Hem » Studier » Miljonärers psykologi: rikast i rummet, mest orolig i vardagen

Miljonärers psykologi: rikast i rummet, mest orolig i vardagen

Paul Dolan vid LSE frågade ut 200 pundmiljonärer åt förmögenhetsbolaget Y TREE

Skrivet av

Jan Bolmeson, RikaTillsammans

Investerat sedan 1996 · Bloggat sedan 2007

Uppdaterad 11 augusti 2026

Publicerad 12 augusti 2026

6 minuters läsning

Dela

En rapport om miljonärers psykologi

Vad händer när pengarna inte är ett problem? Det brittiska förmögenhetsföretaget Y TREE lät beteendeprofessorn Paul Dolan vid LSE undersöka 200 britter med minst 1 miljon pund i investerbara tillgångar, grovt räknat 12–13 miljoner kronor. Resultatet, rapporten The Deliberate Edge (2026), tyder på något obekvämt: förmögenheten köpte inte ro.

Samma brasklapp som när vi gick igenom Y TREE:s förra rapport gäller här. Det är en kommersiell partsinlaga utan peer review, gjord av ett bolag som säljer finansiell planering till exakt den grupp rapporten beskriver, med 200 svarande och självrapporterade mått. Siffrorna ska läsas som en pedagogisk rapport, inte som bevis. Men frågan rapporten landar i är värd att låna av vem som helst på väg uppför trappan: vad är pengarna egentligen till för?

Lugnare som personer, mer oroliga i vardagen

I enkäten skattade miljonärerna ”hur orolig var du igår?” till 4,10 på en tiogradig skala, mot cirka 3,23 för brittiska vuxna i snitt, samtidigt som de skattade lägre neuroticism som personlighetsdrag (33,1 mot 39,2 på rapportens omskalade hundragradiga skala). Mindre ängsliga som personer, mer oroliga i vardagen, på samma gång. Två viktiga reservationer: jämförelsetalet från brittiska ONS är enligt rapporten själv inte slutverifierat, och jämförelsegrupperna är hopplockade från olika undersökningar. Gapet på 0,87 poäng kan alltså krympa eller växa. Riktningen är ändå det tänkvärda.

Rapportens förklaring har fått namnet addiction to security, ett slags trygghetsberoende: skyddet som förmögenheten skulle ge känns aldrig tillräckligt, så jakten fortsätter oavsett nivå. Trygghet för familjen är också det starkaste motivet i hela materialet (6,06 av 7), medan social status hamnar sist (3,30). De jagar inte glansen, de jagar lugnet, och lugnet flyttar sig.

I have the girl from [utelämnat] in my head, and the girl from [utelämnat] in my head is still scared of not having enough money.

Anonymiserad intervjuperson i The Deliberate Edge (2026)

Citatet kommer från en av rapportens åtta djupintervjuer och sätter fingret på mekanismen: gamla knapphetserfarenheter sitter kvar långt efter att ”tillräckligt” objektivt är uppnått. Vad som orsakar vad går däremot inte att avgöra i en tvärsnittsenkät, oroliga människor kanske bygger förmögenhet snarare än tvärtom. Personlighetsmönstret i sig, lägre neuroticism och högre riskvilja hos förmögna, stöds dock av oberoende peer-granskad forskning, bland annat Leckelt med kollegor (2019) på tyska förmögna. Det är trygghetsberoendet som är rapportens egen, obevisade tolkning.

De mest drivna är nöjdast och mest stressade på samma gång

Ingen lyckopremie väntar på förmögenhetstoppen. Gruppens livstillfredsställelse låg på 7,28 av 10, mot 7,45 för brittiska vuxna och 7,52 för den matchade toppinkomstdecilen. Det rimmar med forskningen om pengar och lycka vi skrivit om tidigare: sambandet mellan inkomst och välbefinnande finns men är svagt, och den här enkäten tyder på att steget från välstånd till mångmiljonförmögenhet inte ger något alls på de positiva måtten.

Rapporten delar dessutom in gruppen i tre profiler med hjälp av en statistisk klusteranalys. Ta indelningen som hypotes snarare än upptäckt, minsta gruppen består av 16 personer, men mönstret är tankeväckande:

Det vill säga: den mest framgångsrika undergruppen är nöjdast med livet och mest orolig, samtidigt. Drivkraften som byggde kapitalet stänger inte av sig själv när målet är nått, den går på tomgång. Pengar löser räkningarna, men de avinstallerar inte programmet som tjänade ihop dem.

