Jan, släpp taget om handbromsen i ert sparande!

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Introduktion: ett samtal med rådgivaren Rickard Nylund
2. Vem är Rickard Nylund?
3. Så ser RikaTillsammans-medlemmen ut
4. Vad communityn gör rätt och fel
5. Fyra personer: Anna, 43 år
6. Sidospår: att planera för livet efter barnen
7. Martin, 55 år: uttagsplanering och nästa generation
8. Sidospår: medellivslängd och förtida arv
9. Emma, 30 år: sätt mål först
10. Sara, företagaren: negligera inte dig själv
11. En minut om 3:12-reglerna
12. Tjänstepension kontra optimering
13. Lyft blicken: var är du i livet?
14. Kristin, kulturarbetaren
15. De vanligaste frågorna: lite eller mycket?
16. Hypotetisk fråga: pengar på hög utan plan
17. Resultaträkning kontra balansräkning
18. Två i en relation, två olika synsätt
19. Att hitta det man inte planerat för
20. Att inte skjuta på sitt önskeliv
21. Förmögna släkter och generationsförmögenhet
22. Gamla pengar och Wallenberg-frågan
23. Att klippa det emotionella bandet
24. Krav som följer med arvet
25. Den gemensamma portföljen: 70-20-10
26. Get rich kontra stay rich
27. Reservbufferten och likvidbufferten
28. Räntor: stabilisator eller eget syfte?
29. Avkastningsförväntningar
30. Räntor som spel för galleriet?
31. ESG-filter och hållbarhet
32. FIRE och 4-procentsregeln
33. Har FIRE blivit en statuspryl?
34. Krypto och bitcoin
35. Är gräset grönare på andra sidan?
36. "Mest belånad vinner"
37. Att inte ha egensyfte i att bli skuldfri
38. Vanligaste missuppfattningen om finansiell rådgivning
39. Vad är värdet en rådgivare bidrar med?
40. Det dolda arbetet bakom rådgivningen
41. Hur ett börsfall påverkar arbetet
42. Vad har handbromsen kostat?
43. Hur man färgas av det man varit med om
44. Det går framåt ändå
45. När ska man träffa en rådgivare?
46. Avrundning: håll det enkelt
47. Varför finansiell rådgivning?
48. Tack och avslutning

Introduktion: ett samtal med rådgivaren Rickard Nylund

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt, som är ett samtal med den finansiella rådgivaren Rickard Nylund, som brukar hänga i vår community. Idag pratar vi om hans erfarenheter, framför allt för att det är många i communityn som har använt honom. Vi pratar om hans syn på det, liksom snitt-communitymedlemmen som har tagit kontakt med honom. Vi pratar om vad de har gjort bra, vilka de vanliga misstagen är och vilka de vanliga frågorna är. Vi kommer även in lite på resonemang som vi, jag och Caroline, gör fel i vår ekonomi, eftersom vi använde Rickard så sent, för typ i början av 2024, för att få en second opinion på vår ekonomi.

Jan: Och sen kommer vi även in på sådana saker som vad vi inte riktigt håller med varandra om. Vi hade den briljanta frågan: om du och Rickard skulle försöka enas kring en portfölj, hur skulle den se ut då? Och även om vi är lite överens, så var det ändå saker vi inte var överens om. Så jag tänker att vi inte gör det svårare än så här, utan jag släpper på Rickard och Caroline här, och jag hoppas att du gillar avsnittet.

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här podden heter Caroline och Jan Bolmeson.

Vem är Rickard Nylund?

Jan: Varmt välkommen, Rickard Nylund. Du är civilekonom, har pluggat i Lund, precis som vi. Du har jobbat som finansiell rådgivare de senaste tio åren. Driver eget nu, eget finansiellt rådgivningsföretag. Jobbar med både finansiell rådgivning och försäkringsrådgivning. Du har hjälpt mig och Caroline när vi ville ha en second opinion på försäkringar. Och jag är så här, jag måste ha en extra försäkring.

Rickard: Som brukar vara den. Kanske inte.

Jan: Och sen, som jag hoppas att det kommer vara i dagens avsnitt. För det är inte alltid vi har exakt samma åsikt om hur man bör investera. Vi har rätt ofta det här thoughtful disagreement. Så varmt välkommen.

Rickard: Tackar.

Jan: Och jag tänker, vet du var vi ska börja? Det är så här att för dig som lyssnar har vi gjort en sådan här undersökning i RikaTillsammans-communityn: vad tjänar den genomsnittliga RikaTillsammans-medlemmen? Och jag blev chockad av svaret. Sen ringer jag till Rickard och frågar. För det är nämligen så att Rickard har träffat ganska många i communityn. Du är på vår lista över rekommenderade rådgivare. Och så var det så här, ja, vad sa du till mig?

Rickard: 65, tror jag att jag sa.

Jan: Ja, du sa 65 000 i snitt. Och jag var bara så här, fan, det var 66. Hur visste du det? Och så var Rickard så här, nej men jag har ganska bra koll på communityn.

Så ser RikaTillsammans-medlemmen ut

Jan: Kan du inte beskriva RikaTillsammans-medlemmen som du ser den när de kommer till dig för finansiell rådgivning? Hur gamla är de? Vad tjänar de? Hur har de placerat och sådant?

Rickard: Många av dem är ganska unga i förhållande till övriga personer som söker en rådgivare.

Jan: Vad är det då? 30–40, man är inte uppe i 55, 65 som man annars stöter på.

Rickard: Många driver eget bolag. Man tjänar generellt sett mycket mer än...

Jan: Jag ska också säga, medianlönen i Sverige 2023 var 35 600, tror jag, och snittlönen 39 900. Så 66 000, det är bisarrt mycket.

Rickard: Det är mycket. Och sen ska man utöver det lägga på att jag tycker att communityt är väldigt duktigt på att hålla i pengarna. Vilket gör att de har ett överskott månatligen som är väldigt stort. I förhållande till någon annan som tjänar 65 eller 66 000 så håller de igen mycket mer. Men alla verkar leva livet fullt ut. Så det verkar inte vara att man snålar.

Jan: Men varför tror du att de är bra på att hålla i pengarna?

Rickard: De är ekonomiintresserade, helt klart. Och vill spara.

Jan: De har lyssnat på oss.

Rickard: Ja, det har de kanske också, men de kanske också lyssnar på andra kanaler.

Jan: Ja, såklart. Jag bara skämtar.

Vad communityn gör rätt och fel

Jan: Men om du skulle tänka så här, vad är det de många gånger har gjort rätt?

Rickard: Det första de gör rätt är att man börjar intressera sig. Att man vill placera, man vill se över sin ekonomiska situation. Det är egentligen första steget. Där jag möter att många andra egentligen har lagt det åt sidan. "Det där tänker jag på någon gång i framtiden."

Jan: Så man kan säga att man tycker, det vore kanske inte konstigt, men att man tycker ändå att ekonomi är lite kul. Svar ja.

Rickard: Eller viktigt.

Jan: Jag kan tycka så, att det inte är så himla kul att ha alla utgifter, koll på dem och sånt. Men så fort jag tittar på det så känns det otroligt viktigt. Men det kanske är så att många andra tycker det är kul.

Rickard: Så kan det ju vara, naturligtvis. Sen har man ju en vilja att placera sina pengar. Och man försöker göra det på ett sunt sätt, med en viss strategi. Den kan ibland saknas hos andra. Att man faktiskt har placerat med en tanke. Så där tycker jag communityt generellt sett är väldigt duktigt.

