9 barnspar-tips – gör det rätt & lätt

För att undvika att det blir en “olycklig smäll” vid 18 år, tycker jag att man bör slussa över ansvaret för sparandet, i vårt fall aktier, steg för steg med början runt 13 år. Mängden pengar växer då med ålder och ansvarsförmågan på ett bra sätt. Börja med lite mindre belopp och öka sedan med åldern varje år. På 18-årsdagen kanske de då får säg sista halvan eller tredjedelen.

Och innan 13-årsåldern skall man självklart diskutera pengar etc med barnen, så de skolas in sakta men säkert.

Och angående @janbolmeson räkneexempel med barnbidraget:

“Men hade de sparat 1000 kronor i månaden, alltså barnbidraget, fram till 18 års ålder 1999 så hade jag haft typ 2,1 eller 2,6 miljoner. Om de hade sparat till min bror som är född 1985, som då var 18, 2003 och den som kan sin börshistoria vet att 2003, det var precis efter it-bubblan, den som jag fångade och fick på toppen, då hade hans sparande på 1000 kronor i månaden varit värt en miljon mindre Inte för att man har sparat mindre pengar utan för att börsåren var annorlunda.”

Barnbidraget var inte 1000 kr 1981, vilket jag antar du räknat med? Då var barnbidraget betydligt lägre och 1000 kr värt betydligt mer än idag.

Och nej det är inte lätt att få det att bli rättvist mellan barnen, men det är viktigt att tänka på detta från början! Vi stod inför valet att antingen “ta” pengar från det äldsta barnet, eller skjuta in en hel del pengar till barn nummer två från våra egna pengar i en engångsbetalning. Vi valde det senare och efter detta hanteras deras pengar i en pott, än så länge. desto större åldersskillnad, ju dyrare kan detta bli!

Bra punktlista! Jag har själv gjort ”misstaget” att spara i olika KF barn för varje barn på Avanza. Började samtidigt för båda barnen men det äldre var 6 år äldre så är ju ”orättvist” givet att summan är ungefär lika stor. Undrade om man kan slå ihop två KF-konton till ett i efterhand?

Jag har en liten annan syn på detta om hur mycket barnen ska få när del ämnar hemmet.
Den värld (inkl Sverige) är en helt annan än den vi växte upp i.
1M 1998 när jag var 18, och 1M 2035 när mitt första barn tar studenten är inte ens i närheten lika mycket värt.

Jag hoppas kunna ge mina barn en nyckel till att fortsätta leva iaf i samma områden som när de växte upp, och inte behöva flytta tilll det som idag är klassat som särskilt utsatta områden av polisen (de områden där kanske många unga har råd att köpa eget boende utan hjälp).

Jag kommer göra allt jag kan för att också mina barnbarn kan gå i bra skolor osv, vilket kommer göra att de måste bo i de dyrare områdena.

Så kanske man ser på procentsatsen man hjälper till med, inte det absoluta pengavärdet.

Jag håller med dig helt!

Linjen med “barnen får klara sig själva, det gjorde jag” eller “det skadar inte att ha det lite tufft ett tag” eller “bra om de får spara ihop minst 1/3 själv” tror jag håller ungefär tills den tidpunkt då barnet ringer sin (någorlunda förmögne) förälder en sen kväll och berättar hur det var att bli förföljd från tunnelbanan till sin lägenhet av XYZ, eller något liknande scenarie.

Då tror jag många föräldrar tar fram plånboken, oavsett hur de argumenterat tidigare. Det kallas biologi.

Det går inte att slå ihop.

Jag hade också två KF konto, men slutade spara i det ena och sparar enbart i det andra. Tanken från början var att det skulle vara till vardera barn, men har nu bara döpt om de till Barnkonto 1 och Barnkonto 2.

Man kan även tömma det ena KF kontot och köpa aktier/fonder i det andra om man verkligen inte vill ha två konton.

Vi följer inte alla råd, men nästan. Vi sparar i separata ISK för barnen som inte är skrivna i barnens namn. Jag och min fru har gemensam ekonomi och är överens om att det är barnens pengar, vi litar på varandra och ISK känns då bra.

Vi tänker att barnen får pengarna när de behöver till insats till boende eller när de är 25 år gamla och har fullt utvecklat konsekvenstänk enligt forskningen

Visst kan det bli orättvist med olika konton, men vi har ganska nära mellan barnen och märker vi att det går väldigt fel kan vi alltid slå ihop/omfördela kontona. Däremot kan det också vara en lärdom att livet inte alltid är fullt rättvist. De kan också uppmuntra barnen att planera när det är lämpligt att köpa boende. Vi får se om vi ändrar oss, men detta är tanken idag.

Så ni “tog” från det ena barnet och gav till det andra? Jag antar man enkelt kan göra så om man sparar i sitt eget namn.

Jag förstår hur ni tänker. Men på det sättet kan ni inte fasa in barnen i ett livslångt ansvarsfullt sparande.

Dels är 25 år allt för sent - även om du kan ha rätt vad gäller konsekvenstänkandet och forskning kring det. Kommer barnen även hållas under strikt uppsyn i övrigt? T.ex. 25 år är 10 år efter att de lagligt kan bli föräldrar… Det om något kan påverka ekonomin. Kanske bäst att hjälpa till i partnerval etc? Eller har ni förtroende för barnen där?

Vidare, om ni kan tänka er att göra överföringar mellan barnen för att jämna ut “i slutändan”, då blir det ännu svårare att fasa in barnen att ta ansvar och “mental äga” sitt sparande - bry sig om att lära sig t.ex. val av värdepapper etc fram tills 25-årsdagen - om ni ändå kommer jämna ut alla skillnader då, dvs i princip ta från ett barn och ge till det andra.

Bra avsnitt! Krångligt detta med att spara till barn.

Jag undrar om det ändå inte lätt blir orättvist vid en kraftig nedgång mellan barnen även med ditt exempel Jan. Om de direkt använder pengarna kanske inte problemet finns men ett mer önskvärt utfall är väl att de fortsätter att spara pengarna i en indexfond.

Och om det då kommer en kraftig nedgång mellan att barnen får sina pengar blir det väl tyvärr så att barn 1 vid tidpunkten när barn 2 får sina pengar har kvar en betydligt mindre summa? Så problemet som man försökte lösa finns väl då ändå kvar? Åtminstone till viss del. Ska man då med kvarvarande summa kompensera barn 1?

Bra avsnitt! Jag efterlyser en diskussion kring hur stor summa som kan vara lämpligt att spara till barnen. Jag är såklart medveten om att folk nog har olika syn på detta men ett sätt att indexera rättvist om man har flera barn är ju helt enkelt att bestämma sig för x antal multiplar av exv prisbasbelopp eller inkomstbasbelopp?

Hur tänker ni?