Sparpsykologens tips och perspektiv för ett klokare sparande

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Välkommen och varför sparpsykologi
2. Presentation av gästerna
3. Avstamp i substacken
4. Att spendera rätt och vem som borde lyssna
5. Sparpsykolog framför sparekonom
6. Hur märks sparpsykologen hos Opti
7. Sparande som beteendeförändring
8. De tre delarna i ett beteende
9. Sociala möjliggörare
10. Motivation, förmåga och möjlighet
11. Att skapa fler möjligheter
12. Hur får man den ointresserade igång
13. Carolines sparhistoria
14. Identitet som sparare
15. Måste vi egentligen spara?
16. Hur mycket behöver man spara?
17. Jans fuck-up och goal-posting
18. Tre böcker och samma känsla
19. Att förlora en förälder och pengar som trygghet
20. När räcker pengarna?
21. Pengar skruvar upp volymen
22. Att jämföra sig uppåt
23. Måste man gå till en psykolog?
24. Att använda pengar i linje med sina värderingar
25. Sidospår om arv
26. Att lämna noll kronor i arv
27. Oroar du dig att fördärva barnen?
28. Att använda pengarna för relationer
29. Happy money: upplevelser
30. Happy money: spendera på andra
31. Happy money: betala först, njut sen
32. Make it count: dyrt men sällan
33. Mellanläget mellan att spara och spendera
34. Vad ångrar folk på sin dödsbädd?
35. När är det läge att trappa ner sparandet?
36. Balansen mellan nu och framtiden
37. Fråga andra hur de vill ha det
38. Att använda redan sparade pengar
39. Sparutmaningen och att bryta sina regler
40. Pausknappen som produkt
41. Beslutsfällor: flockbeteende och förankring
42. Att inte fastna i förlorare
43. Historisk avkastning och tillgänglig information
44. Att låta andra göra sina egna misstag
45. En effektiv finansmarknad
46. Takeaways för en bättre sparare
47. Hur ska man göra när man panikerar?
48. Sandras fråga om ånger
49. Sämsta rådet inom finans
50. Kunskap räcker inte
51. Avrundning

Välkommen och varför sparpsykologi

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt, där vi pratar med Sveriges första sparpsykolog, Niklas Lanninge. Niklas jobbar sedan en kort tid tillbaka på fondroboten Opti, så det här avsnittet är reklam för och sponsrat av fondroboten Opti, som vi också har en del av vårt eget sparande i sedan flera år tillbaka, på exakt samma villkor som alla andra.

Jan: Med det sagt tycker jag att dagens avsnitt, tillsammans med Niklas och Jonas, är fantastiskt roligt. Det blir lite annorlunda perspektiv på sparande, där vi kommer mycket mer från beteendehållet. Vi kommer prata om det här med att flytta målstolpen i sitt sparande, som kallas för goal-posting. Vi kommer prata om att kunskap på egen hand väldigt sällan gör någon större skillnad, och likaså motivation, som jag ofta pratar om, gör inte heller någon skillnad.

Jan: Vi pratar om att kanske ibland låta den ointresserade kompisen vara ointresserad, och bara hjälpa honom eller henne igång med sparandet och sen inte försöka göra dem intresserade. Vi pratar om att jämföra sig på korrekt sätt. Vi pratar om det som träffade mig ganska mycket, kring det här med ett rikt liv. Niklas var ganska brutal och sa att det finns inget som heter kvalitetstid med barnen. Det finns bara kvantitetstid.

Jan: Vi pratar om ungefär att vi människor blir lyckliga av ungefär samma saker. Vi pratar om att det är ungefär samma sak med pengar: ska de göra oss lyckliga, så ska vi använda dem till ungefär samma saker. Och att fira mycket mer i vardagen, även när det inte blir perfekt. Niklas har ett sådant fantastiskt svar till Sandra, som hade skickat in en läsarfråga. Och sen pratar vi om det här med sparande och någon slags självspäkelse.

Jan: Det här är ett fantastiskt avsnitt som är lite långt. Det är lite rörigt, men det jag tänker är: eftersom vi människor är känslomässiga, vi är ganska röriga, så får det lov att vara det. Jag ska inte göra det svårare än så här, utan jag kommer släppa på Caroline, Jonas och Niklas här alldeles strax.

Jan: Men eftersom vi pratar också om sparande, så är det viktigt att säga: historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Allt sparande innebär en risk, och värdet kommer öka och minska. Vi har skrivit mycket mer om man går in på rikatillsammans.se/risk. Så med det sagt, här kommer de andra.

Presentation av gästerna

Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Jan: Varmt välkomna, Jonas Söderberg och Niklas Lanninge. Niklas, du är ju utbildad psykolog. Du har skrivit tre böcker, varav den ena är Beslutsfällan, som vi ska prata om idag. Du har varit användare av Opti sedan 2019, är gift med en jurist, har tre barn i grundskoleåldern och är numera Sveriges första sparpsykolog. Det är på Opti. Varmt välkommen!

Niklas: Tack så jättemycket!

Jan: Och jag tänker, Jonas, du har ju, tänkte jag säga, varit med flera gånger. Jag tänkte så här, jag är gammal som en tapet. Det låter ju jättedumt. Men du är grundare och vd på fondroboten Opti. Du har pluggat på KTH, startat flera företag och gjort exit. Opti var ju, som jag pratat om i tidigare avsnitt, en konsekvens av att du kände att finansbranschen hade saker att önska, vilket vi också ska prata om här idag. Snyggt! Är det något ni vill lägga till?

Jonas: Nej, du har väl också barn? Två stycken?

Jan: Ja, och två barn också. Snart grundskoleåldern. Jobbar åt det hållet. Inga böcker. Än.

Jonas: Men Sveriges förmodligen bästa nyhetsbrev.

Niklas: Ja, men jag är verkligen, du vet, när jag läser ditt nyhetsbrev, så är det ibland så här, alltså jag jobbar med detta professionellt och jag hade velat kunna skriva så som du.

Jan: Så det kommer vi till. Nästa nyhetsbrev är Niklas.

Niklas: Är det så? Okej, känn ingen press.

Jan: Alltså, jag har aldrig varit så nervös över att ta över någonting som att ta över månadsbrevet. Vi testar den här gången, och så får folk gärna säga vad de tyckte.

Avstamp i substacken

Niklas: Det kommer att gå bra, för vet du vad? Det är ju faktiskt så att du har en substack, och där har du också 250-ish nyhetsbrev. Jag har läst en del av dem också.

Jan: Kul att höra. Men du, jag tänkte faktiskt att det är där vi tar avstampet. För där skrev du, på din substack, så här: "En sparpsykolog pratar om pengars roll i våra liv, samt hjälper människor leva ett rikare liv utifrån psykologisk forskning." Och jag var så här, you had me at hello. Kan du inte utveckla?

Niklas: Ja, men det är ju ett väldigt intressant ämne, såklart. Det är därför jag håller på med det. Men om man ska ta det ganska kort.

Jan: Vad ska en sparpsykolog göra? Varför är det här viktigt?

Niklas: Då tänker jag att dels kan det handla om hur man faktiskt får någonting över att spara. Hur ska man bete sig för att ha någonting att spara, till att börja med? Och där är det jättemycket beslutsfällor, beteenden, saker man kämpar med. Sen är det ju såklart att de som sparar, de ska ju fortsätta spara, de ska spara mer och de ska spara rätt. Och där är det återigen en massa beslutsfällor. Så vi vet ju, vi ska säkert komma in på det, alla beteendemässiga snedsteg som folk som sparar gör. På så sätt går man miste om massa potentiell avkastning.

Jan: Förlåt, där fanns ju också ett nyhetsbrev, jag läste vidare något: "Hur kan så smarta människor göra så dumma grejer?" Det kanske är titeln på det här avsnittet. Men låt oss komma tillbaka till det.

Niklas: Jag är inte överraskad när smarta människor gör dumma grejer, för alla är människor. Alla är bara människor, och att vara människa är svårt. Det är svårt att bete sig rätt. Det är däremot väldigt lätt att bete sig kortsiktigt. Men det sista, som jag nästan är mest taggad på och får göra supermycket nu på Opti, det är att titta på hur man spenderar pengar. Alltså vad ska man lägga sina pengar på för att ha ett rikt liv? Inte slentriankonsumera, utan det finns vissa typer av konsumtion som faktiskt gör att man mår bättre. Det tycker jag verkligen är ett ämne som mina spar- och ekonomkollegor, när de är ute och pratar, inte pratar om tillräckligt mycket.

Att spendera rätt och vem som borde lyssna

Jan: Absolut. Har du sett den här studien, "If money doesn't make you happy, you're probably spending it wrong"?

Niklas: Yes. Yes.

Jan: Jag är själv så här, det här är avsnittet jag själv vill ha.

Niklas: Vad roligt.

Jan: Men jag tänkte, under covid läste jag att människor som hade det bättre socioekonomiskt, de höll sig också friskare och blev friskare snabbare från covid. De har förmodligen en lugnare omgivning att bli frisk i, än de som bor trångt kanske, eller bor i områden där det är mycket trafik och kaotiskt. Men jag tänker, innan vi hoppar in i det: vem borde lyssna på det här avsnittet, och varför borde man lyssna?

Niklas: Jättebra fråga. Jag tycker att alla ska lyssna, oavsett om du är en sådan där person som tänkt att jag borde börja spara, men jag har inte kommit igång än. Men faktiskt också de som är väldigt aktiva i forumen och kanske de som känner att de är experter. De som är jätteerfarna. För det finns så mycket tankefel som båda de här grupperna gör.

Jan: Och jag skulle vilja hävda att när det kommer till de här grupperna, de som inte ens har börjat spara, även om de har en intention, och de som prenumererar på DI och följer börsen och är inne på Twitter och X och allt vad det heter. De gemensamma nämnarna är nog fler än man tror. För de är människor. Och människor styrs ungefär av samma grundläggande principer.

Niklas: Så jag får ändå vara så krass här och säga att alla borde lyssna. Men jag hoppas att vi kan prata lite extra mycket om alla de här personerna vi känner, och kanske som lyssnarna känner också, som vill börja spara, men så fort man börjar prata om sparande och frågar hur de gör, så säger de: "Gud vad krångligt, jag får ångest. Jag ska ta tag i det där, men inte nu."

Sparpsykolog framför sparekonom

Jan: Men du, jag tänker också så här, Jonas: hur kommer det sig att du var så här "vi ska inte ha någon sparekonom, vi ska ha en sparpsykolog"?

Jonas: I all ärlighet, och med risk att trampa någon på tårna där ute, men det är helt okej: jag tycker sparekonomi ofta blir navelskåderi. Om jag får göra ett halvrim.

Jan: Hur då, menar du?

Jonas: Jag tycker du pratar om saker som inte är relevant för människors ekonomi. Eller för människors välmående, om vi tar det ett steg längre. Jag hade personligen en överblick när jag såg Dalbar-studien första gången, för kanske tre år sedan. Vi gjorde ett inlägg efter det som hette... gud, vad sjutton, nu är det väderkvarnarna. "Så sparar din granne egentligen." Eller är det något?

Jan: Grannindex är ju...

Jonas: Så är det, "Så sparar din granne egentligen". När vi gick in och började räkna från Dalbar. Vi tog Dalbars data och anpassade den. Och Dalbars data säger ju kort att människor förlorar väldigt mycket avkastning på hur de beter sig med sina investeringar. Sen tog vi och räknade om det till hur en snittsvensk investerar. Och fick att en snittsvensk förlorar 1,6 % i avgift. Eller motsvarande 1,6 % i avgift. Alltså 1,6 % i avkastning.

Jonas: Och för mig blir det en sådan här tankevurpa. För ni vet ju själva att jag är aktiv på forumen, så mycket jag kan i varje fall. Och avgifter är ju jätteviktigt. Man ska ha ett billigt sparande. Men när vi sitter och försöker sänka vårt sparandes avgift med 0,05 %, och vi missar att vi förlorar 1,6 % på hur vi beter oss. Där någonstans började jag en mission: vänta, vad vill jag? Jag vill att folk ska få mer pengar i fickan. Det är mycket viktigare för mig att hjälpa människor att bete sig rätt, än att gå ut och trycka ner avgiften på underliggande fonder med 0,05 % till.

Jan: Det jag hör är att lägg fokus där det gör skillnad. Och att ibland är det så här, nej men det här är enkelt att mäta, det här är tydligt, så då lägger vi fokus där istället. Istället för det där som pågår i ögonvrån.

Hur märks sparpsykologen hos Opti

Caroline: Får jag bara fråga, hur tror ni då att man kommer märka, om man är Opti-användare, att ni har en sparpsykolog med?

Niklas: Till att börja med har jag ju fått komma igång och skriva en hel del, och vi har pratat om månadsbrev och podd. Så det kommer komma regelbundet väldigt mycket tankar om just vad man ska tänka på för att börja spara, vad man ska göra. Hur påverkar pengar våra relationer? Jag tycker det är jätteintressant att prata om parrelationer, och se vad man pratar om i parrelationer när det kommer till ekonomi. Vad bråkar man om? Vilka problem har man? Hur gör man? Sådana ämnen som delad ekonomi tycker jag är jättespännande att prata om.

Niklas: Men sen, jag menar, vi är ju inte ett enormt bolag, utan vi är 20 väldigt drivna personer, och vi sitter alla tillsammans och vi pratar om de här frågorna, oavsett om det rör kommunikation eller produkten eller kontakten. Och jag får vara med i alla de sammanhangen. Så jag ska inte lova för mycket nu, men vi får se om jag kan leva upp till det.