Jan: Vad har de gjort för misstag?

Rickard: Jag tycker att man vill för mycket ibland. Och man är kanske ute, har lite för mycket överaktivitet, skulle jag säga. Så det är en sida som jag får bromsa, spekulationen. Att det blir lite mycket. Man har egentligen en idé som man vill placera efter, men man går ifrån den lite. För att man tycker det är lite kul att placera i saker som har nämnts.

Jan: Ja, precis som när vi kom till Rickard. Rickard tittar på vår balansräkning och sen bara: "Jan, där står champagneflaskor i balansräkningen. Vill du säga något mer om det?"

Rickard: Ja.

Jan: Det är inte så mycket indexfond i champagneflaskor.

Rickard: Nej, precis. Men det kan väl vara så, när man är så intresserad, så kommer den baksidan. Att man vill pilla och man vill ta in mer. Och det känns bra att man är aktiv i sina investeringar.

Jan: Ja, precis. Det blir både en hobby och ett intresse, någonting man gör.

Fyra personer: Anna, 43 år

Jan: Men jag tänker så här. Du ska få träffa fyra personer här nu. Anna, Martin, Emma och Sara. Och jag tänker att utifrån din värld och din kompetens, av att jobba, vara utbildad och ha träffat massor av klienter. Så har vi Anna. Anna är 43 år gammal. Hon bor i Stockholm. Hon har en bra lön, över 50 000. Hon har två barn som är typ mellan 5 och 12 år. Rimligt belånat boende, säg runt 50–60 procent. Och tjänstepensionsavsättning via kollektivavtal etc. En sådan person i 43-årsåldern, bra lön, barn, rimligt belånat boende. Vad är viktigt att tänka på? Vad är vinsterna att göra?

Rickard: Där börjar jag faktiskt planera riktigt långt fram, skulle jag säga. För visst, man är en bra bit in i arbetslivet, men du har kanske kommit halvvägs. Så att börja planera redan, det är första steget jag hade gjort. Hur kommer uttag i framtiden att se ut? När börjar man? Eller en sådan person hade ju tittat på eventuellt sommarställe och sådana saker. Lite mer lyxkonsumtion, eller investering om man säger så. Så där hade man börjat planera utefter stora potentiella utgifter som kommer inom närtid. Men samtidigt ska det räcka, sparandet, man är 95 kanske. Så att man både har den riktigt långa placeringshorisonten och uttagsplaneringen i bakgrunden. Samtidigt som man ser till att personen har rätt att njuta av pengarna. Man ska slappna av.

Jan: Men du tänker att hon har ju sin pension. Men man vill ha något utöver det. Lite extra guldkant då kanske?

Rickard: Ja, att man har planerat så att man har möjlighet att få till de här sakerna. Sommarställe, man kanske vill stötta barnen i framtiden med boende.

Jan: Alltså en hjälp till en kontantinsats till exempel.

Rickard: Så att man börjar planera så att det finns utrymme för det. För det är en excellent ålder att börja gå i de tankarna. Och många har i den åldern tanke på just sommarställe. Man kanske inte längre vill fira sommaren med föräldrarna år efter år, utan man vill ha något eget, bygga något eget. Det är ofta väldigt mycket värt.

Sidospår: att planera för livet efter barnen

Jan: Nu kommer ett sidospår som jag inte alls hade tänkt ta med. Men någonting jag har pratat mycket med min kompis Niklas om nu på sistone. Han är fyra år äldre än mig, tror jag. Hans barn är nu 15 och 13. Så han är så här, det är kanske fem år kvar de bor hemma. Sen kommer det komma en helt ny fas i livet. Och han är så här, jag behöver börja tänka på den fasen nu. Han var till exempel så här, jag har jobbat jättemycket. Men jag saknar ju, jag har inte hängt så mycket med mina kompisar. För det har varit mycket med barnen etc. Jag tyckte det var väldigt klokt. Han sa, jag behöver börja planera för hur jag vill ha livet om fem år. Den här fasen utan barn. Och han var till och med så här, jag har börjat engagera mig i lokala båtklubben på Lidingö för att träffa nya människor. För det är ju de människorna sen som jag också vill hänga med.

Jan: Och jag tror att det där är klokt. Hur vill jag ha livet? Vill jag till exempel gå i pension något år tidigare? Och det där är ju också ett skifte. I den åldern, kommer man köpa ytterligare något större boende? Eller har man köpt sitt stora boende i 43-årsåldern? Eller kommer det ytterligare ett boende?

Caroline: Jag tror, brukar man inte uppgradera boendet när man har små barn, eller när barnen börjar bli tio?

Rickard: Ja, men det kan, framför allt om du bor i Stockholm, kanske kommer ett lägenhetsbyte ytterligare.

Jan: Men jag tänker med Niklas där, att måste man börja med det fem år innan, att fundera över det livet utan barn? För det kan ju vara så att det bara förändras radikalt. Man bara vill flytta någon annanstans. Man har lagt massa tid i båtklubben. Så tänker jag.

Caroline: Jo, men han har ju roligt nu.

Jan: Han har roligt nu också. Han är också så här, det är så himla lyx att bo på Lidingö. Det är en ö, där jag kan åka båt och så. Och sen har vi pratat mycket om att jag ibland kan sakna korridorslivet. Inte allt det där, disk i köket, men att vara på samma ställe som sina kompisar. Så att vi kan gå ut och äta middag och sen går man till sitt eget. Och det tror jag också behöver planeras. Sen är det också lite annorlunda när man är företagare, för då behöver man också så här, jo, men jag vill trappa ner. Då behöver man prata med kollegor.

Rickard: Men väldigt viktigt där just, kring 40 års ålder plus minus, att man ska vara beredd att justera risken både uppåt och neråt. Så att man inte ligger och tappar potentiell avkastning, men man ska vara beredd att dra ner den, för att det kan komma väldigt stora utgifter.

Jan: Och vad är det för utgifter?

Rickard: Det är så här, kontantinsats till barn brukar vara en sådan stor grej. Lantställe, ny bil, eller båt. Det är klassiska sådana saker som dyker upp.

Jan: Sportbil.

Rickard: Lite ovanligare, men bilbyte absolut. Sen vad det är för bil blandar jag mig väldigt sällan i.

Jan: Förutom så länge det är en Mercedes, eller hur?

Rickard: Nej, jag håller själv.

Jan: Ja, men jag ska retas. Off topic, Rickard har tagit ut en ny Mercedes.

Rickard: Ja, men det behöver du inte berätta.

Jan: Nej, men nu har jag gjort det. Den är jättefin. Vi har ett helt avsnitt om vår Tesla snart, och då kan vi prata om hans Mercedes.

Martin, 55 år: uttagsplanering och nästa generation

Jan: Vi tar nästa. Martin, 55 år gammal, bra lön, utflugna barn, bor med sin fru Eva. Lågt belånat boende. Vad borde han tänka på?

Rickard: Där är det framför allt framtidsplanering, uttag och hur mycket kapital man vill ha. Kommer man leva upp kapitalet, eller börja spara för nästa generation? Eller partaja själv. Så där är det lite viljan och hur stor den påsen med pengar är. Så vem planerar man egentligen för? För är påsen väldigt stor, då kan man planera att så här mycket kommer det genereras i avkastning, det blir ett överskott ändå, trots att man...

