Ha tillit till att du listar ut saker längs vägen

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ha tillit till att du listar ut saker längs vägen
2. Det är inte en fråga om hur, utan om varför
3. Vi lurar oss själva att det handlar om kunskap
4. Varför-frågan är kopplad till mod
5. Vi har redan löst väldigt många problem
6. Våga ta det lilla otillräckliga steget
7. Ett rikt liv går inte att lista ut i förväg

Ha tillit till att du listar ut saker längs vägen

Jan: Ha tillit till att du kommer att lista ut saker längs vägen. Det är en tanke, eller ett provprat, som jag har haft ganska mycket på sistone och något som jag försöker säga till mig själv. För ibland upplever jag att ju äldre jag blir, desto mer obenägen är jag att prova nya saker. Jag vill nästan ha en garanti, en trygghet i att veta att jag kommer lyckas innan jag sätter igång med någonting.

Mer än en gång i livet har jag hamnat i det här analysis-paralysis. I stället för att sätta igång vill jag ha svar på ytterligare en fråga, eller så ska jag läsa en bok till, eller något liknande. Det kan vara inom massor av olika områden. Jag vet att för många som följer oss handlar det till exempel om investeringar. Man vill nästan ha en garanti: men om jag investerar på det här sättet, då kommer jag lyckas. Eller: vilken är den bästa kombinationen av indexfonder? Eller: jag ska bara läsa på en dag till. Och de som är intresserade av ekonomisk frihet, för dem blir det bara så här: ja, men ytterligare en summa pengar, eller ytterligare ett år till.

Det är inte en fråga om hur, utan om varför

Jan: Min upplevelse, min reflektion, är att det många gånger inte handlar om kunskap. Det är inte en fråga om hur. Det är snarare en fråga om varför. Alltså: varför ska jag göra det här? Varför ska jag utsätta mig för risken att misslyckas, och för den jobbiga känslan eller skammen som det faktiskt kan innebära?

Det trots att jag rationellt egentligen vet att vägen att lära sig någonting, vägen att få självförtroende, är att försöka, misslyckas, få feedbacken, försöka igen, misslyckas igen, få feedback, försöka igen. Det är ju den processen som vi människor lär oss genom. Men ju äldre man blir, desto mer vill man inte misslyckas. Jag vill nästan sopa misslyckandet under mattan och helst hålla på med det i min lilla grotta. Inte berätta för någon förrän jag har bemästrat det eller lyckats. Och jag tror att man gör sig själv och andra en otjänst med det.

Mod är inte frånvaro av rädsla. Mod är att säga att något annat är viktigare, och göra det ändå trots att man är rädd.

Vi lurar oss själva att det handlar om kunskap

Jan: För att komma tillbaka till den här hur-frågan: jag tror att vi många gånger lurar oss själva, att vi intalar oss att det handlar om hur jag ska göra, eller att jag behöver mer kunskap. Vi lever ju i en tid där det aldrig har funnits så mycket kunskap som det finns nu. Fram till för något år sedan var det bara att öppna telefonen, googla, och så kunde du få svar på vad som helst. Det händer ju typ aldrig att man går in på Google, skriver in någonting, och så säger Google: sorry Jan, det finns ingen som har gjort någon video eller skrivit någon text om den här frågan.

I dag har vi dessutom verktyg som AI-assistenter, ChatGPT och liknande, som hjälper en. Jag brukar ibland tänka på ett exempel som min kompis tog upp. Han sa: Jan, tänk på vikt. Tänk hur mycket information det finns där ute om viktnedgång. Och han fortsatte: all kunskap man behöver om viktnedgång är egentligen att äta mindre och röra sig mer, eller äta nyttigare och röra sig mer. Ändå finns det tusentals dieter, massor av bloggar, forum och program att gå.

För de flesta handlar viktnedgång snarare om att bestämma sig: varför ska jag göra det? I mitt fall: varför ska jag inte unna mig den där glassen och slappna av med den där koppen kaffe, i stället för något annat?

Varför-frågan är kopplad till mod

Jan: Jag tror att det många gånger handlar om varför, och varför-frågan är för mig ofta kopplad till mod. Att vi är lite rädda. Även om det inte dyker upp som att jag är rädd för att misslyckas, så kan det döljas av den där hur-frågan. Hur ska jag göra? Jag behöver läsa på mer.

Så brukar jag återkomma till att mod inte är frånvaro av rädsla, utan att mod är att säga att något annat är viktigare och göra det i alla fall, trots att man är rädd. Det är naturligt att känna sig lite rädd när man ska göra någonting nytt.

Jag höll en föreläsning en gång uppe i Norrland, och då var det så roligt. Jag sa att det ju inte är så vi kör bil, att jag måste lära mig mer eller vill ha en garanti att alla trafikljus mellan där jag är och min destination är gröna innan jag startar motorn. När vi kör bil sätter vi oss i bilen, startar motorn och kör till första trafikljuset. Sedan, beroende på om det är grönt, gult eller rött, hanterar vi det som behöver hanteras. Jag var helt entusiastisk och sa: du provpackar väl inte bilen innan du åker på semester? Och då var det förstås någon som räckte upp handen och sa: jo, det gör jag visst.

Vi har redan löst väldigt många problem

Jan: Jag tänker att vi har den här förmågan att lista ut saker, att lösa problem längs vägen. Många av oss har löst väldigt många problem i våra liv hittills. Många problem som vi egentligen inte visste hur vi skulle lösa innan de kom in i vårt liv.

Och jag tror att många av oss inte hade velat ha dem ogjorda. Om vi fick välja, om någon sa: Jan, du får ta bort alla jobbiga problem i ditt liv historiskt, då hade jag svarat: nja, fast de har ju ändå format mig till den jag är. De har gett mig de insikter och kunskaper jag har.

Många otillräckliga steg var för sig leder ingenstans. Men tillsammans är de fullt tillräckliga för att ta mig dit jag vill.

Våga ta det lilla otillräckliga steget

Jan: Så jag tror att det lika mycket handlar om att kanske våga ta det där lilla otillräckliga steget. Att det inte behöver vara så stort och evigt, utan att säga: om jag tar ett litet otillräckligt steg, trygg i vetskapen att jag kan lista ut saker längs vägen. Många otillräckliga steg var för sig leder ingenstans, men tillsammans kommer de här många otillräckliga stegen vara fullt tillräckliga för att ta mig dit jag vill.

På någon nivå tror jag också att de flesta av oss faktiskt har uppnått de mål eller löst de problem som har varit viktiga på riktigt. Många av oss har hittat ett jobb, vi har hittat en partner. Om barn är viktigt har vi många gånger barn, eller så gör vi hyfsat det vi tycker är viktigt.

Ett rikt liv går inte att lista ut i förväg

Jan: Jag tänker att lite mer, och här pratar jag förmodligen mer till mig själv än till dig: våga tro på att jag har tillit till att jag kommer lista ut saker längs vägen. Att det kanske många gånger är viktigare att komma igång och prova sig fram. Att ett rikt liv inte går att lista ut, utan att man behöver prova sig fram och hantera det som dyker upp längs vägen.

Ja, det var väl ett litet provprat, eller ett försök att övertyga mig själv och skicka ut det här i världen. Jag är jättenyfiken på vad du som har lyssnat tänker. Du får gärna trycka på länken till forumet i beskrivningen, så tar vi diskussionen där tillsammans. Stort tack för att du följer mig och Caroline på Rika tillsammans. Vi ses.