Jonas: En del kan vi. Det du pratar om nu, de synliga, stora kanalerna utåt, där är det helt uppenbart att det ska vara med. Vi ska kunna prata om det. Men ni vet ju att jag i grunden är en produktperson. Jag vill bygga produkter som hjälper människor att göra rätt. En betydligt större psykologisk vinkel. På både mer subtila nivåer, men även på mer tydligt hjälpande och rådgivande nivåer.

Jan: Det gör det. Misstänkte det.

Sparande som beteendeförändring

Jan: Så Niklas, jag tänker lite så här, vi hade ju kunnat prata om vilket ämne vi vill. Var ska vi ta avstamp? Är det delad ekonomi? Är det vanliga misstag? Jag tycker ju att vanliga misstag är superduperkul. Och jag tänker att många av de som lyssnar på er podd regelbundet, de är ju intresserade av de här frågorna. Så det kommer nog finnas en del igenkänning, men det kommer också bli lite repetition för många. Men jag tänker verkligen att om man gillar det här avsnittet, då är det den här typen av information man ska skicka, återigen till de här nära och kära som bara inte har kommit igång. Alltså som man vill ge ett rikt liv.

Niklas: Så misstag tycker jag är ett härligt avstamp. Sen om jag får, det här är ju en podd, vi får se hur lång tid det tar. Om vi kan höja nivån, kanske zooma ut en nivå och bara fundera på sparande som beteendeförändring. Alltså, vad krävs det för att vi faktiskt ska göra annorlunda?

Jan: Det tycker jag. Men låt oss ta avstamp där då. Ja, vad kul. Så berätta.

Niklas: Jag har ju hållit på och pratat om det här i herrans massa år. Jag gjorde min första föreläsning om psykologi och beteendeförändring 2011. Och sen dess har ett litet mantra varit att de flesta utmaningar som vi står inför som individer är en fråga om beteendeförändring. Vi vill ha en bättre hälsa, vi vill ha bättre relationer, vi vill ha ett bättre sparande. Allting går att koka ner till beteenden. Och för guds skull, vi kanske till och med vill ha ett mer hållbart liv. Vi vill kanske minska familjens klimatavtryck. Jättemånga fina ambitioner.

Niklas: Där folk oftast går vilse är sen, när man börjar bryta ner. Vad är det vi faktiskt ska göra? Redan där blir beteendeförändringen svår. Vad innebär det för vår familj att ha ett bättre sparande? Och här ska jag säga en väldigt fin sak när det kommer till beteendeförändring och sparande. Så länge man har någonting att spara, alltså man har en lön, man spenderar inte allting, då är det en ganska lätt beteendeförändring. Jag förstår att den är läskig. Jag förstår att det kan väcka ångest. Jag förstår att det finns en kunskapsbarriär. Men det är inte så svårt, jämfört med om man tänker fysisk hälsa, vad vi äter, hållbarhet för den delen. Det är mycket svårare.

De tre delarna i ett beteende

Niklas: Men om man ska bryta ner beteendeförändring till en väldigt enkel förklaringsmodell: vad krävs för att ett beteende ska förändras? Och det kan ju vara beteendet att börja månadsspara. Eller, jag menar, nu i början av året är det kanske många som kommer få en löneökning. Det är kanske till och med många som får en skattesänkning, om man tänker det som händer just nu. Då kanske det handlar om beteendeförändring, att utöka sitt sparande, spara mera. Vad krävs för att de beteendena ska bli av?

Niklas: Och det är inte så svårt, det är tre saker som krävs för att ett beteende ska bli av. Nummer ett: man måste kunna göra beteendet. Man måste veta hur man gör. Nummer två: man måste vilja göra det. Man måste vara motiverad. Och nummer tre: man måste ges möjligheten att göra det. Och alla de här tre kan man grotta ner i rätt mycket. Det kanske vi kan göra.

Niklas: Men i sin renaste form kan man fråga sig själv: "Jag vill börja spara", eller "Jag har en kompis som nu i flera år har pratat om att han eller hon ska ta tag i sin privatekonomi, börja spara." Vad är det som hindrar dem? Kan de göra det? Vill de göra det? Ges de möjlighet? Så kan man börja där.

Jan: Vad är det där, ges möjlighet?

Niklas: Ges möjlighet skulle till exempel kunna vara: möts man av budskap och uppmaningar om att börja spara hos Opti, eller sätta igång ett månadssparande, nås man av sådan kommunikation? Gör man inte det, så ska vi vara väldigt ödmjuka, för beteenden sker inte i ett vakuum. Det är väldigt få som vaknar upp måndag morgon och tänker: "Ja, nu går jag in och kollar. Vilka är de populära apparna inom kategori finans?" Och så drar jag igång det. Man måste mötas av en trigger. Beteenden behöver triggers. Så är det bara.

Beteenden sker inte i ett vakuum. Man måste mötas av en trigger.

Sociala möjliggörare

Niklas: Möjlighet är såklart också: har man pengar över? Har man någonting att sätta av? En möjliggörare är också: hur gör andra? Om man är i en kompisgrupp, en familj eller en relation där man inte pratar om sparande, kanske ingen gör det. Då kommer man sannolikt inte själv göra det. För då kommer inga sociala möjliggörare. Då är det ingen som säger, under fikat: "Hur gör du? Hur mycket sparar ni? Vad är er procentsats? Jag har hört något om 10 %." Så det sociala är en väldigt central möjliggörare. Hur andra gör, så gör också vi.

Jan: Nu kom det, Jan. Människorna man har omkring.

Niklas: Det här har vi vetat länge, men nu förstår vi varför det funkar. Jag brukar skoja om att folk tror att grupptryck bara funkar på högstadiet.

Jan: Precis, inget kunde vara mer fel.

Niklas: Det är verkligen... och där kan jag... det är ju ett väldigt svårt råd att agera på. Men det bästa man kan göra för sitt sparande är: vilka är ens vänner? Vem är man gift med? Vem är man tillsammans med?

Jan: Så vill du bli rikare, byt dina vänner.

Niklas: Precis, och börja redan idag. Här kommer tre enkla steg.

Vill du bli rikare, byt dina vänner.

Niklas: Du behöver prata om det, för det kan vara så att ingen pratar om det, men någon gör det. Och jag tror att när det gäller sparande, att det verkligen är... alltså jag har ju hållit på att prata sparande. Jag har, tack och lov, fortfarande kvar många av mina vänner. Men bara så sent som i förrgår, när min ena syster var hemma hos oss, och jag, det var ju taktlöst av mig, men direkt var jag så här: "Ja, men hur sparar ni nu då? Är de kvar på sparkontot som de var för ett år sedan?" Och hon bara, gud, får jag ta av mig skorna innan jag får tredje graden, alltså...

Motivation, förmåga och möjlighet

Jan: Men du, jag tänker så här, jag håller helt med dig. Det jag brukar landa i är att varför:et nästan är viktigare. Och nu kanske jag är slarvig, för jag har inte den utbildningen som du, men jag brukar ibland tänka att vi gör ofta en förändring om det finns någon inspirerande bild av framtiden. "Nej, men det här, jag vill göra den här förändringen, för att jag vill liksom..." Jag brukar skoja om att man ska åka på charter, och flyget går sex på morgonen, man ska vara på Arlanda, eller Köpenhamns flygplats, där är det fyra, man sätter klockan på tre, och man vaknar kvart i tre. Hade liksom aldrig hänt en arbetsdag, för där är något som inspirerar, något som drar en.

Jan: Den andra anledningen till en förändring är ofta så här: "Jag är trött på att vara trött." Alltså det här hotet. Eller att ekonomin håller på att bli dålig.

Niklas: Ja, precis.

Jan: Vilket ju ofta är jag. Och att jag på något sätt, kanske felaktigt, tänker att det viktigaste ofta är att om man kan lösa varför man ska göra det, så blir de andra två enklare. Då tar jag ofta reda på hur jag ska göra.

Niklas: Du är inne på någonting intressant, Jan. Däremot skulle jag vilja säga att det här är ett ganska vanligt tankefel när det gäller beteendeförändring. Alltså att man tänker att skon ofta klämmer kring motivation. En av de här tre bubblorna som jag har målat upp för mig själv i alla fall. Förmåga är en bubbla, motivation är en bubbla, och sen att ges möjlighet är en bubbla. Och tittar vi på forskningen, så ser vi att höjer man motivationen hos folk, så spiller liksom inte det över på huruvida det är enklare. Att man går och tar reda på det.

Jan: Nej, precis.

Niklas: Det blir inte enklare, och man får heller inte fler möjligheter. Men om vi tittar på att göra det enklare: det finns en bra tjänst som gör det, det finns någon som förklarar pedagogiskt, man får en stegvis guide. Det kan göra det mer motiverande. På samma sätt som, jag tänker om man tittar på träning. Om du öppnar ett gym 100 meter bort ifrån där man bor. Det är ju inte en motivationshöjande insats. Det är en förenklingsinsats. Helt plötsligt blev tröskeln för att kunna göra det, gå till gymmet varje dag, lägre. Vilket i sin tur kan motivera dig.

Niklas: Så det jag försöker komma tillbaka till är att motivation är jätteviktigt. Och jag tror att vi inte ska förringa det när det gäller sparande. Men motivation i sig, utan att det blir enklare för den som vill spara, eller utan att den ges fler möjligheter, kan bli frustrerande. Att bara höra "du borde spara mer, du borde ta tag i det". Och så kanske man till och med kommer så långt att man blir kund hos kanske någon av nätbankerna, eller man går till sin bank, och så frågar de: "Okej, men vilken fond vill du ha? Eller vad vill du ha för fördelning? Och vilket konto, är det kapitalförsäkring?" Då är det svårt.

Jan: Sparande-friktion nästan.

Niklas: Friktion bara.

Jan: Ja, verkligen.

Att skapa fler möjligheter

Niklas: Men om vi vänder på det. Hur kan man utnyttja det här för att ge sig själv bäst förutsättningar?

Jan: Och då vill jag bara komma tillbaka, för jag tycker att du är inne på någonting intressant: att en motiverande faktor som jag tänker att många saknar med sitt sparande är till vad? Att man inte har det vi kallar för en sorts mental modell för hur ett sparande ska se ut. Man vet att det är bra att spara, man får ångest av att man inte sparar, man skäms för att man inte vet hur man sparar. Eller att man borde ta bättre hand om sina pengar.

Niklas: Att man borde ta hand om sina, precis.

Jan: Och återigen en sådan här klassisk rubrik: "Jag borde ta hand om mina pengar bättre", och sen är det bara helt blankt på kartan i hur man gör det. Man vet att man borde göra det, men man ser inte ens första steget.

Niklas: Så det är ju såklart att ha någon sorts målbild och förstå att jag vill spara till det här. För det är jätteviktigt. Men det jag ville trycka på var: vi ska inte bara tjata om motivation. För många där ute är säkert motiverade. Men det är bara för svårt för dem. Och de ges inga möjligheter. Så om vi kommer tillbaka till det: hur kan man hjälpa folk att agera på den motivationen? Skapa fler möjligheter. Alltså se till att man har någonting att spara, till att börja med. Att man inte bara gör slut på lönen varje månad. Många jag pratar med, även om de är doktorer eller psykologer, lever ju lite från lön till lön. Så det är det första. Skapa en möjlighet att spara. Se till att du faktiskt har något kapital.

Niklas: Sen kanske skapa fler triggers. Alltså faktiskt ladda ner, oavsett om det är Opti eller vilken app man nu laddar ner. Se till att den finns där. Och sen, när det gäller enkelhet, och nu är jag ju part i målet här, för jag menar, jag gillar ju Opti för att det är så enkelt. Men det finns nog ändå någonting i enkelhet där man kanske ska stega upp det för sig själv lite. Att, okej, steg ett, sätta av tid. Alltså inte tänka att det här är någonting jag ska ta tag i en vacker dag när tid finns över, utan blockera. Första timmen, nio till tio, en måndag, om man kan det, om man har ett sådant jobb. Nu ska jag ta tag i det. Och att ta tag i det innebär: jag skaffar den här appen, jag har skrivit på avtalen, och till och med kanske jag har satt upp ett litet månadssparande, och det kommer ju dras nästa 25:e. Så det får man komma ihåg, att du behöver inte bli av med pengarna nu, utan det är ditt framtida jag som får stå för den kostnaden.

Caroline: Snittiden tar ju fem minuter, inte en timme.

Niklas: Det är svårt i början, så får man sätta sig ner med sin lilla timme och tänka, okej, nu är steget...

Hur får man den ointresserade igång

Jan: Jag tycker det är jättebra det du säger. Men jag tänker, för en fråga som jag vet många sitter med i communityn är: hur får man den ointresserade intresserad? Och där tycker jag ändå tillbaka till... jag tänker så här, om jag backar bandet, vi som sitter här, de som lyssnar, de som är på forumet, alla vi har ju på något sätt lärt oss att det här inte är så svårt. Det är inte så svårt att komma igång. Man behöver inte trassla in sig i vad är skillnaden mellan ett ISK, en kapitalförsäkring, vad är bra avgift? Vi vet ju att det inte är så krångligt, ibland kan jag känna att jag är lite blind för hur det en gång var. Men återigen, hur får man någon att komma igång?

Niklas: Alltså, sätta av den där tiden. Och här skulle jag till och med kunna tänka mig att det psykologiska verktyget socialt stöd, som vi säger på akademiska, att vara den där personen som ger en möjlighet till din vän, att faktiskt sätta sig ner och säga: "Men nu gör vi det."