Jan: Så man kommer dö, det kommer vara pengar på banken i alla fall.

Rickard: Ja, och då är frågan, hur vill man att barnen potentiellt ska få pengar? Eller ska man styra det på något annat sätt? Och blir det däremot enbart uttagsplanering för Martin, ja, då får man se till, vad vill han leva på i framtiden? Och då börjar man räkna från kostnadssidan. Vad kostar det idag för dig att leva? Tror du att dina kostnader kommer gå upp eller ner? För att man kör mindre bil, kanske till jobbet, så kanske det går ner. Men du kanske börjar äta finare, du reser lite mer. Hur kommer livet se ut kostnadsmässigt? Och därefter planerar man hur mycket pengar man behöver.

Jan: Vad är det vanligaste? För amerikanska undersökningar brukar säga att man minskar sina kostnader från typ peaken någonstans i 50-årsåldern, och sen går de neråt med 2 procent. Så sa vi det här till Monica häromdagen, och hon bara: "Nej!" Utan så här, du vet, vad sa hon, 60 eller 70 är det nya 50, att man vill resa. Snarare tror jag att utgifterna peakar runt pension. Och sen minskar de när man är 75 och efter. Hur brukar du resonera, och hur tänker folk hos dig?

Rickard: 75 till 80, där någonstans brukar man se en viss minskning. Men däremot blir man så pass gammal idag att, det är en jätteviktig fråga, jag ogillar att planera så att man faktiskt har ett slutdatum på sitt liv. Jag förespråkar ganska mycket att man ska ha långa pensionsuttag, så att man inte känner att när jag blir 70 år, om man har tagit ut allting på 5 år, att därefter kommer jag backa 10 000 per månad. Det är väldigt psykologiskt påfrestande. Mycket trevligare att man går ett plus minus noll, och sen kanske man tar av eget kapital som man har sparat upp, till nöjen.

Caroline: Ja, eller också, det var någon som också sa till mig att då använda pengarna till mer städhjälp, extra assistans eller något sånt som man behöver.

Jan: Ja, jag tänker också det som du säger, att man går back 10 000 per månad. Det kan nog också åldra en, för då kanske man inte kan göra alla de roliga grejerna som man hade tänkt, eller köpa årskort på sitt kallbadhus eller whatever. Som ändå håller en vital.

Jag försöker få många att tänka väldigt lång sparhorisont, gärna till 95 års ålder, för att man blir gammal. Och man vill inte känna ett slutdatum.

Rickard: För vissa är jättepigga och hittar på mycket vid 80 års ålder. Andra är inte det, men varför ska man själv då ha just...

Sidospår: medellivslängd och förtida arv

Jan: Sen tänker jag också så här, vi lever i en ålder nu där teknologi kan gå fort. Alltså, nu gör vi så här organ, liksom...

Rickard: Nej, men de säger ju så.

Jan: Vilka är det nu som säger det här?

Caroline: Men jag är med dig, Jan. Jag älskar sådana här texter som förlänger livet på en.

Jan: Ja, men det var någon artikel som var så här, det första barnet som inte kommer dö av naturliga orsaker är fött. Redan fött. Och att den här velocityn, vi lever upp tolv månader om året, fysiskt, men sjukvården ger idag tillbaka fyra månader, så vår medellivslängd ökar. Och den kommer snart, räknat kanske inom ett, två, tre decennier, vara ikapp. Alltså att du kommer inte åldras dåligt. Du förbrukar tolv månader, men du får tolv månader via vetenskap.

Caroline: Ja, det låter helt otroligt, alltså.

Jan: Vi går vidare.

Rickard: Därför måste man då gå ner och städa cellerna. Man måste städa på cellnivå.

Jan: Det är ett annat avsnitt.

Jan: Jag är en varm förespråkare för förtida arv. Där tänker jag att pengarnas värde minskar med åldern. Jag tänker att det är bättre att få ett mindre arv när man är 35 av sina föräldrar än att få ett större arv när man är 60. Man har inte lika stor glädje av ett arv vid 60 som när man är 35.

Rickard: Där skulle jag säga att, jag brukar sällan blanda mig i familjepolitik, men man får en ganska bra känsla för relationen mellan förälder och barn, om det är lämpligt eller inte. Beroende på, arbetar barnet, finns det en drivkraft framåt, eller känner man att det finns en risk att barnet slutar arbeta, drar ner på arbetstid och inte presterar längre, utan enbart lever på kapitalet ovanifrån? Och det där är en känsla som jag egentligen nog tror att enbart föräldern och familjen själva kan besluta om.

Jan: Är det vanligt?

Rickard: Vanligt att?

Jan: Att ge förtida arv?

Rickard: Inte så vanligt som jag tror att du önskar att det borde vara. Men däremot, absolut, det är i den åldern som folk behöver kapitalet för att bygga vidare i sitt liv. Och man stannar upp lite. Men jag skulle säga att det beror helt på relationen, och även ibland drivkraften hos barn.

Jan: Har du någon mer fråga om Martin och Eva här?

Caroline: Nej.

Emma, 30 år: sätt mål först

Jan: Då tar vi Emma. Emma är 30 år gammal. Hon har sparat typ 250 000. Är på sitt första, andra jobb. Har kanske en etta eller en tvåa som hon bor i. Vad ska hon tänka på?

Rickard: Sätta mål för framtiden. Vad vill hon? Det tycker jag är extremt viktigt. Är det familjeplaner och kanske nytt boende som står runt hörnet? Var letar man boende i så fall? Hur mycket kapital behöver man emellan för den nya insatsen? Eller vill man bygga vidare för att spara upp ytterligare trygghet innan? Så där är det väldigt viktigt att just sätta upp: vilka mål har jag de kommande åren?

Jan: Jag brukar säga så här, nästan: har du tjänstepension och sånt på jobbet, se till det. Men skit i eget pensionssparande. Spara till det där boendet, spara till den där familjebildningen.

Caroline: Det har vi lärt oss. Barn kostar pengar.

Jan: Ja.

Sara, företagaren: negligera inte dig själv

Jan: Bra, ska vi ta... Vi har Sara. Sara är driven, hon har sitt eget it-konsultbolag, det går bra, hon fakturerar och har väldigt kopplat sin privatekonomi med sitt företags ekonomi, kan man säga. Vad ska en företagare mer tänka på?

Rickard: Jag tycker där att man inte ska negligera sig själv som företagare. Har man utrymme, sätt av till tjänstepensionen, betala olika riskförsäkringar, sjukförsäkring, premiebefrielse etc., så att man har tryggat upp framtiden. Så att man inte negligerar det bara för att man är egenföretagare och tänker på en framtida stor utdelning, och har räknat med trädabolag, att lägga bolag i träda, och att det även går att göra i framtiden. Det kan vara så att barn startar bolag inom samma bransch. Det kan bli det här med smitta och olika komplikationer. Därför tycker jag att det är viktigt att man tar ut en vanlig lön, sätter av till tjänstepension, som om man vore en vanlig anställd.

Jan: Exakt, för det rådet brukar jag också ge. Titta vad någon, om du inte hade haft företagsformen, vad hade de haft? Vilka förmåner hade de haft? Vilken tjänstepension hade de haft? Och så gör som minst samma.

