Veckopeng kräver lika mycket träning som fotboll!

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Veckopeng är träningsredskapet för barn och ekonomi
2. Ekonomi handlar om mer än hantverket
3. Veckopengen i fyra delar
4. Investeringsdelen och delen att ge bort
5. Tre sätt att tjäna pengar
6. En tredjedel var: jobb, kapital och gåva
7. Lön, bidrag eller entreprenöriell veckopeng
8. Entreprenöriell veckopeng och vad man bör undvika
9. Anpassa efter barnets ålder
10. Månadens aktie
11. När är barnen redo?
12. Att spela på samma lag som barnen
13. Hur mycket, och varför misstagen ska komma tidigt

Veckopeng är träningsredskapet för barn och ekonomi

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens kortavsnitt med titeln "Veckopeng kräver lika mycket träning som fotboll". Det här med barn och ekonomi, veckopeng, sparande till barn och sparande med barn, är ett ämne som har legat mig nära om hjärtat åtminstone sedan 2011, då vår äldsta föddes. I det här kortavsnittet tar jag upp några av de viktigaste insikterna vi har dragit kring just veckopeng och lärandet hos barn kring ekonomi.

Det första är att alla är medvetna om och införstådda med att fotboll kräver träning. Om vi bara tar våra barn som spelar basket: det är träningar flera gånger i veckan, det är matcher på helgerna, det är turneringar några gånger om året, och det är mycket fokus för att bli duktig på basket. Men vi har liksom inga sådana aktiviteter för privatekonomi eller sparande eller pengar. Det är ingen kvällsaktivitet tre gånger i veckan dit man åker för att bli bra på pengar, trots att man nästan skulle kunna argumentera för att just det här med pengar och ekonomi är minst lika viktigt som basket- eller fotbollsträningen.

Då tänker jag också att mycket av den här privatekonomiska utbildningen hamnar på oss föräldrar, eftersom det är inget man lär sig i skolan. De stackars hemkunskapslärarna ska få med allt i sitt ämne. Allt från att rensa fisk till privatekonomi, konsumentlagstiftning och liknande. Så jag tänker att veckopeng eller månadspeng är träningstillfället. Det är träningsredskapet för barn och ekonomi, barn och pengar.

Ekonomi handlar om mer än hantverket

Jan: När jag nu pratar om veckopengen som träningsredskap tänker jag också att det handlar om att ha samtal med barnen. För det är väldigt få saker man behöver lära sig konkret kring ekonomi. Det finns några: ränta, vad pengar är, hur det funkar. Men ekonomi handlar väldigt mycket, för mig i alla fall, om hur jag vill ha livet. Det handlar om prioriteringar, det handlar om medveten konsumtion, det handlar om målsättning, det handlar om drömmar. Det handlar om väldigt mycket mer än just hantverket med kronor och ören och procentsatser och ISK-konton.

Så jag tänker många gånger, i alla fall är vårt förhållningssätt just nu, att vårt jobb som föräldrar är att plantera små frön kring ekonomi och sedan se vilka som tar sig. Och när man märker att ett frö tar sig, då kommer det en fråga eller ett samtal som man kan ta. De här lärotillfällena är många gånger också bara korta. Så det gäller som förälder att vara med.

Vårt jobb som föräldrar är att plantera små frön kring ekonomi och sen se vilka som tar sig.

Veckopengen i fyra delar

Jan: Om vi börjar med några konkreta grejer kring hur man kan tänka kring veckopeng, så tänker jag att ett sätt att få en ursäkt att prata om pengar varje vecka är att göra en ceremoni kring veckopengen och dela upp den i fyra olika delar. Här får man naturligtvis också anpassa efter intresse och ålder, och om tajmingen finns där. I vissa perioder, om vi tittar på våra barn, har de varit jätteintresserade. I vissa perioder har de inte varit intresserade alls.

Något vi gjorde under ett tag var att vi delade upp veckopengen i fyra delar. En del var till för att konsumeras eller spenderas direkt. Det var så här att man kunde gå och köpa någonting på Lekia när de var små. Nu när de är större, tonåring, är önskelistan ofta oändlig. Så det är en del att spendera, det är den första.

Den andra delen handlar om uppskjuten konsumtion. Det vill säga det jag inte har råd att köpa direkt på en veckopeng, utan som jag måste lägga ihop flera veckopengar för. Det är ett sparande. Då menar jag sparande i form av att man lägger på hög för att vid ett senare tillfälle använda pengarna till konsumtion. Det är fortfarande konsumtion.