Jan: Nu gör vi det tillsammans, ja. Jag har försökt göra det här hur många gånger som helst, och det lyckas i typ hälften av fallen. Och det är ju alltid på någon sådan här middag, eller någon släktträff, eller på jul. "Men vi sätter oss nu. Nu gör vi det. Du vill ju prata om det här varje år. Men nu sätter vi oss och gör det. Det kommer vara över på tio minuter. Vi tar en kaffe och en kaka och så gör vi det." Nu när jag hör det så här, jag säger exakt samma sak när mina barn ska vaccinera sig.

Niklas: Men det finns en poäng där. Jag tror vi gör ett misstag när vi ställer frågan: hur gör vi människor intresserade? Jag tycker en annan approach här: varför inte säga att du behöver inte vara intresserad av det här? Om du vill bli intresserad, om det här ska vara din hobby, absolut, då startar du upp Excel och börjar modellera portföljer. Men för dig som faktiskt inte vill vara intresserad, för dig som hellre vill sitta och spela gitarr eller öppna presenter med ditt barn på julafton, så finns det ju tjänster som bara löser det här åt dig.

Du behöver inte vara intresserad. För dig som hellre vill spela gitarr eller öppna presenter med ditt barn finns det tjänster som löser det åt dig.

Carolines sparhistoria

Caroline: Ja, precis. Jag tänkte också på det du sa, Jonas, att man inte behöver vara intresserad. För jag har ju haft jättemycket ångest kring pengar. Och det vet du, Jan, att jag har meckat med det och tyckt att det också är tråkigt. Jättetråkigt. Ska man spara? Det låter ju som att jag inte kommer få ha mina pengar att göra kul med. Men kommer du ihåg, för flera år sedan, Jan, så fanns det ju Akelius. Man kunde få fyra procent på något sparkonto. Och så satte jag av tusen kronor i månaden i elva månader. Och jag fattar inte vad det gjorde med mig sen, när jag såg att jag hade lyckats spara ihop elva tusen. Jag förstod inte det när jag började. Vilken otrolig stolthet det var. Det hade jag aldrig kunnat räkna ut när jag började. Och sen byggde jag på det självförtroendet. Kommer du ihåg hur glad jag var?

Jan: Ja, men bra.

Jonas: Just det där hör vi väldigt ofta från kunder. Genom att många har förstått att det är så himla enkelt att komma igång, så ser jag att vi är ganska överrepresenterade bland människor som inte har något sparande tidigare. Jämfört med den intresserade nätbankianen som flyttar pengar någonstans. Så vi får så många brev till supporten och liknande, som just var det att... det jag minns mest just nu var en kvinna som var så här: "Jag är typ 26, kvinna. Jag har aldrig kunnat spara. Så fort jag börjar spara går det två månader och jag lägger pengarna på en väska istället. Nu har jag kunnat spara mer i 18 månader. Nu tar jag ut alla mina pengar. Jag ber om ursäkt för det, men det är bara för att jag kan köpa min första lägenhet. Jag har aldrig kunnat göra det här tidigare."

Caroline: Men vad är den effekten? Jag gjorde också ett avsnitt för länge sedan. Jag blev inbjuden som att jag skulle vara med i Lyxfällan med influencers. Och då var det också en tjej som var så här: "Nej, men jag har aldrig sparat någonting." Men sen visade det sig att hon hade sparat ihop en Rolex. Det hade motiverat henne att spara ihop pengarna och bevisa för sig själv att jag kan ju faktiskt spara. Och då sa jag att alla borde ha ett Rolex-sparande. Och i det fallet var jag så här att det är viktigare att få det här självförtroendet.

Identitet som sparare

Jan: Men Niklas, en fråga till dig som psykolog. Det känns som att vi nästan pratar om, du ska sortera mina tankar, nästan pratar om två saker. Det du säger är att du börjar spara. Å ena sidan pratar vi om att ha ett mål, en Rolex eller de första 10 000 eller vad som. Men det låter som att när du kom till det, och för min egen del också, när jag kom till det, i mitt fall var det 20 000, så känns det som att identitet börjar komma in. Att jag är en sparare. Jag är en person som kan spara. Jag har gjort det nu, jag kan det. Så målet får mig att göra det. Men när jag tagit mig dit, då är jag någon annan, och då blir det också lättare att göra. Finns det en sådan psykologisk aspekt?

Niklas: Jag tror verkligen att om man tar sig tid och firar de där... som du var inne på. "Jag har sparat 1 000 kronor i 11 månader. Jag lyckades." Alltså fira det och tänka "Jag är en sådan person som klarar det". Det tror jag har en otroligt motivationshöjande faktor. För återigen, jag förstår att många tycker att det kan vara svårt att komma igång med sparande och hitta ett rätt sparande. Det finns problem i de här bubblorna, förmåga och möjligheter. Men när man väl har lärt sig lite grann, man behöver ju inte vara en expert, det finns folk och tjänster som hjälper en. Då tror jag verkligen att det kommer ner till motivation sen. Man har fattat att det inte är svårt, och jag har getts möjligheter. Så att hitta de där, "jag lyckades, jag är en person som kan spara", kan jag skjuta upp mitt mål, kan jag sätta ett ännu högre mål. Jag tror inte man ska underskatta det, just i termer av att fortsätta med sitt sparande.

Måste vi egentligen spara?

Jan: Och här var också en fråga från Bagar-Jenny på Instagram, som skriver så här: "Måste vi egentligen spara? Är inte sparande en sorts självspäkning?"

Niklas: Jag älskar det. Jenny, tack. Så himla bra fråga. Och jag menar, det finns ju verkligen rörelser där man kan fundera lite kring: är det målet som du strävar emot som är det motiverande? Eller är det någon form av självspäkning, eller en livsstil som du tror att du måste ha? Men tittar man på forskningen, så pekar allt ändå på att de som sparar är mer robusta mot motgångar, de känner ett större lugn. Den som månadssparar, det finns små studier som visar att de sover bättre, det finns studier som visar att det subjektiva välmåendet är bättre, och det är ett faktum att de känner sig mindre oroliga för att eventuella jobbiga saker kan hända runt omkring dem. Så med det som bakgrund, Jenny: alla borde spara.

Niklas: Sen skulle jag vilja lägga in ett eget varför alla borde spara. Och det här är mest en egen observation. Jag tycker att det är bra att spara för att vi fattar mer medvetna val. Jag tycker att det finns ett problem i samhället i stort att människor fattar så mycket kortsiktiga köpbeslut, som kanske känns jätteroligt i stunden. Och nu låter jag som en sparekonom igen.

Jan: Köpglatt på stan, och så vidare.

Niklas: Men jag tänker att det finns så otroligt mycket därute som faktiskt handlar om... det är aktörer som livnär sig på att få oss att fatta kortsiktiga beslut. Stilla en eventuell osäkerhet eller ångest genom att, jag vet inte, ta en resa på avbetalning, köpa ännu mer kläder. Postombuden är ju fulla med paket från Shein och Temu och så vidare, där folk köper kläder där typ de flesta plaggen inte kommer bäras. Man kommer inte ta på dem överhuvudtaget. Man kommer inte ens skicka tillbaka dem, för de var så billiga. Har man ett sparande där man automatiskt får bort en del av lönen och har mindre att röra sig på, tror jag att man kommer bli bättre på att faktiskt fundera på vad jag ska lägga mina pengar på för att må så bra som möjligt. Det för mig är nästan den viktigaste anledningen till att jag sparar kanske lite för mycket, till och med.

Hur mycket behöver man spara?

Jan: Men hur mycket har man forskat på? Hur mycket behöver man spara?

Niklas: Ja, du, gud, det där är en jättebra fråga. Det man forskat väldigt mycket på är hur mycket man behöver tjäna, när man tittar på subjektivt välmående. Det finns ju lite olika siffror. Forskningen håller ju inte takt med inflationen. Men hur mycket man behöver tjäna för att uppleva den här avtagande marginalnyttan av vad man tjänar. Någonstans har jag sett 60 000 dollar per år. Någonstans har jag nu summerat sett 90 000 dollar per år. Kärnan är att det subjektiva välmåendet av en löneökning avtar.

Niklas: Men när det kommer till sparande, så finns ju den här Bristol-studien som ni faktiskt skrev om innan ens jag var med i bilden. Där tror jag man pratade om, var det 500, folk som månadssparar 500 kronor, att de upplever de här skillnaderna i subjektivt välmående. Så det beror på vem som lyssnar. Är det studenter som lyssnar? 500 kronor är mycket. Alltså så är det bara. Men jag menar, är det tjänstemän? Jag har ju sett statistiken, enkäten du gjorde bland lyssnare. Jag vet att många av er där ute, 500 kronor är inte mycket för er.

Jan: Ja, men precis. Inte mycket för er.

Caroline: Jag läste också, bara det faktum nästan att man började månadsspara gjorde att man mådde bättre. Det är ju fascinerande. Handlingen mer än beloppet.

Niklas: Är det inte så att man känner att man är en sådan som kan hantera resurserna? Istället för att de bara rinner ut. Man har tagit sitt första steg till det.

Jan: Identitet.

Niklas: Gud, jag skulle verkligen... jag ger mig själv en liten hemläxa. Vi kommer skriva och prata om de psykologiska vinsterna av att börja spara. Vi ska nog grotta lite djupare i det. Jag kan tänka mig verkligen den här känslan att man känner sig kapabel. Hur motiverande och lyckoskapande är inte det. "Jag är en sådan person som klarar det."

Jans fuck-up och goal-posting

Jan: Men du, då ska vi ta en sådan här fuck-up. Han heter Jan. Han heter Jan. Som har lagt... det här är då amatörpsykologi på hög nivå. Men jag hittar ju, Caroline himlar alltid med ögonen. Men jag brukar säga så här att min pappa dog ju när jag var 13. Och då var det liksom så här, vad är det, en signifikant emotionell händelse, som det så fint heter. Och lärdomen jag drog från det var: mattan kan ryckas undan när som helst. Och då är det bäst att lägga ut en massa kuddar i livet för att vara förberedd när mattan rycks undan, så att man landar någorlunda okej. Och då kom jag på ganska snabbt, shit, jag listade ut att pengar verkar vara en bra kudde. Och då la jag ju en massa... jag satte ett likhetstecken mellan trygghet och pengar.

Jan: Vilket gör att jag har gått rätt länge, och jag tror faktiskt jag känner fler som har den här "mer pengar, bättre, mer pengar, trygghet", men om jag bara hade belopp x så kommer allt bli bra. Och sen har man nått belopp x och inser att x hjälpte ju inte, det var x plus y. Och så tänker man så här, nu ska jag nå belopp x där, och så blir det att det händer ingenting. Vad är diagnosen?

Niklas: Nej men, jag tänker ju på det jättefina avsnittet, the psychology of money, som är goal-posting. Alltså att, om man just tänker det här, jag satte det här målet för mig själv, och så kom jag upp dit, och så blev det liksom inte en så stor skillnad. Den här sjuka lyckan och den här otroliga tryggheten infann sig inte. Och då flyttar man målsnöret lite längre fram och tänker att då kommer det vara där.

Niklas: Vi människor, det är ju en gåva skulle jag säga från vår hjärna, att vi habituerar, att vi vänjer oss vid nuläget. Överlag är det jättebra om man utsätts för perioder av jättestor stress att man faktiskt vänjer sig. Men när det kommer till just sparande, då tänker jag att det verkligen kan vara läge att börja fundera på, finns det någonting annat jag kan sträva efter, eller finns det någonting annat jag kan göra i mitt liv för att faktiskt må bättre? Alltså göra en värderingsövning för sig själv och fundera på vad som är viktigt för mig. För om man har jagat den där, ja men, jag satte upp en miljon, okej, jag känner mig fortfarande...

Vi habituerar, vi vänjer oss vid nuläget. När det kommer till sparande kan det vara läge att fråga sig: finns det något annat jag kan göra i mitt liv för att faktiskt må bättre?

Tre böcker och samma känsla

Niklas: Eller jag kan personligen, det här är en av mina böcker, jag tänkte verkligen så, första boken jag skrev, tänkte så här, gud, nu kommer jag må superbra, för jag kommer ha gett ut en bok. Och så kommer den ut. Och så var allt som samma. Och då var jag så här, nej, men jag tror att det är just att man har gett ut två böcker. Så då skriver jag en till. Så bara, nej, det är samma. Men tre böcker. Men tre böcker, det var ju, jag ber om ursäkt till min förläggare, för då fattade jag ju tre månader in på publiceringen, det kommer inte göra någon skillnad. Vi hade ingen fest, vi gjorde inget, utan det var bara en checkbox.

Jan: Men jag kan känna mig så lite schizo, för jag hade den diskussionen med ett gäng människor i helgen, där vi kom in på det här med, för det första, den första reflektionen var: vi pratar om tillräckligt, vad är liksom enough? Och för det första var det en intressant reflektion, att min första association blev pengar, det blev inte fru, eller tid med barnen, eller att lyckas med de saker som är viktiga i livet, utan direkt gick jag till pengar. Det andra var att rationellt så kanske börjar jag närma mig tillräckligt, men känslomässigt så är jag bara så här, nej! Alltså jag förstår, att jag kan ha en rationell syn på min ekonomi, och sen kan jag ha en helt annan känslomässig syn på min ekonomi.

