Det är dyrt att göra slut med sin indexfond

Med utgångspunkt i rubriken verkar det vara en farlig inlåsningseffekt i att ha en global indexfond. Så jag som inte har någon känner mig för en gångs skull som vinnare när jag inte hoppat på det tåget

Edit: ska vara lite seriös också, så här kommer en lite filosofisk fråga. Hade det här resonemanget sett annorlunda ut om vi bytte ut USA mot Kina eller Israel för hur fondernas andelar var koncentrerade?

Det är samma för det bygger på grundantagandet att marknaden är effektiv så den prisar in risken.

Något jag lärt mig med tiden är att acceptera “tillräckligt bra” detta gäller inte enbart indexfonder utan även en “metod” jag använder på enskilda aktier och massa andra investeringar samt allokering.

Mina första år som investerare så ville jag hitta det “ultimata” sparandet varenda grej skulle klaffa perfekt vilket ledde till att jag skifta fram o tillbaks mellan strategier.

Nu har jag under en längre tid lyckats hålla samma.strategi som jag ej ändrat på. Visst finns säkert bättre sätt att investera på men känner att detta är “tillräckligt bra” för mitt ändamål min enskilda aktieportfölj kan säkert optimeras, vikten på portföljen kan säkert optimeras men det jag har är tillräckligt bra och det räcker för mig.

Klart att det är. Men få människor har din förmåga att leva i den teoretiska världen. Jag fiskar alltså efter en reflektion till om några här hade omrövat sin syn på frågan givet mitt exempel. USA är inte tillräckligt uselt eller polariserande för att frågan ska ställas på sin spets för de allra flesta tror jag.

Bra avsnitt och välbehövligt för många!

Tror som nämndes att det i grunden handlar om att skapa en portfölj med rätt risknivå för ens egna förutsättningar, så med tonvikt på sova gott om natten faktorn.

Tillräckligt bra kommer man långt med och insikten om att allt inte kan eller behöver optimeras.

Bara vi är långsiktiga, så är oddsen på vår sida.

Jämförelesen att diverisifiera baserat på första bokstaven i bolagsnamnet är samma som diversifiera på region eller bolagsstorlek är haltande.

Du får gärna motivera varför om man bortser från att det emotionellt inte ”borde” vara så.

Möjligt att jag gav bort det dåligt i avsnittet, men här är texten från artikeln:

VI BORDE VIKTA NED BOLAG PÅ BOKSTAVEN A!

Ett argument som Nightowl framför i forumet är forskningens tes att den bästa riskspridningen, eller diversifieringen, man kan göra är att äga hela marknaden marknadsviktat. Att avvika från den genom att argumentera enligt ovan om att ha en lägre vikt mot en viss geografi, typ av bolag eller storlek av bolag är egentligen likvärdig med att argumentera för att:

Fakta är att marknanden är oerhört skevt fördelad mot bolag som börjar på bokstaven A. De står för 21% av marknadsvikten i Avanza Global (per 30 juni).

De tre bolagen Alphabet, Amazon och Apple står för 14% av fondens innehav, när varje bokstav statistiskt borde stå för 3.6% av värdet om det var likaviktat.

Men få av oss skulle känslomässigt vikta om vår portfölj baserat på den första bokstaven på bolagets aktie för att vi intuitivt förstår att vilken bokstav ett bolag börjar på spelar ingen roll. Det är mycket svårare att rationalisera ett beslut baserat på en bokstav än att rationalisera att vi har en massa åsikter om USA eller storleken på bolag. Det känner och tycker man borde spela roll, inte vilken bokstav det börjar på.

Ändå är resonemanget helt ekvivalent. Eftersom marknaden är i princip effektiv och redan har tagit hänsyn till alla dessa faktorer blir det lika arbiträrt att fatta beslut på storlek, geografi eller något annat som vilken bokstav bolaget börjar på.

Det är ju egentligen en fråga om investeringspreferenser och vad som är ”ESG” för en själv, tänker jag. Men det ruckar inte på den effektiva marknadshypotesen.

Personligen hade jag inte investerat annorlunda oavsett hur globalt index var komponerat för stunden. Jag känner mig tillräckligt trygg i att maximalt riskjusterad avkastning uppnås inom globalt index, och aktivism kan bedrivas mer effektivt utanför börsen som privatperson.

Helt korrekt att man måste skapa en portfölj med rätt risknivå för ens förutsättningar.

Problemet uppstår då när man just inte längre har tiden på sin sida.

Att man tex jag gärna tar risken att avstår några procents avkastning, åtminstone under en period, för att sova gott om natten med en något lägre USA exponering (40% ish istället för 70+%)

Den diskussionen är dock lite svår att ha i lite av en one size fits all miljö

Helt klart vettigt att vikta om när man närmar sig målgång, eller efter.