Problem när pengar inte är ett problem

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. När pengar inte längre är problemet
2. Pengar är en förstärkare, inte en lösning
3. En inbjudan till likasinnade
4. Välkommen till podden
5. Du är inte ensam
6. Rädslan för att berätta
7. Empati åt båda håll
8. Att ta emot är också generositet
9. Skapa regler för pengarna
10. Strukturförlust och nya ramar
11. Att stå stadigt i sig själv
12. Den emotionella avkastningen
13. Hur väljer man när man kan välja allt?
14. Valfrihetens paradox
15. Skammen kring pengar
16. De tre benen på stolen
17. Praktiska utmaningar med stora summor
18. Vem kan jag lita på?
19. Pengapåse på två ben
20. Pengahantverket kräver träning
21. Att växa ikapp sina pengar
22. Det är nästan oansvarigt att inte använda den
23. Andra mår inte bättre av att du lider
24. Andras förväntningar
25. Att lägga skuld och skam på hyllan
26. Vilket arv vill jag lämna efter mig?
27. Att ge barnen alla tre benen
28. Avståndet till hur pengarna skapades
29. Specifika pengar väger tyngre
30. Kopiera dem som gjort det bra
31. Dyrt att uppfinna hjulet själv
32. "Här är mitt kontonummer"
33. Pengar amplifierar hela dig
34. Vad har andra i min situation som mål?
35. Res till Paris för en lunch
36. Vad önskar du att fler visste?
37. Pengar som en no go-zon
38. Galopphästar och blåställsjobb
39. Du är inte dina pengar
40. Vänner som kan prata öppet om pengar
41. Idéer och tankar om vad det innebär att outa sig
42. Den allmänna diskursen
43. Kalibrera mot dina värderingar
44. Integritet och generositet hänger ihop
45. Ett angenämt problem som ändå är påtagligt
46. Idén om ett sammanhang
47. Tack och på återseende

När pengar inte längre är problemet

Jan: Hur väljer man när allting är möjligt? När pengar inte längre är ett problem? Vilka är de vanliga misstagen och vilka är de bästa tipsen för den som har 10, 20, 30, 50, 100 miljoner eller mer? Det är vad dagens avsnitt tillsammans med Moa Diseborn handlar om, eftersom vi båda har haft förmånen att under åren ha fått jobba med människor som har väldigt mycket pengar.

Det kan lätt tyckas så här: om man har mycket pengar, vilka problem har man då? Då brukar jag säga så här, ja, man har löst problemet tillgång till pengar, men alla de andra frågorna kring pengar, själva hantverket kring pengar, förhållningssättet till pengar, är kvar. Det är frågor som: vem är jag? Vad är viktigt för mig? Hur använder jag pengarna för att maxa den emotionella avkastningen? Hur använder jag pengarna för att göra livet rikt för mig, för dem jag tycker om? Hur hanterar jag att jag har mycket mer pengar än de i min omgivning? Eller den här känslan av ensamhet, att man inte riktigt kan dela med sig till andra?

Hur ska man göra med barnen, så att barnen växer in i förmögenheten? Hur ska man göra till exempel med att åka på semester där man vill ha med sina vänner, men de kanske inte har råd? Det är en massa andra frågor som dyker upp.

Pengar är en förstärkare, inte en lösning

Jan: Jag brukar säga så här, jag och Moa, att pengar inte är lösningen. Pengar är bara en förstärkare. Med mängden pengar är det som ofta händer bara att volymen ökar. Mer pengar, mer du. Och det är det som detta avsnittet handlar om.

Pengar är inte lösningen. Pengar är bara en förstärkare. Mer pengar, mer du.

Jag kan förstå, för dig som inte har tiotals miljoner kronor, då skulle jag säga så här: vet du vad, du kommer få ut värde av att lyssna på det här i alla fall. För en hel del av de här frågorna kring strukturer, mening, vem kan jag lita på, hur pratar jag om pengar, hur skapar jag ett rikt liv, hur använder jag pengarna i linje med det som är viktigt för mig, de sakerna är faktiskt nästan lika oavsett beloppet.

Och sen, för dig som har mycket pengar, så hoppas jag att det kommer lite inspel, att du känner så här: du är inte ensam. Det finns många andra i liknande situation som har samma frågeställningar, och kanske får du lite input, lite nytt perspektiv från mitt och Moas samtal.

En inbjudan till likasinnade

Jan: Sen tänker jag också att för dig, i den goda ekonomiska situationen, skriv gärna, gör gärna en sådan här intresseanmälan via länken nedan. För jag och Moa, vi har ett par idéer där vi framförallt skulle vilja skapa ett sammanhang, skapa en möjlighet att träffa likasinnade, träffa människor i samma situation. Vi vet att det ibland känns lite ensamt, men framförallt också för att ha ett erfarenhetsutbyte. Hur har andra löst de här problemen? Hur har andra gjort? Så att man inte behöver uppfinna hjulet själv. Man är nästan aldrig ensam.

Det är helt förutsättningslöst i det här läget. Det enda som kommer hända när du skriver upp dig i det här formuläret är att jag eller Moa kommer ta kontakt med dig och höra så här: vad skulle du önska? Tycker du det här låter som en bra idé? Är det något du skulle vilja?

Med det sagt tänker jag så här, att jag släpper på Moa, och så ser jag jättemycket fram emot din feedback och dina kommentarer.

Välkommen till podden

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här podden heter Caroline och Jan Bolmeson.

Så, Moa, pengafrågor vi ofta inte kan prata med andra om. Vad tänker du?

Moa: Jag tänker att det är jätteintressant, och precis det jag vill prata om i den här podden. Jag funderar liksom på anslaget, hur vi ska prata i den här podden, och tänker att det är lite så här: i det här avsnittet skulle jag vilja vara the secret millionaire best friend. Jag kan viska till dig i ditt öra över en middag och berätta hur det är för de som har väldigt många miljoner på sitt bankkonto, och vad de kämpar med, vad de gläds åt. Det där som man inte kan prata med någon annan om.

Jan: Ja, men precis. Det är jättebra. Ska du börja? Börja du med en sådan här hemlighet, eller en grej, ett tips som du skulle ge bort, och sen har jag ett annat, och så testar vi tillsammans. Vilket tycker du är det viktigaste tipset att ge till någon som har det så att pengar inte är ett problem i form av tillgången till pengar? Vad skulle du säga då?