I enkäten vann talangen, öga mot öga vann turen

När de svarade anonymt i enkäten krediterade de förmögna sin framgång med talang 7,93 av 10 och tur 5,61. Men i djupintervjuerna lutade sex av åtta åt turen som avgörande faktor.

I was on the crest of a wave in the UK at the time… that was lucky timing.

Anonymiserad intervjuperson i The Deliberate Edge (2026)

En ärlighetsvarning innan poängen dras för långt: enkäten och intervjuerna gjordes med olika personer ur samma målgrupp, så det är inte bokstavligen samma individer som svarade olika. Men spänningen mellan svaren illustrerar något bli-rik-genren sällan gör. Böcker som Rich Habits och Rich Dad Poor Dad intervjuar bara vinnarna och gör deras vanor till recept, trots att samma drag finns hos massor av människor som aldrig blev rika. Rapporten påpekar det själv, även om den ironiskt nog begår samma synd genom att bara undersöka dem som lyckades.

Min reflektion: den som håller både skicklighet och tur sanna samtidigt får ödmjukhet på köpet. Den som bara ser talangen får berättigande, och det är en sämre kompass för både portföljen och livet.

Motivrevision, inte bara portföljrevision

De förmögna i studien optimerar mest där det ger minst liv. Mest medveten förbättringskraft lägger de på förmögenheten (3,78 av 5) och karriären (3,54), minst på hälsan (3,19) och fritidsintressena (3,22). Samtidigt toppar relationerna deras egen nöjdhetslista (7,40), pengarna i sig kommer först på fjärde plats (6,87) och fritiden sist (6,45). Rapportens formulering är att rikedomen gett dem ”the option to be free”, friheten som option, men det låga fritidsbetyget tyder på att optionen sällan löses in. Det är samma poäng som Bill Perkins driver i Die with Zero: kapital som aldrig växlas in mot liv är ett misslyckande, inte ett facit.

För oss svenskar behöver siffrorna dessutom en rejäl brasklapp. Urvalet är brittiskt, 87,5 procent män och 92 procent self-made, och motsvarar nivå 4 på Rikedomstrappan, en smal grupp av läsarna. Men mekanismen känns igen längre ner på trappan, inte minst från communityns eviga diskussioner om buffertstorlek och FIRE-marginaler: skyddet känns aldrig riktigt klart. Forskningen pekar också mot att det är den upplevda tryggheten, inte kapitalnivån, som styr hur vi mår ekonomiskt.

Den praktiska slutsatsen är en motivrevision, inte bara en portföljrevision. Definiera i förväg vad ”tillräckligt” betyder för dig, i kronor och i liv. Sätt en punkt där trygghetsbygget är klart. Och lägg medveten förbättringskraft på det som enligt lyckoforskningen faktiskt predicerar välbefinnande: relationer, hälsa och fritid, de domäner studiens miljonärer optimerade minst. Med det sagt är det värt att notera att ”granska dina motiv” också råkar vara Y TREE:s säljargument för sin egen tjänst. Frågan blir inte sämre av det, men du kan ställa den själv, gratis, redan i kväll.

Läs vidare

Vill du fördjupa dig i forskningen om pengar, lycka och vad förmögenheten ska vara till för har vi samlat våra mest relevanta sidor här:

• Bra avkastning – eller bara en bra känsla? – Y TREE:s förra rapport, med samma källkritiska glasögon.
• Mer pengar = Mer lycka – Killingsworth och Kahneman om det svaga men verkliga sambandet.
• Om inte pengar gör dig lycklig, då spenderar du dem nog fel – hur pengarna används betyder mer än hur mycket du har.
• Die with Zero av Bill Perkins – om friheten som köps men aldrig tas ut.
• Buffert får en att må bättre – upplevd trygghet slår både inkomst och förmögenhet.
• Värdet med rådgivning är att outsourca sin ekonomiska oro – oro-perspektivet på rådgivning, en nyttig spegel till Y TREE:s pitch.
• Rikedomstrappan: 6 nivåer av rikedom – ramverket som placerar studiens population, och dig själv, på kartan.