Vikten av att få ha ett eget Rolex-sparande!

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Tänk om ekonomi är roligt
2. Empatin med dem som har ångest för ekonomi
3. Två syften: stötta andra och nagla de viktigaste sakerna
4. Ekonomin som pensel, inte motståndare
5. Ingen får sex träningspass i veckan i ekonomi
6. De ointresserade tyckte ändå att pengar var roligt
7. Att ta förarsätet i sin ekonomi
8. "Du är inte alls dålig på ekonomi"
9. "Jag ska fan starta ett Rolex-konto"
10. Att inte döda en drivkraft
11. Det handlar inte om ålder, utan om vad man har hört
12. Sextio-fyrtio: krypto och NFT, inte aktier och räntor
13. Låt folk göra sina egna misstag
14. Jonathans inlägg om motivation och målbild
15. Pedagogiken bakom: cykeln och Ikea-manualen
16. Tusen kronor i månaden, och invändningarna
17. En förenkling, men inte långt från verkligheten
18. "Oj, det är precis det jag behöver höra"
19. Vad vi som är intresserade kan göra: förenkla, inspirera, uppmuntra
20. Var nyfiken, inte dryg, mot dina barn
21. Att lyssna mer än man pratar
22. Den bästa frågan: vad drömmer du om?
23. Stå kvar när bollen hamnar utanför sidlinjen
24. Att hitta guldkornet i misstaget
25. Det viktiga är att komma igång, inte ISK eller KF
26. Big wins: en enkel ekonomisk struktur
27. Gör det svårt att göra fel
28. Insikten: de letar efter en app
29. Dra ner på ett område, öka ansvarsfullt på ett annat
30. Behöver man kreditkort?
31. Många har redan gjort fyra av fem rätt
32. Prata ekonomi med en kompis 15 minuter i månaden
33. Det här pratar vi inte om: jargongen kan vänta
34. Hundra- eller hundratusenkronorsfrågor
35. Var slaget egentligen står
36. Vad ger mest effekt mot målet?
37. Skaffa dig ditt drömjobb
38. "Earn while you learn"
39. Big win: kom upp i 45 000 kronor i månaden
40. "Som att ha en åsikt om att man blir blöt när det regnar"
41. Den asymmetriska relationen arbetsgivare–arbetstagare
42. Tjänstepension och löneväxling
43. En extra- eller sidoinkomst gör skillnad
44. Hundralappsuppgiften i balansekonomin
45. Outliers som kom tillbaka med 30 000
46. "Pay attention" när du blir irriterad
47. Det är inte enkelt – och det ska det inte vara
48. Investera rätt och lätt
49. Boende: hitta ett ställe du trivs på
50. Ha en boendehorisont på fem till tio år
51. Räkna inte amortering som en kostnad
52. Det är okej att använda sparande till boende
53. Pension: sikta på 45 000 och var schysst mot dig själv
54. Avrundning: psykologin slår matten
55. Jans konstiga tankar: polishögskolan
56. Drömmen om att bli förhörsledare
57. "Vi har ingen kontakt med verkligheten"

Tänk om ekonomi är roligt

Jan: Återigen, jag tror att de flesta av oss sitter i baksätet i vår ekonomi. Och då blir det så här: ja, men nu råkade bilen köra till ett ställe där det var jävligt nice. Och nu hamnade bilen på ett ställe, jävla dåligt kvarter, där det känns skit. Och jag är så här: tänk om du fick välja att köra bilen.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och insikter för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 233. Det här är en fortsättning på avsnitt 231, som var vår serie "tänk om ekonomi är roligt". Tanken idag är att det kommer handla om lite tips till oss som är intresserade av ekonomi, hur vi kan hjälpa till. Men det handlar även om konkreta byggblock i ekonomin som man kan få rätt på. Du som kanske inte är så intresserad eller nördig som vi andra kan få höra: det här är de viktigaste sakerna att få rätt på.

Casper: Bör man ha sett avsnitt 231 då?

Jan: Nej, det är fristående. Hela det här började med att jag blev inbjuden av en influencer, Hanna Pi, till att vara med när hon skulle spela in en serie som riktade sig mot yngre människor som kanske inte är superintresserade av ekonomi. Och så skulle jag vara liksom boomern eller gubben som skulle vara där som ekonomiexpert och vara pekpinnig. Typ säga: skärp dig, du har varit dålig.

Empatin med dem som har ångest för ekonomi

Jan: Och grejen var att min insikt från det här var att jag fick supermycket empati. Jag träffade ju hennes kompisar, yngre människor som inte alls hänger i vår community. I 20-årsåldern ungefär.

Casper: Ja, precis.

Jan: Som inte alls hänger i vår community, där pengar är roligt. En av dem som jag verkligen tog med mig var en som sa: men har inte alla ångest för ekonomi? Hon beskrev det till och med som att ekonomi är det där monstret som man möter en gång i månaden. Alltså typ när man ska betala en räkning man inte har tänkt på. Eller man får tips, ens kompisar säger: ska vi åka på den festivalen och den resan? Och man kanske känner: ja, men jag vill göra både och. Och så har jag inte råd, och så måste jag välja. Eller att man har missat någonting.

För mig blev det bara: gud, nej, det finns ett liv där man inte behöver ha ångest för ekonomi. Vad tänker du, Casper?

Casper: Ja, men det jag tänker är väl lite att din ingång i ekonomin var också ganska mycket ångest. Och ganska reaktiv.

Jan: Ja, absolut.

Casper: Och rörelsen har varit från det till att vara proaktiv, och då har det blivit roligt.

Jan: Ja.

Casper: Så det är någonstans målet med avsnittet, att röra sig från reaktiv till proaktiv och då känna mer lust.

Två syften: stötta andra och nagla de viktigaste sakerna

Jan: Ja, men jag tror att om vi tar syftet med det här avsnittet så är det egentligen två. Det ena, de första delarna, handlar egentligen till dig som är intresserad av ekonomi. Några reflektioner som jag har gjort, hur vi kan bidra till de som inte är så intresserade. Och sen tror jag att den andra delen också är starten på en diskussion: vad är de viktigaste sakerna att få rätt på i en ekonomi? Så att man kan ge bort det. Och en diskussion om: håller du som är ekonomiskt intresserad, du som är ekonomiskt kompetent, med om att det här är de viktigaste sakerna att få rätt på?

Casper: Så det är både big wins och hur man förmedlar dem?

Jan: Ja, jag tror det. Vad tänker du, Caroline?

Caroline: Nej, men jag tänker att avsnittet heter ju "tänk om ekonomi är roligt".

Jan: Ja, precis. Det är en underrubrik.

Caroline: Det är ju inte något man kan ge bort, som att det är det här, så här blir det roligt. Då måste man ju själv uppleva att det blir roligt.

Jan: Ja, precis. Och hur gör man det?

Caroline: Hur gör man det? Om man redan själv är intresserad och tycker det är roligt, kan man då förmedla det på något vis till någon som inte tycker det? Det är ju intressant.

Jan: Ja, men precis. Och där tänker jag, det pratade vi också om lite i förra avsnittet, att vi alla har lärt oss spara, men ingen har lärt oss tjäna pengar. Vi har ofta dåligt samvete. Jag borde spara mer, jag borde spendera mindre, jag borde ta bättre beslut, jag borde inte ha misslyckats.

Ekonomin som pensel, inte motståndare

Jan: Till att faktiskt vända på det, som jag faktiskt råkade säga i en sån inspelning, jag hoppas de inte klipper bort det: tänk om ekonomi är penseln du målar ditt liv med. Det där monstret som någon beskrev, som man möter där i slutet av månaden, tänk om det är ett sånt litet sött monster.

Caroline: Du tänker att man bara visualiserar det som att det inte är så farligt?

Jan: Nej, utan...

Caroline: Eller att man... Ja, jag vet inte hur du menar. Att du menar att det inte är ett monster?

Jan: Ja, jag tänker så här, att man ser ju ofta att det är jag mot min ekonomi.

Caroline: Absolut. Min ekonomi är min motståndare.

Jan: Och jag tänker: men tänk om ni spelar på samma lag. Att ni spelar på samma lag mot livet. Att det där lilla monstret egentligen är en pensel. Det är den som kommer hjälpa dig att få det livet du älskar, eller att kunna leva det livet du vill ha. Så att det inte blir det här, jag mot min ekonomi. Vad tänker du, Casper?

Tänk om ni spelar på samma lag. Att det där lilla monstret egentligen är en pensel, den som hjälper dig att leva det liv du vill ha.

Casper: Ja, men det låter skitbra. Jag gillar det. Och det jag också tänker, egentligen första steget kring ekonomin, det är ju att ha empati både med sig själv och med andra. Vad var det du sa, när ni var 13 och spelade fotboll, att ni tränade typ vad?

Caroline: Nej, men sex pass i veckan minst.

Ingen får sex träningspass i veckan i ekonomi

Casper: Ja. Och jag tänker så här, om man tränar fotboll sex pass i veckan samtidigt som man är 13, alla fattar att det kräver mycket träning. Men det är ju ingen som har fått sex träningspass i veckan från 13 års ålder i ekonomi. Men ändå ska man sen kunna ekonomi. Det ställs krav på en att man ska förstå exakt vad man ska göra, man ska inte göra misstag, för det kostar för mycket.

Caroline: Men det är sant, det är ingen som tränar det. Eller man måste träna sig själv.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Men jag tror svårigheten är att om man nu tycker att det är tråkigt, då vill man ju inte träna det heller.

Jan: Nej, precis. Och man vet inte varför. Jag tänker att vi ska prata om det också. Men där tänker jag också att man har ju inte fått någon uppmuntran. Man har inte fått någon träning, man har inte byggt något självförtroende, man har inte fått någon självkänsla, man har sällan ens fått hjälp i skolan. Vi hade ju ett avsnitt med en lärare som var så här: du vet, det är i bästa fall sju timmars privatekonomi på hela högstadiet. Och då ska du lära dig det i samma ämne där du lär dig rensa fisk. Vilket ju är helt bisarrt.