Du är inte ensam

Moa: Jag skulle säga att för det första är du inte ensam, för jag träffar så många miljonärer och miljardärer som är i sammanhang där de inte är normen. Man blir inte normen längre om man har x antal miljoner eller miljarder på sina konton. Och du är inte ensam. Det finns andra som har samma utmaningar och glädjeämnen som dig. Och att det är okej att komma ut som miljonär.

Jan: Säg någonting mer om det, att komma ut som miljonär.

Moa: Det är många som kämpar lite grann med det där. Vem ska jag berätta för, när ska jag berätta det, och vad kommer andra säga? Tänk om jag blir förskjuten, eller superaccepterad? Det är nästan som att komma ut när man har en annan sexuell läggning än vad man tidigare har pratat om offentligt. Det är väldigt nervöst, och man vet inte hur andra ska reagera på det där, men det brukar vara väldigt härligt många gånger, om man har bäddat för sig själv, när man väl får göra det till slut.

Jan: Ja, det är min upplevelse också, att för många blir det som att en sten lättar. Sten från hjärtat. För det upplever jag att många säger så här, när jag frågar: men du, vill du komma till podden och prata? Och så säger de, nej, jag har inte berättat för mina vänner att jag har de här pengarna, eller jag har inte berättat att jag har slutat jobba, eller att vi skulle kunna göra de här sakerna. Men om du skulle ge ett råd till någon som inte har gjort det, som inte har berättat för sin släkt eller för sina jobbarkompisar.

Moa: Eller för sin partner, Jan. Vet du att det finns de som inte har berättat för sin partner?

Jan: Ja, så hur, vilka är liksom, vad ska man tänka på, vad är de vanliga misstagen?

Rädslan för att berätta

Moa: Man är väldigt rädd för att berätta, och man tänker att det också innebär någonting med en själv. Om jag berättar det här om mig själv, då kommer andra tro, eller då måste jag börja spela golf eller gilla viner från Frankrike, eller att man måste ändra sin personlighet. Ungefär som om man skulle komma ut som homosexuell man och tror att man måste börja prata med ljus röst och ha rosa fjäderboa.

Jan: Kolla på Mello.

Moa: Ja, precis, exakt. Man tänker att man måste gå in i en stereotyp, och det är också många som tänker så om man kommer ut som miljonär eller miljardär. Att man måste börja bete sig på ett visst sätt, eller klä sig på ett visst sätt, eller göra saker på ett visst sätt. Men det behöver man inte. Så det brukar vara en stor glädje för en själv, men också att det fördjupar relationen om man har någon som är trygg att berätta för.

Jan: Hur hanterar man den här rädslan? Jag tror att det för många handlar om två stycken. Kommer det komma andra förväntningar på mig? Vem kommer jag vara i deras ögon? Kommer jag få vara med? Det upplever jag också. Vad brukar du säga till dem?

Moa: Man kan preppa lite grann, för att kolla: vad är mina största rädslor? Vad är det jag hoppas att de ska säga? Att man kartlägger lite grann innan, och att man också tittar på vad som är best case scenario-utkomsten. Att de slänger sig om halsen på en och säger grattis, jag är så himla glad för din skull, fantastiskt, bra jobbat, eller lyllo dig, och är glad i att ni är skuldfria. Och worst case är ju så här, du kan dra åt helvete, jag vill inte vara din vän längre. Så jag tänker att det ofta hamnar någonstans däremellan. Att man kartlägger det lite grann och tittar på det. Men att man också har en plan för vad man ska göra oavsett hur det landar. Ibland landar det toppenbra från början, ibland är det lite mer knagglig väg.

Empati åt båda håll

Jan: Det som jag upplever ofta händer är lite dynamik, att det blir så här: vad blir förväntningarna, och att man behöver hitta en ny nivå. Och ofta tror jag att det handlar om, även de som kan reagera negativt, inom citationstecken, att det ofta handlar om en rädsla många gånger hos dem också.

Moa: Absolut. Du kommer ju lämna mig nu när du har så här mycket pengar, du kommer inte vilja umgås med mig.

Jan: Ja, exakt. För det kommer vara så här: jag kommer inte ha råd, om du slutar jobba och börjar resa, vem kommer jag få vara i ditt liv? Så jag menar att det ibland går från båda sidorna.

Moa: Det var det som var min poäng. Att jag kan förbereda mig när jag kommer ut ur garderoben, och sen också ha empati för att den andra också kommer landa hos dig.

Jan: Och även om man säger så här i det samtalet, jag skulle säga: men vet du vad, jag gillar dig fortfarande och jag vill att vi ska fortsätta åka skidor. Så säger den andra, jag har inte råd. Men jag bjuder jättegärna med dig. Då kommer det sätta igång det, och man får ha empatin för den processen som hamnar hos den andra.

Moa: Men jag vill inte vara en utsugare, jag är inte kompis med dig för att du har pengarna.

Jan: Exakt. Det är ofta det största.

Att ta emot är också generositet

Moa: Jag har en kompis som jag har diskuterat det här med. De har en annan ekonomisk situation än vad hennes vänner har. Och hon har en deal med sina vänner och säger, men vadå, jag måste bjuda, annars kommer det inte hända. Vi ska gå ut på den här middagen, göra den här resan. Och så säger de emellanåt, men hur kan vi inte ta emot mer, för du bjuder oss så himla mycket. Då har hon sagt nånting i stil med, men sluta vara så snåla.

Jan: Exakt. Säger hon det till dem? För jag tänker att det är otroligt bra sagt. Det är ju snålt av dem att inte kunna acceptera att hon bjuder på det, att hon vill vara med dem. Så det är också ett annat sätt att vara generös på, att ta emot det som någon annan vill dela med en.

Moa: Exakt. Och då börjar vi komma in på mitt andra tips här, som är väldigt kopplat till det här. Struktur. Struktur och regler.

Skapa regler för pengarna

Jan: Där tror jag att du och jag har samma uppfattning, att när vi måste använda vår hjärna hela tiden för att fatta nya beslut, så är det jobbigt. Vår hjärna vill inte använda kalorier i onödan. Och då brukar jag säga så här: skapa regler för hur du vill använda dina pengar. Det är ganska känt att många har regler för hur man ska spara och hur man ska investera. Men jag tror att i en situation där pengarna inte längre är ett problem, så ska man också ha regler. Till exempel: jag flyger alltid första klass. Eller, jag bjuder alltid mina vänner på det här. Eller, jag vill till exempel hjälpa mina syskon, men jag har ingen förväntning tillbaka. Så vad tänker du kring struktur?