Rickard: Ja, för man vet aldrig, kommer det gå dåligt för bolaget i framtiden? Så att den här utdelningen, som man har räknat med att man ska leva på när man går i pension, den kanske inte finns möjlighet till. Eller det kanske blir väldigt dyrt att ta ut kapitalet, för att det är smitta på trädaupplägget. Och därför tycker jag att det är viktigt att man har samma trygghet som egenföretagare som en vanlig anställd.

Jan: Ja, det känns extra viktigt. Det finns någon bok om det, med någon egenföretagare inom kulturbranschen som inte hade satt av någonting. Minns du den boken? Fattigfällan eller något.

Caroline: Ja, just det.

Jan: Gud, den var inte så trevlig.

Caroline: Nej, det var inte så roligt.

En minut om 3:12-reglerna

Caroline: Men vad menar du med smitta på trädaupplägget?

Jan: Ja, du får ta en minut. Vad är träda? Vi kan ta 3:12-reglerna. Det är så här classic. Du får max en minut för att klara 3:12-reglerna.

Rickard: Egentligen, då kan vi hålla på, det är de här fåmansbolagsreglerna. Så man har möjlighet till utdelning till en beskattning på 20 procent.

Jan: Exakt. Det handlar om hur tar jag ut pengar bäst ur ett bolag? Det vanliga sättet är lön. Men då finns det regler för att, okej, lön är högre skatt än utdelning. Så alla företagares fritidssysselsättning är ju så här, hur kan jag utnyttja 3:12-reglerna för att ta ut så mycket pengar till så låg skatt som möjligt? Och då är det två sätt. Utdelning, och sen finns det så att, okej, du kan lägga bolaget i träda. Nu kommer reglerna. Är de godkända, de nya reglerna?

Rickard: Nej, inte vad jag vet, men de är lagda på förslag. Och i så fall kommer delar träda i kraft 2026 och 2027.

Jan: Ja, och då kan du säga så här, jag lägger bolaget i träda, jag gör ingenting. Och då säger Skatteverket så här, jättebra, efter fem år, är det just nu, kan du ta ut majoriteten av pengarna till 20 procents skatt.

Rickard: 25. 25 är det på trädan.

Jan: Men nu är hon ju 40, Sara här.

Rickard: Just i det här exemplet är det inte intressant för henne.

Jan: Många har det som ett mål.

Rickard: Många har det som ett mål.

Jan: Men då säger Rickard så här, du vet aldrig vad som händer. Se till att du sätter av pension.

Tjänstepension kontra optimering

Jan: För om vi ska ta en av de grejerna som var lite udda när vi hade vårt samtal: vi hade ju först haft ett avsnitt med Monica, Monica Sjödin från Pensionsguiden, som är jätteduktig och specialiserad på uttag inom pension. Och då pratade vi så här, det finns massor av olika sätt att ta ut pengar som företagare. Och då var tjänstepension ett av de sämre sätten. Nu pratar vi inte om att ha den här som en normal anställd, men att göra överavsättningar. Hon var så här, det finns andra sätt. Och sen hade vi möten, och några dagar efteråt var det så här, maxa tjänstepensionsavsättningen, sa du till mig. Jag bara, va?

Jan: Men då hade du till exempel ett resonemang att utifrån hur jag är som person, så passar det mig, eller oss, bättre att sätta av så mycket tjänstepension som vi har råd och möjlighet till. För då kanske vi kan gå i pension när vi är 55. Och så kan vi leva på tjänstepensionen, även om det kanske inte är det mest optimala sättet rent ekonomiskt. Men jag gillar det du sa också, att det handlar inte om att ta det ekonomiskt maxade beslutet, utan att titta på hur är du själv som person?

Rickard: Vad är det ekonomiska beslutet? Sen behöver man hitta vändiagrammet, skärningspunkten mellan personen och det ekonomiska. Och det är egentligen i alla de här fyra olika personerna väldigt viktigt: vad är det för person man har framför sig? Är det en person som kommer starta nya bolag hela tiden, i Sara-exemplet här? Eller planerar Sara att driva bolaget till pension, eller kommer hon kanske sälja och leva på kapitalet? Vad har man för typ av person framför sig? Och allt det där leder till olika planering, olika strategier för framtiden. Man får klämma och känna på personer för att förstå, och därefter hjälper man till att lägga planen för framtiden.

Caroline: Ja, men det är fint att du säger det, att man måste lära känna personen lite grann kanske. För annars är det lätt att man bara säger det som är matematiskt mest korrekt. Och så kanske det skaver för vissa personer.

Rickard: Jag skulle säga att väldigt mycket av systemet idag skattemässigt är uppbyggt i balans.

Jan: Ja, du får avdrag på avsättningar på tjänstepensionen. Men utdelningen gör du med redan skattade pengar i bolaget.

Rickard: Vilket gör att det förhållandevis är...

Jan: Precis, det går inte så här, oh, nu ska jag lista ut något som ingen har listat ut i förväg.

Rickard: Skatteverket brukar vara ganska duktiga på att lista ut saker. Och täppa till saker som de har missat. Och att gå och stressa upp sig för att spara kronor och ören, brukar jag säga nej till. Koppla av, gör det du är duktig på och stressa inte upp över det här. Så lägger vi en plan så att du både har trygghet, men det fortfarande är ganska effektivt. Kanske inte det mest effektiva, för att stressa upp sig över det. Men tillräckligt effektivt.

Lyft blicken: var är du i livet?

Jan: Men då kan man sammanfatta att det handlar väldigt mycket om att försöka lyfta blicken och titta framåt. Vad vill jag ha i livet? Vad är de sannolika händelserna? Och då handlar det egentligen ganska mycket om var är jag någonstans i livet? Är jag i fasen innan barn? Är jag singel, eller har vi barnen? Är vi utflugna?

Rickard: Jag tänker så här, när det kommer saker från sidan. Skilsmässa och sådant. Allt sånt där kan komma plötsligt. Men man försöker planera, så jag tycker att flexibilitet i de placeringar man har är väldigt viktigt. Och att man har sett över så att man har en tillräcklig, jag brukar kalla det reservbuffert, som är lite mer försiktigt planerad. Så att det finns utrymme för "oj, vi spontanköpte en bil eller båt". Eller "nu har det gått riktigt dåligt för bolaget, så jag kan inte ta lön". Sådana saker sker alltid. Då är det viktigt att man har en flexibilitet och en viss trygghet i att man har lite extra som är försiktigare placerat.

Kristin, kulturarbetaren

Jan: Så här i mellanslacket, när vi hade lite paus, så kom Rickard så här, men du, där är en grupp till som vi måste prata om. Och det är Kristin. Kristin är en sådan här estet. Konstnär eller?

Rickard: Kulturarbetare.

Jan: Kan du säga någonting om kulturarbetare, Kristin?

Rickard: Den erfarenhet jag har där är att de ofta inte är särskilt planerande. Intäkterna är ofta sporadiska.

Jan: Ja, i klumpar.

Rickard: Och det blir inte den här stabila lönen, det blir inte en tjänstepensionsavsättning, och man lever generellt sett nog ganska nära marginalen på det man drar in.

Jan: Jag måste säga så här, jag har träffat några sådana. Vi har några sådana i communityn. Jag är alltid så sjukt imponerad. För det är som människor som är så här, jag åker på semester, jag bokar ingenting. Och jag är så här, hur går det? Jag är så sjukt imponerad att kunna leva på det sättet. For the arts.

