Hem » Poddavsnitt » Jan och Caroline: pengar, ansvar och RikaTillsammans bakom kulisserna469

Pengar, ansvar och RikaTillsammans bakom kulisserna

Del två av det personliga samtalet om identitet, ansvar, att jobba ihop som par och varför det blev indexfonder. Del 2 av 2.

Jan Bolmeson
Skrivet av
Jan Bolmeson, RikaTillsammans
Investerat sedan 1996 · Bloggat sedan 2007
Avsnitt: 469
Avsnittslängd: 1 tim 13 min
Se på YouTube
Publicerad
13 minuters läsning
1 kommentar

Det här är RikaTillsammans bakom kulisserna, den andra och mer personliga halvan av mitt och Carolines samtal med Oliver. Mindre om fondval, mer om det som ligger bakom: hur ett rop på hjälp 2007 blev en så stor del av våra liv, varför jag väljer index trots att jag kan aktier och vad som blir tungt när vi når många. Vi har aldrig byggt en fasad, så här lyfter vi på luckan och berättar hur det faktiskt är.

Avsnitt 469 | Publicerat 33 minuter sedan.

Pengar, ansvar och RikaTillsammans bakom kulisserna
1 tim 13 min

Avsnitt 469. Senast uppdaterad 2 sekunder sedan (2026-06-15) av Jan Bolmeson.

Denna video finns att se på Youtube eller via videon ovan.

Innehållsförteckning

Du kan lyssna på detta avsnitt (469) där poddar finns, t.ex. på Acast. För innehållsförteckningen med tider, se fliken till vänster med längden på avsnittet.

Referens: Saknas.

Innehållsförteckning

Denna sida uppdaterades 2 sekunder sedan (2026-06-15) av Jan Bolmeson.

Sammanfattning och guldkorn

Det viktigaste att veta. Swipa för att se fler.

RikaTillsammans bakom kulisserna: del 2 av det personliga samtalet

Det här är den personliga andra halvan av samtalet som handlar mer om livet bakom RikaTillsammans än om ekonomitips. Det hela började med en kommande intervju i SvD som handlade mer om oss än indexfonder. Normalt sett tycker jag inte att vi är så himla intressanta, utan det är ju budskapet. Vi är bara där för att göra budskapet lite mer lättillgängligt och inte lika torrt som när det kommer i formen av en myndighetsrapport.

Men det kändes orättvist att SvD-läsare skulle få en annan sida av oss än vad du i communityn får. Därför satte vi tre, Jag, Caroline och vår kollega Oliver, oss ner och pratade om hur ett ensamt hobbyprojekt blev Sveriges största community om privatekonomi, om identitet och ansvar, om kritik vi fått och om vad som händer när ett sidoprojekt växer in i resten av ens liv.

Du kan läsa denna artikel fristående, men den hänger ihop med del ett, där vi pratade mer om lärdomar och pengar. Här pratar vi mindre om vilken indexfond du ska välja och mer om det som finns under ytan: relationer, rädslor och vad det faktiskt kostar att bli något större. Om du någonsin undrat varför vi gör som vi gör, snarare än vad vi gör, är det här samtalet för dig.

Pinsamt nog började det som ett rop på hjälp

Det var aldrig meningen att RikaTillsammans skulle bli det som det blev. Det fanns ingen plan eller ens idé. Snarare föddes det ur ensamhet. Runt 2007 och 2008, mitt i finanskrisen, förlorade jag pengar och kände mig ganska ensam. Jag hade i princip ingen att prata ekonomi med. Ibland brukar jag skoja om att RikaTillsammans egentligen var ett rop på hjälp – ett sätt att träffa likasinnade, få prata om ekonomi och bolla mina egna tankar med andra.

Det är lätt att glömma hur annorlunda världen såg ut då. Facebook-grupper fanns inte i den utsträckning de gör nu. Poddar fanns knappt. Lyxfällan hade precis haft sin första säsong. Det fanns några andra bloggare och på sin höjd några forum. Så jag skrev. Jag läste böcker, gjorde anteckningar, publicerade långa artiklar, och sakta började folk hitta dit.

De första tio åren var det inte särskilt seriöst. Det kunde gå ett halvår utan att jag skrev något, eftersom mitt riktiga jobb låg någon annanstans. Vändpunkten kom 2018. Jag hade skrivit en artikel på 10 000 ord, och någon hörde av sig: ”Jan, det tog mig tre dagar att läsa det här. Kan du inte prata in det i stället?”

Jag testade, men att läsa upp text rakt av blev skittråkigt. Så jag bad Caroline sitta med och ställa frågor. Hon blev läsa ren i studion, hon som vågade fråga ”vad är inflation?” och ”vad är real avkastning?” mitt i mina resonemang. Det är ungefär där RikaTillsammans, som folk känner det i dag, faktiskt började.

Jag gör indexfonder för att jag kan aktier, inte tvärtom

En frustrerande missuppfattning om mig är att jag förespråkar indexfonder för att jag inte fattar aktier. Det är precis tvärtom. Jag gör index för att jag kan aktier, och därför vet hur svårt det faktiskt är att slå marknaden över tid. Jag försökte på riktigt i över 10 år.

I början byggde jag en stor del av min identitet kring det motsatta. Teknisk analys, fundamental analys, läsa årsredovisningar, läsa klassikerna känslan av att vara bättre än marknaden och bättre än andra. Även kallat att man står på toppen av Mount Stupid enligt Dunning-Kruger-modellen. Där stod jag med en jätteflagga. 😂

Med åren har jag landat någon helt annanstans. När jag tittar på proffs tillsammans med stora team och i princip oändliga resurser ser jag att de visserligen kan slå index före avgifter, men de tar betalt för det och den lilla vinsten kommer aldrig fram till spararen. Tvärtom sker det ofta dessutom på andra småsparares bekostnad. 

Vi släppte en reel om en studie som fastnade hos mig: tiden en småsparare i median lägger på sin research inför ett aktieköp är sex minuter, och den tiden går dessutom åt till att titta på en dagsgraf. Snittet ligger förvisso på 29 minuter, men det dras upp av de få som lägger elva timmar eller mer. Samtidigt sitter någon som communityns André Granström och lägger bokstavligt talat dagar på en enda analys. Stora team gör ännu mer jobb, de kan ha analytiker vars enda jobb 60 timmar i veckan är att följa 1-2 bolag. Man tävlar alltså mot proffs med i princip obegränsade resurser.

De som handlar med enskilda aktier är typ som en amatör som aldrig varit ute och sprungit, ställer upp i Stockholm Marathon och förväntar sig – på fullt allvar – att vinna.

Och det lömska, som Oliver påpekade, är att när det går dåligt skyller man gärna på otur, på att man ”trampade fel på trottoaren”, i stället för på oddsen. Det tog mig många år att verkligen förstå det de gamla investerarna säger: enkelhet slår komplexitet och den enkla portföljen är det svåraste man kan landa i. Att avvika från index har ett pris och det priset betalar nästan alltid spararen själv.

Sju procent av Sverige har nåtts av vårt innehåll under en månad

När folk frågar hur stort RikaTillsammans är blir svaret nästan absurt när man ser det på en rad. Forumet har runt 35 000 registrerade användare, men de allra flesta läser bara, eftersom allt går att läsa utan att logga in. Där ligger 750 000 kommentarer och tiotusentals besvarade frågor.

KanalRäckvidd
Forumet~35 000 registrerade, ~750 000 kommentarer
Instagram~96 000 följare
Nyhetsbrevet~70 000 prenumeranter
YouTube~33 000 prenumeranter
Visningar i snitt per månad~3 miljoner

Som mest nådde vi i mars runt 722 000 konton under en månad, delvis med hjälp av en samarbetspartner som boostade. Det är ungefär sju procent av Sveriges befolkning. Det är helt sjukt.

Det som gör dem verkliga är de små mötena: pizzakillen på hörnet som säger ”jag har sett dig”, mannen på skolavslutningen som ropar:

Du, jag känner igen dig! Du är han indexmannen! 😂

På barnens skolavslutning häromdagen

Eller polisbilen som rullade upp bakom mig på promenaden, vevade ner rutan och ropade ”Du, Jan, vilka fonder ska man välja?”. Jättekul, men även jag hoppar till när en polisbil rullar upp bakom en på cykelbanan. 😂

Reels är det jag oftast blir igenkänd på, och där kan ett enda klipp ses av över 100 000 personer. Det är lite sjukt och går inte att föreställa sig, men det är jättekul att se att det finns riktiga personer där bakom statistiken. Därför är jag alltid glad när någon tar sig modet att komma fram, det vågar jag inte alltid själv när jag träffar någon jag följer.

Forskningen blev tryggheten, men ansvaret kan bli för tungt

Ju större vi blivit, desto noggrannare har jag blivit med vad jag säger. Jag vet att det vi tipsar om påverkar andra på riktigt. Så fungerar vi människor; inom områden vi inte själva är insatta i gör vi som någon kunnig som vi litar på säger. Säger en träningsprofil något jag inte är så intresserad av eller orkar verifiera, så följer jag det.

Om vi säger ”köp X” är det många som faktiskt gör det. Det är lite läskigt på riktigt – för att investeringar är per definition att fatta beslut på ofullständig information. Dessutom trillar 9 av 10 personer – inkl. vi själva – hela tiden i fällan att utvärderade ett beslut baserat på utfall. Det är jättedumt i ett område som påverkas av slump och ofullständig information. Ett beslut kan nämligen vara rätt även om utfallet blir det man inte önskade sig.

Det är just därför forskningen blivit en sådan trygghet för mig. Då är det inte jag som tycker i alla situationer, jag speglar bara vad studierna visar. Baksidan är att ansvaret kostar ändå. Vi har tackat nej till en en del samarbeten och vissa gäster. Särskilt eftersom jag märkt att alla inte alltid är lika öppna för att utforska andra ståndpunkter eftersom det är mentalt jobbig (typ när jag bjuder in aktiva förvaltare till podden).

Om jag skulle lägga ner RikaTillsammans så kommer anledningen med stor sannolikhet vara att jag upplever att ansvaret är för stort eller att det inte längre är utvecklande för mig.

Vi har också lagt orimligt mycket tid och pengar på jurister kring bland annat EU-lagstiftning kring investeringsrekommendationer och reglerna för investeringsrådgivning. Sedan ser jag någon skriva tre rader på Twitter om en het aktie, ”Aktie X = gratis pengar, punkt” och tänker: det där hade vi aldrig kunnat säga.

Caroline satte ord på en sida av det jag själv inte riktigt nått. Som kvinna, sa hon, är man redan van vid att bli bedömd, och efter att hon doktorerat kände hon att hon aldrig mer kunde säga något hon tagit ur luften utan att ha på fötterna. Det är ungefär där jag landat också. Friheten att slänga ur sig vad som helst är borta, och det är priset jag betalar för att så många lyssnar.

Onoterat kan bära andra värden än avkastning

En del av det vi gör med pengar handlar inte om avkastning, utan om att de ska göra något vi tror på. Trots att jag avråder från onoterat har vi investerat en hel del i det, och jag ser det delvis som välgörenhet i en annan form. Vi ger också mer direkt: ett fadderbarn i Uganda vars skolgång vi finansierar, ett månadsgivande till SOS Barnbyar, och dricks i varje Uber och till vår lokala Faktumförsäljare.

Caroline säger något klokt om det här: egentligen borde inte välgörenhet behöva vara viktigt i ett samhälle, för att behovet i sig är ett tecken på att något inte fungerar. Jag håller med, men tror ändå att den här delen kommer att bli viktigare för oss framåt.

”This is what you get”: vi har aldrig byggt en fasad

Vår kanske största styrka är att vi aldrig byggt en persona. Vi är samma människor i podden som vid mataffären och på förskolan och det är ett medvetet val lika mycket som en bekvämlighet. Att hålla reda på vad man sagt och vilken roll man ska spela vore omöjligt.

Vi såg dokumentären om manosfären på Netflix, och det som slog mig var hur tydligt uppdelat det var för många: en offentlig figur och en privat person, två ofta helt olika människor. För mig, som har autenticitet som en av mina viktigaste värderingar, är just det den värsta sortens stress. Det enda vi har valt är att hålla våra barn utanför RT så mycket som möjligt eftersom det är inte något som de aktivt har valt själva.