Investeringsdelen och delen att ge bort

Jan: Den tredje delen handlar mer konkret om själva investerandet. Man säger: okej, men den här delen är till för att dina pengar ska tjäna nya pengar. Återigen, beroende på ålder. När våra barn var typ sex var det filtkulor i olika bägare som vi la ner pengarna i. Och filtkulorna då, sedan när barnen låg och sov, fyllde vi på med nya filtkulor. Så kunde vi säga: men titta, pengarna har växt. Eller: pengarna gillar att hänga med varandra. När man är äldre har vi börjat introducera aktier och fonder. Då flyttar vi en del till aktiesparet eller ISK, investeringssparkontot, där det köps en aktie eller en fond.

Den fjärde och sista delen handlar om en del att skänka bort. Alltså ge bort i välgörenhet, eller ge till något ändamål man vill stötta. Återigen, det är inte så viktigt vilken organisation. Det kan vara någon som sitter ute och tigger, det kan vara WWF, det kan vara precis vad som helst. Men hela tiden är samtalet med barnen det viktiga. Man kan fråga: vad skulle du vilja stötta? Vad är viktigt för dig? Varför? Även det där med tiggaren, man kan ha mycket diskussioner om huruvida man borde ge pengar eller inte. Så blir det ändå ett samtal man kan ha med barnen.

Så de fyra delarna: en del att konsumera direkt, en del för uppskjuten konsumtion (alltså själva sparandet), en del att investera och den sista delen att ge bort. Fyra olika delar.

Tre sätt att tjäna pengar

Jan: Om vi sedan tittar på vad vi har prioriterat, vad vi har tyckt har varit viktigt att ge med oss kring pengar. En av de grejerna som tog mig många år innan jag lärde mig var att det finns olika sätt att tjäna pengar. Sättet de flesta av oss är vana att tjäna pengar på är att man byter sin tid, sin energi och sin ansträngning mot pengar. Det vi kallar för jobb. Men det finns även andra sätt man kan tjäna pengar på, till exempel att mina pengar kan tjäna pengar. Alltså själva investeringshantverket. Och sedan finns det naturligtvis att man kan få ett bidrag, en gåva eller en present.

Där har vi försökt göra det tydligt, att inte säga att det enda sättet att tjäna pengar är genom att jobba eller hjälpa till hemma. Utan det är faktiskt viktigt att man kan investera sina pengar så att de kan tjäna nya pengar, och så kan man konsumera avkastningen i stället för att konsumera pengarna. Det coola är att avkastningen kommer om och om igen. Där har vi också i perioder snabbat upp räntan så att man har fått kanske 10, 20, 30 procents ränta i veckan, för att det ska synas att pengarna växer. Så återigen, ibland får man vara mer pedagogisk än vad det är i verkligheten.

Man kan konsumera avkastningen i stället för att konsumera pengarna. Och det coola är att avkastningen kommer om och om igen.

En tredjedel var: jobb, kapital och gåva

Jan: För att komma tillbaka till detta, och det här gör vi fortfarande: när våra barn ibland önskar sig någonting säger vi så här, men vet du vad, den här delen, en tredjedel, får du jobba ihop själv. Du får hjälpa till hemma, eller du får gå ut och sälja något, eller du får anstränga dig så att du får ihop din del. Den andra delen tar vi från dina pengar, alltså från avkastningen från dina pengar, så dina pengar kommer bidra med en del. Och sedan kan du få en tredjedel av oss föräldrar, som ett bidrag eller en gåva.

Där har vi lagt rätt mycket fokus, framför allt för att det här med jobbandet kommer att komma så naturligt. Hela samhället är uppbyggt kring det. Men just det här med kapitalinkomster är inte alls lika vanligt, så där har vi lagt rätt mycket fokus.

Lön, bidrag eller entreprenöriell veckopeng

Jan: När vi pratar om veckopeng tänker jag att man kan ge den på lite olika sätt. Ett sätt är att man ger den här lönen som vi har varit inne på, att man ger veckopeng för att man anstränger sig. Det har vissa för- och nackdelar. Vid ett tillfälle ville inte vår 13-åring hjälpa till, och då sa jag: men då får du ingen veckopeng. Då tittar hon på mig och säger: pappa, vet du vad, det är okej, jag behöver ingen veckopeng den här veckan. Då insåg jag, ja, det där funkade ju inte riktigt jättebra. För vissa saker, som att tömma diskmaskinen, gör man ändå för att man är en del av vårt hushåll. Där hjälps man åt.