Rickard: Och för de, eller där, ibland när man ska planera en ekonomi, det kan vara extremt svårt, för förståelsen för placeringar är ibland absolut noll. Jag fick ett sms en gång, där personen ville beskriva lite kring placeringarna. Det var som om man hade satt en enigma-maskin emellan. Jag förstod ingenting av det sms:et. Så esteter brukar man behöva planera lite på ett annat sätt.

Caroline: Fast är inte frågorna egentligen samma?

Rickard: Men det är en egen grupp som tänker lite annorlunda kring sparande.

Jan: Berätta.

Caroline: Ja, jag blir också väldigt intresserad av din erfarenhet nu.

Rickard: Man prioriterar det generellt sett väldigt lågt. Och ser mycket till nuet. Mycket hjärta, lite hjärna och planerande. Så där kan det ibland vara viktigt att bara komma igång. Så att man börjar visa lite, se här, här har de här pengarna legat och genererat lite. De har vuxit.

Jan: Vad händer då? Blir det intresse då för pengar, eller är det så, wow, vad bra? Och så går de vidare i livet?

Rickard: Nej, utan man får knuffa långsamt. Där är det ofta att man får hjälpa till att gasa. Som rådgivare är det både gasa och bromsa. Och där är det försiktigt gaspådrag.

Jan: Ja.

De vanligaste frågorna: lite eller mycket?

Jan: Jag tänker en annan fråga. Vilka är de vanligaste frågorna som du får från folk?

Rickard: En fråga som dyker upp ibland är, är det här lite eller mycket? Framför allt på pensionen. Och har jag gjort det bra? Det är också en annan fråga. Och där tycker jag överlag att de som kommer ifrån RikaTillsammans har gjort det generellt sett väldigt bra. Men man har kanske inte tänkt hela vägen. Man har inte satt planen. Utan man har placerat.

Jan: Ja. Det upplever jag också, att det är en bottom up-strategi. Vi börjar med att spara, och så inser man, jag borde placera de här pengarna jag har sparat. Och sen sparar man och inser, jag borde spara mer. Eller hur, Caroline? Och har pengarna på istället för att man har gjort en plan, att det är så här mycket pengar som behövs.

Caroline: Förlåt, vilket är en jättebra fråga som jag har börjat fundera på på sistone. Som jag tycker många fler i communityn, inklusive jag själv, borde ställa sig oftare. Som är så här, hur vet du när du har sparat tillräckligt? Jag har ibland svårt att svara på den frågan.

Jan: Jag tror att de flesta som lyssnar på det här nog inte har ställt sig den frågan och har ett tydligt svar.

Caroline: Nej, men det är också det som du säger, Rickard, att man måste ha koll på målen, eller vad som ska komma i framtiden. Det har man ju inte alltid. Man kan vara lite impulsstyrd också. Och vad sparar man till?

Rickard: Det skulle jag säga är det viktigaste, som jag var inne på först: avsaknaden av planen. Man har bara placerat, och sen får man se hur mycket pengar som finns. Börjar man istället planera och bestämmer sig, ja, det här vill jag i framtiden, då planerar vi för att det kanske ska ske. Och sen även det här med barn som vi var inne på. Vad placerar jag för? Det skulle jag säga är viktigast att ställa sig den frågan själv, innan man bara placerar pengar.

Hypotetisk fråga: pengar på hög utan plan

Caroline: Får jag fråga dig en sak? Kanske lite en parentes här nu. Om jag skulle komma till dig och sagt, ja, jag vill ha en massa pengar på hög, för jag vet inte vad som kommer hända i framtiden. Men jag vet att jag kanske behöver en ögonoperation och kanske någon höftoperation när jag är 70–80 år gammal. That's it. Jag vet inget mer. Vad skulle du sagt då?

Jan: Jag ska bara säga att den här frågan är väldigt hypotetisk. Det handlar inte om Caroline som har ställt den, utan den är inskickad av en person som ställer frågan.

Caroline: Det är en kompis som frågar.

Jan: Det är en kompis, och Caroline frågar åt en kompis.

Rickard: Okej, ja. Hur gammal är personen?

Caroline: 47.

Rickard: Generellt sett hade jag tittat på trygghet på jobbet. Känner man sig trygg med sin anställning?

Caroline: Hon ska omskola sig, den här personen.

Rickard: Kompisen, ja.

Caroline: Kompisen.

Rickard: Känner man sig trygg på jobbet? Är du läkare och jobbar för regionen, eller är du inom fintech på ett förlustbolag? Det kan vara olika trygghet där. Så att man vet, har jag kassaflödet eller inte? Och utifrån det hade jag byggt ekonomin underifrån och upp. Hur mycket kan jag behöva ha i likvid? Hur mycket kan jag behöva ha i den här reservbufferten med lägre risk? Och i övrigt, har man absolut inga andra planer mer än att lägga det på hög, då hade jag placerat allt övrigt kapital successivt in i det som jag brukar kalla potential, med aktieexponering. Men sen får man ju...

Jan: Men hur hade man resonerat kring summorna? Är det utgå från utgifterna, eller hur resonerar du mer konkret?

Rickard: Så kan vi komma in på strategi. Vi har lite olika syn på strategi, men det tar vi senare. Dels de faserna i livet, men också hur man är som person.

Caroline: Om jag hade fått bestämma hade vi haft lite lägre utgifter på vissa saker, som huset hade vi sålt. Bilen hade vi... Där hade det inte blivit något kvar.

Jan: Nej, men alltså...

Caroline: Jag tänker att det är mycket så, hur man är som person och vad man vill, hur man ser framtiden. Jag tänker att vi bor i lägenhet sen och inte har så mycket utgifter.

Rickard: Ja, absolut. Vi är helt överens, men...

Resultaträkning kontra balansräkning

Caroline: Jag vet inte vad frågan är nu.

Jan: Frågan är ju inte väldigt hypotetisk eller påhittad, utan det som diskussionen ofta är, är så här, att Caroline gillar att fokusera på resultaträkningen, på inkomster och utgifter. Och ofta tycker du att vi har för höga utgifter. Och ofta är jag liksom skyldig till det. Inte att Caroline tycker att jag är skyldig, utan jag är de facto skyldig. Och jag har till och med gjort kreativ bokföring ibland i det där, konstaterade vi idag.

Caroline: Då ser Caroline lite arg ut.

Jan: Nej, nej, jag är inte arg.

Jan: Och då kan jag ibland tycka så här, men det spelar ju ingen roll, för vi har ju en balansräkning. Vi har tillgångsmassan som kan bära det. Men då är din syn många gånger så här att du vill, och så frågar jag dig, varför ska vi spara? Jag vill ha pengar på hög. Och så säger du så här, nej men jag vill till exempel kunna ställa om, plugga till något annat nu.

Caroline: Ja, men vi har ju råd till det.

Jan: Men du blir liksom så här att, jag tror egentligen så här, den där högen, där finns liksom inget, det där "hur vet jag när jag har sparat färdigt". I din värld är det så här, större hög är bättre.

Caroline: Ja.

Jan: Men där kommer vi kanske också till det.

Två i en relation, två olika synsätt

Jan: Du kanske har klienter där det är en man och en kvinna, eller några som kommer och de är tillsammans och har en gemensam ekonomi. Och den ena parten är sparsam och den andra är så här, men vi behöver ju leva livet. Hur tacklar du det, Rickard?

