Våra samtal om pengar är ju sjukt trista!

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ett avsnitt om rikedom bortom pengar
2. Tillbaka till grunden med Money for Couples
3. Studien om vad par egentligen bråkar om
4. Ramits insikter från par-podden
5. En person blir "the money person"
6. Budget är inte lösningen
7. Att skapa förutsättningar för samtalet
8. När det är svårt att börja prata
9. Det diagnostiska testet
10. Hur beskriver vi vårt förhållningssätt?
11. Alltid, ibland eller aldrig
12. Automatisering och planer
13. Tre saker jag är tacksam för
14. Tre saker som håller mig vaken om natten
15. Likgiltighet, undvikande eller samsyn?
16. Frustration kring vardagsekonomin
17. Käpphästar och lägenhetskalkylen
18. Synkad eller inte synkad kring pengar
19. Vilka pengasignaler sänder vi till barnen?
20. Pengar är bråk, eller hittar vi alltid sätt?
21. Roligt utan pengar, och välgörenhet
22. Vad jag skulle vilja spendera på
23. Bil, hus och alla kostnaderna
24. Take away: den där lägenheten
25. När barnen blir äldre
26. Tre önskemål för framtida samtal
27. Temat: lägenheten och bristen på glädje
28. Det lilla firandet och kärleken i det
29. Kakan vi aldrig smakar på
30. Avanzas milstolpar och att fira
31. Hur blev det så, och hur vill vi ha det?
32. Pengapersonligheterna: fyra typer
33. Känner vi igen oss i undvikaren?
34. Optimeraren
35. Jan som lämnad optimerare
36. Att ge komplimanger och göra det själv
37. Oroaren
38. Vem av oss är oroaren?
39. Tips till oroaren
40. Trött på att vara optimerare och oroare
41. Rationell oro och längtan till 55
42. Drömmaren
43. Reflektion över de fyra typerna
44. Julklappen, glasögonen och balansräkningen
45. Dynamiken mellan oroaren och undvikaren
46. Att ta sig ur sina roller
47. Pengarna är redan intjänade
48. Övningen: fyll i meningarna
49. Tio tusen, hundra tusen, en miljon
50. En kock och ett ställe att bo
51. Irrationellt glad
52. Trollstaven
53. De kommande tio åren
54. Stort och rikt, eller litet?
55. Grekland och de finaste öarna
56. Avrundning: to be continued
57. Outro: hänga med på resten

Ett avsnitt om rikedom bortom pengar

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt, som är ett typiskt sånt här "rikedom bortom pengar"-avsnitt, där jag och Caroline gör, jag tror tre, fyra stycken olika parövningar inom ekonomi. De kommer från den amerikanska coachen Ramit Sethis bok Money for Couples. Så detta är ett typiskt sånt här avsnitt.

Jan: Hur tar man ekonomin i sitt förhållande till nästa nivå? Jag och Caroline får en hel del insikter kring vår egen relation till pengar och hur vi förhåller oss till pengar i vårt förhållande.

Jan: Det blir lite så här ovetenskapligt diagnostiskt test. Det blir lite olika pengapersonligheter. Det blir vilka pengasignaler vi sänder ut till barnen. Det blir också början på en lite rikare, vad är ett rikare liv för oss? Och vad har vi för önskemål för de kommande tio åren framåt? Och liknande.

Jan: Så detta är ett ganska roligt avsnitt, tyckte vi. Det blir lite personligt, där du får hänga med bakom kulisserna också. Och det är ju typiskt sånt här vi också gör i RikaTillsammans-programmet, som verkligen handlar om hur man gör livet rikare. Vad är poängen med att dö rikast på kyrkogården? Hur använder vi pengar i vårt förhållande, till exempel, för att göra livet rikare?

Jan: Så jag och Caroline hoppas att du gillar det här avsnittet, och så ses vi gärna i kommentarerna därefter. Du får gärna säga vad du ser och hör kring vår relation, helt enkelt. Så här kommer Caroline.

Tillbaka till grunden med Money for Couples

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Jan: Yes, men då var det lite tillbaka till grunden. Du, jag, Caroline och en bok. Idag har vi Ramit Sethis senaste bok, den här Money for Couples. Jag tänker att han ändå har varit lite av en av våra favoriter.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Han är så avslappnad kring pengar, men samtidigt gillar han att göra system. Det tycker jag också om. Och så skrev han den här boken för många år sedan, I Will Teach You to Be Rich. Han har haft, jag tror, sin egen Netflix-serie också med typ samma namn. Men jag tänker att det här inte är någon bokrecension, utan jag har plockat ut några av höjdpunkterna. Jag har plockat fram några av övningarna.

Jan: Det här är inte ett avsnitt om hur jag bygger en bättre portfölj eller hur jag sparar bättre i indexfonder, utan det handlar mer om hur man får ett rikt liv. Lite som han faktiskt också skriver på första sidan: no more stress, no more fights, just a ten-step plan to create your rich life together. Och då är man så här, you had me at hello.

Jan: Det bästa är naturligtvis att köpa boken, men man kan också göra övningarna, pausa och göra dem när vi gör dem. Sen vill jag också göra lite reklam för RikaTillsammans-programmet. Det är inte boken, men målet är samma: hur gör man livet rikare, hur använder man sina pengar för att göra livet rikt för sig själv och sin partner, eller sina barn, eller tillsammans med sitt syskon eller med sina vänner. Det finns länk i beskrivningen. Det är typ sju kvällar varannan vecka, eller nytt för 2025 är att vi gör två heldagar, typ två lördagar i rad.

Studien om vad par egentligen bråkar om

Caroline: Bra, men jag tänker också att om vi ska hoppa rakt in i det. Han börjar boken med en studie från 2009 av Lauren Papp och Mark Cummings, där han säger att det finns mycket myter om att pengar är den största orsaken till skilsmässa. Men då är han så här, nej, det är det inte. De flesta bråk handlar inte om pengar, till skillnad från vad många tror, utan de flesta bråk handlar om barn, om saker man gör eller inte gör hemma. Jag vet inte vad det heter på engelska, chores.

Jan: Ja, sysslor kanske. Och kommunikation, eller brist på kommunikation.

Caroline: Ja, det låter vettigt.

Jan: Och du visade ju mig en sån här, var det inte en TikTok-video?

Caroline: Jo, men det var en sexolog, en svensk sexolog, som jag inte kommer ihåg namnet på nu. Han hade pratat med massa olika par om deras kommunikation. Det som framkom då var att många pratade om logistik, vad de ska äta till middag, sådana saker i vardagen. Men inte särskilt mycket mer djupgående, så här, hur mår du?

Jan: Ja, han var så här typ, att prata om att hämta barnen på dagis eller på träningen, det är inte kommunikation i en relation.

Caroline: Men däremot konstaterade Lauren och Mark att de flesta bara pratar om pengar när det inte fungerar. Och så var det också att pengakonflikter är mycket mer intensiva, mycket mer signifikanta. Man visar upp mer depressivt beteende, typ rädsla, sorg, man går iväg, fysisk obekvämlighet, men är då specifikt argare, både verbalt och non-verbal hostility. Jag vet inte vad man ska säga, fiendskap.

Jan: Men kan det vara så att man vänder ryggen, eller bara slår ut med armarna, eller värre grejer kanske?

Caroline: Ja, går i försvar, defensiveness, personal insult, fysisk aggression, hot och anger jämfört med andra bråk. Så det var mer av det i pengabråk än i det andra. Medan partner, eller kvinnor, ofta visar greater depressive behaviour. Så de var så här, okej, pengabråk är allvarligare, och de uppkommer sällan, för man pratar inte, och ofta blir de då allvarliga.

Ramits insikter från par-podden

Caroline: Sen fortsätter Ramit med saker han har insett från det här programmet han gjorde på Netflix, och från sin podd. Han gör ju mycket podd med par, som jag ibland har tänkt att vi borde göra, och sen ibland tänker jag nej.

Jan: Men han gör det bra. Alltså, jag vet inte, jag tycker att han gör det jättebra.

Caroline: Men då säger han så här: 50 % vet inte vad hushållsinkomsten är, de vet inte vad de tjänar. 90 % vet inte vilka skulder hushållet har. 100 % av dem med kreditkortsskulder har svårt att säga nej till sina barn. Personer som tjänar mycket pengar har svårt att använda och spendera pengarna. Och sen skriver han så här, till och med när deras partner är på väg att skilja sig från dem med motiveringen att de är snåla.

Jan: Så inte ens då. Och jag tänker, det här har vi ju pratat om, sparfällan. Att det är många som gillar att lägga pengarna på hög. Och jag är så här, nja, fast vad är poängen med att dö rikast på kyrkogården? Kanske att vi ibland glömmer bort att det har kostat livsenergi att faktiskt tjäna in pengarna.

Caroline: Sen var det så här att den som tjänar minst i förhållandet nästan alltid är fokuserad på contribution, bidrag, och undrar om deras icke-monetära bidrag är lika mycket värt, lika värdefulla, som pengar, som är mycket mer mätbara och uppskattade i vår omvärld. Sen säger han så här, att många par med kreditkortsskuld har gjort specifika köp såsom Apple Watch och iPads. Män kallar sig för the provider, och kvinnor lär sig ha ett hemligt sparkonto för säkerhets skull.

Jan: Va? Vad har de det till?

Caroline: Ja. Och många bråkar om att handla på M&S.

Jan: Jag vet inte vad M&S är.

Caroline: Det gissar jag är Marks & Spencer.

Jan: Marks & Spencer kanske.

Caroline: Men det handlar sällan om Marks & Spencer, utan om att många spenderar mer än 65 procent av sina pengar på fasta kostnader.

Jan: Och sen, det här håller jag också med om, att nästan alla personer som har andra ekonomiska bekymmer, det handlar nästan alltid om boendet och bilen. Förutom där det är något annat, typ spelskulder eller missbruksbetonade...

Caroline: Ja, men det är ändå stora kostnader kanske, boende och bilen.

Jan: Ja.

En person blir "the money person"

Caroline: Och sen fortsätter han också. Jag tyckte det var spännande att han säger så här, att i 90 % av alla par är det en person som är the money person, som sköter finanserna eller har större och bättre koll. Och att det här många gånger är ett feltänk, eftersom pengar skär igenom hela livet, i allt från vad du äter till vad du gör, till vem du är. Vi delar ju sällan upp så här, ja men du är liksom förälder-personen. Utan det gör man ju tillsammans. Då blir det viktigt att båda personerna är inblandade i pengarna, i finanserna. Han anser att många går genom livet och bråkar om pengarna, när problemet egentligen är att en person har abdikerat.

Jan: Vad tänker du?

Caroline: Ja, men det låter, det är väldigt intressant, och jag börjar tänka så här, hmm, kan jag tillämpa det här på mig själv? Är det så med oss?

Jan: Ja, men är det så med oss?

Caroline: Ja, det har varit så med oss, att du har varit the money person. Pengapersonen. Och jag har typ abdikerat, för jag kan aldrig ha lika bra koll som du, eller dra in lika mycket pengar som du. Ja, du vet, så har det känts för mig.

Jan: Men det är inte riktigt så längre, att du är the money person till 90 procent. Kanske 65 procent.

Caroline: Men jag har nog inte abdikerat, jag har kommit tillbaka.

Jan: Ja.

Caroline: Och då säger han så här, att det också är viktigt för att om man dör, och den ena personen dör först, vilket obviously kan hända. Han skriver också så här, ja, och jag gissar att i vårt förhållande kommer det vara jag. Och då bör den andra, Cassandra, hans fru, veta vad som ska hända med pengarna, hur de ska placeras och hur de är. Och så skriver han så här, det finns många hajar där ute, och jag kommer sitta i himlen och käka popcorn och titta på när Cassandra ger dem fingret.

Jan: Ja, som ringer en änka och bara, vill du placera hos oss?

Caroline: Ja, eller bankerna så här, nu borde du komma in här. Och så kommer han vara så här, hon kommer veta vad hon ska göra med pengarna och kommer ge dem fingret.

Jan: Hon kommer kanske veta det i vilket fall.

Caroline: Men de har nog haft många diskussioner, han och Cassandra. Han säger så här, att båda ska vara duktiga på pengar så att man kan ta hand om dem tillsammans, ungefär som en trädgård. Och att det är roligare att hantera sina pengar tillsammans, eftersom man då planerar och pratar om hur man vill ha livet.

Budget är inte lösningen

Caroline: Och sen, innan vi kommer in på övningarna, eller det diagnostiska testet vi ska göra, säger han att några vanliga återkommande problem är, och det här är så här preaching to the choir, budget är inte en lösning. Det är en taktisk lösning på ett psykologiskt problem, säger han.

Jan: Nej, men det funkar inte bara att dra ner på den där en kaffe mindre om dagen, utan det handlar om, är det brist på gemensam vision? Är det brist på att man inte vet hur mycket pengar man har? Att det bara är ett symtom. Att i stället för att bota symtomet går man på orsaken.

Caroline: Men tycker han då att man kan ha budget tillsammans om man har en gemensam vision?

Jan: Han pratar ju inte om budget. Han gillar, precis som jag, inte en budget, utan han gillar det här Conscious Spending Plan som vi ska prata om. Att fördela dina pengar i potter. Vissa kan argumentera, ja men det är ju en budget. Nej, en budget är ju många gånger snarare, han pratar om att klä framtiden. Lite som jag och Charlie hade ett bonusavsnitt på Patreon om. Mycket budget kan man göra framåtriktat, klä din framtid i siffror, snarare än att titta på vad vi har, vad vi kan dra ner på, vilket är så som många gör budget.

