Stealth wealth eller komma ut som förmögen?

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och avsnitt 369! Idag pratar vi om rikedom bortom pengar – den emotionella sidan och känslorna pengar kan skapa. Vi kommer även ta upp kommentarer från er i communityn.

För några veckor sedan, i avsnitt 364, diskuterade jag och Moa ämnet ”Hur väljer man när allt är möjligt”? Det handlade om vad man gör när man har uppnått sina ekonomiska mål och har mer pengar än man behöver. Vi talade om att ”komma ut” som miljonär. Att använda sina pengar och att pengar inte är lösningen – de är snarare en förstärkare. Ni skickade in mängder av kommentarer. Allt från de som inte alls höll med och tyckte att det kändes tondövt, till de som tyckte att vi delade värdefulla insikter om hur man kan spendera sina pengar klokt och sätta upp riktlinjer för sitt förhållningssätt till pengar.

I det här avsnittet har jag och Caroline bjudit in Moa Diseborn igen för att fördjupa oss i dessa resonemang. Vi kommer att prata om generositet. Många av de viktigaste sakerna i livet faktiskt är gratis, och om att hitta sin rikedomsidentitet. Vi kommer också att diskutera de olika nivåerna av rikedom. Från att bli miljonär till hur man kan använda pengarna för att göra livet ännu rikare.

Du kan lyssna på det här avsnittet även om du inte har hört avsnitt 364 eller ännu inte har alla pengar du behöver. För som vi ofta kommer fram till: pengar är inte lösningen. Många av de saker som gör livet riktigt rikt har faktiskt lite att göra med pengar, men det kan bli tydligare när pengarna kommer. Pengar kan fungera som en genväg, både för att undvika framtida problem och för att skapa ett rikare liv.

Så, med det sagt, låt mig introducera Moa Diseborn!

Jan: Välkommen tillbaka, Moa! Du är coach och, enligt mig, en av Sveriges bästa på den emotionella sidan av pengar och rikedom. Du arbetar ofta med människor som har fått en stor ekonomisk förändring i livet. De har sålt ett företag, fått ett arv eller liknande – och då blir den emotionella sidan av pengar central. Varmt välkommen!

Moa: Tack! Jag trodde att du skulle introducera Caroline, men jag är väldigt glad att du är här. Välkommen, Caroline!

Jag trodde pengar skulle lösa allt

Jan: För några veckor sedan hade vi avsnitt 364, där vi pratade om hur man väljer när pengar inte längre är ett problem – när man har allt man behöver ekonomiskt. Det avsnittet fick mycket uppskattning, men också många kommentarer och diskussioner. Jag tänkte att detta avsnitt skulle vara en reflektion över de ämnena. Du som lyssnar behöver inte ha hört det tidigare avsnittet för att få något ut av dagens samtal, men det kan ge en djupare förståelse.

Jag har förberett några nedslag i de koncept vi diskuterade då. Ett av de första var när jag själv kände att livet kändes tomt, trots att pengar inte längre var ett problem. Jag hade länge trott att om jag bara hade en viss summa på kontot, skulle livet vara bra. Men redan då sa du, Moa: ”Pengar är inte lösningen, pengar är bara en förstärkare – mer pengar, mer du.” Vad tänker du kring det, för de som inte hört det tidigare?

Moa: Ja, precis. Många inser förr eller senare att pengar inte är lösningen, och det kommer ofta som en chock. Man tror att när pengarna väl är på plats, så kommer allt lösa sig, men mycket i livet kvarstår – som att ta hand om sin hälsa och vårda sina relationer. Livet fortsätter, och man är inte plötsligt fri från bekymmer. Det är då man börjar se värdet i andra, osynliga resurser, och inser att man måste kultivera och ta hand om dem på ett bra sätt.

Jan: Men om man är i den situation jag var i, hjälper det att vi säger detta? Eller måste man själv göra resan för att inse att pengar inte är lösningen?

Caroline: Behöver man komma fram till det själv? Man kan ju säga att någon inte behöver de där miljonerna de drömmer om, för problemen – som känslomässiga utmaningar och hälsa – kommer ändå finnas kvar. Men förstår man det verkligen om man inte upplever det själv?

Moa: Ja, exakt. Många inser det först när de tror att pengar ska lösa allt, men samlar på sig mer och mer i jakten på trygghet. Men man kommer inte känna sig trygg. Det är lite som det som kallas ”hedonic treadmill” – man vänjer sig vid en högre levnadsstandard, vilket leder till livsstilsinflation. Man kommer aldrig känna lugn eller trygghet om man bara förlitar sig på ekonomin. Hur många nollor det än står på kontot, kommer det inte uppfylla den inre längtan.

Caroline: Har du varit med om att människor verkligen förstår detta när man berättar det för dem, eller måste de själva uppleva det?

Moa: Ja, vissa människor ser pengar som en trygghetssymbol och tror att ”bara lite till” kommer göra dem säkrare. Men det finns andra som tidigt börjar använda sina pengar för att ta hand om andra aspekter av livet – som relationer eller hälsa – och de kan snabbare förstå att pengar inte är allt. För vissa kan det vara en genväg till att leva ett rikare liv redan idag, medan andra måste nå en punkt där de har alla pengar i världen, men ändå inte känner någon skillnad. Då kommer insikten om vad som verkligen är viktigt.

Ekorren som ska samla lite mer

Caroline: Vad sa du till Jan när han kom till dig och sa: ”Livet känns tungt. Pengarna var inte den lösning jag trodde”?

Jan: Jag vet vad du sa, Moa. Vi får se om du kan ge facit nu.

Moa: Jag minns ofta inte exakt vad jag har sagt till människor. Ibland kommer folk tillbaka efter flera år och säger: ”Du sa något för tio år sedan som jag har levt efter.” Men jag pratar med så många människor att jag inte alltid minns allt. Vad var det jag sa?

Caroline: Kommer du ihåg, Jan?

Jan: Ja, du sa ungefär att jag försökte lösa ett problem som inte fanns, på ett sätt som inte skulle fungera. Du sa att jag kanske borde sätta upp mål i andra områden än pengar – istället för att fokusera på att tjäna 10 % mer, borde jag fundera över hur jag vill att livet ska kännas.

Moa: Ja, det låter som något jag skulle säga. Jag jobbar ofta skräddarsytt med varje person, beroende på var de befinner sig i livet. Och det är viktigt att komma ihåg att alla råd har ett bäst före-datum. Ett råd som var bra för tio år sedan kanske inte längre passar. Men just för dig, Jan, var det nog viktigt att lyfta blicken från pengar och tänka på andra delar av livet.

Caroline: En sak jag lade märke till var när Jan var på Bogleheads-konferensen 2023. Där såg han samma sak – människor, ofta äldre, som fortfarande tänkte: ”Jag ska bara samla lite till.” De var 70 år gamla och tänkte fortfarande på att spara mer.

Jan: Det är ett skämt bland mina vänner också. Caspian skickade en bild från Sagan om ringen där Bilbo håller i ringen och säger: ”Why shouldn’t I keep it?” Det är precis så jag känner ibland, som en samlare. Jag förstår logiskt att pengar inte kommer göra mig lyckligare, men känslomässigt är det som ett tomrum som aldrig blir fyllt.

Moa: Precis, och vi pratade om detta i ett tidigare avsnitt – att mer pengar ger fler valmöjligheter, men fler val leder till fler beslut. Fler beslut skapar fler känslor och upplevelser, och om man inte lär sig hantera dessa känslor, går man lätt tillbaka till att tro att lösningen är ännu mer pengar.

Caroline: Ja, det är det enklaste att göra – istället för att bearbeta känslorna, försöker man bara skaffa mer pengar.

Jan: Om jag får hoppa in här, så har vi fått en kommentar från @Anonym som skriver:

Jag tror inte att pengar är varken lösningen eller problemet. Det är ofta ens inställning och självinsikt som avgör. Pengar är bara ett verktyg, och det är du som styr hur det används.

Jan: Det tycker jag är ett klokt sätt att se på det. Pengar är neutrala i sig själva.

Moa: Ja, vi glömmer ofta att pengar i sig är neutrala. Vi projicerar många känslor på pengar – stress, ansvar, rädslan att förlora kontrollen. Vi känner ofta ett stort ansvar när vi tjänar eller spenderar pengar. Men som Vesuvio sa, det är egentligen inte pengarna i sig som skapar dessa känslor, utan vad vi gör med dem och hur vi relaterar till dem.

Hur vet du när du har sparat klart?

