inte ha betygen som det viktiga. Och jag höll på lite med sociala medier sen innan. Har gjort om ekonomi. Började på gymnasiet med en kompis kring det. Gjorde egna videor och provade på det lite. Jag köpte en fin ringljusskylt också, 6 000 kronor kostade den. Den ligger i en byrålåda. Men jag använde den ett tag.

Oliver: Sen, där på slutet av studierna, tänkte jag: vad skulle vara kul att göra? Jag hade lyssnat på Rika Tillsammans i en del år. Så tänkte jag att det skulle kunna vara något att göra det jag gör lite bredvid studierna på riktigt, fullt ut. Och då lyssnade jag på en podd där ni pratade om er dotter och Unga Aktiesparare, att hon skulle kunna vara med där. Och då hade jag precis stöttat över ordföranderollen i Lund, hösten 2024. Då tänkte jag: nu ska vi gå ut hårt, vi ska göra ett nytt evenemang, för jag tyckte vi skulle höja standarden i gruppen. Så jag gick ut och gjorde i princip allting själv för det här evenemanget. Försökte dra alla kontakter jag kunde få ihop. Så då mejlar jag honom också. För vi hade ju faktiskt dessförinnan ätit lunch.

Jan: På Saluhallen.

Lunchen och det första mejlet

Oliver: Jag vet inte om det var ett år innan, något sånt kanske. Och där ville jag bara träffa dig egentligen. För jag lyssnade på podden. Jag hade med Victor som vi gjorde video med tidigare. Jag hade ingen tanke med det. Men då hade du en idé om att vi skulle kunna hjälpa dig med sociala medier. Efter den här lunchen skickade vi väl en offert på det. Jag tror du svarade med fem ord: det är alldeles för dyrt.

Jan: Det var allt.

Oliver: Så då hoppar vi tillbaka till det här evenemanget. Jag frågar om du vill komma och föreläsa på evenemanget och ta med din dotter också. Och så tackar du ja till det. I efterhand lite förvånansvärt faktiskt, att du bara tackar ja, att du var så taggad på det. Det var tidigt också. Sen frågar jag också, direkt efter, om jag kunde jobba med er. I samma mejlslinga. Och sen var vi då på det här evenemanget, en föreläsare blev sjuk, så jag fick hoppa in och hittade på någon egen föreläsning om något jag hade spelat in ett poddavsnitt om typ veckan innan. Och då har du väl sagt i efterhand att jag var en jobbig, ambitiös jävel som löste det här.

Jan: Men jag tycker inte att jag —

Caroline: Du har inte vänt om orden när du pratat med mig om det. Utan att du var duktig. Det är inte alla som kan bara kliva in och ta över.

Jans sida av historien

Jan: Låt mig ta det från mitt håll, så får du soufflera. Jag minns att du mejlade. Och när jag jobbade på Balansekonomi hade jag personalansvar, och jag svor att jag aldrig mer skulle ha anställda. Det var ingen hit. Sen mejlade du och jag var så här, åh, nej men det låter… åh, vad jobbigt. Ska vi ha någon, och jag ska anpassa mig. Och sen hade ju du och jag dessutom haft det där bråket, att du tyckte inte jag var så lätt att jobba med. Så jag var så här, ska jag vara så taskig mot Oliver? Jag är dessutom en svår jävel. Och sen kom du där med föreläsningen, och jag var så här, nej, det är nog inte så bra idé. Och sen höll du den här föreläsningen, bara hoppade in, var så sjukt självklar. Jag kommer ihåg att jag satt där och tänkte: fan, han är en sån där jobbig, ambitiös jävel, sån som jag själv var. Och jag var så här, men sån måste man ju ge chansen.

Jan: Och sen sa jag att vi skulle testa. Ni skulle testa att jobba. Jag kommer ihåg att jag var så här, jag tycker det är viktigt med tydlighet och autenticitet. Så jag var så här, okej, vi testar, men det är nog större sannolikhet att det här inte kommer funka. Och jag var så mån om det. Jag sa, då får du inte ta det som att det är ditt fel, utan det är liksom, I'm fucked up. Jag har fel dygnsrytm, jag är svårjobbad, jag har mycket egna åsikter. Så om det inte funkar är det nog mer mitt fel än ditt fel. Och då kom jag ihåg att du hade visat det för din pappa, var det inte så? Det där mejlet, jo, nu kommer jag ihåg det också.

Oliver: Jo, pappa sa bara, vad är det här för sjuk människa.

Jan: Liksom typ.

Oliver: Han hade sen efteråt sagt, ja men det var ändå rätt så… det var ju väldigt rak och tydlig, sa han ändå. Det var väldigt ärligt.

Jan: Exakt. Men så hade det varit. Minns du någonting, att du pratade om det här?

Caroline: Jo, jag minns det som att du sa, speciellt det om att Oliver hoppade in, att det hade imponerat på dig, att det var så bra gjort. Och ja, vi har ju haft svårt att jobba ihop, för vi är ju gifta också, så det blir en salig röra av olika saker. Medan ni har ett professionellt förhållande, och då funkar det väldigt bra. Jag tänkte hela tiden, ja, det kommer säkert gå skitbra.

En vanlig vecka på Rika Tillsammans

Jan: Det har funkat hittills, mycket över förväntan. Hur ser en vanlig vecka ut arbetsmässigt på Rika Tillsammans?

Oliver: Ja, hur ser en vecka ut. På måndag brukar jag träna. Och sen när man kommer därifrån och har tränat brukar jag kika i mejlkorgen och se vad man har på gång. Vi har inte så många möten, eller jag har inte så många möten i alla fall. Sen är det poddavsnitt, oftast släpps det på måndag eller tisdag, så det gäller att få upp det. Vi har möten med André varje måndag eftermiddag nu, så jag är ju med. Men annars, vad består min vecka av? Jag har lite admin, mejl, fakturering och sånt. Vi har fikat tillsammans på Patreon på onsdagar, fast på eftermiddagen. Annars, vad jag gör på veckobasis – ibland mår jag dåligt, för när jag försöker tänka tillbaka på en dag kan jag knappt komma ihåg vad jag har gjort.

Caroline: Skulle du skriva ner det skulle det ju vara massvis med grejer som håller båten flytande.

"Du gör sjukt många bra grejer"

Jan: Om jag skulle beskriva det från andra hållet skulle jag säga att du gör sjukt många bra grejer. Det är allt från när vi har evenemang, hålla koll på deltagare, hotell, till att du håller koll på, men Jan, du vet vi måste följa upp på de här mejlen, vi måste planera det här avsnittet. För jag är extremt känslostyrd. Åh, det här verkar ball. Och sen har vi haft en planeringslista. Det här var mycket roligare. Oliver är så här, okej, ja, nu måste du skicka de där mejlen, du måste svara. Så jag upplever att du har en sjukt bra struktur. Och sen upplever jag också att det är allt mellan himmel och jord. Allt från att programmera Cloudflare och göra kreditkortskalkylatorer, till att svara på supportmejl, klippa video, hålla våra underkonsulter belagda, rekrytera underkonsulter. Det är så sjukt mycket. Och sen tvingar jag in dig i tekniska grejer också. Nu, bygg en mall till nyhetsbrevet, och koda grejer. Så där var ju någon fråga också: vad är Oliver bra på? Ja, Oliver, du är sjukt grym på att sätta dig in i nya saker. Det är så många saker du gör för första gången, upplever jag. Och att man inte behöver förklara flera gånger för dig.

Caroline: Jag tänkte också, förlåt mig, Oliver. Du trodde i början att du skulle bli fängslad av de här rutinerna och jobbet som skulle tvinga dig till stolen varenda morgon. Men du har väl inte känt dig så fängslad? Jan, för Oliver, du är ju mycket mer strukturerad än vad Jan är. Mycket. Jan var lite så här, hur ska det gå att det ska vara en struktur? Men hur har det funkat, tycker ni båda?

Struktur som smögs in

Jan: Det är bara att kolla i vår Notion-kalender. Oliver har ju planerat avsnitt för typ hela sommaren. Den här sommaren skulle man kunna vara ledig och det hade fortfarande kommit avsnitt varje vecka. Det är helt nästan obegripligt i min värld. Och samtidigt är det så lite… Det jag är mest imponerad över är, hur gick det till?

Caroline: Jag upplever det som att du gick långsamt fram, Oliver. Att du smög in strukturen.

Oliver: Ja, absolut. Det har ju varit gått två år ändå. Så vi har gått långsamt fram.

Caroline: Jo, fast det hände ändå. Alltså sex månader in så var det ju struktur, eller?

Oliver: Ja, men jag ska väl också ha erkännande för att jag är väldigt nördig på det. Första dagen jag kom hit tror jag att jag hade byggt Notion, som vi använder för att planera all struktur. Så arbetsuppgifterna finns där och man kan flytta dem och delge dem till olika personer. Jag såg att du använde det, så jag bara tog och byggde där. Du satte strukturen från början. Vi höll den kanske i två veckor, tror jag. Och sen var det liksom life happens. Så jag försöker väl fortsatt hålla strukturen.

Jan: Så det är väl mycket det. Jag tror vi kommer tillbaka till det.

Snabba frågor: hund eller katt, gröna eller svarta oliver

Jan: Jordis undrar: hund- eller kattmänniska?

Oliver: Man kan vara båda. Jag har haft både katt och hund – pappa har haft hund, precis, han gillar att jaga. Jag tycker väl ändå att hundar är roligare.

Jan: Jag förstår inte den här frågan, men den verkar viktig. "Gröna eller svarta oliver" – det är också viktigt.

Oliver: Jag gillar inte oliver.

Jan: Ingen av dem. Hur ser livet ut utanför kontoret, undrar Agaton Sax och Magnus S?

Oliver: Jag bor ju under trappan. Jag sa det bara förra veckan, hur ser livet ut. Jag gillar att träna, så det försöker jag göra. Några gånger i veckan springer jag och är på gymmet. Jag ska göra Svensk klassiker nästa år, det är tanken. Det är Göteborgsvarvet nästa vecka. Jag har väl inte tränat jättebra inför det.

Jan: Men du har sprungit Lidingöloppet.

