Metaforen om kortleken i livet – vilka kort spelar du?
Rastlös själ som önskar bli nöjdare
🎴 Metaforen om kortleken i livet är ett verktyg som har hjälpt mig och många andra. Det är verktyg att skifta perspektiv, skapa acceptans och mer medvetet skapa det som man vill.
Avsnitt K14 | Publicerat 2 år sedan.
Avsnitt K14. Senast uppdaterad 18 dagar sedan (2026-06-15) av Jan Bolmeson.
Denna video finns att se på Youtube eller via videon ovan. Du som är en RikaTillsammans-supporter kan se den utan reklam på Patreon.
Du kan lyssna på detta avsnitt (K14) där poddar finns, t.ex. på Spotify, Apple Podcast, Acast och Patreon.
Referens: Saknas.
Innehållsförteckning
Denna sida uppdaterades 18 dagar sedan (2026-06-15) av Jan Bolmeson.
Sammanfattning och guldkorn
Det viktigaste att veta. Swipa för att se fler.
Därför är detta avsnitt viktigt
Vi fastnar ofta i automatiska reaktioner som stjäl livsglädje trots att de ger resultat. Kortleksmetaforen hjälper dig förstå att dina drivkrafter har både fördelar och kostnader, och att du faktiskt kan välja när du spelar vilket kort.
Kortleksmetaforen förklarad
Tänk dig att du har fått en uppsättning spelkort i livet. Varje kort har fördelar (som drivkraft eller trygghet) och kostnader (som oro eller missnöje). Det viktiga är att förstå att korten varken är bra eller dåliga - de bara är.
Onöjdkortet som drivkraft
Den som aldrig är nöjd får ständig drivkraft att förbättra alla livsområden - ekonomi, träning, relationer, jobb. Fördelen är fina resultat överallt. Kostnaden är oförmågan att känna tillfredsställelse och glädje över det som redan uppnåtts.
Ekonomisk oro-kortet
Vi berättar om vårt eget kort: ekonomisk oro som gör att bufferten alltid finns och växer. Men kostnaden är oro för scenarion som inte ens kan hända - som att bygga rymdlasrar mot utomjordingar när man redan har en ringmur.
20 000 kronor-syndromet
"När jag har 20 000 på kontot kommer jag vara safe." Sen blev det 50 000, sen 100 000. Beloppet växte men tryggheten kom aldrig. Detta visar hur kortet styr oss istället för tvärtom.
Skapa ett observationsglapp
När impulsen kommer behöver du inte agera automatiskt. Fånga dig själv: "Oh, nu blev jag orolig." I det glappet kan du välja att spela ett annat kort eller säga "det är okej precis som det är nu."
Träna på nya kort
Du kan utveckla kort du inte har naturligt - som tacksamhet, närvaro eller reflektion. Det handlar inte om att bli av med dina kort utan att utöka din repertoar och välja medvetet vilket kort du spelar när.
Viktiga nyanser att komma ihåg
• Detta är ett perspektiv, inte en sanning - använd det om det hjälper dig
• Du behöver inte alltid spela samma kort automatiskt
• Korten har både fördelar och kostnader - inget är enbart bra eller dåligt
• Målet är inte att bli av med kort utan att välja medvetet
"Vem håller i kopplet? Är det jag som är ute och går med hunden eller är det hunden som är ute och går med mig?"
"Alla de här spelkorten som vi får i livet, de är varken bra eller dåliga, utan de har vissa fördelar och de har vissa kostnader"
"Det kommer inte hända en situation där jag kommer hamna där jag inte har pengar för att det kortet är så viktigt"
"Jag behöver inte alltid spela samma skiva, jag behöver inte alltid köra samma styrprogram i livet"
"Det handlar om att inte bara överleva livet utan att faktiskt leva livet"
Metaforen går ut på att vi alla har fått en unik uppsättning spelkort i livet. Vår uppgift i livet är att spela dessa korten så bra vi kan efter bästa förmåga. Alla korten som vi har fått är varken bra eller dåliga, utan de har vissa fördelar och nackdelar.