Rickard: Alltså, just det här familjepolitiken håller jag mig mycket utanför. Men det gäller ju att hitta någon form av balans i det. Att båda ändå sover gott om natten. Så att de känner att det finns tillräckligt mycket att ta av. Men samtidigt som man ger det möjlighet till den önskade avkastningen. Det brukar inte bli ett problem om man väl hittar en balans däremellan. Det är att ha kommunikation, helt enkelt.

Jan: Ja, och sen självklart spelar det roll om du har legat på 8 procent eller 6 procent. Men det viktigaste per år, över x antal år...

Rickard: Men viktigast är att man sover gott om natten. Så att man faktiskt får njuta av det. Och där brukar det bli balans. Det brukar inte vara något problem.

Caroline: Men det låter så himla lätt, när du säger så att man tittar på målen. Jag tycker det är jättesvårt att erkänna för mig själv vad jag vill. Så då säger jag så här, jag har inte så mycket mål.

Jan: Ja, men vad vill du då?

Caroline: Det är ju en sådan grej som man måste jobba med själv innan man kanske kommer till dig då. Eller jag vet inte. Man kanske kan prata med dig, och så kommer man fram till att man vill göra olika saker.

Att hitta det man inte planerat för

Rickard: Jag brukar ganska ofta hitta saker som folk inte har planerat för överhuvudtaget. När man ställer lite av de här frågorna, så börjar personen granska sig själv på ett sätt som personen inte har gjort tidigare.

Caroline: Så vad ser du hos oss?

Jan: Nej, det behöver vi inte säga.

Caroline: Nej, men det låter jätteintressant att du kan kasta in grejer, och så behöver man kanske fundera över det, och så ser man andra saker själv också hos sig själv.

Jan: Jag måste säga en grej jag la ut på Instagram också, när jag pratade med Niklas. Han sa till mig att de hade pratat på jobbet om "Lev dina vill om du kan". Jag tyckte det var väldigt fint sagt. "Lev dina vill om du kan". Det här är Caroline så här himla med ögonen och bara tittar bort. Berätta, Caroline.

Caroline: Nej, men det är jättefint. Det säger mig ingenting.

Jan: Jo, men om man har så här, jag vill...

Caroline: Ja, fast jag vet ju inte vad jag vill. Det är det jag säger till Rickard, att det låter enkelt. Men sen sa du ju det, att du kastar in grejer, och då behöver man börja fundera på riktigt kanske. Vad man vill.

Rickard: Ja, men det är till exempel saker som allt möjligt kan komma upp. "Nej, men vi har nog planerat att bilda familj om ett år." Eller den känslan finns, som de kanske inte ens har tänkt över. Alltså, diskutera på riktigt. Sådana saker kan dyka upp. Det brukar dyka upp.

Jan: Vad har dykt upp? Vad är det konstigaste som har dykt upp?

Rickard: Oj. Den har jag nog inget bra svar på. Alltså konstigaste.

Jan: Nej, men skitsamma. Vad brukar dyka upp?

Rickard: Nej, men allt möjligt. Ibland att man vill lägga mer tid på att göra väl i världen, kan det vara. Så att man kanske inte vill arbeta full tid. Man kanske kommer fram till sommarstället. Det vore nog trevligt. Att ha något eget. Även om det bara är litet. Att ha något eget att bygga. Alltså sitt eget liv. Sådana saker dyker upp. Och även, men när vill jag faktiskt sluta arbeta? Det är jättefå som faktiskt har tänkt över den frågan. Vill man arbeta till 65, 67, 69? Eller vill man börja trappa ner tidigare? Och det är en väldigt stor skillnad för mig att börja planera pension från 55 eller 69. Och hur mycket kapital behöver man ha för att kunna leva det liv man vill leva, utan att man utsätter sin egen situation, som man har här och nu, för några olämpliga saker.

Att inte skjuta på sitt önskeliv

Jan: Är det någonting mer, Caroline?

Caroline: Nej, men jag tänker så här. Har du stött på några där man har offrat sina drömmar? För nu ska familjen, det ska bara funka, och jag måste ha det här jobbet för att ekonomin ska gå runt. Men sen vill jag starta en hästgård. Lite större sådana drömmar, som bara, det har varit broms på det här i 20 år.

Jan: Alltså, jag vet inte, det som fastnar i mitt huvud, du ska få svar på den frågan, är ofta de som går bort innan dess. Nu hörde vi tala, vi pratade om någon igår också, som var 68 och blivit sjuk och inte får uppleva. Och jag var så här, shit, det är till och med under riktåldern. Så jag är så sjukt rädd för att ångra mig i framtiden. Så jag är så här, wow, men testade i det lilla nu.

Rickard: Därför är det viktigt, tycker jag, att det ska finnas möjlighet och kapital till att förverkliga det liv man vill leva nu. Man ska inte skjuta på sitt önskeliv i framtiden.

Caroline: Nej. Eller göra det i mindre skala, tänker jag ofta. Om jag har en dröm om en hästgård, ja, du vet, sköt en häst. Det finns ju sådana, jag vet, kompisar som har en häst på deltid, eller man delar på en häst, eller man jobbar extra.

Rickard: Jättebra svar. Från er båda.

Förmögna släkter och generationsförmögenhet

Jan: Jag tänkte, en fråga som brukar dyka upp i communityn, men som jag aldrig har fått något bra svar på. Sen bara kom det i en bisats, att det där råkar du vara lite insatt i. Förmögna släkter, hur gör de för att flytta eller skydda pengar över generationer? Det är ju den klassiska, första generationen bygger, andra förvaltar, tredje försnillar eller fördärvar. Och jag tänkte faktiskt på det när vi pratade om Martin där, där du sa, hur många generationer tänker man på? Tänker jag bara på barnen, eller tänker jag på barnbarnen? Och jag vet att du har jobbat med klienter, så du behöver inte säga, åh, den här släkten gör så. Men hur breda penseldrag, hur tänker man med generationsförmögenhet?

Rickard: Till en början, alltså det du var inne på, vill man skjuta till något kapital i förväg? Det är en ganska tidig fråga som brukar dyka upp, där man träffar personen i fråga som ofta har arbetat upp det här. Sen börjar man diskutera, okej, hur mycket kommer att leva upp, så att, hur mycket kanske då går vidare till nästa? Och ska det då komma som klumpsumma, vill man sprida ut det över längre tid etc.? Och jag tycker det är viktigt att man gör det så enkelt som möjligt för generationen efter. Man ska inte komplicera, så att man får ärva någonting som man inte har en aning om hur man faktiskt ska göra till likvida pengar som man kan leva för eller använda. För får man ärva en tillgång som blir jättekomplicerad för generationen efter, då kanske det istället skapar stress, istället för att man faktiskt kan njuta och uppskatta kapitalet som man har fått.

Jan: Vad är det för något som är så komplicerat?

Rickard: Jag kan ta ett exempel. Vi har en i communityn som ärvde skog. Den har varit i släkten sedan 1700-talet, jättemycket skog. Och där kom det ju med en förväntning att den skulle förvaltas och gå vidare.

Jan: Ja, så att man får inte sälja av lite?

Rickard: Nej, du kan sälja av det som gallras eller så. Men sen ska du återuppliva den, den ska absolut inte säljas som hel, utan den ska vara i släkten. Så för den här personen var det sjukt mycket stress.

Jan: Jaha, plötsligt har jag fått ett skogsintresse jag inte visste att jag hade. Till exempel.