Vi försöker inte hålla någon fasad. This is what you get. Både på gott och ont. Jättebra saker blandade med kanske inte så bra saker. Det är ju därför jag brukar svara ”Tack och förlåt” när någon säger ”jag har följt dig i flera år.” 😂

Att inte hålla fasad har ett pris också. För något år sedan fick jag ett litet sammanbrott på en parkering. Jag hittade ingen plats, och precis när jag stod och väntade på en lucka körde någon annan in i den. Jag hoppade ur bilen och skrek, och min dotter i baksätet ville mest av allt bara krypa ner och försvinna. Efteråt fick jag ångest, letade upp personen via registreringsnumret och bad om ursäkt. Jag berättar det för att autenticitet inte bara är de fina stunderna. Det är att äga det dåliga också, och att städa upp efter sig när man har betett sig illa.

Det hänger ihop med hur vi byggt verksamheten, för hur pengarna kommer in avgör också vad vi tillåter oss att äga och säga. I grova drag vilar allt på fyra ben:

  • Supportrar som via Patreon ger mellan 39 och 400 kronor i månaden. En stor och viktig del.
  • Reklam i podden, forumet och på sajten. En del är automatisk och utanför vår kontroll, men vi har sagt nej till betting och lån.
  • Sponsrade avsnitt och samarbeten, där en partner betalar för att medverka.
  • Event och föreläsningar, som flockenträffarna, plus lite konsulting vid sidan av.

Men vi förvaltar inga pengar och säljer ingen rådgivning. Vi vill helt enkelt inte ha dina pengar, och vi tjänar lika mycket oavsett vad du gör med ditt sparande.

Det tror jag är ett av de bästa beslut vi tagit, för det betyder att jag inte behöver hålla någon fasad kring varför jag rekommenderar det jag gör. Skulle vi ändra åsikt får vi helt enkelt säga att vi hade fel, och köra på det nya. Jag har noll prestige i att erkänna misstag eller ändra åsikt.

Ett rikt liv byggs i vardagen, inte i lyxen

Det jag oftast återkommer till, både i hur vi lever och vad vi rekommenderar, är att ett rikt liv byggs i vardagen snarare än i de stora lyxköpen. Ett råd jag fastnade för tidigt:

I stället för att planera ett liv med fyra veckors semester, planera ett liv du inte behöver ta semester från.

Charlie Söderberg

I praktiken handlar det mycket om att betala bort energiproblem snarare än att jaga status. Det får gärna vara småsaker. En extra laddsladd vid både soffan och sängen så jag aldrig behöver leta, en hyrbil när vår egen strular, hantverkare i stället för att göra allt själva, eller appen Yepstr för att anlita ungdomar i kvarteret till löv och småfix. Bra mat och tid ihop står högre på listan än prylar och märken. Det är där vardagen för oss blir rikare.

Jag ska samtidigt vara ärlig med att jag inte är den rationella maskin jag gärna vill framstå som. Jag är en känslomänniska rakt igenom, jag förnekar det bara för mig själv. När vi köpte vår Tesla var det känsla före logik, ett bevis på att ”det går bra nu”, och först därefter rationaliserade jag beslutet med research.

Det är därför Caroline är en bra partner – på finanslingo skulle man kunna skoja att hon är den Bolmesonska compliance-avdelningen. 😂 Ofta räcker tanken på att förklara ett infall för henne för att jag ska inse att vi lika gärna kan strunta i det och köra fondrobot eller indexfond.

Det finns en spänning i det här som jag tycker är värd att stanna vid. På många sätt har vi redan vunnit spelet, och ändå är jag inte klar med ångesten över att sluta prestera, att inte gå plus varje månad. Jag är en osäker högpresterare, och jag har åtminstone sjukdomsinsikt om det.

Den kanske ärligaste lärdomen efter alla år är att fler borde tillåta sig att faktiskt använda sina pengar. Jag möter hela tiden människor som inte vågar röra ett arv eller ”den andras” pengar och böcker som Die with Zero sätter fingret på exakt det. Forskningen pekar åt samma håll: om pengar inte gör dig lyckligare spenderar du dem antagligen på fel saker. Det är okej att unna sig, och oftast är det i vardagen unnandet gör mest skillnad.

NYHETSBREVET

Få guldkornen direkt i din inkorg

Häng med 70 000+ andra prenumeranter som varje vecka får våra bästa tips, guldkorn och idéer om privatekonomi, sparande och investeringar — direkt i mejlen.

Anmäl dig till nyhetsbrevet →

Läs vidare

Om du vill fördjupa dig i tankarna bakom RikaTillsammans, varför vi tjatar om index och hur vi ser på pengar och liv, har vi samlat våra mest relevanta sidor här:

Transkribering av hela avsnittet

Nedan har vi transkriberat hela avsnittet för dig som hellre läser än tittar eller lyssnar. Den är gjord med AI så den är inte ordagrann, utan fokus har varit på läsbarhet.

Visa hela transkriberingen

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

  1. RikaTillsammans - ett rop på hjälp
  2. Vad lägger ni gärna pengar på?
  3. Vad lägger ni för mycket pengar på?
  4. Och för lite pengar?
  5. Onödiga köp
  6. Svårast att göra avkall på
  7. Vad har Jan fått dig att ändra?
  8. Om pengar inte var en faktor
  9. När går känsla före logik?
  10. Sämsta köpet
  11. Dyra klockor
  12. Välgörenhet
  13. Enskilda aktier och börsnoteringar
  14. Ekonomisk komplimang till varandra
  15. Fattigveckan
  16. Köpa allt barnen vill ha
  17. Hur RikaTillsammans började
  18. Manlig identitet och varför det blev index
  19. Att jobba ihop som par
  20. Hur stort är RikaTillsammans?
  21. Hur det är att vara så publika
  22. Ansvaret med att vara så stora
  23. Hur RikaTillsammans finansieras
  24. RikaTillsammans och privatlivet
  25. Vem man möter i communityn
  26. Om fem år
  27. Prao
  28. Polis och hemvärn
  29. Poddar och böcker
  30. Sämsta rådet och bästa böckerna

RikaTillsammans - ett rop på hjälp

Jan: Vad många inte känner till är att RikaTillsammans faktiskt startade lite som ett rop på hjälp. Jag kände mig lite ensam, jag hade inte så många att prata ekonomi med där runt 2008 i samband med finanskrisen. Vad många inte tänker på i dag är att TikTok inte fanns, Facebook-grupper fanns inte.

Jan: Lyxfällan hade precis haft sin första eller andra säsong. Det var lite en annan värld. Och det är väl det vi dyker in i, den här del två av det här mer personliga avsnittet med mig och Caroline. Vi pratar om hur Caroline blev läsaren och lyssnaren i studion och hur det kom sig att hon ställde så många frågor.

Jan: Men vi pratar också om baksidan av att bli något större. Vi pratar om ansvar, om kritik, om det här att ibland bli igenkänd. Och framför allt det stora ansvaret. Hur läskigt det är att vi vet att vi når många och att många faktiskt lyssnar på det vi säger. Vi kommer även in på hur det är att jobba ihop som par, om att vi har bråkat i poddstudion, våra olikheter som är både en styrka och en svaghet.

Jan: Men framför allt pratar vi om att RikaTillsammans aldrig hade blivit det det är i dag utan dig, utan communityn, utan det här nätverket, flocken av oss, för oss. Det här avsnittet går att lyssna på fristående, men jag brukar rekommendera att börja med det förra avsnittet, där vi pratar mer om lärdomar och pengar.

Jan: Här pratar vi mindre om fondval och mer om det som finns bakom. Identitet, relationer, vad som händer när ett hobbyprojekt blir en stor del av ens liv. Jag ska inte göra det svårare än så. Välkommen till del två, och här kommer Caroline och Oliver.

Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet.

Caroline: Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi och ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Vad lägger ni gärna pengar på?

Oliver: Vad är något ni gärna spenderar pengar på?

Jan: Jag blir mycket inspirerad av de här studierna som visar att ett rikt liv ges av vardagen.

Jan: Istället, som Charlie sa redan där 2008, att istället för att planera ett liv med fyra veckors semester, planera ett liv som du inte behöver ta semester från. Vi lägger mycket pengar på bra mat. Vi har en PT nu som vi har varje vecka, inte bara då och då. Vad lägger vi mer?

Jan: Resor, skidresa, städhjälp.

Caroline: Barnen lägger vi också.

Jan: Barnen, middagar, aktiviteter.

Oliver: Jag tänker på bil nu. Ni har haft otur med bil på sistone, men där tog du ändå hyrbil trots att det tog emot lite, för att underlätta.

Jan: Det underlättade mycket.

Jan: Ja, precis. Sånt. Alltså, betala bort energiproblem. Hantverkare, vi har inte gjort någonting själva på huset. Vi lägger pengar på Yepstr. Det var länge sedan nu, men typ Yepstr. Det brukar jag rekommendera när vi har sådana flockenträffar och folk frågar: vad gör ni andra som har en bra ekonomi med era pengar? Då säger jag: testa Yepstr.

Jan: Det är en app där man kan anlita ungdomar i sitt närområde mellan 15 och 23. Plocka löv i trädgården, måla ett staket, plocka undan efter en middag. Så slipper man det själv.

Caroline: Ja.

Jan: En av våra kompisar hade en sån champagneknapp på en fest. Tryckte man på den så kom det en 18-åring med champagne. Det var jätteroligt.

Caroline: Ja, det var det.

Jan: Sånt.

Caroline: Vi har haft katthjälp typ. När vi varit bortresta någon gång.

Jan: Sladdar så klart. Teknikprylar lägger jag mycket på. Vet du vad, Caroline, jag insåg det här när vi skojade. Jag startade ju företag 2003. Inte för att jag skulle bygga något stort eller förändra världen. Det var för att då kunde man köpa sladdar utan moms.

Caroline: Var det syftet? Du hade väl något annat syfte också. Att du kände dig understimulerad.

Jan: Nej, nej. Mitt första jobb, jag har aldrig varit anställd på riktigt, men jag var studentkonsult. Jag var utbildad och gjorde programmering och en massa sånt. Jag fick 150 spänn i timmen, eller vad det var.

Jan: Och så skulle jag köpa min dator för de här 150 kronorna efter skatt. Då tänkte jag: men de fakturerar 400 spänn ex moms för mig. Om jag kan fakturera får jag momspengarna, då kan jag köpa dator. Kommer du ihåg att jag köpte mycket datorprylar redan då? Det blev mycket billigare, för då köper man datorn med oskattade pengar och ex moms.

Jan: Det är typ halva priset. Så jag tänkte: kan jag inte fakturera istället för att vara anställd? That was it.

Oliver: Inget högt syfte där.

Jan: Nej.

Vad lägger ni för mycket pengar på?

Oliver: Nu hoppar vi in i ett segment där vi lämnade en cliffhanger i förra avsnittet. Caroline, du får börja. Vad lägger Jan för mycket pengar på?

Caroline: Jag tycker att det läggs för mycket pengar på sådana här prylar från Apple.

Caroline: Han tänker: ja men den här iPaden, den är inte gammal. Men det tycker alltid Jan. Ja, den börjar lagga nu. Men farmor har haft sin iPad i sju år. Så länge har inte han haft sin iPad.

Jan: Och då ska det sägas, då har de slutat uppdatera den med säkerhetsuppdateringar.

Caroline: När Jan säger så, då förstår jag att ja, det kanske är dags för en ny.

Caroline: Men det tar emot för mig att förstå att det behöver läggas mycket pengar på Apple. Ja, det är väl det typ.

Jan: Är det något annat jag lägger för mycket pengar på?

Caroline: Ja, sådana här proteinpuddingar och färdiga proteinshakes och sånt. Hur mycket pengar har gått till det här? Samtidigt, fine, jag gör det.

Oliver: Men igår provade du att käka ägg.

Jan: Ja, jag käkade två ägg. Det var helt sjukt, jag blev helt mätt. Sen käkade jag en lunch som inte mättade mig så mycket, kan jag säga.