Jan: Jag såg en kommentar häromdagen som handlade om att ens känslor och förhållningssätt till pengar ofta har väldigt lite att göra med hur mycket man faktiskt har på banken. Det är precis det vi också har varit inne på. @AlternativtLiv skrev något intressant om känslan av tomhet och att hitta mening när man inte längre strävar efter pengar. Varför fortsätter folk som redan har massor av pengar att vilja tjäna mer? Vad kan vi lära oss av det?

Moa: Många fortsätter tjäna pengar för att det är vad de kan och det ger dem struktur i vardagen. Jag ser ofta att de som har mycket pengar, men som väljer att sluta med det de gör, kan uppleva en förlust av struktur. Det kan kännas lättare att fortsätta med det man alltid har gjort, och ibland är det faktiskt bra, eftersom det kan ge en känsla av tillfredsställelse och lugn. Men det är viktigt att ställa sig frågan: Vad är tillräckligt för mig? Och om man lever med andra: Vad är tillräckligt för oss? För man kan alltid få mer, men när är det nog?

Jan: Det där är verkligen en intressant fråga. Jag såg nyligen något liknande på nätet:

Hur vet man när man har sparat tillräckligt?

De flesta har inget svar på den frågan, och jag ska vara ärlig – jag vet inte heller. Har man gjort något i 20 år, som att spara och investera, är det väldigt lätt att bara fortsätta av vana. Vi har också pratat om detta i communityn, när vi diskuterade ”sparfällan”. Vi har en fas i livet där vi ackumulerar pengar, men sedan kommer en tid när vi ska börja använda dem. Många klarar inte det skiftet. Vi brukar skämta om min mamma, som trots att hon har en låg pension fortfarande sparar. Vad sparar hon till egentligen?

Moa: Det påminner mig om en väns pappa som är sjukpensionär och ändå sparar för att lämna ett arv. Det handlar inte längre om pengar i sig, utan om känslan av att vilja lämna något efter sig, att bidra med något värdefullt. Många som fortsätter att fokusera på att ackumulera kapital, även när de är äldre, gör det ofta för att de inte vill erkänna att livet är ändligt. Det är som om de tror att de kommer leva för alltid och ha oändlig tid att spendera pengarna.

Caroline: Jag har varit frisk hela mitt liv och har inte tänkt på döden så mycket. Men jag har funderat på det här med att vilja bygga upp ett kapital. Folk frågar mig: ”Vad ska du ha pengarna till?” Och jag har svarat att jag bara vill ha dem på hög. Men nu inser jag att det är väldigt skönt att ha pengarna när jag väl vill göra en förändring i livet. Jag kanske inte vet vilken risk jag vill ta om tio år – om jag vill flytta eller köpa en dyr lägenhet – men då vill jag ha pengarna redo. Så jag tycker inte att det är fel att vilja ha ett kapital, för man vet aldrig vilka beslut man kommer vilja ta i framtiden.

Våga spendera på det du älskar

Moa: Absolut. Men man ska inte vara rädd för att använda sitt kapital. Om man har byggt upp ett betydande kapital, till exempel över 10 miljoner, som vi pratade om i förra avsnittet, så är det ändå en ganska stor summa sett till statistiken. Många hamnar i en stress när de når en viss siffra och tänker att de inte får röra det kapitalet. Det blir deras trygghetskapital eller ”fuck off-kapital”, och då ska man bara leva på det som överstiger den summan. Det är en form av mental bokföring.

Men om man till exempel känner att man behöver vara ledig ett halvår för att ta hand om sina föräldrar, barn eller sig själv, byta karriär eller studera, då använder man ofta inte de pengarna till det. Man vågar inte. Jag menar att man måste våga cirkulera sitt kapital mer.

När jag säger cirkulera, menar jag att spendera pengar i linje med sina värderingar. Om man värdesätter utbildning eller hälsa, då är det rätt att investera i det. Pengarna kommer tillbaka till en i form av andra värden, som intellektuell stimulans eller generositet. Vi har tidigare pratat om att cirkulera sin ekonomi, vilket innebär att få in mer rörelse och liv i pengarna som ligger på banken. Men när man håller fast vid kapitalet på ett krampaktigt sätt och tänker ”jag får inte röra det här”, då förlorar man möjligheten att verkligen använda dem för att förbättra sitt liv.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Det blir också lättare när man inte måste fatta alla beslut. Vi hade ett avsnitt där jag sa att det var enklare när banken sa nej. Flera personer skrev till oss att det var roligare när man inte hade råd med den där sportbilen, för då fanns ett driv – ”Jag vill minsann också kunna köpa den!” Men när man väl kan köpa den, försvinner det roliga och en känsla av tomhet infinner sig.

Jag tänker också på två saker, Carro. För det första försöker jag påminna mig själv om att lita på att vi hittar lösningar längs vägen. Ibland tror vi att vi måste ha hela summan sparad på förhand, men vi glömmer bort att man kan låna till den där lägenheten. De flesta behöver inte ha ett skuldfritt boende, och många har inte ens mer än 50 000 kronor på kontot.

Caroline: Men jag är ju lite speciell, Jan.

Jan: Jag vet, jag vet.

Kartlägg din unika twist

Moa: Det är lätt att tryggheten blir förknippad med pengar, så vi hamnar ständigt i diskussioner om pengar – hur man ska slappna av i relation till dem och hur man ska ackumulera mer. Men det som ofta leder till verklig trygghet, oavsett hur mycket pengar man har, är en djupare förståelse för sig själv och vad man bidrar med i samhället, till sin familj och världen. Det är det som verkligen skapar värde, och i förlängningen även pengar.

Caroline: Vad menar du utöver jobb?

Moa: Ja, precis. Det kan handla om jobb, men också om mer än det. Till exempel, du har en förmåga att berätta historier och skriva ner dem, vilket är ett stort värde. Du har också din doktorsexamen och all din kunskap inom RikaTillsammans-världen. Det är tre unika styrkor som du kan kapitalisera på genom att prata om dem och leva dem. Det är ett värde du bär med dig, oavsett din ekonomiska situation. Så det handlar om att förstå vem du är, vad du bidrar med och vad som gör dig unik.

Jan: Exakt. Du nämnde också att när man har pengar kan det uppstå en förlust av struktur. Vill du utveckla det?

Moa: Ja, med stor valfrihet kan det bli en förlust av struktur. I vårt tidigare avsnitt svarade vi inte riktigt på frågan ”Vad gör man när allt är möjligt?” Då kan det vara klokt att stanna upp, reflektera över var man är i livet och kanske ta hjälp för att kartlägga sina värderingar. Det är viktigt att ta sig tid att verkligen fundera på vad som betyder mest för en.

Stora skiften i livet

Jan: Jag tänkte att vi kan ta ett litet sidospår och återkomma senare. @Alternativtliv nämnde också något intressant om stora livsförändringar.

Stora skiften i livet. Hade varit jätteintressant att höra mer om. Det berörde ni kort när ni pratade om ramar.

Moa: Ja, det handlar ofta om de stora förändringarna i livet. Det jag arbetar med, särskilt i England, kallar vi ”Life Transition Coaching”. Det handlar om att navigera genom stora skiften, som kan uppstå på olika sätt. Det kan vara att man får ett nytt jobb, plötsligt tjänar mycket pengar, eller går igenom en personlig kris. Då behöver man ofta uppdatera sina egna riktlinjer och gränser, precis som företag måste uppdatera sina policys. Sådant som tidigare fungerade kan kännas föråldrat.

Ett exempel som diskuterades i ett forum var att om man alltid har tagit med sig något enkelt, som ägg och majonnäs, till den årliga kräftskivan med släkten, så kanske man plötsligt förväntas ta med något mer exklusivt, som ål och räkor. Det kan uppfattas som att man nu tillhör en annan ”grupp” eller ”kategori”. Omgivningen placerar en där, men man själv behöver också stanna upp och reflektera: Vad är mina riktlinjer nu? Hur vill jag bidra? Är det okej att fortsätta som vanligt, eller ska vi säga att vi bara tar med bröd och smör denna gång?

Det är ofta de här vardagliga sakerna, där vi har haft etablerade normer för hur vi agerar, som behöver omvärderas vid stora livsförändringar. Och det är just den känslan av att tappa den gamla strukturen som kan bli så påtaglig när livet förändras.

Hjälp! Jag har blivit miljonär

Jan: Jag tänker på det du skrev om livets skiften. Vanligtvis brukar man se livet i olika faser: innan barn, när man får barn, mitt i karriären, barnen växer upp, de flyttar hemifrån, och sedan när man närmar sig pension. Och ibland dyker det upp oväntade händelser som sjukdom, skilsmässa eller att man förlorar jobbet – det är de klassiska skiftena. Men du nämnde också att det finns en annan nivå, som när någon blir rik snabbt. Som i exemplet med ”Hjälp, jag har blivit miljonär!”. Är det verkligen en kris? Det låter kanske märkligt, men ibland kan det vara en utmaning att hantera en stor oväntad inkomst, som ett arv eller att man sålt sitt företag efter många års slit. Vad tänker du om den situationen, ”Hjälp, jag har blivit miljonär”?