Och våra föräldrar är sällan till någon hjälp, utan där får man ju sånt här "pengar växer inte på träd". Redan där har vi lärt oss att pengar är en motståndare. Barnen kommer och vill ha något, och föräldrarna säger: nej, vi har inte råd. Tror du jag är gjord av pengar? Istället för att vara så här: åh, vad spännande att du vill ha det. Kan vi inte sätta oss på samma lag så att du kan få det här i framtiden?

De ointresserade tyckte ändå att pengar var roligt

Jan: En reflektion också, som jag tyckte var spännande från att träffa Hanna och hennes kompisar, var att de tyckte att det var kul. Även de som sa att pengar är ångest och att pengar inte är kul, som inte är bra på pengar, tyckte egentligen att pengar var roligt.

Casper: Hur då, menar du?

Jan: Nej, men det är först så att de fick prata om: vad är pengar för dig? Och de fick prata fritt. Och det var så här: ja, du vet den här känslan när man går på Biblioteksgatan och man har köpt en ny väska, och de bara beskrev allt det här. Och sen pratade vi också om att några av dem hade gjort några misstag i sin ekonomi och fått till exempel betalningsanmärkning. Men sen betalat av sina lån. Och det var också en sjukt skön känsla att göra rätt för sig och betala av lånet. Den var till och med nästan bättre än den där bibliotekskänslan.

Caroline: Biblioteksgatan.

Jan: Ja, förlåt. Och de gillade ju det här att tjäna pengar. Så för mig blev det så här: du vet, om du inte har fått beskrivningen av hur det funkar, då blir det inte så konstigt att man är både attraherad och lite rädd för det.

Casper: Nej, kör.

Caroline: Nej, men det blir en väldigt dualistisk känsla. Det blir både och. Det är både ångest och väldigt nice när det går bra. Och man vet aldrig riktigt varför, tänker jag.

Att ta förarsätet i sin ekonomi

Jan: Ja, och framför allt så är det, återigen, att jag tror att de flesta av oss sitter i baksätet i vår ekonomi. Och då blir det så här: ja, men nu råkade bilen köra till ett ställe där det var jävligt nice. Och nu hamnade bilen på ett ställe, jävla dåligt kvarter, där det känns skit. Och jag är så här: tänk om du fick välja att köra bilen.

Caroline: Jag tänker ju att man nästan har tagit förarsätet om man nu börjar betala av sina skulder. Att det var det som var den sköna känslan, kanske, att vara i kontroll.

Jan: Ja, men absolut. Om jag tar det konkreta exemplet, hon hette Julia. Hon hade en bild av sig själv som strulpelle. När de sålde in det att jag skulle prata med Julia, var det att hon är en riktig strulpelle kring sin ekonomi, att hon har haft betalningsanmärkning hos Kronofogden och sånt. Och så pratar vi om det.

Det visade sig att någon hade sagt till henne: ja, men ska du göra det här och jobba som influencer, då måste du starta bolag. Ingen hjälpte henne med det, så hon startade enskild firma. Och när hon hade sin enskilda firma fick hon in pengar, och då var hon så här: ja, men pengar in, det kan man ju använda. Och så använde hon pengarna, och sen fick hon en skatteskuld på 150 000. Och jag är så här: fan, vad oschysst av omgivningen att inte berätta att nej, inga enskilda firmor utan aktiebolag, och hjälpa henne.

"Du är inte alls dålig på ekonomi"

Jan: Men det coola var, som jag sa till henne: men vet du vad? Du har ju betalat av den här skulden på 150 000 till Skatteverket. Jag, som tycker att det är kul med pengar, jag hade haft sjukt svårt att motivera mig att tjäna ihop 150 000 till Skatteverket.

Caroline: Ja, det är ett trist mål att tjäna pengar till. Betala pengar som du redan har spenderat, och till Skatteverket av alla.

Jan: Jag kan inte komma på något tråkigare straff i ekonomin. Och du vet, när hon fick höra det. Jag bara: du är inte alls dålig på ekonomi. Du gjorde vissa misstag för att du inte hade fått hjälp. Nu har du lärt dig från de misstagen. Och jag sa: du har ju kompetensen att tjäna pengar, för det har alltid löst sig i ditt liv när du har behövt pengar. Så du är ju sjukt kreativ. Tänk om det bara är det här lilla steget vi ska lägga till, att du ska ha ett mål att köra bilen mot.

Och så började vi prata om att hon ville ha en gård med djur. Och sen, det var så roligt, för när hon gick frågade Hanna mig: du vet, när vi pratade om det här, men ska du inte ge henne något fondtips? Och jag tänkte: om jag ger ett fondtips till Julia, hon kommer dö, och då klipper Julia bara bort det. Det hade varit helt fel.

"Jag ska fan starta ett Rolex-konto"

Jan: Men så när de filmade sista scenen, när Julia går ut, och det här var ju inte förberett, så frågar Hanna henne: men vad tog du med dig? Och hon säger: jag ska fan starta ett Rolex-konto! Och min första tanke var bara: nej. Och sen var det så här: fy fan, vad bra!

Det där Rolex-kontot kommer ge henne så sjukt mycket självförtroende, så sjukt mycket självkänsla, för det är viktigt för henne. Rolexen symboliserade framgång, att hon är ansvarig, att hon kan, att hon inte alls är dålig på ekonomi. Och jag är så här: fuck it, att det är en Rolex. För vinsten hon kommer få från att spara till sin Rolex och köpa den Rolexen kommer lägga en så solid grund för ekonomi i resten av hennes liv. Så fuck fonder, det kan komma efter Rolexen. Vad tänker ni?

Casper: Ja, jag tänker att hon måste ha lärt sig mycket på att betala tillbaka den där skulden. Och att hon kommer lära sig mycket på sitt Rolex-konto också.

Jan: Ja! Det är ju verkligen att vara med sin ekonomi. Och vara framåtriktad. Helt plötsligt vet man vad det är man behöver göra.

Caroline: Ja. Fast man inte visste det innan. Men när man har det målet så vet man.

Jan: Exakt. Och vet man inte vad man ska göra, så har man motivationen att ta reda på vad man behöver göra.

Caroline: Ja, precis.

Att inte döda en drivkraft

Jan: Och jag tänker att det hade varit så lätt, för min initiala känsla var bara att dissa Rolex-målet. Jag var så här: okej, så av alla saker du ska... du kan spara till buffert, du kan spara till framtiden, du kan spara till ditt hus. Men nej, vi ska spara till en Rolex.

Caroline: Ja, jag tycker det låter kul.

Jan: Ja, men det var briljant! Men jag fick ju fånga min initiala känsla. Och jag tror att vi vuxna många gånger blir skitdryga. Att vi bara så här, att vi inte fångar oss själva i: för helvete, du kan väl inte... Rolex kan inte vara den första.

Caroline: Nej, men det är att döda en drivkraft. Och jag tror inte vi tänker ens på när det händer att vi gör det.

Jan: Nej, för det är all välmening. Det är klart du behöver en buffert innan du behöver en Rolex, det fattar väl alla. Men i det här fallet handlar det om: vill jag vinna slaget eller vill jag vinna kriget? Här vinner jag, låt henne vinna slaget om Rolexen. Så vinner vi kriget på att hon kommer bli intresserad för att få ett självförtroende i ekonomi. Vad tänker du, Casper? Du skrattade.

Casper: Jag känner mig jättegammal, för jag tänkte precis samma sak som dig. Bara så här: buffert först, det är väl klart.

Vill jag vinna slaget eller vill jag vinna kriget? Låt henne vinna slaget om Rolexen, så vinner vi kriget på att hon blir intresserad av ekonomi.

Det handlar inte om ålder, utan om vad man har hört

Jan: Jag tror inte det handlar supermycket om ålder faktiskt. Jag tror det handlar om att man har hört det tillräckligt många gånger. På olika sätt, av media, eller föräldrar, eller kompisar, eller något annat. Att man måste vara ansvarig och man måste ha buffert, eller tänk om det händer någonting. Så till slut köper man det resonemanget.

Men fatta hur meningslöst det hade varit att säga "buffert" till henne. Hon har ju levt hela sitt liv med att det ordnar sig. Jag har inte råd att åka till Köpenhamn. Det ordnar sig. Hon har ju inte den krisen. Så att komma med att du måste ha buffert. Hade hon varit lite kaxig: nej, mitt liv har funkat ganska bra utan buffert.

Caroline: Ja, det hade varit så sjukt coolt.

Jan: Jag hoppas att hon säger det hädanefter. Behöver ingen buffert. Och det är där jag tror att vi många gånger går i fällan. Att vi utgår från oss själva. Jag undrar ju vad vi kan ha för Rolex-konto. Förstår du vad jag menar? Vi kan ju själva lära oss någonting av det här.

Caroline: Ja.

Jan: Och ironin, om vi nu tar Rolex, den är ju så här: när vi var i New York för några år sedan och ville köpa en Rolex till dig.

Caroline: Ja, så sa jag nej.

Jan: Och sen var vi hemma hos en kompis nu, och så bara, ja, men vi tittade på den här Rolexen för typ åtta eller tio år sedan när vi var i New York.

Caroline: Ja, den hade ju varit en bra investering.

Jan: Jag vet, den hade mer än dubblats i värde. Så gick det med dig och Rolex-kontot. Så du kan ta ditt buffertkonto med 0,95 procents ränta och köra upp den.

Caroline: Ja, precis.

Sextio-fyrtio: krypto och NFT, inte aktier och räntor

Jan: Ja, men jag tyckte det var så magiskt att man möttes där hon var. Sen fick jag en annan chock. Du vet, jag pratade med en annan som bara: ja, du vet, en 60/40-portfölj är ganska bra.

Caroline: Men förstod de vad det betyder?

Jan: Ja, de fattade helt och hållet. 60 procent aktier och 40 procent räntor, det var ju det jag pratade om. När de pratade om 60/40 var det 60 procent krypto och 40 procent NFT.

Caroline: Jag vet inte vad NFT är faktiskt. Det är någon form av...

Jan: Non-fungible tokens. Det är certifikat som visar att du äger någonting. En digital produkt.

Caroline: Precis, som ligger på blockkedjan.

Jan: Det där är sådana grejer som jag inte alls har en självkänsla i att investera i.

Caroline: Nej.

Jan: Men det var en som sa: jag investerar 60/40, 60 procent krypto, 40 procent NFT. Jag var så här: skämtar du med mig?

