Ha tillit till att du listar ut saker längs vägen
Kortavsnitt K36 om varför rädslan gömmer sig bakom hur-frågor, och hur mod är att börja ändå
Avsnitt K36 | Publicerat 1 år sedan.
Avsnitt K36. Senast uppdaterad 10 dagar sedan (2026-07-31) av Jan Bolmeson.
Denna video finns att se på Youtube eller via videon ovan. Du som är en RikaTillsammans-supporter kan se den utan reklam på Patreon.
Du kan lyssna på detta avsnitt (K36) där poddar finns, t.ex. på Spotify, Apple Podcast, Acast och Patreon.
Referens: Saknas.
Sammanfattning och guldkorn
Det viktigaste att veta. Swipa för att se fler.
Värdet med dagens avsnitt
Det här är ett kort provprat om att börja innan du vet att du lyckas, inte en guide med tio steg och en kalkylator. Du får en ärlig genomgång av varför kravet på garanti är en fälla och vad du kan göra i stället.
Analysförlamning är obeslutsamhet
Att fastna i analysförlamning handlar nästan aldrig om för lite kunskap, det är obeslutsamhet i förklädnad. Den som vill läsa en bok till eller kolla en sak till tvekar oftast på riktigt om sitt varför. Läs mer.
Det är varför, inte hur
De flesta beslut man skjuter upp handlar om varför man ska göra något, inte om hur det ska göras. Kunskapen finns oftast redan, det är beslutet att börja som saknas. Läs mer.
Hur-frågan är ett gömställe
Hur-frågan är ofta en bekvämt gömställe eftersom den känns produktiv och ansvarsfull. Den låter dig skjuta upp beslutet en dag till utan att erkänna att du tvekar. Läs mer.
Mod är inte frånvaron av rädsla
Mod är inte att bli av med rädslan, utan att låta något annat väga tyngre och göra det ändå. Poängen inför något nytt är inte att sluta vara rädd, utan att inte låta rädslan bestämma. Läs mer.
Du har redan löst svårare saker
De flesta har redan löst en mängd problem de inte hade en aning om hur de skulle hantera innan de dök upp. Bevismaterialet för att du klarar nästa kliv ligger redan i din egen historik. Läs mer.
Ta det lilla otillräckliga steget
Lösningen är förvånansvärt liten, det räcker att ta ett litet otillräckligt steg och lita på att du löser resten längs vägen. Varje steg leder ingenstans i sig, men lagda efter varandra blir de något helt annat. Läs mer.
Kunskap är inte flaskhalsen
Vi lever i en tid där kunskap aldrig varit så lättillgänglig, ändå står många stilla. Om problemet vore brist på information borde det vara löst för länge sedan, så det är något annat vi brottas med. Läs mer.
Lärande går via att misslyckas
Vägen till att bli bra på något, och till självförtroende, går genom att försöka, misslyckas, få feedback och försöka igen. Viljan att sopa misslyckanden under mattan gör både dig själv och andra en otjänst. Läs mer.
Du kräver inga gröna ljus i bilen
När du kör bil ber du inte om en garanti att alla trafikljus är gröna innan du vrider om nyckeln, du hanterar varje korsning när du kommer dit. Samma rimliga inställning skulle hjälpa inför allt nytt du tvekar att börja med. Läs mer.
Din egen variant av provpackning
Alla har en variant av att provpacka bilen, något vi gör om och om igen för att slippa känna oss osäkra innan vi sätter igång. Den verkliga frågan är hur mycket av livet som rinner förbi medan vi packar och packar om. Läs mer.
Viktexemplet pekar på varför
Det finns tusentals dieter och program, men kärnan i kunskapen är enkel: ät lite mindre eller nyttigare och rör dig lite mer. Att vi ändå inte gör det visar att utmaningen sitter i beslutet att börja, inte i metoden. Läs mer.
Det otillräckliga steget är metoden
Att börja smått i stället för att vänta på det perfekta stora avstampet är inte en kompromiss, det är själva metoden. Du behöver inte se hela vägen, bara nästa nivå framför dig. Läs mer.