Moa: Ja, det är en intressant poäng. Kriser, både positiva och negativa, kan upplevas på liknande sätt eftersom hjärnan och kroppen har svårt att skilja dem åt. Hjärnan vill gärna ha stabilitet, och när något stort förändras – oavsett om det är bra eller dåligt – så kan det upplevas som en kris. Ett exempel är just det här med att plötsligt bli miljonär. Jag har faktiskt fått samtal från personer som ringer och säger: ”Hjälp! Jag har blivit miljonär, vad ska jag göra nu?”

Ofta handlar det om personer som trivts med sin tillvaro, kanske jobbat som undersköterska i en liten stad där alla känner varandra. Plötsligt oroar de sig för att folk ska få reda på att de har pengar och att deras liv ska förändras. De kan inte längre klaga över samma saker som sina kollegor – att räntorna stiger eller att de fått dåliga arbetstider – eftersom de nu har en helt annan ekonomisk situation. Det kan till och med kännas som om de tar upp någon annans plats på jobbet, någon som kanske behöver det mer ekonomiskt.

Det är intressant att inget i deras dagliga liv egentligen har förändrats, förutom saldot på kontot. Men ändå känns det som om hela deras värld har förändrats. De blir rädda för hur andra ska se på dem och undrar om de måste börja bete sig annorlunda. Eller så tänker de: ”Jag kör bokbuss i södra Skåne, vad ska jag med de här pengarna till? Jag är nöjd med mitt liv.” Det kan kännas som en utmaning snarare än en välsignelse, och de känner skuld över att inte vara mer tacksamma.

Hjälp! Jag är påväg att bli miljonär

Jan: Ibland får man till och med samtal från banken där man måste fatta en massa beslut om sina pengar. Hur ska jag tänka kring allt detta? Och det finns också en fas som jag tänker på, som du inte nämnde. Jag kanske har fel, men det känns som att det finns en period när man är på väg att bli miljonär. I början sparar och investerar man, som man ”ska” göra när man har ett ekonomiskt överskott. Men sedan, någonstans på vägen, gör man en ränta-på-ränta-kalkyl och inser att pengarna kommer att växa till en betydande summa. Man ser vart det är på väg, men man är ännu inte där. Det är en märklig övergångsfas.

Moa: Det finns två klassiska exempel som jag ofta stöter på. Det ena är: ”Hjälp, jag håller på att nå FIRE!” Man har kämpat för att nå ekonomisk frihet, man har satt upp mål tillsammans med sin partner eller sig själv, och så börjar det faktiskt hända. Det som en gång var ett spännande och inspirerande projekt – kanske att starta en lammuppfödning eller flytta till ett varmare land – börjar bli verklighet. Då kan det plötsligt kännas läskigt och överväldigande. Man kanske till och med skjuter upp det genom att sätta ett högre mål, bara för att få lite mer tid.

Det andra exemplet är det jag kallar för ”smygande rikedom.” Det är när någon plötsligt märker att deras investeringar eller portfölj har vuxit så mycket att den överstiger värdet av deras vanliga inkomst. Kanske har de ärvt en portfölj eller en fastighet och samtidigt behållit sitt lönearbete. Men till slut blir det stressigt att hantera både jobbet och förvaltningen av kapitalet. Rent logiskt borde de kanske bara fokusera på att förvalta sina tillgångar, eftersom det ger mer än jobbet. Men de står med ett ben i varje värld och det känns obehagligt och svårt att hitta balansen. Hur går man vidare från det?

Nya normala: är det okej att ha det såhär bra?

Jan: Ja, precis. Det kan ofta kännas ganska ensamt. Vem kan jag lita på? Vem kan jag vända mig till för hjälp? Vi ska prata mer om det senare, eftersom det var mycket diskussion om detta efter förra avsnittet. Men vi sparar det ämnet för nu. Vi har två nivåer till att gå igenom – den första är ”Platån”, det nya normala. Vill du säga något mer om det?

Moa: Kan du påminna mig om vad som skrevs där?

Jan: Det var du som skrev det. Du skrev något i stil med:

”Ja, jag är miljonär. Det är okej. Men är det verkligen okej att ha det så här bra?”

Moa: Just det, vi pratade om tre nivåer. Första nivån är ”Hjälp, jag har blivit miljonär!” Nästa nivå är ”Det nya normala”, den här platån. Och sen finns det en tredje nivå. Men just den här platån handlar om känslan av: ”Jaha, var det inte mer än så här?” Man vågar kanske ta steget och leva på avkastningen från sitt kapital. Man säger upp sig från jobbet eller minskar sina arbetsuppgifter.

Moa: Man gör lite justeringar i livet och tänker: ”Jaha, är det så här det känns?” Det kan kännas märkligt, nästan som en besvikelse. Många känner att de måste ha problem att lösa, eller utmaningar att ta sig an, för att känna sig värda sitt kapital. Det är som om vi är djupt rotade i tanken att vi måste jobba hårt för att förtjäna våra pengar. Den kopplingen mellan egenvärde och pengar är stark.

Jan: Lite lutheranskt, eller hur?

Moa: Ja, precis. Vi har Luther som säger att livet ska vara hårt, och så har vi Jantelagen som säger att man inte ska tro att man är något. Det är en kamp, och vi känner ofta att vi måste ha problem för att känna att vi gjort oss förtjänta av det vi har. Det är en kulturell grej, och vi ser det starkt i Sverige. Pengar blir ofta sammankopplade med hårt arbete och kamp.

Jan: Livet är en kamp.

Moa: Exakt. Många ägnar sig åt problem och utmaningar för att känna att de förtjänar sina pengar. Men när man når ”det nya normala” kan det vara lätt att bli lite uttråkad. Jag träffar många som känner sig lite vilse eller som undrar vad de ska göra härnäst. Då är det viktigt att hitta nya mål, något som känns roligt och meningsfullt att sträva efter.

Rutiner och ritualer

Jan: Du skrev att man behöver hjälp att hitta rutiner och ritualer. Kan du säga något mer om det, om just rutiner och ritualer?

Moa: Ja, det gäller även för dem som är försörjda av sin partner, vilket kanske är vanligare bland kvinnor, även om det finns män som också är försörjda av sina fruar. Det är väldigt viktigt att ha en rutin i vardagen. Det handlar om att känna att man bidrar på något sätt – till samhället eller till sig själv – och att man tillför värde. Det är viktigt för självbilden. Det kan vara allt från att ha en tydlig dagsrutin som speglar ens värderingar och drivkrafter, till att träna, äta bra, eller kanske ha en personlig tränare. Även sociala sammanhang är avgörande. I slutändan vill vi alla känna gemenskap och att vi tillför något till andra.

Det är därför man behöver en struktur som gör att man mår bra, särskilt i ett samhälle där de flesta arbetar eller har något att sysselsätta sig med under dagarna. Som vanedjur behöver vi hitta våra egna sammanhang för att våra behov ska bli tillgodosedda.

Jan: Ja, precis, och du återkommer ofta till det här i det du kallar ”Lycklig och rik”-nivån. Där pratar du mycket om mening och sammanhang. Jag minns att någon på Twitter, eller X, nämnde en användare som heter @Kungsholmen. Någon hade frågat honom vad det negativa med att vara rik var, och han svarade att han sedan han slutat jobba saknade intellektuellt stimulerande sammanhang med intelligenta människor. Han hade sammanhang, men han önskade fler. Kan du säga mer om den här ”Lycklig och rik”-nivån? Vad gör man när allt är möjligt? Det är väl den tredje eller fjärde nivån?

Finna din rikedomsidentitet

Moa: När det fungerar som det ska, när man känner sig både lycklig och rik, då har man energi och vet hur man ska hantera den. Man vet hur man ska bidra till världen och cirkulera det värde man skapar. Man känner sig trygg i sin ekonomiska situation och har också landat i sin ”rikedomsidentitet”. Det är något som måste falla på plats innan man kan nå den nivån.

Jan: Kan du säga mer om ”rikedomsidentitet”? Det låter intressant.

Moa: Ja, precis. Det handlar om att ha landat i sin egen identitet, att man inte längre känner behovet att bevisa något för andra, varken genom ägodelar eller yttre uttryck. Det handlar om att vara trygg i vem man är och vad man står för. Man har insikt om sina egna värderingar, sin integritet, och vad man vill i livet. Man vet vad man säger ja och nej till, och man har valt om man vill ”komma ut” som miljonär eller om det är något man vill hålla för sig själv.