Caroline: Bra.

Jan: Och sen säger han så här, min partner är ointresserad, det är ganska vanligt. Och då säger han, ja men vad är alternativen om din partner är ointresserad? Ska du ge upp? Ska du fortsätta göra som du alltid gjort? Och att du också kan komma 80 % av vägen själv. Han ger konkreta tips på, ja men börja här. Så här kan man ha ett pengamöte. Förvånansvärt mycket av boken är, skulle jag säga, parpsykologi. Alltså så här, börja ett möte med en komplimang. Börja med att ge en intention.

Att skapa förutsättningar för samtalet

Jan: Nästan det jag saknade var tipset jag själv brukar ge ibland. Vi var duktiga på det ett tag. Men det är den här non-violent communication, som är så här, sätt dig i en bil och kör runt. För då är båda i bilen. Man tittar inte på varandra, men man är där, det är inte så mycket annat att göra. Så skapa förutsättningar för det där.

Jan: Jag fick faktiskt ett tips av en kompis, David Zinkvist, som var så här, ja men du vet, man kan lägga pussel. Det är ungefär samma sak. Man är där, man är på samma ställe, man lägger pussel, man behöver inte titta på varandra, man behöver inte prata, men det kan komma upp saker.

Caroline: Ja, bra tips.

Jan: Och prata om många av de här frågorna som kommer komma upp sen i övningarna.

Caroline: Tänkte jag. Så tanken där var att man skulle komma mjukt in på pengar, om man vill diskutera det med varandra. Det är lite känsligt, antar jag.

Jan: Ja, men exakt. Att det behöver inte vara jobbigt att prata om pengar. Man säger så här, vi kommer ha privilegiet och möjligheten att ha många samtal om pengar, om hur vi vill använda dem för att göra livet rikare, och vi kommer ha möjligheten att prata om det här resten av livet. Och att det är ett privilegium.

Jan: I början är det ovant, så använd stödhjul, provprata och säg så här, nej men jag känner mig nervös, och jag tror att det här hade gjort skillnad för oss. Jag vill att vi ska hitta på roliga saker tillsammans. Och inte börja i stället så här, du, vad är det här för ett kvitto? Eller, du, nu behöver jag prata med dig. Jag vet inte hur vi ska ha råd. Vi kommer in på det allvarliga direkt.

Caroline: Ja, men exakt. Alltså, till exempel att ställa en sån här fråga, nu hittar jag på, det är inte från boken, men så här, vad kan jag göra för att det skulle vara enklare att prata om pengar? Vad skulle behöva finnas för att vi skulle kunna ha ett positivt samtal om pengar? Hur kan vi prata om drömmar? Vilka ekonomiska värderingar vill vi ge till våra barn? Jag tycker det låter jättefint.

När det är svårt att börja prata

Caroline: Vi ska egentligen inte hålla på och recensera boken så mycket, men jag tänker också att det kan vara svårt, beroende på vilka personer som är tillsammans, och hur länge man har haft problem, och den ena har gjort si och den andra har gjort så. Man har inte haft en gemensam vision. Är du med, att det kanske kan vara så att någon bara går från pusslet?

Jan: Ja, ja.

Caroline: Hur hanterar man det? Det kanske är en långsam process. Jag vet inte.

Jan: Första mötet skulle kunna vara så här, gör det enkelt. Nu ska vi ha ett möte, det här mötet kommer vara grymt, vi kommer ha jätteroligt. Okej, hur känner jag kring pengar? Så här känner jag kring pengar. Och sen kan man fråga den andra, hur känner du kring pengar?

Caroline: Man kanske först ska fråga den som brukar gå iväg från pusslet.

Jan: Nej, man börjar prata själv först.

Caroline: Okej, man börjar prata själv först.

Jan: Ja, börjar prata först. Och sen skulle man säga, och jag skulle vilja känna så här kring pengar. Hur skulle du vilja känna kring pengar? Och sen, färdigt.

Caroline: Okej, och sen är mötet slut.

Jan: Sen är mötet slut.

Caroline: Jag fattar.

Jan: Och där kan ju vi, som han säger, har ni ett stående möte kring ekonomi varje månad?

Caroline: Ja, det har ju inte vi.

Jan: Nej, det har inte vi.

Caroline: Nej.

Jan: Och inte hans sådana poddpar heller.

Caroline: Nej.

Det diagnostiska testet

Jan: Men då har han en fråga. Det här är egentligen inte första... Vi testar det diagnostiska testet. Då säger han så här, under vårt senaste samtal om pengar, okej, startade vi med en komplimang? Jag vet inte. När hade vi det senaste samtalet om pengar?

Caroline: Jag tror det var igår. När du frågade.

Jan: Hur många månader har vi lagt in i Spirecta, det här balansverktyget? Så här, startade vi med en komplimang?

Caroline: Nej, vi startar inte med en komplimang.

Jan: Log vi?

Caroline: Nej.

Jan: Ja, jag vet inte.

Caroline: Var inte så jävla snygg.

Jan: Skrattade vi?

Caroline: Nej.

Jan: Rörde vi varandra?

Caroline: Nej.

Jan: High fivade vi?

Caroline: Nej.

Jan: Deltog båda?

Caroline: Båda deltog. Ja, ish.

Jan: Höjde rösten?

Caroline: Nej.

Jan: Nej. Blev arga men hängde kvar?

Caroline: Nej.

Jan: Skammade varandra?

Caroline: Nej.

Jan: Anklagade varandra?

Caroline: Nej.

Jan: Nej. Firade en vinst?

Caroline: Nej.

Jan: Nej. Vi är helt värdelösa.

Caroline: Vi är inte helt värdelösa, vi har inte skammat varandra i alla fall.

Hur beskriver vi vårt förhållningssätt?

Jan: Okej. Vad beskriver ert förhållningssätt till pengar som par?

Caroline: Mm.

Jan: Icke existerande?

Caroline: Nej.

Jan: Nej, det skulle jag inte heller säga. Obalanserat?

Caroline: Jag vet inte. Vad finns det fler för sådana?

Jan: Ja, det finns kaotiskt.

Caroline: Nej, inte kaotiskt.

Jan: Lugnt.

Caroline: Lugnt, ja.

Jan: Kirurgiskt? Nej. Ansträngt.

Caroline: Nej.

Jan: På bättringsvägen.

Caroline: Jag vet inte. Men alltså det är nog inte...

Jan: Ja, fast jag skulle ändå säga, i vissa avseenden absolut ansträngt. Skulle jag ändå säga.

Caroline: Hur då? Tänker du att det är ansträngt?

Jan: Ja, men vi har väldigt olika syn på vissa saker.

Caroline: Ja, det kanske det kan vara så. Har vi koll?

Jan: Ibland.

Caroline: Ja, jo, jag skulle ändå säga att vi har koll.

Jan: Vad sa vi där på obalanserat då? En person tar hela ansvaret? Eller tar större ansvar?

Caroline: Kanske tar större ansvar. Men inte hela ansvaret. Vi försöker ju hjälpas åt och ha koll.

Alltid, ibland eller aldrig

Jan: Okej. Så vi ska ta här. Alltid, ibland eller aldrig. Ansvarsalternativen. Prata proaktivt om pengar. Aldrig eller?

Caroline: Va? Vi pratar ibland om pengar. Men då är det oftast framåtriktat och proaktivt.

Jan: Ja, så jag skulle säga så här. Ja, jag bara testade. Jag bara provade. Om det var aldrig. Ignorera pengaproblem tills de exploderar.

Caroline: Nej.

Jan: Nej, aldrig. Lär våra barn aktivt om pengar?

Caroline: Ja. Alltid, ja.

Jan: Diskuterar vem vi kan se som förebilder inom pengar?

Caroline: Nej, aldrig.

Jan: Aldrig. Associerar pengar med stress?

Caroline: Ibland kanske?

Jan: Ja, men ibland. Absolut. Jag gör ju det ibland. Men det är min företagarsida där. Följer löpande upp utgifter och kostnader.

Caroline: Ibland.

Jan: Ja, för det mesta. Låter våra barndomsupplevelser påverka hur vi känner kring pengar.

Caroline: Ibland.

Jan: Ja, ja, jo, okej.

Caroline: Ja, men du kan väl inte säga aldrig.

Jan: Jag säger det genom ett exempel.

Caroline: Nej, men alltså.

Jan: Inte lika mycket för mig som förr. Förr var jag verkligen så ångestfylld kring pengar. Och det har jag ju ändå kunnat jobba bort. Men ibland kan jag ändå känna så. Oh, vad mycket jag spenderar nu. Det kanske inte var så bra. Så då kommer ett sånt mönster tillbaka.

Caroline: Att man ska vara sparsam och snål. Det är ju ett mönster.

Jan: Ja. Jag tycker så här, det dyker upp. Jag agerar inte så mycket på det. Jag är fortfarande ibland på den där att... å, dyrt i delikatessen. Men nu är jag så här, jag kan ändå stå i delikatessen och prata med tjejen där. Bara, kan jag få den salamin och den salamin.

Automatisering och planer

Jan: Gör korta och långsiktiga planer. Alltid, ibland eller aldrig.

Caroline: Ibland.

Jan: Ibland, ja.

Caroline: Ja, ja, jo.

Jan: Automatiserat stora delar av vår ekonomi.

Caroline: Jag vet inte vad det betyder.

Jan: Vi har ju automatiserat vårt sparande. Alltså investerande.

Caroline: Ja, jag skulle säga absolut.

Jan: Vi har automatiserat räkningar, sparande, placeringar, ombalansering. You name it. Hela fondrobotgrejen är ju en automatisering.

Caroline: Jo, jag vet, men jag tänker, räkningarna måste man ju ändå godkänna. Det är inte bara som att det dras.

Jan: Ja, men det är ju för att det inte går.

Caroline: Okej, det är så nära automatiserat man kommer.

Jan: Men det jag tycker ändå, om jag ska loopa tillbaka. Jag tycker ändå det är ganska trist så här, under vårt senaste samtal startade vi med en komplimang, nej. Log, nej. Skrattade, nej. Rörde vid varandra, nej. High fivade, nej. Båda deltog, ja. Höjde rösten, nej. Det var inget dramatiskt samtal. Vi är inte så här, blev arga och gick iväg, eller anklagade varandra. Men det känns... Vi gör inte de negativa grejerna. Vi skammar inte varandra, och vi blev inte arga och hängde iväg eller gick iväg. Men jag tycker ändå det är ganska trist att vi inte startar med en komplimang. Vi ler inte, vi skrattar inte, vi rör inte vid varandra, vi high fivar inte. Tänk om det nu kanske är tydligt för oss att vi kan göra det.

Caroline: Ja.

Tre saker jag är tacksam för

Jan: Okej. Tre pengarelaterade saker jag är tacksam för hos min partner.

Caroline: Mm. Nej, men det är att du var så intresserad av pengar från början. Och jag har också blivit intresserad då. Att du är ganska så... vad ska man säga? Jag tycker ändå du är ganska lugn med pengar. Det tycker jag. Och att du inte är snål.

Jan: Ja. Så går vi vidare.

Caroline: Nej, jag bara skojar.

Jan: Nej, men jag gillar det. Jag gillar "tre pengarelaterade grejer jag är tacksam för hos min partner". Nej, men du är klok med pengar. Absolut. Och du är inte så här, åh, nu ska vi ha heminredning, åh, där är pengar på kontot. Du är inte sån. Du är ändå väldigt genomtänkt.

Caroline: Jag kan säga så här, att heminredningen sker ju inte därför att jag är rädd för att det ska vara dyrt. Så jag skulle ju vilja. Men det är för mycket ångest kring att det blir dyrt. Och just heminredning också, om jag bara ska ta den lilla parentesen här. Det är ju mycket att testa innan man fattar vad som blir bra. Jag bara, å, kan man skicka tillbaka den där soffan? Är du med?

Jan: Ja.

Caroline: Så vi är inte där.

Jan: Nej. Nej, men sen gillar jag ändå så här också att du har, ja, du vill lägga pengar på hög. Och vi har ändå liksom...

Caroline: Kan du ibland vara så här, varför vill du det?

Jan: Ja, men för att ibland upplever jag att du inte är så balanserad kring det. Och sen upplever jag också så här att du ändå har hängt med mig med alla sådana onoterade och konstiga grejer vi har gjort under åren.

Caroline: Ja, men jag har hängt med. Men nu har jag ju sagt att nu är det slut på dem. Vi har ju allvarliga samtal, som vi tyvärr inte börjar med en komplimang. Där jag har sagt så, vadå, ska vi lägga in mer pengar i det här? Du bara, ja, alltså annars kommer vi bli utspädda, och bla bla bla. Och då har jag ju inte känt någon superglädje över det. Så det får jag erkänna.

Jan: Men det är ju bättre. Sen två år tillbaka har vi städat ut, och nu verkar det ju vara så att vi under 2025 kommer ur ytterligare två gamla sådana här surdegar.

Tre saker som håller mig vaken om natten

Jan: Okej, tre pengarelaterade saker som håller mig vaken om natten.

Caroline: Ja, vad kan man göra? Jag håller mig ju inte vaken om natten för pengar. Det är ju också för att vi har samma filosofi. Vi vill ha det på hög. Vi vill ha det i indexfonder. Jag håller mig inte vaken på natten för pengarnas skull. Du då?

