Hem » Studier » Bara tre anledningarna till att man investerar: vilka är dina?

Bara tre anledningarna till att investera: vilka är dina?

Varav två av dem skäms man ofta lite för och pratar inte högt om... (Statman, 2010)

Skrivet av

Jan Bolmeson, RikaTillsammans

Investerat sedan 1996 · Bloggat sedan 2007

Uppdaterad 7 juli 2026

Publicerad 11 oktober 2025

4 minuters läsning

Källa

Dela

Varför investerar du egentligen? De flesta av oss svarar att pengarna ska växa, och sedan är samtalet slut. Finansprofessorn Meir Statman vid Santa Clara University hävdar i boken What Investors Really Want (2010) att det svaret bara är en del av sanningen.

Enligt Statman ger investeringar tre slags nytta samtidigt: utilitaristisk (vad gör den för plånboken?), expressiv (vad säger den om mig?) och emotionell (hur får den mig att känna?). Boken kartlägger sexton sådana drivkrafter i sexton kapitel, från viljan att få vinst större än risken, via flockbeteende och mentala konton, till status, värderingar och drömmen om att lämna ett arv.

De två sista nyttorna skäms vi ofta för och pratar sällan högt om. Ändå styr de oss minst lika mycket som plånboken. Den här artikeln går igenom ramverket, varför de onämnda motiven blir dyra och hur du ger dem en plats utan att de äter upp ditt seriösa sparande.

Vi investerar inte bara för pengar

Statmans ramverk delar investeringars värde i tre delar: utilitaristisk, expressiv och emotionell nytta. På vanlig svenska: vad gör investeringen för plånboken, vad säger den om mig och hur får den mig att känna? De tre nyttorna finns samtidigt och går enligt Statman inte att skilja åt.

Problemet är att vi oftast bara erkänner den första. Finansbranschen räknar på avkastning, risk och avgifter, medan kunderna i tysthet också köper identitet och känslor. Det är därför portföljer så ofta ser ut att motsäga kalkylbladet: motiven som styr syns inte i kalkylen.

Psykologin bakom är dessutom trögrörlig. Statman citerar tidskriften World's Work från 1911 med innebörden att människans natur är människans natur: vi är snabbare informerade i dag, men enligt honom varken bättre informerade eller bättre uppförda än för hundra år sedan.

Självbilden smyger sig in i portföljen

Enskilda aktier, hållbara fonder, private equity, guld eller kryptotillgångar kan säga något om vem vi vill vara. Det är den expressiva nyttan: vad investeringen säger om mig, både till andra och till mig själv. Det behöver inte vara fel.

Men när självbilden låtsas vara en ren avkastningsanalys blir beslutet svårare att granska. Ingen ifrågasätter en kalkyl som egentligen är en identitetsmarkör, för kalkylen ser rationell ut på ytan. Då är risken att portföljen blir ett identitetsprojekt med fondavgift.

Känslan kan vara värd pengar, men den ska ha budget

Trading kan ge spänning, gemenskap, hopp och berättelser. Statman jämför det med spel eller sport: människor betalar för upplevelsen. Den betalningen är verklig, för den som handlar ofta offrar i snitt förmögenhet, vilket även den forskning vi tidigare skrivit om visar (se studien om handelsfrekvens under Läs vidare).

Statman skiljer också på wants och shoulds. Wants är den viscerala rösten som vill ha den röda sportbilen nu, shoulds är den resonerande som säger att du ska spara mellanskillnaden till pensionen. I ett experiment han refererar (Shiv och Fedorikhin, 1999) fick deltagare memorera antingen ett tvåsiffrigt eller ett sjusiffrigt tal, och de med sju siffror i huvudet valde oftare chokladkaka framför fruktsallad. Experimentet handlar om matval, inte aktier, men det illustrerar mekanismen: ett överbelastat sinne lyssnar på begäret i stället för på förnuftet.

RT-slutsatsen är inte att förbjuda känslan, utan att ge den en egen plats. Lekhinken finns för att känslosparandet inte ska äta upp framtidspengarna.

Brasklapp: en bok, inte en studie

What Investors Really Want är en populärvetenskaplig bok av en av behavioral finance-fältets grundare, inte en peer-granskad studie. Den bygger på refererade experiment och illustrativa exempel men bär inga egna mätdata. Tre-nyttor-ramverket är en taxonomi, alltså ett sätt att sortera motiv, inte ett kvantifierat orsakssamband. Det går därför inte att säga hur stor andel av spararna som investerar för känslan.

Underlaget är dessutom amerikanskt och från 2010. Skattekultur, dollarbelopp och hedgefonder som statusmarkör behöver översättas till svensk kontext med ISK, tjänstepension och fondavgifter innan de används. Psykologin överförs väl till svenska sparare, exemplen gör det inte alltid.

Fråga vilken nytta du köper

Inför varje investering kan du fråga: köper jag avkastning, självbild eller känsla? Om svaret är avkastning ska den tåla jämförelse med en bred och billig indexfond. Om svaret är självbild eller känsla ska pengarna komma från lekhinken och vara medvetet begränsade.

Så blir du ärligare mot dig själv, och det är hela poängen med Statmans ramverk. Inget av de tre motiven är fel. Det dyra är att blanda ihop dem utan att veta om det.

Läs vidare

• Ju mer sparare handlade, desto mindre tjänade de – empiriskt stöd för att frekvent handel i snitt kostar förmögenhet
• Småsparare beter sig dumt när de väljer fonder – wants mot shoulds i praktiken
• Mental bokföring och sparande – så fungerar mentala konton
• Fyra-hinkar-modellen – RT-ramverket där lekhinken bor