Ett exempel på kort som jag har fått är det jag kallar “Ekonomisk oro”-kortet. Det gör att jag oroar mig för att mattan kan ryckas undan när som helst och allt kan försvinna. Det kortet får därmed vissa konsekvenser – när oron kommer blir jag som en liten hamster som springer på och samlar på sig nötter. Det kommer alltid finnas pengar på kontot och det kommer finnas en buffert. Det kommer till och med finnas en buffert på buffert.
Problemet är att kostnaden med det här kortet är just oron och att jag tänker på saker som har extremt låg sannolikhet för att inträffa. Min coach sa till och med vid tillfälle att jag hade “creative misuse of imagination”. Att jag använda min hjärna för att måla upp scenarion som inte kommer hända. Kostnaden för det här kommer i känslan av att känna sig levande i livet. Eller det som man på engelska kalla för “aliveness”.
Genom att se “Ekonomisk oro” som ett spelkort så får jag mer kontroll på situationen. Jag kan ibland välja att inte behöva spela kortet. Jag kan ibland se när jag har spelat kortet på automatik utan att ha tänkt på det. Framförallt kan jag också ibland välja att spela ett annat kort – som t.ex. tacksamhet, tillit eller “be om hjälp”-kortet.
På samma sätt har vi alla många flera kort, t.ex. allt från “Aldrig nöjd”-, “Vara bäst”-, “Jag fattar inte”-, “Jag säger alltid ja”-, “Jag prioriterar andra framför mig själv”-, “Rastlös”- till “Förlita dig inte på någon man”-spelkort och allt annat mellan himmel och jord.
▸ Är det något som du känner igen dig?
Om du gillar detta, gilla, prenumerera, dela, bokmärk eller skriv en kort kommentar. Det hjälper och ger inspiration till fler korta klipp.
Tack så mycket!
Jan
Transkribering av hela avsnittet
Nedan har vi transkriberat hela avsnittet för dig som hellre läser än tittar eller lyssnar. Den är gjord med AI så den är inte ordagrann, utan fokus har varit på läsbarhet.
Visa hela transkriberingen
Innehållsförteckning
Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.
- Metaforen om kortleken i livet
- Spelkorten vi alla tilldelats
- Mitt eget ekonomisk oro-kort
- Kostnaden för att aldrig sluta bygga
- Vem håller i kopplet?
Metaforen om kortleken i livet
Jan: Det här är ett verktyg som har hjälpt mig jättemycket. Jag fick det av min coach för många år sedan, och jag kom att tänka på det häromdagen när jag i RikaTillsammans-forumet läste en diskussion. Det var en läsare som skrev så här: "jag önskar att jag vore mer nöjd i livet, att jag var mer nöjd med mina ekonomiska val, med min träning, med mina relationer, med min jobbsituation och liknande".
Jag kunde känna igen mig. Jag har inte så mycket det här kring att vara nöjd, men jag har ju den här ekonomiska oro-grejen. Jag går hela tiden och oroar mig för att mattan när som helst kan ryckas undan och livet kan förändras. Det är bäst att man har buffert. Som jag har pratat om i tidigare avsnitt: när jag var 20 år gammal tänkte jag att när jag har 20 000 kr på kontot, då kommer jag vara safe. Och sen bara växte summan. När jag har 50 000 på kontot, då kommer allt bli bra. När jag har 100 000 på kontot, då kommer jag känna mig trygg.
Jag blev precis som den här personen aldrig nöjd. Så kände jag mig liksom aldrig trygg, oavsett vad beloppen blev. Även om beloppen sen är helt orimliga, att det skulle kunna hända någonting som jag inte skulle kunna hantera ekonomiskt.
Spelkorten vi alla tilldelats
Då fick jag hjälp att tänka på detta som en kortlek. Och innan vi går in på det är det också viktigt att säga så här: detta är inte sant eller rätt eller fel eller bra eller dåligt. Detta är ett perspektiv. Gillar du det, använd det. Gillar du det inte, skit i det. Det finns massa andra.
Så metaforen är att man har en kortlek i livet, och vi har alla tilldelats den här uppsättningen spelkort. Alla de här spelkorten som vi får i livet är varken bra eller dåliga. De har vissa fördelar, vissa vinster som de ger oss, och de har vissa nackdelar, vissa kostnader som de ger oss.