Oliver: Ja, Lidingöloppet har jag sprungit två gånger. Jag har spelat handboll och fotboll innan, men ingen lagsport för tillfället. Sen tar det lite tid med Unga Aktiesparare. Jag kollar en del på sport på tv. Sen är det ju ekonomi, man läser lite om det, lyssnar på poddar. Det är väl de intressena.

Jan: Vindsoffa i sommar?

Oliver: Just det.

Caroline: Vindsoffing gör man mycket i Sverige. Det är också roligt.

Singel – och systrarna

Jan: Sambo? Nej. Singel? Ja. Så är det någon? Nej. Eller hur. Eller hur. Ja.

Oliver: När vi hade evenemang med Moa skulle man rita sitt liv. Och så ritade jag något, och då sa Moa, alltså jag tror det här var alla som stod i kö för att dejta Oliver. Så jag tänkte, nej, det var inte det jag ritade.

Jan: Du har två systrar som jag vet betyder mycket för dig. Filippa och Madicken. Hur är ni som syskon? Var är du i syskonskaran?

Oliver: Jag är äldst. De har väl bråkat mest under uppväxten, så jag har varit där emellan. Men vi har… ja, det var lite jobbigt när jag flyttade hemifrån också. Vi har alltid hängt ihop så mycket i familjen. Nu missar man det här. Det är fortfarande så att man missar.

Caroline: Jag upplever det som att din familj drar dig tillbaka till Hörby ibland, för att ni gör saker ihop. Och nu kommer släkten hit och sånt. Men du menar att det var lite jobbigt ändå att flytta hemifrån? Eller var det jobbigt för dem?

Oliver: Ja, men för mig också, att man alltid hängt så mycket ihop.

Caroline: Jag vet inte varför jag inte har fattat det.

Oliver: Det är klart att det är det. Man har glömt hur det var. Vi spelade alla fotboll och alla spelade handboll. Vi gick på dans ett tag också, då gick alla på dans. Vi har hängt ihop väldigt mycket. Vi är väldigt nära i ålder, så vi har väldigt gemensamma vänner till högtider och annat. Ja, mamma och pappa i Hörby. Du dansade breakdance. Ja, exakt. Var de också med på breakdance? Det var nog bara Filippa som var med där faktiskt. Men streetdance dansade vi alla. Det var jättekul, riktigt kul faktiskt. Hade man inte flyttat från Hörby till Eslöv så hade man kanske fortsatt dansa. Jag tänker ibland var man hade varit i livet. Man hade varit i New York och dansat. Jag vet inte.

Jan: Vi har alla karriärer som inte blev. Om man inte skadar knäet.

Bröllande och brölvor

Jan: Angaudlin och Bennet undrar också: hinner du med bärsbrudar och bröll? Bröll, vad är det för någonting? Brölla, hålla på och stöka och skrika.

Oliver: Skånska är bröll. Jag vet, Jesper sa det. Nej, det är dåligt med det faktiskt. Öl har jag inget intresse av. Undviker helst det.

Caroline: Men sport kan ändå initiera något slags brölv. Jag tänker att det här är något jag inte fattar, något manligt, och jag har full respekt för det. Man håller på med det.

Oliver: Man skriker lite på tv:n.

Caroline: Så det kan ju hända. Men är inte bröl också manlig gemenskap? Och det är ju också viktigt.

Oliver: Lite brölande då. Men det är inte så mycket.

Drömmen om att bli bonde

Jan: En gång, med risk att jag gör bort mig, men jag har för mig att du en gång berättat att du ville bli bonde. Kan du inte berätta?

Oliver: Jag vet inte vad. Jag växte upp utanför Hörby på en gammal bondgård. Vi använde den inte som bondgård, men mina närmaste grannar var bönder. Så det var liksom drömmen när jag växte upp. Jag vet att min mamma var otroligt orolig för det här. Jag vet inte varför. Hon hade väl någon föreställning om att bonde är inget bra liv. Hon var lite stressad över det, för vädret och så hela tiden. Hon försökte pusha mig från det. Jag hade något kalas när jag var kanske sju år. Då satt jag istället på en stenmur och tittade på grannen som körde traktor. Jag var inte med på kalaset, jag satt bara och tittade. Jag bara, det här är bra. Vad hette det? "Stora maskiner" hette det på barnkanalen. Det var all in på sånt. Men så vet jag att min mamma sa någon gång, att bönder, de är ju inte lediga på sommaren, för då behöver de jobba så mycket. Jag tror det var då jag la ner det. Jag bara, nej, så kan vi inte ha det. Sen la jag ner det.

Oliver: Jag har upplevt mig som högst opraktisk ibland. Det hade varit sjukt om jag var bonde faktiskt.

Jan: Du är det säkert. Men är det någon lockelse i det?

Oliver: Ja, det är klart det finns en lockelse.

Caroline: Är det maskinerna? Eller är det stordriften?

Oliver: Ja, men sen har jag jobbat på Lantmännen och kört truck och så. Och så snackar man med bönderna, och det är lite roligt. Man pratar om vädret, och det kan vara skönt ändå att det är så avskalat. Vad är det man pratar om? Det är vädret, dieselpriset är för högt.

Det avskalade i bondelivet

Jan: Det är lite bröl här. Och då är det inte ens kallprat.

Oliver: Det är på riktigt. De kommer och räknar vad det kostar i gödning. Det är inget roligt i det, eller, det är något roligt i det tycker jag ändå, att det är så avskalat.

Jan: Man vet alltid vad man kan säga.

Oliver: Ja, då bara skäller man på regeringen.

Jan: Så jag tycker det finns något härligt i det.

Oliver: Ja, så du passar in i sammanhanget. Jag har kommit hem någon gång, när jag jobbade, så sa mamma: nu får du sluta, du kan inte prata så. För då tyckte hon att jag hade så bred skånska.

Jan: Det blir ännu värre under dagen.

Oliver: När man har varit iväg och pratat med bönder.

Jan: Men jag kan gilla det, det är något så enkelt. "Baka inte bröd på utsädet." Det är en bondepraktika. Ja, det är väldigt praktiskt. Down to earth. No pun intended. Men sen är det ju hårt slit. Ja, det är det nog. Hela året om egentligen. Men pappa eller mamma är då inte bönder? Nej.

Första minnet av pengar

Jan: Vad är ditt första minne av pengar?

Oliver: Jag har väl något vagt minne. Jag minns mycket väl att jag sparade veckopengen i en orange metallplåt där man kunde stoppa i pengar. Jag hade kassabok under ett bra tag också, skrev in varje vecka.

Caroline: Är det för att dina föräldrar också höll på med kassabok? Var det något du fått från dem?

Oliver: Mamma höll på med kassabok rätt länge. Jag lärde mig tidigt att det är viktigt att spara pengar, på veckopengsbasis. Men det var där det stannade, skulle jag säga.

Jan: Pratade ni mycket om ekonomi när du växte upp?

Oliver: Ja, sparsamheten har jag alltid haft med mig. Jag har ändå en tendens att gilla att arbeta. Jag började som fotbollsdomare väldigt tidigt, och därefter handbollsdomare. Så jag jobbade i princip varje helg, nästan, under handbolls- och fotbollssäsongen. Så vi sparade pengar på det sättet. Men annars vet jag inte om vi pratade så mycket om pengar. Min pappa, han lyssnar ju på podden också. Han sitter kanske på en gräsklippare nu och lyssnar på det här. Då får man säga hej, Olivers pappa. Men det jag vet, det roliga med pengar, han hade en sån tendens: man körde förbi någons hus, eller de hade någon bil, och då var han så här, ja, jo. Och så pratade han lite med sig själv. Och sen sa han ofta: men de har ju jävligt mycket pengar.

Jan: Och det tyckte jag alltid var så roligt.

"De har ju så mycket pengar"

Oliver: I efterhand tycker jag det var så underbart. Ofta när man tittar utifrån och ser fläskiga grejer, så tänker man, han har ju ett bra jobb, och det har ju hon också. Den här tendensen att alltid prata. Man ska ju internalisera och förklara varför det ser ut som det gör, och det är klart de kan göra det för att… istället för nyfikenheten kanske, hur gör de? Så är det den här, hur kan de resa igen? Jo, de har råd med det.

Caroline: Ja, de tjänar ju så mycket pengar.

Jan: Och det har jag hört pappa säga många gånger. Vad har du lärt dig av pappa då, om pengar?

Oliver: Pappa om pengar? Han får bjuda på det här. Han har investerat i någon enskild aktie. Jag minns mycket väl hur hans stickbord stod i huset. Han förklarade att det här var ett gruvföretag och att det här kommer att bli bra. När det här har gått vägen så ska vi bygga altan.

Caroline: Han investerar i aktier, eller hur?

Oliver: Ja, han investerar i aktier.

Jan: Det är ändå ovanligt. Åtta av tio gör ju inte det. Så därför ger vi erkännande till pappa.

Oliver: Han har sparat lite pengar som vi har fått, så jag har haft en fantastisk uppväxt på alla sätt. Men det här gruvbolaget gick inte bra, det gick i koken. Så det blev ingen altan. Det var en risk på hans sida, det var inte bra, enskild aktie där. Minus på den fronten. Pappa har haft några företag innan med sina bröder också, så man har lärt sig lite. Men det känns ändå som att ekonomin har levt under uppväxten.

Morfar, morbror och mammas redovisning

Oliver: Min morfar ägde en av bensinmackarna i byn.

Jan: Så alla vet vem han är.

Oliver: Min morbror har haft däckfirma hela livet. Men sen pratar vi inte så mycket om det. De är kanske bra på att jobba i det, men inte perspektivet utifrån. Jag har aldrig upplevt att vi pratat om det. Det har stannat på veckopengsbasis. Och kassaboken.

Caroline: Men din mamma, vad har du lärt dig av henne då? För hon jobbar med ekonomi.

Oliver: Ja, redovisning. När mina föräldrar skilde sig så gjorde hon väldigt mycket, både i lägenheten, renoverade och fixade. Så i efterhand förstår man hur mycket hon har gjort. Och också med syster Madicken, att mamma har tänkt i efterhand. Hon var kanske 13–14 år då, och så skulle de handla färger, och då var det, nej, vi måste tänka på det här och det här. Hon var liksom en fullblodig snickare, och mamma såg det som en likställd idé. I efterhand renoverar hon så mycket.