Moa: Ja, men precis så. Speciellt om man får mycket pengar fort, eller om man inser att man har mycket pengar plötsligt. Ibland kan det komma efteråt. Då tänker jag att det man upplever ofta är en strukturförlust. För de ramar och regler som man kunnat luta sig mot, som har varit samhällsmässiga, eller den sociala gruppering där man har ingått tidigare, när det slutar gälla, så upplever man den här strukturförlusten. Då behöver man sätta en ny struktur. Och ju bättre och ju fortare man gör det, desto lättare blir det.

När pengar inte längre sätter gränsen, uppstår en strukturförlust. Då måste man luta sig mot någonting annat.

Strukturförlust och nya ramar

Moa: Det är väldigt råddigt. Många som kommer till mig och är förstagångsmiljonärer eller miljardärer är super overwhelmed, vet varken upp eller ner. Och det är ofta de här strukturerna som inte finns på plats längre. Man behöver etablera nya i den nya normala ekonomiska situationen.

Jan: Därför upplever jag också så här, jag pratade med någon som hade sålt sitt företag, och verkligen positiva privatekonomiska konsekvenser, alltså så här tiotals miljoner. Och han var så här, ja, jag ska vara kvar här i tre år, och gud vad skönt. Där tror jag att man verkligen, de jag jobbar med brukar säga: men hur vill du att ett år ska se ut? Hur vill du att strukturen ska vara? Vad vill du göra på dagarna? Och så där, ja, och så där vill jag åka på semester. Ja, men inkludera då de du vill ha med dig på den där båten i Medelhavet. För du har liksom en båt som kan ta 16 personer. Hur vill du skapa det? tänker jag.

Moa: Ja, och det är också lättare när man själv har etablerat den nya strukturen. Vad jag gör, vad jag inte gör, vilka jag bjuder, eller om jag står för en del av kostnaden. Det kan också vara en lösning som många gör, att jag står för båten och maten, och du får betala flygresan själv. Så att det finns något incitament, att det blir lite bättre balans. Och det är också lättare för de man bjuder att acceptera inbjudan. När det finns en plan, så är det också lättare att njuta.

Att stå stadigt i sig själv

Moa: Det är också lättare att hantera om andra har andra känslor. Avundsjuka, glädje, eufori, vad det nu är för någonting. När jag står stadigt i mig själv, med min kompass och med båda fötterna på jorden i förhållande till vad jag har bestämt, och vad jag tycker är rimligt utifrån den situation jag har nu, då är det lättare att hantera om det skulle bli stormigt runt omkring.

Jan: Exakt. Och sen brukar jag också prata om, precis som du, detta har jag snott från dig, att sikta på att använda pengarna i linje med det som är viktigt för dig. I linje med dina värderingar, i linje med din intention. Jag brukar också säga så här: ofta är de ganska vana vid finansiell avkastning, för den kommer som ett brev på posten. Men också den emotionella avkastningen. Om det är viktigt att vara generös, vilka är de generösa sakerna som du kan göra? Om det är viktigt att vara ett bidrag i världen, hur kan du använda pengarna i linje med det? Vad säger du?

Den emotionella avkastningen

Moa: Ja, förlåt. Jag brukar också säga att det är mätbarheten i det också. Hur kan du se på ditt kontoutdrag att det här är en av dina värderingar, att det är så här du vill använda din ekonomi? För det är väl ofta det som blir tilten, att man bara tittar på siffrorna, för det är kvantifierbart och lättare att mäta. Men den här psykologiska och känslomässiga return on investment är svårare att mäta, om man inte satt upp de här mätbara parametrarna. Jag vill att det ska synas.

Jan: En vanlig fråga, den oställda frågan, upplever jag ibland låter också så här: men hur väljer jag, när jag kan välja allt? Hur brukar du resonera med dina klienter då? Vilka tips ger du?

Moa: Jag tänker att som jag jobbar, det är liksom bespoke och skräddarsytt utifrån varje person. Det finns inget färdigt facit, då hade jag gladeligen delat med mig av det. Så det gäller också att titta på vad som är viktigt på riktigt för just dig.

Jan: Så, ställ frågan igen.

Moa: Nej, men hur väljer man allt? Vi kan välja.

Hur väljer man när man kan välja allt?

Jan: För det hade jag en klient som jag pratade med. Men jag kan köpa ett hus på Bali. Jag kan köpa ett hus i Frankrike. Eller jag kan köpa ett hus i L.A. Vilket? Och så, anstränger jag mig lite, så kan jag köpa alla tre.

Moa: Exakt. Och sen, ja, om vi börjar där. Men det är ju också en fråga. Jag tänker att det är en jätteutmaning på det sättet, för det blir ju också en strukturförlust. När pengar inte längre sätter gränsen för vad som är möjligt, då måste jag luta mig mot någonting annat. Jag tänker att det är det som hjälper många att etablera: vad är det där annat som du kan luta dig mot, när pengarna inte tar slut eller tar emot? Det är inte där det tar stopp. Så vi börjar etablera utifrån dig själv. Vem du är, om du lever med en partner eller en familj av något slag. Att börja titta på vad som är ramarna, reglerna, idén, livsstilen. Och hur du också kan leva mer av den du är. Som vi pratade om, generositet. Leka med det, för att ta ett beslut.

Jan: För det är det. Ju mer pengar, desto mer ansvar, desto mer beslut, desto mer prioriteringar måste du göra. Och man behöver göra omtag på det där med jämna mellanrum. Det är en jätteutmaning.

Valfrihetens paradox

Moa: Precis, för med valfrihet kommer ju det där rent psykologiskt också. Vår hjärna gillar inte för många alternativ. Så i vissa fall blir det ju så här som företagen, gud vad skönt att jag måste vara här i tre år. För då är plötsligt möjlighetsutrymmet avgränsat. Jag tror att vi ofta lever i ett samhälle där man ska ha så stort möjlighetsutrymme som möjligt. Medan jag tror att det blir viktigare, det jag jobbar mycket med när jag jobbar med klienter i detta, jag brukar ofta invertera det och prata om så här: okej, men principen via negativa. Hur kan du ta steg framåt genom att ta bort? Hur kan du utveckla, hur kan du ta nästa steg, genom att skala bort, genom att säga nej, genom att välja aktivt?

Jan: Så jag tror att, när jag tänker på det, att jobba med möjligheter, för pengarna löser och skapar obegränsat med möjligheter i den materiella världen, kan man säga. Massa pengar kommer inte ge dig fantastiska relationer med dina barn. Det är ett problem i en annan dunge. Men i domänen pengar har du inte längre några begränsningar. Och då behöver man jobba med både att öppna och stänga möjlighetsutrymmet.