Så till exempel den här personen som har fått onöjd-kortet, om vi ska kalla det för det. Då kommer ju det här kortet hela tiden skapa en drivkraft. Det kommer hela tiden hända saker, det kommer hela tiden vilja förbättras, det kommer hela tiden uppnås nya nivåer, för att man inte är nöjd. Och det är ju fördelen. Den här personen kommer ju, som det också framkom sen i diskussionen, ha fina resultat på alla områdena, för att man har det här kortet som man spelar.
Mitt eget ekonomisk oro-kort
Precis som jag. Jag har mitt ekonomisk oro-kort. Så när jag spelar det kommer det alltid finnas pengar på buffertkontot. Där kommer finnas buffert på buffertkontot, och där kommer finnas buffert på buffert på buffertkontot. Ja, jag överdriver lite, men lite så. Det kommer inte hända en situation där jag hamnar utan pengar, för att det kortet är så viktigt.
Men om vi tittar på andra sidan då, vad är kostnaden med det här kortet? Ja, det blir ju naturligtvis, till exempel i mitt fall, den här oron. Att jag går och oroar mig för saker som kanske inte ens är sanna. Jag oroar mig ibland för scenarion som inte ens kan hända. Vi pratade om detta i ett avsnitt där jag pratade just om ekonomisk oro.
Det är som att jag bygger ett fort, jag har byggt en ringmur. Så här: nu kommer ingen komma in. Och sen tänker man, ja men i Sagan om ringen kan de springa in underifrån. Ja, men då bygger man liksom ett stort galler under marken också. Och sen luftvärn, och sen till slut: men tänk om det kommer utomjordingar. Ja, bäst jag sätter upp rymdlasrar. Sen fattar jag liksom, det kommer inte hjälpa med utomjordingar. Och vem vet ens om utomjordingar finns?
Kostnaden för att aldrig sluta bygga
Men den här oron driver ju mig att hela tiden bygga på det här fortet. Jag har en kostnad i form av att känna mig lycklig, nöjd, alive. Aliveness i livet. Eller att ha livet fullt med liv. Att det handlar om att inte bara överleva livet, utan att faktiskt leva livet.
Och om jag tänker på den här kortleken, så ibland kan man tycka så här: men jag borde inte ha det här kortet. Då är tanken med den här metaforen också att jo, men jag behöver ju inte alltid spela det här ekonomiska oro-kortet. Vi människor har ju förmågan att faktiskt kunna fånga oss själva. När den här impulsen kommer behöver jag inte agera automatiskt, utan jag kan skapa ett litet sånt här observationsglapp. Alltså: åh, nu blev jag orolig.
Vem håller i kopplet?
Och sen kan jag där, innan jag agerar och ska lägga mer pengar på buffertkontot, eller den här personen ska ta ännu ett pass på gymmet, så kan man spela något annat kort. Eller be om hjälp, eller säga så här: nej men det är okej. Det är okej precis så som det är nu. Och sen har man det här kortet i bakfickan och spelar det vid olika tillfällen. Så att kortet behöver inte bestämma mitt liv.
Och det är väl egentligen det som är poängen, lite så här:
Vem håller i kopplet? Är det jag som är ute och går med hunden, eller är det hunden som är ute och går med mig?
Jag kan också träna på kort som jag kanske inte har i kortleken, som tacksamhet eller närvaro eller reflektion eller någonting annat. Så poängen är att inte bara springa med det här kortet automatiskt och alltid göra på samma sätt. Utan att säga: ja men detta är som ett program, eller detta är som en skiva i livet som jag spelar.
Jag behöver inte alltid spela samma skiva, jag behöver inte alltid köra samma styrprogram i livet, jag behöver inte alltid spela samma kort.
Och ja, det var väl bara lite korta tankar kring det här. En reflektion på en tråd i forumet som heter "Rastlös själ som önskar bli nöjdare", metaforen om kortleken i livet, om du vill hoppa in och titta i den.
Annars, som vanligt: stort tack för att du lyssnar och följer. Känn dig fri att bara komma med en kommentar, en fundering eller liknande, så tar vi det därifrån. Och har du ett sådant här tips, dela med dig. Tack så mycket.
Vanliga frågor
Hittar du inte din fråga ovan? Se alla frågor här, eller ställ den i forumet.
