85% nedgång är i aktier är vanligt - bara hälften återhämtar sig
Ny undersökning från Morgan Stanley om aktiers nedgångar (Mauboussin, 2025)
Utifrån en undersökning av 6.500 aktier mellan 1985 – 2024 noterade man att median-aktien föll med 85% från topp till botten. Medianaktien tog även 2.5 år att återhämta sig från topp till samma nivå. Mer än hälften av alla aktier återhämtar aldrig en föregående rekordnotering. Även de bästa aktierna har stora nedgångar.
Viktig info: Denna sida berör en eller flera olika typer av investeringar. Ett sparande i linje med forskningens rekommendationer har historiskt sett varit framgångsrikt. Det finns mycket som talar för att så även kommer vara framgent, men det finns inga garantier. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning.
Alla investeringar innebär risk och kan både öka och minska i värde. Investera inte pengar du inte har råd att förlora. Men, var inte heller överdrivet rädd för risken eftersom det är den som vi får betalt för. Vi rekommenderar alltid kontakt med en finansiell rådgivare, då detta inte är eller ska uppfattas som individuell finansiell rådgivning.
Denna sida är författad av Jan Bolmeson per 2026-05-10. Vi är fristående från nämnda bolag och värdepapper; ingen ersättning har utgått om ej annat anges tydligt med reklammärkning. Här kan du se de fonder och värdepapper vi äger och som vi har investerat i.. Tidigare omnämningar finns som etikett här eller längre ned på sidan. Vi avser inte följa upp detta innehåll regelbundet. Läs mer i våra villkor.
Innehållsförteckning
- Sammanfattning, guldkorn och citat (18 st)
- Vad undersöker rapporten?
- De flesta aktier är sämre än en säker räntefond.
- Median-aktiens största nedgång är -85,4% och fallet tar i snitt 2.5 år
- Snittaktiens största nedgång är -80,7% och fallet tar 3.9 år.
- Att tänka att det är ”rea” eller ”rabatt” är lockande men sällan lönsamt
- Även gud hade fått sparken som aktiv förvaltare
- Därför är denna studie viktig
- Studiens omfattning och metod
- Huvudfyndet: 85% median nedgång
- Bara hälften återhämtar sig
- Återhämtningstiden
- Paradoxen: större fall ger bättre avkastning
- NVIDIA-exemplet: 90% fall, sedan framgång
- Foot Locker: när nedgången blir permanent
- Diversifiering minskar smärtan
- Fonder följer samma mönster
- Charlie Mungers visdom om nedgångar
- Vad som avgör återhämtning
- nedgångens längd och återhämtning utifrån maximal nedgång, 1985–2024
- Även gud skulle få sparken som aktiv förvaltare
- Slutsatser och sammanfattning
- Communityns tankar, tips och inspel
- Relaterade sidor och annat kul
- Senaste nytt på RikaTillsammans
Denna sida uppdaterades 9 dagar sedan (2026-05-10) av Jan Bolmeson.
Sammanfattning och guldkorn
Några av punkterna som jag tycker man ska ta med sig - särskilt om man någon dag får lust att investera i enskilda aktier.
Vad undersöker rapporten?
Rapporten undersöker 6.500 bolag i perioden 1985-2024 på amerikanska börsen. Men undersöker framförallt det som kallas för maximal nedgång (eng. max drawdown) som är den största nedgången från topp till botten samt dessa återhämtning om denna sker.
De flesta aktier är sämre än en säker räntefond.
Hendrik Bessembinder undersökte 28.600 aktier i perioden 1926 – 2024. Han definierade ”wealth creation” som att en aktie skulle ge en bättre avkastning än om pengarna hade placerat i en säker räntefond (amerikanska T-Bills) med låg risk. Hans data visade att 60% av alla aktierna hade en sämre avkastning än dessa säkra lågriskräntefonder. Endast 2% av av dessa 28.600 bolag – dvs. 572 aktier – stod för 90% av värdeskapandet. Det vill säga avkastningen över en räntefond.
Median-aktiens största nedgång är -85,4% och fallet tar i snitt 2.5 år
Den återhämtar ungefär 90% av fallet. Det vill säga att den kommer inte att återgå till föregående toppnivå. 54% av alla aktier når inte upp till föregående toppnivå. Det tar i snitt 2.5 år för återhämtningen.
Snittaktiens största nedgång är -80,7% och fallet tar 3.9 år.
Återhämtningen är 338.5% (=alltså högre än föregående toppnivå). Notera att snittet här dras upp av några enskilda aktieraketer (på samma sätt som snittförmögenheten ökar i en bar om Elon Musk kommer in, men medianen förändras inte alls). Tiden för återhämtning är ungefär 3.8 år.