Jan: Nej, men jag är väl... Jag tror jag har den här företagarsjukan, att varje månad måste gå plus. Och jag tycker det är jobbigt när det inte går plus. Ja, men det är väl nog det. Även om jag fattar att det varje månad inte behöver gå plus, så är det så att jag vill att den ska gå plus. Så det är mest... Det är inte så mycket privat. Det mesta annat har jag fixat. Och om något skulle hända, tänker jag så här, vi har bra försäkringar och sånt. Nej, där är inte så mycket. Nej, men det är det här, gå plus. Så jag fattar ju att jag kommer ha problem sen när det ska vara så här, nej, men nu kommer inte månaden gå plus.

Caroline: Alltså du menar när du pensionerar dig?

Jan: Ja, eller något. Ett stort antal år.

Caroline: Men ligger du inte vaken och tänker på hur vi ska klara det här med bil och sånt?

Jan: Vadå bil?

Caroline: Ja, men vi är ju billösa egentligen.

Jan: Jaså, nej. Nej. Nej, nej, nej, det gör jag inte. Och det kommer väl i ett nytt avsnitt. Vi ska spela in ett nytt avsnitt med Erik. Men den stora insikten där är ju att vi inte hade behövt bil om det inte var för barnen. Och sen är det också lätt att skylla på barnen. Men nej, det återkommer vi till i ett annat avsnitt. Med bilexperten Erik.

Caroline: Bra.

Likgiltighet, undvikande eller samsyn?

Jan: Vilka av följande påståenden gäller dina pengakonversationer? Likgiltighet?

Caroline: Ja, nej. Nej.

Jan: Undvikande?

Caroline: Nej.

Jan: Samsyn?

Caroline: Ja, eller jag vet inte. Samsyn med dig alltså?

Jan: Ja.

Caroline: Ja, det är väl hyfsat samsyn.

Jan: Ja, vad skulle du säga i procent?

Caroline: 30 %.

Jan: 30 % samsyn? Har vi 70 % osamsyn?

Caroline: Kan vara.

Jan: Va? Då har man ju inte samsyn. Det är ju mindre än hälften. Har vi mer samsyn?

Caroline: Ja, men det är väl nog de här investeringarna ibland. Kanske.

Jan: Alltså, nu vet jag inte, jag skulle säga att vi har typ 70–80 % samsyn. Men vänta, vad pratar vi om egentligen nu?

Caroline: Vår gemensamma ekonomi.

Jan: Vilka av följande påståenden gäller dina pengakonversationer? Likgiltighet?

Caroline: Nej, vi är inte likgiltiga.

Jan: Undvikande?

Caroline: Nej, det är vi inte heller.

Jan: Har vi samsyn?

Caroline: Ja, men jag tycker ju att huset är lite för dyrt. Och du tycker, ja, men det är okej. Till exempel.

Jan: Då har vi inte samsyn.

Caroline: Jo, absolut. Men betyder det... andra saker är det där vi inte har samsyn. För jag tror nämligen inte att en flytt till en lägenhet, om vi räknar på allting, kommer bli billigare än huset.

Jan: Nej, jag förstår det, men det är nog... Ja, jag vet inte. Det är i mitt huvud i alla fall.

Frustration kring vardagsekonomin

Jan: Jobbigt?

Caroline: Ja, alltså så här, vilka följande påståenden gäller dina konversationer? Det är jobbigt. Nej.

Jan: Frustration?

Caroline: Ja, ibland.

Jan: Säg något mer. Men frustration kring vad? Vår ekonomi?

Caroline: Ja, men alltså det kan ju vara... Nej, men om jag då har tänkt så, okej, nu ska jag vara lite så här. På ICA ska jag inte handla de dyraste grejerna. Okej, så har jag i mitt eget huvud gjort en sån här, vi ska leva lite billigare nu. Och så har jag inte kommunicerat det med dig, naturligtvis.

Jan: Ja, och sen går du till ICA och köper det som du vill ha. Och så blir jag så här, va? Men alltså...

Caroline: Ja visst ja, jag har ju inte sagt det till Jan att vi skulle leva lite billigare. Okej. Nu kommer frustrationen, och inte på dig, utan så. För att jag är dålig på att kommunicera till dig. Och jag vet att jag är dålig på att kommunicera just det här. För du är så här, nej men alltså det behöver vi inte. När jag är så här, vi kan göra sådana här kikärtsgryta och sådana saker. Och du är så här, nej, det behöver vi inte.

Jan: Ja.

Caroline: Och du då?

Jan: Nej, men ibland frustration för att jag upplever att du argumenterar känslomässigt kring vissa saker.

Caroline: Som vadå till exempel?

Jan: Nej, men som min... det har blivit bättre, absolut. Men jag upplever fortfarande att du inte skiljer på resultat och balansräkning.

Caroline: Ja, ja. Jag har absolut en mental bokföring, och jag vill ha den. Så jag vill inte tänka på pengarna som vi har liggandes i globala indexfonder. För de är ju där för att växa. Så då tänker jag, det som är på kontot, det är det vi har. Och så tycker du att det är fel, feltänk.

Jan: Ja, i vissa avseenden, ja.

Käpphästar och lägenhetskalkylen

Caroline: Ja, så att det upplever jag. Och sen upplever jag också att du håller fast vid vissa sådana här käpphästar. Som jag är så här, men bara räkna på det.

Jan: Vadå för käpphästar?

Caroline: Ja, men som den här lägenhetsbiten. Alltså, vi kommer till det sen, en övning sen. Om tio år, var bor vi? Och jag har faktiskt inte... det är inte så att vi bor i hus, utan jag har faktiskt vårt läge. Så jag är absolut med på tåget med att byta boende. Men när jag räknar på det får jag inte ihop det just nu, till att bli billigare. Vilket du är helt så här, åh, du vet, vi kan flytta till en lägenhet, och så kommer vi spara så mycket pengar. Och jag bara så här, nej, vi kommer inte spara ett skit. Tvärtom kommer vi ta risk, ska vi bo i någon bostadsrättsförening.

Jan: Jag tänkte hyresrätt faktiskt. Där man inte behöver lägga 1,2 miljoner på en tioårsperiod på renovering. Bara i huset. Och sen kostar trädgården massa pengar. Nu höll jag på att riskera livet i vårt aprikosträd. För att jag skulle klippa det själv.

Caroline: Ja.

Jan: Etc.

Caroline: Men vi kan diskutera det. Jag får väl räkna på det.

Jan: Du tycker att du ska räkna på det.

Caroline: Jag tycker att du ska räkna på det.

Jan: Absolut.

Caroline: Bra.

Jan: Ilska.

Caroline: Ja, det kan det vara.

Jan: Va?

Caroline: När man blir arg över att du inte förstår att det är bättre att bo i lägenhet.

Jan: Okej.

Synkad eller inte synkad kring pengar

Jan: Vad är ett exempel de senaste 30–60 dagarna där du och din partner inte var samspelta kring pengar? Vad hände?

Caroline: Det är nog det här med huskostnaden.

Jan: Okej, bra. Om du och din partner skulle bli synkade kring pengar, hur skulle det kännas och se ut?

Caroline: Jo, men det skulle ju vara skönt.

Jan: Ja. Spänning.

Caroline: Nej.

Jan: Beslutsfattande.

Caroline: Ja.

Jan: Prokrastinering.

Caroline: Ja. Men det är ju att jag prokrastinerar ibland att lägga in inkomst och utgifter i vårt sånt verktyg. Spirecta, så det går ju ändå ganska snabbt. Men ändå ska man prokrastinera.

Jan: Ja. Spinning.

Caroline: Alltså så här, prata om annat. Vad sa du, spinning?

Jan: Ja, jag vet inte, han kallade det spinning. Vi blir avbrutna, barnet kommer till. Tacksamhet.

Caroline: Nja, inte just då, nej.

Jan: Åstadkommanden.

Caroline: Nej.

Jan: Förvirring.

Caroline: Nej.

Jan: Spänt.

Caroline: Ja, men du får också svara på det här om du har något annat svar.

Jan: Nej, men jag är tillbaka där. Jag tycker så här, ja, alltså så här. Vi får shit done. Så känner jag. Men det är ju inget roligt. Alltså, det är ju inte teamwork, det är inte entusiasm, det är inte tacksamhet. Det kommer inte från något roligt ställe. Är väl min insikt. Att det är inte så, åh, nu har vi nått det här målet. Eller, åh, nu är det så här mycket pengar på kontot. Eller, åh, nu gör vi det här. Utan jag vet inte, det handlar väl mest om så här, åh, det förväntas. Det förväntas att det ska vara där.

Caroline: Men jag tänker också att man kan ju skifta fokus och säga, nu har vi de här målen. Och i sista... söndagen i månaden ska vi titta på det. Alltså att man får skifta aktivt, skifta fokus och säga, vi ska titta på det och fira. Och gör man inte det, så kan det nog vara så att det bara ska förväntas.

Vilka pengasignaler sänder vi till barnen?

Jan: När det gäller barnen, vilka pengasignaler sänder vi?

Caroline: Ja, det är nog lite olika.

Jan: Okej. Pengar är något stressigt.

Caroline: Nej.

Jan: Vi är komfortabla med våra pengar, våra finanser.

Caroline: Ja, det tror jag.

Jan: Vi pratar inte om pengar.

Caroline: Nej.

Jan: Vi jobbar hårt och vi förtjänar att ha lite kul.

Caroline: Jag tror inte heller att vi har det.

Jan: Nej, det tror inte jag heller. Pengar är bara något som mamma och pappa håller på med.

Caroline: Nej. Samtidigt så är det ju det.

Jan: Jag vet inte. Vad tänker du där?

Caroline: Jag tror nog jag pratar mer pengar med barnen än vad du gör. Du var ju upprörd häromdagen när Elsa kom och skulle ha Swish, 60 kronor till sitt konto.

Jan: Jo, men det var för att hon tyckte att hon skulle ta ut ur diskmaskinen. Då ska hon få Swish.

Caroline: Jag är ju mer så att, ja men vi gör det tillsammans. Swish kan man få för andra grejer. Men jag pratar också pengar med barnen. Fast väldigt så low key. Om jag har en bot till biblioteket, då säger jag så här, nu har jag tio spänn i bot till biblioteket. Så säger jag, Elsa, ska vi gå och betala den boten? Vadå för bot? Hon tycker det är jättespännande med de här böterna. Och så berättar jag hur det går till. Att de inte kommer i tid med böckerna. Det är bara sådana smågrejer i vardagen. Och hon tycker det är jättekul med böter. Hon tittar på bilar och säger att han har fått en bot.

Jan: Okej, det hade jag ingen aning om.

Caroline: Och så kan man berätta att man får betala för att man stod fel. Och då går de pengarna till bla bla bla. Delvis till det parkeringsföretaget och delvis till kommunen, antar jag. Jag gillar att prata om pengar. Som att så funkar det i världen.

Jan: Ja, okej, bra.

Pengar är bråk, eller hittar vi alltid sätt?

Jan: Pengar är lika med bråk.

Caroline: Nej.

Jan: Vi hittar alltid sätt att få det att fungera.

Caroline: Ja.

Jan: Ja, jag tolkar det ju så att man trollar med knäna. Vi trollar ju inte så mycket med knäna.

Caroline: Nej, nej, okej.

Jan: Det finns aldrig tillräckligt med pengar.

Caroline: Nej, jag vet inte om vi signalerar det till vårt barn.

Jan: Nej, det tror jag inte heller. Utan tvärtom skulle jag vara så här, att det finns alltid pengar. Det finns alltid pengar för utbildning. Jag vet inte riktigt varför den här kom med. Det kändes väldigt specifikt. För utbildning.

Caroline: Men det är väl för att Ramit säger att man ska vara väldigt noga med att sätta av pengar varje år. För sin egen utveckling och utbildning, och man går kurs kanske.

Jan: Alltså för mig är det så här. Visst, det finns nästan alltid pengar för det mesta. Förutom den enda diskussionen jag hade här med Freja häromveckan. Var ju så här att hon är väldigt engagerad nu i vår bilkonversation. Att hon har vissa åsikter. Och då hade hon tittat på bil. Hon har tydligen snöat in på sådana här sportbilar. Och så här Porsche. Men det är ju liksom tonåringar som gör det. Och så var jag så här, nej, men jag är inte beredd att köpa en Porsche. Så då hade vi diskussioner om varför. Och så var hon så här, för att vi inte har råd. Jag bara, jo, vi har råd med en Porsche. Men jag är inte beredd att lägga de timmarna i livsenergi som det krävs för att ha en Porsche. Att det är för många timmar jobb för att det ska vara värt det. Och så sa jag så här, då hade jag lika gärna kunnat köpa den nya Range Rover, som jag tycker är jättesnygg. Så hade vi ett samtal om det. Men den är så här 3,2 miljoner.

Caroline: Jag har också pratat med henne om Porschar faktiskt. Och då har jag sagt så här, man får väldigt lite för grundnivån. Att man måste lägga till massa pengar för att få extra kollisionsstöd i baksätet. Det är jag inte okej med.

Jan: Rumpvärme bak kostar väl så här 7 000?

Roligt utan pengar, och välgörenhet

Jan: Bäst att vi inte frågar våra föräldrar om något?

Caroline: Nej.

Jan: Ibland behöver vi inte spendera mycket pengar för att ha roligt.