Niklas: Ja, men visst är det så jobbigt? Alltså, jag menar, pengar är ju otroligt, vi tänker att det är den här objektiva saken som vi kan byta varor och tjänster med, och sen finns det typ ingenting mer subjektivt. Om man tar 100 lyssnare och ber dem utvärdera, vad är ett rikt liv? Vad är ett tillräckligt sparbelopp? Vad är en dyr lunch? Det är subjektivt. Och det är så himla frustrerande. Men jag tror vi får jobba ganska mycket med acceptans där, och faktiskt tänka att det är så här det är.

Att förlora en förälder och pengar som trygghet

Niklas: Sen skulle jag vilja komma tillbaka lite till din inlärningshistorik, som vi säger på psykologiska. Den här upplevelsen med bortgången av din far, och att den lärdom du tog med dig där är att pengar är en trygghet. Jag förlorade ju också min far i unga åldrar. Då var jag 21. Men det har påverkat mitt sparande jättemycket, för det lämnade ju inte efter sig ett enormt arv, men det fanns någon livförsäkring, och det fanns någon liten bostad som jag och mina två syskon delade på. Och det har jag verkligen tänkt att, så här gjorde det att det blir så känslomässigt. Jag är verkligen inte så bra på att prata om det här. Jag har gått väldigt mycket terapi också, som psykolog.

Jan: Ja, men det har vi också här.

Niklas: Då är det lättare att prata med varandra. Men jag tänker så ofta på det, att när det värsta händer, en krockkudde, eller kalla det vad du vill. Det kommer ju inte hända med mina barn, men jag tänker verkligen att kunna lämna efter sig någonting, och försäkringar, livförsäkring, men ett sparande också. För mig var det en liten krockkudde. Och jag vet inte om det hade varit mindre jobbigt att förlora en förälder om det inte hade funnits någonting alls. Men att det fanns, jag blev bara så imponerad av min pappa i efterhand. Att han hade sett till att det var... det trodde jag verkligen inte.

Jan: Jag brukar ibland prata om det där som en kram till eftervärlden.

Niklas: Jag gillar verkligen det uttrycket.

En kram till eftervärlden.

När räcker pengarna?

Caroline: Jag tänkte fråga nu, Niklas. Du kan komma in sen, Jan. Jo, men det här när man har sin känsla att man behöver samla mycket pengar. Och sen pågår livet för en. Och man märker, pengarna räcker. Borde då inte den här känslan att de räcker nog inte samspela med att de räcker? Alltså att man ser, de räcker. Och sen lär man sig då att det är okej. "Nu har jag nått en viss standard i livet där jag kan leva och ha det bra." Eller vad är det som händer som gör att man inte kommer dit?

Niklas: Alltså, en fiende i allt när det kommer till välmående är att jämföra. Att man jämför med nästa steg. Och det kanske är så att om man har börjat ackumulera ett större kapital, man kanske också har flyttat till ett större boende. Man kanske har flyttat till ett område där livsstilen hela tiden förskjuts. Vart folk reser, vad barnen har på sig, vad folk har för bilar och så vidare. Jag tänker att det blir ett problem när vi hamnar i det att vi börjar jämföra oss uppåt och tänker, okej, men bara nästa steg. Okej, man kanske ska ha en lägenhet i en skidort. Är det någonting jag ska ha? Alltså att man är på den nivån.

Niklas: Och istället kanske fundera lite på att man ska jämföra sig neråt. Alltså börja jämföra sig med sitt tidigare jag. Med tidigare jag som inte hade vare sig portföljen "En kram till eftervärlden" eller portföljen Rolex eller barnsparet. Och bara verkligen tänka: "Shit, vad långt jag har kommit. Det var ju så här tidigare."

Pengar skruvar upp volymen

Niklas: Men det där är roligt. Jag har ju haft förmånen att träffa människor på hela den ekonomiska skalan. Allt från människor där vi har hjälpt med matkasse, till en diskussion jag har haft med någon som var så här: "Men du, den här miljardären, han eller hon är rätt mycket i media. Jag som har ett större kapital, borde jag också vara mycket i media?" Den där jämförelsen spelar ingen roll.

Jan: Det är där jag brukar komma till att pengar väldigt sällan är lösningen. Utan pengar bara skruvar upp volymen på allting. Mer pengar, mer du. Och har man sina sådana här som jag, sina fucked up-beteenden, så blir det ju bara mer. För jag vet inte, när vi träffades och inte hade någon stor ekonomi, då hade vi en liten livförsäkring. Nu har vi en jättestor livförsäkring. Och jag ser hur det här, verkligen hur pengarna egentligen inte har löst någonting, utan pengarna har bara skruvat upp volymen. Vi borde spara mer, eller vi borde göra det, eller större.

Pengar är väldigt sällan lösningen. Pengar bara skruvar upp volymen på allting. Mer pengar, mer du.

Jan: Men hur kan man bryta det här?

Niklas: Ja, man kan verkligen bryta det. Det finns hopp för det. Det finns hopp, kära lyssnare.

Jan: Vad skönt att du inte hade det som att "Jan, det är kört för dig".

Niklas: Nej men precis, den magiska termen är när du har en livförsäkring som är 20 miljoner. Då kommer lyckan, Jan. Nej men det går absolut.

Att jämföra sig uppåt

Niklas: Och tillbaka till jämförelser. Jämförelser, det finns en jättefin motiverande faktor med att jämföra sig uppåt, att vi kan sträva och motivera oss. Det är en fantastisk sak med människor, att vi har det i oss, att vi hela tiden vill ha bättre, göra mer. Men jag tänker ändå att ett väldigt viktigt steg är att fundera på, kan man sluta jämföra sig uppåt? Oavsett var på stegen, om man är en miljardär, så snälla, pausa och hör det larviga i att jämföra sig med den som är dollarmiljardär. Men det är lika naturligt som den som har 10 000 som jämför sig med den som har 100 000. Och det är det som fascinerar mig, att beteendet är exakt samma.

Jan: Sen kan vi skratta åt det, för jag kan tycka att det är, en miljardär, du har ju vunnit spelet flera gånger om. Men jag kan hamna i, alltså förstår du att det spelar ingen roll.

Jonas: Inte problemet där, om jag får hoppa in, att du framar det som att ha vunnit spelet. Men som egentligen har vunnit spelet, det är ju i min värld en person som går runt med låga stressnivåer och är lycklig på dagarna.

Jan: Jag håller med dig, Jonas, jag tänkte också på det. Jag menar, det ekonomiska spelet enligt de gängse måtten. Men du har helt rätt att man behöver definiera vilket spel jag spelar, med vilka regler och vad som är vinstkriteriet. Men det gör ju inte de flesta av oss.

Jonas: Jag förstår verkligen vad du menar. Jag ville bara lyfta den, för det kanske är fler som lyssnar på det här. Det är så lätt att falla in när någon säger att man har vunnit spelet, när man tänker på samma sak. Precis som du tänkte på, inte antal...

Jan: Ja, skitsamma.

Jonas: Precis. Utan antal pengar.

Jan: Nej, men för där är det ju lätt att ibland skratta på andras bekostnad. Jag upplever att det är, precis som du säger, det är den här goal-posting-grejen.

Måste man gå till en psykolog?

Niklas: Men jag tänkte bara komma tillbaka till, jag tänker att de flesta inte har gått till en psykolog, och jag skulle ändå säga att de flesta, ni behöver inte göra det. Det är en väldigt dyr investering. De flesta kan klara av det här själv.

Jan: Jag har ju tänkt så att alla borde göra det.

Niklas: Nej men, det är min bakgrund som är livet. Jag har väldigt stor, sen skulle jag säga så här, de psykologer som finns har rätt mycket att göra med de som lider allra mest. Så låt dem ta hand om...

Jan: Ja, det är inte min psykoterapeut. Vilket drömjobb.

Niklas: Nej men det är ändå, skulle jag säga, en vanlig övning man gör när vi pratar om sådana här frågor, när man träffar en psykolog, kan vara en värderingsövning. Alltså verkligen fundera. Fråga sig, vad är ett rikt liv för mig? Hur vill jag, vad är det som är viktigt? Är det relationer? Väldigt få landar i att det som är viktigt är status och prylar. Då får man skrapa på det lite längre. Och då kanske det kommer till att, ja men det är viktigt att jag blir sedd. Jag vill att folk ser mig och värderar mig. Och då kan man förhoppningsvis hitta lite mer funktionella aktiviteter att göra för att faktiskt sträva i den värderade riktningen, som inte är mer saker eller ett ännu fetare ISK, ett ännu högre månadssparande eller vad du kan tänka. Men faktiskt fråga sig själv: vad är det som gör vårat, mig och min partner, eller mitt liv, vad är det som gör det rikt? Vad är det som är viktigt? Och inte ta det första bästa svaret, utan faktiskt våga grotta lite. Och här är det bra om man har en professionell, men jag tycker att det här är en trevlig övning att göra...

Jan: Vilket tråkigt umgänge.

Niklas: Eller med syskon, eller...

Jan: Ja, men faktiskt. Gud, jag låter som en förnumstlig.

Niklas: Det är också kul att bara vara ute och dricka öl med sina kompisar, vill jag säga.

Jan: Nu är vi här och vill utveckla oss.

Att använda pengar i linje med sina värderingar

Jan: Jag gillar precis, jag säger ju samma sak. Och jag brukar också säga att alla fattar ju att fotboll kräver träning, men det kräver träning också att använda sina pengar i linje med sina värderingar. För då bör man ju först också veta vilka de värderingarna är.

Niklas: Exakt.

Jonas: Jag läste igenom namnet på tusen portföljer en gång. Tog ut det, hade en föresats, satt och bara läste igenom det. Och en sak som slog mig då, det var ju värt någonting. Det var att det var så många som döpte sina portföljer till saker som antingen anspelade på frihet eller trygghet. Det fanns en framåtblickande positiv anda. Det var inte till Rolexen. Det var bokstavligt talat mindre än 1 %, 3 % minns jag var bil, 10 % var boende. De övriga 90 % var sådana där mjuka, emotionella värden som kopplade tillbaka till trygghet och frihet. Och det är väl någonstans, i min värld, det enda pengar kan ge oss som är värt något.

Jan: Riktigt. Och barnen är väl också en sådan där...

Jonas: Ja, barnspar fanns det jättemycket av.

Sidospår om arv

Jan: Men kan vi ta ett litet sidospår kring det här med arv? För det är någonting jag har funderat på, haft mycket diskussioner om på senare tid. Kring den här dualiteten i att man vill ge sina barn en bra start i livet, man vill ge dem en summa pengar. Där samtidigt, när jag skrev den här "gör ditt barn rik", så var barnpsykologen jag pratade med så här: "Ja, alltså en stor summa pengar till barnen kan ju lika gärna stjälpa som hjälpa, för alla barn älskar 'jag kan själv, jag klarade det själv'." Och sen tänker jag också så här, du och jag fick ju inget, liksom inga pengar med oss hemifrån. Vi hade ju inte ens råd till kontantinsatsen till en bostadsrätt efter studierna.

Jan: Och den här, vissa vill bygga upp en jätteförmögenhet som ska gå i arv, och sen till och med har jag träffat människor där ett arv från deras föräldrar har varit en enorm stress, för att man vill inte vara den som fördärvar generationen. Så man har många gånger tänkt så här, om jag fick x av mina föräldrar, då måste jag skicka tillbaka x plus 1 till barnen, för annars har jag fördärvat. Och så har det varit ett ok, alltså på riktigt ett ok att bära. Hur tänker ni kring det här med arv?

Jan: Vill du?

Jonas: Jag kan ta min ytterst personliga, icke-psykologiska syn. Det är ju att vi har ju alla, har eller haft småbarn, när man hjälper sitt barn att knyta skorna lite för länge, eller hjälper sitt barn att ta en godtycklig handling egentligen, och lyckan barnet känner när de själva kan göra det första gången. Ju längre vi hjälper barnen med någonting, så ser jag det som att under en period måste vi göra det, för de kan inte. De har inte de fysiska eller mentala förutsättningarna. Men vi kommer ganska snabbt till en punkt, mycket tidigare upplever jag, där vi berövar barnet möjligheten att själv lyckas. Eller berövar dem stoltheten över att de kunde.

Jonas: För mig är pengar exakt likadant. Precis oavsett hur mycket eller lite jag har, jag vill kunna hjälpa mina barn att de ska kunna plugga med det de vill, ganska lätt i Sverige lyckligtvis. Jag vill att de ska kunna ha grunden till ett boende. Nu snackar vi inte något fancy, central, dyr stad. Men de ska kunna ha möjligheten till ett boende. Och efter det vill inte jag beröva mina barn möjligheten att känna att de själva lyckades.

Jan: Men jag fattar, för så resonerar vi till stora delar också. Ge dem två tredjedelar av kontantinsatsen till exempel. Låt dem göra resten själva. Men i nästa steg, alltså när du sålde ditt gamla bolag, så hade ju det vissa positiva privatekonomiska konsekvenser. Det är också framgångsrikt. Hur tänker du sen?

Att lämna noll kronor i arv

Jonas: Det jag konkret menar med det är att jag planerar att lämna noll kronor till mina barn i disponibel inkomst. Som det ser ut just nu. Min fru kan ha åsikter. Och det kan hända.

Jan: Skriv i kommentarerna, Erika. Shit! Skilsmässa, inte sådant här.

Jonas: Det kan finnas en väldigt liten summa. Men jag är inte ens säker på det. Krockkudde och liknande. Men jag vill inte, om de känner att de får så mycket att det för dem känns som mycket, så berövar jag dem möjligheten att känna att de själva kunde göra det som var mycket.