Communityns kommentarer
Nedan följer 9 av totalt 19 kommentarer. Notera att kommentarer i forumet inte kvalitetssäkras av oss på samma sätt som all annan text på denna sida. För att följa hela diskussionen, skriva en egen kommentar eller ställa en fråga, gå till forumet. Vi ses där! 🙂
Relaterade sidor och annat kul
Stöd RikaTillsammans
RikaTillsammans finns tack vare dig – vi ägs inte av någon bank, tar inte emot presstöd, säljer inte rådgivning och vill inte förvalta dina pengar. Det gör oss fria, men också helt beroende av dig och vår community.
Om du gillar det vi gör får du gärna supporta oss – genom att bli månadssupporter, swisha ett valfritt belopp eller bjuda oss på en digital kaffe.
Som tack får du tillgång till extramaterial, bonusavsnitt, verktyg och inbjudningar. Tillsammans blir vi både klokare och rikare. Läs mer.
Tack för att du hejar på oss!
Från 49 kr/månad
Eller stöd oss via...
Swish (123 463 53 22) BuyMeACoffeeTillsammans blir vi både klokare och rikare dag för dag. Tack på förhand!
Senaste nytt på RikaTillsammans
Det är jättedyrt och dumt att få panik och sälja av när börsen skakar
Här är priset för att sälja indexfonden och flytta pengarna till bankkontot i försök att tajma marknaden. Jämförelse av svenska börsen och bankkonto.
Sedan 1870 har börsen gett kring 9 procent per år med utdelningar, men nästan inget enskilt år landar på snittet.
Rika har samma problem, bara med fler nollor
Lär känna vår kollega Oliver Allemog som får RikaTillsammans att rulla i kulisserna.
Uttag av pension: så gör du rätt
Monica Sjödin om varför uttagsordningen är fel fråga och varför planen bör ligga klar tio år före första kronan.
Pengar, ansvar och RikaTillsammans bakom kulisserna
Del två av det personliga samtalet om identitet, ansvar, att jobba ihop som par och varför det blev indexfonder. Del 2 av 2.
Pengar, rädsla och tjugo år av hårt arbete
Ett personligt avsnitt om vägen från korridoren i Lund där vi träffades 2003, till dagens RikaTillsammans. Del 1 av 2. .
Kan absolut känna igen dessa tankebanor, misstänker att det är fler än man tror som åtminstone någon gång i livet hamnar i grubblerier kring allmän onöjdhet.
Tror också att våra hjärnor spelar oss ett spratt många gånger, ofrivilligt tar den över och ältar saker som hänt (eller borde ha hänt). Steg ett i processen tror jag är att komma ur den loopen och börja tänka framtid istället.
I långa listan med onöjda områden kanske börja med att lösa ett av dom. T ex relationer eller träning. Vilka små delmål kan jag sätta upp för mig själv för att jag gradvis ska känna mig nöjdare med just relationsbiten?
Skapa en framåtblickande målbild och undvika att titta bakåt. Sedan beta av område för område enligt samma metodik.
Lite så tänker jag.
Härligt med så raka och lätta förklaringar till oftast komplexa problem.
Mina tankar kring ständiga förbättringar, är att det historiskt har varit tankar som varit mycket viktiga för vår överlevnad och utveckling.
Med det sagt så är effektivitet ett redskap som leder oss som människor framåt, men använder vi denna extremt effektiva utveckling för att må bättre?
Jag skulle snarare säga att vi har blivit fångar i vårt egna “effektivisering ekorre hjul”. Istället för att använda frigjord energi för att tillgodose våra basala mänskliga behov som ger oss energi, skapar vi nya behov som kräver ännu mer energi.
Detta i sin tur leder till psykisk och fysisk ohälsa.
Finns det någon som har lösningen på hur hela samhället TILLSAMMANS ska kunna hoppa av ekorre hjulet och leva effektivt tillsammans?
Då tror jag att vi har lösningen som skulle lindra vår “onöjdhet”.
Jag avslutar med inledningen av låten “Fix You” med Coldplay:
When you try your best, but you don’t succeed
When you get what you want, but not what you need
Jag är själv förbättringsnörd. För mig är det ett kort som kommit till mig med insikten om hur mycket man får aktiskt kan förbättra om man vill.
