Hem » Studier » 85% nedgång är i aktier är vanligt – bara hälften återhämtar sig

85 % nedgång i aktier är vanligt - bara hälften återhämtar sig

Ny undersökning från Morgan Stanley om aktiers nedgångar (Mauboussin, 2025)

Skrivet av

Jan Bolmeson, RikaTillsammans

Investerat sedan 1996 · Bloggat sedan 2007

Uppdaterad 7 juli 2026

Publicerad 3 juni 2025

6 minuters läsning

Källa

Dela

En av de svåraste sakerna med att äga enskilda aktier är inte att hitta en bra idé. Det är att stå kvar när idén faller 50, 70 eller 85 %.

Morgan Stanleys rapport från Michael Mauboussin och Dan Callahan visar hur brutalt vanligt stora nedgångar är. I ett urval med fler än 6 500 amerikanska aktier 1985–2024 var medianaktiens maximala nedgång 85,4 %. Drygt hälften kom aldrig tillbaka till sin gamla topp.

Det är därför en global indexfond inte bara är det "enkla" valet, utan också ett sätt att slippa bära hela bolagsrisken själv.

Viktig info: Denna sida berör en eller flera olika typer av investeringar. Ett sparande i linje med forskningens rekommendationer har historiskt sett varit framgångsrikt. Det finns mycket som talar för att så även kommer vara framgent, men det finns inga garantier. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning.

Alla investeringar innebär risk och kan både öka och minska i värde. Investera inte pengar du inte har råd att förlora. Men, var inte heller överdrivet rädd för risken eftersom det är den som vi får betalt för. Vi rekommenderar alltid kontakt med en finansiell rådgivare, då detta inte är eller ska uppfattas som individuell finansiell rådgivning.

Denna sida är författad av Jan Bolmeson per 2026-07-07. Vi är fristående från nämnda bolag och värdepapper; ingen ersättning har utgått om ej annat anges tydligt med reklammärkning. Här kan du se de fonder och värdepapper vi äger och som vi har investerat i.. Tidigare omnämningar finns som etikett här eller längre ned på sidan. Vi avser inte följa upp detta innehåll regelbundet. Läs mer i våra villkor.

Den typiska aktien faller 85 procent från toppen

Vi människor gillar att tänka på aktier utifrån vinnarna: Amazon, Apple, Microsoft, Nvidia. Det är lätt att titta på slutpunkten och glömma vägen dit.

Rapporten gör tvärtom. Den tittar på drawdowns, alltså fallet från topp till botten, och vad som händer efteråt.

Medianaktiens största fall var 85,4 %, och vägen från topp till botten tog i median 2,5 år. Det är inget litet hack i kurvan, utan en period lång nog för att många sparare ska hinna tappa förtroendet, byta strategi och känna att de gjort bort sig.

Mönstret blir tydligare uppdelat efter hur djupt fallet var: ju större raset, desto längre tid till botten och desto sämre chans att någonsin nå tillbaka till toppen.

I tabellen nedan ser du basnivåerna per intervall: hur lång tid fallet tog från topp till botten, hur stor återhämtningen blev, hur stor andel som nådde tillbaka till sin gamla topp och hur lång tid det i så fall tog.

Genomsnittet såg annorlunda ut: snittaktiens maxfall stannade på 80,7 % och återhämtningen såg mycket bättre ut. Men snittet dras upp av ett fåtal extrema vinnare. Det är samma sak som när snittförmögenheten i ett rum rusar för att en miljardär kliver in, medan medianen knappt rör sig. För en vanlig sparare är medianen ofta den mer relevanta siffran.

Två brasklappar hör till. Rapporten kommer från Morgan Stanley Investment Management, en aktiv förvaltare, och är inte peer-granskad forskning, även om metoden är transparent och slutsatserna inte säljer förvaltarens egna tjänster. Dessutom är bolag som gick i konkurs eller avnoterades bortrensade ur urvalet (survivorship bias), så de verkliga utfallen för en slumpvis vald aktie är sämre än siffrorna antyder.

Mer än hälften kommer aldrig tillbaka

Det mest obekväma i rapporten är inte själva fallet, utan att ungefär 54 % av aktierna aldrig återvände till sin tidigare topp efter att de bottnat.

Medianåterhämtningen stannade på 89,6 % av tidigare topp. Den typiska aktien som fallit kraftigt studsar alltså, men inte hela vägen tillbaka.