Ett rikt liv kan inte optimeras
Ett rikt liv går inte att räkna ut i en kalkyl innan det börjar, det behöver levas fram. Struktur, buffert och kloka beslut hör hemma i ekonomin, men själva livet behöver prövas fram. Läs mer.
Börja innan du är säker
Många gånger är det viktigare att komma igång och prova än att vänta in det sista svaret. Uppmaningen är enkel: lita på att du löser saker längs vägen och börja innan du är säker. Läs mer.
Du hade inte velat ha problemen ogjorda
Erbjöds du att radera alla jobbiga problem ur din historia skulle du troligen tveka, för de har format dig till den du är. Just de problem du inte visste hur du skulle lösa gav dig de insikter du bär med dig i dag. Läs mer.
"Mod är inte frånvaro av rädsla. Mod är att säga att något annat är viktigare, och göra det ändå trots att man är rädd."
"Många otillräckliga steg var för sig leder ingenstans. Men tillsammans är de fullt tillräckliga för att ta mig dit jag vill."
"Lita på att du kommer att lösa saker längs vägen."
Innehållsförteckning
- Sammanfattning, guldkorn och citat (16 st)
- Ett litet provprat om att våga börja innan du vet att du lyckas
- Analysförlamning är inte brist på kunskap, det är obeslutsamhet i förklädnad
- Det är inte en fråga om hur, utan om varför
- Mod är inte frånvaron av rädsla
- Du provpackar inte bilen innan semestern
- Du har redan löst de flesta problem du inte visste hur du skulle lösa
- Många otillräckliga steg blir tillsammans fullt tillräckliga
- Ett rikt liv går inte att lista ut i förväg
- Läs vidare
- Transkribering av hela avsnittet
- Vanliga frågor (8 st)
- Konkreta saker du kan göra nu
- Communityns tankar, tips och inspel
- Relaterade sidor och annat kul
- Senaste nytt på RikaTillsammans
Denna sida uppdaterades 10 dagar sedan (2026-07-31) av Jan Bolmeson.
Ett litet provprat om att våga börja innan du vet att du lyckas
Lita på att du löser saker längs vägen. Det är en tanke jag burit på en hel del på sistone och något jag faktiskt säger till mig själv. Det här är kortavsnitt K36 och det är inte en guide med tio steg och en kalkylator. Det är ett provprat, ett försök att övertyga mig själv lika mycket som dig.
Bakgrunden är en känsla jag tror att många känner igen. Ju äldre jag blir, desto mer obenägen blir jag att prova nya saker. Jag vill nästan ha en garanti innan jag sätter igång, en trygghet i att veta att jag kommer att lyckas. Och jag märker att det gäller långt utanför ekonomin, även om det är där många av oss fastnar hårdast. Resten av den här texten handlar om varför den garantin är en fälla och vad jag tror att vi kan göra i stället.
Analysförlamning är inte brist på kunskap, det är obeslutsamhet i förklädnad
Mer än en gång i livet har jag fastnat i ren analysförlamning. I stället för att sätta igång vill jag ha svar på ytterligare en fråga, läsa en bok till, kolla upp en sak till. Och det är sällan kunskapen som saknas.
För många som följer oss tar det sig uttryck i investeringar. Man vill nästan ha en garanti: om jag investerar på precis det här sättet, då kommer det att gå bra. Vilken är den allra bästa kombinationen av indexfonder? Jag ska bara läsa på en dag till. För den som drömmer om ekonomisk frihet blir det ofta: ytterligare en summa pengar, ytterligare ett år till, så är jag redo. Vi har samlat det vi vet om hur du faktiskt sätter igång i kom-igång-guiden för att börja investera och min erfarenhet är att den som fastnar sällan fastnar på grund av för lite information.
Vi lever i en tid där det aldrig har funnits så mycket kunskap så lättillgänglig. Det händer nästan aldrig att du googlar en fråga och får svaret att ingen någonsin har skrivit eller spelat in något om den. Numera har vi dessutom AI-assistenter som hjälper oss att hitta svaren ännu snabbare. Om problemet vore brist på kunskap borde det alltså vara löst vid det här laget. Att vi ändå står stilla säger något om att det är en annan fråga vi egentligen brottas med.