Rickard: Om personen har förmåga att ta sig till den kunskapen, och det är inte alla som har. Om du får någon annan aktie i ett annat land som är jättesvår, eller fastigheter utomlands. Det kan vara väldigt svårt. Och därför tycker jag att det är väldigt viktigt att man i rätt tid faktiskt börjar planera för sin efterlevande.

Gamla pengar och Wallenberg-frågan

Jan: Men jag menar ändå en sådan här lite, för det du pratar om nästan bara är lite större arv. Men om det är så här, du vet, det här är en släktförmögenhet. Du vet, nu skapar vi Bolmeson-dynastin här. Och de här pengarna ska gå i liksom... Tänker de här rika släkterna, tänker de bara så här nästa generation, eller tänker de så här hundra år framåt? Alltså de här gamla pengar?

Rickard: Nej, men där kan det absolut vara att man tänker väldigt långt fram. Extremt långt. Så att man placerar och sätter upp på ett sätt som kan gå i flera generationer. Men där, jag tycker just enkelheten, det är viktigt att göra det...

Jan: Ja, men skit i enkelhet. Det här är inte till för våra lyssnare, det är bara att vi är nyfikna på hur de rika är. Det är ingen som ska göra det här. Utan så här, kommer pengarna med en mentor? Är det så att de sätts i en stiftelse? Är det så att du får åka på liksom, nej, det är inget kollo för dig, Carl-Adam, utan, Carl-Adam, nu ska du åka på släktutbildning, där du ska få höra om farfar, farfars farfars far. Lite så här Wallenberg-ish. Hur går det till? Om det finns sådana här släktpengar, kan man vara så här, nej, jag trivs inte på mitt jobb, jag tycker jobbet är tråkigt, så jag går hem. Är det okej att använda släktens pengar då, eller blir man bannad på släktmiddagen?

Rickard: Ja, det verkar väldigt intressant.

Jan: Det finns farbröder också som har varit förmögna.

Rickard: Ja, men ofta är det, i de personer jag faktiskt känner till, så är det faktiskt farmödrarna eller mormödrarna som har suttit på den här pengapåsen.

Jan: Ja, berätta.

Rickard: Om man skulle säga så, att i flera fall så känner många nog ganska mycket, dels emotionella problem. Du nämner den här skogen. Ja, men får jag sälja den här skogen? Det kan komma med mycket krav ovanifrån, att man faktiskt inte ska vara den som fördärvar det här kapitalet.

Jan: Precis, det kommer stå i riddarkalendern, att det här var Carl-Adam. Han förstörde liksom kedjan. Den historiska kedjan.

Caroline: Vi gör inte sådana saker i riddarkalendern.

Jan: Ja, men jag kan ju inte!

Caroline: Vi kan inte.

Rickard: Nej, men så att det, det tycker jag är viktigt för de personer som man träffar i sådana situationer, att försöka minska ner det emotionella. Så att man inte får en tillgång man inte har möjlighet att förstå sig på. Att då kanske man måste glömma det där emotionella till den tillgången. Och faktiskt lägga om.

Att klippa det emotionella bandet

Jan: Men till exempel, hade det varit en sådan här släkt som har haft, ja, men de startade den här, jag bara hittar på, stenar, eller någonting. Och så är det massa aktier, och sen är man generation 4. Så hittar jag på att jag är arvingen. Då får jag två miljoner Stena-aktier. Och så är jag så här, global indexfond. Är det okej att sälja av dem då? Och köpa en global indexfond? Eller har man begått haram då?

Rickard: Jag tror att personen i fråga ofta upplever att det är totalt förbjudet. Men har man inte möjlighet att på något sätt begripa sig på tillgången eller förvaltaren vidare, så tycker jag i alla fall att då är det bättre att klippa det emotionella och faktiskt se till sina efterlevande.

Jan: Vi lever inte på 1753, utan nu är det okej att...

Caroline: Det kan nog vara lite mer komplext än så. Får man miljontals aktier i familjeföretaget, då kanske det finns förväntningar att man ska driva det på något vis tillsammans med resten av familjen.

Jan: Men finns det annonser för när vi ska gå vidare? Jag tycker det här är jättespännande. Jag skulle låta Rickard prata till punkt nu. Nej, förlåt. Men vad ser du mer? Prata.

Rickard: Nej, men den biten skulle jag säga är nog det vanligaste problemet. Att man har en emotionell koppling. Man känner, även om den generationen har gått bort bakom, och låt säga att man är ensambarn, så att du inte behöver planera med flera syskon eller liknande, så är det det stora problemet. Att man inte ser på det rationellt, för mina efterlevande, utan man tänker på den generationen som har lämnat efter sig. Att man inte ska svika och överge den här tillgången. Och där tycker jag tyvärr, eller många av dem, det är ett väldigt stort emotionellt band som man ska klippa. Och man behöver inte ta hela på en gång. Man kan göra det i delar.

Jan: Men återigen, nu pratar du som rådgivare. Du skulle inte avbryta, Rickard.

Rickard: Ja, jag skulle inte avbryta.

Jan: Gör de det då?

Caroline: Nu tar vi och delar på er.

Rickard: Alltså nu ska jag göra en svår procentsats att sätta. Men långt ifrån alla gör det rationella beslutet. Många är lojala till sina tidigare generationer. Och det kan mycket väl drabba en. För alla tillgångar, oavsett om det är skog som brinner ner, eller så kan aktier kollapsa etc.

Jan: Ja, ta typ GM.

Rickard: Och då står man där och kanske har fördärvat på grund av sin passivitet. Ja, ta och säkra upp tillräckligt mycket kapital så att familjen kan fortsätta leva vidare på det sätt man lever nu.

Krav som följer med arvet

Jan: Brukar det komma, finns det också något sådant här papper skrivet, som är så här, du ska inte, och du ska skaffa dig en utbildning och du får inte leva på de här? Du får inte festa upp dem på Stureplan. Eller är det osagt?

Rickard: Där är det nog väldigt blandat. Jag skulle nog säga att de man stöter på, framför allt de själva som har, om det är en person som har byggt upp kapitalet själv...

Jan: Ja, skitsamma de som har byggt upp. Vi är intresserade av släkten. Vadan detta intresse?

Caroline: Ja, jag vet inte.

Jan: Tycker du att jag pressar Rickard?

Caroline: Ja, jag gör det.

Jan: För jag vet att Rickard kan.

Rickard: Ja, men där tror jag nog att det är väldigt blandat. Alltså, vissa familjer som man stött på har mer krav, vissa har mindre. Så det finns nog inget facit. Det har nog inte varit osynligt vad de kraven är innan man får sitt arv, utan det är nog ganska tydligt, kan jag tänka mig, innan man får arvet. Om det nu finns sådana där krav på vad man ska göra.

Jan: Ja, men jag hör så här, du behöver skaffa dig utbildning.

Rickard: Och leva på...

Jan: Nej, utan skaffa dig utbildning. Sen finns det alltid pengar om det skulle behövas. Men det är liksom inte...

Rickard: Ja, men det kommer förväntningar. Men i de situationerna, det viktiga tror jag att många tycker är att man i alla fall gör någonting av sitt liv. Sen om du blir högutbildad eller om du blir konstnär, det spelar inte så stor roll.

Jan: Nej, men det viktiga är att du skapar det, att du i alla fall anstränger dig.