Caroline: Det vet jag inte om vi signalerar faktiskt. Det vill jag gärna signalera, att saker kan vara gratis.

Jan: Men människor som vi kommer alltid ha skulder.

Caroline: Nej.

Jan: Att vara hjälpa andra och välgörenhet.

Caroline: Ja.

Jan: Signalerar vi det?

Caroline: Ja, vi pratar kanske inte så mycket. Nej, vi signalerar kanske inte det. Vi håller på med det, men vi signalerar nog inte med det.

Jan: Pengar är något för vuxna, inte för barn.

Caroline: Nej.

Jan: Vi är kreativa, vi löser det alltid på något sätt.

Caroline: Nej.

Jan: Nej, inte heller. Man behöver inte ha ett fancy liv för att vara lycklig.

Caroline: Det försöker jag signalera.

Jan: Ja. Pengar är något vi pratar öppet om. Vi spenderar extravagant på det som är viktigt och är snåla med det som inte är det.

Caroline: Men jag lever inte så.

Jan: Nej.

Caroline: Vadå då?

Jan: Nej, men jag gör inte så. Eftersom jag är i en ekonomi där någon annan vill spendera extravagant på något. Och så vill inte jag det. Och så har man den obalansen. Är du med?

Vad jag skulle vilja spendera på

Caroline: Nej, jag är inte alls så viss. Du får vara konkret.

Jan: Nej, men det kanske är mer som att jag går och tänker på det, men inte pratar så mycket om det.

Caroline: Du får konkretisera det.

Jan: Ja, men som... jag skulle vilja ha en lägenhet. Jag skulle vilja ha Norrgavel-möbler där. Jag skulle vilja ha fin belysning. Kanske till och med hjälp med inredningen. En balkong. Men är vi där? Nej, det är vi inte. För att jag tänker så. Jag tar oss inte ditåt. För att jag har andra som vill åt ett annat håll. Och då blir det som att jag spenderar inte extravagant på det. För vi har ju annat som kostar pengar åt det hållet, det tänker jag.

Caroline: Ja, ja, okej.

Jan: Och skaffar vi en bil, så kommer det också vara så. Här, Norrgavel-inredningen längre och längre bort från mig. Men jag måste ju ta eget ansvar för att vi kommer dit.

Caroline: Ja.

Jan: Ja.

Caroline: Ja, ja, alltså. Vi får ett separat möte om den här lägenheten. Men alltså du försöker hela tiden sälja in lägenheten till mig som att det kommer bli billigare.

Jan: Nej, men så här tänker jag. Ja. Jag vill ha små kostnader i det dagliga livet.

Caroline: Ja, det vill jag också. Leva för små kostnader.

Jan: Att det inte ska kosta så mycket att ha ett boende. Jag vill inte ha någonting som kostar. Som det måste dras pengar varje månad för att jag har det. Det kan vara så att en bil är fine. Men så... Så att jag kan lägga pengar på sånt som jag tycker om och som är fint.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Är du med?

Caroline: Och då kan det vara inredning till exempel. Eller något annat. Det är nog så jag skulle vilja ha det. Tror jag. Men sen i vårt liv har vi massvis med andra kostnader. Som jag nog helst skulle vilja välja bort. Och jag vet inte hur realistiskt det är.

Bil, hus och alla kostnaderna

Jan: Ja, samma. Det var ju ändå du som kom så här, 2025, jag vill ha en bil.

Caroline: Ja, men jag sa ju att en bil kanske är okej. Vad det skulle kunna vara. Nej, men det är så, allt som vi behöver här till huset och trädgården. Alla dessa kostnader. Så vi behöver någon jädra häcksax. Elektrisk häcksax. Alltså vi behöver fixa staketet. Det kommer också kosta pengar. Och så tycker jag inte det är så himla kul med de kostnaderna.

Jan: Ja, jag håller med.

Caroline: För då kan jag inte köpa några gavelmöbler. Helst på Marketplace.

Jan: Ja. Hur känner du med den frågan?

Caroline: Alltså vilken fråga?

Jan: Ja, men den, spenderar du extravagant på det du vill, och är brutalt snål på det som du inte vill ha i livet?

Caroline: Ja, men hyfsat. Det tycker jag ändå. Jag lägger inte så mycket pengar på kläder. Jag lägger inte så mycket pengar på... Alltså jag lägger egentligen inte så mycket pengar på saker.

Jan: Det jag lägger pengar på är teknikprylar.

Caroline: Ja.

Jan: Ja, och där lägger jag väl en hel del. Men å andra sidan är det också så här... Ja, ja, men det gör jag inom ramen för företaget. För det är oftast någon så här ny mikrofonställning. Till kameran här. För att ljudet ska bli bättre. Så jag slipper lägga så mycket tid i efterbearbetning.

Caroline: Nej.

Take away: den där lägenheten

Jan: Nej, men så här. Take away från det här avsnittet för oss själva.

Caroline: Den där lägenheten. Men jag tror att vi har helt... Men jag vill inte få en take away.

Jan: Jo, men för mig är det. För jag stör mig alltid på att det kommer bli billigare. Jag är så här, nej, det kommer inte bli billigare. Det kommer bli annorlunda. Men det kommer inte bli billigare. Och så är jag så här, men räkna på det själv.

Caroline: Så får vi göra en sån här "räkna på det"-avsnitt. Och så får du komma tillbaka. Ja, jag kan öppna en excelfil där jag kan lägga in allting som hör till huset.

Jan: Vi tar tid till... Vi tar tid att styra våra pengar så att de inte styr oss. Sant eller falskt?

Caroline: Vi har väl tagit tid till det, för att det inte ska... Eller jag vet inte.

Jan: Vilka pengasignaler sänder vi till barnen? Vi tar tid att styra våra pengar så att de inte styr oss.

Caroline: Jaha. Nej, det vet jag inte hur vi gör.

Jan: Ja, men du pluggar ju, och du gör massa saker.

Caroline: Jag vet inte hur du menar där.

Jan: Okej, det kanske är så. Pengarna inte styr oss.

Caroline: Ja.

När barnen blir äldre

Jan: När barnen blir äldre blir de mer involverade i pengar.

Caroline: Absolut.

Jan: Vi tar beslut kring pengar tidigt eftersom det lönar sig i längden.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Eller du ser skeptisk ut.

Caroline: Nej, jag vet inte vad det betyder.

Jan: Ja, men vi sitter inte och väntar så här, nu måste vi köpa det här på avbetalning. Eller vi investerar pengar i förväg. Och sånt.

Caroline: Det är okej att ställa frågor om pengar som barn.

Jan: Ja.

Caroline: Investeringar är där riktiga förmögenheter skapas.

Jan: Ja. Både och. För vi har ju pratat... Freja har ju pratat med en vän till oss om det här med var riktiga förmögenheter skapas.

Caroline: Ja.

Jan: Det är ju inte bara investeringar, det är det ju inte.

Caroline: Nej, utan det är entreprenörskap. Det handlar om att tjäna pengar för att kunna investera pengar.

Jan: Ja, absolut. Okej.

Tre önskemål för framtida samtal

Jan: Tre önskemål för framtida samtal om pengar. Jag hoppas att jag kan bli bättre på att visa upp bevis för det jag tror.

Caroline: Vad tänker du då?

Jan: Ja, ja, okej.

Caroline: Du får ta nästa, så kan jag svara sen.

Jan: Jag skulle önska att min partner kan bli bättre på att inte argumentera mot mig. Bevis läggs fram till slut.

Caroline: Okej, så du önskar att jag skulle bli mer nyfiken? Att det inte bara är så här, såga den, nej?

Jan: Okej.

Caroline: Jag hoppas att vi båda skulle kunna bli bättre på att lyssna på varandra och tillsammans säga så här, men så här kan vägen se ut framåt.

Jan: Okej.

Caroline: Så här skulle vi kunna göra. Då får du vad du vill, och jag får, så blir det bra.

Jan: Okej.

Caroline: Inte bara ena eller andra sättet.

Jan: Så jag hoppas att jag kan bli bättre på... Jag hade velat ha mycket mer teamwork, gemensamt, gemensamt projekt, fira, åstadkomma. Ja, men jag upplever mig lite ensam i det. Jag upplever att det inte är så roligt, det är inte så lustfyllt. Så det hoppas jag. Jag önskar att min partner kunde bli bättre på att göra det tillsammans. Jag har nog en längtan efter det. Jag hoppas att vi båda skulle kunna bli bättre på samma sak.

Caroline: Men det är väldigt diffust vad du menar tillsammans. Vilket då? Vadå? Vad ska vi göra tillsammans? Vi har ju vårt hushåll tillsammans. Vi har ju vår ekonomi tillsammans.

Jan: Jo, men det är ändå inte som att vi firar framgångar. Det är inte som att jag kommer till dig och säger, nu har det här hänt. Utan det blir någon sån här inkludering. Ja, där kom ett mejl. Vi kommer kunna kliva av den här investeringen. Men det är inte så här high five eller...

Caroline: Okej, mer glädje tänker du. Ja, bra.

Temat: lägenheten och bristen på glädje

Jan: Från våra svar ovan tänker jag att... Jag vet inte. Vad tänker du?

Caroline: Nej, men för mig är det samma. Det är så här, temat här, nu blir det tjatigt, men så här, lägenhet är obviously en grej. Och det andra är så här, att det är inte så lustfyllt. För oss har det blivit en... okej, det här är ändå någonting man gör. Det är liksom ändå ganska naturligt i vårt förhållande.

Jan: Med ekonomin, tänker du?

Caroline: Med ekonomi och investeringar. Men det är inte så lustfyllt. Det är inga high fives. Det är inget firande. Det är nästan på nivån så här, det är inte ett problem. Pratar vi inte om det? Hade det varit ett problem hade vi behövt lägga fokus på det. Men eftersom det nu funkar, så är det så här.

Jan: Men varför tror du inte vi high fivar och sånt då? Varför har det blivit så?

Caroline: Jag vet inte. I don't know. Vad tror du?

Jan: Nej, men lite rutin tror jag. Att man måste aktivt... Om man är i en rutin, så måste man aktivt ta sig till en annan rutin.

Caroline: Nej, men jag tror att det har blivit... Det jag tar med mig, alltså hans angreppssätt är ju mycket så här. Ger ni varandra komplimanger? Firar ni? Ger ni high five? Nej, jag har inte ens tänkt på att man kan göra det. Utan jag har tänkt så här, ja men det där är ungefär som så här, har barnen kläder, har barnen jacka, vinterjacka. Så är man så här, ja, barnen har en vinterjacka. Det är inte så, ja, barnen har en vinterjacka, high five!

Det lilla firandet och kärleken i det

Jan: Nej, men det är inte så. Om jag har fixat en vinterjacka till vårt ena barn, och du typ inte märker det ens, så är det ju lite trist. Men om du frågar om det, så är det som att du bekymrar dig för att jag inte har gjort mitt jobb. Och så är det ju inte ens så. Ja, men vad bra att du tog hand om det. För jag kom bara på det. Skitbra, Caroline. Utan det är bara en nisch. Man behöver inte ha någon slags raketuppskjutning. Men visst hade det varit roligt?

Caroline: Nej, det hade det inte varit. Utan det är det lilla. Alltså jag skiter i raketer.

Jan: Behöver inte vara raketer.

Caroline: För det är så överdrivet.

Jan: Men hade inte det blivit roligare?

Caroline: Nej. För nu är det så här, så där är det ju lite tråkigt.

Jan: Nej, men det finns en kärlek i att säga så här, gud vad bra att du fixade det. För jag hade nämligen inte ens tänkt på det. Och nu blev det kallt helt plötsligt. Jag är så glad att du fixade det. Och då finns det mycket kärlek i det.

Caroline: Okej, jag är med. Det kanske är därför som vi inte har teamwork. Du vill ha det på ett visst sätt, och jag vill ha det på ett annat sätt.

Jan: Okej, nu är jag kanske så här kille. Men du vet, jag kan sakna böghög. Jag vet inte vad det är för någonting. Det låter helt opolitiskt korrekt.

Caroline: Ja, men, ja, då kanske det är. Är det så när en fotbollsspelare har gjort mål, och så bara kastar de sig på varandra och är glada?

Jan: Ja, och gör segergester.

Caroline: Då får du väl spela i korpen eller något då. Det kan du nog inte få med en kvinna, John.

Kakan vi aldrig smakar på

Jan: Nej, alltså jag fattar det. Men jag...

Caroline: Du vill ha själva känslan, eller?

Jan: Nej, men jag är så här, Caroline. Alltså det är så här, om vi ska ta det till allt annat. Det är som att vi bakar en kaka hela tiden som vi aldrig smakar på. Vi flyttar hela tiden målsnöret.

Caroline: Jag vet inte om vi har flyttat någon målstolpe. Jag vet inte. Var flyttar du den då?

Jan: Ja, men vad har du sagt? Shit, vi hade ett jättebra 2024. Vi hade ett jättebra 2023. Titta så mycket pengarna växte. Det har du sagt. Du har tagit fram graferna.

Caroline: Nej, jag har inte... Kolla här. Jag tror inte ens du vet hur mycket det är.

Jan: Jo, du har ju visat det. Du har visat det. Jag stod bredvid dig vid datorn.

Caroline: Okej. Ja, och inte ens då blev det någon high five.