Jan: Men det här är ju också någonting. För där är ju människor, till exempel. Det har vi sett i forumet. Och lite som för min mamma. Hon ser det nästan som sin livsuppgift att ge pengar till nästa generation. Och då blir det här så extremt provocerande. Och jag säger verkligen inte att det här är rätt. Det var verkligen bara för att i det här forumet kunna ge min väldigt personliga syn. Jag blev väldigt lockad av det där.

Jan: Vad tänker ni två, Caroline?

Caroline: Jag är ju på team Jans mamma. Vilken fin målbild att ha med sig. Och jag hoppas att hon inte offrar för mycket i sin ambition att nå den målbilden. Att lämna efter sig så mycket att det är så där, ni ses en gång per år för att tåget till Malmö är så dyrt. Utan att hon sitter med ränta-på-ränta-kalkylator och bara: "Men tänk 1 000 kronor idag." Så jag hoppas att hon ändå lever ett rikt liv och gör det som gör henne lycklig. Men jag gillar den där typen av tydliga, sunda målbilder med sitt sparande. Och att hon kan leva sig in i den. Och tänka att det här är...

Jan: För jag känner mig lite som ett as. Jag har sagt till henne: "Mamma, det arvet kommer ändå inte göra någon skillnad i vår ekonomi."

Niklas: Wow, good for you!

Jan: Ja, men ibland är jag inte så...

Caroline: Du är inte så taktfull.

Jan: Nej, men precis.

Caroline: Gud, det där är kanske hennes stora liksom... tanken får nog henne att må väldigt bra.

Jan: Ja, men precis. För det var min insikt från den här helgen. Där det var så här: "Men beröva inte din mamma den här känslan, om det är viktigt för henne."

Oroar du dig att fördärva barnen?

Niklas: Får jag ändå säga en sak om våra kanske käraste forummedlemmar eller våra lyssnare här, som... jag tänker att ni har börjat spara, ni sparar mera säkert varje år, och ni fortsätter, ni drabbas inte av de här beteendemisstagen, börsen går upp och ner, ni sitter still i båten, och så vidare. Alltså om man börjar oroa sig för, men gud, om jag ger det här till till exempel mina barn, kommer de bli fucked up då? Jag tänker ändå att, alltså det är gulligt att ni oroar er över det, jag tänker att ni har säkert lärt dem jättemycket sunda saker om hur man beter sig rimligt med ekonomi. Förhoppningsvis sitter ni inte med ekonomisidorna och bara powerpoint. Nej, men "att berätta, oj, just, Japan, nu börjar det hända saker i Asien". Det tror jag är osäkert. Låt dem hitta det intresset själva, om de tycker att det är roligt med ekonomi på det sättet.

Niklas: Men jag tänker att, är man en person som har börjat spara, man sparar mera och man fortsätter, har man det här medvetna, man kanske inte överkonsumerar, man köper saker som är bra, man lägger sina pengar på det som ger en maximal nytta förhoppningsvis. Man är ingen FIRE-person förhoppningsvis, som håller tills ni kommer till skolan, för att liksom, nu har ni bajsat hemma i helgen och nu räcker det med det.

Jan: Skriv i kommentarerna om det är en true story.

Niklas: När det gäller arbete så...

Caroline: Vi vet vilka ni är.

Niklas: Men jag tror ni ger era barn jättesunda vanor när det kommer till sådant som folk intar. Och jag tror inte ni behöver vara superoroliga när de kanske flyttar och ska plugga och ni säger: "Men vet du vad? Vi har kontantinsatsen. Vi har sparat det till dig." Det kommer inte komma som en chock för dem, och de kommer inte tänka så här, wow, vad rik jag är. Nu bränner jag den istället. Jag tror verkligen att ni har gett dem sunda vanor från uppväxten i hur man ska bete sig rätt.

Att använda pengarna för relationer

Caroline: Jo, för man blir inte en annan person. Jag vet inte, vi får nästan prata med vår tonåring om det, också när hon blir äldre. Men det jag tänker är att vi vill, ett, vi vill ju använda pengarna för att göra kul grejer tillsammans och fördjupa relationen, så att de också vill hänga med oss när de är vuxna. Och då vill vi också använda pengarna och göra roliga saker. Men som jag tänker till exempel, jag skulle vilja att våra barn inte kände någon rädsla för att ta sommarjobb och konsumera lite och lägga undan lite. Att själva bli så: jag kan skaffa mig pengar. Så tänker jag. Och att det blir balanserat, att man inte bara ska lägga undan allting.

Happy money: upplevelser

Jan: Men hur använder man då sina pengar för att göra livet rikt?

Niklas: Ja, alltså... okej, om du vill ha ett tips som tar dig åtta timmar: läs boken Happy Money. Två Harvardprofessorer, Michael Norton och Elizabeth Dunn. Michael Norton är en jätterolig person för övrigt. Men de har skrivit boken om det här. Och den forskningen är ganska robust. Boken har några år på sig. Men Happy Money ger er receptet för hur man använder sina pengar.

Jan: Jag har den på min läslista, tillsammans med typ 100 andra böcker.

Niklas: Men läs den. Det kommer gå...

Jan: Vad är höjdpunkterna?

Niklas: Alltså okej, läs innehållsförteckningen. För där har ni det. Vad säger forskningen att man ska spendera sina pengar på? Nummer ett: spendera det på upplevelser. Upplevelser får vi mycket mer subjektivt välmående av i stunden. Men hållbarheten av det är också så mycket längre. Absolut, någon fin pryl. Men prylens effekt på ditt välmående, det tar av mycket snabbare. Upplevelsen minns ni tillbaka till. Du kan bonda med barnen, eller med de du hade den upplevelsen med. Upplevelsens effekt på lycka, det är väldigt långsiktigt och hållbart.

Jan: Så det ska inte vara Rolexen, utan resan?

Niklas: Ja, verkligen. Verkligen, verkligen, verkligen. Så kan man väl kanske köpa en Rolex-kopia på resan. Som en artefakt. Vem ser skillnad? Nu kanske någon klockkonnässör där ute blir... Men så nummer ett: spendera på upplevelser.

Happy money: spendera på andra

Niklas: Nummer två: spendera på andra. Och det kan vara välgörenhet. Det är ju ett ganska amerikanskt perspektiv. Mycket om charity där. Men jag tror inte man ska underskatta effekten av att vara en person som ger till välgörenhet på regelbunden basis. Återigen med identitet. Att vara en person som har byggt upp ett bra långsiktigt sparande. Man månadssparar. Det är jätteviktigt att vara en person som varje månad ger till någonting bättre. Och kanske också effekten av att kunna humble-bragga i tid och otid om att man varje månad ger.

Jan: Jag fattar inte riktigt grejen med att ge bort sina pengar till välgörenhet.

Caroline: Gör inte det.

Jan: Kan du inte utveckla lite grann?

Niklas: Alltså, jag tror att det är ett jättebra sätt när man kan känna, som många kan känna, gud, det är så mycket knas och kaos i världen. Saker går inte åt rätt håll. Men jag gör ändå någonting. Att kunna känna att jag agerar ändå på det här. Och att det då är en jättelåg tröskel. Du behöver inte åka iväg och volontärarbeta med Läkare Utan Gränser. Utan du gör någonting varje månad från soffan. Jag tror att tröskeln för att kunna göra det är så pass låg att de flesta kan. I alla fall alla som lyssnar på det här.

Jan: Så man kan göra något med den stress man får i nyheterna.

Niklas: En sak som gör, och nu är vi inne lite på stress, vi ska komma tillbaka till happy money, men vi blir ju stressade när vi har väldigt höga krav och ingen kontroll över det. Det är ju konceptet för att vara stressad. Man kan klara av att ha jättehöga krav på sig. Men man kan faktiskt ha kontroll. Man kan göra någonting. Och när det gäller just världsläget eller klimatet, så tror jag att många känner att det händer jättemycket saker, och jag kan inte göra någonting åt det. Så där tror jag faktiskt att det enkla beteendet, som att faktiskt ha ett automatiskt månadssparande, ett automatiskt givande...

Jan: Men det är ju kanske ännu bättre. Välgörenhet i all ära, men spendera pengar på andra. Upplevelser tillsammans med vänner, familj. Det är någonting som vi mår bra av i stunden. Mycket mer än om det är en dyr pryl till oss själva. Men återigen, hållbarheten i den effekten. Den långsiktiga effekten på vårt välmående av att ha spenderat pengar på andra, den är mycket längre. Och det stärker relationer. Det finns så mycket effekter av att göra det. Så det är nummer två som de pratar om.

Caroline: Du berättade igår att du ska gå med din mamma på en viss restaurang.

Niklas: Ja, och det är precis...

Jan: Var det ett löfte nu då?

Niklas: Nu säger jag det faktiskt i podden. Kära mamma, vi ska gå på Punk Royale. Du kommer hata det från början till slut. Men det är bara två timmar. Vi kommer ha en bra story efter. Man får ju ganska mycket alkohol, så vi får se om vi kommer ihåg det. Och man får inte ha mobiler. Så vi kommer inte kunna ta några foton. Men det tror jag verkligen. Jag vet att det kommer vara så väl spenderade pengar. För att det kommer vara någonting kul att göra ihop.

Happy money: betala först, njut sen

Jonas: Min favorit från Happy Money. Jag tror kapitlet heter "Buy now, consume later". Och jag gillar det av så många anledningar. Men kanske inte minst för att vi lever i en "buy now, pay later"-kultur.

Jan: Ja. Det är omvänt.

Jonas: Ja. Allt. Och jag menar, när jag började vara intresserad av sparande var det delvis för att jag började se tecken på den här rörelsen som nu är, jag menar, med Klarna, de kommer börsintroduceras, "buy now, pay later". Allting handlar om att slipa ner den psykologiska smärtan som faktiskt kommer av att bli av med sina pengar, skiljas från sina pengar. Och då den psykologiska njutningen som man får. Men om man ska tro forskningen, så det som ger mer lycka och som får oss att må bättre, är ju att betala för det nu. Det smärtar, det svider psykologiskt. Då kallar vi det för "the pain of paying". Det är en verklig sak. Men sen kommer du kunna konsumera, du kommer uppleva den här resan som du har förbetalt. Ta den inte på avbetalning för guds skull. Och när ni reser, då är det nästan som att den är gratis.

Jan: Ja.

Jonas: Man kan glädjas länge åt den, före, under och efter.

Niklas: Och jag menar, det kan vara så att man betalar, men man kan faktiskt också, jag gör det själv hela tiden, jag sparar till saker. Somrarna för en fembarnsfamilj är dyra. Jularna för en fembarnsfamilj är dyra. Jag har kortsiktigt sparande för de här, för jag vet att det kommer vara jätteroligt att vara med våra barn. Men i slutet av semestern kommer vi hata varandra lite grann. Och när dessutom alla utgifter kommer, då är det så här, var det värt det? Så att buffra upp och ha någonting. En krockkudde återigen, en liten krockkudde. Som gör att man kan njuta av det mer.

Jonas: Men det är nästan min favorit. Betala för det nu och spendera det sen.

Betala för det nu och spendera det sen. När ni reser är det nästan som att den är gratis.

Make it count: dyrt men sällan

Jonas: Sen har de också ett kapitel som handlar om att lägga pengarna på det som verkligen spelar roll. Alltså, hellre dyrt men sällan, än många småsaker. Och det finns två saker i det här. Ett dyrt, genomtänkt beslut kommer sannolikt ligga mer i linje med vår värderade riktning, vad vi tycker är viktigt. Oavsett om man kanske är en person där det känns jättevärdefullt att ha den här dyra klockan. Man kanske är en klocknörd. Vad vet jag? Men det finns en annan aspekt av det. Och det är att de här små köpen, för det smärtar ju inte lika mycket. Om man handlar kläder för en billig peng varje månad, istället för ett lite större, dyrare, mer genomtänkt köp. Vi lurar oss själva och tror att vi sparar pengar på det. För smärtan av att köpa saker lite grann är inte lika stor som att köpa någonting jättestort. Så det är den andra sidan av myntet. Att make it count. Lägg pengarna på någonting som verkligen spelar roll. Och försök låta bli alla de här små köpen i stunden, som inte smärtar så mycket.

Caroline: Gud vad roligt, för jag har, som sagt, jag har inte läst just den, men jag läste den andra studien som vi pratade om. Och där var det också så här, att ha många små njutningar hellre än en stor.

Niklas: Ah, intressant.

Caroline: Där hur vi applicerade den vid ett tillfälle, var så här, ska vi åka till typ Åre, och vi som inte äger våra skidor, vi har inga pjäxor, vi behöver hyra allt, vi behöver resa dit, etc. Så vi har räknat ut att för oss kostar en vecka i Åre typ 50 000, mellan 40 och 50 000. Och då var vi så här, vi kunde inte åka för att vi hade el som var för liten. Och då var vi så här, men vet du vad, vi lägger skidresebudgeten, en tusenlapp i veckan, under 50 veckor istället. Och då gav det, för jag gillar ju Bill Perkins, det här att samla på minnen. Och att det skapar fler minnen, att göra många små aktiviteter under ett år, än att lägga den där, som du säger, man kommer hem från skidresan, och var det värt det? Jag har gjort jävligt många åk i barnbacken.

Niklas: Ja, gud. Man vill inte postanalysera alla de här skidresorna just i termer av... Men det kanske återigen kommer tillbaka till vad ni gjorde för de här tusen kronorna varje vecka. Om det var att ni gick till H&M med barnen varje vecka och köpte t-shirtar som de tröttnar på efter en vecka. Eller om ni åker till ett vattenland, en personlig favorit, eller liksom ger er ut på stan och går på museum och typ äter ut, då är jag nog villig att ställa mig i en boll med sådan...