Rikedom handlar inte bara om pengar, utan om de dolda tillgångarna i livet. Pengar är en resurs som kan användas för att leva sitt bästa liv, men det viktigaste är att prioritera sina relationer och sitt välmående. Det är ett tillstånd där man har hittat lugn i sig själv och sin tillvaro, och där man har rutiner som stödjer detta. Man inser att rikedom är mer än ett saldo på kontot – det är en fråga om identitet och livssyn, och man accepterar och tackar för de pengar man har.

Caroline: Har du haft klienter som gått från ”Hjälp, jag är miljonär” till ”miljonär och lycklig”? Hur lång tid tar det?

Jan: Det är precis det Moa jobbar med varje dag.

Caroline: Men man hör inte så många berättelser om det.

Moa: Nej, precis, men det är så det ser ut.

Miljonär till lycklig: hur lång tid tar tid?

Moa: Jag inser att jag borde bli bättre på att dela med mig av fler berättelser. Men jag vill alltid säkerställa mina klienters trygghet och integritet, särskilt när det rör stora belopp och ibland också involverar familjemedlemmar. Många vill inte skylta med sin ekonomiska situation, och jag respekterar det. Tyvärr är det ofta som frågan om ”hur långt är ett snöre?” – det är olika för alla och utvecklingen sker på olika sätt och i olika takt.

Ett exempel är en klient jag nyligen arbetade med. Det kändes som om vi inte gjorde några framsteg, och jag började undra vad mer jag kunde göra för att hjälpa. Personen kämpade med den första fasen av att bli miljonär – ”Hjälp, vad gör jag nu?” – och provade olika intressen men var fortfarande stressad. Sedan, plötsligt, gick det snabbt. Det landade för henne, och hon började känna glädje över sin ekonomiska situation.

När vi pratade nyligen, efter att coachingprogrammet avslutats, såg hon hur hennes oro och tankar kring pengar kunde komma upp ibland, men hon hade lärt sig att hantera dem. Hon jämförde det med att låta tankarna passera som moln på himlen. Det gjorde att hon var nu snabbare på att identifiera när stressen kom, och istället för att omedelbart börja pilla i sina Excel-ark eller justera investeringarna, kunde hon stanna upp och andas igenom känslan. Hon insåg att det inte handlade om ekonomin, utan om något djupare inom henne. Det var en stor förändring.

Jan: Det finns verkligen många olika berättelser. Vi har till exempel Monica Sjödin som gick från utbränd till FIRE vid 55 års ålder, och nu jobbar hon 75 % och hjälper andra med pensioner.

Eller Jesper, som efter 27 år i Svenska kyrkan vid 50 års ålder bestämde sig för att börja med yoga på morgonen och njuta av musik utan att göra något annat samtidigt.

Och sen finns det de som, som en person i vår community, tjänar mer på en månad än de flesta på ett år, men ändå har svårt att säga upp sig på grund av rädslan att släppa ”jackpoten” i karriären. Det är som du nämner – i de lägre nivåerna är det fortfarande pengarna som håller i kopplet, medan på de högre nivåerna är det du som styr över pengarna och använder dem för att göra livet rikare.

Moa: Verkligen. När vi pratar om nivåer är det lätt att tro att vissa nivåer är bättre än andra, men vi pendlar mellan dem hela tiden. Jag önskar att fler människor kunde röra sig mellan olika nivåer. Det handlar om att frigöra sig själv. Många säger:

”Kan du ge mig tillåtelse att säga upp mig?”.

De känner att andra skulle kalla dem galna för att vilja förändra något som verkar så bra. Men det handlar om att frigöra sig själv och förstå att vi ständigt förändras.

Det är som att bestiga ett berg och tro att man vet vad man ska göra när man når toppen, men när man väl är där ser utsikten annorlunda ut än man förväntat sig. Man kanske upptäcker en vacker dal att utforska, eller så inser man att man måste vända om. Det är svårt att förutse hur man kommer att känna sig när man väl är framme.

Spara energi, sätt regler

Jan: Det är verkligen roligt ibland. Jag hade en klient som tjänade 10 miljoner om året, och vi hade gjort en femårsplan där saker skulle ske i en viss ordning. Men efter bara tre månader, när det fortfarande var fyra år kvar på planen, fick jag ett mejl där han skrev: ”Nu jäklar! Jag har sagt upp mig. Ska vi boka ett möte?” Jag blev så glad och sa bara ”Grattis!” för att han vågade ta steget. Det här handlade om höga löner, men det gäller också för folk i vår community som tjänar mer än genomsnittet. Många har de där drömjobben, och det kan kännas lättare att fortsätta än att våga byta riktning. Vad tänker du om det?

Jag fick ett bra tips från @AlternativtLiv, en person i communityn som nått FIRE. Han skrev klokt om att skapa nya ramar och rutiner. Han hade till exempel upprättat ett årshjul för att få mer struktur i sitt liv utan arbete, och att sätta regler för sitt spenderande var väldigt hjälpsamt. Ska vi prata om det? Det var också en populär grej i förra avsnittet, där vi nämnde att ha regler för hur man använder sina pengar. Jag tror tanken var att om vi har tydliga regler minskar den mentala belastningen. Det blir en rutin, något vi alltid gör, som en årlig skidresa eller sommarsemester. Vad tänker du mer kring detta med regler?

Moa: Ja, absolut, det förenklar verkligen. Jag tänker ofta på sådant som jag förhandlar med mig själv om, som investeringar i min hälsa eller saker som underlättar mitt arbete. Det är alltid ”ja” för mig. Men ibland tvekar jag och tänker att jag kanske kan hitta något billigare, eller vänta till rean. Men det sparar mig så mycket tid och energi att bara trycka på ”ja” direkt och gå vidare. Att ha tydliga riktlinjer för vad man gör eller inte gör underlättar enormt.

Och när det gäller vardagskonsumtion är det viktigt, men jag håller med om att ett årshjul är smart. Varför inte skapa sina egna traditioner? Vi har redan många gemensamma traditioner, men man kan också skapa familjetraditioner som passar ens eget liv och värderingar.

Du får göra precis vad du vill!

Jan: Jag hoppar lite mellan olika kommentarer här, så vi kanske kommer tillbaka till vissa ämnen senare. Det blir lite som ett fritt samtal snarare än att följa ett manus. En kommentar vi fick handlade om regler, som vi diskuterade i avsnittet Sparfällan. Där gav vi exempel på hur man kan sätta upp regler för sitt sparande. En av våra lyssnare, som går under namnet @Luspank, skrev:

Det tog mig många år att inse att man får göra vad man vill med sitt liv, och att ingen annan har rätt att säga att man kastar bort sin tid, har konstiga hobbies eller ägnar sig åt en meningslös karriär.

Jan: Jag tyckte det var en väldigt intressant kommentar.

Caroline: Ja, man undrar vad den personen har för hobbies och vilken karriär det handlar om. Men det är en sund inställning att ha, tycker jag.

Jan: Ja, verkligen. Och en annan anonym person följde upp med en klok fråga:

Men om man själv känner att man kastar bort sin tid och inte hittar något som känns meningsfullt, hur ska man tänka då?

Moa: Oj, det låter svårt och frustrerande. Men vilken otrolig möjlighet till personlig utveckling! Om man känner att man kastar bort sin tid finns det mycket att jobba med. Det kan vara frustrerande att inte veta var man ska börja, men det är en spännande resa att reflektera över vad som ger en glädje och energi. Frågor som: När hade jag roligt senast? Vad skulle jag göra om ingen brydde sig, eller om pengar inte var ett problem? Det kan vara en bra start.

Jan: Ja, precis. Och det är något vi ofta återkommer till, både i det du gör med dina klienter och i RikaTillsammans-programmet. Att titta inåt och reflektera över: Vad tycker jag är roligt? Vad är mina värderingar och drivkrafter? Det är kanske där man ska börja.

Moa: Exakt, var det @Luspank som skrev det där?

Jan: Ja.

Moa: Jag skulle säga att den känslan av att slösa bort sin tid är min definition av att vara ”luspank” – inte att sakna pengar, utan att sakna en meningsfull vardag. Att känna att man inte gör något som är värdefullt eller roligt. Det kan kännas som ett stort steg till att bli både lycklig och rik, men det handlar om att börja med små steg i rätt riktning.

Skapa ett liv du inte behöver ta semester från

Jan: Vi fick en kommentar från @DPontus som tog upp vardagssaker, och det finns mycket forskning som visar att hur vi upplever vardagen har störst påverkan på vår lycka – inte den där stora resan. Han skrev något väldigt tänkvärt:

De små sakerna, som hur du bemöter din fru, dina barn, dina kollegor, eller middagen hemma, blir en stor del av livet eftersom de upprepas varje dag. Till exempel, om barnens läggning är stökig och tar 45 minuter varje kväll med skrik och gråt, blir det fem stressiga timmar i veckan. Men om det istället är en lugn och fin läggning, blir det fem bra timmar. Det är viktigt att få ordning på de små sakerna, för de spelar stor roll.