Moa: Exakt. Och att man skapar det där möjlighetsutrymmet som man vill existera inom. Innan man har den här ekonomin, speciellt om man har haft det där skiftet över livet. Att man har haft en viss box att existera i ekonomiskt, och sen försvinner den. Då behöver man nästan etablera en ny, för att det ska bli lättare, eller ens rimligt, att kunna ta beslut.

Skammen kring pengar

Jan: Ja, exakt. Men om vi då tar en av de grejerna som jag brukar prata om. Ibland kommer folk till mig och då är det nästan skam att prata om pengarna. Och detta är också lite roligt, för ofta i ett första möte får jag höra en summa. Och när man har haft en relation lite längre, så är det ofta en annan summa. Och den är inte lägre. Jag upplever att det ofta är en skam med pengar. Och där brukar jag också ha en konversation kring att skam ju bara är rädslan för att inte få tillhöra gruppen. Att om jag säger det sanna beloppet, då kommer någonting hända, och då kommer jag inte få vara med. Och om jag inte får vara med, så är det den här primitiva rädslan för att jag ska dö. Så att också avdramatisera skammen.

Och framförallt också det här att jag upplever att mycket av värdet som du och jag bidrar med är att avdramatisera pengar. Att det är okej att komma och ha problem. För många avfärdar det som så här, det är ett lyxproblem. Vad har du för problem med pengar, du har ju så mycket? Särskilt om det är halvoffentligt. Då brukar jag också säga så här: jo, men de flesta har inte urskilt att det egentligen inte bara är ett pengaproblem. Du kan ha olika typer av pengautmaningar.

De tre benen på stolen

Jan: Du kan göra den indelningen som du brukar strukturera det.

Moa: Precis. Jag tänker att den första utmaningen som många har, som inte har pengar, det är ju tillgången på pengar. Hur mycket pengar är det de facto i balansräkningen? Hur mycket pengar är det på kontot, hur mycket pengar är det i min investeringsportfölj? Om man har brist på den pengen, det är ju det klassiska i samhället. Jag har inte tillräckligt med pengar, och så är där myten: om jag bara hade tillräckligt med pengar, så skulle alla mina problem vara borta. Men det är liksom inte sant.

Och då kommer vi egentligen till de andra två staplarna, eller benen på den här stolen. Det andra är så här: hur är min relation till mina pengar? Och där kan det vara väldigt, det tycker jag vi ska prata om här alldeles strax, att man kan ha många olika relationer till sina pengar. Och det sista är det jag brukar kalla hantverket pengar. Hur investerar jag mina pengar? Vad köper jag dem för? Hur använder jag kredit? För det är också en del folk som är så här: hur kan du använda lån när du har alla de här pengarna? Jo, för det finns poänger med att använda kredit, även om man har pengarna för att casha det kontant. Så det är ett hantverksperspektiv på pengar.

Jan: Men jag upplever att det viktigaste, ofta för de som har sålt sitt företag eller fått ett stort arv, det är egentligen det mittersta, förhållningssättet till pengar. Vad tänker du?

Praktiska utmaningar med stora summor

Moa: Jag kommer på två praktiska utmaningar. Till exempel, hur kan jag skänka pengar till en god sak i mitt lokalsamhälle, utan att någon annan behöver få reda på att jag skänkt en miljon? Det är en utmaning som den här målgruppen som vi pratar om nu har. Eller till exempel om man vill casha en lägenhet. Det är ganska strikta, det är mycket pappersarbete nu, om man vill betala någonting kontant. För det kan också ses lite suspekt. Och så blir man obekväm, och mäklaren tycker så här, jaha, mycket admin för mig. Men var kommer de här pengarna ifrån egentligen? Så känner man sig lite misstrodd. Det känns lite smutsigt.

Jan: Och sen upplever jag en sådan här hantverksfråga, som också är så här: vem kan jag lita på?

Moa: Ja, så klart. Vem kan jag ta hjälp av, anlita, för användandet av hantverket av pengar?

Vem kan jag lita på?

Jan: Och där finns ju också hela skalan. Från bank till att man har ett eget family office. Alltså, jag har egna anställda för att sköta min egen förmögenhet. Och där upplever jag så här, det är ju också en konst. Du vet att jag kan ibland, så ringer det från private banking, Carnegie eller liknande. Och så är det en 20-åring. Och så tänker jag så här, nej, men du vet, jag vill inte, det funkar inte. Så där tror jag att det finns en fråga: hur utvärderar jag vem jag vill anlita för mina pengar? Vilka är de vanliga misstagen i att outsourca den delen, om jag inte tycker att den är rolig?

Där upplever jag också att många gör misstaget att man har tjänat pengarna ofta på något annat än finansiellt investerande. Och där blir jag ibland lite mörkrädd, för den färdighet som man har använt för att tjäna ihop pengarna är inte samma färdighet du använder sen för att ta nästa nivå, eller för att förvalta dina pengar.

Moa: Jag tror det är därför många söker private banking-alternativ också, för att få hjälp med den där biten.

Jan: De kommer absolut hjälpa dig att allokera det kapitalet på ett bra sätt. Men det är många som saknar. Okej, jag har så mycket åsikter om det där.

Pengapåse på två ben

Moa: Jag tror det är därför man söker private banking i alla fall. Men jag tror att många som kommer till mig är ju också så här: jag känner att mina värderingar inte rimmar. Jag känner mig bara som en pengapåse på två ben när jag går in där. Jag får massa intrusiva frågor när jag kliver in där.

Och sen tänker jag att de allra flesta som jag träffar känner att de, oavsett vad man har för bakgrund, faktiskt kan ta hand om upp till 40, 80 miljoner. Så känner man så här, ja, men jag kan ändå ta hand om det här. Men det finns också någon slags, apropå den emotionella aspekten av pengar, det finns ofta ett tak psykologiskt. När man känner att shit, det här är så mycket pengar, jag tror inte längre på mig själv. Eller jag tycker inte att jag är betrodd att hantera ett så här stort kapital. Plus att man också vill ha en krockkudde, om det går åt helvete, att kunna skylla på någon annan.

Jan: Ja, exakt.