Caroline: Det låter ganska smart.

Niklas: Det låter genomtänkt.

Mellanläget mellan att spara och spendera

Jonas: Men det vi pratar om är egentligen ett mellanläge. Om vi, som matematiska andra, drar det till extremerna. Tidigare i det här avsnittet pratade vi om att spara pengar hela sitt liv för att sen kanske göra något enormt, eller inte ens det, bara dö bort dem. Det skulle man kunna se som det ultimata, nu gör jag en stor grej. Och det har vi ju redan etablerat, förmodligen är det inte det som ger maximal lycka. Och å andra sidan skulle man kunna inte spara någonting överhuvudtaget, och ta det där lilla beloppet, några kronor varje dag hela livet. Men då blir det inget meningsfullt. Det måste finnas ett effektivt läge.

Jan: Men jag upplever, om vi hoppar tillbaka där vi var från början, att jag upplever att vi är, nu blir det också så här att en viss del av befolkningen som också följer oss, men att vi är ganska dåliga på att använda våra pengar. Och till exempel ett trick, ibland tänker jag att man behöver lura sig själv i rätt riktning. Och till exempel, jag vet att många företagare tar ut till exempel utdelning, eller att man har en klumpsumma. Och sen investerar man den, eller ofta så försvinner den. Och så pratar jag med en företagare som sa så här: "Ja men jag gör så att jag tar ut utdelningen, men sen portionerar jag ut den i tolv delar under året. Så att det blir som ett omvänt sparande. Och så ska jag använda de pengarna."

Jan: Än mer att det blir så att vi pratar ofta utifrån problematiken "Hur ska jag spara mer och borde jag dra ner?" Men utifrån att folk, det borde ni kanske också se, ju äldre folk blir, desto mer pengar blir det på kontot. Och att där faktiskt är lite så här, "dö rikast på kyrkogården" har ju en ganska låg poäng också.

Niklas: Ja, ja men precis. Verkligen. Om man just tänker att man ska maximera sitt eget, man har ju bara ett liv. Det får vi ju inte glömma bort. Sen återigen, tanken på att stå emot de här kortsiktiga besluten och göra det som är lite mer meningsfullt och långsiktigt. Till exempel ha ett sparande för att kunna lämna efter sig någonting till sina barn. Det finns någonting som är värdeskapande i det dagliga också. Tillbaka till att vi pratade om identitet, att känna sig nöjd med att jag är faktiskt en person som gör det här.

Vad ångrar folk på sin dödsbädd?

Niklas: Men, om man tänker de här personerna, det finns en klassisk studie: vad ångrar folk på sin dödsbädd? Och jag tänker att det kanske är ganska många sådana här saker som man låter bli att göra för att kunna ackumulera ett jättestort kapital. Och det folk ångrar på sin dödsbädd är ju inte: "Gud, jag är så ledsen att det inte är en till nolla på min ISK. Det känns så himla dåligt." Utan det är: "Jag önskar att jag kunde vara den jag ville vara. Jag önskar att jag inte hade gjort avkall på vad som är viktigt för mig. Jag önskar att jag hade haft mer tid med vänner, familj och barn." Det är ju de sakerna som folk ångrar.

Det folk ångrar på sin dödsbädd är inte att det saknas en nolla på ISK:n. Det är att de inte hade mer tid med vänner, familj och barn.

Jan: Men om jag tar Karl på en submariner på forumet. Han skriver precis det här: "Jag skulle gärna vilja ha en sparpsykologs perspektiv på när och hur det är läge att trappa ner på sparandet och fokusera mer på att leva." För jag upplever att det här för en viss, alltså det här är, jag brukar kalla det sparfällan. Att vi tränar så mycket på ackumulering, men sen, så när och hur ska man göra?

Niklas: Gud, vilken bra fråga. Det låter också som att Karl kanske är en av de där klockentusiasterna. Submariner.

Jan: Exakt, eller en ubåtskapten.

Niklas: Kanske en ubåtsfantast.

Jan: Kanske, kanske.

När är det läge att trappa ner sparandet?

Niklas: Jättebra fråga. När är det läge att trappa ner sitt sparande? Det första jag skulle fråga Karl, eller mig själv om jag var Karl, är: "Vad vill jag göra som jag låter bli att göra idag, på grund av att jag har den här jätteambitiösa sparhorisonten? Vad är det jag står över?" Och återigen, stanna kvar lite i den frågan och inte låta det vara så där, "ja, men jag önskar att jag inte hade matlåda varje dag". Det finns säkert någonting djupare i det. Karl kanske jobbar jättemycket och jättehårt, för att ackumulera sitt kapital. På bekostnad av att göra någonting.

Niklas: Vi brukar prata om det här med att spela gitarr. Hur många är det inte som drömmer om att kunna spela ett instrument? Han kanske tänker att det är någonting han ska ta tag i sen. Kanske borde skifta om sin tid lite och göra det nu. Relationer med barn. En klassisk sägning när man pratar med barnpsykologer och familjerådgivning, det här begreppet kvalitetstid. Det är en myt. Det är någonting vi lurar oss själva med för att på något sätt ursäkta att vi inte är så närvarande, för att vi måste jobba och så vidare. Det är kvantitetstid. Det är det enda som gäller. Tid med nära och kära, tid med barn och familj.

Kvalitetstid är en myt. Det är kvantitetstid som gäller.

Niklas: Så först att fundera på, vad är det här och nu du låter bli att göra för att du vill spara och tjäna så mycket pengar och kanske lägga tid så att sparandet blir bra? Och då kanske börja fundera på, om jag ska göra lite avkall på mitt extrema sparande så att jag faktiskt kan leva det livet som är rikt idag. Men sen ska jag också fundera på: har Karl tänkt till vad han vill spara till? Är det den här otroliga jorden-runt-resan tillsammans med barn eller barnbarn eller kompisgäng? Och faktiskt ha det i åtanke, jag vill ju göra det, alltså inte när jag känner att det räcker med sparandet, för det kommer aldrig kännas. Vi har pratat om goal-posting tidigare. Vad som är tillräckligt kommer vi skjuta på hela tiden. Säga till sig själv att jag vill göra det när jag är 50. Det är det.

Niklas: Och Jonas, då är ju du mycket bättre på att prata om vad man ska göra med sin risknivå och sådant, när vi vet sparhorisonten. Och lyckligtvis är det ju någonting som Opti hjälper dig med.

Jonas: Ja, det fixar den ju.

Niklas: Jag tror verkligen på att sätta en ålder, ett datum, i sådana fall när han ska göra det här, istället för att sätta "när jag har fem miljoner på min ISK".

Jonas: Då kan jag verkligen, det är återigen, jag har haft sådana dialoger med vänner som verkligen gjort en jackpott i arbetslivet och tjänat mycket pengar, och man frågar dem: "Men gud, varför startar du inte ett gym? Du har ju pratat om att starta ett gym. Kan du inte göra det nu? Du är ju ekonomiskt oberoende." "Nej, det hade nog behövts lite till för att jag skulle känna att jag kan göra en sådan risk." Och det där är roligt, för det är återigen, oavsett hur mycket pengar det är.

Jan: Ja, hela tiden.

Balansen mellan nu och framtiden

Jan: Men en närbeliggande fråga. My, på Instagram också: hur hittar jag den här balansen mellan hur mycket jag behöver i framtiden och nu? Det är liksom de klassiska frågorna inom sparande som är typ omöjliga att svara på.

Niklas: Ja, men precis, och ändå ska jag försöka göra det. De är väldigt individuella dessutom, hur mycket man behöver.

Jan: Ja, men jag kan också tycka att det är spännande, för det är någonstans där det är. Avvara idag, njuta idag, spara för framtiden. Och, förlåt, nu kanske jag kastar in en, men jag läste Kenneth French, som är den här, han jobbar ju med Eugene Fama som fick det här Nobelpriset i ekonomi. Och han sa så här att det handlar till stor del om, risk kan man se som osäkerhet i framtida konsumtion. Och han sa att varför vi tycker att den här frågan är så svår, är för att vi vet inte hur mycket pengar vi behöver, när. Och därför skapar vi den här osäkerheten, och att vi aldrig kommer att hitta ett tydligt svar. Och där blev det också ett problem att, vi var inne på det innan, om man hamnar i en bättre ekonomisk situation så bor man helt plötsligt i ett område där saker är dyrare. Vi tenderar ju att ha kostnader som dessvärre följer vårt kapital eller våra intäkter. Det leder till att den här frihetsgränsen, eller änden, som jag tänker på den ibland, skjuts hela tiden.

Niklas: En sak jag funderar på, och det är också väldigt psykologiskt, men prata om sådana här saker med sina nära och kära. Det är väldigt kul som sparpsykolog att hela mitt arbetsliv kommer vara att prata om de här jobbiga sakerna, de här frågorna som ger folk ångest. Men det är ju någonting man måste prata om. Hur ska jag ha det? När vet jag att det är tillräckligt? Vad säger dina vänner? Du kommer säkert ha samma vänner, många av dem kommer följa dig hela livet. Vad säger de? Hur vill de ha sitt liv? Och hur långt är ni ifrån varandra? Är det en vän som är så här, "ja men, när vi alla kan bo i en varsin andelslägenhet på Miami Beach"? Okej, ja men då, då är du My på Instagram. Ja, då kanske du aldrig kommer nå, om det är det som är målbilden. Kanske, kanske lite läge att börja hitta fler vänner och kalibrera om ni kan vara lite mer.

Niklas: Men att prata om sådana här saker har en väldigt normaliserande effekt. För att vi människor, vi strävar ungefär efter samma saker, vi blir lyckliga av ungefär samma saker. Vi blir lyckliga av relationer, vi blir lyckliga av upplevelser, vi blir lyckliga när vi inte behöver läsa jobbiga tidningsrubriker och bara så här få en otrolig ångest, utan vi känner att vi kan klara av det.

Fråga andra hur de vill ha det

Niklas: Så fråga andra hur de vill ha det i framtiden. De du säkert kommer spendera din ålderdom med. Prata med, om du har vuxna barn, hur vill de att det ska vara? Och jag tänker att de kanske inte, nu kanske jag lägger ord i munnen på dem, men jag tänker att ingen kommer vara så här, "ja, men det vore ju superhäftigt med en pappa som hade en ranch på Nya Zeeland, och så kan vi komma dit". Jag tänker att de är så här, "ja, men vi vill att du ska vara frisk". Okej. Träna mer då. Lägg pengar på att äta bättre. Röra dig mer. Alltså, dina barn vill ha en frisk pappa, oavsett om pappan har en ranch på Nya Zeeland eller är hyresgäst.

Jan: Ja, men det där är också så roligt, för vi kommer kanske in på det också med referensramar. För att vi hade ju nu också så här, att vår dotter ville, behövde lite hjälp med träningen, så vi var så här, men vet du vad, du kan låna min PT, och så la vi pengar på det. Och sen hade jag lite så här, vem lägger pengar på en PT för en 13-åring? Och så sa jag det till en kompis, och han bara, ni rider inte i er familj? Och då var det plötsligt också så här mycket mer okej, för att jag insåg, nej men det är klart att det finns folk som har ett hästintresse, och det är okej att lägga flera tusen. Då var ju PT, det var ju billigt.

Niklas: Men tillbaka till, ja men enligt boken, att vi mår bra av att lägga pengar på andras upplevelser och upplevelser tillsammans. När lägger ni pengar på hennes upplevelser och hennes välmående? Ja, men vem lägger pengar... en jättebra pappa, Jan. Alltså, så fint att du kan göra det, och gör det. Jag tänker att det är så många där ute som, återigen, vi ska ju inte gå ifrån att vi tycker att det är bra att spara, nu blir det väldigt mycket att spendera här, men jag tänker att det är så många som bara så här, åh, PT, det sitter inte, alltså jättebra vanor i träning det läggs i de här tonåren, och det är många som slutar träna just när de blir tonåringar, de lämnar föreningslivet, och så tappar de det, och så kanske de aldrig hittar tillbaka till träningsglädje. Det kanske blir långt senare. Och att faktiskt kunna säga till sig själv att okej, 1 300 i månaden, jag kan göra ränta-på-ränta-kalkylatorn, den finns överallt, den finns hos er. Men fasiken, att ge ens barn en sund relation till att träna, även om det kostar så pass mycket, alltså det är nog väl spenderade pengar.

Niklas: Alltså bara du inte, PT:n tar ju inte buy-now-pay-later-lösningar.

Caroline: Nej, men det känns som en bra grej. Också för att den här PT:n som hon har, jag frågade vår 13-åring, är hon vältränad, den här PT:n? Ja, hon är jacked. Det är det nya för tjejer, att ha muskler.

Niklas: Ja, eller hur. Jag har förstått det också.

Caroline: Och det är sunt ju. För att vanligtvis är det att man ska vara smal bara.

Att använda redan sparade pengar

Jan: Jag tänker vi ska ta två frågor till på det här temat, sen ska vi ta några misstag.

Jonas: Nej. Nej, men egentligen så säger vi ju inte, även om vi nu pratar om att spendera, så pratar vi ju om att kunna använda pengarna för saker som är värdefulla, utifrån ett perspektiv att vi redan har sparat in dem. Vi argumenterar ju inte emot sparande, men vi diskuterar hur länge man ska göra det. När blir det diminishing returns på det här?