Caroline: Men var du inte nyfiken? Hur har det gått, och när körde du igång?

Jan: Jag ville kräkas lite. Det var jobbigt i magen. Jag var så här: jag är dubbelt så gammal som du. Det blev väldigt uppenbart. Men jag frågade inte hur det hade gått med dem.

Caroline: Nej.

Jan: Nej, men det har säkert gått skitbra.

Caroline: Ja, säkert.

Låt folk göra sina egna misstag

Jan: Och det är där jag också är så här: vem är jag att komma och säga saker? Och apropå att göra misstag, det är ju inte som att de hade placerat hela pensionen och alla sina inkomster. De är så här 19 bast, har en 60/40. Och jag tror där är också en sån fallgrop vi äldre gör. Att vi inte låter dem göra misstag. Och jag är så här: fan, jag investerade ju klasskassan på gymnasiet i Ericsson-optioner och Ericsson-aktier. Och sen förlorade jag allt. Det är ju typ dåtidens krypto.

Caroline: Ja, du var också oansvarig och kaxig.

Jan: Ja.

Caroline: Men det är du inte längre.

Jan: Nej, men det är man ju.

Caroline: Det är du inte längre, Jan.

Jan: Nej, men det är så här, marknaden gör en ödmjuk. Men det är 20 år på karriär.

Caroline: Ja, men precis. Och du har gjort alla missar som går att göra.

Jan: Ja. Och apropå fotbollsmetaforen, jag tror att många av oss är så här: de börjar närma sig sidlinjen med bollen, och så är vi där: men för helvete, du kan inte spela ut bollen över sidlinjen. Och så närmar den sig, och sen till slut, när det blir för jobbigt för oss, då sparkar vi tillbaka den. Och då har de ju aldrig ens upplevt att bollen kan hamna över sidlinjen.

Caroline: Nej, precis.

Jan: Så låt människor göra misstag. Låt dem få göra dem så tidigt som möjligt.

Caroline: Ja, med kärlek och för att de ska få erfarenhet. Det är det man behöver när man ska investera sina pengar.

Jan: Ja, precis.

Jonathans inlägg om motivation och målbild

Jan: Och jag tror att vi kommer tillbaka till det här som vi pratade om i avsnitt 231. Den här motivationen, Julia och hennes Rolex-konto, det var ju stor motivation. Och sen har vi den här hutti-versionen också. Att du är trött på att ha det som du har det. Jag kan inte ha den här skulden, för jag har ångest, kan inte sova på natten.

Och jag tänkte faktiskt, Caroline, du kunde läsa, det här skrev Jonathan på forumet. Jonathan S, som jag vet har jobbat mycket med utbildning av unga i ett annat sammanhang. Inte i ekonomisammanhang. Men jag tyckte att han skrev det så pass bra. Och det här funkar i de flesta områden.

Caroline: Då skriver han så här: En ointresserad person tar till handling om denna kan förstå gapet mellan sin nuvarande situation och verkligheten. Man brukar prata om kunskapsgap och utbildningsbehov. Det går att göra på olika sätt. Vanligt är att man utsätter någon för ett problem, varpå man sedan förevisar en målbild på hur man löser det problemet, för att sedan stötta dem att nå motsvarande effekt som målbilden. Motivationen från att förstå att man inte vill ha det som man har det just nu, i kombination med att man väldigt gärna vill uppleva målbilden, är ofta tillräckligt stark för att skapa en tillräckligt stor förändring. Och kan du göra det roligt på vägen så är det ännu bättre.

Jan: Vad tänker du, Casper?

Pedagogiken bakom: cykeln och Ikea-manualen

Casper: Jag tycker att det här är briljant. Det är en jättebra beskrivning av vad lärande, pedagogik och didaktik går ut på.

Jan: Du får säga någonting mer om det. Du har pluggat massa pedagogik.

Casper: Men det här är spot on. Du lär dig ingenting av att bara ställa en låda med konstiga delar på bordet för någon som ska sätta ihop dem helt själv. Säg att vi ska ha en cykel. Du måste ju ha en bild av vad det är du ska bygga ihop. Du måste ha en sån här Ikea-manual. Kan du dessutom lägga på att det blir kul på vägen, och att du har någon som hjälper dig i varje steg, då har du ett vinnande koncept. Då blir det inget problem att bygga ihop det. Då kan man nästan inte misslyckas.

Men däremot, om någon går in och bygger cykeln åt dig, då kommer du aldrig lära dig bygga en cykel. Eller om någon är förbannad när du bygger: fattar du inte att du ska göra så här? Det kommer aldrig gå, oavsett vad det är. Det är en jättebra generell beskrivning av vad lärande är.

Jan: Verkligen. Och jag gillar det också så här: att man inte vill ha det som man har det nu, och att kombinera det med att ha det på ett annat sätt i framtiden. Och det är det här jag älskar med RikaTillsammans-forumet. Att det är människor som... Det här var tre stycken. Och det var så här: shit pommes frites, det här är grymt, grymt bra. Verkligen. Är det något mer vi vill säga om det, Caroline?

Caroline: Nej, jag tycker det är bra.

Jan: Ja. Bra.

Tusen kronor i månaden, och invändningarna

Jan: Sen tänkte jag att vi skulle ta en grej till, som vi hamnade mycket i diskussion om efter förra avsnittet. Det här är så roligt med olika forum. Det här är en kommentar från RikaTillsammans-forumet, där alla efter förra avsnittet var så här: Jan, det där du sa, investera tusen kronor i månaden i tio år för att sen få tusen kronor i månaden resten av livet, det är förenklat. Du har inte tänkt på sequence of risk. Du har inte tänkt på glide path eller safe withdrawal rate och inflation.

Där tappade du mig. Det låter jättekul, glide risk. Och grejen var så här. Återigen, jag tycker, om man har någon som är ointresserad av ekonomi, att kunna förenkla någonting till sin kärna. Att säga: om du investerar tusen kronor i månaden i tio år får du tusen kronor resten av livet. Då blir det så här: det där vill jag ha. Eller, som någon av dem sa: funkar det och man gör 10 000 kronor i månaden, kommer jag ha 10 000 kronor i månaden extra resten? Du vet, då tänds den där...

Caroline: Gnistan, ja.

Jan: Gnistan, den där motivationen. Det var inte så svårt kanske.

Caroline: Nej.

Jan: Och man märker direkt om nästa fråga är "hur gör man". Då har ju det där fröet tagit rot.

En förenkling, men inte långt från verkligheten

Jan: Så mitt syfte, och det var inte ens jag som kom på det, utan det var ju Axer i forumet, mitt syfte med det här är ju att inspirera, att sätta igång samtalet. Och det är inte långt ifrån verkligheten. För investerar du 1 000 kronor i månaden över en tillräckligt lång tidsperiod med 8 procents avkastning, som börsen gör i genomsnitt, så kommer det här statistiskt funka.

Sen, ja, det är en förenkling. För de som är duktiga: sequence of risk betyder ju att om jag har en stor nedgång det första året, så kommer det påverka de kommande åren. Om jag vill vara säker på att kunna ta ut 1 000 kronor exakt varje månad, då måste jag kanske spara mer än 1 000 kronor, och vi har inte tagit hänsyn till inflation och så vidare.

Men jag tänker så här: om man kan få någon att spara 1 000 kronor i månaden i tio år, som innan dess inte har sparat, de kommer börja tycka ekonomi är så pass roligt att de kommer lära sig om de här sakerna längs vägen. Att börja prata till någon som inte är intresserad om att Vanguard har en skitbra studie med glide paths, det vill säga hur du ska förändra allokeringen per ålder. Då tror jag så här: ekonomi verkar svårt och tråkigt. Det är ju så man pratar.

Caroline: Ja, särskilt vi som tycker det är nördigt.

Jan: Inom många ämnen, det är så man pratar.

Caroline: Ja. Man ska vara så smart.

"Oj, det är precis det jag behöver höra"

Jan: Vad tänker du, Casper?

Casper: Nej, men jag drog den här för mamma faktiskt, och sa det. För hon har varken investerat eller sparat jättemycket historiskt. Och så drog jag den meningen, och hon var så här: oj, det är precis det jag behöver höra.

Jan: Ja.

Casper: Det var liksom spot on. Och då har jag ändå jobbat med det i två år. Det har spillt över en del ekonomisnack, och det fastnar inte. Men det här, pang. Så enkelt och så effektivt. Att hon kommer komma igång.

Jan: Ja, precis. Verkligen. Jag kan under 25 år få meningar som kan inspirera någon. Och särskilt om man till och med, nästa följdfråga var så här: vad hade varit möjligt med tusen kronor extra i månaden resten av livet?

Caroline: Resten av livet, ja.

Jan: Så, ja, jag fattar vad ni menar, ni som är grymma. Men återigen, vad är syftet med det här? Jag vet få saker som inspirerar mer. Bra.

Vad vi som är intresserade kan göra: förenkla, inspirera, uppmuntra

Jan: Jag tänkte sista där också, vad kan vi som är intresserade göra? Så här får ni skjuta in lite tankar, idéer, tips. För jag utgår från att de som lyssnar på oss är lite så här närmast sörjande. Man tycker att det är intressant eller viktigt med ekonomi. Vissa var till och med på forumet och sa att de mest lyssnade på podden på Spotify. Jag är så här: tack. Och livet pågår inte bara här.

Men jag tror att vi ska förenkla, vi ska inspirera och vi ska uppmuntra. Jag gillar det här på engelska, "be the change you want to see in others". Och vad jag menar med det: berätta om, som ni till exempel var på mig, att din resa också började i ångest.

Caroline: Ja, men vi har också förlorat.

Jan: Eller som det var någon som skrev i forumet: shit, du vet, efter förra avsnittet, lite hisnande att tänka på att fyrdubbla sina utgifter.

Caroline: Ja, ja.

Jan: Att man själv också inte är färdig.

Caroline: Nej, men det var precis det jag tänkte. Om vi säger att man är en förälder som lyssnar på det här för att man vill lära sig mer, eller man tycker att det är viktigt, jag vill ändå komma igång nu till slut. Det kan ju vara så att man har barn som är halvt igång eller har någon 60/40 på två meter krypto.