Jan: Det här är verkligen klokt. Ja, vi hade en sådan situation häromdagen med vår yngsta som vägrade gå upp på morgonen. Det blev kaos.

Caroline: Hon satt nästan naken på cykeln för att hon inte ville klä på sig.

Caroline: Ja, det är en utmaning att få vardagen att flyta smidigare.

Jan: Ja, det är något jag ofta tänker på. Jag brukar säga till folk att fokusera på vardagen och att sikta på att göra de 48 veckorna man jobbar varje år bra, istället för att bara längta efter de fyra veckorna semester. Målet borde vara att ha ett liv man inte behöver fly ifrån. Vad tänker du om det?

Moa: Jag håller med. Jag tänker också att många som strävar efter mer pengar på kontot ofta använder det som en ursäkt för att inte leva här och nu. Kanske skulle de må bättre av att gå ner i arbetstid och ha mer energi till att till exempel lägga sina barn i tid, eller hantera en stressig morgon. Barn gör ju ofta inte som man vill, och det kan skapa kaos. Men kanske är det just detta som skulle göra livet rikare – att investera tid i de små stunderna istället för att bara jaga mer kapital. Den där sinnesron man får av en bättre vardag är ett osynligt men väldigt värdefullt kapital.

Pengars osynliga avkastning

Jan: När du nämner ”osynligt kapital” tänker jag på något Morgan Housel ofta säger – att tid är den osynliga avkastningen på pengar. Vi kommer in på det här nu, men i förra avsnittet fick jag en del kritik för att jag pratade mycket om att använda eller spendera pengar. Det handlar dock inte om att spendera för spenderandets skull. Om du inte har något bättre alternativ, köp tillbaka din tid. Många av oss har ju sålt vår frihet – vi säljer vår tid till arbetsgivare, eller om vi driver eget, till våra kunder.

Moa: Jag vill gå ett steg längre. Det handlar inte bara om tid, utan även om vårt fokus. Vart lägger vi vårt fokus? I dagens teknologiska värld har vårt fokus blivit en bristvara. Där vi lägger vårt fokus, där lever vi vårt liv. Det är ett otroligt viktigt kapital som många kanske inte tänker på.

Jan: Jag fick en riktig tankeställare häromdagen när Elsa, vår yngsta, sa till mig på lekplatsen: ”Pappa, lägg undan telefonen och titta på mig.” Jag blev helt ställd och lovade henne att lägga undan telefonen. Det fick mig verkligen att tänka efter. Vad säger du, Carro? Du ser fundersam ut.

Caroline: Nej, jag är inte fundersam, jag håller med om vikten av vardagen. För mig är barnen väldigt viktiga och att de får tid med oss. Jag tänker på hur vi båda jobbar heltid, trots att vi kanske inte behöver det ekonomiskt. Det får mig att fundera över hur vi använder vår tid, men det är kanske inget vi behöver diskutera just nu.

Jan: Nej, säg det, Carro.

Caroline: Jag har pratat med många vänner om detta, och ofta är det en av de vuxna som jobbar deltid eller 75 %. Det är ofta för att kunna hämta barnen tidigare, laga mat tillsammans eller göra något som att gå till badhuset. Och jag tycker det är synd att det så ofta är kvinnan som går ner i tid, även om det ekonomiskt hade varit bäst för båda att dela på det.

Du kan inte ta igen en missad skolpjäs

Jan: Jag tänker på två saker. Den första är en fråga vi ofta tar upp: Hur vill du att dina barn ska minnas dig? Vilka upplevelser vill du ha med dem? Vi pratade nyligen om löneväxling och hur det kan vara ekonomiskt smart. Men ibland kanske det är bättre att strunta i det och istället använda pengarna idag för att gå ner i tid och spendera mer tid med barnen. En missad skolpjäs eller fotbollsmatch är ju något man inte kan ta tillbaka.

Caroline: Ja, man kan ibland tro att sådana saker löser sig om man har mycket pengar. Men jag vet inte, Moa, vad tycker du? Har du varit med om att någon säger att de ska jobba halvtid nu för att de har råd, och så gör de det?

Jan: Fast jag tror inte det är så enkelt.

Caroline: Jag frågade faktiskt Moa.

Jan: Låt mig bara inflika innan Moa svarar. Vi pratade om ”golden handcuffs” – alltså, när någon har ett högt betalt jobb som de känner sig fast i. De kan inte säga upp sig eller ens gå ner i tid, eftersom de förväntas jobba 100–150 %. Vad säger du, Moa?

Moa: Ja, Caroline, jag ser ofta att de som inte kan ta det där steget själva söker sig till mig. Många behöver bara en liten puff eller bekräftelse att det de funderar på är i linje med deras värderingar och vad de vill skapa i livet – inte ekonomiskt, utan de osynliga värdena. Det kan handla om att skapa en stark anknytning till sina barn, att vara närvarande, prata med sin partner varje dag, eller investera i sin hälsa. Jag brukar fråga någon som är tio år äldre vad de önskar att de hade gjort de senaste tio åren, och det är väldigt få som säger att de önskar att de hade jobbat mer eller suttit på fler möten.

Caroline: Men jag undrar, behöver man kanske ha en sådan här dialog med någon för att verkligen inse vad man vill göra med sin tid? När man sitter där med sina pengar och inte har pratat med någon kan det vara svårt att komma fram till vad som verkligen är viktigt. Man kan lätt bli ”gisslan” av pengarna.

Moa: Ja, precis, och det finns inte så många forum för den typen av dialog. Det är därför det är så bra att ni lyfter de här frågorna. Jag önskar att sådana samtal var en grund i varje family office – att man diskuterade vad som är viktigt värderingsmässigt och vilka minnen och upplevelser man vill ha med sig i livet. Att ha möjlighet att reflektera över det här, både själv och med någon annan – en vän, kusin eller kollega – kan vara väldigt värdefullt. Då kan man också fråga sig om det man gör är i linje med vem man vill vara, eller om man gör det för någon annans skull, för sitt anseende.

Excel- och hjärtefråga samtidgt

Jan: Det är klurigt eftersom det egentligen är två helt olika frågor. Den ena är: Vad vill jag? Den andra är: Har jag råd? Träffar du en finansiell rådgivare, så handlar samtalet ofta om om du har råd eller inte. Men en finansiell rådgivare kommer sällan ge dig tillåtelse att gå ner i arbetstid, även om du har råd. Å andra sidan, om du pratar med en coach eller någon annan som inte har full insyn i din ekonomi, kan de ge dig tillåtelse att göra det du vill. Men då kanske rädslan för att pengarna inte ska räcka hindrar dig. Så när det kommer till att gå ner i arbetstid är det egentligen två delar: det är dumt att göra det om du inte har råd, eftersom det kan skada din ekonomiska framtid.

Moa: Men för de flesta i RikaTillsammans-communityn är det faktiskt väldigt få som skulle skada sin ekonomi genom att gå ner i arbetstid till 70 %. Det kommer inte att stjälpa dem ekonomiskt.

Jan: Precis, särskilt med tanke på att medianlönen är 54 000 kr. Men det är ofta både en ekonomisk fråga och en känslomässig fråga. Många behöver få klarhet i både Excel-siffrorna och i sitt hjärta för att våga ta steget. Det räcker inte bara att siffrorna visar att du kan gå ner i tid – om du inte känner att du har tillåtelse, kommer du ändå inte göra det. Och om du känner att du har tillåtelse men inte litar på att pengarna räcker, kommer du heller inte göra det. Du behöver båda delarna.

Moa: Ja, och tryggheten i att pengarna ska räcka löser sig inte bara genom att titta på ett Excel-ark. Många är duktiga på att beräkna alternativkostnader i ekonomin, som skillnaden mellan att jobba 100 % och gå ner till 70 %. Men få reflekterar över alternativkostnaden i sina relationer – till exempel relationen med sina barn. Om du inte investerar tid i dina barn när de är små, kan det bli väldigt svårt att ha en stark relation med dem när de blir tonåringar. Det är en osynlig kostnad som få tar med i beräkningen.

Jan: Ja, den kostnaden är osynlig. Att gå ner i arbetstid kan innebära att du sparar mindre, kanske 7 000 kr mindre i månaden, vilket blir 100 000 kr per år och 400 000 kr över tid. Den kostnaden är lätt att räkna ut. Men som någon sa i en film jag såg:

”Mitt mål är att mina barn ska vilja umgås med mig när de är vuxna.”