Pengahantverket kräver träning

Jan: Nej, och jag tror att det handlar om, för att göra tillbakablicken, att det handlar om att hedra att detta är olika skill set. Alla fattar ju att fotboll kräver träning. Men pengahantverket kräver också träning. Jag kan ibland säga till folk: men du vet, Pelle, du som har drivit det här, jag hade ju inte kommit till dig och sagt att jag efter sex månader kan hantverket och kan driva det här på samma sätt som du. På samma sätt behöver vi träning i att få någonting som jag upplever många gånger är att växa ikapp sina pengar.

Att pengarna är lite som det du också pratar om, att den finansiella termometern är inställd på olika bekvämlighetsnivåer. 21 grader, det tycker jag är bekvämt. Faller det till 18 grader, börjar det bli kallt. Och går det till 41 grader, då behöver jag fan söka hjälp direkt. Och där tror jag också att bara ha en acceptans, en acceptans för det där, och att man behöver träna sig upp till nästa nivå.

Alla fattar att fotboll kräver träning. Men pengahantverket kräver också träning.

Att växa ikapp sina pengar

Jan: Där hade jag till exempel ett par som tjänade, de hade en lön på 10 miljoner om året. De var liksom världsmästare i sitt gebit. Men de var inte uppväxta med de här pengarna, utan de hade börjat på en normal lön på 50 000 i månaden. Så deras utgifter var så här, när jag frågade om deras utgifter, så var det: ja, vårt mål är att ha utgifter för typ en, kanske två miljoner om året. Och jag var så här: ni tjänar fem gånger mer per år. Och då har vi inte ens räknat in den finansiella avkastningen på ert kapital, att bara avkastningen täcker de där två miljonerna. Men där var det nästan svårt att komma på, vad ska vi göra mer än de här två miljonerna?

Och då var det så här, jag skrattade åt dem, då har ni bara för dålig fantasi. Och sen sa jag så här, och sen när vi hade skrattat åt det lite, så sa jag: men vet du vad, det där handlar ju om träning. Precis som att prova sig fram. Och ni vet inte, gillar ni Formel 1, eller hus i Toscana, eller sex månaders kryssning, eller egen segelbåt i Medelhavet? Ni måste prova.

Det är nästan oansvarigt att inte använda den

Jan: För jag kan tycka att det nästan är oansvarigt att ha en ekonomisk situation och inte utnyttja den. Vad är poängen med att spara 8 miljoner om året på en lön på 10 miljoner? För mig blir det en suboptimering, och jag kan se den. Så jag brukar alltid ge bort så här: få till, och få betalt för, den fina ekonomiska situationen som du faktiskt har. Det var mitt brandtal.

Moa: Nej, men precis det. Och jag tänker att också normalisera det, att det är okej att njuta av det. Det finns så mycket skuld och skam kopplat till ekonomi. Och att så här, men tänk på alla andra som inte kan göra de här sakerna, eller har den här möjligheten. Vi måste ju verka helt galna som kan lägga så här mycket pengar, kanske på en semester, som är någon annans årslön. Och jag tänker att det finns ju någonting fint med det på något sätt. Det är någon slags empati ändå för andra människor.

Andra mår inte bättre av att du lider

Jan: Men andra blir ju inte lyckligare. Det är som att säga att jag inte ska äta, för det finns så många andra i världen som inte får tre mål mat om dagen. Det hjälper inte dem.

Moa: Det hjälper inte dem. Utan har man det, att man vill göra någonting för andra, så behöver man ju titta på strukturerade system för hur man kan göra det på ett bra sätt, och låta det arbeta. Men andra mår ju inte bättre för att du lider, eller för att du inte unnar dig det du kan göra i livet.

Jan: Exakt. Jag tänker på den här dikten från Marianne Williamson. Det är inget stort i att hålla sig själv liten.

Moa: Nej.

Jan: Och har man fått den här gåvan, eller har man fått den här av universum, eller livet, eller gud, för den här prestationen, eller man har fått den här möjligheten, då tycker jag så här, att man är ansvarig mot både sig själv och andra och pengarna att göra någonting av det.

Andras förväntningar

Moa: Och då blir det så lätt att det kommer andras förväntningar.

Jan: Och här har jag faktiskt en grej som jag brukar säga till vår 13-åring, som jag har snott från någon som jag inte vet. Jag sa till henne så här: Freja, mitt mål är att du ska få växa upp till att bli den person du vill bli. Inte den jag vill att du ska bli, inte den mamma vill att du ska bli, eller samhället vill att du ska bli, eller dina kompisar. Jag vill att du ska bli den du vill bli. Och jag tänker samma sak i den här situationen.

Jag tänker, så jävlar, vilket ansvar. Gör vad du vill, bara du blir lycklig. Man bara, yoho, what the fuck. Men det är lite samma.

Moa: Ja, men absolut, det är otroligt generöst och glädjefullt. Men hon känner ju av era förväntningar ändå.

Att lägga skuld och skam på hyllan

Jan: Jag tänker att det är lite grann det som är givet.

Moa: Jag tänker att man kan ha fått mycket pengar genom ett arv, eller att man har jobbat ihop dem själv. Det kan vara en strukturerad process som har pågått lång tid, och helt plötsligt sitter man där med x antal miljoner på sitt konto. Och det är klart att man vill att de personerna ska få möjlighet att utnyttja det, och lägga skuld och skam på hyllan lite grann, för att också utforska vad man vill göra med det.

Jan: Så man vill ju vara, jag tänker att i den här podden vill vi vara du som säger det här till Freja, men till er som har 20 miljoner plus på kontot och funderar på om ni kanske får använda dem. Så här, du får tillåtelse, helt enkelt, att använda dem.

Moa: Precis, det är okej.

Vilket arv vill jag lämna efter mig?

Jan: Och det jag brukar säga, återigen, jag ser det mycket som en träning. Då handlar det om att lista ut: vad är det som är viktigt för mig? För jag upplever också att funderingarna blir mycket tydligare. Vilket är arvet jag vill lämna efter mig? Så att det blir mycket mer legacy. I och med att jag inte har problemet att jag har för lite pengar, så kommer det ett nytt problem. Okej, så vad gör jag nu av detta? Vad vill jag lämna efter mig?

Och där upplever jag också, som jag brukar säga som tips, kommunikation löser alla problem. Prata med barnen. Vad har du för förväntningar på att barnen ska göra med pengarna eller ett arv? Ska vi ge pengarna till barnen när de fyller 18? Hur får vi barnen att växa in i de här? Hur ger vi dem de här tre staplarna? Pengatillgång, förhållningssätt och hantverk.