Det är inte en fråga om hur, utan om varför
Min reflektion efter alla år är att det sällan handlar om kunskap. Det är inte en fråga om hur. Det är snarare en fråga om varför.
Tänk på exemplet med vikt, som en kompis tog upp en gång. Det finns ofattbara mängder information om viktnedgång där ute: tusentals dieter, otaliga bloggar, forum och program. Ändå är själva kunskapen rätt enkel i kärnan, något i stil med att äta lite mindre eller nyttigare och röra sig lite mer. För de flesta handlar viktnedgång alltså inte om att hitta rätt metod, utan om att bestämma sig: varför ska jag göra det här? Varför ska jag avstå den där glassen och den sköna stunden, i utbyte mot något annat?
Pengar fungerar likadant. Det vanligaste misstaget jag själv gjort är att intala mig att jag behöver veta mer, när jag egentligen inte hade bestämt mig för varför. Hur-frågan blir ofta ett bekvämt gömställe. Den känns produktiv, den känns ansvarsfull och den låter mig skjuta upp beslutet en dag till utan att behöva erkänna att jag faktiskt tvekar.
Mod är inte frånvaron av rädsla
Varför-frågan är för mig nästan alltid kopplad till mod. Att vi är lite rädda, även när rädslan inte visar sig som rädsla utan klär ut sig till en hur-fråga. Hur ska jag göra? Jag behöver läsa på mer.
Rationellt vet jag ju hur lärande går till. Vägen att bli bra på något och vägen till självförtroende, går genom att försöka, misslyckas, få feedback, försöka igen. Det är så vi människor lär oss. Men ju äldre jag blir, desto mindre vill jag misslyckas. Jag vill helst sopa misslyckandet under mattan och hålla på i min egen lilla grotta tills jag bemästrat saken och inte berätta för någon förrän jag lyckats. Jag tror att jag gör både mig själv och andra en otjänst med det.
Mod är inte frånvaro av rädsla. Mod är att säga att något annat är viktigare och göra det ändå trots att man är rädd.
Det är naturligt att känna sig lite rädd inför något nytt. Poängen är inte att bli av med rädslan, utan att låta något annat väga tyngre.
Du provpackar inte bilen innan semestern
Vi kräver en säkerhet av oss själva inför nya saker som vi aldrig skulle kräva i vardagen. Det är liksom inte så vi kör bil.
Jag höll en föreläsning en gång uppe i Norrland och drog just den liknelsen. När vi kör bil ber vi inte om en garanti att alla trafikljus mellan oss och målet ska vara gröna innan vi vrider om nyckeln. Vi sätter oss i bilen, startar motorn och kör till första korsningen. Sedan hanterar vi det som dyker upp, beroende på om det är grönt, gult eller rött. Jag var helt entusiastisk och sa att man väl ändå inte provpackar bilen innan man åker på semester. Då räckte förstås någon upp handen och sa: jo, det gör jag visst.
Den lilla invändningen är egentligen hela poängen i ett nötskal. Vi har alla vår variant av provpackning, någonting vi gör om och om igen för att slippa känna oss osäkra innan vi sätter igång. Frågan är bara hur mycket av livet som rinner förbi medan vi packar och packar om.
Du har redan löst de flesta problem du inte visste hur du skulle lösa
Vi har en förmåga att lösa problem efter hand som vi nästan systematiskt underskattar. De allra flesta av oss har redan löst en mängd problem som vi inte hade en aning om hur vi skulle hantera innan de dök upp.
Tänk efter en stund på vad du redan klarat utan att veta hur i förväg:
- Hittat ett jobb, ofta flera gånger om.
- Hittat en partner, eller tagit dig igenom att en relation tog slut.
- Fått barn om det var viktigt och löst tusen saker du aldrig kunde planera.
- Lyckats hyggligt med det du tycker är viktigt på riktigt.