Jan: Men det är Madicken som också var i din lägenhet. Hon flyttade till Malmö och hade mycket åsikter.

Caroline: Mycket åsikter. Hon verkar ju jätteintresserad av att renovera och snickra och göra fint.

Oliver: Ja, så mamma har alltid varit väldigt sparsam och flitig i det. Men både mamma och pappa, om jag får vara självgod, upplever jag har utvecklats ekonomiskt sen jag började prata mer om det här. Just när det gäller investeringsbiten, men också att våga använda sina pengar. Det har väl adderats till dem, och nu sparar de främst i indexfonder. Den biten har inte sett ut så tidigare, även om de har sparat lite i fonder och haft lite aktier.

Från siffror till ett rikare liv

Jan: Men hur kommer det sig att det blev så här, ekonomi i kombination med ett rikare liv, psykologi och inte bara siffror? Ofta kommer man in till den insikten först senare. Och jag vill inte säga att det var en Rika Tillsammans-grej, för jag tror att den föreläsningen du höll inte var det – om Morgan Housel. Du sa my silver? Ja, precis. Har du tänkt på det innan, hur det blev?

Oliver: Jag blev intresserad av ekonomi när jag var 18. Victor som jag gick gymnasiet med började med personlig utveckling och ekonomi. Jag tyckte väl att det var kul, svårt att i efterhand säga varför. Men då dök jag ner i det. Jag har gått igenom min statistik på Avanza, var jag började, och då kände jag att det var lite skakigt där. Något halvkasst frånköp och så. Jag hade ett par aktie- och fondkonton också, så jag fick deklarera där ett tag. Jag satt och deklarerade själv, försökte bara lösa det på pappren. Så man har alltid försökt lösa det längs vägen. Det har varit mycket Rika Tillsammans, och jag tackar för mycket av utvecklingen med det. Jag har lyssnat på typ alla avsnitt, även backloggen.

Jan: Förlåt när man lyssnar på de gamla.

Oliver: Ja, oh nej. Är det sant? Jag vet inte varför. Jag tänker delvis att jag haft tur som kunnat se helheten i det.

Att kunna prata med vem som helst

Jan: Något som jag upplever att du är väldigt duktig på, och det här har Moa uppskattat dig för också, är att du varit med på de här Flocken-träffarna vi har, med människor som är fyra plus, från tio miljoner uppåt och kanske till och med över hundra. De har många gånger varit dubbelt så gamla som du. Men du har jättebra samtal med dem, du passar in. Du klarar verkligen att ha samtal med vem som helst. Och Moa var ju så här, shit, jag blev superförvånad, för det är inte många som kan det i din ålder. Och både jag och Moa är ju sjukt kräsna med vilka vi vill jobba med. Det där är inte en egenskap jag sett hos många äldre människor heller. Har du tänkt på var det kommer ifrån? Är det den här domarkarriären?

Oliver: Jag kan minnas att mamma sagt, under min uppväxt, att jag gillade att umgås med äldre personer ofta. Just det här med dömandet, man träffar alltid ledare och liknande, alla vuxna, så pratar man med dem. Jag försökte tidigt komma uppåt i domarvärlden. Då fick pappa åka med mig på något möte, men jag var för ung så jag fick åka hem igen. Jag var med i styrelsen i min handbollsklubb som kassör, jag var väl yngst som varit med där, när jag var 19, så satt jag med i två år. Så jag har alltid varit i en hel del sådana miljöer och sammanhang med äldre, där jag varit yngst.

Styrelsekarriär och makt

Jan: Det var också en fråga jag skrev här, att trots att du ska fylla 25 har du ganska lång styrelsekarriär. Både Unga Aktiesparare regionalt, Unga Aktiesparare i Sverige, handbollsföreningen. Vad är det som lockar? Är det makten?

Oliver: Det är makten. Att få styra och ställa.

Caroline: Jag tycker ändå att du är en ganska mild person för att vilja ha makt.

Oliver: Jag har faktiskt inget jätte… Man känner att man kan påverka och hjälpa till, det är väl det. Jag var ordförande i elevrådet och så vidare. Vi skulle ha ungdomsråd i handbollsklubben, jag var ordförande i det också. Jag var inte den som var mest… det var inte så att jag var bäst på att spela handboll eller fotboll. Men i den rollen var det ofta jag som var med. Och sen har jag alltid tyckt att rättvisa är väldigt viktigt. Det var därför jag var domare också. Alltid jättejobbigt, det ska vara rättvist. Så jag tänkte att det också är ett forum där man ska försöka balansera åsikter.

Caroline: Men är det viktigt att följa regler?

Oliver: Ja och nej. Det är väl så att det kan förändras med tiden. Som pappa brukar säga när han har med danskar att göra: när man har skrivit kontrakt, det är då man börjar förhandla. Så jag har börjat inse, speciellt om man är entreprenör, att det handlar mycket om att se bortom reglerna och kunna förbättra och tänka annorlunda.

Caroline: Ja, det är lite suddigare kanske i vissa sammanhang.

Oliver: Ja, våga utmana. Ibland måste man våga gå runt reglerna, men för det mesta tycker jag att det är väldigt viktigt att det känns rätt och bra på alla sätt.

Inställning till FIRE

Jan: Ja, precis. Jag upplever också att du har en väldigt tydlig kompass kring vad som är rätt och viktigt. Ticka undrar, det här har vi inte pratat så mycket om: är du intresserad av FIRE eller FIRE-rörelsen? Var står du i den frågan?

Oliver: När jag började bli intresserad av ekonomi, vad kan det vara, för sju år sedan. Jag var med i Aftonbladet också, jag och Victor. Då var det sån hype under pandemin. Det var någon som bara, vi ser er på TikTok, wow. Så fick jag vara med i Aftonbladet, och där står det i den intervjun att man kanske evenemanguellt kan göra FIRE. Men jag tror bara det är någon sån sak man säger. Så jag är ingen FIRE-fantast. Jag har med tiden insett, vad ska jag sitta där och inte göra någonting? Sen vet jag att man inte gör det, alla som är FIRE. Men jag tror att många använder FIRE som det här mål-set, man säger, när jag har tio miljoner då löser sig allt.

Caroline: Mycket handlar nog också om ekonomisk trygghet. Att känna, jag har frihet.

Oliver: Ja, absolut. Men jag tror många inte lägger ner det stora arbetet för att egentligen se vad som är bakom. Kan jag göra förändringar idag? Vad är det egentligen som är problemet? Nej, jag är ingen FIRE-fantast.

Att bygga ett imperium?

Caroline: Har du någon fråga där, Jan, om Oliver tänker starta företag? Jag tänker, du startar företag.

Jan: Du har ett företag.

Caroline: Jag tänker mer så här, jobba för att skapa ett imperium.

Jan: Alla frågor är alltid subjektiva. Caroline gillar ju makt och imperium, så vi kan egentligen fråga: vad vill du ha för ett imperium?

Caroline: Nej, vi har inte något imperium. Men jag vet inte hur jag ska förklara det. Vi pratar ibland om företagande, att det också är vägen till ett liv där man har ganska mycket ekonomisk makt. Och att det finns en ny spelplan för ekonomin när man har ett företag och jobbar i det. Så det var kanske så jag tänkte. Hur ser du på det för dig själv?

Oliver: Ja, jag har absolut gått i de tankarna. Men jag ifrågasätter samtidigt, för det är lite så här, varför? Kring Flocken också, man möter mig, och min fråga är, blir det bättre för dig? Om man ser det som ett tv-spel så känns det som att det är mycket svårare än att vara anställd. Men det är samtidigt, blir jag lyckligare av det? Det beror ju på vad målsättningen är. Så där ifrågasätter man, för man tänker att mer är bättre, svårare är bättre. Men det blir ju, varför?

Jan: Man ska väl använda det som ett verktyg. Det här vill jag göra i mitt företag.

Oliver: Det har väl inget egenvärde egentligen. Företag har bidragit genom att skapa arbetstillfällen ur ett samhällsperspektiv.

Caroline: Jag håller med om att det är ett verktyg.

Vad gör man för världen?

Oliver: Men såklart har jag tänkt på det, det hade varit coolt ett tag, tänkte jag. Om jag ska göra något bra för världen, vad kan man göra då? Och då har jag ändå intresserat mig för miljön och samhället. Jag har ett intresse av att det ska utvecklas, men jag känner att det inte är något jag kommer kunna göra något extraordinärt inom. Så då vet jag inte om jag ska lägga någon tid på det.

Jan: Och sen tänker jag så här, vad vi brukar säga, framgångsrika företag startas av någon som är 48.

Oliver: Ja, exakt, så det har jag 23 år kvar på. Så jag försöker inte stressa för mycket.

Jan: Absolut, jag tänker på det.

Oliver: Men jag försöker också ifrågasätta det, för man vill ju alltid ha det man inte har, på sätt och vis. Jag försöker tänka att gräset inte är grönare. Och som du brukar säga, Jan, den stora fördelen med att vara företagare är att man får ta de här 80 timmarna i veckan.

Jan: Och så får man säga, kan jag bestämma dem precis som man vill i kalendern. Men där tycker jag också att du är duktig, för jag har verkligen försökt säga att jag inte hör av mig på helgen. Sen kan det gå iväg något mer, så jag försöker schemalägga dem åtta dagar efter. Men du är duktig, upplever jag, på den här work-life-balansen. Det som jag är helt kass på.

Work-life balance och stress

Oliver: Ja, men det är väl också för att det är lite default i samhället. Men där tycker jag det är lite svårt. Jag har haft lite utmaningar på ett personligt plan, med typ stress. Och jag försöker nysta i varför jag haft det. Det är väl det här att man bara vill prestera.

Jan: Det har du alltid velat i hela livet.

Oliver: Men jag har haft lite problem med känslor ibland, av hjärtklappning. Jag känner en svårighet, work-life balance tror jag är bra, men jag tror inte det är hälsosamt att man ska sluta tänka när klockan är fem. Det är svårt att stänga av hjärnan, det är det här man tycker är intressant också. Jag tänker väldigt ofta på jobb, Rika Tillsammans-saker, när jag inte jobbar. Det har jag försökt jobba bort lite. Att det är okej om jag gör det, ifall jag tycker det är kul.