Moa: Där säger du någonting jätteviktigt. Att man får med alla de där tre delarna. Vi har så många som ger sina barn, eller är barnet som bara får pengarna. Men man pratar inte om förhållningssättet eller det praktiska hantverket. Vilket gör att den här pallen eller stolen kommer välta. Att man behöver jobba väldigt hårt på att sätta upp de andra benen som inte fanns på plats.

Att ge barnen alla tre benen

Jan: Så kan man jobba redan nu för att ge sina barn, eller andra som ska ärva en, både själva tillgångarna, förhållningssättet och det praktiska hantverket. Så har man hjälpt dem väldigt mycket.

Moa: Jag ser många föräldrar som ger pengarna och tycker att det är fantastiskt. Varsågod, här har vi samlat ihop, titta vad vi har åstadkommit. Det blir en jättestor utmaning för de som ska ta emot det. Men man känner att man inte har rätt möjlighet att faktiskt också prata om de utmaningar som det innebär.

Jan: Exakt. Och där tänker jag också, om vi kommer in på den här arvsfrågan. För den har jag också haft rätt mycket diskussioner om. Där finns ju ganska klassiskt och ganska väl stött i forskning: första generationen bygger upp, andra generationen förvaltar, och tredje generationen förstör. Och jag har pratat ganska mycket om så här: okej, så vad beror det där på? Hur har de som inte har hamnat i den gjort, för att undvika det där?

Avståndet till hur pengarna skapades

Jan: Och den bästa tesen som vi har kommit fram till, de jag har jobbat med, är att det handlar om avståndet till hur pengarna skapades. Barnen har ofta ett nära avstånd. De har sett uppoffringarna, till exempel med det egna företaget, eller de har sett slitet i skogen. Där finns en känslomässig koppling till det där. Medan generation tre har, och i synnerhet generation två, inte den där kopplingen. Och då blir det mer pengar för pengarnas skull.

Och då brukar det bli så att de blir generella. Innan var de specifika. För man vet liksom hur mycket ens föräldrar, eller morfars föräldrar, har jobbat för de där pengarna. Det här var en timme, eller det här var fem år, eller tjugo år, eller femtio års jobb för den generationen. Men för nästa generation, ju längre från man kommer, så blir det generella pengar. Och generella pengar tycker vi har mindre värde.

Moa: Ja.

Specifika pengar väger tyngre

Jan: Det är ungefär som, skulle du få ett presentkort av mig på glass på Pressbyrån, liksom 100 spänn, då är det lättare för dig att förhålla dig till de pengarna än om du bara hade fått 100 spänn om jag hade swishat dem till dig.

Moa: Exakt.

Jan: Och det där har ju varenda chef listat ut. Bättre att ge en vinflaska för 80 kronor. Det uppskattas mer än en hundralapp på swish. På lön, det försvinner. Och där brukar jag också säga så här, men lite beroende på situation, storlek och så vidare, så brukar jag säga: man kan titta på allt från Wallenberg, till exempel. Där gjorde de så här, de lade den stora delen av sin förmögenhet i en stiftelse. Och det var ju det briljantaste de kunde ha gjort. För då är ursprungskapitalet bevarat. Och sen har de lagt på, alla barnen i släkten åker på läger på sommaren. Så att de träffas, och så har man liksom en, där man både lär barnen om hantverket, men man lär dem även den emotionella attityden till pengar, historien bakom pengarna, allt det där runtom.

Kopiera dem som gjort det bra

Jan: Så där upplever jag också många gånger att, ja, men titta på dem som har gjort någonting bra, och kopiera. Och sen finns det ju massor av släkter som har gjort av med sina pengar, eller gjort det mindre bra.

Moa: Exakt. Jag tror att de här sakerna som man inte pratar så mycket om, det är det jag upplever att många som kommer till mig inte har pratat om, eller kanske inte har kontaktnätet med andra personer som har en liknande ekonomisk situation. Och att man inte har diskuterat de här sakerna, fått ställa sina frågor och vädra sina farhågor eller sina glädjeämnen. Och då måste man uppfinna hjulet själv.

Dyrt att uppfinna hjulet själv

Jan: Ja, precis. Och jag brukar säga så här, två grejer kring det där. Det ena är så här, det är så himla dyrt att försöka lista ut hjulet själv. I vissa områden. Och sen tänker jag också, jag vet inte om du håller med om detta, men jag påstår att till exempel vad ett rikt liv är, är inte heller ett problem jag kommer att lista ut. Utan det är ett problem jag behöver interagera med. Jag behöver vara på spelplan. Det är sjukt lätt att vara fotbollssupporter på läktaren. Helt annan grej att vara på spelplanen. Och jag tror att många av de här frågorna handlar mer om att vara på spelplanen och spela, än att sitta på läktaren och prata.

Det är sjukt lätt att vara fotbollssupporter på läktaren. Helt annan grej att vara på spelplanen.

"Här är mitt kontonummer"

Jan: Det är det många upplever. Hur vill man komma ut som miljonär eller miljardär, om man berättar det för någon? Det vanligaste man får höra där är: här är mitt kontonummer. Jag hjälper dig gärna, om du tycker att det här är en utmaning eller ett problem. Det får till och med jag höra när jag säger vad jag jobbar med för målgrupp. Om det är någon som behöver hjälp, så kan du bara ropa på mig. De kan bara swisha till mig.

Moa: Exakt. Det är också det där, att det är någon som sitter på läktaren och har åsikter om hur det är att vara i situationen på planen. Det är någonting helt annat. Det är mycket mer utmanande.

Jag tänker att jag har en kollega som har jobbat med liknande fält som mig, som nu själv är i den situationen där det har ramlat in kopiöst mycket pengar, som han tycker är extremt utmanande, även om han har vetat det teoretiskt. Han har guidat och hjälpt människor i liknande situationer tidigare. Men nu ska han hantera och härbärgera den här enorma summan, och du vet, vågorna går höga på det här förhållningssättet, och det emotionella, och härbärgeringsförmågan. Det går inte att träna på förrän man är på planen.

Jan: Ja, exakt.

Pengar amplifierar hela dig

Jan: Moa, en annan grej som jag vet att du pratade med mig om redan för fem år sedan. Jag tror jag sa avsnitt 42 av 360. Och det är resonemanget kring att pengar inte är lösningen, pengar är en förstärkare. Att mer pengar är lika med mer du. Kan du inte utveckla? För jag upplever att det också är högst relevant i de här situationerna.