Så då konstaterar vi att basen i veckopengen ska vara gåvobaserad, ett bidrag helt enkelt. Dessutom var det dumt att dra in på veckopengen, för det är som att säga: du ska gå på fotbollsträningen, men jag tar undan bollen. Att ta ifrån träningsredskapet är inte heller så himla pedagogiskt. Så vi har lagt det så att basveckopengen får du oavsett. Men där ingår också att vi gör vissa saker i hushållet, vi hjälps åt, och du får inte betalt för det. Sedan finns det andra grejer utöver det, sådant som inte ingår i dina arbetsuppgifter, som du kan få betalt för. Och det är väldigt tydligt. Klippa gräsmattan, dra ogräs framför tomten, eller vad det nu är. Att vara barnvakt för lillasyster är nog den vanligaste grejen som vår 13-åring hjälper till med.

Att ta ifrån träningsredskapet är inte heller så himla pedagogiskt.

Entreprenöriell veckopeng och vad man bör undvika

Jan: Den första är alltså bidrags- eller gåvobaserad veckopeng. Sedan kan man ha den lönebaserade ersättningen, som jag tycker ska vara utöver, för något man gör. Sedan finns det också en kompis till oss som har entreprenöriell veckopeng. När hans barn upptäcker ett problem, och de behöver inte ens lösa det, utan de är så här: okej, nu hade vi nog behövt kratta i trädgården, eller nu hade vi nog behövt göra det här. När de kommer med förslaget, med en lösning eller ett problem, har han valt att uppskatta det minst lika mycket som själva ansträngningen där man jobbar hårt. För han tänker så här: när jag har drivit företag har jag många gånger fått betalt för en idé. Jag får betalt för att jag löser ett problem, eller för att jag ser ett problem och kommer med ett förslag. Så han ville att hans barn skulle få lära sig det här med att se problem och komma med förslag, och att det var minst lika viktigt.

Det enda sättet vi direkt skulle avråda från är att ge pengar när pengarna efterfrågas. Det vill säga: jag vill ha detta, eller jag ska gå ut på bio, kan jag få pengar? Anledningen är att det sänder helt fel signaler. Det ställer inga krav på planering, det ställer inga krav på prioritering, och dessutom ger det fel lärdomar, eftersom man lär sig hur man ska be om pengar. Man lär sig ett sätt som kanske inte riktigt funkar sedan i verkligheten, där man inte bara kan be om pengar: nu är det den tjugonde, kan jag inte bara få pengar? Så prestationsbaserad, gåvobaserad och entreprenöriell veckopeng, det är ganska bra tips.

Anpassa efter barnets ålder

Jan: Detta var väl en sådan här åsikt, nu pratar jag ganska mycket här, men man får också komma ihåg att anpassa efter barnets ålder. Jag pratade med en barnpsykolog som sa: Jan, tänk på, du har typ bara halva barnets ålder i minuter på dig i det här uppmärksamhetsspannet. Så sorry, ingen PowerPoint här, utan man får fånga lärotillfället när dörren eller fönstret är öppet. Här får man också prova sig fram, och det kommer inte bli perfekt från början.

Men till exempel, när vi tog ränta på ränta, när hon var sex år, då var det så här: pengar gillar att vara med sina kompisar, precis som du gillar att vara med dina kompisar, då blir de fler. Sedan när hon var lite äldre blev det: pengar kan tjäna nya pengar, pengar kan gå till ett jobb, precis som mamma och pappa kan gå till ett jobb. Och sedan när hon var ännu äldre började vi prata om utdelning, vi började prata om risk, vi började prata om vinstdelning, avkastning och liknande. Så anpassa efter ålder, anpassa efter intresse. Det kan gå perioder, alltså veckor eller till och med månader, då inget intresse finns. Plötsligt dyker intresset upp.

Hur vet man att intresset dyker upp? Jo, för då kommer en fråga. Fördelen vi vuxna har är att varje gång barnet vill ha någonting, så är fönstret öppet. Då kan man försöka skjuta in någonting.

Månadens aktie

Jan: Sedan tror jag också att det handlar om att göra det lite roligt. Till exempel Stefan Thelenius på Twitter, han gav mig ett tips för många, många år sedan som hette "Månadens aktie", som han gjorde med sina barn. Det här gjorde vi typ från åtta års ålder med vår äldsta, att hon fick välja en aktie i månaden, som vi gick och köpte på Avanza. Vi startade ett Avanza-konto för henne, det går för minderåriga. Och så fick hon välja själv.

Syftet med månadens aktie är inte att tjäna pengar, utan att göra aktier till något naturligt, att det inte är något konstigt, utan något som finns i vardagen. Det vi fokuserade på var många gånger aktier som fanns i hennes värld. Det var Apple, för att vi använde en iPad. Det var Volvo, för att då hade vi en Volvo. Ja, jag vet att Volvo inte säljer Volvobilar, men skitsamma. Netflix, Disney, för vi kollade på Disney+ och liknande. Och sedan kunde vi alltid säga: titta, nu har aktierna gått upp, du har tjänat pengar. Så återigen, målet är inte alltid det ekonomiska, utan mer det pedagogiska. Att göra det till något naturligt.