Oliver: Nej. Jan, du får köra tillbaka och tänka. Vad lägger Caroline för mycket pengar på?

Jan: Nej, men jag unnar dig det. Jag har aldrig fattat all den här krämen och schampot och sådana saker. Sen upplever jag det där lite som du sa i förra avsnittet, att du har det där bulimiska. Ja, men det kan jag ibland se. Att det händer ingenting, så köper du ingenting.

Jan: Du är jättestolt över dig själv. Sen plötsligt kommer det fyra, fem tröjor. Och då tänker jag: jag vill inte veta vad det här kostade.

Caroline: Men det kan du lätt få se.

Jan: Ja, jag vet. Det är sant. Någon gång har du till och med ljugit för mig kring vad det kostade.

Caroline: Men det måste vara länge sen.

Jan: Ja, det var ett tag sen.

Caroline: Vad var det jag ljög kring?

Jan: Jag tror det var någon tröja. Säg att det kostar 2 500. Nej, det kostar 2 000. Varför ljuger du?

Caroline: Men du ljuger väl också för mig?

Jan: Nej, inte så mycket med sådana.

Caroline: Med utgifter och så.

Jan: Nej, där jag ljuger…

Caroline: Men det kostar typ 2 000, och då har man ljugit.

Jan: Ja, okej då. Ibland, när jag tar lite jobbiga investeringar, kan jag säga att vi lägger 130 och så lade vi 150.

Caroline: Ja, och då frågar jag…

Jan: Mycket skillnad.

Caroline: Då frågar jag: vad lade vi egentligen, Jan? Säg det exakta beloppet.

Jan: Ja, det gör jag då.

Caroline: Ja, men det är sant. Det är så att jag håller på med kashmirtröjor och hudvård och hårvård.

Jan: Ja.

Caroline: Det lägger jag pengar på.

Jan: Ja.

Och för lite pengar?

Oliver: Är det något Jan lägger för lite pengar på, Caroline?

Caroline: På sig själv, tycker jag. Fast nu lägger du ju pengar på de här proteinpuddingarna. Så det är ju till dig själv.

Caroline: Jag vet inte, jag tycker att du typ inte går och tar en glass själv. Men det är nog tid. Att du inte tar tid till dig själv.

Jan: Ja.

Caroline: Det är nog det som snarare är grejen.

Oliver: Är det något du tänker att Caroline spenderar för mycket pengar på, Jan?

Jan: Jag tänker att Caroline borde lägga mer pengar på sig själv. Du är väldigt generös med att lägga tid och pengar på barnen. Typ, ni går och målar porslin och sånt, men frisör var det länge att du inte la pengar på. Eller färga håret, eller vad det var du ville göra. Så jag tycker att du lägger för lite pengar.

Jan: På sånt du vill ha. Ibland pratar du om saker länge. Som det här Rule Power-stället. Som du önskade dig, som du har glädje av, du går och fryser. Sen köper jag det till dig, så köpte jag fel och så lämnar vi tillbaka. Men då köper du inte något nytt.

Caroline: Nej, nej.

Jan: Ja, sånt.

Onödiga köp

Oliver: Är det något Jan köper som är onödigt?

Caroline: Onödigt? Jag kan tycka att det är onödigt, men Jan tycker nog det är högst nödvändigt.

Jan: Berätta.

Caroline: Det kan vara olika sladdar, och man tänker: men har du inte redan? Han har inte den sladden som behövs för den här kameran, eller vad det var.

Jan: Då kan jag också säga, apropå sladd och vad vi lägger pengar på, så tycker jag så här:

Jan: Jag hade kunnat ta en adapter och flytta den från sovrummet till kontoret när jag behöver ladda telefonen. Men det tar energi för mig. Då köper jag hellre en ny sladd och en ny adapter. Så har jag en i soffan där jag brukar ligga och läsa. Sen har jag en vid sängen, så jag aldrig behöver vara i det där:

Fan, var är nu adaptern? Och flytta runt den i lägenheten.

Jan: Så vi har laddningssladdar där vi ofta är. Sånt tycker jag gör livet rikt. Sladden 60 spänn, adaptern 30 spänn. Annars kommer det ju som separata Amazon-paket där jag ska pussla ihop det.

Caroline: Var vi på frågan om vad Jan lägger för mycket pengar på? Men jag ska också säga att du lägger inte pengar på kläder till dig själv.

Jan: Nej.

Caroline: Det gör du inte.

Jan: Nej, det gör jag inte.

Caroline: Du skulle kunna göra det. Och inte bara sådana funktionsbyxor eller sånt.

Jan: Ja. Caroline himlar lite med ögonen.

Caroline: Jag såg en pappa häromdagen i funktionskläder. Jag tänkte bara: fy fan. Det är inte mode, det är något helt annat.

Jan: Det är comfort.

Caroline: Comfort eller osäkerhet, eller så har man bara gått in på Naturkompaniet, som inte har dåliga grejer, men det…

Oliver: Är det något Caroline lägger pengar på som du tycker är onödigt, Jan?

Caroline: Jag kan själv säga.

Jan: Ja, berätta.

Caroline: Schampo. Jag har till och med tänkt: okej, jag ska inte köpa schampo för 400 spänn. Jag köper det på ICA för 60 spänn. Vi testar det. Jag har inte använt det än, men jag ska se hur det är att göra det på budgetnivå.

Oliver: Är det något mer, Jan?

Jan: Nej, jag vet inte. Onödigt.

Caroline: Färska bär.

Jan: Nej, jag vet inte. Det är ju så gott. Medlemskap i politiska partier.

Caroline: Det har jag inga. Jag har inga medlemskap i politiska partier.

Jan: Okej, så det som kom, det var…

Caroline: Men jag har inte betalat något på jättelänge, så jag är absolut inte medlem i något politiskt parti längre.

Jan: Okej. Nej, jag har inte så mycket. Inte onödigt.

Svårast att göra avkall på

Oliver: Är det något Jan skulle ha svårast att göra avkall på, Caroline?

Caroline: Svårast att göra avkall på är tekniska prylar.

Jan: Ja, jag hade tyckt att livet var fattigt.

Caroline: Otroligt fattigt liv utan teknik. Internet. Om inte det hade funkat, hade jag lagt mycket pengar på att få det att funka.

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Och jag hade tyckt: vi kan väl bara lägga pussel istället.

Jan: Jag har till och med funderat på att köpa en Starlink. Tänk om internet går ner, då kan man ha en Starlink.

Caroline: Är det någon slags kontakt upp till…

Jan: Upp till den högre makten.

Caroline: Ja, men det är Elon Musk. Jag har faktiskt också Starlink-appen som jag skaffade i samband med Ukrainakriget.

Caroline: För jag tänkte: nu vet man inte vad som händer här i världen.

Jan: Pratar vi om samma internet via satellit?

Caroline: Jag har den appen, ja.

Jan: Va? Okej. Jättekonstigt.

Caroline: Ja, okej.

Jan: Vi går vidare.

Caroline: Men Jan, är det något Caroline har svårast att göra avkall på?

Jan: Absolut. Jag tror att skönhetsprodukter hade varit svårt. Jag tror kläder hade varit svårt.

Caroline: Inte kläder i den utsträckningen som skönhetsprodukter.

Jan: Ja, skönhetsprodukter.

Caroline: För det är något hemskt att se råttig ut. Det är något fruktansvärt. Om jag hade haft jättelite pengar hade jag nog kurerat mitt eget utbud på ICA och bara sagt: det här är bra, det här är bra.

Caroline: Den var dyr, men den är också bra. Sen hade jag fått hålla den budgeten, och det hade varit jättefattigt. Men jag hade tänkt: okej, nu ser jag i alla fall inte råttig ut.

Jan: Så du prioriterar det. En grej som jag tror att du lägger för lite pengar på, som jag tror att du hade velat men tycker är outrageous, det är designprylar. Du gillar svenskt tenn, till exempel.

Caroline: Ja, men jag gillar fina lampor.

Jan: Och du gillar vad?

Caroline: Konst tycker jag också om, men det tar emot om jag skulle lägga 5 000 på en tavla.

Jan: Det känns som att den gången vi köper konst, då har vi levlat.

Caroline: Då har vi fan ta mig levlat. Konst och designmöbler och designlampor. Då har vi levlat.

Jan: Ja, det är mycket IKEA hos oss. Men det var så roligt. Vi hade en kompis, du var här också, som har det jättegott ställt, och han sa: nej men jag och min fru, vi slåss lite om väggarna hemma.

Jan: Nu har hon fått ha sina tavlor uppe. Så nu är det snart min tur.

Caroline: Han sa: jag tycker inte vårt hem passar. En Bruno Liljefors passar inte riktigt i vårt hem. Jag tänkte: var passar inte en räv eller några tjädrar i en snötäckt skog?

Oliver: De har levlat.

Caroline: De har levlat, absolut.

Vad har Jan fått dig att ändra?

Oliver: JFB och Agaton Sax undrar: vad har Jan fått dig att ändra på, respektive inte ändra på? Jag tänker de syftar ekonomiskt. Du får ta det hur du tänker och känner.

Caroline: När vi träffades var jag väldigt mycket i brist. Jag tyckte att pengar alltid var i brist i mitt huvud. Medan Jan hade det där att det finns nog, man kan vara generös, det behöver inte vara brist.

Caroline: Det har du förändrat hos mig.

Jan: Precis. Nej, jag vet inte vad du har fått mig att ändra rent ekonomiskt. Du har fått mig att ändra massor psykologiskt, harmoni och att sakta ner och vara med barnen. Relationer, du är jätteduktig på relationer och sånt. Så jag skulle säga att det är mer där.

Caroline: Men om du levlar på matområdet så vet jag vad som hade kunnat hända.

Jan: Jaså, vad då?

Caroline: Du sa så, det var något tillfälle. Du satt med två eller tre män och ni skulle ha någon slags middag, ganska spontant. Du grillade och det var en go middag, och sen sa du: ja, men det var ändå något som fattades.

Caroline: Det var någon touch som du brukar ha. Jag bara: ja, det var ju fint. Med några extra grönsaker. Det blir fint, fint dukat, och man har lite servetter och kanske en liten vas. Då tänkte jag: ja, men det hade Jan kunnat göra. Det hade nog Jan klarat av om han bara hade fått jobba lite på det.

Jan: Ja, exakt.

Oliver: Är det något Caroline fått dig att ändra, eller inte ändra?

Jan: Nej, jag tror att det är det. Inte ekonomiskt.

Oliver: Ekonomiskt, nej.

Jan: Jo, i och med att vi har en överenskommelse att om vi gör något avsteg, till exempel, vi har några engagemang kvar som är onoterade som vi behöver sköta, så har vi sagt att vi måste prata om det. Du gör det enklare. Caroline är som min compliance-avdelning. Jag vet om man behöver gå dit och berätta om någonting. Ibland blir jag inspirerad, så bara: ah, det här… Och sen tänker jag: då ska jag förklara det för Caroline. Nej, det kommer inte gå. Vi skiter i det. Vi kör Lysa.

Oliver: Är det så?

Jan: Ja, det har varit så.

Oliver: Det är bra. Bra för pengarna.

Om pengar inte var en faktor

Oliver: Här är drottningen av vardagslyx, Index Queen: vad önskar du att Jan skulle unna sig om pengar inte var en faktor?

Caroline: Säkert mer exklusiva resor kanske.

Jan: Om jag svarar själv på den frågan: en bil.

Caroline: En bil? Ja, okej, då hade det nog blivit en sån bil för 4 miljoner kronor.

Jan: Nej, det hade det inte.

Caroline: Lamborghini. Vad var det? Inte Lamborghini, men det var någon annan sån där.

Jan: Range Rover, tycker jag.

Caroline: Range Rover, ja. Är det elektrisk?

Jan: Ja, nej.

Caroline: Men om du bara fick vad du än ville.

Jan: Okej, men då hade det varit en Range Rover och en liten bil. En stor och en liten.

Caroline: Precis.

Oliver: Är det något Caroline skulle unna sig, tänker du, om pengar inte var det?

Jan: Ja, då skulle det ha varit mycket mer frisör, designkläder eller designmöbler. Och kläder. Sådana saker.