Inget av det hade du en garanti för i förväg. Du tog dig an sakerna efter hand. Om någon erbjöd mig att radera alla jobbiga problem ur min historia skulle jag faktiskt tveka. De har format mig till den jag är och gett mig de insikter jag har. Den här kompetensen att hantera det oförutsedda finns nära den känslomässiga sidan av allt det här och vi har skrivit mer om den i Emotionella sidan av pengar.
Bevismaterialet för att du klarar nästa kliv finns alltså redan, det ligger i din egen historik. Problemet är att vi sällan tittar dit när rädslan säger att vi inte är redo.
Många otillräckliga steg blir tillsammans fullt tillräckliga
Lösningen är förvånansvärt liten. Den handlar mer om att våga ta det där lilla otillräckliga steget än om att hitta den perfekta stora planen.
Steget behöver inte vara stort och slutgiltigt. Det räcker att säga: jag tar ett litet otillräckligt steg nu, trygg i vetskapen att jag listar ut resten längs vägen. Vart och ett av de stegen leder egentligen ingenstans i sig. Men lagda efter varandra blir de något helt annat.
Många otillräckliga steg var för sig leder ingenstans. Men tillsammans är de fullt tillräckliga för att ta mig dit jag vill.
Det är ett tankesätt som RT:s Rikedomstrappan vilar på rent praktiskt: du behöver inte se hela vägen, bara nästa nivå. Att börja smått framför att vänta på det stora perfekta avstampet är dessutom något vi pratat om förut, bland annat i avsnittet om lilla stegets kraft. Det otillräckliga steget är inte en kompromiss. Det är själva metoden.
Ett rikt liv går inte att lista ut i förväg
Här pratar jag nog mer till mig själv än till dig: ett rikt liv går inte att räkna ut på förhand. Det behöver levas fram.
Mycket av det vi gör på RikaTillsammans handlar om struktur, om buffert, om risk och om att fatta kloka beslut och det står jag fast vid. Men ett rikt liv går inte att optimera i en kalkyl innan det börjar. Man behöver pröva sig fram, hantera det som dyker upp och lita på att man löser saker efter hand. Många gånger är det viktigare att komma igång och prova än att vänta in det sista svaret. En del av det handlar om att våga ta risk över huvud taget och varför rätt risk är något att omfamna snarare än fly har vi samlat i Var inte rädd för rätt risk.
Så ta det som hjälper dig och skippa resten. Min lilla uppmaning, mest till mig själv, är att lita på att jag kommer att lösa saker längs vägen och börja innan jag är säker.
Läs vidare
Om du vill fördjupa dig i modet att börja, beteendet bakom pengar och det rikare livet bortom siffrorna har vi samlat våra mest relevanta sidor här:
- Var inte rädd för rätt risk, omfamna den! – om de fem pengariskerna och varför rädslan för risk ofta kostar mer än risken själv.
- Emotionella sidan av pengar – om hur pengar förstärker den du redan är, snarare än löser dina problem.
- Kom-igång-guide: börja investera rätt och lätt – konkreta steg för dig som fastnat i planeringsfasen och vill sätta igång.
- Rikedomstrappan: sex nivåer av rikedom – en karta där du bara behöver se nästa nivå, inte hela vägen.
- Unna dig en livsplan – från att leva livet "by default" till att forma det "by design".
- Gå inte ut för hårt: lilla stegets kraft med Niklas Delmar – avsnittet om varför små steg slår det stora perfekta avstampet.
- Pengar, rädslor och bristtänk – om hur rädslor och bristtänk styr våra pengabeslut mer än vi tror.
Transkribering av hela avsnittet
Nedan har vi transkriberat hela avsnittet för dig som hellre läser än tittar eller lyssnar. Den är gjord med AI så den är inte ordagrann, utan fokus har varit på läsbarhet.
Visa hela transkriberingen
Innehållsförteckning
Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.