Caroline: Det dyker väl upp som kul tankar, förhoppningsvis. Inte som att, oj, jag måste skriva upp det här så jag inte glömmer det till imorgon. Det gör jag också, men det är som att du glömmer det.

Oliver: Det är både och.

Caroline: Det blir en stress, du vet, vissa vaknar ju på natten av att, åh ja just det, jag har glömt det här. Men det är därför jag också blir glad när du är så här, nu ska jag åka på semester, eller nu ska jag åka skidor. Och jag är så här, fan, du gör mer av sånt.

Reflektioner från Flocken-träffarna

Jan: Jag tänker också, det var en fråga jag inte hade, men nu när vi pratar om Flocken. Du har ju träffat alla vi jobbar med och hört mycket. Du har haft enskilda samtal med personerna i Flocken, ofta efter träffarna. Vad är din reflektion av att träffa de som är dubbelt så gamla och kanske dubbelt så långt fram på resan?

Oliver: Jag kan ta det lite konkret. Jag kommer direkt att tänka på samtalet jag haft med min mamma. När jag sa att vi har de här träffarna, då tänkte hon, men de kan väl inte ha några problem. Men då sa jag att, jag vet att hon haft en kompis som hon inte berättat för att hon fått löneförhöjning. Och då sa jag att de har ju samma sak, bara att det är några fler nollor. Och då kunde hon direkt se det. Så det är en sån sak, att alla genom livet, de flesta har samma utmaningar, bara att de ser ut på lite olika sätt i olika miljöer. De är inte annorlunda, det är inga övermänskliga.

Oliver: Och sen, på senaste evenemanget, kommer jag att tänka på, många av de här som är väl första eller andra generationens skapare av den här rikedomen. Många har en stor oro för sina barn. Det har fastnat hos mig efter det här evenemanget, för många oroar sig, tänk om mina barn inte gör något. Jag hade samma sak på evenemanget i januari i Malmö. Då frågade jag den här deltagaren: om du hade vetat att dina föräldrar var ekonomiskt välbärgade och det såg ut så här, hade det påverkat ditt driv? Och då svarade hon nej. Men tänk om det inte skulle påverka dina barn heller. Jag sa det nu i Göteborg också, att om vi säger att du är ekonomiskt välbärgad och dina barn får de här medlen att starta livet med. Skulle det vara så illa om de är på semester lite mer än alla andra, eller inte har den fantastiska karriären, men tänk om de är lyckliga och glada ändå. Tänk om det kanske är okej. Det är väl också en av de största sakerna, alla vill prestera i alla delar av livet.

"Är det okej att bara ta upp plats?"

Jan: Men vad har du tagit med dig för egen del?

Oliver: På det här har jag tagit med mig det där, man ska alltid prestera och vara värd det. Det tycker jag är väldigt svårt för egen del också. Man kan titta på en dag och säga, vad har jag gjort idag? Och om det inte är något som kan räknas som produktivt, så kan jag ha svårt att tycka att det varit en bra dag.

Jan: Och då kan jag ärligt säga att jag aldrig undrar vad Oliver har gjort idag. Så du behöver inte ha någon sån fara på dig. Vi gör jävla bra skit.

Oliver: Om det är en helg så kan jag också sitta och säga, vad har jag gjort idag? Jag har bara gjort oproduktiva saker. Är det okej att bara ta upp plats på jorden och bara sitta här?

Caroline: Jag tror vi har ett sånt samhälle, om jag bara får flika in. Vi har en kompis, David, som nämnde att han spelar dataspel, tv-spel, och så sa han, man ska kunna pissa bort två timmar och inte känna någon existentiell ångest över det. Jag bara, ja, jag hade nog känt existentiell ångest om jag suttit och spelat tv-spel i två timmar. Det är sant. Därför att vi har den typen av samhälle, där vi tror att om vi inte gör något vettigt, ja, då är det värdelöst.

Att vara ett exempel

Jan: Och det är ju lite synd. Det värsta är nog, och vi har ju tyvärr gett det till vår äldsta dotter också. Hon kom så här och var helt oförstående till att jag la pussel tillsammans med Elsa. Hur kan ni tänka så mycket?

Caroline: Nu får vi gå åt ett annat håll. Det är mellan mig och Jan. Vi får bara pissa bort tid.

Jan: Hon får vara med. Nu sitter du här och tittar på filmen.

Caroline: Jag tänker att om man ser att ens föräldrar gör saker, så kanske man till slut också känner att det är okej.

Jan: Man får vara ett exempel.

Oliver: Jag har börjat köpa mer juice nu också. Trots att jag hört att slaget inte står i matbutiken. Så jag har varit dålig på den biten ändå.

Caroline: Vad, gillar du juice? Men har du inte unnat dig?

Oliver: Nej, det har jag inte gjort. Jag dricker vatten och mjölk. Men nu får det ändå vara så. Nu får du lägga ner den mentala bokföringen. Det är svårt att stänga av det. Igår gick jag och räknade på kvarg också, vad det kostar. Tänk om jag skulle äta gröt istället. Men man försöker, man måste stoppa sig själv. Det har jag tagit med mig. Stoppa dig själv i dina egna mönster.

"Många vill bara höra att det är okej"

Oliver: Då får man möjligen samma problem som andra, men det kan vara amplifierat, tio gånger upp eller ner i ratio. Och alla gör så gott de kan och fattar så fort de hinner. Många vill bara att någon annan ska säga att det är okej. Jag har träffat så många som så här, man behöver inte räkna på det, du skulle kunna sluta jobba i förrgår. Många vill bara höra att det ska vara okej, du förtjänar det, det är okej. Det är väl många, jag själv också, tror jag, som kan känna igen sig i det.

Caroline: Vi kan säga så här till Oliver, att du är 25 och jag är 50. Det är inte så lång tid. Man tänker sig att 25 år är jättelänge, men det är inte så lång tid. Du måste få unna dig ljuset i de här kommande åren. För rätt som det är har halva livet gått, och man tänker, varför har jag inte unnat mig just nu?

Jan: Varför är det inte roligare längs vägen? Återigen, en fråga utifrån ett eget, subjektivt perspektiv. Men känner du att du är lite mer oimponerad? För jag, när jag var i din ålder, var väldigt imponerad av vd:ar och kunde knappt våga prata med dem.

Caroline: Du verkar inte så imponerad av wealth. Människor som har presterat massor.

Jan: Nej, men exakt. Vad tänker du?

Inte så imponerad av wealth

Oliver: Jag vet inte hur det var tidigare i livet, man hade kanske lite mer förebilder. Företagare, självbiografier. Men just nu skulle jag säga att jag inte är så imponerad. Man vet till exempel alla de här vd:arna, hur mycket de reser, det tycker jag är rätt kasst.

Jan: De behöver resa en massa.

Oliver: Och Morgan Housel har väl det här, man har liksom hundra spelkulor, det är de du kan fördela. Du kan inte göra något åt hur mycket Elon Musk har skapat. Men vad har han? Och så vidare. Så många äktenskap bakom sig, och barn med olika mammor. Bland de tio rikaste jag ser, 13 skilsmässor.

Jan: Lite psykisk ohälsa också. Alla svenska kända släkter, så mycket som är inom dem.

Oliver: Jag blir inte så imponerad. Jag har träffat människorna bakom, och då är man så här, de har samma problem som jag på sätt och vis. Och framför allt, är de lyckligare?

Jan: Ja, precis.

Studielån och investerande

Jan: Bra. Artist Investor undrar: när du pluggade, tog du studielån och köpte öl och pizza? Varför eller varför inte?

Oliver: Det var väl raka motsatsen. Jag gjorde en YouTube-video om det också. Jag hade en väldigt tydlig bild av att jag skulle investera hela CSN-lånet. Så det var bidrag och lån. Så jag investerade 7 500 i månadssparande på Lysa. Och det gjorde jag i två och ett halvt år. Förutom när jag var på utbyte i Frankrike.

Jan: Vad är det roligaste med ekonomi för dig, undrar Agaton Sax?

Oliver: Det jag tänker på spontant är att alla säger, men det bryr jag mig inte om. Men alla har ju en variation av det. Det är ändå väldigt intressant tycker jag, allas förhållande till pengar, hur olika det är, format av deras uppväxt och egna upplevelser på olika sätt. Så det kan jag tycka är bland det mest spännande. Många kan säga att de aldrig tänkt på det, men de har så många mönster kring det ändå. Valen i matbutiken, hur gör jag när jag reser? Det kan jag tycka är väldigt fascinerande. Och väldigt många har väldigt starka åsikter om det. Jag har någon kompis, en hantverkare som bara knegar på, men har så tydliga regler. Man ska flytta ihop med någon, så här ska det fungera, så här ska det se ut. Alla är så inrutade på något sätt, trots att de påstår att de inte har någon åsikt alls.

Caroline: Nej, men jag tänker också, sen när du börjar närma dig medelåldern, då kommer du också få en sån uppgradering. Det får man hela tiden, men en sån mjuk uppgradering, där man kommer märka, shit, jag har alltid brytt mig om den här grejen, och så spelar det typ inte roll längre, för att man börjat jobba med sina beteenden mer. De här mönstren.

Berkshire Hathaway live

Jan: Exakt. Du har gjort en resa som jag tänkt göra men aldrig gjorde. Berkshire Hathaway. Berätta, hur kändes det att se Buffett och Munger live?

Oliver: Det var också startskottet för den här rikare livet-delen, skulle jag säga. Innan det var jag väldigt mycket spara och investera hela tiden. Och det var väl lite så här, Die with Zero, de här avsnitten ni gjorde om det, jag läste boken. Då satt jag på utbyte i Frankrike, i mitt lilla rum, och tänkte, nej, jag ska åka dit. Så då tog jag tag i det och kollade boendet. Jag var sent ute. Det är alltid första lördagen i maj, och jag var sent ute. Det skulle vara två nätter och kanske tio tusen. Jag var så här, ja, blir det det så blir det det. Men det var en jag försökte jaga fatt på, som jag skulle åka på den här resan med. Jag var fruktansvärt arg på honom, han svarade inte på flera veckor, men till slut fick jag tag på honom. Han är så trevlig och härlig, så när han svarade kunde jag inte vara arg på honom längre. Så jag åkte till New York själv, var där i några dagar och turistade, och sen åkte jag dit till Berkshires årsstämma. Och bara människorna jag fick möjlighet att bo med, via han som tog med mig på resan, alltså, bara där var det så här, wow. Att få träffa de här människorna.