Jan: Och så här, jag upplever också att svaret är ju balans, och att det dessutom är olika faser i livet. Jag upplever att så mycket av diskursen där är att du ska spara, ju mer du sparar, desto bättre person är du. Och jag ifrågasätter det också ibland, för det handlar ju om att spara i förhållande till de mål man har, och sen kanske ha lite buffert ovanpå det sparandet. Jag tänker ibland att man är som en ekorre som samlar nötter, och så tänker jag, men jag behöver 100 nötter, ja men då kan jag ha 125 nötter, för då har jag lite reserv. Men om det plötsligt ska komma en lastbil med ett ton nötter, så vet jag inte om det hade gjort det bättre.

Jonas: Och det här är typiskt, ur ett bolagsdrivarperspektiv, så är ju en klassisk sak man säger "what gets measured, gets done". Vi, säkert väldigt många andra, så här prefrontaltunga människor, vi gillar ju att fokusera på det vi kan mäta och därmed optimera. Som vi var inne på innan, vi kan inte mäta lycka, vi kan inte mäta stress, i varje fall inte särskilt bra. Men vi kan mäta mängden pengar vi har. Och vissa mäter det varje dag.

Jan: Ja, optimerar vi för det beloppet... alltså jag får in avgifter direkt också.

Jonas: Så svaret är ju ofta en balans, när någonting är effektivt. Svaret är inte bara att deadhead-spara så tokmycket man kan, utan även leva på vägen. Svaret är inte alltid att bara minimera sina avgifter, utan det finns en gräns när det är så här, men vänta, nu får du mindre avkastning.

Jan: Ja, men suboptimera.

Jonas: Exakt, suboptimering.

Sparutmaningen och att bryta sina regler

Jan: Men du, jag tänkte så här, jag la ju ut en sådan här, det här är så roligt, ibland, som du sa själv, men det här är den här beslutsfällan, min bästa bok, den som har sålt minst. Jag har också ibland så här, inlägg som jag tycker, fan, det här var det bästa inlägg jag har gjort. Jag har ingen traction överhuvudtaget.

Niklas: Du tycker, på Instagram?

Jan: Ja, på Instagram. Och en av mina sådana som jag gillar är ju, så här provocerande, så sa jag så här i början av året, sparutmaningen: okej, om du har investerat i Opti under 2024, då gick det bra. Det var ett bra börsår, vi hade ett bra börsår innan dess också, du har förmodligen pengar. Men vet du vad, skippa månadssparandet i januari, ta ut pengar, gör nu någonting rikt. Och så lite apropå det där, gör saker tillsammans med andra. Och berätta då för dina barn eller för din partner att det är pengar från sparandet, att det är avkastnings... alltså mental bokföring, gör det till avkastningspengar. Sen kan det vara att ni tar en glass, man kan gå på bio, eller göra någonting. Jättebra, så bra. Och folk är bara, nej. Men varför?

Jan: Och det var Marcus och Kevin som frågade, varför kan inte vissa släppa sitt sparande för en månad? Och när är det okej att ta ut en summa för att fira?

Niklas: Alltså, jag tror att det kan uppstå ett problem, och jag säger mig själv, bland oss som sparar väldigt mycket, att vi kan bli väldigt regelstyrda. Att vi lever efter, vi sätter upp livsregler för oss själva, och tanken att bryta dem, det är en förlust, då gör vi fel. Och vi människor hatar ju förluster. Oavsett om det är, ja men jag har fått lära mig att den här avgiften, den är ju lite lägre än den, varför ska jag ligga i något dyrare?

Jan: Så det handlar inte... ah, fan. Nu fick jag en insikt här. Det handlar egentligen inte om avgiften, utan det handlar om att jag bryter mot regeln som säger att låg avgift...

Niklas: Ja, men jag tror att det är, vi pratar väldigt mycket om det, i terapirummet pratar man väldigt mycket om livsregler. Vad har du för regler som du lever efter, och finns det vissa som faktiskt håller dig ifrån att leva ett rikt liv? En livsregel kan vara så här, jag ska alltid vara den som är mest städad på firmafesten och går hem först. Kanske i nio fall av tio, kanske jättebra, men du kanske faktiskt går miste om jättemånga härliga upplevelser som just sker mellan 01 och 02, när typ DJ:n har slagit av musiken och så vidare. Så jag tror att det kan finnas ett problem där när det kommer till oss som månadssparar. Vi vill inte svika oss själva och våra livsregler. Vem är vi då? Det kan kanske till och med vara en identitetskris.

Pausknappen som produkt

Jonas: Det här kommer in i produktutveckling också. Vi införde ju en pausknapp på månadssparandet av en anledning. Jag vill verkligen, även om det mest lönsamma för Opti skulle vara att få in så många som möjligt, hårda regler, bara spara så mycket som möjligt och liknande. Alltså, fuck it. Vi har byggt bolag innan. Jag gör strikt det här för mig själv, för att leda till en positiv förändring i många människors liv. Och om det då går mot bolagets lönsamhet att ha en pausknapp, för att folk lever lite bättre i januari, struntar i det och går och gör något roligt med sina barn istället, det är ju en vinst.

Jonas: Vi märker det, alla fina kundutlåtanden, oavsett om det är på Trustpilot eller när folk faktiskt mejlar. De som tar ut och nästan ber om ursäkt. "Förlåt att jag tar ut, men nu har vi sparat och det här är insatt. Vi gör det till ett hus." Men att de ursäktar sig nästan lite för att de är dåliga. Och då har man ju delvis missförstått poängen.

Jan: Men är det inte att man har en sådan här förälder eller domare som bara, vad gör du nu för någonting?

Niklas: Jag tror att det finns, när det kommer till de som har varit jätteduktiga på att spara, tanken på att slå av sitt månadssparande, bara pausa det, vilket är lätt att göra, och unna sig allt det där som man har drömt om, att man tänker att då är det kört. Då brister hela dammen. Då tappar jag de här vanorna som jag genom år har tränat in. Jag har lämnat massa osunda beteenden bakom mig tack vare mitt sparande. Och om jag nu börjar göra tillbaka, då kanske det är kört. Att man katastrofierar och tänker att nu kommer jag aldrig hitta tillbaka till det. Men det är därför man pausar sitt månadssparande.

Jonas: Ja, bara formuleringen är ju bättre. Det är sådana här saker vi bygger in mer och mer i tjänsten. Alltså guardrails. Så att du ska kunna agera lite mer hedonistiskt i det här fallet, utan att känna rädsla för kontrollförlust. Och det är också en del av jobbet.

Jan: Gud, vad spännande. Jag kan ju se mig själv så här, och det här är nog varför jag har mycket lättare att göra det här, för där upplever jag att i vissa fall är jag mindre regelstyrd. Regler är en överenskommelse. Den kan man göra om i vissa områden.

Beslutsfällor: flockbeteende och förankring

Jan: Men du, jag tänker så här Niklas. Vi ska ju börja runda av här snart. Tänker du också så här, vad borde vi ha pratat mer om?

Niklas: Oj, vad borde vi ha pratat mer om? För jag tänkte, här är ju massa beslutsfällor.

Jan: Vi sparar dem till ett eget avsnitt.

Niklas: Men beslutsfällorna tänker jag verkligen kan vara ett eget avsnitt. Beslutsfällor kan dyka upp när vi ska sätta igång ett sparande. Jag menar, vi kan ju titta på lite, om man tittar på nätbanker. Hur folk beter sig hos dem, och vad de hade kunnat få för avkastning om de hade legat i ett kanske enklare, lite mer automatiskt alternativ. Beslutsfällor finns.

Jan: Kan du ge några exempel på vilka beslutsfällor man borde ha koll på?

Niklas: En klassiker som alla drabbas av är ju att vi människor är flockdjur. Vi följer flocken. Så är det många som gör någonting, då tänker vi att, okej, då måste det vara det rätta. Och det mest extrema exemplet i de här sammanhangen är ju meme-stock-perioden. Och väldigt förstärkt av hur den appen, Robinhood, var utformad. Där de verkligen förstärkte, så här många har just nu köpt GameStop, så här många är inne. Och eftersom vi följer flocken, det är en möjliggörare hur andra gör, så är det väldigt lätt att trilla dit.

Jan: Så många hundratusentals personer kan väl inte ha fel?

Niklas: Jo, det kan de verkligen. Det är hundratusen individer, och individer drabbas av tankefel. Så det är en klassiker. En annan klassiker, som jag också drabbas av, jag är så mottaglig för den själv, kallas för förankringsfällan. I Black Friday-tider är den ju överallt. "Det här har kostat så här mycket, men nu är det på rabatt, så nu är det så där mycket", och så lurar man sig själv att man gör ett kap. Men så här klassiskt, jag köpte den här aktien, den har gått ner 90 %, nu säljer den när den har gått upp.

Jan: Ja, och det, alltså jag tror, när jag började läsa om, för den som vill förkovra sig, Daniel Kahnemans gamla texter, den psykologen, det är ju, han var en så duktig skribent, och duktig psykolog, och det var ju hela min ingångspunkt när jag pluggade till psykolog, den forskningen. Och då kom jag i kontakt med den här klassiska, det vanligaste misstaget investerare gör är att de behåller och förlorar alldeles för länge, i väntan på att, man vill inte realisera förlusten. För vi hatar förluster.

Att inte fastna i förlorare

Jonas: En liten tumregel jag har för mig själv där, för gudarna ska veta att jag har gjort några dåliga försök att vara en stockpicker i mina dagar. Om någonting faller 90 %, och Jonas, det är du som har läst ingenjör här, men då är det väl ändå så att du måste gå upp 180 %?

Jonas: Nej, mycket mer.

Jan: Ja, gud, vi sitter med en teknisk fysiker.

Jonas: Det går ner så mycket. Och då kan man börja fråga sig, är det rimligt? Har jag exempel på värdepapper som har gjort den resan, nästan tappat allt, och sen bara upp? En väldigt enkel grundläggande grej, att rätt tillfälle att förbättra någonting är alltid, det var alltid igår, men i brist på det så är det alltid nu. Vi har hellre 10 % av kapitalet som faktiskt är någonting som kan växa, än att sitta i 10 % i någonting som bevisligen var så värdelöst att det föll 90 %.

Historisk avkastning och tillgänglig information

Jan: Men jag tänker två grejer. En som jag hela tiden brottas med, framförallt med många andra. Och det är ju den här som ni också, och alla måste skriva ut: historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Och alla läser det, för man måste klicka sig igenom det. Det står på varenda fondfaktablad, det står på varenda hemsida, vi skriver det i varenda utskick, varenda Instagrampost måste det stå. Och sen frågar jag Staffan: varför valde du den här fonden? För den gick bra 2024. Vad är det som gör att vi är så dumma? Att vi tänker så här, att den har ju varit det, därför borde den...

Niklas: Dels tänker jag att det är lite av en gränssnittsfråga för oss i branschen. Att det är en sak som vi lyfter upp. Vi pratar om historisk avkastning och visar de siffrorna. Skriver man om investeringar, då pratar man om de här 6–7 % som så här, ja men över tid, att det går upp. Och jag tror att det kan ha en motiverande effekt. Men det är ju också den informationen som är typ mest tillgänglig. För nybörjaren eller experten. Och vi människor styr ju våra beslut av tillgänglig information. Inte av rätt information. Jag tror att det är därför man kan...

Jonas: Gärna. Det är ju också ett problem med incitament. Att om du går in på, i viss mån storbankerna, i allra högsta grad nätbankerna, så hittar du snabbt listor med årets fondvinnare. Varför finns de så tillgängliga? Jo, därför att att köpa den här bankens gratis eller nästan gratisfond, det är ju en instegsprodukt. De vill inte att du ska ligga kvar där. Jämför snittavkastningen per krona för nätbankerna jämfört med vad deras egna fonder kostar. Om jag minns rätt så en viss fond som slutar på "zero", gick väldigt länge på marknadsföringsbudgeten för det bolaget. Inte på vanliga... det var ren marknadsföring. Och man vill ju såklart att man ska dit, därför att fonderna som går upp mest, och följaktligen ner mest, är ju de som tar en betydligt högre risk. Betydligt mer nischade innehav måste du per definition ha. Du hittar aldrig en indexfond där. Det är omöjligt. Och det är också de som har högst avgift. Så där är vi tillbaka. Det är ju ren up-selling.

Att låta andra göra sina egna misstag

Jan: Men där kan jag, nu blir det återigen personligt här, men jag kan ibland uppleva att när jag pratar med nya sparare, så hamnar jag också så här: men nu pratade jag om indexfonder, jag pratade om fondrobot. Jag sa: "Men börja spara i en fondrobot." "Nej, mycket bättre att köpa Investor. Ingen fondavgift." Och så blev jag nyfiken. "Vad är caset att köpa Investor?" "De har gått bra jättelänge." Och jag är så här, det är som en person jag pratade med som sa: "Men du Jan, jag har 14 % bolåneränta." Och jag var bara: "14, shit, det är Bluestep." "Så hur går det till?" Och så sa jag: "Nej, men jag har fyra bolån. Ett på 3 %, ett på 4 och ett på 3,5, och lägger ihop dem, så blir det 16." Och jag blir så här: "Var börjar man?" Och sen tänker jag så här: "Jag behövde göra massor av misstag, du behöver säkert också göra dina misstag." Och nu kommer jag få massa, ja, hade jag fått välja en aktie, hade jag också valt Investor. Men jag upplever att motiveringen lämnar en del att önska.