- Ha tillit till att du listar ut saker längs vägen
- Det är inte en fråga om hur, utan om varför
- Vi lurar oss själva att det handlar om kunskap
- Varför-frågan är kopplad till mod
- Vi har redan löst väldigt många problem
- Våga ta det lilla otillräckliga steget
- Ett rikt liv går inte att lista ut i förväg
Ha tillit till att du listar ut saker längs vägen
Jan: Ha tillit till att du kommer att lista ut saker längs vägen. Det är en tanke, eller ett provprat, som jag har haft ganska mycket på sistone och något som jag försöker säga till mig själv. För ibland upplever jag att ju äldre jag blir, desto mer obenägen är jag att prova nya saker. Jag vill nästan ha en garanti, en trygghet i att veta att jag kommer lyckas innan jag sätter igång med någonting.
Mer än en gång i livet har jag hamnat i det här analysis-paralysis. I stället för att sätta igång vill jag ha svar på ytterligare en fråga, eller så ska jag läsa en bok till, eller något liknande. Det kan vara inom massor av olika områden. Jag vet att för många som följer oss handlar det till exempel om investeringar. Man vill nästan ha en garanti: men om jag investerar på det här sättet, då kommer jag lyckas. Eller: vilken är den bästa kombinationen av indexfonder? Eller: jag ska bara läsa på en dag till. Och de som är intresserade av ekonomisk frihet, för dem blir det bara så här: ja, men ytterligare en summa pengar, eller ytterligare ett år till.
Det är inte en fråga om hur, utan om varför
Jan: Min upplevelse, min reflektion, är att det många gånger inte handlar om kunskap. Det är inte en fråga om hur. Det är snarare en fråga om varför. Alltså: varför ska jag göra det här? Varför ska jag utsätta mig för risken att misslyckas, och för den jobbiga känslan eller skammen som det faktiskt kan innebära?
Det trots att jag rationellt egentligen vet att vägen att lära sig någonting, vägen att få självförtroende, är att försöka, misslyckas, få feedbacken, försöka igen, misslyckas igen, få feedback, försöka igen. Det är ju den processen som vi människor lär oss genom. Men ju äldre man blir, desto mer vill man inte misslyckas. Jag vill nästan sopa misslyckandet under mattan och helst hålla på med det i min lilla grotta. Inte berätta för någon förrän jag har bemästrat det eller lyckats. Och jag tror att man gör sig själv och andra en otjänst med det.
Mod är inte frånvaro av rädsla. Mod är att säga att något annat är viktigare, och göra det ändå trots att man är rädd.
Vi lurar oss själva att det handlar om kunskap
Jan: För att komma tillbaka till den här hur-frågan: jag tror att vi många gånger lurar oss själva, att vi intalar oss att det handlar om hur jag ska göra, eller att jag behöver mer kunskap. Vi lever ju i en tid där det aldrig har funnits så mycket kunskap som det finns nu. Fram till för något år sedan var det bara att öppna telefonen, googla, och så kunde du få svar på vad som helst. Det händer ju typ aldrig att man går in på Google, skriver in någonting, och så säger Google: sorry Jan, det finns ingen som har gjort någon video eller skrivit någon text om den här frågan.
I dag har vi dessutom verktyg som AI-assistenter, ChatGPT och liknande, som hjälper en. Jag brukar ibland tänka på ett exempel som min kompis tog upp. Han sa: Jan, tänk på vikt. Tänk hur mycket information det finns där ute om viktnedgång. Och han fortsatte: all kunskap man behöver om viktnedgång är egentligen att äta mindre och röra sig mer, eller äta nyttigare och röra sig mer. Ändå finns det tusentals dieter, massor av bloggar, forum och program att gå.
För de flesta handlar viktnedgång snarare om att bestämma sig: varför ska jag göra det? I mitt fall: varför ska jag inte unna mig den där glassen och slappna av med den där koppen kaffe, i stället för något annat?
Varför-frågan är kopplad till mod
Jan: Jag tror att det många gånger handlar om varför, och varför-frågan är för mig ofta kopplad till mod. Att vi är lite rädda. Även om det inte dyker upp som att jag är rädd för att misslyckas, så kan det döljas av den där hur-frågan. Hur ska jag göra? Jag behöver läsa på mer.