Var nyfiken, inte dryg, mot dina barn

Jan: Jag tänker så här, det är så lätt att ha prestige när man är äldre och tänker: jag borde veta, jag vet nog ändå bättre än mina barn. Och det är inte säkert. Jag tycker det skulle vara jättecoolt om våra barn kommer och säger: jag har gjort det här med mina pengar. Och förmodligen skulle jag känt så bara: vad har du gjort? Får jag höra mer? Det hade varit en seger för mig om jag hade lyckats säga så, berätta mer.

Caroline: Exakt, att vara nyfiken, istället för att säga "vad i helvete". Säga så här: gud, vad spännande, berätta mer. Trots att man tycker bara: ditt jävla pucko, vad har du gjort med mina pengar?

Jan: Eller att man inte ens förstår vad det är för någonting de har gjort. Så kan det ju också vara, att man inte förstår, vad då, vad är NFT, vad är det för någonting?

Caroline: För föräldrar ska ju liksom per automatik ha någon slags veta-allt över sina barn, upp till en viss ålder antar jag. Men det har man inte sen resten av livet.

Jan: Vad tänker du, Casper?

Casper: Nej, jag håller återigen med. Jag har framför allt en kompis som pluggar på Handels. Och stereotypt ska ju hon ha stenkoll på precis det jag har fått koll på de senaste två åren. Men jag hjälpte henne att sätta igång Lysa för ett tag sedan. Det var också bara så här: göra det så enkelt som möjligt. Inspirera och uppmuntra det. Och har uppmuntrat sedan dess. Och det funkar. Det gör verkligen det. Så nej, spot on.

Att lyssna mer än man pratar

Jan: Och där gäller det att hitta sätt att göra alla tre på, utan att det blir dumt, utan att det blir krystat. Man får vara genuin i det.

Caroline: Ja.

Jan: Jag tror man får vara genuint intresserad av att ha en diskussion med den som är ointresserad från början. Men om vi skulle titta på, har ni några exempel där det inte har fungerat?

Caroline: Inte har fungerat att inspirera andra?

Jan: Ja.

Caroline: Oj, den var svår.

Jan: Jag har ju misslyckats när jag har utgått från "jag vet bäst, gör nu så här, kom tillbaka när du har gjort det". Den attityden har jag aldrig mot någon. Det är klart att man har misslyckats. Jag har ju utbildat i andra grejer än ekonomi, och då är det klart att jag har misslyckats. Men då får man komma tillbaka och bara: vad gjorde jag nu för fel?

Men jag tror, nu skojar jag lite om det, men i välvilja, att jag har misslyckats för att jag har haft så stor omtanke om människor. Jag har verkligen velat att de ska göra det, för att det är för deras bästa. Men jag har inte hjälpt dem, jag har inte fattat deras varför. Det har inte funnits ett svar på den här frågan. Det har inte funnits en hutti-version. De har inte varit trötta på att vara trötta, eller på att ha det som de har det. De har inte haft någon Rolex-konto-bild av sig själva, utan de har bara varit: yeah, whatever. Det är okej, det är bra, lagom.

Caroline: Men Jan, du har ju också en god förmåga att vilja prata. Ibland måste man lyssna. Jag tänker att man måste lyssna mer ibland än man pratar, när man ska komma fram till något substantiellt med någon som är ointresserad av ekonomi. För på någon liten grej har de varit intresserade av sin ekonomi någon gång. Fånga det då, men då måste man lyssna.

Jan: Ja, precis. Du har helt rätt.

Den bästa frågan: vad drömmer du om?

Jan: Och jag tror att den bästa frågan är så här: vad drömmer du om? Jag gillar ju den frågan, den gav jag till alla de jag pratade med i Stockholm. Om pengar inte var ett hinder, om du hade alla pengar du behövde, om du inte kunde misslyckas. För folk är rädda. Jag har inte tillräckligt med pengar, och jag är rädd för misslyckanden. Men om du hade alla pengar du behövde, och du inte kunde misslyckas, vad skulle du vilja göra mer av, vad skulle du vilja göra mindre av?

Och det kan vara så också att det inte är det första som kommer som är det rätta, utan man måste hålla på och gräva lite.

Caroline: Krama vatten ur en sten, för till slut kommer det som är lite äkta.

Jan: Ja, precis. Och det här är ju en typiskt öppen fråga. Och där är det verkligen att lyssna. Det är ju så vi kom fram till den här Rolexen, eller det där huset med djuren, eller vad det nu kunde vara. Och där handlar det om att inspirera på mottagarens villkor. Jag kan ju inte inspirera dig till ett ekonomiskt fritt liv för att du ska kunna åka runt världen och kolla på fotboll.

Caroline: Nej. Det blir jättedumt.

Jan: Ja.

Stå kvar när bollen hamnar utanför sidlinjen

Caroline: Ja, men precis.

Jan: Och sen, det vi pratade om, låta folk göra sina egna misstag. Och framför allt, stå bredvid när bollen har hamnat utanför sidlinjen. Att vara där och bara: vad är det mest fantastiska med att bollen hamnade över sidlinjen? Vad är det mest fantastiska med att du förlorade pengar? Eller att du hade satt pengar i Evolution, som har trillat med 40 procent.

Caroline: Ja, jag undrar om inte man själv också kan göra visdom utifrån andras misstag där. Det låter ju sjukt parasitiskt, men vi är ju människor som förmedlar vår egen erfarenhet till andra, och så får de den visdom som jag själv hade. Att man också kan lära sig av vad andra gör för misstag. Ens barn till exempel.

Jan: Ja, precis. Och det är därför. Vi har ju några avsnitt på bloggen också som handlar om misstag vi har gjort. Det blir ju flera avsnitt. Vi har gjort så sjukt mycket. Jag tror jag har gjort alla fel.

Att hitta guldkornet i misstaget

Jan: Och sen tror jag att man frågar sig så här också, att stå kvar, för det första svaret på den här frågan, vad var det mest fantastiska med att det sket sig, det är: ingenting. Det är åt helvete. Låt mig vara. Eller så är det så här, att man lär sig någonting, som "jag ska inte sätta pengar i aktier, börsen är ett kasino". Men det är ingen lärdom.

Jag tycker att för att det ska vara ett guldkorn så ska det vara positivt, det ska vara framåtriktat. Så: jag har lärt mig att jag borde diversifiera bättre. Jag kanske borde göra research, jag kanske inte ska lita på finanstwitter. Jag kanske ska göra min egen analys, jag kanske ska bli bättre på money management. Jag kanske ska be om hjälp, eller be om andras åsikt. Där finns ju hundra grejer när man väl börjar.

Och sen tror jag också den här frågan, hela tiden, precis som du säger: vad lärde du dig mer? Vad lärde du dig om dig själv?

Caroline: Om dig själv?

Jan: Ja, beteendemässigt. För jag tror annars blir det ofta att vi fokuserar på det tekniska och inte så mycket på beteendet.

Caroline: Ja, absolut, det är skitbra.

Det viktiga är att komma igång, inte ISK eller KF

Jan: Och sen, lite som jag var inne på, jag tror att det är mycket, mycket viktigare att personen som inte är så intresserad kommer igång. Man behöver inte fundera så stor roll på beloppet, eller om det är ett ISK eller KF, eller att du, om du sätter en KF, sparar på den utländska källskatten. Då blir det helt plötsligt jobbigt och svårt igen. Bara spara pengar. Okej, vad är utländsk källskatt? Shit, det var ytterligare en grej jag måste kunna.

Så, vad är kriget och vad är slaget? Vad är det vi vill uppnå på lång sikt?

Caroline: Ja, men vi vill ju uppnå ett ekonomiskt intresse. Vi får lära dem om intresse, och de kommer lära sig de andra bitarna. Och sen kommer det ge sig.

Jan: Ja, jag tycker det är väldigt spännande med de här yngre människorna som testar sig fram med krypto och så, och har Rolex-konton. Jag tycker att jag lär mig någonting av det.

Caroline: Jaså, berätta vad du har.

Jan: Jag blir inspirerad. Jag tänker att jag kanske också kan ha någon sån här Rolex-konto. När var jag inspirerad senast över min ekonomi?

Caroline: Ja.

Jan: Så jag vill helst inte sätta mig över och säga att jag vet det mesta, och att nu ska jag lära någon som är ointresserad. Därför att det goes both ways.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och sen försöka undvika alla pekpinnar.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Det här "von oben"-perspektivet. Utan återigen, poängen är att vara på samma lag. Var på samma lag, tänker jag.

Big wins: en enkel ekonomisk struktur

Jan: Bra, det här var en ganska lång reflektion och tips. Och här tänkte jag nu att det vi tar i andra delen av det här avsnittet är lite så här, de enkla big wins. Och det här är till dig som är intresserad, så jag tänker att det här är starten på en diskussion i forumet. Håller ni med om att för någon som är ointresserad, som sen vill ha konkret hjälp, hur gör man till exempel med boende, hur tänker man med att komma igång med struktur och så vidare? Och sen tänker jag också att vi kommer spela in ett avsnitt som riktar sig bara till den som inte är intresserad. Det är ekonomispelet. Det här är de fem viktigaste grejerna att göra.

Så det jag tänker, återigen, att göra det enkelt, om vi tittar på en ekonomisk struktur, hur man organiserar sin ekonomi. Och det här pratade vi om när vi spelade in de här avsnitten med Hanna. Jag tror att man ska ha två bankkonton. Jag tror att man ska ha ett bankkonto där man får in sin lön, där man betalar sina räkningar, har sitt bostadslån, klassiskt storbankskonto. Och sen tror jag att man ska ha ett buffertkonto, men det ska inte vara på samma bank, utan på en annan bank med insättningsgaranti. Av den enkla anledningen att man inte ska se de pengarna.

Gör det svårt att göra fel

Jan: För det var flera av dem som var så här: nej, men ser jag att där är pengar, så för jag över när jag är sugen. Och det var någon som sa: jag har till och med avinstallerat appen för den andra banken, då måste jag både installera appen, och står jag där ute på krogen och är sugen på att bjuda, så kan jag inte det, för pengarna går ju inte över direkt på en lördagskväll.

Caroline: Men på riktigt. Ja, men jag förstår det. Jag har också tagit bort appar och hjälpt mig själv att göra rätt.