Emil, Buffett och Munger

Oliver: Andra året jag åkte dit träffade jag Emil på Plusfonden, som har de här Plus Global-fonderna, plus alla bolag i Sverige. Via gemensamma vänner bodde vi i samma hus, och det var inte alls planerat. Så bara de mötena, innan man ens fick träffa Buffett och Munger, var ju fantastiska. Men det var ju också så här, vi gick upp fem på morgonen, the day of the happening. Och då skulle man springa in i arenan, vi skulle ha bra platser, man fick kriga där. De sa, kineserna, de är snabba, vi måste kriga. Men det första året hade de fortfarande så tuffa pandemirestriktioner, så det var lugnt. Men annars är det så många kineser som är fanatiker för Buffett och Munger. Men vi fick fantastiska platser, och det var så kul att se dem live. Sen hade de också en monterhall där man kunde se alla bolag. Det var husbilar och jetplan och så vidare. Och där, så gick jag förbi, och så bara, vänta, vem var det? Så var det Robert Cialdini, som skrivit de här "Influence"- och "Persuasion"-böckerna.

Oliver: Och han hade ju också, av Munger, fått ett brev en gång, bara tack så mycket för böckerna, vi uppskattar dem väldigt mycket båda två. Så fick han typ en eller två A-aktier. Typ tio miljoner. Jag tror han fick två, eller en, det var fem miljoner i så fall. Så jag bara, shit, alltså, så ryckte jag fram där, fick en bok signerad och tog bild med honom. Det var stort. Så jag var ju helt blown away av den här resan.

Sista året med Munger

Oliver: Om man är nördig, så var det så coolt att se dem live också. Och det var sista året som Munger var i livet.

Jan: Coolt.

Caroline: Han var väl 90, eller hur gammal var han?

Oliver: 98. Det kostar ju. Man kan köpa en B-aktie för 4–5 000, så visar man upp den, så får man fyra sådana här ackrediteringar. Sen kan man sälja den därefter.

Jan: Vad är nu det?

Oliver: Att man får gå med i arenan.

Jan: Att man får komma in. Det är ju en årsstämma, de måste äga.

Oliver: De fyller en arena med 30–40 000 personer, och så har de gjort om "New York, New York", så spelar de den. Det var mäktigt. Så ja, jag skulle verkligen rekommendera det fortsatt.

Jan: Ja, men spännande.

En dyrköpt lärdom i London

Jan: Jag tänker att vi ska ta nästa fråga från Agaton Sax. Agaton Sax har skickat många frågor här. En dyrköpt lärdom inom ekonomi som du bär med dig. Vad är ditt misstag?

Oliver: Det jag tänker på är ju… Jag var i London för två år sedan med min syster. Det var också den här rikare liv-grejen. Så jag var så här, nu kör vi, vad vill du göra? Vi gör allt. Och då var hon så här, men jag har sett en influencer, den här restaurangen, den borde vi gå på. Och jag var så här, ja, vi kör. Vi kollade upp lite snabbt, ja, 70 pund per person, det kan väl gå bra. Och så var vi där, det var en Michelin-restaurang. Och så var det, men vill ni ha den här våffeln med kaviar också? Jag bara, ja, vi tar det. Jag var så taggad, nu ska vi ha ett rikare liv här. Och vi åt den här maten. Den var så flashig och fin, det rök från maten och allt möjligt. Sen kom ju notan, hon bara, ja, men då kan jag ta det. Jag bara, jag tar det direkt, kom här så öppnar jag den. Så jag bara… 7 000!

Jan: Kronor.

Oliver: Ja.

Jan: Jag bara, vad i helvete hände här?

Oliver: Jag bara, du får nog gå. Ja, jag löser det här. Och så fick hon komma tillbaka. Måste det se dåligt ut. Jag förstår. Vi ringde vår mamma och hon skrattade åt oss. Men jag vet inte om det var så mycket lärdom. Men det var bara… ja, det är tufft än idag, att vi spenderade så mycket på en middag. Det var ju coolt såklart, men det var tufft. Jag tror mest att du blev chockad. Ja, jag blev så chockad. Jag har inga ekonomiska nitar. När jag kollade på min Avanza-statistik, gjorde jag det för något år sedan, jag har inte gjort några pengamisstag. Jag har haft sån sjuk tur.

Förhandling och taxiresorna

Jan: Jag ska inte säga tur, men ändå. Du har ju fattat de grejerna. Säkert du som lyssnar på det här som också är 45-plus, jag önskar jag hade den kunskapen och kompetensen vid 25. Jag höll ju på att fucka runt i 15 år innan.

Oliver: Vad jag menar, förhandling, det är väl också det. Ibland har man varit stressad och köpt taxi alldeles för dyrt. Jag borde bara förhandlat ner det. Katastrof. Man ska alltid förhandla, det försöker jag verkligen pusha på. Där gjorde jag väl också ett misstag med Unga Aktiesparare. Vi skulle åka och besöka Carl Bennet, Getinge, Arjo, och så stannade tåget i Halmstad typ, så jag bara, det var fel på tågen. Vi måste ta taxi, vi måste komma dit i tid. Så gick jag fram till en taxi, började förhandla, fick ner det till fast pris, skitbra. Sen sätter jag mig i den andra taxin, och så tog vi med några damer också som var oroliga, de skulle till Göteborg. När jag sitter i den taxin kommer jag på efter ett tag, jag har inte förhandlat något pris i den här taxin. Så då var jag, vi måste ha fast pris här. Han bara, det kan du glömma. Och jag satt där och höll på. Så den ena taxiresan kostade 3 500, den andra kostade 7 500. Då var jag lite knäckt. Men det fick ju Skånetrafiken ta. De fick ju ta det, det var ju därför vi hoppade in i taxibilar. Men det grämmer mig ändå.

Caroline: Det är de här 7 000 som återkommer lite.

Jan: Ja, hemskt.

Vad hade Oliver gjort utan RT?

Jan: Bra, Agaton Sax fortsätter här, den är snabb. Hur kände du Jan och Caroline från början? Vänner, släkt, affär?

Oliver: Vi har varit inne på det.

Jan: Ja, precis, du var inne på Rika Tillsammans. Vad hade du gjort i sådana fall? Vad har du arbetat med tidigare? Vad hade du gjort om RT inte fanns? Vi har varit inne på det, du har jobbat på Lantmännen.

Oliver: Precis. Speaker är jag lite. Ja, just det, det är alltid ett äventyr när Oliver ska vara speaker. Jag pratar på handbollsmatcher, nu gjorde Kalle mål och så vidare. Och pratar inför publiken på främst handbollsmatcher.

Jan: Om någon i kommunstyrelsen hör det här så är det så här, lamporna verkar inte fungera för fjärde gången. Du har alltid sjuk ångest för det.

Oliver: När laget springer ut ska ju lamporna släckas och det ska vara flashiga grejer. Men antingen går de inte att släcka eller så går de inte att tända. Hemskt. Det har inte funkat på sex år. Så det har jag gjort som jobb. Sen har jag väl lite frilansat och fakturerat på nischen. Men det är väl de jobben jag har haft.

Jan: Vad hade du gjort om det inte var Rika Tillsammans? Hade du gjort någon sån PWC? Bli revisor?

Caroline: Du körde ju lite podd själv. Hade du gått åt det hållet?

Oliver: Det är en mycket bra fråga faktiskt. PWC hade jag nog haft svårt för.

Caroline: Det känns ändå som att du har behov av trygghet. PWC är väl tryggt?

Jan: Men också kanske inte riktigt.

Caroline: Det är så här —

Jan: Struktur slår över. Ja, okej. För du är ändå ganska entreprenöriell i det där, i mångt och mycket.

Oliver: En jättebra fråga. Jag är inne på, ett tag flyttat till Stockholm kanske, jag hade också sagt jobbat på något företag där, typ inom ekonomi och finans. Men alltså, inte finans finans, utan kul finans.

Jan: Nej, det hade varit för techigt.

Roligast och tråkigast med jobbet

Jan: Ja, det är väl det. Vad är roligast med jobbet och vad är minst roligt, undrar Melva och MNO?

Oliver: Roligast är väl ändå… ibland kan jag känna att man sitter bakom skärmar och kämpar med att få upp poddavsnitt och så vidare. Det är väldigt digitalt, man skriver och håller på. Men det är roligt när man träffar människor, man verkligen kan känna relaterbarheten. Att man kan se någon fysiskt som berättar något.

Jan: Och då har man förändrat deras liv.

Oliver: Så det tycker jag är det allra finaste. Att kunna hjälpa människor, känna att det skapar värde. Sämsta med jobbet, man vill ju alltid att det ska gå snabbare. Man vill hinna mer, göra mer ännu snabbare. Sen är vi ju inte alltid överens, men det brukar väl lösa sig rätt så bra.

Jan: Det brukar vara så. Oliver säger en sak, jag bara… och sen tar det mig sex månader. Och sen är jag så här, Oliver, du vet den där idén du hade.

Caroline: Det är bra att du åtminstone inte säger att det var din egen idé.

Jan: Ja, det hoppas jag inte att jag gör. Nu har jag kommit på någonting. Men sen upplever jag också att vi gör ibland så här strategiskt. När vi var i Stockholm träffade vi en ung tjej som heter Ophelia, som har ett eget visions-bolag. Och det var också så här att jag hade möte, och jag var så här, nu vet jag att hon kommer se många av de sakerna Oliver har sagt, men då var jag så här, bra, nu är ni två mot en. Så då kör vi på det.

Är Jan och Caroline som de verkar?

Jan: Bra, en fråga från Mia Åkerman. Är Jan och Caroline, nu har ni skrivit snällt här, lika snälla och härliga som de verkar utåt?

Oliver: Ja, det har vi pratat om i tidigare avsnitt. Det är väl svårt, annars hade det inte gått ihop, tänker jag. Just så här, jobbet och livet. Men sen har jag sagt att du har ju verkligen det där power-jobba-grind-modet, och det kanske man inte ser utåt. Eller man får följa hur aktiv du är i forumet. Men det är väl den biten man kanske inte ser, att du verkligen har den här hyperfokusgrejen. Och nu har det ju blivit enorm multitasking på sistone också, med AI. Det ska ju vara igång hela tiden.