Så brukar jag återkomma till att mod inte är frånvaro av rädsla, utan att mod är att säga att något annat är viktigare och göra det i alla fall, trots att man är rädd. Det är naturligt att känna sig lite rädd när man ska göra någonting nytt.
Jag höll en föreläsning en gång uppe i Norrland, och då var det så roligt. Jag sa att det ju inte är så vi kör bil, att jag måste lära mig mer eller vill ha en garanti att alla trafikljus mellan där jag är och min destination är gröna innan jag startar motorn. När vi kör bil sätter vi oss i bilen, startar motorn och kör till första trafikljuset. Sedan, beroende på om det är grönt, gult eller rött, hanterar vi det som behöver hanteras. Jag var helt entusiastisk och sa: du provpackar väl inte bilen innan du åker på semester? Och då var det förstås någon som räckte upp handen och sa: jo, det gör jag visst.
Vi har redan löst väldigt många problem
Jan: Jag tänker att vi har den här förmågan att lista ut saker, att lösa problem längs vägen. Många av oss har löst väldigt många problem i våra liv hittills. Många problem som vi egentligen inte visste hur vi skulle lösa innan de kom in i vårt liv.
Och jag tror att många av oss inte hade velat ha dem ogjorda. Om vi fick välja, om någon sa: Jan, du får ta bort alla jobbiga problem i ditt liv historiskt, då hade jag svarat: nja, fast de har ju ändå format mig till den jag är. De har gett mig de insikter och kunskaper jag har.
Många otillräckliga steg var för sig leder ingenstans. Men tillsammans är de fullt tillräckliga för att ta mig dit jag vill.
Våga ta det lilla otillräckliga steget
Jan: Så jag tror att det lika mycket handlar om att kanske våga ta det där lilla otillräckliga steget. Att det inte behöver vara så stort och evigt, utan att säga: om jag tar ett litet otillräckligt steg, trygg i vetskapen att jag kan lista ut saker längs vägen. Många otillräckliga steg var för sig leder ingenstans, men tillsammans kommer de här många otillräckliga stegen vara fullt tillräckliga för att ta mig dit jag vill.
På någon nivå tror jag också att de flesta av oss faktiskt har uppnått de mål eller löst de problem som har varit viktiga på riktigt. Många av oss har hittat ett jobb, vi har hittat en partner. Om barn är viktigt har vi många gånger barn, eller så gör vi hyfsat det vi tycker är viktigt.
Ett rikt liv går inte att lista ut i förväg
Jan: Jag tänker att lite mer, och här pratar jag förmodligen mer till mig själv än till dig: våga tro på att jag har tillit till att jag kommer lista ut saker längs vägen. Att det kanske många gånger är viktigare att komma igång och prova sig fram. Att ett rikt liv inte går att lista ut, utan att man behöver prova sig fram och hantera det som dyker upp längs vägen.
Ja, det var väl ett litet provprat, eller ett försök att övertyga mig själv och skicka ut det här i världen. Jag är jättenyfiken på vad du som har lyssnat tänker. Du får gärna trycka på länken till forumet i beskrivningen, så tar vi diskussionen där tillsammans. Stort tack för att du följer mig och Caroline på Rika tillsammans. Vi ses.
Vanliga frågor
Hittar du inte din fråga ovan? Se alla frågor här, eller ställ den i forumet.
Konkreta saker du kan göra nu
Kunskap, tips och råd är meningslösa om man inte omsätter dem i praktiken. Här får du ett par konkreta förslag som du kan göra antingen redan nu eller på lite sikt.
Identifiera ett område där du fastnat i planeringsfasen och ta ett konkret litet steg idag
Välj ut en sak du velat göra men inte vågat och sätt ett datum för första steget
Lista tre problem du löst i livet utan att veta hur på förhand - för att påminna dig om din förmåga
Communityns kommentarer
Nedan följer 4 av totalt 4 kommentarer. Notera att kommentarer i forumet inte kvalitetssäkras av oss på samma sätt som all annan text på denna sida. För att följa hela diskussionen, skriva en egen kommentar eller ställa en fråga, gå till forumet. Vi ses där! 🙂
Stöd RikaTillsammans
RikaTillsammans finns tack vare dig – vi ägs inte av någon bank, tar inte emot presstöd, säljer inte rådgivning och vill inte förvalta dina pengar. Det gör oss fria, men också helt beroende av dig och vår community.