Jan: Nej, high five blev det inte. Utan det var mer som att jag sa så här, men gud vad bra. Jag hade ingen aning om att det hade gått så bra. Och där kommer mitt sätt fram. Så att lågmält positivt.

Caroline: Ja.

Jan: Är du med?

Caroline: Men du vill hellre ha något större. Är du med? Det är så som jag förstår det.

Jan: Ja. Ja, jag kan nog sakna att man springer utan tröja runt halva plan och gör segergest.

Caroline: Nej, men jag vet inte. Jag bara tycker att det är så tråkigt. Jag vet inte om någon som lyssnar eller tittar känner igen sig i det där. Men att det är så jävla vuxet.

Jan: Men det kan säkert många känna igen sig i.

Avanzas milstolpar och att fira

Caroline: Det är tråkigt. Det är vuxet och lite rutinartat. Vi firar, vi firar inte. Till och med Avanza har sådana här milstolpar. Vi har blåst igenom hur många sådana milstolpar. Jag tror inte ens du har tänkt på dem.

Jan: Jo, jag har tänkt på dem.

Caroline: Varför har du inte sagt någonting?

Jan: För att jag har tänkt att det är ett kommersiellt knep. Jag är inne på Avanza ibland. Jag har nått tittare... Men det är någon annan som har satt upp någonting. Och det kan man absolut hänga på, att jag har nått den här milstolpen nu, vad är nästa? Jag har ju också pratat mycket om den här milstolpen som flyttas. Så då blir det också konstigt om man ska börja snacka om milstolparna. För är de så relevanta för oss?

Caroline: Ja, kanske de är det.

Jan: Fattar inte jag förrän nu. Är du med, när man väl har samtalet?

Caroline: Du är kass på fyra. Och jag är också kass på fyra.

Jan: Ja, vi är kassa på fyra.

Caroline: Ja, och vi har inte så jävla roligt.

Jan: Det känns ändå som, om jag ska titta tillbaka, så känns det som mycket så här, ja men livet är så här, gneta på. På riktigt. Och jag tycker inte det är så jävla roligt.

Caroline: Nej.

Jan: Vad tänker du?

Hur blev det så, och hur vill vi ha det?

Caroline: Jag tänker så här... Ofta tänker jag ingenting speciellt när du säger så, utan det kommer efter en liten stund.

Jan: Vänta. Ja, säg, det kommer efter en liten stund.

Caroline: Alltså först blir det tomt, för det behöver sjunka in, det du säger. Så omedelbart har jag ingen kommentar, utan det kommer efter en stund det här. Okej, du tycker det är att gneta på och sådana saker. Och då blir jag så, okej, hur blev det så? Vad gjorde vi för att det skulle bli så? Eller hur vill vi att det ska vara? När vi inte bara gnetar på? Är du med? Så då kommer de här frågorna. Hur blev det så, och hur vill vi ha det? I stället. Och jag tror, hur blev det så, det är bara nyfikenhet. Kommer vi hamna i den gropen igen? Om vi inte vet att den gropen finns där. I våra liv.

Jan: Ja, jag vet inte. Jag tycker det här är klurigt. Det har varit intressant att höra vad andra tänker.

Caroline: Om det är så som vi pratade med Niklas Laninge och Jonas om, det här med goal posting.

Jan: Ja.

Caroline: När man flyttar fram sina målstolpar. Man märker det inte ens själv. Så man kan aldrig komma dit, och man kan aldrig fira.

Jan: Ja, precis. Men jag vet vad jag tänker. Vi är ju inte ens halvvägs genom vad jag har tänkt, förberett. Men jag tänker att vi gör så här. Vi fortsätter. Vi tar pengapersonligheter, och sen ser vi hur långt vi kommer.

Caroline: Ja.

Pengapersonligheterna: fyra typer

Jan: Så det här är ju något annat kapitel. Då pratar han om pengapersonligheter. Och så säger han så här, ja, men privatekonomi är svårt för att den just är privat. Att vi är typ unika. Men så säger han, jo, men för de flesta, alltså de flesta av oss är som de flesta andra. Att vi inte är så himla unika. Och så sa han, ja men då finns fyra olika typer. Är de fullt beskrivande? Nej. Är vi bara en typ? Nej. Är det här någon sanning? Nej. Utan syftet här är väl egentligen bara att belysa att det finns olika typer, och att de har saker för sig. Så man kan känna igen sig kanske lite grann.

Caroline: Exakt, exakt.

Jan: Bra, så den första, det är då the avoider.

Caroline: Ja, undvikaren.

Jan: Och då säger han så här, undvikaren, det vanliga beteendet är att man duckar konversationer, man loggar inte alltid in på kontot, man spelar oskyldig, man reframar ointresse som något bra. Det vill säga, pengar är inte så viktigt för mig, utan det är viktigt att vi har varandra, eller att vi har kärlek. Nej, men pengar är inte viktigt. Och sen säger han, favoritfraser, du är så mycket bättre än mig på pengar. Vi kan prata om pengar, men först måste vi prata om det här andra. Jag vill inte prata nu, vi kan prata sen, jag är trött från jobbet. Så att man duckar.

Jan: Och kostnaden för the avoider är då att man kommer få fatta svåra ekonomiska beslut i framtiden med sämre alternativ. Och att är man gift med en avoider, så kan det driva en partner till vansinne. Man saboterar konversationer. Varför är pengar så viktigt för dig? Litar du inte på mig? Kan du inte bara slappna av kring pengar? Och partner som är gifta med avoiders räddar ofta avoiders. Man gör det åt dem.

Caroline: Ja, så de hamnar aldrig riktigt i klistret.

Jan: Och tips till en undvikare är då, vad får jag ut av att undvika ämnet? Vad händer om jag fortsätter undvika ämnet? Skulle jag säga till mina barn att det är okej att undvika ett ämne trots att det är viktigt, bara för att det får dem att känna sig dåligt? Eller spela ut det här om tio år. Vad kommer att hända?

Känner vi igen oss i undvikaren?

Jan: Känner du igen dig i undvikaren?

Caroline: Nej, jag känner inte igen mig i undvikaren. Gör du det?

Jan: Jag känner inte igen mig i undvikaren, men jag känner igen dig lite i undvikaren faktiskt.

Caroline: Vadå tänker du?

Jan: Nej, men nu är du ingen extrem undvikare. Absolut inte. Men jag upplever ändå att du ibland kan, ja men alltså jämfört med de andra, för jag är två av de andra typerna här. Så upplever jag ibland att du kan undvika. Du kan vara så här, ja men som det här med lägenheten. Du har inte räknat på det, du har inte gjort någon kalkyl. Utan det pratas om det, och det kan vara så här, vi pratar om andra saker först. Ja men vi drar ner. Vi behöver inte ha så mycket utgifter, så behöver inte du jobba så mycket. Och så blir det lite så här.

Caroline: Ja, jag undviker att räkna på det, absolut.

Jan: Ja, och du undviker också lite, som du säger, men jag kör mental bokföring. Det är bara att du använder en så här fancy term för det.

Caroline: Ja, men vad ska man säga då?

Jan: Nej, nej, men inget.

Caroline: Jag är medveten om... är det ett undvikande beteende?

Jan: Ja, gud ja.

Caroline: Att undvika, vad undviker jag då?

Jan: Ja, men att du tittar bara på till exempel resultatet i stället för att titta på hela resultat- och balansräkningen. Eller att du är så här, vi ska bara lägga pengar på kontot. Alltså du gör det enkelt.

Caroline: Jag vill ha det enkelt.

Jan: Ja, men titta...

Caroline: Är det ett undvikande beteende? Alltså lägg ingen värdering i...

Jan: Jag gör inte det, men jag är nyfiken på... Jag tar fyra personligheter. Vi är alla här. Jag är nyfiken på om jag är lite undvikande. Och då måste jag också förstå vad det är jag gör som är undvikande. Jag lägger ingen värdering i det.

Caroline: Nej, okej. Men kan du inte se det hos dig själv?

Jan: Alltså det är svårt att se saker hos sig själv, Jan. Oerhört svårt att se. Okej, men hur undviker jag, på vilket sätt gör jag det?

Caroline: Aha, det är så du menar. Och då kanske man kan se det.

Jan: Ja.

Caroline: Jag upplever att du engagerar dig inte i vissa konversationer.

Jan: Vilka är de då?

Caroline: Ja, men lägenhetskonversationen, bilkonversationen, vissa investeringar.

Jan: Ja men det kan jag säga, att det är för att jag inte vill. Jag vill inte att vi ska investera i onoterat. Jag har ju sagt det.

Caroline: Ja, men absolut. Men du gör det ju.

Jan: Ja. Alltså vi har ju båda ganska stark vilja, men jag kan nog säga att jag lägger mig ibland. Och inte tar saker 100 % fullt in i kaklet.

Caroline: Nej.

Jan: Absolut. Ja.

Optimeraren

Jan: Bra, så undvikaren. Optimeraren, ska vi ta nästa? Fokuserar mycket på siffrorna, älskar regler, älskar att förstå reglerna, älskar att bryta mot reglerna, älskar att vinna spel. De är duktiga på vardagsekonomin, mäter allting, lever nästan hela tiden för framtiden, har svårt att använda pengarna för att leva ett rikt liv. Vanligt beteende, har en excelfil, följer 13 olika FIRE-forum, vet hur man gör en Monte Carlo-simulering, diskuterar fallgroparna med Bengens 4 %-studie, väntar på 2025 för då ska Bengen släppa en ny bok.

Caroline: Det känns ju klockrent.

Jan: Tänk om jag missar något. Den här fonden har en lite billigare avgift. Jag betalade för den här resan med flygpoäng som jag fick från att öppna 26 nya kreditkort.

Caroline: Nej, det vet jag inte. Men gör du det verkligen?

Jan: Nej.

Jan: Kostnaden för optimerare. Optimerare är tråkiga. Fråga vad hobbyn är, de svarar min Excel eller mitt sparande. De ser det inte som ett problem att inte använda pengar för att ha roligt. De har ett nummer de jobbar mot, och när de når det numret om decennier, så kommer de inse att det inte alls var det de jobbade mot. Omger sig med andra som jagar en liknande dröm. Svårt att se ett rikt liv större än ett nummer.

Caroline: Och där... Delvis tycker jag att du verkar vara en optimerare, men du vet ju ändå hur man använder pengar.

Jan: Att vara gift med en optimerare, det stora fokuset är det framtida målet som leder till att man blir snål, man reframar det oftast. Jag är inte som de här ytliga människorna, jag behöver inte dricka ett dyrt vin, ett billigt vin är minst lika bra. Jag är okej med vatten, jag behöver inte ha den här dyra bilen.

Caroline: Så extrem är inte du, John.

Jan: Partnern känner sig ofta dömd, eftersom den implicita frågan är, vad kostade det? Kämpar för att komma i kontakt med sina känslor, svarar ofta vad de tänker, men inte vad de känner.

Jan som lämnad optimerare

Caroline: Vad tänker du själv då?

Jan: Jag har varit en optimerare. Mycket, mycket mer. Jag är fortfarande, men jag upplever att jag har lämnat den. Jag var mycket mer så här för tio år sedan.

Caroline: Ja, så kanske det var.

Jan: Då hade jag min excelfil, jag hade ett tal på hur mycket pengar vi skulle ha.

Caroline: Det känns ändå som att du har en excelfil fortfarande. Kanske inte att du följer 17 olika FIRE-konton.

Jan: Nej, jag har ett eget FIRE-forum.

Caroline: Ja.

Jan: Ja, nej, men absolut. Det här är en av två. Ja, jag vet hur man gör en Monte Carlo-simulering. Jag vet fallgroparna med båda. Men nej, jag upplever att jag har varit mycket mer än så.

Caroline: Tror du att Ramit Sethi är en optimerare?

Jan: Ja, det är han. Annars hade han inte vetat de här termerna.

Jan: Han har några tips till optimeraren. Acceptera att du är en optimerare. Du kan optimera även andra områden i livet. Häng med människor som är lite spontana. Lägg mer tid på det du tycker om. Titta på den senaste månaden. Vad var meningsfullt? Sannolikt människor och upplevelser. Ta 5 % av pengarna och spendera dem på något som är roligt och icke nödvändigt. Och du måste spendera pengarna. Det här är väldigt likt det vi gör i RikaTillsammans-programmet. Där vi var så här, fira 2024, januariutmaningen. Så jag tror att många som följer oss är optimerare. Eller gifta med en optimerare.

Caroline: Absolut.

Jan: Tips till en partner till en optimerare. Ge komplimanger kring förmågan att ha koll och optimera. Hjälp dem att omrikta energin till andra områden i livet. Och påminn om att livet pågår utanför Excelen. Skapa specifika tillfällen att prata om siffror. Men också andra tillfällen då du vill prata om drömmar bortom siffrorna.

Jan: Tips till partnern som var gift med en sån här avoider. Det var så här, gradvis engagemang, göra överenskommelser, skapa tydliga gränser. Och överväg frasen, vi behöver inte en kris för att ta kontroll. Eller spela ut vad som kommer hända om tio år.

Caroline: Bra.

Att ge komplimanger och göra det själv

Jan: Så du kan ge mig komplimanger för att jag har koll på siffrorna. Sen kan vi prata om någonting annat. Vad ska du göra för mig då, som är en sån undvikare tydligen?

Caroline: Gradvis engagemang och göra överenskommelser. Jättebra, Caroline, låt oss göra en sån här Excel nu på lägenheten. Och så ska vi titta på...