Jan: Ja. Och jag brukar ibland skoja om att skillnaden mellan lätt och svårt är struktur. Och här blir det verkligen att vi strukturmässigt hjälper oss att göra rätt genom att göra det svårt att göra fel.

Sen, ha ett betal- eller kreditkort som betalas varje månad. För där kan man ofta också få bonusar, tips och så vidare. Nästa: automatiskt månadssparande. Och nyckelordet här är automatiskt. Det är inte vilket, om det är 10 procent eller 100 kronor eller 1 000 kronor. Det viktigaste är att det är automatiskt, att det kommer igång. Och att det kommer igång till en fondrobot. Och där gillar ju vi Lysa eller Opti.

Skillnaden mellan lätt och svårt är struktur. Vi hjälper oss att göra rätt genom att göra det svårt att göra fel.

Insikten: de letar efter en app

Jan: Och det här var också en sån insikt. Jag var så här: ja, jag brukar rekommendera Lysa. Och du vet, alla tog fram telefonerna. Men var hittar jag Lysa? För alla var inne i App Store. Jag var också så här: jag bara, alltså hemsida, Google, nej.

Caroline: Nej, men det är väl jättebra feedback. Det är jättebra feedback att det är där. Man vill ha en app. Jag tänker också att det är feedback. Jag hade nog inte koll, jag hade googlat först.

Jan: Ja.

Caroline: Du börjar bli gammal.

Jan: Nej, men om ett helt rum av random människor kollar efter en app först, då är det ju en signal. På riktigt. Och sen jag börjat notera det här har jag insett, så här på gymmet häromdagen också.

Caroline: Det hände idag.

Jan: Ja, det hände idag, ja. Så bara: ja, men Lysa, jag ska kolla, finns det i App Store? Jag bara: nej.

Caroline: Nej, men vi är vana vid att det mesta finns som appar.

Jan: Ja, men det är bra, det kan vi berätta för Patrik. För på riktigt så tror jag att det här är svårt att ens ta in, att det faktiskt är så.

Caroline: Vadå ta in? Vad menar du?

Jan: Ja, men för mig fanns ju inte det, att det är så "mobile first", att du vet, när du säger till någon "gör det här", så kommer de leta efter en app.

Caroline: Nej.

Jan: Intressant, hur man nu förstår en annan målgrupp än den man själv är i.

Caroline: Precis.

Dra ner på ett område, öka ansvarsfullt på ett annat

Jan: Och sen tror jag, apropå det här, två roliga: välj ett område som du håller koll på och drar ner kostnader i. Inte alla. Ett område som du håller koll på och drar ner kostnader i. Och välj ett område där du ökar kostnader på ett ansvarsfullt sätt.

Caroline: Ja, det är kul.

Jan: Ja, och jag tror också att det blir enkelt i ekonomin. Du behöver inte ha koll på allt. Du behöver inte ha dåligt samvete. Ett område, det här håller du koll på. Och här har du ett där du dessutom får vara framåtriktad.

Caroline: Den är svinrolig. Det är ett jätteroligt spel.

Jan: Ja. Och skifta. Börja växla över. För du får ju direkt belöning dessutom.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och det här är hämtat. Det är inte vi som har kommit på det. Det här är snott från Ramit Sethi. Och sen vet jag, jag ska nog stryka det här. Men jag skrev ju, innan jag hade träffat Julia, när jag förberedde det här för två veckor sedan, då skrev jag: det finns bara fyra grejer att spara till i livet. Det är buffert, boende, vardagsrikedom och pension. Så det är okej att använda sparpengar till boende. Det är okej att använda pengar till vardagsrikedom. Det är okej att använda pengar i buffert. Men nu när elpriserna är höga, det är okej att använda en del av pengarna. Ingen kunde veta att idag kostar elen 8 kronor kilowattimmen. Det är skitdyrt. Det är faktiskt sjukt att spela in det här när det är som dyrast.

Caroline: Precis.

Behöver man kreditkort?

Casper: Men får jag bara pausa här då? Jag har inget kreditkort. Hur viktigt är det?

Jan: Nej, men jag sa betal- eller kreditkort. Du har väl ett kort?

Casper: Alltså, till för ett tag sedan så hade jag också bara betalkort. Men sen skulle vi resa och hyra bil utomlands. Och då var det så att två kreditkort måste man ha. Och inte betalkort utan kreditkort.

Jan: Kreditkort, ja.

Casper: Och då blev jag chockad och behövde skaffa kreditkort. Som jag nästan inte använde.

Jan: Nej, men kreditkort är ju roligt också. För där finns liksom, om man börjar tycka att det är kul, så kan man vara så här: men du vet, vet du att du får bonus? Och de pengar du får i bonus kan du lägga in på ditt sparande. Så känner man lite så här: du vet, jag sitter i förarsätet. Jag har gett fingret åt kreditkortsbolagen. För de tror att jag kommer hamna och betala ränta. Men det är de som betalar ränta till mig.

Caroline: Du var fan nästan lite rapped. Var det här en diskussion som ni hade?

Jan: Nej, nej, nej.

Casper: Men man behöver ha ett kort idag. Eller liksom Google Pay.

Jan: Nej, men vad jag menar med att säga, är det viktigt att ha det? Det är ingen big win. Det var bra att du frågade, Casper.

Casper: Nej, skitbra.

Många har redan gjort fyra av fem rätt

Jan: Så det här, känns det här, hade du kunnat sälja in det till dina kompisar?

Casper: Gud, ja. Jag tror många gör det här också. Precis som du sa, inte har fått uppmärksamhet. Men behöver man känna sig dålig om man inte gör det här?

Jan: Jag tror också det är många som inte gör det, beroende på hur ung man är.

Casper: Buffert tror jag inte är många 19-åringar som sparar till.

Jan: Men förvånansvärt många av de som var där hade buffert. Och grejen var så här, för när de kom så hade de pratat om det här. Och så sa jag: bra jobbat. Du har ju gjort många rätt. Du har buffert och har till och med satt det på en annan bank. Du har till och med börjat med ett månadssparande. Du har gjort fyra av fem rätt. Det enda vi nu ska lägga till är det automatiska månadssparandet.

Och spara till lägenhet, det fattar de. Alla var så här: ja, men jag vill ha en bostadsrätt. Och om vi då kan vara överens om att de här fem punkterna är det viktigaste, ja, då har ju de flesta redan gjort rätt i stora drag. Och då menar jag, uppmuntra det, ge dem en klapp. Så att de går därifrån så här: shit, då har ju den här mätaren, ekonomiskt självförtroende, ökat lite.

Caroline: Ja, det är bra.

Prata ekonomi med en kompis 15 minuter i månaden

Jan: Bra. Och sen tror jag också en sån bonusgrej är så här: prata med en kompis 15 minuter om ekonomi varje månad. Jag tror också det kan vara en sån kul grej. För det var flera av dem som jag sa det till, jag märkte: ni kan börja prata, ni kan hjälpa varandra. Jag såg det senast med Hanna: hjälp Julia nu med att fråga hur det går med Rolex-kontot. Fråga nu Edvin med väskan på Biblioteksgatan, eller hur det går med den där lägenheten. Så att man får någon som bryr sig.

Caroline: Någon som bryr sig.

Jan: Och har man ingen i sitt liv så kan man kolla på RikaTillsammans-forumet.

Caroline: Ja, exakt.

Jan: Och Charlie, en vän till oss, brukar alltid säga att det är så många som tjänar så mycket pengar på att vi lägger mer tid på tandborstning än att prata om ekonomi. Och jag tycker det är så hemskt.

Caroline: Bra.

Det här pratar vi inte om: jargongen kan vänta

Jan: Och notera här nu, till du som är intresserad: vi pratar inte fyra-hinkar-principen. Vi pratar inte automatiseringar och flöden, Excel-snurror, eller Avanza. För det var också så här, många av dem sa: ja, men man ska ha Avanza. Det verkar så här sjukt poppis nu bland unga. Man är lite cool när man är på Avanza.

Caroline: Hur Avanza har lyckats med det.

Jan: Men du vet, i flera av dem...

Caroline: Vi har ju inte TV, så vi vet inte om de har någon typ av reklam eller om de visar upp sig på något vis.

Jan: Kan man tro att någon som är 19 kollar på linjär-TV?

Caroline: Jag tänkte precis säga det. Ja, det tror jag. Jag tror det. Tänker inte säga nej. Men man får ändå reklam. Om man kollar på TV4 och ska se...

Jan: Jag vet. Ingen kollar på TV4, Caroline.

Caroline: Vad kollar folk på då?

Jan: YouTube, Netflix.

Caroline: Ja, men där får man ändå reklam.

Jan: Ja, strunt samma, vi går vidare. Och där har jag varit till många så här: skit i Avanza om du inte är intresserad. Utan så här, fuck it. Men då har jag också så här att man är duktig om man har Avanza.

Caroline: Ja.

Jan: Bra.

Hundra- eller hundratusenkronorsfrågor

Jan: Sen tänker jag en annan sån här big win. Det har vi pratat mycket om: fokus på att göra rätt sak på rätt sätt. Inte de många som gör fel sak på rätt sätt. Och vad jag menar med det är så här, att skilja på 100- eller 100 000-kronorsfrågor. Det här beslutet, kommer det ge mig eller spara mig 100 kronor, eller är det här något som jag på sikt kommer få 100 000 kronor för? Eller 10 000?

Caroline: Vad kan det vara då?

Jan: Nej, men jag tror att till exempel, om vi tar en 100-kronorsfråga. Om jag tar mig själv här nu bara. Jag tycker ju så här, det här med elpriset stör mig. Vi har ju rörligt, vi har ett hus som käkar el. Vi kommer få en elräkning på säkert 15 000.

Caroline: I december, ja.

Jan: Ja, så jag är så här: jag ska duscha snabbt. Och så är jag så här: vad kostar det? Ja, det är en sån rikedom i vardagen. Jag älskar ju att duscha.

Caroline: Jag med!

Jan: Och så kommer jag på en, även om jag står där, det är 6 kronor. Det är 6 kronor, men det sänker min livskvalitet om jag inte tar den här duschen. Så det är en typisk.

Caroline: Du har fått med mig på det här tåget också. Det stör mig att jag inte tvättar förrän mitt i natten och sånt.

