Metaforen om kortleken i livet – vilka kort spelar du?

Kan absolut känna igen dessa tankebanor, misstänker att det är fler än man tror som åtminstone någon gång i livet hamnar i grubblerier kring allmän onöjdhet.

Tror också att våra hjärnor spelar oss ett spratt många gånger, ofrivilligt tar den över och ältar saker som hänt (eller borde ha hänt). Steg ett i processen tror jag är att komma ur den loopen och börja tänka framtid istället.

I långa listan med onöjda områden kanske börja med att lösa ett av dom. T ex relationer eller träning. Vilka små delmål kan jag sätta upp för mig själv för att jag gradvis ska känna mig nöjdare med just relationsbiten?

Skapa en framåtblickande målbild och undvika att titta bakåt. Sedan beta av område för område enligt samma metodik.

Lite så tänker jag.

Härligt med så raka och lätta förklaringar till oftast komplexa problem.

Mina tankar kring ständiga förbättringar, är att det historiskt har varit tankar som varit mycket viktiga för vår överlevnad och utveckling.

Med det sagt så är effektivitet ett redskap som leder oss som människor framåt, men använder vi denna extremt effektiva utveckling för att må bättre?

Jag skulle snarare säga att vi har blivit fångar i vårt egna “effektivisering ekorre hjul”. Istället för att använda frigjord energi för att tillgodose våra basala mänskliga behov som ger oss energi, skapar vi nya behov som kräver ännu mer energi.

Detta i sin tur leder till psykisk och fysisk ohälsa.

Finns det någon som har lösningen på hur hela samhället TILLSAMMANS ska kunna hoppa av ekorre hjulet och leva effektivt tillsammans?

Då tror jag att vi har lösningen som skulle lindra vår “onöjdhet”.

Jag avslutar med inledningen av låten “Fix You” med Coldplay:

When you try your best, but you don’t succeed
When you get what you want, but not what you need

Jag är själv förbättringsnörd. För mig är det ett kort som kommit till mig med insikten om hur mycket man får aktiskt kan förbättra om man vill.

Mitt sätt att hantera missnöjdheten med att inte ha uppnått mina förbättringsmål är att försöka se dem som en resa eller ett långlopp som tex Vasaloppet.

Jag kan va missnöjd över att inte va vid målet, men ändå nöjd över att va på väg och fira att jag tagit mig 3 mil från start på en bra tid. Och att jag fortfarande känner mig i form att åka vidare mot målet.

Min rastlöshet har minskat allt som jag har kommit in i medelåldern, men även genom läsande och reflekterande. Att lära sig vara nöjd är skitsvårt!

Tycker att ett stoiskt perspektiv, och lite Jordan B Peterson hjälper för att kunna fokusera på rätt saker. I ett samhälle djupt marinerat i FOMO erbjuder Svend Brinkmann`s budskap om att våga välja bort ett bra tankespjärn: Välj bort - få ett meningsfullare liv

Tycker du beskeiver det väldigt bra. Jag läser ofta tips om att man helt enkelt ska njuta av det man har. Det kan av mig tolkas som att det är fel att vilja förbättra, komma längre, ha mer. Och det är ju aldrig roligt att känna att man är otacksam. Men man kan ju inte ändra vem man är som person.
Ska försöka se ambitionen som ett kort man ibland kan lägga åt sidan. Det blir en utmaning!
Själv har jag kommit så långt i min karriärr som man kan göra på min arbetsplats (om man inte vill bli chef eller professor vilket jag inte vill). Det leder till en hel del grubblerier om hur man nu kan utvecklas.

Sånt här tycker jag är så intressant att fundera på, mer än att kunna spara några hundra genom ett visst fondval.

Uppskattar dessa avsnitt i podden @janbolmeson , gärna mer av sånt (vet att alla inte tycker samma ) . Om man tänker värde i livet ger dessa avsnitt mer värde än fonder hit och dit.

Detta har jag funderat väldigt mycket på.

Känslan har genomsyrat hela mitt liv och hjälpt mig både i företagande, relationer och livet i övrigt. Samtidigt har de under långa perioder fått mig att då och då kliva över gränsen till utbrändhet och gett panikkänslor.

Mina problem har varit att allt jag tar mig an ska bli perfekt, samt att jag har vädligt svårt att finna ro.

Det andra är det största problemet, jag känner mig missnöjd om jag inte gör något produktivt eller utvecklande. Jag vet att människor mår bra av vila och reflektion, men inte hittat någon form som passar riktigt. Läsning är det närmaste, men ofta hamnar det under lärande och inte nöje.

Hade varit intressant med en podd om ämnet!

@tankespjarn - sugen? Var ju länge sedan vi körde podd.

Klart jag är på!

Jag hittade en sak som hjälpte mig att se på mig själv och le.

Det började med att jag för ett tag sen fick frågan från min chef om jag tar på mig för mycket att göra. Hon hade studerat min Outlook kalender med massa bokningar i olika färger.

Jag har i sociala samtal en lugn yta och försöker mörka vilka kort jag har att spela med, för i andra ögon inte se ut som jag är stressad eller aldrig nöjd.

Jag funderade mycket den dagen på hur hon upplevde mig och varför, om de är något fel eller rätt, och varför jag mörkar min törst av kunskap och försöker se ut som jag “latar mig” som andra. De är ju socialt bra att passa in och inte ställa lika höga krav på sin omgivning, eller skina för mycket genom att springa ifrån andra både på rakan och i kurvan.

De som då fick mig att le när jag gick och grubblande va ett schema på kylskåpet.
De va min äldstas sons skolschema som va full packat med massa olika lektioner i olika färger över hela dagen, och ovan på det prov i olika ämnen på samma dag.

Vi tränar våra barn för framtiden med multitasking. Men sen plötsligt när vi blir äldre och får ett jobb så stagner mänden uppgifter och tempot sjuker.

Jag log för jag såg nu att jag inte tappat förmågan att absorbera och njuta av kunskap som ett barn, och fortfarande då har förmågan och förmånen med det att kunna sätta nya valörer på mina kort och kunna spela nya spännande spel i framtiden.