Jan: Jag kan göra det själv. Jag tror att jag gillar att göra sakerna själv. Som när jag kände att du var 90 % money person. Och då öppnade jag ju ett eget sparkonto på Akelius. Och då kände jag så här, men nu kan jag göra det själv. Det var det att jag kände att det typ inte var lönt för mig.

Caroline: Ja.

Oroaren

Jan: Jag tror att det här kommer du känna igen ganska mycket. Vill du gissa?

Caroline: Jag har ingen aning.

Jan: Oroaren. De flesta pengakonversationer är negativa. Rädslan att bli av med pengarna, oroar sig för varför de spenderade så mycket. Efter ett tag oroar de sig för varför de oroar sig. Och ibland är det oro för att det är en genuint kass situation. Men ibland också för att det är ett inlärt beteende. Försöker vara ansvarig och lösa problem innan de inträffar. Men även när oroaren har mer pengar än de rationellt kan behöva, så slutar de ofta inte oroa sig för pengarna. Känslan av oro är okorrelerad till summan på bankkonton.

Jan: Vanliga beteenden. Spelar upp värsta fall-scenarion. Lägger onödig vikt vid små utgifter. Har koll på sina konton. Loggar in var och varannan dag. Favoritfraser. Tänk om. Tänk om marknaden kraschar. Tänk om boendet tappar i värde. Jag lägger till några egna som Ramit Sethi inte har skrivit. Vi borde ha mer räntor i vårt sparande. Tänk om marknaden faller.

Jan: Kostnaden. Spelar livet i försvar eftersom man lägger mycket tid på vad som kan gå fel än på vad som kan gå rätt. Tar inte slut med oron. Ett svart hål, eftersom det är baserat på känslor och inte ett nummer. Lever ett mindre liv än de behöver eftersom fokuset ofta är på vad som kan gå fel. Att vara gift med en oroare. It's a bummer.

Caroline: Va? Vad betyder det? Att hamna i diket?

Jan: Ja, lite så här. Eftersom varje gång pengar kommer upp, behandlar konversationen oroarens rädsla. Det är inget teamwork, ingen drömmare, bara en partner som söker övertyga den andra. Och även för folk med mycket pengar tar det här mycket energi.

Vem av oss är oroaren?

Jan: Känner du igen den här?

Caroline: Nej, nej, jag är lite... själv, men... Nej, det här är inte du.

Jan: Vem är det här av oss?

Caroline: Det här är ju jag.

Jan: Nu är ju den här lite överdriven, precis som avoidern. Du är ju inte en avoider ut i fingerspetsarna.

Caroline: Nej, jag är inte en oroare ut i fingerspetsarna. Men jag är ju absolut en kombination av optimizer och warrior. Det känns som att båda de två egentligen inte ägnar sig åt teamwork, utan sitter i sin egen lilla bubbla med sina siffror. Eller? Kan det vara så?

Jan: Säg någonting mer.

Caroline: Ja, men jag upplever ju att du är en sån som helst sitter själv med det, och sen vill du ändå ha beröm. Och du vill också ha teamwork, men du vill helst sitta själv med det.

Jan: Ja, men det är ju det som jag upplever, så jag blir frustrerad på dig, att du inte fattar. Ja, så är det. Och två, det är inte så jag vill ha det. Jag längtar ju.

Caroline: Du har det så, men du vill inte ha det. Men det är inte någon annan som kan komma och fixa biffen egentligen. Jag måste ju fixa mitt undvikande beteende. Du kan inte komma och fixa det åt mig. Och jag tycker det är en otrolig lättnad för mig att veta så. Jag fixar det själv. Ta och öppna excelfilen. Titta på lägenheter och vad det kan kosta. Ha två kolumner, jämfört med huset, lägenheten. Jätteskönt att jag vet så. Det är inte Jan som kommer att göra det. Han kommer inte fixa min biff.

Jan: Hur ska vi göra med din längtan efter teamwork? Och firande och sådana saker. Och beröm och så.

Jan: Tips till partner. Oroare kan ändra sig. Hjälp dem med kompetens, nyfikenhet och trygghet. Det som inte fungerar att säga är, oroa dig inte.

Caroline: Nej, det har jag nog väl inte sagt.

Jan: Jo, jo. Kanske någon gång.

Jan: Försök förstå om oron är befogad eller om det är ett beteende. Hjälp dem att ta kontroll, och köp inte in på att ett belopp i framtiden kommer göra skillnad. Det kommer det inte. Pengar är inte en lösning. Pengar är en förstärkare. Det var i och för sig min egen kommentar där.

Tips till oroaren

Jan: Och tips till oroaren. Vad får jag ut av att oroa mig? Får det mig att känna att jag har kontroll? Vem skulle jag vara om jag inte oroade mig? Associerar jag oro med att bry mig eller att vara förberedd?

Caroline: Alltså jag blir ju lite frustrerad att det här är ju min mamma här också. Associerar oro med att bry sig.

Jan: Ja, då blir det ju en positiv förstärkning av att man håller på att oroa sig.

Caroline: Medan de som är runt oron tycker så här, lägg av.

Jan: Ja.

Jan: Spela ut värsta fallet. Vad är det värsta som kan hända? Vad är det värsta som kan hända om du fortsätter att oroa dig för pengar? Hur påverkar din oro din partner? Vad lär du dina barn om pengar? Vad är ett område där du känner dig trygg och säker, i kontroll och kompetent? Ofta är det då jobb eller föräldraskap för folk. Hur känns det när du är i den rollen? Varför oroar du dig inte så mycket där? Hur skulle det kännas att vara lika kapabel?

Caroline: Hade du bara tittat på mig? Vad tänker du om det här då, som du läser nu?

Trött på att vara optimerare och oroare

Jan: Eh... Jag är trött. Jag är trött på att vara optimerare, men jag upplever att optimeraren har jag lämnat. Och det är där också vad jag upplever, varför jag ibland hamnar på kant med folk i communityn. När det blir så här, men varför ska jag välja Lysa eller den här globalfonden som är 0,1 % dyrare?

Caroline: För de är optimerare?

Jan: För de är optimerare. Och it's fine. Och det kan man ju ha empati med. Men också så att... Man kan bli trött på det.

Caroline: Ja.

Jan: Och sen blir jag trött på mig själv här också med oroaren. Där jag är... Ja, men jag fattar kostnaden i livsenergi. Jag fattar vad det här kostar mig. Och samtidigt är det så här. Ja, det är både inlärt beteende och... Och sen upplever jag ju också att vissa saker är rationella. Att det är inte bara en "oh, hittepå".

Caroline: Hur menar du? Att det är logiskt?

Jan: Ja, men hittills har det ju till exempel varit mycket... Det här tror jag så här, återigen, nu skyller jag på företagare. Men jag tror företagare, har man drivit företag länge, så är det vissa saker som blir så här ingrained. Så här, varje månad måste gå plus. Man känner ansvar. Du ska ha lön, jag ska ha lön, Oliver ska ha lön. Och plus det behöver vi gärna en utmaning för att kunna ha det livet vi vill ha. Och så blir det slitigt. Och så upplever jag så här, ja men det är ju upp till mig. Jag kan ju inte bara lägga mig på soffan och skita i det. Så att där upplever jag att det inte bara är en känsla.

Rationell oro och längtan till 55

Jan: Sen vet jag ju att där är vissa känslor, som Rickard, till exempel, när vi hade avsnittet så här, sluta hålla i handbromsen. Så fattar jag ju också att där är vissa sådana här, nej men det är klart att vi klarar en nedgång på 30 %. Och sen lade jag till och med ut någon egen bild på sociala medier. Nedgångar på 50 % händer typ 0,7 gånger av åren. Alltså det är mindre än ett år på 100 % där vi är ner 50 %. Och ändå bygger jag nästan min strategi på att det är 50 % ner. Alltså det kan hända vilket år som helst, när som helst.

Caroline: Ja.

Jan: Och sen kanske jag inte tänker så mycket på en siffra, utan jag tänker så här, gud vad skönt det hade varit att vara 55. Det är bara att hoppa framåt, 13 år. Då kan jag ta ut min tjänstepension, och det är pensionen där, då behöver det inte komma in mer pengar. Och så tänker jag så här, det är ganska trist att tänka så som 43-åring.

Caroline: Jag har också varit där vid något tillfälle i livet, att jag längtade efter pensionen, och det var ett stort, stort varningstecken för mig. Att vilja hoppa över 20 år, eller 30 var det nog till och med. Och då tänkte jag, men vad håller jag på med? Då är jag ju på fel plats.

Jan: Ja. Så att jag upplever mig själv. Jag är en typisk kombo av optimeraren och oroaren.

Caroline: Ja.

Drömmaren

Jan: Ska vi ta sista? Sista personlighetstypen. Den där tyckte jag var rolig, jag skrattade när jag läste den. Drömmaren. Väntar alltid på nästa sak, nästa stora grej som snart kommer förändra den ekonomiska situationen. Det här är de som faller för att bli rik snabbt. Grejer, krypto, passiv inkomst. Det blir ofta så här, om du hänger med mig, så kommer vi när det inträffar bli stora. Vi kommer betala av skulderna. Du vet, det är hela tiden så här, snart. Snart kommer genombrottet.

Jan: Och sen skriver Ramit Sethi så här, genom att undvika verkligheten lägger de bördan på någon annan. Drömmare kommer ofta undan eftersom de inte upplever några konsekvenser av sitt beteende. Och de hänger ofta med en ansvarig person i ett förhållande. Det är väldigt vanligt med warrior och dreamer couples. Alltså med en oroare och en drömmare.

Jan: Vanligt beteende. Man lånar pengar från vänner och bekanta. Man spenderar i hemlighet. Man har fler kreditkort. Det här var så jäkla roligt. Och sen skriver han så här, läser och följer Robert Kiyosaki, och det är så här ett internskämt. Och jag bara, jag fattar precis vad han menar. Och jag är så här, ja, Robert Kiyosaki var bra för 25 år sen. Halva hans första bok är briljant, den andra halvan, skit i det. Men det är typiskt, han har ju spårat ur det nu på sistone.

Jan: Favoritfraser. Det kommer gå bra, lita på mig, universum kommer hjälpa oss. Jag vet att jag inte kan jobba på ett vanligt jobb, genombrottet kommer snart, jag behöver bara att... varför litar du inte på mig? Kostnaden, på kort sikt, inget. Eftersom det är ganska roligt att hänga med en drömmare. Det händer ju, det är hela tiden på väg någonstans. Det är optimistiskt. På lång sikt kan det kosta relationer. En drömmare kan bara finnas för att någon annan fixar och ordnar.

Caroline: Men vilken inkomst har drömmaren? Den går ju inte på ett 9-5-jobb.

Jan: Nej, men ofta lever de ju på någon annan. Att vara gift med en drömmare, det är stressigt. Drömmare fungerar inte som finansiella lagkompisar. Icke-drömmaren behöver vara den tråkiga realisten. Och vissa som är gifta med drömmare beskriver det ibland som att vara gifta med ett barn.

Jan: Och sen var det så här, tips till drömmaren, för det har ju varit tips till alla de andra, så skriver han så här, inget, för du läser inte den här boken. Tips till partner med en drömmare. En drömmare behöver ett wake-up call. Behöver illustrera vart förhållandet kommer att ta vägen. Hur det påverkar dem. Var tydlig med förväntningar och krav. Låt dem få uppleva konsekvenserna. Är du borta i sex månader, kommer de antingen ändra sig eller crash and burn. Som han skriver. Ta hjälp av en terapeut.

Caroline: Ja.

Jan: Den här upplever jag inte att någon av oss är.

Caroline: Nej, inte riktigt va? Faktiskt. Nej.

Reflektion över de fyra typerna

Jan: Vilken känner du av de här fyra? Vilken, tycker du, vad är din reflektion nu när du har hört alla fyra?

Caroline: Jo, men om jag hade... nu är jag ju med dig. Och du är en lämnad optimerare och lite oroare. Jag är en oroare som har lärt mig bli en optimist. Men jag har lämnat, jag har gjort min sväng i optimeraren.

Jan: Ja.

Caroline: Men jag tänker att du känner ju större ekonomiskt ansvar än jag. Men om jag hade haft mer ekonomiskt ansvar, låt säga, då tror jag att jag hade varit ännu mer oroad. Då tror jag att jag hade oroat mig mer för att pengar ska räcka, och kanske tagit det bästa av optimeraren. Nu gör jag budgeten här, bla bla bla. Sådana saker.

Jan: Men är det inte så, lite så här, att du är undvikaren för att jag är så stark i oroaren? Så där är liksom inget utrymme för dig att oroa dig. Förstår du att den platsen är...

Caroline: Jo, men jag oroar mig i mikro... sådana här, vad ska man säga, mikrobubblor. När jag, som du sa, att jag tittar inte på hela vår ekonomi, utan jag tittar på kontot. Är det inte så mycket, då är jag så här, nu måste vi hålla igen lite. Då blir det oroare där.

Julklappen, glasögonen och balansräkningen

Jan: Ja, men eller så här, kommer du ihåg din julklapp? Vad du fick av mig och Freja och barnen och farmor?

Caroline: Vänta, jag måste tänka här nu. Alltså det var så jädra mycket julklappar till barnen. Det var så kaotiskt, jag bara, vad fick jag för någonting nu då? Nej, jag vet inte. Säg det, säg det. Jag kommer komma på det när du säger det.