Ju djupare fallet är, desto sämre blir oddsen. Av aktier som föll 95–100 % nådde bara 16 %, ungefär 1 av 6, sin gamla topp igen. I gruppen som föll 0–50 % kom 80 % tillbaka.

Det är här många fastnar i "rea"-tänket. En aktie som fallit 80 % känns billig. Men den kan fortfarande falla 80 % till från den nya nivån. Även om den sedan studsar kraftigt i procent kan du vara långt från startpunkten i kronor.

Exempel: tappar en aktie 50 % om året i fem år går 100 kr till 3,13 kr. Stiger den sedan 50 % per år i fem år kommer den bara tillbaka till 23,73 kr. En fantastisk procentuell studs, men fortfarande långt under start.

Den perfekta portföljen hade ändå varit outhärdlig

En vanlig invändning är att "jag ska ju bara välja de bästa aktierna". Även det är psykologiskt svårare än det låter.

Rapporten lyfter Wes Grays klassiska tankeexperiment: om du i förväg visste vilka 50 aktier i S&P 500 som skulle ge bäst avkastning kommande fem år hade portföljen ändå haft en värsta nedgång på 76 %, plus fem fall på 30 % eller mer. Även Gud skulle få sparken som aktiv förvaltare — perfekt förutseende räcker inte om vägen dit går genom ett fall på tre fjärdedelar av kapitalet. Det är ett tankeexperiment och ingen verklig portfölj, men poängen står sig: ingen strategi befriar dig från stora nedgångar.

Det är lätt att i efterhand säga att du hade suttit still. Det är svårare när portföljen tappat tre fjärdedelar av värdet och omvärlden säger att strategin är död.

Samma sak syns hos verkliga vinnare. Amazon skapade enormt värde från börsnoteringen 1997 till slutet av 2024, men aktien föll 95 % från december 1999 till oktober 2001. Den som behövde sälja på vägen, eller tappade tron, fick aldrig del av slutresultatet.

Det räcker alltså inte att ha rätt i längden. Du måste också överleva vägen dit.

Diversifiering är ett psykologiskt skydd

S&P 500:s värsta nedgång i perioden var 58 %. Det är mycket, men något helt annat än medianaktiens 85 %. Indexet kom dessutom alltid tillbaka, vilket drygt hälften av de enskilda aktierna aldrig gjorde.

Det är diversifieringens underskattade värde. Den jämnar inte bort alla nedgångar, men den minskar risken att just din aktie är en av dem som aldrig kommer tillbaka.

Siffrorna gäller amerikanska aktier, inte Stockholmsbörsen. Mekanismen är dock allmängiltig: avkastningen i enskilda aktier är extremt skev och de flesta återhämtar sig aldrig fullt ut. För en svensk sparare är slutsatsen därför en global indexfond, inte bara en S&P 500-fond.

Det här är också varför vi ofta återkommer till breda indexfonder. De är inte magiska och de kommer också att falla. Men du slipper göra hela din framtid beroende av ett fåtal bolag.

Vill du ändå äga enskilda aktier är det helt okej. Gör det bara med respekt för utgångsläget: många bolag faller mycket, många återhämtar sig aldrig och ett fåtal står för en stor del av värdeskapandet. Den insikten gör en global indexfond ganska rimlig. Inte för att den är spännande, utan för att den äger både vinnarna du inte hade valt och bolagen du inte visste skulle bli vinnare.

Det här är priset för aktier, inte ett fel i systemet

Min viktigaste reflektion är att stora nedgångar inte betyder att aktier är fel. De är priset för att äga något som kan skapa hög avkastning. Men priset är högre än många tror när de köper enskilda bolag.

För mig leder rapporten till tre praktiska slutsatser:

1. Äg inte en enskild aktie med pengar du inte klarar att se falla 50–85 %, för det är vad historiken pekar på.
2. Blanda inte ihop procentuell studs med återhämtning till tidigare kapital.
3. Låt den breda portföljen vara basen om du inte har både kunskap, tid och psyke för bolagsrisk.

Ta det som hjälper dig och skippa resten. Men låt inte den här typen av data passera som kuriosa. Den säger något viktigt om varför enkelt och brett ofta fungerar bättre för oss vanliga sparare.

Läs vidare

• 6 av 10 aktier är sämre köp än riskfria räntor – mer om hur få aktier står för värdeskapandet.
• 80 professorer eniga: indexfonder slår aktier – akademikers syn på indexfonder jämfört med aktieval.
• Matematiskt bevis: Aktiv förvaltning måste förlora i längden – varför kostnader och marknadens helhet spelar roll.