Jan: Ja, precis. Det är nästan att har man inte en AI-agent som jobbar, då känns det som att man inte presterar. Man kan bara skaka på huvudet.

Oliver: Sen är du ju sjukt snabb hela tiden. Där hänger ju inte alla med alltid. Så det är väl den biten man inte ser heller.

Favoritavsnitt och drömgäst

Jan: Bra. Vilket är ditt favoritavsnitt av de du jobbat med?

Oliver: Av de jag jobbat med? 341, "Rikedom bortom pengar i livet". Det vi gjorde med Moa. Nej, det gjorde ni två själva. Jag tror jag var med då också. Vi pratade om Sanna Walls bok "Vid Kant". Den tyckte jag var väldigt bra.

Jan: Det var ett spännande avsnitt. Caspian var med också, 360-någonting.

Oliver: Avsnitten med Moa på sistone tycker jag också har varit väldigt bra.

Jan: Drömgäst, undrar Melva, eller drömavsnitt om du fick välja?

Oliver: Gud, det är en jättebra fråga. Jag borde väl ha något svar. Men ett rikare liv-avsnitt, så är jag liksom strategisk.

Jan: Ja, snyggt. Annars får vi ta sådana.

Caroline: Har du på någon drömgäst får du ta det. Man har det ibland, och ibland kommer man inte på det.

Jan: Där vann du. Nej, men din mamma, Jan, hon följde med. Jag har ju lovat det flera gånger.

Caroline: Lovat och lovat. Sa du inte att du har lovat? Du har sagt att du har entertainat tanken.

Jan: Jag har entertainat tanken, ja. Det kan bli långt. Ja, gud. Vet du vad, det är ju nästan det som jag tycker borde göras, att ni tar en i podden och jag inte är med. Det kanske hade varit en…

Caroline: Ja, det är formatet där du tänker hur man kan ta er båda som intervjuobjekt.

Jan: Ja, det kanske vi ska göra. Vi får testa.

Lön som RT-anställd

Jan: Davand undrar så här, tjänar man bra som RT-anställd?

Oliver: Ja, men det tycker jag. Jag började väl på en lägre lön och jobbat upp den.

Jan: Och jag skulle säga så här. Du började lågt. Vi har haft en hög löneutvecklingskurva, och min tanke är att den ska fortsätta. Och sen får man tänka också, du är inte ens 25.

Caroline: Men man får också tänka på vad den personen bidrar med. Vi har ju haft den här diskussionen med en av mina vänner också, som också var, du är bara 35, du kan inte ha 80 000 i månaden.

Jan: Precis. Du tjänar ju mer än andra i din ålder, skulle jag säga.

Oliver: Om man inte kör så här corporate-corporate.

Jan: Där ligger jag väl ändå under, ja. Och samtidigt tänker jag också, hoppas jag, att annars får du väl säga till, att det är ganska mycket frihet. Det är aldrig så här, jag vill vara ledig den dagen, det går inte. Mycket flexibilitet. Men jag har ju tanken, det är klart du ska ha bra betalt, det är klart vi ska dit.

Vad har förändrats bakom kulissen?

Jan: Någon uppfattning eller inställning som ändrats hos dig efter att ha jobbat med podden ett tag, undrar Martins Aspirations?

Oliver: Ja, i vilket sammanhang då? En personlig uppfattning?

Jan: Eller något du har ändrat åsikt om. Eller något du har sett, hur det går till bakom kulissen.

Oliver: I stora bolag, det kan vara en sån grej. Man tror det blir bättre i verkligheten, men det blir det ju inte. Man tycker det är kaos på skolarbetet och så vidare i grupper.

Jan: Det är exakt likadant.

Oliver: Det blir inte bättre på jobbet eller i företag. Man tror det.

Jan: Precis, i miljardbolag är det fortfarande same same.

Oliver: Charader ser man ju mer av också, i stora bolag.

Jan: Man kan tro.

Oliver: Jag skrev det igår. Jag har en kompis som söker ett jobb, där vi fick skriva en rekommendation. Jag skrev så här, ägandeskap är väldigt sällsynt. Att man tar ägandeskap över sitt jobb. Det är väldigt lätt att skjuta saker ifrån sig och inte verkligen känna att det här också är mitt problem. Man lämnar det åt någon annan.

Mentalt ägarskap

Caroline: Nu börjar jag skönja en sak här. Okej. Det är ändå märkligt att du är ordförande i många grejer och har varit det ända sedan du var yngre. Men då är det så att det är en sån tanke, har den funnits hela tiden? Att man ska ta ägandeskap om saker och inte skjuta ifrån sig problem? I ditt liv alltså? Är det därför du gärna säger så, okej, jag tar ansvar för det här, nu är jag ordförande här, så får vi saker att röra på sig?

Oliver: Ja, men det är ju lätt att stå vid sidan och klaga att man får ta ansvar.

Caroline: Ja, jag förstår nu lite mer. Det är ett drag, att ta ordförandeskap.

Jan: Det kallas ju, så här formellt, mentalt ägarskap.

Caroline: Ägarskap, ja. Men också att inte stå vid sidan av och klaga. Att det också ligger som en grund kanske.

Oliver: Jag har träffat många egenföretagare, många startar bolag, och det är liksom någon irritation, du brukar säga svordom —

Jan: Startar många bolag med en svordom.

Oliver: Ja. Jag har träffat många personer med förmögenhet, så det har jag också fått en annan bild av, att de bara har samma liknande utmaningar, fast kanske gånger tio i pengaskala.

Oliver ekonomiska plan

Jan: Totran undrar, hur ser din ekonomiska plan ut i grova drag?

Oliver: Min ekonomiska plan i grova drag? Jag började mitt vuxna liv med att tänka att jag ska spara en massa, månadsspara jättemycket. Men nu har jag dragit ner på det, så jag har ingen jättehög sparkvot.

Caroline: Inte 50 procent längre.

Oliver: Nej, eller hur, med CSN där och så. Sen har jag fått flytta också och köpt lägenhet. Jag har ingen jättestark ekonomisk plan. Ett tag var jag inne på att jag ska köpa en sommarstuga, och så satt jag så här, vid 35 ska jag ha den. Så läste jag Morgan Housel, man ska ha utrymme för misstag. Så jag använde mellan 30 och 40, och sen insåg jag att en sommarstuga, där inkapslar jag bara många trevliga minnen jag haft med min familj. Och sen inser jag att jag kanske inte behöver sätta den ekonomiska pressen på mig att skaffa en sommarstuga, för jag kan umgås med min familj ändå. Så jag har försökt skala av alla sådana typer av materiella drömmar.

Jan: Om det händer och möjligheten finns, så gör du det.

Oliver: Så jag har ingen större ekonomisk guideline. Samtidigt finns det väl ändå att man vill ackumulera och bygga på det. Men i takt med att jag blir äldre, man tjänar mer pengar, vem vet, företag och så vidare. Det är ju sådana saker som gör den stora skillnaden. Så jag sparar kanske inte överdrivet mycket. Man kan tro att jag skulle ha enorm sparkvot, men det har jag inte.

Sparkvot och bostadsrätten

Jan: Vad har du för sparkvot då?

Oliver: Jag har försökt räkna på det, men ska man räkna in amortering? Jag vet inte, kanske så här 15–20.

Jan: Ja, det är en hög… nej, nej, nej. I community, när folk pratar om 50 procent, så är det en rimlig sparkvot. 20 och under, den kan man lämna, 15. Men sen tänker jag återigen, apropå att du gjort så sjukt mycket rätt. Du har ju köpt din bostadsrätt, bostadsrätt i ett bra område i Malmö. Den var ju inte gratis. Och där växer ju pengar också.

Oliver: Jag har dock låg belåning. Och det är lite kasst av mig från början. Men det känns svårt att höja.

Jan: För, tjänstemässigt eller för banken?

Oliver: Nej, men för banken. Kan man bara ringa så? Förhandling? Jag vet, men jag har varit dålig på just den biten faktiskt.

Jan: Ja, men det tycker jag att du får ta med dig. Och du borde ju verkligen.

Oliver: Lätt att alltid ge råd om något man själv borde göra. Kan man höja och säga, jag vill bara frigöra pengarna? Ska man säga, jag ska renovera badrummet?

Jan: Jag hade nog börjat med att säga att jag vill investera, om jag är 23 år gammal.

Oliver: Ja, men då köper du det.

Jan: Jag vet inte.

Oliver: Jag har inte tagit tag i det, men jag har det på agendan.

Träningsbanken

Jan: Jag brukar säga att man alltid kan skaffa, vi hade en träningsbank. Att man kan ha sin riktiga bank, och sen har man en träningsbank. Träningsbanken testar man alla sådana saker på. Och så ser man vilka invändningar man får. Och sen tar man det med sin riktiga bank, för de kommer säga exakt samma sak. Det är typ same same. Så jag hade nog testat. Nu vet jag inte vilken bank du har, men ring till någon annan och säg, jag är 23 och tjänar det här, den här lägenheten hade jag velat höja på, vad tänker ni? Och så se vad de säger.

Jan: Bra. Hur ser din portfölj ut idag, undrar Auseo? Ska vi säga i detalj? Är det indexfonder eller enskilt? Du behöver inte säga enskild fond, men hur ser det ut?

Oliver: Ja, det är då lägenheten, Lysa fondrobot, Opti lite fondrobot, och sen är det en del indexfonder på Avanza. 70 procent global, 20 procent Sverige, 10 procent tillväxt. Sen har jag ett fåtal aktier, två Berkshire Hathaway B-aktier för skojs skull. Och sen har jag typ någon aktie där.

Jan: Tecknade du Sileon?

Oliver: Jag fick faktiskt det. Det var väldigt trevligt, det var lite gratis pengar om man kan säga så. Men de är sålda nu. Sen har jag typ alla företag som varit på företagsbesök, eller där jag varit och föreläst på ett Aktiespararna-evenemang i Lund, har jag köpt några aktier i.