Vad är alternativkostnaden om dina barn inte vill besöka dig om 30 år?

Moa: Precis. Och även om du inte har full kontroll över det, kan du göra ditt bästa för att skapa de rätta förutsättningarna.

Jan: Jag vill citera @Nisse1 från forumet, som skrev om sin livserfarenhet efter att ha överlevt en svår sjukdom:

För det första, tala om för vänner och familj hur mycket de betyder för dig. För det andra, ta dig tid att vara i nuet – stanna upp, känn, smaka och upplev. För det tredje, var generös med komplimanger och uppskattning, även till främlingar. För det fjärde, ta inte saker så allvarligt. För det femte, var inte långsint. Och för det sjätte, jobba bara så hårt som du vill och kan.

Det är så fantastiskt och inget av det här kräver mycket pengar, men det ger så mycket livsglädje.

Moa: Ja, det hade varit intressant att prata med Nisse både före och efter den livskrisen. Det är i kriser vi verkligen lär oss vad som är viktigt i livet. Jag tror att Nisse har kommit till en plats där han har en djup övertygelse om dessa livsvisdomar. Och det är något han inte hade kunnat uttrycka på samma sätt om han inte hade gått igenom det han gjort. Det är guldet i livets övergångar – att komma till sådana insikter.

Prao att ha hund med barnen

Jan: Jag tänkte att vi skulle hoppa lite vidare här. Vi har tidigare haft ett avsnitt där vi pratade om att det inte går att lista ut vad ett rikt liv är på förhand – man måste prova sig fram. Och jag brukar säga: ”Testa mer! Prao:a!” Kan du säga något om det, medan jag letar fram nästa kommentar?

Moa: Absolut! Jag kan ge ett exempel från mitt eget liv. Våra barn har tjatat om att få en hund, och vi insåg att det är ett stort åtagande – nästan lika stort som att skaffa barn. Man måste ta ansvar för hela deras liv, och till slut bestämma när de ska dö, vilket inte är något vi gör med våra barn. Så vi funderade: Hur kan vi testa det här innan vi går hela vägen? Vi bestämde oss för att vara dagmatte åt en hund ett par gånger i veckan i ett år. Genom det har vi lärt oss mycket om olika hundraser, hur det fungerar i vår vardag och om det passar in i våra rutiner. Det har varit ett fantastiskt sätt att ”prova på” istället för att hoppa in direkt och riskera att inse att det var för mycket jobb.

Jan: Ja, exakt! Det finns många liknande exempel. Som Jesper, som var osäker på om FIRE var för honom, så han tog tre veckors extra semester för att testa. Eller någon som drömde om att ha ett hus i Frankrike – de hyrde först ett via Airbnb och tog familjen dit för att se om det verkligen passade dem. Det handlar om att testa i liten skala, att ”fail fast, fail cheap.” En vän till oss, Charlie, hade en dröm om att bli digital nomad och jobba från stranden. Men efter att ha provat sa han: ”Det är den största lögnen som finns! Du får sand i datorn, fläkten slutar funka, det är för varmt och skärmen syns inte. Och uppkopplingen är dålig!” Så ibland är det bra att testa innan man går all-in.

Moa: Precis. När vi föreställer oss vårt ideala liv – som att ha en hund – så ser vi ofta bara de fina delarna. Vi tänker inte på de regniga måndagsmorgnarna när hunden måste ut. Istället ser vi bilden av en glad hund som alltid gör som vi vill. Det är när vi testar på riktigt, i små steg, som vi inser att det också finns ”sanden i datorn”-moment. Och då kanske man inser att det inte är för en.

Jan: Carro, vad tänker du?

Caroline: Jag fastnar ibland i tankar som att skaffa en llama-farm. Det måste vara otroligt mycket jobb – man måste avla rätt och ta hand om allt. Men ja, kanske skulle man praoa först innan man lägger sina miljoner på något så stort.

Spendera för spenderandets skull

Jan: Jag tänkte vi skulle gå in på ett lite mer kontroversiellt ämne från förra avsnittet. Vi hade rubriken ”Det är okej att använda sina pengar”, där jag sa att det faktiskt är okej att använda sina pengar. Det handlar inte om att man inte får njuta bara för att andra har det sämre. Om du har pengar och vill köpa ett hus på Bali, då är det okej att göra det. Men detta skapade en del reaktioner. En person skrev till exempel att de blev avtända av hur vi pratade om att spendera pengar, som om man skulle hitta något att köpa bara för att man kunde. De tyckte att diskussionen om att det skulle vara empatiskt att spendera på sig själv var snurrig och tondöv. Jag förstår att jag kanske uttryckte mig otydligt. Vad tycker du, Moa?

Moa: Jag ser det så här – alla är fria att göra vad de vill med sina pengar, så länge det är i linje med deras egna värderingar. Om någon vill köpa ett hus på Bali vet vi ju inte om de vill starta ett barnhem där eller bjuda in hela RikaTillsammans-gänget. Det är lätt att döma boken utifrån omslaget. Pengar väcker mycket känslor, och jag brukar skilja på att spendera och att cirkulera pengar. Spendera innebär att bara köpa saker för sakens skull, utan eftertanke. Det är när man kanske shoppar av tristess och känner sig tom efteråt. Att cirkulera pengar handlar däremot om att använda dem i linje med ens värderingar och skapa mer värde, både för sig själv och andra.

Jan: Jag håller med. Det var också någon som skrev att det är lika provocerande att spendera bara för spenderandets skull som att spara bara för att spara, när man redan har tillräckligt med pengar. Det var en klok reflektion som jag inte hade tänkt på. Jag tror poängen är att det inte handlar om att spendera för sakens skull, utan om att utforska och göra medvetna val. Om du till exempel vill prova att bo på Bali, ja, då ska du göra det. Det handlar inte om att köpa ett hus på varje kontinent bara för att det låter coolt.

Moa: Exakt. Många går igenom faser där de gör allt de drömt om, som att äga hus på flera platser eller ha ett Formel 1-stall. Men ändå kan de känna att något saknas. Då handlar det ofta om att de inte hittat vad som verkligen betyder något för dem. Det tar tid att landa i vem man är och vad man verkligen vill.

Jan: Vad tänker du, Carro?

Caroline: Jag tänker inte så mycket på att spendera bara för att spendera. Det känns tomt för mig. Jag funderar länge innan jag köper något.

Moa: Ja, ibland kan man känna ångest över att spendera mycket på sig själv. Men om det är i linje med vad som är viktigt för en själv och det skapar värde både för dig och andra, då känns det ofta rätt i slutändan.

Jan: Det är roligt hur olika vi alla är. Någon annan skrev att det känns äckligt att flyga till Paris bara för en fika. Poängen var dock att det är okej att använda sina pengar för att utforska och att det är viktigt att vara medveten om vad man vill. Som du sa, Moa, man måste inte börja gilla franska viner bara för att man blivit rik.

Moa: Precis! Man måste ingenting bara för att man har pengar.

Caroline: Som den kvinnan i tidningen som vann 63 miljoner och bara stängde balkongdörren och gick in för att fundera. Det är en ganska normal reaktion – man måste ingenting.

Jan: Ja, ibland är det bästa att bara låta saker sjunka in och fundera på vad man verkligen vill. Vi har några fler saker att gå igenom innan vi avslutar. Vill du tillägga något mer, Moa?

Moa: Ja, bara att vinna pengar är en annan psykologi än att ärva eller tjäna dem själv. Men mer pengar behöver inte innebära fler problem, så länge man har koll på sina känslor kring pengar. Om man känner sig överväldigad eller stressad, kan pengarna bli ett problem, men det är känslorna kring dem som är det verkliga problemet, inte pengarna i sig.

Generositet, gränssättning och integritet

Jan: Jag vill också prata om lottovinster. Det finns en myt som säger att folk som vinner på lotto förlorar alla sina pengar inom två år. Det är faktiskt en myt. Visst, det finns några kända exempel, men det har gjorts studier som visar att många faktiskt använder sina vinster klokt. Så det stämmer inte alltid. Jag tänkte på tre viktiga begrepp här: generositet, gränssättning och integritet. Jag har några kommentarer på det ämnet som jag vill lyfta, så kan vi reflektera kring dem.

@Vesuvios skrev:

Generositet är såklart fint, men om gränserna inte är tydliga kan det skapa problem socialt och ta mycket energi.

@Norsun skrev:

Att ge och vara generös är fint, men var försiktig. Det kan leda till två problem. För det första, folk börjar förvänta sig att du ska betala om du gjort det tidigare. För det andra, dina vänner kan omedvetet känna sig skyldiga till dig och tro att de måste vara tacksamma, även om du säger att de inte behöver vara det. Dynamiken i relationen förändras när du börjar betala för andra.