Moa: Pengar är ju en lösning på vissa problem, och precis som du brukar säga, det går att kasta pengar på ganska många problem. Men det är också så att pengar amplifierar hela dig. Är du orolig, kommer du bli ännu mer orolig. Det amplifierar och sätter igång inre trauman. Core, alltså nyckeltrauman som man har med sig. Är man rädd för att bli övergiven, så kommer det här att kasta bensin på, och man känner att shit, nu kommer alla överge mig och inte vilja vara med mig, för att jag har de här pengarna, eller för att jag beter mig på ett annat sätt, eller inte beter mig på ett annat sätt.

Jan: Och jag tänker, mer ekonomi, mer pengar, innebär mer beslut, mer behov av att prioritera. Så att det blir mer av allt. På gott och ont.

Moa: Ja.

Jan: Så det är viktigt att säga.

Vad har andra i min situation som mål?

Jan: Jag tänker också, för jag vet en vanlig fråga jag brukar få: men vad har andra i min situation som mål? Och då brukar jag säga så här, att några sådana mål som jag har plockat upp, som jag gillar, till exempel en som sa så här: jag vill att mina barn ska vilja hänga med mig när de blir vuxna, och inte hänga med mig för pengarnas skull.

Och sen var det också någon där jag sa så här, att inte ångra saker. Att minimera risken för ånger. Att ge sig själv. Jag brukar säga så här: ge dig själv tillåtelsen att få vara lycklig. Att ge dig själv till att njuta. Och sen brukar jag också säga så här med relationer, att väldigt många som blir äldre ångrar att de inte tog bättre hand om sina vänner.

Res till Paris för en lunch

Jan: Och då hade jag en som var så här: jag saknar min vän som bodde på ett annat geografiskt ställe. Och så var jag så här: du har tiden, du har pengarna, res dit för att ta en fika eller lunch. Men jag kan ju inte resa till Paris för att ta en lunch med den. Jag bara, varför inte då? Och så sa jag så här, det blir en upplevelse.

Och sen kunde vi ha den här diskussionen om att sticka ut från normen. För det är ingen som pratar om att de reser till Paris för att ta en lunch med sin kompis de saknar. Jag tror fler hade önskat göra det, om de hade vågat tro på att det är möjligt.

Moa: Ja, precis. Jag tänker också att i den här bubblan, eller vad man ska säga, för det känns lite grann som en bubbla. De som har den här ekonomin vill inte prata om det. Och det finns många fördomar från de som inte är där. Så att man får ha drömmar, man får ha visioner om vad man vill härnäst, även om man har väldigt många nollor på sitt bankkonto. Och att det också är så här, att man är rädd för att dela med sig av vad man skulle vilja göra, om man skulle använda sitt kapital för att leva ännu mer som man vill, och drömmer om, och vill bidra med till världen, absolut.

Vad önskar du att fler visste?

Jan: Jag tänker att vi snart ska börja runda av. Är det någonting, Moa, som du mer tänker så här, det här önskar jag att fler i den här situationen kände eller visste om?

Moa: Att du inte är ensam. Det finns många som har väldigt gott ställt, fast du ser det inte på utsidan. Och att du får leva ditt liv efter det du vill. Du måste inte heller använda ditt kapital, om du inte har lust med det. För det är också en annan skam. Jag borde vilja bo större, eller jag borde köra en ny bil, eller jag borde göra så här. Du får fortsätta göra det som är viktigt för dig.

Nej, men jag tänker också så här, våga prata mer med andra människor om ekonomi och om pengar. Du måste liksom inte prata reda pengar, hur mycket pengar du har. Men det öppnar ändå upp för den här typen av konversationer, att använda pengar till det som är viktigt på riktigt i livet. Det kan man prata om med vem som helst, oavsett vad han eller hon har för ekonomi.

Pengar som en no go-zon

Moa: Så att det inte blir så stagnerat, för det är det jag upplever mycket. Pengar blir liksom en no go-zon, som man inte ens vill röra sig in på, för att man tänker, tänk om någon kommer på mig. Det blir så mycket blockeringar kring det där. Så våga prata mer om pengar, även om du har extremt mycket pengar.

Jan: Precis. Är det något mer vi borde ha tagit upp?

Moa: Säkert. Det finns ju väldigt mycket att prata om här. Jag tänker också att det hade varit roligt att dela med sig av fler case.

Jan: Men vilka case? Är det några case som du tycker har lämnat ett lasting mark?

Galopphästar och blåställsjobb

Moa: Ja, jag tänker att just det där att bara amplifiera. Ett exempel som jag vet, jag har kanske sagt det i podden här tidigare. Någon som gillade hästar, men fick väldigt mycket pengar, som köpte galopphästar, tio stycken, och sen bara började tänka, men gud, var ska jag ha de här galopphästarna? Eller att ge sig hän också i det man vill göra. Att utmana sig själv kan ju innebära så otroligt mycket olika saker.

För någon som jag har pratat med tidigare så innebar det att söka anställning i ett blåställsjobb. För hon tyckte om att umgås med andra som jobbade med elektronik inom ett visst fält, fast hon inte behövde det. Vilket gjorde att hon kände sig super undercover. Men det var där hon kände sig bekväm.

Du är inte dina pengar

Moa: Men att också tillåta sig själv att göra sådant som man inte tycker, en miljonär eller miljardär borde inte göra så här. Och att man nästan känner att man ljuger. Men du är du. Du är inte dina pengar. Varken ska någon annan se på dig som att du är en påse pengar på två ben, men du ska inte själv se det heller som dina pengar. Du är så mycket mer. Och att också våga utforska vem jag är nu, och hur kan jag låta den goda ekonomin som jag har också skina igenom mina värderingar, mina intentioner, vem jag är som person. Så låt det amplifiera allt det goda, allt det bra med dig.

Du är du. Du är inte dina pengar. Låt den goda ekonomin amplifiera allt det goda med dig.

Jan: Och jag tänker också så här, att om man har farhågan, det är färre än du tror som kommer att se dig som avundsjuk. De flesta kommer att bli glada.

Vänner som kan prata öppet om pengar

Jan: Vi har några vänner som har jättemycket pengar. Vi har mycket pengar, de har ännu mer. Och det jag tycker är fint är att vi kunde prata om det här. Om vi kommer dit, vi blir bjudna på en champagneflaska för 5 000 spänn, jag kan inte bjuda tillbaka på en sådan champagne. Visst, jag har råd, men för mig hade det skavt att göra en sådan grej. Och jag tyckte det var så fint att vi kunde prata om det där. Vi har ingen förväntan, om du kommer till oss och käkar middag och vi dricker vin för 10 000, så har vi inte en förväntan att när vi kommer och äter middag hos dig, att du ska ha flaskor för 10 000. Och det upplevde jag var ganska avslappnande, att det var en öppen kommunikation.