Första aktien och fonden

Jan: Ja, kul. Vad var din första aktie eller fond, och äger du den fortfarande?

Oliver: De jag kommer på, jag köpte väl något investmentbolag, det är Latour, Industrivärden, Investor, Kinnevik. Jag köpte Nobina. Jag tänkte så här, jag gillar bussar, det är bra. Jag vet inte vad jag tänkte där, det har inte gått så bra för dem. Tobii Technology vet jag att jag ägde rätt tidigt, men de likviderades rätt snabbt. Det var väl investmentbolagen jag höll lite längre. Det var väl mina första, sen blev det rätt mycket indexfonder och Lysa.

Caroline: Din pappa höll ju på med aktier.

Oliver: Han håller väl fortfarande på ibland.

Caroline: Det brukar jag ibland berätta. Du går en annan väg.

Oliver: Nu har han också allokerat, men han har fortfarande, han vill ändå leka. Som exempel, kanske ett år sedan fick jag något mejlutskick, så jag bara, vad är nu detta? Han hade signat upp mig på det här mejlutskicket från det här företaget. "Det här kommer att bli stort." Det är ofta en kontraindikator. Så han har haft några sådana idéer, och han försöker sälja på mig och mina systrar. Men jag är liksom, jag bara nej, jag gillar mina pengar.

Jan: Jag gillar mina pengar. Nej, men med all kärlek.

Oliver: Det är ju lite trisslottsaktigt. Det är väldigt högriskföretag vi snackar om, och det är mycket medicin. Det är jättesvårt att fatta det.

Jan: Går det bra så går det jättebra. Men oftast går det ganska dåligt.

Oliver: Jag satsar själv inte på den branschen som jag har varit i. Det är så mycket med kapital, de kan göra så mycket grann om emission och så vidare. Det kan vara så svårt att förstå, utspädningar och hit och dit.

Caroline: De kan också göra massvis med bra studier, komma till klinisk fas 3, och så går det åt skogen. Så är det jättemycket pengar som försvinner. Men det är roligt ändå.

Bästa tipsen till någon som är 25

Jan: Vilka skulle dina tips vara, undrar Totran, till någon som precis börjar spara, eller någon som är 25? Vilka är dina bästa tips?

Oliver: Ja, mina bästa tips. Njut mer längs vägen, försök tänka på det. På ett ekonomiskt plan så är det, börja spara. Mönstret är viktigare än summan.

Jan: Vanan.

Oliver: Fokusera på de stora vinsterna. Bostad, bil. Bil är ju något många unga köper väldigt tidigt.

Jan: Har du bil?

Oliver: Nej. Nu bor jag i en storstad också.

Jan: Vi bor 200 meter från dig och har bil.

Caroline: Jag vet. Vi har ingen familj. Men bostaden är bra, men bilen, den tänker vi nej på. Om man kan, i min ålder.

Oliver: Köp i alla fall inte en dyr bil. Så det är bil, samma med resor. Det är såklart en kul resa, men man kan göra det ansvarsfullt. Det är en sån sak jag kan tänka på mig själv. Det är väldigt lätt att spara och vara duktig 11 månader hemma, sen när man kommer iväg på resan så blir det bara, wow. Gör det på ett ansvarsfullt sätt, att man använder upp sina pengar. Det är väldigt lätt att göra så många kloka småval i vardagen, men sen när man är på semester finns det en motivation att man ska bara släppa allt. Men så är det, men vi tar taxi, och så kostar det 2 000 kronor. Man kan åka buss även i Portugal. Man behöver inte bara släppa allt bara för att man är på semester. Och sen månadssparande, indexfonder, jättelätt att sätta upp, gör det. Har du en partner, prata om det här. Även om du tror att din partner har så sjukt många åsikter om pengar och ekonomi. Desto tidigare man tar det, desto bättre.

Hur når man unga om pengar?

Jan: Bra. Har du ett tips till någon förälder? Det är nog många som sitter här med kanske barn i din ålder. Vad är det man kan göra för att få dem intresserade? Hur når man någon i din ålder?

Oliver: Hur når man någon i min ålder? Det är klart att alla tycker att pengar är viktigt i den åldern.

Jan: De har aldrig pratat med dem om det.

Oliver: Så det är liksom bara, det finns inte ett bättre tillfälle än nu. Börja prata om det. Men jag tänker också, dels prata om, vad har jag redan lärt dig? Medvetet eller omedvetet. Det skulle vara intressant, just för att man får med sig så mycket från sina föräldrar som man kanske inte tänker att man skickat vidare. Och att vara, var inte dömande, utan var väldigt öppen mot dina barn.

Caroline: Jag tänkte också där, hur skulle jag komma fram till den, var inte dömande? Jag tänker att vår generation, som är lite äldre, kan tycka så här, ungdomar, de vill bara ha kul, de vill bara slösa bort sina pengar. Men så är det inte. Och ibland måste man få ha kul, man behöver inte vara så himla duktig hela tiden. Och att inte bli dömd för det.

Oliver: Min pappa brukar säga så här, gör nu ingenting jag inte hade gjort. Då får man göra vad man vill.

Vad håller Oliver inte med om?

Jan: Är det någonting i vår syn på ekonomi du inte håller med om?

Oliver: Rikard brukar ju säga att ni är för defensiva. Har man vunnit det ekonomiska spelet, så kan man väl göra whatever. Som jag inte håller med om annars. Ibland säger du så här, jag kan inte köpa det här under mig. Våga unna sig mer, tänker jag. Ha roligt. Ha roligt, tänker jag, för dig också.

Jan: För dig också? Ja, men nej. Att ha kul, att gå och få en massage. Det är som min kompis Niklas, han bara mejlar mig, här en vecka, jag förstår inte din bilstrategi i livet. Vi pratar om bilar nu igen. Men du måste ju finna glädje i att ta reda på så mycket som du tänker.

Oliver: Ja, men det gör jag.

Jan: Oliver, vad tycker du om utdelningsinvesteringar? Jag kan säga till dig som lyssnar, vi har en lång diskussion i forumet om det här just nu.

Oliver: Nej, men så här, om det är studien då, kanske det blir något avsnitt om det, att det kan hjälpa pensionärer att spendera mer pengar. För det känns så här, jag får den här pengen i utdelning, då är det mer okej att använda dem. Så om det funkar så, för all del. Men jag ser ju också ofta många, det är en fälla. Ser man så här, kolla, så hög utdelning, det här blir jättebra. Och då är det ofta något som är fel. Jag är väl inget superfan.

Vad lägger Oliver pengar på utan dåligt samvete?

Jan: Bra, som är tankar på att unna sig. Du undrar, både Magnus och Maria F, vad lägger du pengar på själv utan dåligt samvete?

Caroline: Solresor till Biarritz.

Jan: Ja, exakt.

Oliver: Solresan kostar man ändå på sig. Men jag försöker ändå resa en del. Det är väl det jag mest lägger pengar på, skulle jag säga.

Jan: Här var också en fråga. Vilken position spelar du när du spelar handboll, och vilket lag?

Oliver: Jag spelar i IK Hörby. Högernia, vänsterhänt.

Jan: Bra. Sen var det också någon här. Formel 1. Favoritförare och favoritstall.

Oliver: Ja, precis.

Jan: Du förstår inte vad det betyder? Jag förstår inte frågan. Hur försvarar man ett F1-intresse mot en RT-publik som tänker totalkostnad? Det är jätteroligt, var kommer det här ifrån?

Oliver: Jag tittar ju på Formel 1 en del, på tv då, och har haft släktingar som gjort det. Men det är bara senaste åren jag börjat bli intresserad. Kusiner som har kört gokart. Stall är ju då liksom lag, kan man säga.

Jan: Vilket är favoritstall?

Formel 1, fotboll och handboll

Oliver: Alltså den är ju, för jag är lite så här i sport, jag är lite, alla heter sådär. Du kan gilla alla? Jag kan gilla alla. Jag tyckte det var kul att Lando Norris fick vinna nu, för McLaren, fast appen är ju hatad. Men man måste ändå imponeras av, och liksom, vinna skylten som stall. Ferrari, jag har varit på Ferrari-museet, det är ju anrikt.

Jan: Det är i Italien någonstans.

Oliver: Maranello.

Jan: Angaudlin, Jesper.

Caroline: Men vet du, det var någon mer fråga där, hur man kan försvara det.

Oliver: Miljömässigt och ekonomiskt så är det ju en lyx- och flärdsport, så den är väl svår att försvara på det sättet. Men det finns ju ändå något fint i att det är flera hundra människor som bara lägger ner all sin tankekraft för att få den här bilen att funka så bra som möjligt, och vinna de här små, små fördelarna.

Jan: Precis, alla i communityn som är så här optimerare borde ju älska det.

Oliver: Ja, alla ingenjörer i community måste ju älska den här nördigheten.

Jan: Angaudlin, Jesper har sagt att han nog har sett dig på läktaren på MFF-matcher. Är det MFF eller är det något annat lag?

Oliver: Ja, men det är ju MFF i Sverige som gäller. Vi hade säsongskort ett tag, familjen där, när det gick som fantastiskt i Europa också, 2014, 2016 och sånt, med pappa och mina systrar. MFF, ja, absolut. Jag var där på företagsbesök med Unga Aktiesparare i tisdags.

Drömmatch och drömsportevenemang

Jan: Kul. Drömmatch och drömsportevenemang, hur skulle du vilja uppleva det, undrar Magnus?

Oliver: Ja, men El Clásico, Real Madrid, Barcelona. Jag har varit och sett Atlético Madrid mot Real Madrid för två år sedan. Så det är ju en drömmatch. Det finns många sådana coola derbyn, Old Firm, Celtic, Rangers.

Jan: Är det ett VM eller något sånt?

Oliver: VM, såklart. Där har vi också diskussioner.

Jan: Ja, det är fotbolls-VM, men är det okej att ta sms-lån?

Oliver: Ja.

Jan: Och någon var så här, sälj första njuren för gruppspelen, andra för slutspelen.

Oliver: Och någon var så här, nej, men jag hade velat vara en person som du, som kan överväga det.

Jan: Ja, verkligen.