När är barnen redo?

Jan: En grej till, när vi nu kommer in på det här med månadens aktie, så får jag ibland frågan: när är barnen redo för det här med veckopeng? Min insikt är att det sällan handlar om när barnen är redo, utan mycket mer om när vi vuxna är redo. För om jag tittar på vår nuvarande sexåring, så spelar hon spel, och där hanterar hon ganska komplexa ekonomier. Det är olika resurser. Det är träd, stenar och pengar. Det ska byggas och köpas olika djur. De djuren ska ha foder och liknande. Det är ganska komplexa system. Att hantera en veckopeng en gång i veckan, det är inget jätteproblem för dem. Så jag tror många gånger att det snarare är vi vuxna som är bromsklossen, än barnen.

Jag ska säga, prova, återigen, prova dig fram. Och sedan tror jag också på det här med att ha lite empati med sig själv. Man kan inte fånga alla lärotillfällen, majoriteten kommer gå till spillo, men man får ta tillfället när det kommer. Se det så här: kan jag ha ett samtal med dem, så är det bättre än att inte ha ett samtal.

Att spela på samma lag som barnen

Jan: Här tror jag också att det många gånger handlar om att försöka sätta sig på samma sida som barnen. Något jag upplevde som lite jobbigt var att i början var ju vår sexåring så att man gick till Ekas, man ville ha allt. Och så var man så här: nej, jag vill inte, eller jag till och med ljög för henne och sa: nej, men vi har inte råd. Vilket egentligen är bullshit, trots att man säger att man inte ska ljuga för barnen. Så det där var också en sådan grej där man tänkte: men hur kan vi göra detta till ett lärotillfälle?

Till slut fick jag tipset från någon i RikaTillsammans-communityn som sa: ja, men vet du vad, säg så här, vad spännande att du vill ha den här leksaken, berätta mer, varför vill du ha just den här? Så man hör motiveringen, tankeprocessen. Och sedan säger man: jag vill också att vi ska kunna köpa den här till dig, så låt oss åka hem och göra en plan. Så får du anstränga dig lite, vi tar lite pengar, så dina pengar får jobba ihop nya pengar, och sedan ska jag och mamma också ge dig lite pengar, och så kan vi åka tillbaka nästa vecka.

För då får man just det här pedagogiska. Man får det här med att se fram emot någonting, man kan bygga upp en förväntning kring det. Och som alla föräldrar listar ut, 48 timmar senare har de många gånger glömt grejen. Och har de inte glömt grejen, då vet man också att det var mer välspenderade pengar än att bara köpa det för att de pekade på det. Så för mig var det en jättestor lättnad att jag kan spela på samma lag som våra barn, i stället för att vara den där tråkföräldern som alltid säger nej.

För mig var det en jättestor lättnad att jag kan spela på samma lag som våra barn, i stället för att vara den där tråkföräldern som alltid säger nej.

Hur mycket, och varför misstagen ska komma tidigt

Jan: Bra. Så jag tänker att det här var väl egentligen de viktigaste grejerna. Sedan vet jag att det brukar komma en fråga om hur mycket veckopeng man ska ha och så vidare. Och jag tänker att det spelar inte så stor roll. Man får också anpassa det. Vissa barn ska kanske ha 4 × 25 kronor, för andra barn funkar 4 × 100 kronor, och i andra åldrar är det kanske 4 × 200 kronor, eller 1 000 kronor. Så det spelar inte så stor roll. Det viktigare är att prata om det, anpassa det och låta barnen göra misstagen tidigt.

Det tror jag på: låt barnen få välja en dum plastleksak, låt dem få ångra sig, låt dem få välja fel aktie, låt dem få välja en knasig fond. För det är så sjukt mycket bättre att man gör misstagen tidigt än att man gör dem med en pension när man är i 50-årsåldern. Så testa dig fram, precis som med allt annat. Det är svårt att lista ut i förväg. Det är svårt att ge ett råd som skulle funka för alla. Man behöver testa sig fram och interagera med problemet.

Det är så sjukt mycket bättre att man gör misstagen tidigt än att man gör dem med en pension när man är i 50-årsåldern.

Så det här var några av mina bästa tankar och tips kring veckopeng. Följ oss gärna, var gärna med som premiummedlem på Patreon, där vi kommer in på fler sådana här kortavsnitt. Allt från sparande till barnen, till pension, till bästa fonderna och liknande. Så ett stort tack för att du följer, att du har lyssnat, att du tittar. Och så ses vi. Och har du någonting som du vill dela kring veckopeng, skriv gärna en kommentar, så tar jag upp det i reflektionsavsnittet framgent. Tack så mycket.