Jan: Ja, du fick ett så här silvrigt skal.

Caroline: Ja, jag fick ett glasögonfodral.

Jan: Så var det, ja. Ja, och vad var det? Vad ingick i det här glasögonfodralet?

Caroline: Jag skulle köpa solglasögon.

Jan: Ja, från?

Caroline: Från Chanel.

Jan: Ja, precis. För 5 000.

Caroline: Ja, det är säkert dyrare nu.

Jan: Ja. Har du köpt dem?

Caroline: Nej. Det har ju varit vinter.

Jan: Ja, men det är typiskt en sån grej som jag tror, om jag inte kommer och tjatar på dig, så kommer du inte köpa.

Caroline: Nej, jag kommer inte köpa dem.

Jan: Nej. För att?

Caroline: Det är dyrt.

Jan: Ja. Och det här är så typiskt, skillnad på resultat och balansräkning.

Caroline: Ja, de pengarna är ju från vår balansräkning.

Jan: De kommer inte göra den minsta skillnad i balansräkningen. Men då har du flyttat dem till resultaträkningen. Då tänker du så här, fan, 5 000 spänn, det är jättemycket pengar. Men du tänker inte att det är mindre om vi skulle ta så här, inte ens en tiondels procent.

Dynamiken mellan oroaren och undvikaren

Caroline: Men ser du någonting här nu som händer? Du pratar om att du är en oroare. Och du har inte kul. Dynamiken mellan oss blir att jag sa, men vi kan cut the costs. Jag blir lycklig, du blir lycklig om vi bara flyttar till den här lägenheten. Vi kan skoja om det nu. Jag kommer ändå räkna på den. För då kommer vi ha mindre press på att du ska gå plus varje månad. Alla de här lönerna måste räcka till, bla bla bla. Dynamiken blir ju så, att du oroar dig, jag försöker parera där. Och så kommer du med ett outrageous påstående att jag ska köpa glasögon för 6 000 kronor.

Jan: För det är nog så, 6 eller 7 000 nu, John. För ett halvår sedan var det 5 000.

Caroline: Det är ju fan helt otroligt hur mycket dyrare grejer det har blivit. Du kommer alltså med det påståendet att jag ska göra det. Det finns liksom inte på kartan för mig. När du redan oroar dig och inte har kul. Alltså jag är så här, det kommer inte hända. Därför blir det ett extra strå på den här stacken som du har på din rygg, Jan.

Jan: Nej, för att i min mentala...

Caroline: Och så här tror jag att folk håller på i sina förhållanden. När man har en dynamik som hoppar fram och tillbaka på det viset. Eller är fixt.

Jan: Ja, jag blir frustrerad så här. För de pengarna är ju inte som att jag måste tjäna in. De pengarna är redan intjänade.

Caroline: Ja, men vad bra att de kan vara där i högen då.

Jan: Men vad ska de göra? Varför ska de bli högst?

Caroline: Ja, men vem var det som längtade till 55?

Jan: Ja, det var jag. Men förstår du att det finns en logik både för dig och för mig?

Caroline: Så är det ju. Om du sätter dig in i min situation.

Jan: Ja, ja, ja, jag fattar. Jag fattar.

Att ta sig ur sina roller

Caroline: Ja, vi är fucked up. Men man kan ju ta sig ur sina roller.

Jan: Orkanekonomipodd.

Caroline: Ja, man kan ju ta sig ur sina roller.

Jan: Ja, såklart.

Caroline: Men säger Ramit Sethi någonting i boken om hur man tar sig ur rollerna? Eller hur man tar det bästa från... Alltså, vet du, drömmaren är ju ändå optimist.

Jan: Ja, ja.

Caroline: Alltså, man kan få vara optimistisk kring framtiden och pengarna. Köpa en bitcoin, om du, eller jag vet inte. Whatever. Och ha lite spänning. Oroaren kanske också har något bra att komma med.

Jan: Garanterat. Optimeraren har något bra att komma med. Undvikaren vet jag inte vad den har något bra att komma med. Men säger han någonting om det?

Caroline: Nej, det vet jag inte. Det upplever jag inte.

Jan: Nej, men utan det... Jag tror att där är det... För mig, ja, det blir ju mental bokföring. För mig är det olika. Olika saker. Jag vet inte om vi kommer komma någon längre vart på det just nu.

Caroline: Så är det säkert någon terapeut där i som bara, ah, alltså de fattar inte att de inte fattar.

Jan: Nej.

Caroline: Om de bara kunde se det här.

Jan: Ja, det har varit jätteroligt att se. Du som lyssnar och tittar, vad ser du?

Pengarna är redan intjänade

Caroline: Jag är så här, men gå och köp de där glasögonen. De pengarna är redan intjänade. De finns på kontot. De är ju där.

Jan: Eller så är de inte intjänade, John. Förstår du? Du behöver inte tjäna in nya 5 000 spänn nästa månad.

Caroline: Du ska ju inte köpa dem varje månad.

Jan: Nej.

Caroline: Så för mig är det så att de ger... Oavsett om du köper de glasögonen eller inte, så gör de ju ingenting för min oro. Ingenting, nada. Alltså så här, vår portfölj varierar med tio gånger det beloppet om dagen.

Jan: Ja, men du får komma ihåg också att jag sitter här och längtar efter inredning och sånt. Mer än glasögon.

Caroline: Köp någonting från... Jag vet inte vad Norrgavel säljer.

Jan: Nej, men de säljer jättedyra möbler. En soffa kan kosta 100 000.

Caroline: Okej.

Jan: Och så här är det, jag vill inte ens köpa grejer på Norrgavel. För då mår jag dåligt också. Utan jag vill ju köpa dem på Marketplace i så fall.

Caroline: Ja, men köp dem på Norrgavel.

Jan: Men förstår du att det är så, jag vill kanske inte ha de där solglasögonen mest av allt.

Caroline: Nej, men skit i solglasögonen.

Jan: Ja, men absolut, jag är nog en undvikare. Undviker allting. Och har grumliga... Vad ska man säga? Det ligger massa grumligt under själva beteendet. Som jag inte har koll på riktigt.

Caroline: Säg något mer om det.

Jan: Jo, men dynamiken med dig. Glasögonen, vad jag inte köper, men som jag längtar efter. Det är ju sådana här grumligheter som ligger under beteendet. Undvikare.

Caroline: Ja.

Jan: Ja.

Övningen: fyll i meningarna

Caroline: Jag ser fram emot den där kalkylen för lägenheten. Ska vi ta sista övningarna här?

Jan: Ja, det gör vi.

Caroline: Okej. Så det här var en övning. Här får man fylla i, bara en mening. Jag läser.

Jan: Okej.

Caroline: Jag önskar att vi kunde spendera mer pengar på... Säg du ditt.

Jan: Nej, säg du.

Caroline: Fint porslin, fin inredning, belysning.

Jan: Okej. Jag har faktiskt ingenting.

Caroline: Du har ingenting. Min drömsemester är?

Jan: Typ fyra dagars badhotell med helpension. Eller Sandhammaren, högsommar. Alltså att man bor någonstans där det är jättefin strand och någon gör maten. Men alltså ska man göra det i Danmark, så är det svindyrt. Det är pengar. Så jag vill inte köpa det.

Caroline: Okej. Har du någon drömsemester?

Jan: Nej. Nej, faktiskt inte. Det kommer, ja. Alltså jag vet inte, jag är lite så här. Drömsemester är nog mer så som jag vill göra i år. Att jag och Caspian ska iväg någonstans. Eller jag och Niklas ska iväg någonstans. Alltså så här bara, med kompisar.

Caroline: Ja, ja, visst.

Jan: Om jag kunde hyra en coach för något, då skulle det vara...

Caroline: Nej, jag har inget svar där.

Jan: Där har jag mer träning, prova på saker man vill bli bra på. Jag hade så här, kock, jag hade velat ha ett "hör hit". Någon som kan lära mig laga thai-mat. Eller så här, som vi var på indisk mat. Eller liksom...

Caroline: Men sen, när man väl har haft den här utbildningen, då måste man ju också använda sina kunskaper.

Jan: Nej, det måste man inte. Det är inte nödvändigt.

Caroline: Nej, okej.

Tio tusen, hundra tusen, en miljon

Caroline: Så här, det kommer till vissen... Jag skulle vilja köpa till personen...

Jan: Jag har ingenting, jag har inget som jag skulle köpa till någon person.

Caroline: Nej.

Jan: Tio tusen kronor för att göra livet bättre, då skulle jag...

Caroline: Få en ansiktsbehandling.

Jan: Okej, gå och köp en ansiktsbehandling.

Caroline: Ja, ja, jag har bokat den efter min tenta.

Jan: Om jag hade tio tusen kronor för att göra livet bättre, då skulle jag... Alltså, där har jag inget.

Caroline: Okej. Nej, inte jag heller, så jag ska inte säga något.

Jan: Om jag hade hundra tusen för att göra livet bättre, då skulle jag...

Caroline: Få hjälp med trädgården.

Jan: Okej. Ja, då har jag... Vet du vad jag har? Den där kommer du aldrig gissa.

Caroline: Nej, jag vet inte. Jag kan gissa... Personlig shopper.

Jan: Okej, vad skulle du shoppa då?

Caroline: Ja, men jag blev ändå så nu när vi hade vår fotografering för vårt nya varumärke. När Rickard var så här från Lucky Nation och gjorde så här, du ska ha de här kläderna. Och sen när jag pratade med Rickard Nylund också, som har bra smak och sånt. Och så var det så här att, ja men, få hjälp med att handla fina kläder. För jag har nog insett så här, jag kan ingenting om kläder. Men jag tycker ändå, jag trivs ju ändå när jag har fina kläder.

Jan: Ja.

Caroline: Okej, om jag hade en miljon för att göra livet bättre, då skulle jag...

Jan: Som det är nu skulle jag renovera det som behövs i huset.

Caroline: Okej, och vad är det?

Jan: Förmodligen badrum. Sen är det ju att...

Caroline: Men du vill ju inte bo kvar här.

Jan: Nej, det vill jag inte. Men jag kan ju inte lämna det så som det ser ut. Fixa staketet. Ny sån här puts på vårt staket. Pelare. Och runt husgrunden är det också så att det faller av. Det är ganska jobbigt. Och algerna på balkongen.

Caroline: Så det kostar ju inte en miljon?

Jan: Ja, men kanske alltihopa kommer kosta.

Caroline: Kan du inte bara, när du gör din kalkyl, ta in offert på det där?

Jan: Nej, det kommer jag inte göra.

Caroline: Nähä, nej, nej.

Jan: Jag kan göra det för kalkylen, så kommer du få se.

En kock och ett ställe att bo

Caroline: Alltså jag hade så här, om jag hade en miljon och får göra livet bättre. Bil kom upp. Men sen kom det även upp så här, alltså ha en kock.

Jan: Du har redan en kock, Jan.

Caroline: Nej.

Jan: Jag vet att du lagar majoriteten av maten. Men det är inte som att man kan lägga en beställningslista.

Caroline: Nej, det kan du verkligen inte göra.

Jan: Men då hade jag velat ha en så här personlig kock. Som kommer och lagar. Och så säger man så här, jag vill ha den här thaimaten, jag vill ha den här indiska maten, jag vill ha det här.

Caroline: Ja. Ja. Ja, men när vi åkte till Thailand. Kokerska och sånt. Det var ju helt fantastiskt.

Jan: Okej, nästa. Jag skulle önska att vi bodde på ett ställe i ett...

Caroline: Ja, det vet du ju redan för mig.

Jan: Var vill du bo någonstans?

Caroline: Jag skrev lägenhet, praktisk, med studio eller någonting nära.

Jan: Skulle det inte vara coolt om vi, hm-hm-hm, tillsammans? Jag tyckte den var lite svår faktiskt. Jag hade ingenting.

Caroline: Du kom också och reste, eller typ ägnade oss något, golf eller något sånt tillsammans.

Jan: Golf?

Caroline: Ja, alltså vi har ju spelat golf, och det var rätt kul. Det är bara att det tar sån jädra tid.

Jan: Ja, okej. Men vänta här nu, skulle det inte vara coolt om vi...

Caroline: Ja, jag har ingenting tills...

Jan: Har du ingenting där?

Caroline: Nej.

Jan: Alltså, jag är så här, vi reste mer eller hittade på egna grejer.

Caroline: Jag bryr mig inte särskilt mycket om...

Jan: Trädgården.

Caroline: Nej, nej, nej, nej.

Jan: Vad bryr du dig inte särskilt mycket om?

Caroline: Ja, men jag hade tomt där också.

Jan: Ja, trädgården absolut.

Caroline: Men där är väldigt mycket jag inte bryr mig så mycket om.

Jan: Ja.

Irrationellt glad

Jan: Jag känner mig irrationellt glad när jag... När jag gör saker tillsammans med dig eller våra barn. Typ åker och kollar på växter eller någonting.

Caroline: Okej. Ja.

Caroline: Jag känner mig irrationellt glad när jag kan vakna och det är ingenting i kalendern. Det är helt tomt. Man kan få göra precis vad man vill. Det känner jag mig så här. Och då kan det vara så här, ja men vi träffar någon eller vi hittar på något. Eller vi, ja, whatever.

Jan: När jag lever mitt rika liv, då går jag upp klockan tio. Skrev jag.

Caroline: Alltså, du är sjuk i huvudet.