Oliver: Ja, det var jättekul. Och sen i handboll finns det så här Champions League inom det, när de bästa lagen från hela Europa tävlar mot varandra. Så finns det Final Four, då möts de fyra bästa lagen över en helg i Köln i Tyskland. Det skulle jag vilja åka och titta på.

Bucketlist och surfing

Jan: Vad står på önskelistan, om inte pengar vore ett problem, vad skulle du köpt eller upplevt då, undrade Into the World?

Oliver: Det skulle vara, om man skulle försöka bli riktigt bra på att surfa. Jag skulle typ göra det kanske i ett halvår. Det är väl det jag tänker spontant.

Jan: Där har du en bucketlist.

Oliver: Undrar Maria F. Nej, men jag vet det där från Die with Zero, Time bucketlist. Men jag har inte gjort någon utstuderad faktiskt. Jag tror jag påbörjade lite. Men nej, det är ju sånt som man hör hela tiden, jobbar med, om man kan säga det. Men absolut, där har jag tagit tag i det.

Caroline: Apropå surfning, har du sett Point Break?

Oliver: Ja, det har jag gjort.

Caroline: Det har du?

Oliver: Ja! Då fick jag lära mig vad Point Break är.

Caroline: Men är du inte rädd för havsdjur och klippor och sånt under havet?

Oliver: Ja, jo, verkligen. Hajar och grejer. Men ja, man får släppa det.

Jan: Man får släppa det. Det är kul.

Caroline om Oliver

Jan: Bra. Jag tänker också här en fråga till dig, Caroline. Vad är det första du tänker på när du tänker på Oliver?

Caroline: Jag tänker att Oliver är som en klippa. Jag vet att du kommer klockan nio och att du brukar gå klockan fem, och att vi brukar prata om vad det blir för mat idag och sånt, att du är matintresserad. Det tycker jag är trevligt. Men jag tycker du verkar väldigt ordentlig, och jag är glad över att du sätter upp kalenderstrukturen och tänker, okej, vad är målen här, med företaget. Jag är väldigt glad för det, för jag gillar också sån struktur.

Jan: Ja, det vet jag. Jo, bra. Så här, följdfråga på maten då. Signaturrätt i köket, och vilken är den värsta middag du någonsin lagat?

Caroline: Lagat och varit med om och fått.

Oliver: Ja, gud. Det sämsta jag lagat, jag såg nyss, det var så här Jamie Oliver, han hade ett tv-program, var det inte så, jag kollade på, det var så här, allt skulle gå på någon kvart, tror jag tv-serien gick ut på. Och så gjorde han en sån här citronpasta typ. Ja, det låter ju perfekt. Det var rätt många år sedan, och så smakade jag på det och bara, alltså det här är fint. Och då skulle hela familjen äta det, och mamma fick steka bacon och lägga i något. Jag var så knäckt.

Caroline: Man tänker att det ska bli gott.

Oliver: Jag gjorde det katastrofdåligt. Men vad var det som blev fel? Jag trodde att det smakade bra. Skitmysko typ. Jag var helt knäckt, jag kommer ihåg det väldigt tydligt.

Jan: Och vad är signaturrätten?

Oliver: Jag har inget jättestarkt. Jag försöker öva på att bli bättre på att göra schnitzel. Det är mycket trevligt med örtsmör, det är mycket gott.

Caroline: Det kan absolut vara en signaturrätt, men duktig på det.

Vilken vibe på kontoret?

Jan: Vi ska börja runda av, men Ytsla, vilken vibe stämmer bäst in på RT-kontoret? Industry, Mad Men eller Anchorman?

Oliver: Ja, precis. Jag har sett alla de här, jag har sett lite av Industry, Mad Men också, och Anchorman. Jag vet inte. Inne på kontoret när vi sitter, det kanske är lite så här, bara just orden Mad Men, ibland kan jag tänka mig. Om man skulle ta orden bokstavligt, skit i vad serien handlar om, att det är lite så här, kolla nu vad jag gjorde med Cloud här, titta här, jag har suttit uppe hela natten och gjort det här. Annars är det ju väldigt långt ifrån finans, måste man säga, om man tänker att det skulle vara någon sån macho-grej. Det är det ju inte. Vi hade ju ett möte förra veckan med en samarbetspartner, och då stod du och liksom så vida kött.

Jan: Ja, precis. Du har kollat på Industry, undrade Bersioka.

Oliver: Ja, men de första säsongerna har jag sett.

Jan: Vad är det för någonting?

Oliver: Jag vet inte heller. Är det en sån Silicon Valley-grej?

Jan: Nej, det är tradinggolv, mäklare, man följer dem.

Oliver: Är det på Netflix? HBO, eller Max heter det kanske.

Jan: Ja, nej. Hemskt. Ja, men det är liksom finans. Exit.

Memes, Warhammer och spettekaka

Jan: Ytsla undrade, favoritpepe? Den här memen.

Oliver: Nej, jag vet inte. Jag vet inte vad det finns för något. Finns det inte något nöjt? Eller är det det här med kavlar?

Jan: Det är grodan, tror jag. Den gröna grodan. Jag känner mig besegrad. Den här hade jag också varit så här, jag vet inte riktigt. Vilken Warhammer 40k-ras är bäst, undrar två personer, både Ytsla och Bersioka. Vad är nu detta?

Oliver: Jag tror det är något tv-spel, men jag har inte spelat det. Warhammer.

Jan: Jag tror jag hade gillat det om jag hade spelat det.

Oliver: Jag har spelat World of Warcraft, men jag tror inte det har något med det att göra.

Jan: Magnus undrar, gillar du spettekaka?

Oliver: Jag har aldrig ätit spettekaka, tror jag. Det är så dåligt. Det ska vara väldigt speciellt. Det smakar mest bara socker. Jag har varit på I Love Lunds företagsbesök ibland. Han ger alltid spettekaka till alla, varsågod om de vill, eller nej. Björn ger det alltid till dem han har besök av. Det är en sån, hålla traditionen vid liv.

Caroline: Jo, men det är en fin skånsk tradition, den är ju väldigt fin, spettekakan. Men jag minns att jag blev besviken när jag var liten och fick smaka på spettekakan.

Jan: Vi får kanske ta det. Du fick smaka, vi var i Kärnan, du fick käka ostron. Så vi kanske ska testa spettekaka också på någon sån.

Avslutningsfrågor: sämsta rådet inom finans

Jan: Bra. Du, sista av två avslutningsfrågor som vi alltid tar. Sämsta rådet inom finans.

Oliver: Nej, men det är ju det här när banken har avsatt att de vill hjälpa mig med det här. Spring och göm dig nu, när de vill hjälpa mig och gå i pension. Då blir man så här, nej, förmodligen inte en bra idé, om du gillar dina pengar.

Jan: Jag vet att du läser mycket. Vilka är dina favoritböcker? Det behöver inte bara vara finans, men det kan få vara finans.

Oliver: Ja, men Morgan Housel får jag ju säga då. Jag träffade ju honom på Berkshire Hathaways årsstämma, andra gången jag var där, då var jag också helt blown away. Jag tror inte att jag fick fram så många ord, men jag tog en bild med honom, så det var mycket stort. Jag läser hans blogg. Sen Nick Maggiulli, han har ju ett nyhetsbrev varje tisdag, man får dem, och hans bok "Just Keep Buying".

Jan: De har ju släppt en ny bok igår som vi måste läsa, som vi ska ta i ett avsnitt. Vem har gjort det? Ben Carlson, "Risk and Reward". Både Nick och Barry pratar om den.

Oliver: Ja, det har jag inte koll på.

Favoritböcker och Slöseriombudsmannen

Oliver: Och Nick Maggiullis del om Rikedomstrappan tycker jag också är väldigt bra. Eller man kan läsa på Rika Tillsammans. Bill Perkins, "Die with Zero". "Rich Dad Poor Dad" läste jag väl rätt så tidigt. Naval Ravikant, "The Almanack". Det är väl de jag kommer på som ofta toppar för mig. Men jag har i Notion skrivit för varje bok.

Caroline: Hur har du skrivit? Vad du tycker eller vad du gillar?

Oliver: Jag har försökt, jag har slarvat på sistone. Men ett tag hade jag en template från en youtuber jag tittade på. Det tog ändå en timme eller två att gå igenom och skriva för varje bok. Så där finns ändå mycket material. Alex Hormozi är entreprenör, han har en sån här "$100M Offers". Och så har han några andra, "$100M Leads". De är väldigt bra kring företagande. Ja, sen "The Big Short". Om man har sett filmen tycker jag man borde läsa boken.

Caroline: Är boken bättre?

Oliver: Ja, det tycker jag. Mer detaljrik. Sista meningen där är väl typ så här, det finns något fint i att få något man aldrig kommer behöva betala något för. Inkapslar hela finanskrisen där. Ja, det finns många böcker man kan rabbla. Harry Potter är typ det enda jag har läst.

Jan: Ja, men det är good enough. Jag tänker, så avslutningsvis, vi måste också göra en shoutout till, vad heter han som du följer? Hans skatte… Slöseriombudsmannen. Ja, Filip. Det är också något du följer och brukar visa mig när vi sitter och käkar lunch.

Oliver: Ja, det är jag prenumererad på också.

Caroline: Jo, men man kan också skratta lite grann åt saker som det slösas pengar på. Men man kan också bli upprörd.

Tack och avrundning

Jan: Men det är precis den där halvgrejen. You can't make this shit up. Och man blir lite upprörd. Och det är ändå väldigt humoristiskt. Så att därför man gör det. Du, Oliver, är det något mer jag borde ha frågat?

Oliver: Nej, det är väl… nej. Det är svårt att komma på.

Jan: Jag pratar nog inte bara för mig, utan för hela communityn. Jag är sjukt glad och tacksam för det jobbet du gör, att jag får ha dig som kollega och att du bidrar.

Jan: Jag brukar säga det när vi träffar andra, att i mångt och mycket beror det vi gör på den nivån vi gör det på, på dig. Att vi kan göra så mycket, även om jag står där framme ibland på scenen, så kan jag göra mycket av det jag gör tack vare att du gör det du gör. Så jag är glad att du skickade det där mejlet. Jag är glad att du var en ambitiös djävul, och jag är jätteglad för det jobbet som du gör. Så tack.

Oliver: Tack så mycket.

Jan: Och tack till dig som har lyssnat. Tack så mycket.