Vad tänker vi om det?

Caroline: Jag tycker det låter vettigt. Det stämmer nog att relationens dynamik kan förändras. Men kanske måste man prata om det öppet, så att det inte blir som en ”skugga” över relationen. Jag vet bara inte hur man skulle ta upp det. Kanske med hjälp av en tredje part, som en terapeut, för att kunna diskutera det ordentligt?

Jan: Vad tänker du, Moa?

Moa: Det är bra att vara medveten om dessa utmaningar när du får ett större kapital än de flesta i din omgivning. Om man inte är förberedd kan det kännas som om problemen faller över en, och det blir stressande. Många tänker då att det är pengarnas fel, men egentligen handlar det om att inte ha satt tydliga gränser från början. Det finns inga rätt eller fel – du bestämmer själv hur du vill hantera det. Men ja, generositet och tydliga gränser är verkligen bra kompisar.

Jan: Exakt, och jag brukar säga att tydlighet är snällhet. Att vara rak och ta upp saker på ett ärligt sätt är det bästa. Monika delade också en fin reflektion. Hon skrev:

När jag lyssnade på avsnittet insåg jag att jag är bättre på att vara den som ger, än den som utan tvekan tar emot en gåva eller inbjudan. Jag har en reflex att alltid vilja göra rätt för mig, men jag har inte tänkt på att den som ger faktiskt blir glad av att ge. Jag inser att jag också ger värde genom att tacka ja och ta emot.

Om ni tar flyget, så betalar vi boendet

Moa: Ja, exakt. Jan, kommer du ihåg den senaste fysiska workshoppen vi hade? Vi bad deltagarna att räcka upp handen om de skulle vilja ge stöd och hjälp till någon annan – inte ekonomiskt, utan allmänt stöd. Alla räckte upp handen. Men när vi frågade hur många som var villiga att ta emot hjälp och stöd från andra, var det bara två personer som räckte upp handen direkt, och en tredje lite tveksamt. Det var en tydlig skillnad mellan att vilja ge och att vara villig att ta emot. Jag har en vän som har bättre ekonomiskt ställt än de flesta i sin umgängeskrets. Hon säger att det är generöst av hennes vänner att ta emot när hon bjuder dem på middag eller en resa som de kanske inte har råd med. De kallar det ”generöst” att ta emot.

Jan: Carro, du ser lite skeptisk ut.

Caroline: Jag är inte skeptisk, jag bara funderar. Jag har inte riktigt bestämt mig.

Jan: Hur menar du?

Caroline: Det här med vänskapsfrågan, när någon vill bjuda på en resa eller något liknande, och man kanske inte har pratat igenom det ordentligt. Jag tror att jag skulle föredra att inte ens berätta att jag har pengarna. Jag känner att jag är kvar på ruta ett i den här diskussionen.

Moa: Ja, resor och pengar verkar vara ett återkommande tema för er. Det ska bli intressant att se vad som händer framöver! Jag tror att när det gäller just resor och ekonomi fungerar det ofta bra att subventionera. Om man exempelvis bestämmer sig för att åka till Italien och vet att andra i gruppen har en budget för ett enklare boende, kan man erbjuda att betala mellanskillnaden för något dyrare boende som man själv vill ha. På så sätt kan alla åka med utan att det blir för dyrt för någon.

Jan: Precis. Eller man kan göra som vissa – att de andra betalar för resan, och vi tar hand om boendet. Det handlar om att ha en tydlig överenskommelse.

Komma ut som miljonär eller ej?

Jan: Carro, du berörde det här lite omedvetet tidigare, men jag tänkte vi skulle prata om det där med att ”komma ut” som miljonär. Det kom upp många åsikter om det i diskussionen. @Norsun till exempel skrev så här:

Jag har märkt att relationer förändras när man kommer ut som rik. Folk förväntar sig att du ska betala för saker, och ibland får man höra saker som ’det är inga problem för dig’ eftersom man har pengar. Folk du aldrig pratat om pengar med tidigare börjar plötsligt vilja prata om det hela tiden, och andra tycker att du är snål om du handlar på Lidl.

I forumet var det många som var negativa till att komma ut som miljonär, och flera skrev att de hellre inte berättar om sina pengar alls. Saga till exempel skrev:

Jag har byggt upp en åttasiffrig förmögenhet, men ingen i min närhet vet om det. Jag vill tro att det inte märks utåt.

Vad tycker ni om det här med att ”komma ut” som miljonär? Varför tycker vi att det är viktigt eller inte?

Moa: Det måste vara upp till var och en att bestämma, men jag tror att det är viktigt att först ha landat i sin egen identitet som rik. Det handlar om att ha tydliga policys och gränser på plats – vad man är villig att bjuda på, vem man berättar för och hur mycket. När du vet att din ekonomiska situation inte förändrar vem du är, blir det lättare att hantera andras reaktioner. Om du själv känner dig trygg i din situation, påverkas du inte lika mycket av andras drama eller förväntningar.

Jan: Ja, precis. Det kanske inte är läge att ”komma ut” när man fortfarande är stressad och chockad över att ha blivit rik, som i fasen ”Hjälp, jag har blivit miljonär!”

Moa: Eller kanske är det just då man behöver prata om det. Ibland kan det vara bäst att dela sina känslor med nära vänner och få stöd genom hela resan. Men oavsett behöver man ha en viss grundtrygghet i sig själv och i de personer man väljer att berätta för.

Jan: Ja, och någon påpekade att det inte handlar om att skriva om sin rikedom på Instagram, utan om att välja vilka man vill dela det med. Det finns fördelar med att vara öppen, men samtidigt är det viktigt att vara medveten om riskerna.

Moa: Ja, en nackdel med att inte berätta kan vara att man börjar känna sig ensam eller som om man ljuger för sin omgivning. Det kan skapa problem, särskilt i nära relationer, om man till exempel inte berättar för sin partner. Det kan kännas som om man döljer något, och det kan leda till oro för att partnern ska känna sig lurad eller lämna en.

Jan: Ja, och det kan också skapa en känsla av att man sitter fast. Om man inte berättar om sin ekonomiska situation, kanske man inte känner sig fri att leva som man vill, till exempel köpa något dyrt utan att behöva förklara sig.

Moa: Precis, och det kan skapa en känsla av att man sätter sig själv i ett fängelse. Att inte vara öppen om sina pengar kan leda till att man fortsätter jobba eller leva på ett sätt som inte längre passar, bara för att dölja sin situation.

Jan: Ja, Jesper delade en liknande upplevelse när han berättade för sina kollegor att han skulle gå i pension vid 50. Reaktionerna var blandade – vissa frågade hur de kunde göra samma sak, medan andra inte sa något alls. Men poängen var att folk oftast tänker mer på sig själva än på oss. De är mer bekymrade över hur det påverkar deras liv än om våra pengar.

Moa: Precis. Vi bygger ofta upp både ett bästa och ett värsta scenario i våra huvuden, men det landar oftast någonstans mittemellan. Det värsta scenariot är oftast det som snurrar runt mest i våra tankar.

Jan: Ja, vi är ofta mer rädda för worst-case än vad som faktiskt händer. Vad tänker du om det här, Carro?

Caroline: Jag förstår varför man inte skulle vilja berätta om sin förmögenhet, för man vill undvika de problem som kan komma. Men det beror nog också på hur man är som person. Vissa kanske behöver prata om det med sina vänner, men jag tror att jag själv skulle hålla det för mig ett tag innan jag berättade, om jag hade den situationen. Jag skulle berätta för dig Jan. Jag skulle nog tänka att du kan hantera det.

Tappa socialt kapital

Jan: Här är några reflektioner från folk som har skrivit i forumet. Till exempel skriver @IndexQueen så här:

Jag skulle säga att det handlar om att förlora socialt kapital genom att placera sig utanför sin grupptillhörighet. Om man är ett gäng vänner med liknande ekonomiska förutsättningar, kan man stärka sin tillhörighet genom att dela samma upplevelser och skämta om saker som ’rika knösar’.

Men om någon plötsligt blir rik, kan det skapa distans till gruppen, även om det objektivt sett är bättre att vara rik än fattig. Min tes är att rädslan för att förlora sin anknytning till gruppen gör att man undviker att berätta om sin förmögenhet eller förminskar summan, eftersom man vet att det kan förändra relationerna och minska ens sociala kapital.

Jag tyckte det var otroligt klokt. Och det är nog sant att många känner så.