Jonas: Alltså, verkligen, det finns så mycket att säga här, men det klassiska argumentet Anders lyfter ibland. Någon säger: "Jag skulle ha haft mer Sverige förra året." Och Anders säger: "Nej, du skulle haft mer Australien förra året. Det gick mycket bättre än Sverige. Varför skulle vi hålla på Sverige? Varför nöja dig med ynka det där?" Sverige gick ju lite värdelöst förra året, men det är en annan sak. Det är det där, det finns alltid en annan, mycket större fisk. Och det är det här vi börjar snubbla på oss själva, apropå beteende. Och tro kanske att vi kan replikera det där, saker som har varit bra kommer fortsätta vara bra. En kurva går upp, vi tror den kommer fortsätta göra det.

Jan: Ja, och så tänker vi inte, och det är väl Kahneman, system 1 och system 2. Att vi tar det som, jag tyckte det var bra, vi tar tillgänglig information och inte rätt. Och vi tänker inte på, men ser förutsättningarna likadana ut? Många som också börjar spara, läser Ben Grahams bok Intelligent Investor, bara, "Åh, du vet, nu ska jag köpa bolag under bokfört värde." Ja, fast det fanns vissa förutsättningar på 30-talet som inte finns 2030. Som hette till exempel så här, man investerar på aktiebörsen utifrån ett investeringsperspektiv, det var spekulation fram till dess, det var sämsta ekonomin på 650 år. Alltså att där är massa förutsättningar som inte...

En effektiv finansmarknad

Jonas: Det kan vara så skönt, om jag nästan får flippa det myntet, att idag kan vi se att sådana förutsättningar finns hela tiden. Vi gillar ju att titta på de monumentala skiftena som har hänt. Avskaffandet av en guldmyntfot. Okej, saker förändrades. Globaliseringen av marknaderna som ledde till att du inte var begränsad till att handla i Sverige, och Tyskland tog inte in utländska investerare. När sådant där öppnar upp så sker en förändring. Och de förutsättningar vi jobbar under idag är ju så fascinerande och välbevisade, att vi har fått en så effektiv finansmarknad sett till noterade innehav och information kopplat till dem, att det bästa man kan göra är att jogga med klungan. Det vill säga index.

Jonas: Och då har problemet flyttats, inte från att stockpicka tillbaka till Graham, utan det har mer flyttats till okej, index, absolut. Men vilket index? Vilken indexfond? Vilken kombination av indexfonder? Så vi behöver zooma ut från bolagsnivå till tillgångsslagsnivå. Och på sitt sätt blir det mer tekniskt. Men det blir lite annorlunda problem.

Jan: Precis.

Takeaways för en bättre sparare

Jan: Gud, alltså, jag känner att vi kan prata mer. Vi brukar kunna göra det. Men jag tänker också så här, Niklas, om du ska runda av de sista minuterna här, vad tycker du att den som lyssnar borde ta med sig som takeaways? Vad är detta, gör dig till en bättre sparare?

Niklas: Om jag ska försöka mig på några sparpsykologiska tips för hur man blir en bättre sparare, då skulle jag verkligen vilja bara förenkla, eller titta på vad det är för beteenden som kännetecknar en som är en bra sparare. Och många som lyssnar, ni har löst det första. Ni har börjat spara. Ni löser säkert regelbundet, spara mera. Det är det andra. Alltså, utöka månadssparandet. Det kommer in en skatteåterbäring. Det kommer säkert hända många nu, med tanke på att räntorna har varit så höga. Man skjuter över det. Man sparar lite mer. Och ni fortsätter spara. Alltså, ni vet, sitt still i båten. Det stormar. Förhoppningsvis har ni en tjänst, kanske som Opti, som gör att man kanske inte behöver bry sig så mycket om hur det ser ut i världen. Man kan sitta lugnt. Man panikerar inte. Så det skulle vara det första. Verkligen tänka till, vad är ett bra sparande för mig?

Niklas: Sen skulle jag vilja trycka på, vad är ett bra spenderande? Alltså, vad är de val jag kan göra här och nu, som jag kan må så bra som möjligt av? Med mig eller min familj. Vad är det som skapar värde? Det finns ju några tumregler där. Spendera pengar på andra, spendera pengar på upplevelser. Köp inte saker för pengar du inte har, som du behöver betala senare, långt efter upplevelsen är slut. Utan, betala först, njut senare. Välgrundade beslut som ligger i linje med det liv du vill ha. Det skulle vara ett medskick.

Niklas: Sen vill jag också bara, jag skohornar in ett medskick. För de som lyssnar här, ni har ju koll på mycket av det här. Men era vänner och bekanta har inte koll på det. Hur får man igång dem? Och där skulle jag verkligen fundera på, vad kan du göra i termer av att göra det enklare för dem att komma igång? Att skapa fler möjligheter, alltså faktiskt avsätta tid med dem. Sitta ner, ta det med lugn och ro. Visst, det tar fem minuter hos oss, men säg en timme. För det är mycket ångest som ska bollas runt omkring. Och hjälp dem med motivation. Fråga dem verkligen: men vad är det du vill uppnå? Du vet att du måste spara. Du vet att du får ångest av att du inte sparar. Men låt oss prata lite om vad du ska spara till. Vad är det för liv du vill leva? Vad är det för någonting du behöver på ISK:n för att känna en trygghet när det stormar? Det samtalet tycker jag att alla som lyssnar kan ha. Med de där nära och kära som får ångest av att prata om sådana här frågor med er.

Jan: Ja, det kommer vara jobbigt i början.

Niklas: It's worth it.

Jan: Ja, verkligen. Och så kanske vi lyckas bli sparande personer efter att ha gjort det i flera månader.

Hur ska man göra när man panikerar?

Caroline: Du skrev ner någon fråga här ser jag. Ska du ta den sista?

Jan: Niklas, hur ska man göra när man panikerar då?

Niklas: Ja, alltså en klassisk... man ska inte undvika så mycket här i livet. Undvikande kan ju gå till en destruktiv sida, om man bara skygglappar hela tiden. Men när det är... alltså så länge du har ditt sparande. Alltså om du har stockpickat och varit inne i sådana här jättevolatila... alltså, I can't help you, sorry. Då får vi göra om och göra rätt vid ett senare tillfälle. Men om du har ett bra sparande som du är trygg med, och du har förstått vad risk innebär, det går upp och ner, det svänger. Alltså minska mängden triggers. Du kanske inte ska läsa, du kanske inte ska få push-notiser från ekonomi-appen. Du kanske till och med ska ta bort sparappen som du använder.

Niklas: Och det ser vi ju är ett beteende som ofta uppstår. Att folk loggar in mer, kanske inte minst på de stora nätbankerna, när det går upp. Men sen när det stormar och går ner, då går ju inloggningarna ner också. Och det tror jag kan vara en ganska hälsosam skyddsmekanism. Så minska mängden triggers som skulle kunna trigga de här destruktiva beteendena. Panikera, sälja, eller för den delen försöka det på någon sjuk market timing, det var ju en spännande studie som visade att försöka tajma marknaden har ju verkligen boomat sen pandemin. Fler och fler gör det, och all forskning säger att gör det inte. Du kan inte, det är inte en framgångsrik strategi att försöka göra det.

Jan: Så vad kan man göra när det stormar?

Niklas: Minska triggers för osunda beteenden. Ta bort apparna, blunda för nyheterna, gå på bio. Gör den typen av härliga saker. Gör något annat.

När det stormar: minska triggers för osunda beteenden. Ta bort apparna, blunda för nyheterna, gör något annat.

Sandras fråga om ånger

Jan: Men då tar vi också en sista, för jag brukar alltid säga så här, och det här är Sandra på Instagram, hon får sista frågan. När man har ånger, när man har varit i besök, för jag brukar säga att att spara innebär att man får ett klippkort i ångerns tempel. För att man kan alltid, man borde ha sparat tidigare, man borde ha köpt mindre, man borde ha köpt mer, man skulle ha sålt. Det är alltid någonting man kan ångra i ett ekonomiskt beslut. Och i det här fallet var hon: "Jag har sparat mina barns sparande på ett sparkonto i över tio år. Hur tar man sig förbi den här ångern när man känner att jag fuckade upp?" Sandra på Instagram.

Niklas: Alltså Sandra på Instagram, du är så duktig som har sparat till dina barn i tio år. Alltså vilken... nu har du kanske ingen avkastning och gör de där sjuka... men fasiken, alltså. Ta lite av de pengarna och gör något. Gå ut och fira att du har varit så jäkla duktig. Det hade kunnat vara så mycket värre. Men även om Sandra på Instagram hade varit en sådan här: "Jag kom på nu att jag borde ha sparat till mina barn", och de fyller 18 om tre år, "varför började jag inte när?", eller "jag borde ha sparat till pensionen". Alltså fira framgångar, och nu vet du vad du har gjort för fel. Nu kan du flytta över bort från det riskfria sparandet till någonting där du kanske kan ta lite mer risk, så att du får en lite mer utväxling. Och du har ju en jättebra grundplåt att börja med. Alltså, fan du, du är ju en jäkla vardagshjälte, Sandra. Som har lyckats.

Caroline: Jag älskar det här också. Fira!

Niklas: Det går alltid att hitta något positivt. Ja, men problemet med oss människor, och det är säkert det som har fått oss att överleva och utvecklas och så där, men vi är så jäkla duktiga på att vara negativa. "Åh, jag har sparat i 10 år, men jag gjorde det på ett riskfritt, så nu är inflationen och hej och hå." Ja, absolut, det är kanske inte toppen, men fokus. Fokusera på att du har gjort en jäkla gärning som inte så många har lyckats med. Du har sparat för dina barn. Du har gjort någonting varje månad för dem. Alltså fira det. Och de flesta sparar inte. De gör ju inte det.

Jan: Nej, men precis. Det är också värt att komma ihåg.

Caroline: Ja, men kolla. Du gjorde ju på Instagram bara häromdagen. Hur mycket har folk på ISK? Vad var medianen? 78 000?

Jan: Jag gissar att Sandra, du ligger bra mycket över medianen. Du kanske till och med kommer ligga på medelvärdet, runt 400. Vad vet jag?

Caroline: Nej, men exakt.

Niklas: Du är en jäkla vinnare. Nu vet du hur du gör rätt. Du har ju kommit till insikt. Så grattis!

Jan: Ja, grymt! Grymt!

Sämsta rådet inom finans

Jan: Sämsta rådet du har hört inom finans? Det är alltid vår avslutande fråga.

Niklas: Jag hoppas ju på att bli inbjuden till alla de här eventen där sparekonomerna får vara. Deras mingel och så där. Man får gratis lunch och så där. Jag var i en panel omringad av sparekonomer för två år sedan på Almedalen. Och då var det någon som sa så här: "Privatekonomi, vi kan ingenting, vi måste lära oss. Privatekonomi måste bli ett grundämne i skolan." Och alla sparekonomer bara: ja, ja, ja. Det var som om någon hade sagt: sänk skatt på ISK.

Jan: Alla höll med?

Niklas: Ja, det var som konsensus. Det finns väldigt lite psykologisk forskning som pekar på att en kunskapshöjning leder till en beteendeförändring.

Jan: Absolut, att ni som lyssnar på det här, ni kan massa om ekonomi, och ni har en bra ekonomi. Det är korrelation. Men jag menar, korrelation och kausalitet är inte samma sak.

Niklas: När man har försökt experimentera, och det kan handla om hälsa. Man lär folk om vad som är bra beteenden inom hälsa. Det kan handla om hållbarhet. Man lär sig om CO2-avtryck för diverse saker. Det kan handla om ekonomi. Bättre financial literacy. Börjar folk sen bete sig annorlunda? Nej, det finns ingen sådan forskning som pekar på att mer kunskap ger bättre beteenden inom sparande. Kunskap är överdrivet. Överskattat.

Det finns väldigt lite forskning som pekar på att en kunskapshöjning leder till beteendeförändring. Kunskap är överskattat.

Kunskap räcker inte

Jan: Det är en sak som jag märker att många så där...

Niklas: Ja, men bara fråga. Hur mycket vet inte ni som tittar om CO2-utsläpp och olika sakers klimatavtryck? Och ändå så gör ni samma sak.

Jan: Vet du vad, jag har haft det här exemplet som en föreläsning. Jag hade exempel så här: hur många här inne tycker att de själva väger lite för mycket, eller känner någon som väger för mycket?

Niklas: Typ alla. Räcker upp handen.

Jan: Och sen frågar man så här: hur många här inne vet inte hur man går ner i vikt?

Niklas: Precis. Ja, exakt. Och det är väl lite poängen. Det är en sak. Att man tror att med kunskap kommer beteendeförändring. Och jag skulle säga att med förenkling, med mål, med motivation och med fler möjliggörare...

Jan: Ja, och triggers.

Niklas: Ja, och triggers. Då kommer beteendeförändring. Kunskap, men vi ser inga effekter när det kommer till sunda ekonomiska beteenden. Att bara för att man har en hög financial literacy, så händer allt magiskt. Utan det är andra saker som styr.

Jan: Spännande.

Jonas: Coolt.

Avrundning

Jan: Jag tänker så här, fantastiskt stort tack, Niklas.

Niklas: Tack, Jonas.

Jan: Och jag är så här, vi har pratat i över två timmar, vi har flera timmar kvar i kommande, alltså att inte bara gå igenom de här beslutsfällorna och liknande. Så jag hoppas att ni är sugna på att komma tillbaka.

Niklas: Ja, men gud ja. Folk vet väl att vi spelar in i Malmö, en fantastisk stad. Man tackar ju aldrig nej till ett besök i Malmö. Jag kommer jättegärna tillbaka. Det här var så kul. Tack till er som lyfter de här frågorna också. Det är så lätt att deadheada in, som vi var inne på innan, på det som är lätt att göra när det kommer ner till beteende.

Jan: Tack.