Jan: Ja, jag fattar det.

Caroline: Eller liksom inte vill laga mat när man ska äta det, utan man får laga det på helt andra tider. Det blir bara sallad.

Jan: Ja, vi får ha raw food idag.

Caroline: Ja, men vad fan, man skäms nu.

Var slaget egentligen står

Jan: Men ja, så det där är en typisk 100-kronorsfråga. Det är ju inte där vår ekonomi står och faller. Det är liksom så här: ring några samtal och gör hellre ett samarbete extra, så har vi betalat elräkningen för hela den här vintern. Så att ofta, jag tycker att de flesta drar ner på grejer. Dricka en kopp kaffe mindre, duscha kortare, dammsuga vid en annan tidpunkt. Det är ju ofta så här 100-kronorsfrågor. Det är inte det som kommer göra...

Caroline: Men vad kan vara en sån 10 000-kronorsfråga?

Jan: Börja investera. Sätt igång ett automatiskt sparande på Lysa. Kolla över din portfölj. Fundera på en extrainkomst. Löneförhandla, för guds skull. Löneförhandling, det är ju den viktigaste 100 000-kronorsfrågan. Förhandla om bolåneräntan. Beroende på hur stora lån, det var ju för oss, vi har ju lån just nu på typ 7 miljoner. 0,1 procents sänkning innebär 7 000 spänn per år. Gör det som är skillnad. Titta över avgifterna i fonder.

Caroline: Det är ändå lite så reaktivt. Men jag tänker, har du någon sån proaktiv grej också?

Jan: Vadå?

Caroline: Men som Rolex-kontot, det är ju en 100 000-kronorsfråga.

Jan: Ja, det är definitivt.

Caroline: Och då är den ändå så proaktiv.

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Många små utgifter som kanske förr var lite omedvetna, de kommer inte hamna där i utgiftsfållan längre, utan de kommer kanske röra sig mot Rolex-kontot.

Jan: Ja.

Vad ger mest effekt mot målet?

Jan: Men det här handlar ju om, återigen, hur använder jag mina resurser, min tid, min kompetens på bästa sätt? Det är inte att köra genom halva stan för att handla 10 öre billigare bensin. Det är kanske inte där slaget står. Utan, jag har börjat hänga med folk, jag vet inte, många som jobbar i Försvarsmakten. Och de är så här: vad ger mest effekt mot målet?

Caroline: Mot målet?

Jan: Ja.

Caroline: Ja, ja, det är inte idrottare, utan det är Försvarsmakten.

Jan: Nej, men mot ett mål.

Caroline: Mot ett mål, ja. Vad är det som kommer göra mest? Ja, men det kanske är bra, Jan, att du gör det. Ser vart det tar vägen.

Jan: Ja. Bra. Så jag tror att hela tiden fråga sig: är det här rätt sak? Är det här det som kommer göra störst skillnad? Och ja, man kommer hamna i diket, så att, nu ska jag släcka lamporna. Och sen när man räknar på det, ja, det kommer innebära tre kronors skillnad. Det kanske inte är det. Så att återigen, hela tiden fråga sig: vad gör mest nytta? Vad gör mest skillnad? Vad ger mest effekt? Tänker du någonting, Casper?

Casper: Nej, jag gillar de här frågorna.

Jan: Ja. Om man verkligen vill gå på överkurs, så är det den här asymmetrin som jag pratat om. Var finns det begränsad nedsida, oändlig uppsida? Till exempel företagande, ofta låg nedsida, jättestor uppsida.

Skaffa dig ditt drömjobb

Jan: Så, bra, så vi har ekonomisk struktur, fokus på rätt sak. Och sen tänker jag också så här, jobb. Att skaffa dig ditt drömjobb. Vi lägger 40 timmar i veckan i 40 år. På riktigt. Det är bisarra mängder tid. Tänk att vara på ett ställe där man inte trivs. Och vi har ju en kompis, Niklas, som brukar skicka sådana här Gallup-undersökningar till mig. Om jag inte tolkade en fel nu som jag fick, så var det så att hälften av alla människor i Sverige hade bytt jobb om de bara hade vågat. Att man inte trivs på sitt jobb. Och som någon skrev i forumet: ingen tackar en utbränd.

Så skaffa dig ditt drömjobb. Gå inte på den här, den vanligaste, nu kommer jag provocera skiten ur folk, men jag brukar säga att den vanligaste ursäkten är så här: men jag gillar mina kollegor. Ja, som att kollegorna på det nya jobbet skulle vara otrevliga. Det är så här typiskt: jag vet vad jag har, men jag vet inte vad jag kan få. Så sikta på att skaffa dig ditt drömjobb.

Vi lägger 40 timmar i veckan i 40 år. Det är bisarra mängder tid att vara på ett ställe där man inte trivs.

"Earn while you learn"

Jan: Och där kan man, återigen, inte antingen eller, men att man är strategisk i så här: okej, om jag vill komma till det drömjobbet, vad behöver jag skaffa mig för kompetenser? Och där gillar jag jättemycket Robert Kiyosaki. Han sa så här: "Earn while you learn". Att okej, jag behöver bli bättre på försäljning. Ja, men ta ett säljjobb. Det kanske kommer vara knökigt som tusan, men du får betalt för att lära dig sälja. På riktigt. Eller, vill du lära dig om något annat? Ja, men hitta, vad skulle jag kunna lära mig och få betalt samtidigt? Så är det win-win. Och samtidigt som man är strategisk, följ ditt hjärta. På riktigt. Så jag tänker den här dikotomin. Tänker ni någonting?

Casper: Nej, jag har ju gjort det.

Jan: Men hur hänger det med dina kompisar? För de pluggar väl, din flickvän pluggar och sånt. Hur går snacket er ungar emellan?

Casper: Bushacka. Nej, men det är precis den inställningen, skulle jag säga. Jag har någon kompis som pluggar till psykolog och nu har tagit jobb på BUP för att hon vill jobba på BUP sen och vet att det kommer ge henne en bra språngbräda. Så jag tror det är ganska... jag tror att det är många som tänker på det sättet.

Jan: Jag tror brasklappen där blir: följ ditt hjärta. Så att det blir rätt. Och vet man inte, testa. Blir det fel, så byt. Återigen, vi ska göra det här i 45 år.

Caroline: Ja, om det räcker.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Och även om det är vi som lyssnar som är 40 plus, har ju ändå massa år kvar.

Big win: kom upp i 45 000 kronor i månaden

Jan: Sen tänker jag så här, apropå big win: kom upp i 45 000 kronor i månaden innan skatt. Sikta på det. Jag vet att det inte går i alla yrken, men återigen, sikta på det, för där maxar du hela svenska välfärdssystemet, SGI, pension. Och tyvärr, ja, I'm sorry, du kommer förmodligen behöva byta jobb, byta arbetsgivare. För i Sverige är det knökigt att byta, alltså få högre lön hos samma arbetsgivare. Vad tänker du, Caroline? Du verkar lite tyst här.

Caroline: Ja, alltså, jag tänker, om man inte jobbar på Ica kanske. Förlåt mig. Jag har alltid sådana konstiga grejer som kommer i min hjärna.

Jan: Nej, men det är väl superbra. Där är väl många som börjat på golvet på Ikea och sen jobbat upp sig. Det kan man göra. Vi vet ju kompisar som jobbar på Ikea som har mer än 45 000 i lön. Men återigen, nej, du kommer inte få 45 000 sitta i kassan.

Caroline: Men när jag jobbade på universitetet så var det inte den lönen, tror jag inte riktigt. Och hade jag jobbat på något företag istället så hade det varit mer än 45 000 för mig.

Jan: Precis. Men återigen, att veta, det är okej att säga så här: nej, men det går inte, eller jag väljer att inte ha det för att jobbet är viktigare. Jag är helt okej. Men det viktiga för mig är att man fattar ett medvetet beslut. Och det medvetna beslutet är att veta här: ja, du kommer sannolikt få mellan 40 och 60 procent av din slutlön i pension. Om du har en högre lön under tiden du jobbar, kommer du få större avsättning, högre avkastning, vilket ger dig mer pengar i pension.

"Som att ha en åsikt om att man blir blöt när det regnar"

Jan: Så att man inte bara går och är clueless kring det där, utan vet så här: varje månad jag har en lön under 45 000, så får jag inte max avsättning till pension. Sen kan vi ha en åsikt huruvida det är rätt eller inte, men det är ungefär som att ha en åsikt om att du blir blöt när det regnar.

Caroline: Ja, så är det.

Jan: Sen får jag välja: är jag okej med det eller inte? Det kan vara okej, såklart. Det är inget fel.

Caroline: Jag har en kompis som jobbar 80-timmarsveckor. Han fick åka in på sjukhus, han har en deciliter vätska i hjärtat. Han får inte betalt för den här övertiden. Och sen hade hans chef... 40 timmar i fulltid. Ja, för att de ligger efter i det här projektet med vindkraftverk och så här. Och sen ringer hans chef och säger: kan du jobba extra i jul? Ja, men ish. För att de ligger efter, och det tar de ut på sina anställda. Jag blir bara förbannad.

Jan: Och det var verkligen som någon skrev i forumet: ingen tackar en utbränd. Se till att få betalt för övertid. Verkligen.

Den asymmetriska relationen arbetsgivare–arbetstagare

Caroline: Men det här är skitvanligt, Jan. När jag jobbade på universitetet var det ju det där att de förväntade sig att jag skulle svara mejl klockan 22. Du har förtroendetid, heter det. Och när jag sa det, varför vill du göra det, så sa en annan koordinator: men jag gillar mitt jobb. Ja, det gör jag med. Men jag tänker inte svara på mejl när jag ska gå och lägga mig.

Jan: Ja, men precis. Du får vänta.

Caroline: Ja.

Jan: Nej, för du vet, jag upplever, apropå det där, att det är helt asymmetriskt i relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare på de flesta ställen. Vi är så sjukt lojala mot arbetsgivaren, ställer upp, gör alla de grejerna. Och sen kan det vara så här att valutan mellan ett annat land och svenska kronan blir dålig. Och då blir det mer intressant för den här internationella koncernen att flytta tillverkningen från Sverige till ett annat land. Och du åker ut. Och då bryr de sig inte om att du har jobbat där i 30 år.