Om du gillar det vi gör får du gärna supporta oss – genom att bli månadssupporter, swisha ett valfritt belopp eller bjuda oss på en digital kaffe.
Som tack får du tillgång till extramaterial, bonusavsnitt, verktyg och inbjudningar. Tillsammans blir vi både klokare och rikare. Läs mer.
Tack för att du hejar på oss!

Från 49 kr/månad
Eller stöd oss via...
Swish (123 463 53 22) BuyMeACoffeeTillsammans blir vi både klokare och rikare dag för dag. Tack på förhand!
Senaste nytt på RikaTillsammans


Vad är FIRE och hur börjar man?
Med Jesper som gjorde FIRE vid 50 år.


Kan en AI investera bättre än en indexfond?
Forskare vid Edinburgh, UCLA och Oxford lät AI-agenter handla aktier. Slutsatserna: köp-och-behåll vann i samtliga urval och AI:n gjorde samma misstag som vi människor.


Högre tillväxt skulle ge 100 000 kr per hushåll
Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom Svenskt Näringsliv, om hur 0,7 procentenheter mer tillväxt skulle göra både landet och befolkningen rikare på tio år.


Rikedomsskiftet: fyra faser och sex skiften för ett rikare liv
Avsnitt 474 med Moa Diseborn: get rich, stay rich, live rich och leave rich – och de sex förflyttningar som tar dig mellan dem.


Skuldsatt: när obetalda lån blev en lysande affärsidé
Ett avsnitt med journalisten Lena Pettersson, om varför 400 000 svenskar är fast hos Kronofogden, hur systemet är riggat emot dem och de fördomar vi andra har om dem. .


Vår parterapeut Tommy Waad om tillit, pengabråk och tysta män
Problem i en parrelation handlar sällan om det man först tror oavsett om pengar, sex eller närvaro. Efter vårens egna sessioner bjöd vi in Tommy på återbesök. .













Jag känner faktiskt precis tvärtom! Det är kul att bli äldre! Och skönt.
Jag vågar prova mer nya saker, vara i fler nya miljöer och träffa nya människor på ett öppnare sätt.
Är mindre ängslig idag och bryr mig mindre om vad andra tycker om mig. Är också gladare.
Men ja, att jag trots all oro och allt kontrollbehov kommit till den plats jag är idag, var någon slags inneboende känsla att allt ordnar sig längs vägen på något sätt.
Det lever jag fortfarande efter. Och jag är precis som du glad att jag inte vetat hur jobbiga vissa saker skulle vara, då hade jag kanske inte gjort dem.
Jag är nog en av de som gärna vill veta att jag kommer klara av något, jag vill inte heller bara klara något, jag vill vara duktig på det hela.
Detta har satt käppar i hjulen för mig många gånger. Dels för att jag inte testar något jag skulle vilja, men även för att jag vid minsta motstånd hoppar av.
Eftersom “det var nog för svårt”, istället för att arbeta mig igenom det hela. Blir nyfiken och försöker lära mig.
Som om jag vore dålig, för att jag inte kan något, utan träning.
En helt orimlig tanke egentligen, men jag gillar att vara förbered.
Som exempel, har jag gått otaliga hundkurser. Vi kan ta nosework som jag gick senast.
Nosework för nybörjare!
Ja precis för nybörjare, den kursen gick jag med min hund som då var 3-4år och som jag tränat nosework med sedan denne var 8 veckor.
Kursen gick ut på att lära hunden identifiera en doft och markera den. Något sagda hund kunde redan vid 9 veckors ålder.