Caroline: Du hade velat vara snyggare.

Jan: Ja.

När går känsla före logik?

Oliver: PHD Holiday på Instagram: när låter ni känsla gå före logik vid köp?

Caroline: Alltid mat. Typ.

Oliver: Det är feeling.

Caroline: Ja, men det är det väl? Vad man vill ha.

Jan: Ja, absolut. Jag ska ändå vara ärlig, oftast. Även när vi köpte Teslan var det känsla före logik.

Jan: Jag fattade att det inte var bra att göra. Och jag gjorde det ändå. Både för att köpa den för att det var ett bevis. Att ställa den på uppfarten, att ha en ny bil. Det går bra nu.

Caroline: Men gillar du inte att köra den? Jag gillar att köra Teslan väldigt mycket.

Jan: Ja, precis. Man vill gärna få det att låta som att jag är så logisk och rationell. Nej, jag är en känslomänniska hundra procent, men jag förnekar det för mig själv.

Oliver: Du rationaliserar dem efter.

Jan: Absolut.

Oliver: Om någon frågar.

Jan: I förväg. Det roliga är att känslan kommer först. Sen gör jag jättemycket research, och då har jag rationaliserat känslan. Där kan jag vara skitjobbig, för då har jag bestämt mig.

Jan: Jag har en grej, jag vet inte om du har sett det på kontoret, men jag köpte ett sånt här hårddiskskal. Så att vi ska kunna ha hårddiskar. Jag tänkte: jag behöver den här, den är till jobbet et cetera. Sen har den legat där nu tre månader, oöppnad. Det var en känsla. Jag pallade inte göra något på jobbet, så jag satt och googlade, och till slut var jag helt övertygad om att jag behövde den. Då går det inte ens att prata mig ur det. Det är det som är det värsta. Jag känner mig själv.

Caroline: Ja, och du vill inte bli pratad ur det, så du tar inte upp det med någon annan.

Jan: Nej.

Caroline: Som att jag tänkte köpa den.

Jan: Nu har jag nästan pratat in mig på att vi ska ha en ny bil. Men ja, vi måste prata med Erik först.

Caroline: Jag tror att vi kör på med Porsche.

Sämsta köpet

Oliver: Från Instagram också: sämsta köpet förra året.

Caroline: Förra året, det var 2025 då. Sämsta köpet de senaste tolv månaderna. My god, jag vet inte. Jag gjorde många dåliga schampoköp. Det gjorde jag för att jag är rädd nu att jag har håravfall. Då köpte jag några schampon, eller köpte ett som i alla fall skulle hjälpa mig med det. Men det luktar så äckligt.

Jan: Är det det som luktar rök?

Caroline: Ja.

Jan: Fy fan.

Caroline: Det var ett dåligt köp. Mycket dåligt köp.

Jan: Nej, men jag har det där hårddiskkabinettet för 28. Det var det sämsta köpet förra året.

Oliver: Men vi har köpt hårddiskar som varit bra. De har kommit till nytta. Jag minns det du sa: den är räfflad, Oliver, det är för att man ska kunna slänga lite med den. Då tog jag den bara och slängde den. Du tittade lite så. Jag tror jag bara släppte den. Men det var inte riktigt det man skulle göra kanske. Men den håller fortfarande.

Jan: Den håller fortfarande.

Dyra klockor

Oliver: Så ska vi se. Ausio på Instagram: äger ni någon dyr klocka?

Jan: Nej.

Caroline: Nej. Men jag skulle gärna velat ha en fin klocka faktiskt.

Jan: Vi var i New York.

Caroline: Jo.

Jan: Men det var jättelänge sedan. Jag ville köpa en Rolex till Caroline för 50 000. Och du bara…

Caroline: Det var jättelänge sedan. Jag förstod inte vad jag tackade nej till.

Jan: Nej, den har varit värd typ det tredubbla nu.

Caroline: Tror du att jag, som inte vill lägga så mycket pengar på mig själv, inte ens lägga 4 000 på mig själv, tycker att det är en bra idé att köpa Rolex 2016?

Jan: Nej.

Caroline: Nej, ta inte upp det då som ett sånt här prejudicerande fall. Jag tycker att det är fint med sådana timepieces som är från Schweiz.

Jan: Nej, där är jag väl som funktionsklädd. Jag har en Apple Watch för min träning.

Caroline: Skulle du, Oliver, skulle du vilja ha någon fin klocka?

Oliver: Nej, jag tycker inte det är så trevligt att ha klocka på handleden. Jag tänkte också på den här säkerhetsexperten som var med. Att det var en av de vanligaste sakerna. Undvik om du kan.

Caroline: Men är det inte så att det är för män? Kvinnor kan ha dyra klockor. De flesta kvinnor har ju någon typ av diamant på fingret.

Jan: Ja.

Caroline: Som nog ligger ändå över 10 000 kanske.

Oliver: Det är sant. I don't know.

Välgörenhet

Oliver: Victor på Instagram: ni är ju trots allt förmögna, och det är genom arbete. Vad är er syn på välgörenhet? Är det något ni sysslar med?

Caroline: Ja, lite grann gör vi. Vi har hållit på ganska länge med det här. Vi lägger typ 200 i månaden på SOS Barnbyar.

Jan: Vi har SOS Barnbyar. Vi har vårt fadderbarn i Uganda, där lägger vi 300, alltså 2 000 spänn i månaden. Hon bor på ett internat och går i skolan. Vi finansierar hela hennes skolgång. Sen försöker jag ge dricks, till exempel när jag åker Uber ger jag alltid dricks. Vi har gett några större summor till UNHCR. Men det är skitjobbigt, för då ringer de hela tiden, för man har hamnat på någon sån här VIP-lista.

Jan: Det där är förresten ett sådant problem som jag tror att vi har tagit upp i något annat avsnitt. I Sverige kan man inte ge anonymt. Men jag tycker välgörenhet är viktigt. Jag tror att det är något som kommer att bli viktigare. Nu gör vi det i ganska liten skala.

Caroline: Jag tycker att välgörenhet inte ska behöva vara viktigt i ett samhälle. Det tyder på problem.

Jan: Ja, men…

Caroline: Sen kan man ju ändå hålla på med det man tycker är viktigt. Man vill ge till Greenpeace, eller vad det kan vara.

Jan: Sen har jag försökt göra välgörenhet genom vissa av våra investeringar också. Vi har investerat i ett onoterat bolag som investerade i Afrika. Där har vi lagt hyfsat mycket pengar. Så ja, vi gör det. Jag tror att det kommer att vara viktigare. För mig kommer det vara viktigare. Sa jag att jag alltid försöker ge dricks på Uber? Det är en sådan typisk grej. Vi köper sådana, vad heter det, Faktum. Honom vi brukar också ge dricks, vår lokale Faktumförsäljare.

Caroline: Faktumförsäljare.

Jan: Jag har nog inte läst Faktum än.

Caroline: Har du inte? Det har jag, gjort korsord och allt möjligt.

Jan: Nej, jag läste en om Miss Li, för jag är tydligen ett fan till Miss Li enligt Spotify. Så jag läste någon artikel med henne nyligen.

Enskilda aktier och börsnoteringar

Oliver: Michaela på Instagram om portföljen: är det något ni syndar kring med enskilda aktier eller liknande?

Jan: Inte längre.

Caroline: Vi syndar inte så mycket kring enskilda aktier. Det var länge sedan jag köpte någonting.

Jan: Börsnoteringar gör vi. Vi har André Granström i communityn som har den här tipstjänsten. Jag brukar scanna hans när han kommer med tipsen. När vi spelar in det här är det Silex.

Caroline: Silex heter det, ja.

Jan: Imorgon. Så då gjorde vi en sån här teckna-sälj-grej. Men det gör jag mycket för vår tonåring, att jag vill lära henne. Jag skickar dem till henne: nu får du läsa det här, för vi ska teckna. Så får hon gå in.

Caroline: Men sitter ni tillsammans sen och…

Jan: Och tittar? Ja. Hon hade tittat på när vi hade avsnittet med André. Hon tittade på hela det avsnittet. Sen sa hon: ja, jag vill teckna. Men att synda, att inte följa vår strategi, det skulle jag väl egentligen bara säga att vi har för låg risk i vårt totala sparande.

Jan: Men det har blivit mycket bättre de senaste fem, sex, sju åren. Som alla gamla investerare säger: simplicity beats complexity, och the ultimate achievement is the simple portfolio. Och jag tänker: ja, jag fattar nu vad ni säger. Det tog mig trettio år.

Ekonomisk komplimang till varandra

Oliver: Index Queen igen undrar: om ni skulle ge varandra en ekonomisk komplimang, vad skulle det vara?

Caroline: Vilken fin fråga. Jag tycker, Jan, att du är duktig på att lägga pengar på sådant som är kul för oss. Att vi ska åka iväg nu i sommar och göra lite aktiviteter, och du fixar med hotell, och du brukar inte ta något cheap utan något bra.

Caroline: Du är duktig på att få ihop sådana saker, och det känns alltid lite kul och lyxigt och bra.

Jan: Tack. Jag tycker om att vi kan prata om ekonomi, vi är synkade. De gångerna du köper någonting är det faktiskt genomtänkt.

Caroline: Vad tänker du på då?

Jan: Du är, jag har aldrig någonsin känt: shit, vi måste ha ett samtal om ditt spenderande. Jag har fullt förtroende. Du är ansvarsfull och ekonomisk i det. Och sen får jag väl säga, det här är väl skitjobbigt, men dina stock picking-skills är ju helt sjuka.

Caroline: Men det är inte så himla… Jan, jag har haft tur. Och så ofta håller jag inte på.

Caroline: Skulle jag gjort det ofta, då skulle det märkas att det inte finns någon…

Jan: Då ska jag säga så här: Caroline köpte Tesla typ 2013. Sen köpte du TSMC, alltså semiconductors, innan det fick sin rusning. Sen fick du bara en feeling: jag ska köpa lite Saab, lite försvarsindustri, innan alla andra köper det. Jag bara: men vad i helvete?

Caroline: Men jag vet faktiskt inte hur det har gått med det.

Jan: Det har gått svinbra.

Caroline: Okej, vad skönt. Det hade lika gärna kunnat vara något annat som hade gått dåligt.

Jan: Precis, men jag väntar fortfarande på den där gången när det ska gå dåligt. Man tänker ibland i smyg: ska man bara följa Caroline?

Oliver: Snyggt.

Fattigveckan

Oliver: Jesper Angolin i forumet. Fråga till dig, Caroline: är Jan en fegis som inte vågar testa fattigveckan? Jag tycker nu att du ska testa fattigveckan.

Caroline: Men jag funderar på hur det skulle se ut. Kan du bara kort säga vad fattigveckan är?

Caroline: Fattigveckan, då lever man under en vecka som om man hade ganska lite medel. Det kan vara att man inte ens har en egen dator. Man har bara en viss typ av mat hemma, kanske ris och bönor. Man har bara två uppsättningar kläder. Man har en madrass att sova på på golvet. Det är inte för att späka sig, utan för att man, enligt stoicismen, ska vänja sig.

Caroline: Hur känns det att vara fattig? Det är inte så farligt. Jag kan klara det här. Att man inte är rädd för att förlora allt.

Jan: Det är det som är syftet.

Caroline: Ja.

Jan: Ja, och omväxling, och komma tillbaka till det som är viktigt för en.

Caroline: Absolut. Man märker att det inte är så himla mycket som är viktigt för en, och att man uppskattar det man har sen. Men det hade du kunnat göra, Jan, göra en fattigvecka.

Jan: Ja, jag vet inte.

Caroline: Men jag vet inte hur det skulle se ut med jobb och sånt. Du hade nog fått ta ledigt nästan.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Man får inte åka bil heller. Det är på biblioteket, som Jimmy.

Oliver: Som Jimmy.

Caroline: Men han hade ändå en egen dator, mind you. Jag fattar inte att jag inte plockade upp det i podden. Jag sa: ja, då får någon annan ta den om du går på toa och sånt. Då sa han: jag har en egen, och sen gick vi vidare. Men man har alltså inte en egen dator när man gör fattigvecka.