Jag läste också en artikel om USA som diskuterade hur människor ofta säger att det var bättre förr, på 1950-talet. En intressant poäng var att skillnaderna mellan människor inte var lika stora då – alla hade ungefär samma levnadsstandard, och därför upplevde folk en högre relativ lycka. Idag är spannet mellan rik och fattig mycket större, och det gör att vi hela tiden jämför oss med vad andra har, vilket påverkar vår lycka.

Moa: Ja, och tanken att man borde vara lyckligare än man är kan göra en ännu mer olycklig.

Jan: @Ahu skrev också en reflektion:

Jag håller med Index Queen. Min sambo och jag är i en situation där vi efter att ha sålt vårt företag i princip inte behöver jobba mer om vi inte vill. Jag är under 40. Det vi inte var beredda på var hur grupptillhörigheten förändrades när vi nu kan leva på ett annat sätt efter många års hårt arbete och stress.

Jag skäms inte för pengarna, men har ännu inte hittat rätt sätt att hantera den sociala kontexten, och det påverkar min glädje över att använda dem. Jag känner andra rika människor, men jag har svårt att identifiera mig med dem. Just nu känns det som om jag befinner mig i ett mellanläge.

Jag känner så här, du borde prata med Moa!

Moa: Jag tror många känner så där – att man inte passar in i bilden av vad en ”rik” person är. Kanske vill man fortsätta jobba som undersköterska eller göra något annat som inte stämmer överens med ens egna fördomar om rika människor. Det vore fint att skapa ett sammanhang där dessa personer kan hitta varandra.

Jan: Ja, det är något vi funderar på – att skapa ett sådant forum. Jag återkommer till det senare.

Moa: Det var fint att Ahu och hennes sambo har varandra i den här situationen. Men ett råd är att inte trycka för mycket på hur hårt de har jobbat och hur mycket de har försakat. Det är en social mekanism för att rättfärdiga förmögenheten.

Jan: Ja, det blir som en egen motivering, och det kan jag känna igen – att man ibland använder det för att rättfärdiga sina pengar, kanske för att man känner skam. För mig är det ett tecken på att jag ännu inte helt landat i min ekonomiska situation, att pengarna fortfarande styr mig snarare än tvärtom. Som @Norsun skrev:

Det kan kännas skönt att berätta för andra, men det måste ske när man är redo.

Hur investerar personer när pengar inte är ett problem?

Jan: Vi fick en fråga från @Anonym:

Har ni någon insyn i hur människor väljer att investera när pengar inte är ett problem?

Min erfarenhet är att många investerar på samma sätt som vi brukar prata om – i indexfonder och fondrobotar. Om man inte har ett stort intresse för pengar, delegerar man ofta investeringarna till någon man litar på, som en finansiell rådgivare. Jag har märkt att många företagare som säljer sitt bolag och får en stor summa pengar ofta vill återinvestera, eftersom de gillar vad de gör. Men jag brukar råda dem att sätta undan en del till en finansiell rådgivare för att säkra framtiden, och sedan kan de fortsätta ”leka” med resten i sina affärsprojekt. Har du någon annan syn på det?

Moa: Det stämmer ofta. Alla har sin egen gräns för hur mycket de vill förvalta själva, och sedan tar man hjälp av en sparringpartner eller rådgivare för att fatta beslut.

Jan: Ja, precis. Jag känner flera som har stora belopp, 8-9 siffror, investerade i en fondrobot eller indexfond. Det är inget ovanligt. Det har varit ett långt avsnitt idag, men väldigt intressant. Carro, vad tänker du? Några reflektioner?

Avslutande reflektioner

Caroline: Jag vet inte riktigt vad jag tar med mig från det här samtalet, men det handlar nog mycket om självreflektion. Jag funderar på hur jag själv skulle göra, snarare än vad andra gör. Jag undrar också om jag verkligen behöver så mycket pengar. Det känns som att pengar kanske inte tillför så mycket i mitt liv egentligen. Jag vill bara leva ett liv som känns sant för mig. Om jag inte har behov av att åka på massor av semestrar varje år med min familj, så behöver jag kanske inte så mycket pengar. Det är en viktig insikt.

Jan: Du brukar ju säga ibland, när du är lite frustrerad på mig: ”Jag vill bara ha ett enkelt liv, ett litet liv.” Det är något jag vet att du ofta återkommer till.

Moa: Det är intressant att prata om de här sakerna. Jag tänker att det är lätt att fastna i ekonomiska frågor, som att pilla runt i sitt Excelark och investera lite mer för att få mer pengar. Men i själva verket handlar det ofta om att hantera sina känslor kring pengar. Det är det som skapar sinnesro. Jag brukar säga att sinnesro är ett underskattat, osynligt kapital.

Jan: Ja, precis.

Moa: Och jag tror att en medveten investeringsplan också handlar om att hitta det liv som ger lugn och frid. Caroline, det verkar som att du också är inne på det spåret – att leva ett litet, fridfullt liv.

Jan: Jag såg en sammanfattning någonstans som sa: ”Poängen med livet är att ta reda på vad som gör dig lycklig och spendera pengar på det.” Men problemet för de flesta av oss är att faktiskt lista ut vad det är och hur vi ska förhålla oss till andra och oss själva.

Moa: Precis, och när man börjar cirkulera sina pengar istället för att spendera dem, ger det inte samma omedelbara kick som när man shoppar. Det är lätt att blanda ihop de två och tro att man letar på rätt ställen efter vad man verkligen vill ha, men de där kickarna kommer inte ge den djupa tillfredsställelsen.

Caroline: Ja, det är skillnaden. När man cirkulerar pengar får man inte samma snabba kick som vid konsumtion.

Moa: Precis, många av oss minns kanske hur vi som unga åkte och shoppade för att få den där dopaminkicken. Man hittar något snyggt eller roligt och tänker: ”Jag kommer bli så glad när jag köper det här.” Men nu när jag cirkulerar mina pengar mer medvetet, vet jag exakt vad jag ska köpa. Det är ingen överraskning – jag vet redan att jag behöver en svart kashmirtröja eller en ny högtalare, och jag har redan valt ut modellen. Det är inget överraskningsmoment, vilket gör att det inte ger samma kick, men det känns mer tillfredsställande på lång sikt.

Caroline: Ja, det är en långsammare känsla av att allt är som det ska.

Moa: Exakt. Det handlar om en djupare känsla av tillfredsställelse. Som när du beställer nya underställ inför hösten – det kanske inte är spännande, men när de väl är där och du känner att de passar perfekt, så är du glad. Det är en annan typ av lycka än den där snabba shoppingkicken. Det är nog samma sak när man funderar på vad man verkligen vill ha i livet – det handlar inte om de snabba kickarna, utan om en mer stabil, lugn tillfredsställelse.

Jan: Moa, du är fantastisk! Stort tack! Du finns på molodi.se, och vi kommer lägga en länk i beskrivningen. Du tar bara in ett fåtal klienter per år, så det kan hända att man får stå i kö, men det är definitivt värt det om man vill jobba med de här frågorna. Tack Moa och tack Caroline!

Moa: Tack själv, Jan och Caroline!

Häng med oss!

Jan: Jag hoppas att du gillade det här avsnittet med mig, Moa och Caroline. Om du tyckte det var intressant och kände igen dig i några av de frågor vi diskuterade, får du gärna göra en intresseanmälan via länken i beskrivningen. Efter inspelningen pratade jag och Moa om hur kul det skulle vara att ordna ett event eller en träff för oss som kan relatera till de här ämnena.

Ett tillfälle där vi kan utbyta erfarenheter och lära känna varandra. Jag upplever att sådana sammanhang ofta saknas, så vi börjar med en intresseanmälan och skapar något tillsammans. Jag gillar verkligen den här ”tillsammansgrejen”, så kolla in länken och fyll i formuläret om du är intresserad.

• Gör en intresseanmälan →

Som ett sista tips, kolla gärna diskussionen i forumet. Hela detta avsnittet bygger på kommentarer från avsnitt 364 som jag och Moa spelade in. Även om detta är en podd, ser jag det som en pågående konversation, och det här är bara början på en ny diskussion i forumet. Du hittar en länk dit också.

• Diskussion till avsnitt #364
• Diskussion till det här avsnittet

Till sist vill jag rikta ett stort tack till dig som har lyssnat eller tittat på det här avsnittet, och ett extra tack till alla er på Patreon som gör dessa långa samtal möjliga. Tack vare er kan vi prata i nästan två timmar om rikedom bortom pengar och det som verkligen är viktigt i livet – en riktig lyx som jag är väldigt tacksam för. Och om du inte är Patreon än – det är ingen fara! Men om du vill gå med får du tillgång till extramaterial, fysiska träffar, reklamfria avsnitt och vår eviga tacksamhet.

Tack igen, och vi ses i nästa avsnitt, i forumet eller på något annat ställe!