Hem » Studier » De som handlar mest med aktier förlorar mest

De som handlar mest med aktier förlorar mest

Beteendeforskning förklarar dålig avkastning (Barber, 2000)

Skrivet av

Jan Bolmeson, RikaTillsammans

Investerat sedan 1996 · Bloggat sedan 2007

Uppdaterad 22 juli 2026

Publicerad 4 juni 2025

4 minuters läsning

Källa

Dela

Ju mer du handlar med aktier, desto mindre tjänar du. Det är slutsatsen i en av beteendeekonomins mest citerade studier, Barber och Odeans Trading is Hazardous to Your Wealth från år 2000.

Forskarna följde 66 465 amerikanska hushåll med aktiedepå under sex år, 1991–1997, och mer än 3 miljoner affärer. Den femtedel som handlade mest fick 11,4 % per år efter kostnader. Den femtedel som handlade minst fick 18,5 %. Gapet på 7,1 procentenheter per år berodde inte på sämre aktieval, utan på själva handlandet.

Det här är en av de studier jag önskar att jag hade läst tidigare i livet. Den hade inte gjort mig immun mot övermod, men den hade gjort det svårare att kalla pillandet i portföljen för ”aktiv förvaltning” när det i praktiken var ett dyrt tidsfördriv.

Aktiehandel kostar mest när den känns smart

Den farligaste aktieaffären är ofta den som känns mest genomtänkt i stunden. Det är överförtroendet studien pekar ut som förklaring. Vi handlar för att vi tror oss veta bättre, och det är just det som kostar.

Studien visar inte att vanliga människor är dåliga på att välja bra aktier. Den visar att de handlade för mycket. Varje byte drog courtage, spread och kostnader för dålig tajming. Under studiens period kostade en genomsnittlig rundtur, alltså ett köp plus en försäljning, omkring 3 % i courtage och ungefär 1 % i spread av det handlade beloppet. Många små beslut blev tillsammans en stor kostnad.

De mest aktiva hushållen fick 11,4 procent per år

De hushåll som handlade mest avkastade 11,4 % per år netto, medan de som handlade minst fick 18,5 % per år. Skillnaden på 7,1 procentenheter per år är enorm över ett sparliv.

Bruttoavkastningen var däremot nästan identisk mellan grupperna, 18,5–18,7 % per år, ungefär som marknadens 17,9 %. Aktieurvalet var alltså inte problemet. Problemet uppstod när affärerna skulle genomföras och portföljen byggdes om för ofta.

Problemet var handeln, inte bara aktievalet

Det är lätt att dra slutsatsen att småsparare inte är bra på att välja aktier. Men studien är mer nyanserad än så. Före kostnader slog 49,3 % av hushållen index, efter kostnader bara 43,4 %. Det är inte aktievalen som förklarar glappet, utan handlandet i sig, det vill säga kostnaden i varje affär gånger hur ofta de handlade.

Handelsvolymerna var dessutom stora. Det genomsnittliga hushållet omsatte ungefär 75 % av sin portfölj varje år, och den mest aktiva femtedelen omsatte portföljvärdet mer än två gånger om året, över 250 %. Samtidigt ägde snitthushållet bara 4,3 aktier, så det handlar om aktieplockare snarare än fondsparare.

Om du äger några aktier länge, har låga kostnader och förstår risken är det en annan sak än att hela tiden byta för att senaste rapporten, kursrörelsen eller magkänslan säger något nytt. Men för de flesta av oss är den praktiska slutsatsen densamma. Ju mer du vill agera, desto större skäl att först fråga vad aktiviteten faktiskt tillför efter kostnader, skatt och stress.

Övermod gör att information känns som en edge

Problemet med övermod är att det inte känns som övermod inifrån. Det känns som att man har läst på, räknat efter och landat rätt.

Barber och Odean tolkar den höga handeln som ett uttryck för överdriven tro på den egna informationen. De testade och förkastade andra förklaringar som likviditetsbehov, ombalansering och skatteplanering. Orsakssambandet är en teori, inte något som mättes direkt, men det passar mönstret att de mest aktiva gjorde inte bättre val brutto, men betalade mer för att genomföra dem. I uppföljaren Boys Will Be Boys från 2001 fann samma forskare att män handlade 45 % mer än kvinnor och fick 1,4 procentenheter lägre riskjusterad nettoavkastning per år, vilket stärker teorin.

En fråga jag brukar ställa innan en aktieaffär är: ”Vad vet jag som marknaden inte redan vet, och varför skulle just jag ha fått den informationen gratis?” Om svaret är tunt eller inget alls brukar det vara bäst att låta bli.

Gäller det här svenska sparare idag?

Studien bygger på amerikanska hushåll hos en lågprismäklare, och kostnadsnivåerna är 1990-talets. Dagens courtage är mycket lägre, ibland noll. Men spread, valutaväxling och framför allt kostnaden för dålig tajming finns kvar. På en vanlig depå tillkommer dessutom skatt varje gång du säljer med vinst, medan ISK och kapitalförsäkring inte beskattar själva affären. Beteendekostnaden är densamma oavsett kontoform.

Mönstret är också bevisat på svenska data. Anderson och Dahlquist fann samma bild hos svenska småsparare. De underpresterade marknaden, och ungefär hälften av tappet berodde på handelskostnader. Att den amerikanska studien fann samma mönster i både skattepliktiga konton och pensionskonton talar för att slutsatsen håller oavsett hur kontot beskattas.

Mekanismen står sig alltså, även om de exakta procentsatserna hör hemma på 1990-talet. Handeln kostar, och kostnaden växer med frekvensen.

Läs vidare

Vill du fördjupa dig i varför aktivitet ofta kostar mer än den smakar, börja här:

• Aktieprisers utveckling går inte att skilja från slump – grunden för varför tajming är så svårt.
• Matematiskt bevis: Aktiv förvaltning måste förlora i längden – Sharpes aritmetik bakom indexfördelen.
• 99 % av alla proffs är sämre än en indexfond – när tur sorteras bort återstår få vinnare.
• 20 års data motsäger myten om aktiv förvaltning – mer evidens mot vinnarfondsjakt.