Jan: Ja, ja.

Caroline: Vad säger du, Jan?

Jan: Jag är inte så sugen. Kanske kommer till det någon dag.

Köpa allt barnen vill ha

Oliver: Här har vi en fråga från Shining Light. Prata om varför man borde köpa allt era barn vill ha.

Caroline: Varför man borde köpa allt våra barn vill ha? Vi köper inte allt våra barn vill ha.

Jan: Ja, men här tycker den personen att varför borde man?

Caroline: Varför borde man? Jag känner att det är bra för en förälder att ibland säga ja till jättemycket som barnen kommer och vill, aktiviteter eller vad de vill köpa. För då känner de kanske inte att: ja, men de brukar alltid säga nej. Och att deras önskemål tas på allvar.

Jan: Ja.

Caroline: Men jag skulle nog gjort en begränsad period bara.

Jan: Det var en följdfråga på det här också, att du skulle prata om hur bra din äldsta dotter var.

Caroline: Skulle jag göra det? Inom ekonomi eller?

Jan: Nej, bara generellt.

Caroline: Generellt? Jag tror inte jag har sett en sådan fråga.

Jan: Nej, men den kom på Insta.

Caroline: Hur bra min äldsta dotter är? Ja, jag vet inte vad jag ska säga.

Jan: Vad är det som är bra med henne?

Caroline: Hon har väldigt fin humor, tycker jag. Häromdagen, när vi skulle göra någon uppgift till hennes konfirmation, så frågade jag, för det stod: vad gör vi med all ondska i samhället? Och vad gör vi när vi träffar onda människor? Det var väl frågan ungefär.

Caroline: Och hon bara: jag vet inte ifall det finns ondska. Otroligt, vilken förmåga att höja sig över frågan, och sen dessutom kunna motivera varför det nog inte finns ondska i samhället.

Hur RikaTillsammans började

Oliver: Helena undrar hur det kommer sig att ni började med RikaTillsammans.

Caroline: Det var ju du som började med det, Jan.

Jan: Ja, jag började typ 2007, 2008. Då var det finanskris, jag förlorade pengarna andra gången, eller det gick ner. Det var skitjobbigt. Och jag kände mig sjukt ensam, hade typ inga kompisar att prata om ekonomi med. Jag brukar skoja om att det var ett rop på hjälp.

Caroline: Ja, man måste ut med det någonstans och se vad som ekar tillbaka, kanske.

Jan: Precis. Så jag började med det. Hur gör man? Det fanns…

Caroline: Var det terapeutiskt för dig?

Jan: Nej, men det var…

Caroline: Att skriva en blogg om…

Jan: Ja, men det var saker jag funderade på. Man får komma ihåg att 2008 fanns typ inte Facebookgrupper och såna saker i den utsträckningen. Allt det som finns i dag, som man tar för givet, fanns inte då. Poddar fanns inte, utan man hade en blogg. Sen fanns det vissa forum på sin höjd. Där började det.

Jan: Sen var det också en frustration. Jag jobbade på Balans Ekonomi, och Balans Ekonomi var vi skitduktiga på många saker. Men det var mycket personlig utveckling och ett rikare liv. Det var inte så mycket forskning och aktier, själva hantverket. Så det var ett sätt för mig att få ut mina tankar. Jag har lärt mig saker genom att läsa massa material och skriva ner anteckningar. Sen var det folk som började hitta dit, och då blev det mer och mer.

Jan: Men de första tio åren, fram till 2018, skulle jag säga att RikaTillsammans inte var så seriöst. Det kunde gå sex månader utan att jag skrev någonting, för vårt jobb var balansekonomi. Det var först runt 2016, 2017, 2018…

Caroline: När slutade du Balans Ekonomi? Jag kommer inte ihåg.

Jan: 2018.

Caroline: Ja, okej.

Jan: Då började RikaTillsammans bli det som folk tror att RikaTillsammans är. Och på riktigt blev det först 2022 som RikaTillsammans blev jättestort. Innan dess var det ganska nischat, ganska litet. Så jag skulle säga: som ett rop på hjälp, ett sätt att samla mina egna tankar och få feedback från andra på de här tankarna, eftersom jag var ensam.

Jan: Det var Nestor, som inte längre skriver så mycket i communityn för han är gammal nu. Han hängde där på den tiden och såg mig lite som sin adept, gav massa tips och råd. Det var mycket diskussioner och tankar. Sen hade vi en aktiesparklubb. Så var det rätt länge.

Caroline: I RikaTillsammans?

Jan: Här på RikaTillsammans skrev jag månadsrapport och mina tekniska analyser på bolag och sånt. Sen ska jag säga, för många undrar hur RikaTillsammans blev det det blev: det var 2018. Jag skrev långa artiklar, framför allt när jag läst böcker. Då fick jag ett meddelande vid ett tillfälle från någon: ja, men Jan, nu har jag läst de här 10 000 orden.

Jan: Det tog mig tre dagar. Kan du inte prata in det? Då började jag prata in det, men det var skittråkigt, och då bad jag dig vara med och ställa frågor. Det var där vi skojade om i förra avsnittet, att du började ställa utmanande frågor: men vad är inflation? Vad är real avkastning?

Jan: Vad är det med det här? Det är ingen studie, det är en partsinlaga. Så fick du vara läsaren i studion. Det är ganska exakt, ja, vad sa vi? 468 avsnitt sen, det är nio år. Så 2026, ja men det är typ 2018-ish.

Manlig identitet och varför det blev index

Caroline: Nu får jag bara fråga, Jan: var det så att du byggde lite din manliga identitet också när du skrev de här analyserna?

Jan: Min manliga identitet? Nu ser du helt bara: what?

Caroline: Jo, men jag tänker att vi, nu slog det mig att vi aldrig har pratat om ekonomi ur den manliga identiteten. Det finns många kvinnor som också bryr sig jättemycket om ekonomi och är intresserade, men det finns en machokultur kring pengar.

Jan: Ja, men så var det.

Caroline: Jag fick för mig att man växer ju som människa hela livet.

Jan: Ja.

Caroline: Nu tycker jag att du är en bra man och så. Men jag tänker att man bygger sin identitet genom hela livet, och då kanske den här tekniska analysen var en sådan.

Jan: Jo, men det var klassiskt: jag är bättre än marknaden, jag är bättre än andra. Vi gör det här, och jag är så kompetent. Och nu har det väl slagit åt andra hållet, och det är så roligt, för många tror att jag inte kan aktier bara för att jag pratar om indexfonder. Han gör index, du vet. Det är ganska vanligt: han gör indexfonder för att han inte kan aktier. Och jag tänker: nej, jag gör indexfonder för att jag kan aktier, och jag vet hur svårt det är, jag vet vad som krävs.

Caroline: Är det någon som kan aktier, helt ärligt?

Jan: Jo, men det är det.

Jan: Tittar du på professionella investerare så slår de index innan avgifter. Men grejen är att de tar betalt för det, så den lilla vinsten kommer aldrig till en. Och då gör de det på bekostnad av småsparare. Vi släppte en reel där jag gick igenom en studie: tiden som en småsparare lägger på research inför ett aktieköp är sex minuter.

Jan: I median. Och den tiden läggs dessutom på att kolla på en dagsgraf av hur aktierna har gått. Snittet är 29 minuter, det vill säga att det dras upp av alla de som lägger elva plus timmar på ett sånt beslut. André lägger dagar på en sådan analys, som vi pratade om innan med Silex.

Jan: Han skriver one pagers, har modeller, har Excel. Du tävlar mot de här proffsen med obegränsade resurser.

De som handlar med enskilda aktier, det är typ som att vara en amatör som aldrig har varit ute och sprungit, ställer upp i Stockholm Marathon och förväntar sig att vinna.

Caroline: Ja, det är osannolikt.

Oliver: Och sen, om man inte vinner, så är det inte ens eget fel.

Jan: Då hade man bara otur, för man trampade fel på trottoaren.

Att jobba ihop som par

Oliver: Agaton Sax i forumet undrar om det har varit en tillgång eller påfrestning att jobba tillsammans.

Jan: Både och har det väl varit.

Caroline: Det har ju varit jävligt jobbigt, eftersom vi båda har våra egna idéer och tycker.

Jan: Ja, det har också varit så att vi är väldigt, extremt olika. Vi är så olika att vi inte har kunnat jobba med vissa grejer, för du vill diskutera problem och jag vill bara: lös problemet och kom tillbaka när det är klart. På en nivå trodde jag ett tag att jag inte klarar av att samarbeta med människor. Så jag är så glad, Oliver, att du började jobba, för då tänkte jag: jag har rätt, Caroline har fel. Jag kan visst samarbeta med människor.

Caroline: Men jag kan också samarbeta. Men vi kan ha svårt att samarbeta med varann ibland.

Jan: Men sen har det också varit en tillgång.

Caroline: Ja.

Jan: För RikaTillsammans har det inte varit en påfrestning. Du säger många gånger: ja, men det har varit din idé. Och jag säger: nej, RikaTillsammans hade inte funnits i den formen utan dig.

Jan: Och dessutom utan dig, Oliver. Du är ett stort bidrag i hela det här, även om du inte alltid syns i avsnitten gör du sjukt mycket i kulisserna. Så jag skulle säga både och. Och jag fattar att jag är svår. I get that.

Oliver: Jag är också svår.

Jan: Ja, precis.

Hur stort är RikaTillsammans?

Oliver: Hur stort är RikaTillsammans? Jag vet inte var man ska ta den frågan.

Jan: Jag tycker det är lite kul, för vi får ofta den frågan när vi har samarbetspartners. Om vi ska ta några stats: community-forumet har tror jag 35 000 registrerade användare.

Oliver: Och då ska jag säga att de flesta bara läser.

Jan: De flesta är oinloggade. Det är ganska stort. Du kan läsa allt i forumet utan att vara inloggad. Inloggad blir man typ bara om man skriver någonting. Där finns 750 000 kommentarer, 35 000 besvarade frågor. På Insta har vi väl 88 000 följare. I mars tror jag att rekordet var…

Jan: Sen hade vi en samarbetspartner som boostade lite, men vi nådde 722 000 konton. Vilket är sju procent av Sveriges befolkning. Vi har tre miljoner visningar i snitt en månad. 70 000 människor i vårt nyhetsbrev. Så ja, det är stort.

Jan: Ibland tänker jag, som på YouTube, 30 000 prenumeranter. Det är typ ingenting. Det är bara 5 000. YouTube är den svåraste kanalen vi har. Och sen tänker jag: 5 000 människor. Det är mer än en handbollsmatch i elitserien. Tänk att vi skulle sitta där, i mitten av arenan, och det är 5 000 människor som kollar. Det är crazy. Sen tycker jag, våra reels, våra korta videoklipp, det är sjukt roligt. Där kan det vara 80 000 människor. Folk är så här, till och med pizzakillen här på Pizzeria Bellevue: hej, jag har sett dig, du går runt här och pratar ekonomi. Bra. Eller, jag var ute och gick, så kom det en polisbil bakom och bara: hej. Jag vände mig om, polisbil. Så vevade de ner rutan: ey du, vilka fonder ska man välja?

Oliver: Såg de dig bakifrån, att det var du?

Jan: Jag bara: du får inte göra så. Shout out till Fredrik som är polis här.

Caroline: Men du hoppar in i det nu, Jan. Blir ni igenkända på stan? Du blir väl det ganska ofta. Jag blir inte så mycket.

Jan: Jag skulle säga en gång i veckan.

Caroline: Det händer inte mig överhuvudtaget så ofta.

Jan: Nej, men det händer mig. En gång i veckan, varannan vecka.

Caroline: Men jag tror det också är för att du gör de här små reelsen.

Jan: Ja, det är reelsen jag blir igenkänd på. Det är jättemånga som ser dem.

Oliver: Det roliga är att du ofta är ute och går i Malmö. Men där tänker folk bara: du var ju hemma hos mig i Sollentuna. Jag vet inte, ni har träd och skog där också kanske, och gräs, men det är liksom…

Jan: Exakt. Det är roligt att folk tror det.

Hur det är att vara så publika

Oliver: JFB i forumet undrar: hur upplever ni det att vara så publika som ni är?