Caroline: Nej, det finns ingen lojalitet från arbetsgivaren.

Jan: Så sluta med det där på riktigt. Och som jag har sagt, återigen, det här är snott från Charlie. Han är så här: varför ska man sluta söka nytt jobb bara för att man har fått ett jobb? Vänd på den där asymmetrin. Så att det är du som är viktig i ditt liv. För arbetsgivarens uppgift är att få ut så mycket av dig som möjligt för så låg kostnad som möjligt. Det är ju företagets uppgift.

Caroline: Så att, ja.

Jan: Vi går vidare.

Tjänstepension och löneväxling

Caroline: Vi går vidare, ja.

Jan: Sen också så här, se till för tjänstepension. Då har vi också pratat om minst som kollektivavtalet, 4,5 procent av din lön. Löneväxla efter 45 000 kronor i månaden. Det är väl liksom de viktigaste. Återigen, får man rätt på de här grejerna, du vet, du har råd att misslyckas med typ allt annat. På samma sätt, får du de andra rätt, med strukturen, börjar investera, ja, då har du mer möjlighet att missa något annat. Så att, bra.

En extra- eller sidoinkomst gör skillnad

Jan: Sen det som vi har pratat om i flera andra avsnitt: en extra- eller sidoinkomst gör skillnad. Vi har ju kommit fram till exempel i gymmet idag, när jag och Casper var och tränade, så kom det fram en kille som bara så här: ja, jag lyssnade på det där avsnittet med tjejen som bodde på Rosengård, Elisabeth Svensson i avsnittet. Du vet, som hyrde ut sin garageuppfart och hyrde ut en lägenhet. Och det finns ju andra saker man kan göra. Man kan sälja saker på Blocket, vi hade i förra avsnittet, eller förrförra, när man pratade om GoMore, att man kan hyra ut sin bil när man inte använder den. Man kan hyra ut på Airbnb, man kan liksom...

Jag tycker man ska göra en lista. Det finns så många grejer man kan göra som inte ens jag har tänkt på.

Caroline: Det finns ju de som säljer växter på Tradera. Som tjänar skitmycket pengar.

Jan: Ja, det kom ju du på, så bara: frön!

Caroline: Ja.

Jan: Berätta det här.

Caroline: Ja, eller sådana sticklingar från växter som var lite ovanliga.

Jan: Ja.

Caroline: Och så tjänar man skitmycket.

Jan: Sticklingar, frön för tusen spänn.

Caroline: Det kan vara allt möjligt, men det finns ju vissa växter som är mer ovanliga än andra, och då tjänar man pengar på det. Man behöver inte tjäna jättemycket pengar.

Jan: Det behöver man inte, men det är ett sätt. Om man nu är intresserad av växter, så är det ett sätt. Återigen, tänk så här: tusen kronor i månaden i tio år ger tusen kronor i månaden extra resten av livet. Och sen gör man det här till en ball grej. Du har så mycket vunnet på det. För de här sidoinkomsterna kan ju både användas till vardagsrikedom, det kan användas som ett extra sparande, och du får också en helt annan trygghet i att veta att jag kan fixa pengar.

Hundralappsuppgiften i balansekonomin

Jan: Det var ju en grej i balansekonomin, när vi jobbade där, så hade vi en skitrolig uppgift, som var så här: alla deltagarna som gick kursen fick en hundralapp, på riktigt. De fick en hundralapp och sen pågick kursen i flera veckor. Och uppgiften var att dubbla hundralappen från vecka till vecka. Så första veckan fick de en konkret hundralapp, sen vecka två skulle de komma tillbaka med 200 spänn. Och vi sa så här: vi bryr oss inte om hur du gör, det behöver bara vara lagligt, okej? Och sen sa vi: du får inte jobba extra. Du får inte göra en timmes extra övertid och tjäna 100, utan den här hundralappen ska användas för att bli 200. Och sen veckan efter var det från 200 till 400, veckan efter från 400 till 800, från 800 till 1 600.

Först är man så här: what the fuck, vad i helvete. Man blir provocerad också.

Caroline: Man blir provocerad, man blir arg, och man har inga idéer.

Jan: Nej.

Caroline: Och sen hör man någon annan, så tänker man: det där kommer jag aldrig sänka mig till. Man får ju en sån känsla av att, ja, jag ska inte göra vad som helst.

Outliers som kom tillbaka med 30 000

Jan: Ja, men grejen är, de flesta lyckades ett par gånger. Och där fanns sådana outliers, du vet, folk som kom tillbaka efter några veckor och hade över 30 000 spänn. Helt sjuka.

Caroline: Vad hade de gjort? Kommer du ihåg det?

Jan: Det var allt möjligt.

Caroline: Testade lite olika grejer kanske?

Jan: Ja, men det var någon som köpte grejer på Blocket och sen sålde vidare, åkte till loppisar och sen sålde det på något annat ställe. Där var någon som gjorde allt från, du vet, startade ett konditori till följd av den uppgiften. För de insåg så här, de hade köpt ingredienser, sen förädlat det till raw food-bollar, sålt dem på jobbet. Och sen hade efterfrågan bara ökat och ökat. Och sen var det så här: shit, det finns ju en affär för mig. Hon brann för det här, den här tjejen.

Ja, sen var det ju någon som var kreativ och hade gått till någon annan och frågat: du kan få låna 10 000 spänn i en vecka, och det här är en hundralapp i ränta. Så hade de 10 000 kronor. Och sen använde de de 10 000 kronorna för att förädla dem.

Caroline: Och man såg någon komma upp i 30 000, va?

Jan: Ännu mer, för då kunde man inte köpa en stol, utan man kunde köpa tio stolar eller ett konkursbo eller liksom. Men när man väl börjar, återigen, vi är ju så otränade i den här muskeln.

Caroline: Ja, och sen kanske andra har åsikter, typ som jag hade. Och det ska man inte bry sig om.

Jan: Nej, nej. Och sen var det ju många som bad om hjälp och gjorde det med hela familjen och med barnen. Det är sjukt bra övning för att testa sin kreativitet.

"Pay attention" när du blir irriterad

Jan: Och här är det som jag alltid fick till mig, när vi var på en kurs i London, så var det någon som sa till mig: Jan, när du blir trött, avfärdar grejer, blir irriterad, bara vill gå därifrån, då är det ett tecken, pay attention. Många tänker så här: ska jag ta en hundralapp och dubbla den till nästa vecka? Vilken jävla skituppgift. Det är försvar, och det är naturligt.

Men där vill jag också säga, nu är det inte det som är poängen här, det är överkurs. Utan här är det att tänka på extrainkomst, sidoinkomst. Och vi har flera avsnitt på bloggen. Vi har avsnitt 202, 176, som handlar om att bo gratis, tjäna pengar på ditt boende. Vi har Elisabeths avsnitt 225, vi har avsnittet med GoMore som handlar om att tjäna pengar på att hyra ut sin bil.

Det är inte enkelt – och det ska det inte vara

Jan: Och jag vill också säga så här: det är inte enkelt. Hade det varit enkelt, hade alla gjort det. Okej? I förra avsnittet med bil, vi hade kunnat tjäna 13 000 på att hyra ut vår bil enligt GoMores kalkyler. Varför gör vi inte det? För att det inte är lätt. Och det som inte är lätt i mitt fall är att jag har någon jävla emotionell koppling till vår bil där ute. Så för mig är det så här: nej, jag vill inte hyra ut den. Eller ska någon vara i vår bil som inte tar hand om den? Så kan vi inte ha Spotify sen, för då har de gått ur hela systemet.

Caroline: Ja, eller hyra ut huset när vi inte är hemma. Det är också en sån grej.

Jan: Så återigen, det ingår per definition att det inte är lätt. Det är därför det är som växten där, det handlar om det.

Investera rätt och lätt

Jan: Bra. Sen tror jag så här, det här är ju inget konstigt: investera rätt och lätt. En fondrobot. Det vill säga, spara regelbundet, fem, tio år. Alla bolag, alla branscher, alla storlekar, i alla länder. Så billigt som möjligt. Sitt still i båten när det blåser. Det är liksom en investeringskarriär. Ha tålamod. Det är egentligen det avsnitt 99 handlar om.

Sen tänker jag också så här, apropå en enkel grej, ränta på ränta. Pengar dubblas ungefär var tionde år. Så det är också en sån grej man kan komma ihåg. Att vid 8 procents avkastning kommer 1 000 kronor dubblas på 10 år, femdubblas på 20 år, tiodubblas på 30 år. Så det är en ganska intressant grej också.

Caroline: Bra.

Boende: hitta ett ställe du trivs på

Jan: Jag tänker att vi ska snart runda av. Man kan ta en kring boende, för det var också mycket frågor som kom upp kring det.

Caroline: Var kom de frågorna upp?

Jan: När det var Stockholm.

Caroline: Vad var det för frågor då?

Jan: Det var mycket frågor så här: hur ska jag komma upp i ett boende? Det var till och med folk som var så här: ja, men jag har dåligt samvete att jag inte har mina pengar, att vi bor i en hyresrätt. Och det var inte de ungdomarna, det var andra som jag hade som klienter. Så de sa: ja, men vi har typ två miljoner på kontot, vi måste köpa en bostadsrätt så att pengarna kan jobba i bostadsrätten. Och jag bara: nej, nu har ni spridit ut pengarna på tusentals bolag i hela världen. Och ni pratar om att det vore ett bättre alternativ att sätta det i en lägenhet, i ett kvarter, i en stad, i ett land.

Jag brukar säga så här: hitta ett bra ställe att bo som du känner dig inspirerad kring. Jag tror att det är viktigt. Vi spenderar mycket tid i vårt boende. Det gäller att man trivs.

Ha en boendehorisont på fem till tio år

Jan: Ha en boendehorisont, fem till tio år. Att man klarar livsförändringar. Så är man så här: ja, men vi har träffats, planerar man barn, tar höjd med ett extra rum för barn. Och varför jag säger så också i en bostadsbubbla: vad som händer är att i Sverige kommer man inte gå från hus och hem. Man kommer bli inlåst. Och har man då tagit lite höjd, ja, då gör det ingenting att bli inlåst, det gör ingenting om det faller i värde.