Att tänka att det är ”rea” eller ”rabatt” är lockande men sällan lönsamt
Det är många gånger psykologiskt lockande att snitta ned sig, men data visar att det är sällan lönsamt och en psykologisk fälla som kallas för ankring.
Även gud hade fått sparken som aktiv förvaltare
Även framgångsrika strategier har stora nedgångar. T.ex. ett urval av de 20 bästa fonderna under 25 år hade gett ett snittfall på 60%. En portfölj med en perfekt förutsägelse av de bästa aktierna ger i rapporten ett fall på 76% under investeringsperioden. Extremt få sparare har uthålligheten och tilliten till att tro på sin strategi eller förvaltare i den situationen.
Därför är denna studie viktig
Morgan Stanleys analys av 6,500 aktier över 40 år visar att stora nedgångar är priset för långsiktig överavkastning, inte tecken på fel strategi. Median aktie faller 85% men bara hälften når tidigare toppar igen. Detta är kritisk kunskap för att behålla lugnet under marknadsoro och förstå att volatilitet är oundviklig för framgångsrika investerare.
Studiens omfattning och metod
Forskarna analyserade över 6,500 amerikanska aktier från 1985-2024, exklusive företag som gick i konkurs eller avnoterades. Data baseras på intradag-priser och inkluderar endast företag med minst 1 miljon dollar i börsvärde.
Huvudfyndet: 85% median nedgång
Median aktie föll 85 procent från topp till botten under studieperioden. Genomsnittsnedgången var 81 procent. Processen från topp till botten tog median 2,5 år att genomföra.
Bara hälften återhämtar sig
Endast 46 procent av aktierna når någonsin sina tidigare toppnivåer igen efter maximal nedgång. Median återhämtning når bara 90 procent av tidigare topp, vilket innebär permanent värdeförlust för majoriteten.
Återhämtningstiden
För de aktier som når sina tidigare toppar igen tar det median 2,5 år - exakt samma tid som nedgången tog. Genomsnittet är något högre på 3,8 år för återhämtning.
Paradoxen: större fall ger bättre avkastning
Aktier med störst nedgångar (95-100%) ger högst genomsnittlig avkastning efter botten: 295% första året och 33% årligen över 10 år. Men bara 16% av dessa når sina tidigare toppar igen.
NVIDIA-exemplet: 90% fall, sedan framgång
NVIDIA föll 90 procent under dot-com-kraschen 2002 men blev sedan den bästa aktien i S&P 500 under de följande 20 åren. Exemplifierar hur cykliska problem kan följas av spektakulär återhämtning.
Foot Locker: när nedgången blir permanent
Foot Locker föll också 90 procent men tog över 22 år att återhämta sig till tidigare nivåer, för att sedan säljas till 30% av sin toppnotering. Visar skillnaden mellan cykliska och strukturella problem.
Diversifiering minskar smärtan
S&P 500 hade maximal nedgång på 58 procent jämfört med 85 procent för median enskild aktie. Diversifiering reducerar volatilitet men eliminerar inte nedgångar helt.
Fonder följer samma mönster
Analys av aktiefonder 2000-2024 visar liknande resultat: bästa fonderna hade median nedgång på 59 procent men producerade stark överavkastning efteråt.
Charlie Mungers visdom om nedgångar
Som Charlie Munger sa: 'Om du inte kan hantera en marknadsnedgång på 50 procent 2-3 gånger per sekel, förtjänar du det mediokra resultat du kommer att få.' Nedgångar är priset för överavkastning.
Vad som avgör återhämtning
Studien identifierar faktorer som påverkar återhämtning: cykliska vs strukturella problem, finansiell styrka, tillgång till kapital, och hur 'klumpiga' investeringarna är. Ledarskap som erkänner problemen är kritiskt.
"Median aktie faller 85% - bara 54% når toppen igen"
nedgångens längd och återhämtning utifrån maximal nedgång, 1985–2024
Tabellen nedan visar aktiernas maximala nedgångar i olika intervall – hur lång tid det i genomsnitt tog från topp till botten, hur stor återhämtningen var som andel av tidigare högsta kurs (median), hur stor andel av aktierna som nådde tillbaka till sin tidigare topp, och hur lång tid den återhämtningen tog i genomsnitt.