Jan: Jag brukar skriva att jag är C-kändis. Och jag tycker också: nej, vi är ju inte så publika. Man måste vara ekonomiskt intresserad för att känna igen oss. På det sättet går vi fortfarande. Man är inte Mikael Persbrandt, och det är sjukt skönt. Samtidigt är det tillräckligt många för att jag tänker på hur jag beter mig. För jag hade någon sån breakdown på Emporias parkering för något år sedan, som var så sjukt pinsamt i efterhand.

Jan: Jag hittade ingen parkering, jag hade med Freja, vi åkte runt där. Freja var stressad för vi skulle köpa en jävla present. Sen backar någon ut, så jag står och vinkar in, och då är det någon som bara kör rakt in.

Caroline: Ja, det var ändå någon som betedde sig dåligt, tycker jag.

Jan: Jag blev så förbannad att jag hoppade ur bilen och skrek. Freja ville bara krypa ner i sätet. Det här var en gång vi hade testat. Hon tyckte det var så sjukt pinsamt. Och jag sa så taskiga, dumma saker. Då tänkte jag: hade någon filmat det här, hade det varit jättejobbigt.

Caroline: Du sa nog inte så taskiga grejer som du tänker att du gjorde. Du sa bara: vad fan?

Jan: Ja, det är tillräckligt för att jag inte vill återupprepa det här.

Caroline: Nej.

Jan: Så kan jag säga. Och då fick jag sån ångest efteråt. Jag kommer ihåg, eftersom Teslan filmade allting, så såg jag registreringsnumret. Då letade jag upp vem det var. Och så hörde jag faktiskt av mig och bad om ursäkt för att jag hade betett mig så.

Caroline: Okej.

Jan: Så att, hur det känns att vara publik: det är jätteroligt.

Caroline: Fick du något svar?

Jan: Ja, det var okej.

Caroline: Han hade ju tagit din plats.

Jan: Ja, jag vet, men jag tänkte: det är bättre att jag städar upp det.

Caroline: Jaja.

Jan: Nej, men det är roligt att bli igenkänd. Jag tycker det är jättekul när folk kommer fram. Jag tycker det är jättekul när folk delar med sig av hur det har gått. Det är sjukt roligt att få vara en liten del av folks resa.

Jan: Jag fattar att när folk kommer fram så är de sjukt modiga. Jag går inte fram själv när jag träffar Cornucopia, Lars Wilderäng. Jag blev som en liten tonårstjej, kunde knappt prata. Så jag fattar att när någon kommer fram är det sjukt modigt. Jag uppskattar det, det är inga problem. Vill man ha ett foto eller liknande, it's fine. Tänker du något, Caroline?

Caroline: Nej, jag tänker inte så mycket kring det.

Jan: Barnen tycker bara: åh nej, inte igen.

Oliver: Ja, det är också en fråga. Pikachu i forumet: vad tycker era döttrar om RikaTillsammans?

Jan: Jag frågade Elsa, eftersom jag visste att frågan kom. Hon poddar ju ibland.

Oliver: Ja.

Jan: Det är sjukt roligt. Vår yngsta kollar på Malin på SVT Barn. Vad är det hon sa, Malin?

Caroline: Malin, hon är programledare i flera program på SVT Barn. Hon är mamma också, till ett barn på…

Jan: Skolan.

Caroline: Skolan, ja.

Jan: Elsa är inspirerad av det. Hon gör bara: hej, i dag ska vi… hej bloggen, i dag ska vi prata om. Och så tittar jag på ett sånt som hon hade spelat in. Hon lägger inte ut det på nätet, det är bara på hennes iPad. Så kollar jag på det, och hon säger: hej bloggen, i dag ska vi prata om skolplikt.

Jan: Sjukt roligt. Men jag frågade henne: vad tycker du om RikaTillsammans? Hon bara: vad är RikaTillsammans? Och det jag gör på jobbet tycker hon är skittråkigt. Hon verkar sjukt besviken över att jag inte blivit polis. Jag har sagt till henne att jag vill söka.

Caroline: Ja, men det är mer handgripligt för henne att förstå att ja, det är ett riktigt yrke.

Jan: Ja. Freja tycker att den är ganska ball. Sen kan hon tycka att det är lite jobbigt ibland, när hennes föräldrar är på någon basketcup och hon blir igenkänd på efternamnet, frågad om det var hennes pappa.

Jan: Så å ena sidan tycker hon att det är coolt och lite ball, men också lite pinigt. Och sen tycker hon det är lite jobbigt, för hon ser inte var hon ska skapa en plats för sig själv. Så upplever jag det. Vad skulle du säga?

Caroline: Jag kommer nog inte säga någonting om det här, för jag vet inte vad de tycker.

Jan: Nej, men det är så.

Caroline: Jag tror inte de har så mycket åsikt om det.

Oliver: Nej.

Ansvaret med att vara så stora

Oliver: Vi pratade innan om hur stort RikaTillsammans är. Här är en fråga: vad känner ni för ansvar med att vara så stora? Du sa lite att man kan komma fram, det är bara att…

Jan: Jag känner att det är ett jättestort ansvar, för jag vet att det vi säger påverkar andra. Jag vet också att vi människor, inom ett område vi inte är så intresserade i, gör som andra säger.

Jan: Om någon träningsinfluencer säger någonting, jag är inte så insatt i träning, jag vill bara att det ska funka, så gör jag det. Jag går inte och kollar vilken studie det har. Och jag vet att om vi skulle säga köp X, så är det många som följer det.

Oliver: Det kan man se bara nu, med alla fejkkonton som har varit på sistone. Det har varit jättemycket absurda grejer.

Jan: Ja.

Oliver: Men folk är ändå så här: är det här verkligen sant?

Jan: Exakt. Så jag känner att nu när vi har blivit så jättestora är jag väldigt noga med vad jag säger. Det är därför forskningen blir en sån trygghet för mig, för då blir det inte så mycket att jag säger det, utan jag återupprepar bara vad forskningen säger.

Jan: Men det har gjort att vi har begränsat oss. Det är en massa samarbeten vi inte gör, även sådana jag kanske ibland hade velat göra, eller gäster. Jag gillar till exempel när jag blir utmanad av andra som har en annan åsikt än jag. Men jag vet att de gångerna vi har bjudit in andra som till exempel är aktiva fondförvaltare, så är halva communityn: ja, ni har sålt ut er, ni lever inte som ni lär. Varför utmanade du inte dem? Sånt tycker jag är lite jobbigt. Jag upplever att ansvaret…

Om jag skulle lägga ner RikaTillsammans så kommer anledningen med stor sannolikhet vara att jag upplever att ansvaret är för stort.

Jan: Att det blir för jobbigt. Vi har lagt jättemycket tid på jurister, att göra allt by the book. Vi har läst in oss på EU-lagstiftningen kring marknadsmanipulation, kring investeringsrådgivning. Och sen visar du mig ett Twitter-inlägg. När vi skriver: den analysen är gjord av, vi kommer inte följa upp det här, bla bla bla. Så var det någon som skrev på Twitter: Silex, gratis pengar, det är allt jag har att säga om detta, punkt. Och jag tänkte: ja, det hade vi aldrig kunnat säga.

Oliver: Nej.

Jan: Tänker du något, Oliver? Det här är väl också en fråga som berör dig.

Oliver: Ja, ansvaret med att vara så stor. Jag tänker väl på vad jag pratar om ekonomi med vänner, personer jag träffar. Jag säger gärna inte vad jag tycker och tänker i många sådana situationer, just för att man har ett ansvar i det. Att man ifrågasätter, och inte är hård mot människor man bara träffar på direkt. Jag har också haft de situationer där jag har blivit igenkänd. Jag berättade väl någon för dig, och då sa du: om du är rädd för att du kan bli igenkänd, och det gör att du beter dig bra, så är det inget negativt.

Oliver: Så jag har det med mig. Jag har också hamnat i sådana situationer. Någon gång skulle jag vara på en konsert, och så hade de inget system för alla jackor. Jag skulle därifrån. Sista bussen gick två. Vi kunde komma ut ur lokalen tolv. Det gick inte att få tag i jackan.

Oliver: Jag var så jävla arg. Jag var så fruktansvärt arg. Där stod så många säkerhetsvakter eller väktare. Jag tänkte: kan ni inte ta hälften av jackorna? Gör någonting, lös det här problemet nu. Till slut kom jag fram, så jag kunde skälla på en vakt. Precis när jag skulle börja skälla på honom, så bara han: du, vad ska man köpa för aktier?

Oliver: Och jag var så nära att börja skrika på honom. Och då skriker någon bakom mig också: jag visste att det var du. Och jag bara: ja. Ja, okej. Jag kommer fortfarande ihåg det, det var rätt många år sedan, men jag kommer ihåg det.

Jan: Man måste alltid tänka sig för.

Oliver: Ja.

Jan: Exakt.

Caroline: Jag sitter här och funderar också på det här med vem som tittar. Det är väl det. Vem tittar? Och, nu kommer det här låta så sjukt märkligt för er. Men som kvinna är man van vid…

Jan: Att folk tittar.

Caroline: Folk tittar. Inte för att man är snygg eller något sånt, utan för att man jämt blir bedömd.

Jan: Ja.

Caroline: Har ni någonsin känt att ni blir jämt bedömda?

Jan: Nej, inte på utseende.

Caroline: Nej, men utseende, vad du gör, vad du säger.

Jan: Ja, men…

Oliver: Det är klart man blir lite det sen. Jag har varit på sån musikfestival, vet jag för något. Då var det så många som bara stirrade på mig på håll. Jag är ingen A-kändis, men det kändes uppenbart. De var så här: är det han? Men vad ska jag ställa mig och vinka? Då får man gå vidare i livet. Skit i det.

Caroline: Men när jag doktorerade var det också så, som att man helt plötsligt hade hamnat i en sån fåra. Där, om du säger någonting, måste du ha på fötterna hela tiden. Du kan inte komma med något sånt: ja, men det har de bla bla bla, utan att man har kollat upp saker eller vet vilken studie det är. Så från och med där har det blivit så att jag inte känner för att säga saker som jag bara tagit ur luften.

Jan: Exakt.

Hur RikaTillsammans finansieras

Oliver: Vad är RikaTillsammans som verksamhet i dag, och hur finansierar ni den?

Jan: En stor del är våra fantastiska supportrar, de som på Patreon varje månad sponsrar oss, från 39 till 400 kronor i månaden. Det är en stor del. En annan stor del är reklam i podden, sån här automatisk reklam.

Jan: Jag vet att jag har sett någon skriva på Apple Podcasts: ni har en skitdålig podd, spelar casinoreklam i en ekonomipodd. Och jag tänker: vi har inte kontroll på det. Vi har sagt att vi inte vill ha bettingreklam. Vi har sagt att vi inte vill ha lånereklam. It's not our fault.

Jan: Och särskilt inte om du lyssnar på Spotify gratis, där Spotify också kastar in sin reklam. Där har vi ingen kontroll. Så jag tänker: snälla, ha förståelse, skriv gärna en review så att vi får bort dem, eller får ett bättre betyg. Det hade jag önskat. Det är väl en annan del, och där kommer också automatisk reklam i forumet.

Jan: Reklam på hemsidan är väl nästa stora del. Och sen samarbeten, när vi har sponsrade avsnitt. Vi hade Lexly till exempel, då betalar de för att vara här. NK och Pilkassan och liknande. Och sen den sista biten, sista fjärdedelen, är att vi kör event. Som med Moa kör vi de här flockeneventen, föreläsningar, panelsamtal. Lite consulting vid sidan av.

Oliver: Ja, men det är rätt. Om man bara tittar och hänger med, så ja, det är det man tjänar pengar på.

Jan: Exakt.

Oliver: Inget konstigt.

Jan: Och det jag tycker, om jag får koka tillbaka till JBL:s fråga i förra avsnittet: var vill ni ge er själva en klapp på axeln?

Vi vill inte förvalta andras pengar, vi säljer inte rådgivning, vi vill inte ha dina pengar.

Jan: Det tror jag har varit ett sjukt bra beslut som vi tog.