Vi var överkvalificerad, vi klarade kursen med bravur och den tillförde inte särskilt mycket, mer än ett gott självförtroende, eftersom jag klarade det. I ärlighetens namn, kunde jag ha hållit kursen själv.
Men istället gav jag mig själv en mental klapp på axeln, för att vi klarade kursen.
Samtidigt har jag i flera år velat studera, men inte gjort så. För att jag inte vet om jag klarar kurserna, för jag kan inte det jag ska lära mig redan.
Hur befängt är inte det egentligen?
Jag är rädd för att studera, eftersom att jag inte kan tillräckligt mycket för att indirekt, inte behöva studera.
Den här osäkerheten, gör att minsta motstånd känns jobbig.
För att hantera det hela, drar jag då på mig extra mycket, jag läser inte en kurs i lite lagom tempo.
Nej jag studerar på 150% och jobbar 50%, samt har ett extrajobb. Har barn, varvidare den ena är 1år och sover dåligt på nätterna.
Som om inte det vore nog, skaffar jag en till hund, så jag har något att göra.
Eller skylla på, om jag möter motstånd och vill fly studierna.
Jag ger verkligen mig själv, de absolut bästa förutsättningarna för att lyckas. Eller?
Jag har börjat försöka ändra mina tankebanor och tänka mer, vilka råd skulle jag ge en vän?
Om en vän kom och frågade efter ekonomiska råd.
Eller råd i frågor, rörande ifall jag tror att personen klarar något, vad skulle jag då säga?
Vad skulle jag säga till mig själv, om jag vore vän med mig själv?
I detta fallet skulle jag nog säga
" vet du vad, jag ser att du drar på dig en massa saker i ett försök att gömma dig, bakom det du verkligen vill.
Jag tror iallafall att du kommer klara det. Det kommer inte vara enkelt, du har dessutom försvårat det för dig själv. Du kommer inte kunna allt, du kommer däremot kunna lära dig. Vissa dagar kommer du vilja ge upp, andra kommer du gråta. Men så en del dagar, kommer du se framgång.
Den framgången hade du aldrig nått, om du inte tillät dig själv att våga. Att våga misslyckas är framgången till att lyckas. "
Som någon klok människa sa en gång.
Tänk om barn gav upp när de misslyckades, eller om de inte kunde något direkt.
Då skulle inte ett enda barn kunna gå!
Bland det modigaste jag har gjort var när jag förälskade mig i din pappa och fattade beslut att gifta mig med honom. Missförstå mig inte - det var inte svårt att bli förälskad i honom. Jag var både medveten och omedveten samtidigt om vad mitt beslut skulle få för konsekvenser.Total brytning med mina föräldrar som påverkade av dåvarande statliga propagandan tyckte att jag skulle bli ”utnyttjad” av pappa, deras skam att dotter ska flytta till det förhatliga Väst. Glöm inte att vi gifte oss 1980 - och jag är uppvuxen i en liten by. Men då visste jag inte riktigt vad som skulle komma när jag var gift : jag fick självklart inte bara packa väskorna och följa med pappa hit. Nu började en jobbig tid: jag förlorade jobbet som lärare - från den ena dagen till det andra, förlorade rätten till min bostad (= ett rum på 20 m2), en hel del av mina vänner vågade inte riktigt längre umgås med mig. Förnedring på olika instanser där jag fick söka om en massa tillstånd för att till slut få tillstånd att lämna landet.
Var jag modig? Jag vet faktiskt inte om det handlade så mycket om mod. Jag kände ingen rädsla - kanske lite trots. Och när det första steget var gjort ( kärlek till pappa) anade jag att det inte var någon återvändo. Och tänkte: jag / vi fixar det!
Tack för ditt inlägg. Är otroligt lik. Har t.o.m. gått en master i entreprenörskap men aldrig ordentligt startat ett företag, för jag hittar på avancerade anledningar till varför affärsidén inte kommer hålla i längden. Och om jag försöker, kommer jag ju tappa erfarenhet i min nuvarande roll och aldrig få ett jobb igen. Är trög ibland