Sen pratar ju du och jag, Caroline, om det här. Kom ihåg att boendet kostar. Hus kan ju göra det.

Caroline: Ja, men du får vara lite mer konkret.

Jan: Ja.

Caroline: Men det har ju kostat oss en hel del att renovera vår vind till exempel. Så att vi skulle kunna ha ett extra rum. Och sen har vi ju fått köpa en sån här elektrisk, eller jo, en gräsklippare. En sån som går ut själv.

Jan: En robotgräsklippare.

Caroline: Bytt element, bytt fönster.

Jan: Ja, för det behövdes, för det läckte.

Caroline: Ja, bytt, liksom så här, betala elräkning.

Jan: Elräkningen, ja. Och alla de här grejerna sprids ut jämnt över tio år.

Caroline: Ja, eller hur. För de kommer inte alls i klumpar.

Jan: Nej. Och där är väl att bara komma ihåg att hus driver kostnader, och sen försöka vara så här, någonstans 25 till 30–35 procent ska vara boendekostnader.

Caroline: Vad menar du?

Jan: Av ens inkomster. Det är okej att liksom mellan 25, ja, runt 25 skulle jag säga.

Räkna inte amortering som en kostnad

Jan: Det är väl ett ganska bra nyckeltal, att 25 procent av ens inkomster ska gå till boendekostnader.

Caroline: Jag tycker det kan vara lågt i vissa fall, tror jag.

Jan: Ja, ibland kan det vara 35 procent också, men går man över 35 procent, då blir det knökigt. Och räkna inte med amortering som en kostnad. Det är ju viktigt i det här sammanhanget, utan här gäller det räntor konkret och boenderelaterade kostnader.

Caroline: Du ser frågan? Nej, jag fattar inte alls.

Jan: För folk räknar ibland med amortering som en kostnad, för "jag måste betala amortering varje månad". Men amorteringen gör ju dig rikare. Den sänker ju din skuld. Alltså är det inte någon kostnad.

Caroline: Nej, just det. Och det har vi pratat om. Men de här 25 procenten ska vara vad?

Jan: Ränta eller hyra, el, underhåll, renovering, vatten, avlopp. Sånt som är så här, hade man sålt huset hade man inte haft de kostnaderna. I hyresrätt har man ju typ hyra och el. That's it.

Det är okej att använda sparande till boende

Caroline: Bra.

Jan: Och så här, det är okej att använda pengar till boende. Att ta ut, för det är en sån fråga vi får ibland: är det okej att ta ut sitt sparande? Ja, för att boendet är en av de grejerna man sparar till.

Caroline: Ja, vi har väl till och med pratat om att man kan ta ut mycket av sitt sparande. Man har ju många olika sorters sparande kanske.

Jan: Det är okej. Vi tog ut i princip allt när vi köpte vårt hus. För ibland blir det så här: ja, men jag måste spara pengar, jag ska ha den här miljonen på Avanza. Vad är det för mening att ha en miljon på Avanza om du inte bor där du trivs, eller där du tycker om, eller känner dig inspirerad?

Pension: sikta på 45 000 och var schysst mot dig själv

Jan: Bra. Och sen tänker jag återigen, pension, det viktigaste att veta där, du har varit inne på, 45 000 i månaden som lön.

Caroline: Nu börjar vi bli trötta här.

Jan: Ja, men att sikta, bra, Caroline. Sikta på en lön på upp till 45 000, för att 18,5 procent sätts av i pension. Tjänstepension är jätteviktigt. Och räkna med att du kommer få ungefär 60 procent av din lön i pension. That's it. Vi har också massa avsnitt på bloggen om det. 195, 196, 226. minpension.se, superbra ställe att kolla på.

Och sen, var schysst mot dig själv. Många loggar in på minpension.se och får ångest, den allmänna pensionen är typ så här 17 700. Det är skitlågt.

Caroline: Ja, fast max du kan få är typ 18 500. Så du är på typ 90 procent av det du kan få.

Jan: Så ibland lite reality check där också.

Avrundning: psykologin slår matten

Caroline: Bra.

Jan: Jag tänkte att vi rundar av där. Det finns säkert många fler grejer vi kan prata om. Typ samboavtal och gift och företag och barn och sånt. Men jag tänker att det kan vi ta som separata avsnitt. Någonting du tänker som vi har missat, Casper?

Casper: Jag tyckte första delen var roligast faktiskt.

Jan: Berätta, säg någonting mer om det.

Casper: Nej, men det är klart att man kanske vill veta hur man kan få rätt på sin ekonomi och att man kan hjälpa någon som är ointresserad, och vilka grejer vi kan göra. Men jag tycker nog alltid det är roligast med det här inspirerande inspirationspratet vi har.

Jan: Ja, men toppen. Casper, vad tar du med dig?

Casper: Nej, men det är lite som vi pratade om sist, att det är mycket psykologi. Det är mycket att fokusera på huvudet, snarare än mattan. Vi har typ inte pratat pengar i det här avsnittet heller. Inga siffror.

Jan: Jo, vi har haft siffror, men det har inte varit på det viset.

Casper: Nej, men precis. Ja, det du kastar ljus på, det jag hör är det här: din ekonomiska situation är en följd av ditt beteende. Så tricket är att förändra sin ekonomi handlar om att förändra sitt beteende, och för att förändra sitt beteende så behöver man ju ett Rolex-konto.

Jan: Det behöver man.

Casper: Yes.

Din ekonomiska situation är en följd av ditt beteende. Så att förändra sin ekonomi handlar om att förändra sitt beteende.

Jans konstiga tankar: polishögskolan

Jan: Jag måste komma på vad min Rolex är. Det ska bli kul. Jag ska vara helt ärlig, jag vet inte. Vad min Rolex...

Caroline: Ni fick ju ett förra avsnittet. Bilresa i Aspen.

Jan: Sen har jag hört att Aspen var överprisat efter det.

Caroline: Du kollade upp det.

Jan: Jag vet inte, jag är så illa. Vill man åka till Aspen så gör man det. Just nu, i många år, hade jag väldigt tydligt det, det var allt från att det skulle vara en miljon, att vi ska vara miljonärer, sen var det att vi skulle köpa hus, sen var det ett tag ny bil, och nu är jag så här, du vet så här... Jag tror att vi mycket lever det som vi vill.

Caroline: Vi lever det, precis.

Jan: Och det sjuka är att nu börjar det komma sådana konstiga tankar. Vilket...

Caroline: Nu kommer det bästa kvar. Vad är det för tankar, Jan?

Jan: Vid ett tillfälle så funderade jag så här: om allt var möjligt och jag inte hade några begränsningar, vad skulle jag vilja göra mer av då? Då hade jag börjat träna mer i en kampsport. Och sen, vid ett tillfälle när jag var lite trött, och det har varit mycket med blogg och sånt: nej, nu skiter jag i det och söker till polishögskolan.

Caroline: Ja, men på riktigt! Och sen var vi tvungna att prata ur dig det. Vi sa så här: det är nog inget glamoröst jobb, Jan.

Jan: Nej, jag ser ju bara framför mig de coola grejerna. Och sen pratar jag med en kompis som är polis, och bara så här: ja, du vet, vi har ju vissa stammisar som vi alltid åker ut till, och man ser ganska mycket av samhället.

Caroline: Nej, jag tänker att man kan bli polis om man har ett engagemang att göra samhället bättre. Jag tror att det är det som kanske behöver vara drivet. Hjälpa till.

Jan: Hjälpa till.

Drömmen om att bli förhörsledare

Caroline: Och du tänkte att du skulle hålla på med sådan här närstrid och sånt?

Jan: Va?

Caroline: Ja, men vi ska inte mobba dig nu. Det är klart vi inte ska. Men jag tycker det var fint av dig att dela med dig att det kom sådana konstiga tankar.

Jan: Ja. Och så pratade jag med en kompis som var så här: ja, men det finns någon som var så här 51 när de sökte in på polishögskolan.

Caroline: Ja, det hade ju varit svinfett.

Jan: Ja. Jag hade velat bli förhörsledare i så fall. Det hade ju varit sjukt coolt. Och jag tycker det är så sjukt, det är svårt att få reda på hur ett sånt protokoll går till. Hur man förhör någon på det bästa sättet. Man kan inte titta på Netflix-dokumentärer.

Caroline: Du vet att vi har en massa poliser. Polisen i Umeå är sådana regelbundna lyssnare. De kommer bara vara så här: åh nej, vi kommer tappa dem som lyssnare efter det.

Jan: Ja, vi kommer kanske tappa dem. Vi drömmer bara lite. Jag tycker ni som jobbar inom Försvarsmakten och polisen, jag tycker ni gör ett fantastiskt stort jobb, viktigt jobb. Och det är väl liksom så här, jag är ju attraherad av det. Så jag vill egentligen bara säga: tack. Och se inte ner på oss för det.

"Vi har ingen kontakt med verkligheten"

Jan: Vad sa du, Casper, att du ville bli skrivbordspolis?

Casper: Nej.

Jan: Nej, men du sa någonting om att, ja, men då skulle jag ha velat bli...

Casper: Nej, nej, det jag tänkte säga, det hade varit jätteroligt att se er två på polishögskolan tillsammans. Fattar ni, rullar in där samtidigt.

Jan: Först i plus.

Casper: Det sticker ut lite i alla fall.

Jan: Ja, men bara så här, och sen, ja. Nej, men alltså, om jag hade drömt vidare. Jag har ju vissa företag, vissa investeringar, där jag har tagit mig förmånen att jag glider ner så här två gånger i veckan. Och så är jag med på en fika, hjälper till, gör det jag tycker är roligt. Det hade ju varit så här magiskt. Jag behöver inte ha någon anställning av polisen. Jag bara dyker ner när jag liksom...

Caroline: Jag bara dyker upp lite när jag vill.

Jan: Jag fattar att det inte är så det funkar. Ett viktigt möte. Får man vara med? Fy fan vad dryg jag låter. Vi måste klippa bort det här.

Caroline: Nej, vi klipper inte bort det.

Jan: Men vi har ingen kontakt med verkligheten.

Caroline: Det har vi inte.

Jan: Okej.

Caroline: Ja, men det är bra. Det var oväntat.

Jan: Tack för idag. Vi ses i kommentarsfältet.