Jan: Men alltså grejen är att jag mår jättebra av det. Jag har ju den rytmen i mig.

Caroline: Ja, det har inte jag.

Jan: Jag skulle vilja handla mat på...

Caroline: Bara ICA.

Jan: Ja, det skrev jag också. Jag skulle handla kläder på...

Caroline: Vet ej.

Jan: Okej. Jag skulle handla möbler på... Alltså fortfarande är det Marketplace. Men jag skulle gå på Norrgavel. Och så skulle jag sätta mig i deras soffor och bara sitta där en stund. Ah!

Caroline: Ja.

Jan: Jag skulle spendera mer tid med att läsa, skrev jag.

Caroline: Ja.

Jan: Till lunch skulle jag... Jag vet inte riktigt. Alltså det är alltid trevligt att äta lunch tillsammans med någon. Jo, det skulle jag absolut. Skulle jag äta nyttig mat, färdigbeställd.

Caroline: Ja.

Jan: Alltså så här, jag har den där grejen. Vårt hem skulle lukta när jag kliver in. Nystädat.

Caroline: Okej. Vad skulle det lukta?

Jan: Jag skrev inget. Brasa. Jag vet inte.

Trollstaven

Jan: Om jag skulle ha en trollstav, då skulle jag med våra pengar ändra, spendera mer på, spendera mindre pengar på. Alltså jag tycker, jag vet inte. Jag tycker en sån här fråga är väldigt svår.

Caroline: Jaså, vadå då?

Jan: Nej, men jag vet inte vad jag skulle spendera mer tid på. Alltså ändra på mer än det vi har pratat om nyss.

Caroline: Mm. Okej. Bra. Du då? Om du skulle ha den här trollstaven?

Jan: Om jag... Jag skrev fyraprocentsregeln.

Caroline: Du skulle ändra på fyraprocentsregeln.

Jan: Nej, men att kanske leva mer på våra pengar.

Caroline: Ja, ja.

Jan: Men där, ja.

Caroline: Okej. Vad gör dig irrationellt glad?

Jan: Alltså fina blommor och vackra omgivningar och god mat.

Caroline: Fint. Okej.

Jan: Ja. Kläder som sitter bra och ser bra ut på en.

Caroline: Okej.

Jan: Jag skrev efterrätt, teknikprylar. Det vanliga här var att äta ute, resa, hälsa, barnen, familjeaktiviteter, inredning, kläder, bilar, kultur, föreställningar, natur, bekvämlighet, lära sig saker, lyxupplevelser, välgörenhet, personlig utveckling.

Caroline: Ja. Ja, kulturupplevelser också.

De kommande tio åren

Jan: Sen var det, jag tänker att det egentligen är flera övningar. Men jag tänker att det här ska bli, vi kan göra det som bonus på Patreon för våra premiummedlemmar faktiskt.

Caroline: Ja.

Jan: Men vi kan göra den här sista här då, som var delövning det. Vad skulle du vilja göra de kommande tio åren som skulle göra decenniet värdefullt och rikt? Tänk stort. Och sen var det så här, skriv separat, berätta om en i taget, välj ut en som är meningsfull.

Caroline: Jaha, men det här har jag nog inte gjort riktigt. Har du gjort det?

Jan: Ja.

Caroline: Okej, men kan du inte berätta?

Jan: Nej, det har jag inte. Men jag har berättat, jag har tagit mina funderingar hela tiden här nu innan du har... Jag har bara skrivit sånt som, jag vet inte om det är... Välj ut något som är meningsfullt för er båda. Jag vet inte om jag har skrivit någonting sånt här.

Caroline: Du ska skriva en lista på tio. Vad skulle du vilja göra de kommande tio åren som skulle göra decenniet värdefullt och rikt?

Jan: Ja.

Caroline: Då får du hemläxa.

Jan: Ja, men jag har skrivit att jag vill jobba på någon karriär vid sidan av detta. Såklart. Och mer sådana här kreativa saker hade jag velat göra.

Caroline: Okej.

Jan: Med keramikkurs med Freja till exempel.

Caroline: Alltså det är inte stort och rikt?

Jan: Ja, det är stort och rikt.

Caroline: Nej.

Jan: Det är stort och rikt, okej? Jag säger inte att man inte kan göra det. Jag säger bara att det inte är så här, åh, vad var det vi gjorde mellan 50 och 60? Som var så här, åh, det här kommer vi minnas på våra dödsdagar. Jag var på keramikkurs med Freja.

Caroline: Men bara för att du inte vill, Dion. Du vet, när jag och Freja gör sådana saker tillsammans. Som är något typ av hantverk och sånt. Vi har tid för varandra. Vi sitter och är tysta, eller vi pratar. Jag signalerar till henne att det här tar lång tid och är svårt. Du vet, det blir fint kanske till slut. Alltså, att få ta sig den tiden och vara kreativ. Att det är viktigt. Det är ju en sån värdering som jag har, som jag vill ge vidare till mina barn. För mig är det en grej. Och det kan ju vara så att man åker på någon kreativ resa eller någonting sånt. Jag kanske tänker för lite, men jag tycker inte det här är litet.

Jan: Ja, men det är litet.

Caroline: Prata för dig själv.

Stort och rikt, eller litet?

Jan: Visa din lista för mig nu.

Caroline: Nej, jag kommer göra det senare när vi går igenom.

Jan: Nu är du rädd att jag ska säga att det är för litet.

Caroline: Nej, men jag tänker så här, de kommande tio åren kommer vi fylla 50 båda två.

Jan: Ja, då vill jag göra någonting som är så här. Okej, it goes with a bang. Okej. Ja, och då är jag så här. Ni var ju på den där hantverksgrejen förra lördagen. Ni kan gå på den varje lördag.

Caroline: Det var ett målarporslin. Det är inte samma sak som keramikkurs. Det är mycket mer intensivt. Ja, men det är det här som jag menar.

Jan: Ja, jag tror att det här blir en hemläxa för oss båda. Vad är ditt stora bang?

Caroline: Ja, men jag tänker inte så. Vad ska jag säga nu?

Jan: Men varför inte? För du har ju inte gjort övningen.

Caroline: Jag har gjort övningen, men jag tänker inte så att det måste vara sånt fyrverkeri hela tiden. Där är inget fyrverkeri. Därför att jag gillar det här när man får lov att sitta länge med någonting och vara kreativ. Och ingen kommer säga så här, nu är er tid ute. Alltså det är det värsta som finns.

Jan: Ja.

Caroline: Är du med?

Jan: Ja.

Caroline: Så jag tycker ju om sån här... också inredning som är hantverksgjord. För det finns någonting besjälat i det. Och jag vill vara en del av det besjälade.

Jan: Ja, jag fattar.

Caroline: Och det är så här...

Jan: Ja, och du kan absolut göra det. Vi kan absolut göra så här. Men så här... It doesn't turn me on at all. Jag vill göra någonting. Vi ska välja någonting här. Titta här. Så uppgiften är så här. Vi ska skriva ner tio grejer. Berätta om en i taget för varandra. Välj ut en som är meningsfull för er båda. Sätt datum när det ska ske. Gissa kostnaden. Skriv ner hur mycket som behöver sparas. Sätt det som någonting att se fram emot. Alltså för mig är det så här. Det där är bara så här, köp det. Det är inget att se fram emot. Det är inget som kommer.

Grekland och de finaste öarna

Caroline: Jag förstår. Jag har en sån grej som har legat jättelänge.

Jan: Okej.

Caroline: Och det är ju för att jag gillar Grekland så mycket.

Jan: Ja.

Caroline: Och de här olivlundarna och de gamla myterna och så.

Jan: Ja, vi ska köpa en olivlund i Grekland.

Caroline: Det behöver vi inte göra. Utan det handlar om att jag vill resa i Grekland.

Jan: Okej.

Caroline: På sådana här gamla, du vet, öar som ligger långt ut där det inte är så mycket folk. Och så får man ändå god mat och så i byarna och sånt där. Och jag vet att jag romantiserar hela den grejen. Men jag tror faktiskt att jag skulle gilla det, om inte någon hade sagt så här, finns här ingen pizza, eller det är för tråkigt här, eller det händer ingenting. Du vet, jag vill komma i kontakt med någonting.

Jan: Okej.

Caroline: Är du med?

Jan: Ja, ish. Mm. Ja, så typ båtluffning i Grekland. Till de finaste, till de fucking finaste öarna.

Caroline: Ja, det är det du säger.

Jan: Now we're talking. Det är inte så här keramikkurs nere i stan.

Caroline: Men jag tror inte heller det är billigt. Men det är okej, det behöver inte vara billigt. Man vill ju bo bra där också då.

Jan: Ja, bra.

Avrundning: to be continued

Caroline: Så vi får göra, vi får fortsätta där.

Jan: Jag tänker att vi avrundar.

Caroline: Vi gör det. Vi är väldigt oense om saker tydligen. Så får vi göra en så här, to be continued senare i veckan.

Jan: Vi har, vad har vi kvar? Vi har en, två, tre övningar kvar. Som vi kan göra. Men jag tänker att det får kanske bli bonusavsnittet. Någon kommer att säga, vad fan ska ni göra ett bonusavsnitt? Jag pallade inte lyssna på det här. Jag vill inte lyssna på er en timme till. Där ni är oöverens.

Caroline: Ja, men jag tänker så här, det här får väl vara vad det är. Det hade varit spännande att höra vad du som lyssnar eller tittar tänker. Känner du igen dig i något av det här? Men sen tänker jag också så här, ja men det är en viktig konversation. Det är ingen lätt konversation. För det handlar ju väldigt mycket om livet. Vad vill jag? Vad vill vi?

Jan: Men det handlar väl också om att ha verktygen för att underlätta konversationen?

Caroline: Ja, ja, ja. Kan man väl säga.

Jan: Ja, ja, men absolut. Absolut. Och att det kastar ljus på, framför allt också tänker jag för oss, vad vi inte har i våra samtal. Så jag tänker att vi får avsluta här. Vi skulle avsluta med en komplimang. Att vi skulle röra vid varandra, och vad var det? Och en high five.

Caroline: Ja, men high five. High five att vi gjorde övningarna.

Jan: Okej. Att vi nu förstår varandra lite bättre.

Caroline: Okej, okej, det var bra. Okej, och en komplimang. Jag tyckte du hade mycket självinsikt kring de här personlighetstyperna. Hur du kände igen dig kanske i optimeraren, men att du har vandrat bort från den och så.

Jan: Okej.

Caroline: Ja, men jag uppskattar att vi ändå kan ha samtalet, och att vi skrattar åt det, och att du inte är så... När jag säger så här, ja men du är undvikaren, så hade du kunnat säga, nej det är jag inte. Eller så här, men, nej men vi dansar. Jag upplever att vi ändå dansade i det här avsnittet. Och att vi har potential att göra det roligt. Roligare.

Jan: Ja.

Jag upplever att vi ändå dansade i det här avsnittet. Och att vi har potential att göra det roligare.

Caroline: Bra.

Outro: hänga med på resten

Jan: Snyggt, där tänker jag att vi rundar av. Så stort tack till dig som har lyssnat och tittat, och så ses vi i kommentarsfälten.

Jan: Så, det var avsnittet. Lite rörigt, men jag hoppas att det är okej. Det är väl liksom så det blir när man gör övningarna lite live, och att det inte är som så här tv-kock-förberett. Så om du gillade det här, kan du ju också hänga med oss på sociala medier, där vi lägger upp några av de här testen de kommande dagarna. Och naturligtvis finns det länkar från RikaTillsammans där du kan gå in på avsnittet och klicka dig fram.

Jan: Och för dig som är Patreon-medlem, alltså premiummedlem i RikaTillsammans, så kommer senare i veckan de sista två eller tre övningarna, som vi faktiskt inte gjorde i avsnittet, för annars hade det blivit lite för långt. Det blir så här Conscious Spending Plan, det blir lite den här visionsövningen och lite annat.

Jan: Och sen avslutningsvis också, är du intresserad av RikaTillsammans-programmet, där vi gör det här lite mer strukturerat, som går ut på att göra livet rikare för dig och din partner, eller en vän eller ett syskon. Man behöver inte vara i ett parförhållande för att gå RikaTillsammans-programmet. Så får du gärna skicka ett DM, skicka ett mejl, skriv en kommentar, så tar jag eller Caroline eller Oliver kontakt med dig.

Jan: Syftet är att antingen digitalt under sju tillfällen varannan vecka får man konkreta uppgifter, man får träffa andra, vi pratar om ekonomi, vi pratar om rikedom, och syftet är just att göra liknande övningar för att ha en ursäkt att prata om ekonomi, att prata om rikedom, att prata om ett rikt liv. Den där typen av konversationer som man inte alltid hinner med. Vi har gjort det här två år tidigare, både 2023 och 2024, där deltagarna faktiskt varit supernöjda.

Jan: Så läs gärna mer. Jag vill gärna bjuda in alla, för jag tycker, part i målet, men jag tycker att alla borde göra det. För det handlar inte bara om att sätta av 10 % av din lön i en indexfond, så är det färdigt. Ja, det är färdigt när det gäller sparandebiten, men det är inte färdigt för att göra livet rikare.

Det är färdigt när det gäller sparandebiten. Men det är inte färdigt för att göra livet rikare.

Jan: Så, tack för att du följer, lyssnar och tittar, och så ses vi om ett par dagar i nästa avsnitt, eller så ses vi i sociala medier.