Oliver: Är RikaTillsammans er pension, eller är det fortfarande en satsning?

Caroline: Det är ingen pension.

Jan: Jag skulle väl säga att det är en sån här ung vuxen. Det är inte en startup, inte ett barn. Det är ganska moget. Men jag tror att vi är på väg in i en avvecklingsfas om några år. Om inte du vill ta över det, Oliver? Men det får vara ett samtal för tillfället. Jag känner snart… jag gillar att knyta ihop säcken. Det är mycket sånt vi håller på med som är skitbra.

Jan: Sen, till exempel det här med flockensatsningen, det vill Moa göra mer av. Vi gillar det. Så jag tror att det blir någon branch.

Oliver: Ja, sen har vi André också, med hans tipstjänst. Vi gillar vad han gör och försöker hjälpa honom. Så det är väl lite indirekt ängelinvestering, på sätt och vis. Att försöka hjälpa andra.

Jan: Ja, exakt.

RikaTillsammans och privatlivet

Oliver: Hur skiljer ni Jan och Caroline RikaTillsammans från Jan och Caroline privat, på exempelvis förskolan eller i mataffären?

Jan: Jag upplever att vår styrka är att vi inte gör det. Vi är samma. Annars hade det aldrig gått. Fan, vad jobbigt att hålla reda på vad man har sagt eller vad man ska vara.

Caroline: Eller vilken energi man har i podden, den har man inte sen när man är ute. Det hade varit väldigt jobbigt om vi hade skådespelat på något vis.

Jan: Vi får ställa facitfrågan till dig, Oliver. Du har jobbat med oss i tre år nu, träffat oss och sett oss bråka. Vad skulle du säga?

Oliver: För några år sen tänkte jag alltid att man måste skilja på jobb och vardag. Men jag har börjat inse mer och mer, alla typer av egenföretagare och entreprenörer man träffar, att det går inte att göra det. Det måste funka. Det flyter ihop. Speciellt om man vill jobba mer än vanligt är det väldigt svårt att ha de distinktionerna. Det måste fungera ihop, och man måste se det som ett.

Oliver: Så det upplever jag att ni gör. Och att, ja, efter det här ska jag gå och äta lunch. Det är ingen skillnad i det. Det är en del av livet.

Jan: Ja. Och det tycker jag är ganska skönt. Vi såg den här dokumentären, Manosfären på Netflix, som var helt sjuk. Där var det tydligt: du har en persona, och sen är man någon annan.

Jan: För mig är det den sjukaste stress som finns. Det är när jag träffar en person där jag tänker: ska jag prata till personan eller till verkligheten? Och särskilt jag, som har autenticitet som superviktig värdering. Vi har också pratat om det i flocken, att många av de här framgångsrika människorna har ingen som säger sanningen till dem.

Vi håller ingen fasad. This is what you get. Både på gott och ont.

Oliver: Ja, det håller jag med om. Är det något ni avstått från för att ni är RikaTillsammans?

Jan: Övergripande svar, nej.

Caroline: Jag vet inte vad det skulle vara.

Jan: Nej, svaret är nej. Däremot ska jag säga, nu när jag tittar på ny bil, så är det svårt med en Tesla. Varumärkesmässigt. Jag vet att du gillar en Tesla, men…

Caroline: Vi behöver inte ha en Tesla, Jan. Det var bara att jag njöt av den när vi hade den. Som bil. Sen tänker jag: nu sköter han sina företag, Elon Musk, han kanske är en idiot, men han har ändå förändrat bilbranschen.

Jan: Ja.

Caroline: Och det tycker jag är bra. Jag har inga problem med Tesla och Elon Musk faktiskt.

Jan: Men har vi avstått någonting för att vi är RikaTillsammans? Har vi sagt nej, vi kan inte köpa det, för att vi har sagt det och det? Nej.

Caroline: Nej, det tror jag inte.

Jan: Nej, tvärtom, tycker jag är ganska skönt. Skulle vi ändra åsikt plötsligt? Ja, men då får man väl vara autentisk kring det och säga: jag hade fel. Nu gör vi så här istället. Jag har noll prestige i att säga att jag har fel. Vi har gjort så jäkla mycket misstag. Och it's fine. Vi gör så gott vi kan. Vi fattar så fort vi hinner.

Vem man möter i communityn

Oliver: Finns det några personer ni blir förvånade över att möta i communityn eller flocken?

Caroline: Vad säger du?

Jan: Jag skulle säga att en av de bästa grejerna med RikaTillsammans är alla människorna vi har fått träffa. Om det var något som sa: ja, men du blir av med pengarna på RikaTillsammans, eller du får inte ha… då hade det jag hade saknat varit alla profilerna, alla människorna vi har träffat.

Jan: Och det är allt möjligt. Jag kan uppskatta allt från nybörjaren som kommer in med 100 spänn, 18-åringen som skriver: hej, jag har fått 500 kronor av mina föräldrar, till… Jag pratar med en person som säger: jag tjänar 50 miljoner om året, kan jag säga upp mig? Jag kan uppskatta den bredden av alla människor. Så är det någon jag har förvånats över att hitta i flocken? Nej, men jag blir alltid förvånad när du till exempel kommer och säger vilka som har lajkat inlägg. Jag blev förvånad. Jag såg att Nushi hade gillat något inlägg.

Oliver: Det är förvånande minsann.

Jan: Samir Badran hade väl också varit någon sån som följt någonting.

Oliver: Jag vet David Batra, det var väl efter ni hade varit och tittat på någon av hans shower.

Jan: Ja, precis.

Oliver: Gillade han någonting?

Jan: Ja, gillade någonting.

Oliver: Komiker är alltid välkomna.

Jan: Ja. Sen vet jag inte om de följer något sånt här. Men jag upplever att det är verkligen ett tvärsnitt.

Oliver: Jag tycker också det bekräftar det här, om man tänker på flocken, en person som har lite bättre ekonomi: de flesta tipsen går hem hos de flesta, grundprinciperna. Där är ingen skillnad. Det är på olika sätt, men problemen ser ändå ut på samma sätt.

Oliver: Om man tänker så här: jag vill inte berätta om min löneökning på tusen kronor, för jag vet att min kompis inte har fått det. Det är en fråga man kan ha på nivå två, tre. Men grundproblemet är detsamma, även om det är på nivå sex. Vi pratar en annan setting och en annan summa.

Jan: Ja, precis. Pengar är en förstärkare. Det är roligt att det är så spritt, och sen är det så roligt att trots att det är så olika så är det så lika. Att man har de här fördomarna om hur människor som har nästa nivå av pengar är. Man har samma rädslor, samma allt. Det är värdet. Så tack till alla i communityn, det är skitroligt.

Oliver: Är det någon, Caroline, du förvånats över, så att du minns?

Caroline: Nej. Inte som jag förvånats över. Men jag tycker också det är roligt att det är så spritt, att det är olika åldersgrupper, män och kvinnor.

Jan: Jag gillar nördarna också. Gillar Night Owl och Erik Nessén och Skogsdompeln och allt, MPJ. Fantastiskt.

Om fem år

Oliver: Så lite avslutande. Om vi tittar framåt, vad gör ni om fem år? Du är färdig sjuksköterska då.

Oliver: Ja, förhoppningsvis. Mot tentan, tentan och ve, och min praktik.

Caroline: Till hösten, som nu är i fara.

Jan: Jag tror samma.

Caroline: Du gör säkert samma, ja. Jag gör också samma, men jag kommer också jobba någonstans med andra människor som är sjuka eller behöver vård.

Oliver: Jag frågade på Instagram: jobbar du heltid efter utbildningen, Caroline?

Caroline: Vi jobbar ju typ så mycket heltid som jag kan, men det är ju…

Oliver: Eller vill du jobba heltid?

Caroline: Ja, vänta nu, vad är frågan? Jobbar jag nu, eller vill jag jobba heltid?

Oliver: Vill du jobba heltid efter utbildningen?

Caroline: Jaha, nej, det vill jag nog inte. För att jobba heltid är för mycket när man har familj, tycker jag. Jag fattar inte hur folk får ihop det. Så nej, jag kommer nog inte jobba heltid.

Jan: Min bet är, jag har sagt det innan, jag tror Caroline kommer doktorera en gång. Men jag vet att du skakar på huvudet.

Caroline: Det är jädra kamp att doktorera.

Jan: Ja, men jag tror att du gillar det. Du har bara embraceat det.

Caroline: Jo, jag gillar det, men jag vet inte, Jan, det skulle vara så idiotiskt på något vis att göra det två gånger.

Jan: Eller specialisera dig till något.

Caroline: Ja, kanske.

Jan: Det tror jag.

Caroline: Eller så blir jag skolsköterska och bara gillar det.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Så kan det också vara.

Jan: Men ja, jag tycker allt är så svårt. Vi har inga mål om fem år. Fem år kommer nog vara… fem år är jättelänge. Flytta hemifrån också. Då tror jag att det kommer häng… ja, jag vet inte. Det får komma som det kommer.

Caroline: Strävar ni efter mer pengar?

Jan: Mer pengar?

Caroline: Nej, vi vill… nej.

Jan: Ja, jag måste säga ja. Jag tyckte det var jättejobbigt om vi slutade tjäna pengar.

Caroline: Om vi slutade tjäna pengar hade det varit jobbigt, absolut. Vi strävar väl efter mer pengar.

Jan: Ja, men jag tror, för mig handlar det nog om kassaflödet än förmögenheten. Det är inte så att vi behöver bli dubbelt rika, eller att vi har x pengar. Vi har redan vunnit spelet på många sätt och vis. Men jag är inte klar med den där ångesten att sluta jobba, att inte prestera, att inte skapa, att inte gå plus varje månad.

Jan: Det tycker jag är jobbigt. Så svaret får bli ja, men inte för att vi måste bli rikare.

Oliver: Det låter som ett Moa-problem.

Jan: Jag är precis en osäker högpresterare. That's me. Jag har sjukdomsinsikt. Men ja, vi får se.

Prao

Oliver: Björn i forumet: om ni hade fått göra prao någonstans en dag, var skulle det vara?

Caroline: Då skulle det vara på typ MIT eller Harvard. Jag skulle velat vara som student. Jag skulle velat följa med någon professor. Jag skulle velat höra vad de säger i styrelserummet. För jag vill veta: varför är de så framstående? Hur jobbar folk där egentligen? Det hade varit jättekul.

Jan: Styrelserum är typ det sista stället jag vill vara.

Caroline: Ja, men jag vill bara höra: vad diskuterar de där? Men jag vill ha alla nivåerna. Också hur studenterna beter sig, hur de pluggar, vilken nivå lärandet är på.

Jan: Jag tror att du hade blivit så besviken, Caroline.

Caroline: Det är mycket möjligt, men jag har ju aldrig varit där, för att bli besviken. Vad vill du då? Vad vill du prata om, Jan?

Jan: Det här är så pinsamt.

Caroline: Säg det.

Jan: Det är att hälsa på den nationella insatsstyrkan.

Caroline: Varför är det pinsamt?

Jan: Jag vet inte. Jag har någon fascination för att det är livet som inte blev. Jag har inte begåvats med den fysiken eller den uthålligheten.

Caroline: Men vad gör den nationella insatsstyrkan? Hur hade en dag sett ut?

Jan: Just nu, till exempel, bordar de de här ryska skuggflottefartygen utanför Trelleborg. Åker med en sån ribbåt, åker med helikopter, landar på den här båten fullt beväpnade, spelar in coola videofilmer.

Caroline: Gör de det? Har de Instagram där de visar sånt?

Jan: Ja, Kustbevakningen gör det. De jobbar också tyst i bakgrunden. Eller försvarar Karlsborg, på Sjön, eller något sånt.

Caroline: Mm.

Jan: Det hade…

Caroline: Jag är ledsen att säga det, Jan, men du hade nog blivit sjukt besviken.

Jan: Nej, det tror jag inte.

Caroline: Du kan säga det till mig, som vill till världens bästa universitet bara för att följa med och fråga: hur jobbar ni här egentligen? Varför är Lunds universitet på plats hundra?

Jan: Ja, okej då.

Caroline: Ja.

Jan: Okej då.