Moa: Ja, och att du inte heller måste betala genom att sitta och oa och aa, hur jäkla gott vin det är. Du kan till och med säga, men du, det här var inte riktigt mitt vin.

Jan: Ja, exakt. Vi drack champagne. Ja, men den här är lika gammal som jag, du vet, så här. Och vi pratade, jag var så här, fan, den var ju skitäcklig. Ja. Det är inte så himla stor skillnad.

Idéer och tankar om vad det innebär att outa sig

Moa: Men jag tror man gör upp väldigt mycket idéer och tankar om vad det innebär att outa att man har en viss situation i livet.

Jan: Ja, och där tänker jag ibland, och detta är så här naturligt, och detta handlar inte om pengar, men ibland upplever jag att vi människor, och detta är att vara människa, vi är så himla rädda för vad andra ska tycka och tänka, att vi glömmer bort att det är ju alla andra också. Så det är ingen som går och sitter och tänker och tycker om mig, för de är ju fullt upptagna med att sitta och tänka och tycka vad jag tycker om dem. Och det är ju där jag menar, så att, du vet, när vi kan slappna av lite i det där och se, det är inte så allvarligt, att se de positiva grejerna. Om du pratar om pengar, så skapar du ju en öppning för att andra också ska kunna kliva in i det utrymmet. Så det är så mycket fina saker kring det där med pengar, som jag tror att man ibland glömmer bort, för att den allmänna diskursen är något helt annat.

Den allmänna diskursen

Jan: För den allmänna diskursen riktar sig till de där 99 procent som inte har det som du har. Och då är det ingen affär i att prata om, rika människor, vi delar med oss, det här skapar de här möjligheterna.

Moa: Jag tänker, många har ju så här, jag pratade med någon idag, vid vilken nivå kommer man bli en skitstövel? Och att det är en rädsla att tänka, för att alla har en intern siffra, men om jag skulle ha så här många, då skulle jag automatiskt bli en skitstövel. Skulle jag bete mig, eller inte ha empati med andra människor, eller bli alldeles för viktig? Där går gränsen.

Jan: Ja, där går gränsen för vad som är rimligt. Sen blir det vulgärt.

Moa: Och det är så spännande att du bara, gud, men det har nog jag också. Jag måste bara känna efter var den är någonstans.

Kalibrera mot dina värderingar

Moa: Men jag tänker att det som är hjälpen, det är också att titta på, vem är jag, vilka värderingar står jag för? Och kalibrera det hela tiden. Lever jag enligt mina värderingar? Och sen är det fantastiskt att ha vänner, eller ett community, som också kan kalla dig bullshit, om man skulle bli odräglig. Så att man inte behöver vara rädd för att man ska bli det. Det är ju liksom inte pengarna som gör det, utan det är ju du, dina beteenden, dina vanor som gör dig till den du är.

Jan: Ja, precis.

Moa: Och jag tror också att många inte har blivit, det finns den problematiken i vissa avseenden också, absolut, men de flesta har inte blivit vänner med dig för dina pengar. Det tror jag.

Integritet och generositet hänger ihop

Jan: Våga tro på det fina och det goda. För min upplevelse är mycket mer att det är godhet än vad det är det andra.

Moa: Man behöver ha integritet. Jag tänker att det är precis som att man är väldigt kärleksfull som person, då behöver man också ha väldigt god integritet. Ju mer integritet du har, genom att säga stopp och nej när du behöver göra det för din personliga sfär på olika sätt, då kan du också vara ännu mer generös.

Jan: Ja, exakt. Och det är samma sak med ekonomi. Att ju mer du har, men ju tydligare gränser och ekonomisk integritet du har, desto mer generös kan du vara.

Moa: Exakt. Det hänger liksom ihop.

Ett angenämt problem som ändå är påtagligt

Jan: Så jag tänker att mycket av det där kan man reda ut och diskutera, om man vågar vara lite mer öppen med pengar. Självklart kan man välja vilka man diskuterar med, men det är liksom ett angenämt problem.

Moa: Men som många upplever som väldigt påtagligt. Absolut. Livet kvarstår ju. Jag tänker så här, allting man behöver ta sig an i livet. Vad ska vi äta på torsdag? Var är träningskläderna? Hur ska jag nu göra med det här mötet på torsdag? De sakerna kvarstår ju. Man måste fortfarande reda i det där, oavsett vad det står för siffra på bankkontot.

Jan: Exakt. Jag återkommer alltid till det där. Kommunikation är lösningen på alla problem. Och sen brukar jag också tänka det som en kompis, Helena, brukar säga så här: rakhet är snällhet. Tydlighet är snällhet. För alla.

Kommunikation är lösningen på alla problem. Rakhet är snällhet. Tydlighet är snällhet.

Idén om ett sammanhang

Jan: Jag tänker att vi rundar av där. Och sen, som vi sa lite i introt, du och jag, vi träffar ju de här människorna. Vi upplever ibland att det känns en viss ensamhet. Jag har inte någon att prata med. Så att vi har ju någon idé som vi har gått och ruvat på, faktiskt nu i flera år, där vi nu börjar komma tillräckligt konkret för att vilja bolla den med dig, eller med några som är i den här situationen. Hur kan vi skapa det här lite mer, sammanhang och mening?

Så jag tänker, om det är något du är intresserad av, så bara fyll i uppgifterna här i formuläret. De kommer inte spridas. Vi kommer inte sälja dem till någon, utan vi vill bara bolla, studsa några idéer som du och jag har. Är det något du vill lägga till där, Moa?

Moa: Jättebra. Jag tänker att många som har den här nivån kan känna sig lite rädda för att, jag kan inte prata med vem som helst. Men det här kommer vara en grupp som har en liknande ekonomisk situation som dig. Så att du känner att du kan prata om det som är utmaningen i just ditt liv.

Jan: Exakt. Så att vi tar bort, alltså tanken är att vi ska ta bort mycket av de här ribborna. Det ska vara enkelt.

Tack och på återseende

Jan: Moa, jag tänker så här, stort tack. Och så tänker jag att vi lär ju göra någon uppföljning på det här lite fartvarmt. Det finns mycket kvar att prata om. Stort tack, och så ses vi.

Moa: Hej då!