| Maximal nedgång | Genomsnittlig tid topp–botten (år) | Återhämtning som andel av tidigare topp (median) | Andel som når tillbaka till topp | Genomsnittlig tid tillbaka till topp (år) | Antal aktier |
|---|---|---|---|---|---|
| 95–100% | 6,7 | 16% | 16% | 8,0 | 1 842 |
| 90–95% | 4,3 | 65% | 37% | 5,8 | 830 |
| 85–90% | 3,7 | 78% | 42% | 4,6 | 678 |
| 80–85% | 3,2 | 100% | 49% | 4,2 | 584 |
| 75–80% | 3,1 | 122% | 54% | 3,8 | 501 |
| 70–75% | 2,5 | 131% | 62% | 3,4 | 456 |
| 65–70% | 2,3 | 134% | 67% | 3,2 | 394 |
| 60–65% | 1,9 | 149% | 67% | 2,5 | 325 |
| 55–60% | 1,7 | 147% | 74% | 2,2 | 276 |
| 50–55% | 1,4 | 150% | 77% | 2,0 | 241 |
| 0–50% | 1,0 | 146% | 80% | 1,5 | 455 |
Den historiska datan från de senaste 40 åren visar tydligt hur vanliga och djupa aktiekursras kan vara. Nästan 30 procent av alla analyserade aktier föll någon gång mellan 95 och 100 procent från topp till botten. Generellt gäller att ju större raset är, desto längre tid tar det för aktien att nå sin bottennivå. Ett fall på 95–100 procent tar i genomsnitt 6,7 år, medan ett mindre fall på 0–50 procent i genomsnitt bara tar ett år.
Samma mönster gäller återhämtningen: ju djupare fallet varit, desto längre tid tar det att ta sig tillbaka till tidigare högstanivå. Aktier som fallit 95–100 procent tar i snitt 8 år att återhämta sig – om de alls lyckas. Och det är långt ifrån självklart: bara 16 procent av dessa aktier når någonsin tillbaka till sin gamla topp. I kontrast lyckas 80 procent av aktierna som “bara” fallit upp till 50 procent.
Trots den låga sannolikheten för full återhämtning visar datan att kursuppgången från botten ibland kan vara spektakulär – åtminstone i procent. En aktie som faller till 2,50 dollar och sedan återhämtar sig till 16 dollar har ökat med mer än 6 gånger. Men den typen av avkastning bygger på den orealistiska idén att man lyckas köpa exakt på botten. Slutsatsen är att även om fall kan följas av stora uppgångar, är de flesta aktier som fallit mycket inte bra investeringar – särskilt inte om målet är att de ska återvända till gamla nivåer.
Även gud skulle få sparken som aktiv förvaltare
Även om man hade en gudalik förmåga att i förväg välja de bästa aktierna för de kommande fem åren, skulle du ändå tvingas uthärda extremt smärtsamma nedgångar. I en analys av S&P 500-aktier från 1927 till 2016 visar Wes Gray att en perfekt portfölj med de 50 bästa aktierna hade fantastisk avkastning – men också ett fall på 76 %. Det räcker alltså inte att ha rätt i längden; vägen dit är ofta så turbulent att både investerare och förvaltare kan tappa tålamodet.
Granskningen av verkliga aktier visar samma sak: de bästa aktierna (1985–2024) hade i snitt en nedgång på 72 %, och tog i median 4,3 år att återhämta sig. De sämsta aktierna föll ännu djupare (96 %), och även om några återhämtade sig tog det i snitt 8,9 år. Jämfört med S&P 500 – som hade ett maxfall på 58 % och återhämtade sig på 4,2 år – är skillnaden tydlig: bred diversifiering mildrar nedgångarna.
Liknande mönster syns i fondvärlden. De 20 bästa fonderna under 25 år hade ett snittfall på 60 %, men levererade sedan stark överavkastning.
Slutsatser och sammanfattning
Forskningen om börsnedgångar är spretig, men några tydliga insikter återkommer. En klassisk studie av De Bondt och Thaler visar att aktier som gått sämst (“losers”) ofta överträffar de som gått bäst (“winners”) kommande år. Deras förklaring är att investerare överreagerar: de pressar ner dåliga aktier för långt och höjer bra aktier över deras egentliga värde. Det sker alltså en “mean reversion”.
Men en modern uppföljning visar att detta gäller snittet – inte medianen – vilket betyder att några få vinnare driver upp medelvärdet, medan majoriteten av “losers” fortfarande går dåligt. Det bekräftar att snedfördelade utfall (skew) spelar stor roll.
Hendrik Bessembinder har visat att bolag som gett bäst långsiktig avkastning ofta drabbats av stora ras längs vägen, varit yngre företag och satsat mycket på FoU tidigare. Forskning om småsparares beteenden visar att många köper mer av aktier som gått ner – i hopp om att “sänka sitt snittpris” och minska känslan av förlust. Men detta har i snitt inte förbättrat avkastningen.