Polis och hemvärn

Oliver: Men på tal om det, Jan, hur går det med polisaspirationen?

Jan: Nej, den är nedlagd. Just nu är ambitionen hemvärnet. Jag ska försöka komma med i hemvärnet. Jag har varit och gjort min säkerhetsintervju nu.

Oliver: Ja.

Jan: Så nu väntar jag på godkännande av, vad var det de sa? Polisen, Must eller FRA, eller någon sån här, Malmö kommun. Så vi får se om det blir en hemvärnskarriär.

Poddar och böcker

Oliver: Mini tassen på Instagram: lyssnar ni själva på några poddar? Både ekonomi och andra poddar.

Jan: Krigshistoriepodden lyssnar jag på, med Per och Mattis. Det är min favoritpodd. Du har till och med fixat så att jag har haft möte med dem.

Jan: Jag var skitförälskad, det var lite nervöst. Men det var jättetrevligt. Jag har pratat med Per ett par gånger.

Caroline: Ja, men då blir du ändå allmänbildad. Jag lyssnar på Creepypodden. När jag är på ett bra ställe, inte har felat någon tenta eller känner att marken faller undan för mig, då kan jag lyssna på Creepypodden, och jag kan läsa Lars Kepler och annat sånt som gör att man blir helt fucked up i huvudet.

Caroline: Men jag lyssnar nog inte på någon ekonomipodd faktiskt.

Jan: Nej, inte jag heller. Jag har börjat faktiskt. Det har jag inte ens berättat för dig, Oliver. Men jag har kommit på ett sätt med AI, hur man kan skicka in en YouTube-feed och transkribera den och plocka ut de viktigaste kärnpunkterna. Det har jag börjat göra.

Jan: Jag pallar inte lyssna på den, för det är för mycket jobb. Det är därför jag vill ha typ svensk-brittiska kriget i början av 1800-talet, som inte var ett krig, och svenskarna, Frankrike är jättearga.

Oliver: De är rätt roliga.

Jan: De är så jävla roliga.

Caroline: Men de är så intensiva också, så jag känner att jag har svårt att lyssna på den en längre stund.

Jan: Jag har skrattat så mycket. När Frankrike, Storbritannien och svenskarna egentligen är kompisar, men vi får inte vara kompisar för Napoleon. Då är det: men ni måste stänga Öresund. Då stänger Sverige Öresund, säger till britterna: segla vid Stora Bält. Och så blir fransmännen så skitsura. Ja, men ni kan inte ta emot båtarna i svenska hamnar. Då förlorar Sverige en hamn. Man bara tågar ut, så att britterna… vi har inte låtit en svensk… de tog den hamnen i det här kriget.

Caroline: Mer kan man lyssna på i krigshistoriepodden. Kriget som inte var ett krig. Var det Sverige, England?

Jan: Sverige, Britannien.

Oliver: Gött.

Sämsta rådet och bästa böckerna

Oliver: Ja, men den avslutande avslutande. Vi har de här frågorna vi alltid brukar fråga gäster. Sämsta rådet inom finans, och sen vilka böcker skulle du rekommendera? Ni får tänka på de båda och börja i vilken ordning ni vill.

Caroline: Jag kan ta en bok som jag tycker om. Birger Schmitz har skrivit en bok om dinosaurier och asteroiden. Däri står det ganska mycket om geologi, och det kan man vara intresserad av eller inte. Men i den skriver han också att man har sett att när det skett en katastrof på jorden, något massutdöende, så har det efteråt blivit ännu mer biologisk mångfald.

Caroline: Det trodde man inte. Man tror att katastrof är hemskt för jorden, men det kan vara så att det inte är det på alla sätt. Det förändrade saker för mig kring det här med klimat och sånt.

Oliver: Är det en kaosteori också? Eller vad är det här? Förstörelse för att skapa nytt.

Jan: Ja, kreativ destruktion.

Oliver: Kreativ destruktion. Ja.

Jan: Superbra.

Caroline: Vad har du nu? Har du något sämsta… Du får fundera på ett sämsta råd.

Jan: Sämsta rådet, ja. Nej, det beror på. Jag ser massor. Vi har fortfarande inte gjort de där avsnitten om böckerna. Det måste vi göra. Jag vet inte om jag ska ta ekonomiböcker, så är det ju massor bra. Just keep buying, en favorit. Psychology of money. Första halvan av Rich Dad, Poor Dad. Där är det super.

Caroline: Men har du ingen som har förändrat något för dig nu?

Jan: Eller som jag läser nu? Jag gillade boken Skuldsatt av Lena Pettersson, som vi kommer att ha ett avsnitt om. Just nu läser jag den här Priya Parker, The Art of Gathering. Hur kan man ha meningsfulla möten? Och det är så fint. Hon har allt från att de flesta inbjudningar till ett event handlar om logistiken, inte om storyn, varför man träffas, varför det är viktigt. Hon pratar om att ha papperregler när man träffas för ett event.

Jan: Hon berättar att hon hade ett möte med kvinnor, och då hade hon sagt: varje gång ni pratar om era barn får ni ta en shot.

Caroline: Vad då, så man blir straffad för att man pratar om sina barn?

Jan: Ja, precis, för tanken var inte att prata om barn på den träffen. Man ska prata om något annat.

Caroline: Ja, som är viktigt i ens liv.

Jan: Ja, så att skapa struktur. Den tycker jag är spännande just nu. Sen är det väl det jag ångrar i livet, att jag inte har tid för att läsa, att jag inte prioriterar att läsa mer böcker. Jag har jättemånga böcker.

Oliver: Exakt, att du inte prioriterar det.

Jan: Yes, jag har sjuk sjukdomsinsikt. Sämsta rådet inom finans: myten om att om man bara lägger tid och energi och engagemang, så kan man bli en bättre investerare än index.

Caroline: Mm. Jag tänker på de poliserna och folk som känner igen en på stan: vilka fonder ska man köpa? Det vet ni redan.

Jan: Ja.

Caroline: Men helt ärligt är det ju ett sätt att få igång en konversation. Att fråga: vilka fonder ska man köpa? Alla vet ju redan vilka det är.

Jan: Snyggt. Har du någon bok, Oliver, eller något sämsta råd inom finans?

Oliver: Oj, pappa, pappa, det är en mycket bra fråga. Nej, jag kommer att tänka på Erik Strand, alltså månadssparande.

Jan: Exakt, en klassiker. Den kom upp i mitt huvud också.

Oliver: Sämsta rådet inom finans, jag tycker det är jättesvårt. Man har hört så mycket skit genom dagarna. Nej, men det är väl kanske, om man lyssnar på den där podden där sparandet, där upplever jag att många är så här: man ska spara och man ska fortsätta spara, för det är rätt att göra. Det är väl det jag upplever blir lite, att man ser inte över hela livet, att det finns mer där till, och man kanske inte behöver fortsätta spara.

Jan: Och det är okej att använda dina pengar.

Oliver: Som du sa, vi pratade om det förra avsnittet, det här med att utdelningsaktier har ett syfte, för då var det okej att spendera de pengarna. Och det är mycket det jag tycker att jag möter och ser, just det här med: de pengarna får jag inte använda för att…

Jan: För de är ett arv, eller de är från det och det, eller det är min mans pengar, eller min frus pengar. Ja, jag avgudar det.

Oliver: Sen böcker, ja, Die with Zero har varit med, rikare liv. Tänker jag kan addera. Sen finns det så många bra.

Jan: Vi har fortfarande en bok till i oss, eller hur? Det har vi pratat om. Vi har pausat.

Caroline: Vi pratar om ekonomiböcker. Jag tog upp något helt annat.

Oliver: Så jag känner mig skitdum.

Jan: Nej, nej, ta det till. Det är också en sjukdomsinsikt, det är mycket där jag hamnar. Det är därför jag inte… jag har läst Harry Potter. Annars är det bara faktaböcker och ekonomi. Jag har försökt, men ja.

Jan: Det är därför du är med i podden, Caroline. Så att du har det andra perspektivet.

Oliver: Harry Potter är bra.

Jan: Exakt. Snyggt, Oliver, fantastiskt, stort tack för att du har lett oss igenom de här del ett och del två.

Jan: Tack till dig som har lyssnat och tittat. Tack till dig som är supporter och gör de här avsnitten möjliga. Och jag tänker också: häng med oss där du hänger. Vi finns på Instagram, där vi släpper korta videoklipp.

Oliver: Facebook, TikTok.

Jan: Är du intresserad av det där med flocken, så har vi också länk i beskrivningen. Och så tack för alla inskickade frågor. Så ses vi i nästa avsnitt.

Vanliga frågor

Vem ligger bakom RikaTillsammans?
Hur startade RikaTillsammans?
Varför väljer Jan Bolmeson indexfonder när han kan analysera aktier?
Slår aktiva fondförvaltare index?
Hur stort är RikaTillsammans?
Hur tjänar RikaTillsammans pengar, och förvaltar de dina pengar?
Varför lutar sig RikaTillsammans så mycket mot forskning?
Lever Jan och Caroline Bolmeson lyxigt?

Hittar du inte din fråga ovan? Se alla frågor här, eller ställ den i forumet.

Communityns kommentarer

Var först med att skriva en kommentar, en fundering eller en fråga i forumet. Vi ses där! 🙂

Till forumet →

Stöd RikaTillsammans

RikaTillsammans finns tack vare dig – vi ägs inte av någon bank, tar inte emot presstöd, säljer inte rådgivning och vill inte förvalta dina pengar. Det gör oss fria, men också helt beroende av dig och vår community.

Om du gillar det vi gör får du gärna supporta oss – genom att bli månadssupporter, swisha ett valfritt belopp eller bjuda oss på en digital kaffe.

Som tack får du tillgång till extramaterial, bonusavsnitt, verktyg och inbjudningar. Tillsammans blir vi både klokare och rikare. Läs mer.

Tack för att du hejar på oss!
Jan & Caroline Bolmeson

Bli supporter

Från 49 kr/månad

Eller stöd oss via...

Swish (123 463 53 22) BuyMeACoffee

Tillsammans blir vi både klokare och rikare dag för dag. Tack på förhand!
Jan & Caroline Bolmeson

Senaste nytt på RikaTillsammans

Jan och Caroline: pengar, ansvar och RikaTillsammans bakom kulisserna33
#469
1 tim 13 min

Pengar, ansvar och RikaTillsammans bakom kulisserna

Del två av det personliga samtalet om identitet, ansvar, att jobba ihop som par och varför det blev indexfonder. Del 2 av 2.

Läs mer
33 minuter sedan
Pengar, rädslor och bristtänk: en stor del av vår resa30
#468
1 tim 22 min

Pengar, rädsla och tjugo år av hårt arbete

Ett personligt avsnitt om vägen från korridoren i Lund där vi träffades 2003, till dagens RikaTillsammans. Del 1 av 2. .

Läs mer
6 dagar sedan
Kommer pensionen att räcka?36
#467
1 tim 24 min

Kommer pensionen att räcka?

Pensionsexperten Monica Sjödin från Pensionsguiden reder ut de tre valen som avgör mer än hur mycket du sparar privat.

Läs mer
12 dagar sedan
Avsnitt 466. Lagomfällan26
#466
1 tim 21 min

Lagomfällan: när livet är okej, men något ändå saknas

Stefan och Zandra har gjort allt rätt. God ekonomi, mer tid med barnen, mindre lönearbete. Ändå har livet blivit lite platt. Så ser lagomfällan ut och så tar man sig vidare.

Läs mer
21 dagar sedan
S&P Dow Jones Indices (2026) Europe Persistence Scorecard: Year-End 2025.28

Bästa aktiva globalfonden 2020 var inte längre i toppen 2025

Bara 16 % av 408 globala aktiefonder höll sig i topphalvan två femårsperioder i rad enligt SPIVAs nya rapport. .

Läs mer
25 dagar sedan
Löneväxla för att gå i pension tidigare32
#K65
21 min

Löneväxla för att gå i pension tidigare

Är löneväxling värt det 2026? Gränsen går vid 56 087 kr. Pensionsexperten Monica Sjödin förklarar fallgropen som kan kosta dig nästa löneförhöjning.

Läs mer
28 dagar sedan