Mitt sätt att hantera missnöjdheten med att inte ha uppnått mina förbättringsmål är att försöka se dem som en resa eller ett långlopp som tex Vasaloppet.
Jag kan va missnöjd över att inte va vid målet, men ändå nöjd över att va på väg och fira att jag tagit mig 3 mil från start på en bra tid. Och att jag fortfarande känner mig i form att åka vidare mot målet.
Min rastlöshet har minskat allt som jag har kommit in i medelåldern, men även genom läsande och reflekterande. Att lära sig vara nöjd är skitsvårt!
Tycker att ett stoiskt perspektiv, och lite Jordan B Peterson hjälper för att kunna fokusera på rätt saker. I ett samhälle djupt marinerat i FOMO erbjuder Svend Brinkmann`s budskap om att våga välja bort ett bra tankespjärn: Välj bort - få ett meningsfullare liv
Tycker du beskeiver det väldigt bra. Jag läser ofta tips om att man helt enkelt ska njuta av det man har. Det kan av mig tolkas som att det är fel att vilja förbättra, komma längre, ha mer. Och det är ju aldrig roligt att känna att man är otacksam. Men man kan ju inte ändra vem man är som person.
Ska försöka se ambitionen som ett kort man ibland kan lägga åt sidan. Det blir en utmaning!
Själv har jag kommit så långt i min karriärr som man kan göra på min arbetsplats (om man inte vill bli chef eller professor vilket jag inte vill). Det leder till en hel del grubblerier om hur man nu kan utvecklas.
Sånt här tycker jag är så intressant att fundera på, mer än att kunna spara några hundra genom ett visst fondval.
Uppskattar dessa avsnitt i podden @janbolmeson , gärna mer av sånt (vet att alla inte tycker samma
) . Om man tänker värde i livet ger dessa avsnitt mer värde än fonder hit och dit.
Detta har jag funderat väldigt mycket på.
Känslan har genomsyrat hela mitt liv och hjälpt mig både i företagande, relationer och livet i övrigt. Samtidigt har de under långa perioder fått mig att då och då kliva över gränsen till utbrändhet och gett panikkänslor.
Mina problem har varit att allt jag tar mig an ska bli perfekt, samt att jag har vädligt svårt att finna ro.
Det andra är det största problemet, jag känner mig missnöjd om jag inte gör något produktivt eller utvecklande. Jag vet att människor mår bra av vila och reflektion, men inte hittat någon form som passar riktigt. Läsning är det närmaste, men ofta hamnar det under lärande och inte nöje.
Hade varit intressant med en podd om ämnet!
@tankespjarn - sugen? Var ju länge sedan vi körde podd.
Klart jag är på!
Jag hittade en sak som hjälpte mig att se på mig själv och le.
Det började med att jag för ett tag sen fick frågan från min chef om jag tar på mig för mycket att göra. Hon hade studerat min Outlook kalender med massa bokningar i olika färger.
Jag har i sociala samtal en lugn yta och försöker mörka vilka kort jag har att spela med, för i andra ögon inte se ut som jag är stressad eller aldrig nöjd.
Jag funderade mycket den dagen på hur hon upplevde mig och varför, om de är något fel eller rätt, och varför jag mörkar min törst av kunskap och försöker se ut som jag “latar mig” som andra. De är ju socialt bra att passa in och inte ställa lika höga krav på sin omgivning, eller skina för mycket genom att springa ifrån andra både på rakan och i kurvan.
De som då fick mig att le när jag gick och grubblande va ett schema på kylskåpet.
De va min äldstas sons skolschema som va full packat med massa olika lektioner i olika färger över hela dagen, och ovan på det prov i olika ämnen på samma dag.
Vi tränar våra barn för framtiden med multitasking. Men sen plötsligt när vi blir äldre och får ett jobb så stagner mänden uppgifter och tempot sjuker.
Jag log för jag såg nu att jag inte tappat förmågan att absorbera och njuta av kunskap som ett barn, och fortfarande då har förmågan och förmånen med det att kunna sätta nya valörer på mina kort och kunna spela nya spännande spel i framtiden.