Rickard: Sen om du älskar att vara förskollärare eller om du ska bli VD. Det är själva att man gör en ansträngning som jag tror att de flesta i alla fall uppskattar. För det är ändå ens, det är barnen. Generellt sett, ofta finns det en kärlek till barnen.

Jan: Jo, men det är lite så här, egentligen, nu är jag lite jäklig här, men det är egentligen samma som vi brukar säga när folk säger så här, jag ska hjälpa mina barn med boende. Och så brukar jag säga, men hjälp dem max med två tredjedelar av kontantinsatsen. Ge dem inte hela kontantinsatsen, så att de kan säga, nej, men jag gjorde en del själv. För annars tar man ju ifrån dem också den här drivkraften och stoltheten över att man har åstadkommit något själv. Så jag fattar det.

Jan: Bra, vill vi lägga till någonting i det här sidospåret, som tydligen var mer intressant än vad jag...

Caroline: Jag tycker också det är intressant, men jag gissar att det är mer komplext än att saker står i riddarkalendern eller att man får ett papper med krav.

Jan: Ja, det är klart det är. Det bara säger hur oinsatta vi är i det.

Caroline: Ska vi gå vidare nu då?

Jan: Det finns en sådan bok som jag läste för många år sedan, som heter Den svenska överklassen, eller någonting sådant. Där stod det att de hade sådana kollon och sånt. Jag vet inte, den har ändå gjort intryck på mig.

Den gemensamma portföljen: 70-20-10

Jan: Jag tänker att vi ska hoppa till ett lite annat område. Det var ju så här, jag vet att vi ibland har lite olika åsikt. Och en gång höll du och jag ett kvällsmöte. Och då fick vi en av de bästa frågorna jag upplever att vi har fått någonsin. Så jag tänker att Caroline ställer den, och sen får du och jag ha gyttjebrottning.

Caroline: Frågan lyder så här: Om du och Jan skulle vara tvungna att enas om en gemensam portfölj, hur skulle den se ut?

Jan: Ja, shit. Ska du börja?

Rickard: Ja, men hur ska vi enas? Vad är basen? Om vi ska dela upp den 70-20-10? Minsta gemensamma nämnaren.

Jan: 70-20-10? Vad är basen?

Rickard: Basen kan jag köpa att vi kör globala index.

Jan: Okej, gött. Bra. 20, de sista 20?

Rickard: Där vill jag ha småbolag.

Jan: Svenska, globala?

Rickard: Framför allt Sverige och USA.

Jan: Okej. Jag hade nog tagit svensk indexfond på de 20.

Rickard: Nej.

Jan: Nej. Men jag reagerade så här, du vet ju att småbolag går väl ganska bra?

Rickard: Ja, jag hade ju tagit småbolag på de sista tio. Förmodligen.

Jan: Vad hade du tagit på de sista tio?

Rickard: Ja, men där hade jag kunnat köpa Sverige Index.

Jan: Ja, men det var ju mer lika. Har du ändrat åsikt?

Caroline: Men ni har svarat på den här frågan en gång innan, på det här? När ni hade kvällsmöte.

Jan: Ja, Patreon-träff.

Caroline: Var det olika?

Jan: Ja, men då var det så här. Rickard har ju, vi har egentligen kanske inte så olika syn. Utan vi har diskuterat ibland lite så här aktiva, lite aktiva. Du kan ibland gilla vissa aktivt förvaltade.

Rickard: Ja, men jag tycker på småbolagssidan så vill jag ha aktivt.

Jan: Okej, så det var de 20 procent som skulle vara aktivt förvaltade?

Rickard: Ja.

Jan: Okej, men berätta. Motivera varför du tycker det. För vi brukar ju såga aktiv förvaltning. Varför tycker du att den är motiverad?

Rickard: Där kan man se större avvikelser mot index, om man tittar historiskt. Det ligger inte som storbolagsfonderna, ganska nära, där det skiljer någon enstaka procentenhet. Utan här skiljer det ganska många procentenheter per år. Och det gör en väldigt stor skillnad att ligga med de småbolagsfonder som presterar de här extra procentenheterna varje år. Och avvikelsen är för stor mot index för att jag skulle luta mig tillbaka på det.

Jan: Ja, även om man skulle ta en faktortiltad fond. För jag kan ju köpa småbolag, men då väljer jag ofta en sådan här, alltså det som är mest populärt i forumen, som de kommer att kölhala mig om jag inte säger, men det är ju small. Om jag skulle ta och jämföra din aktivt förvaltade småbolagsfond med ett small cap value-index, kommer inte de vara ganska lika?

Rickard: Det kanske är sådant att titta efter avsnittet? Den hade jag faktiskt fått säga pass på, för att titta efter.

Jan: För där är ju den här femfaktormodellen som vi har pratat om, där småbolag verkligen är en sådan grej som, ja, det är en högre avkastning. Sen är det mycket diskussion, beror det på högre risk, eller beror det på andra saker?

Get rich kontra stay rich

Jan: Men jag tänker så här, om vi då, för då var det ändå så förvånansvärt lika, tillräckligt lika för att vi ska få fortsätta avsnittet. Jag blir inte utkastad.

Rickard: Nej, inte än.

Jan: Om du skulle bygga en get rich-portfölj, och så tänkte vi att nästa fråga blir en stay rich. Om jag är i ackumulationsfasen, jag ska bygga upp mitt kapital, hur skiljer den sig mot en stay rich-portfölj? Där jag har ackumulerat det kapital jag har, jag behöver kanske bara en viss procent för att kunna ta ut och ha det här livet jag vill ha.

Rickard: Där skulle jag nog, under själva get rich, ha en mindre andel i räntedelen, som jag kallar reservbuffert. Men ändå tillräckligt så att man inte utsätter ekonomin för dumma risker. Här och nu-fara. Men däremot under stay rich, då kan det faktiskt komma betydligt större icke-förväntade utgifter. Och därav har man möjlighet, tycker jag, att lägga mer i räntor. För att du behöver inte ligga och maxa.

Reservbufferten och likvidbufferten

Jan: Men den här reservbufferten, hur stor tycker du den ska vara?

Rickard: Oj. Det beror helt på vad man har för mönster att spendera. Allt från några hundratusen till miljonbelopp. Men jag tycker att det är dumt att sätta för stora belopp i den, så att man inte håller i handbromsen i onödan.

Jan: Ja. Det har jag till och med sagt till dig någon gång kanske, att man ska inte köra bil med handbromsen i.

Rickard: Jag kan säga så här, det var Rickards betyg efter vårt finansiella samtal. Ja, det ser jättebra ut, men varför kör du bilen med handbromsen i? Jag bara, tyst.

Jan: Men du, jag tänker så här, ofta brukar man ju säga, börja med en buffert innan man börjar investera. Och då brukar jag säga, men beroende på livssituation, en till tre månaders utgifter. Är du singel, bor i en hyresrätt, då behöver du knappt ens den första månadens utgifter. Är du som vi, 40-ish, två barn och hus, ja, då kanske du behöver tre, fyra, fem, sex månaders utgifter i buffert.

Rickard: Ja, och sen får man titta på hyresrätt, bostadsrätt, villa, sommarstuga, eller man har olika renoveringsbehov beroende på boendet. Och det påverkar väldigt mycket hur man ska lägga likviden. Var är det lämpligt, hur stor den är. Och sen, jag bygger alltid ekonomin underifrån och upp. Likviden, ja, reservbufferten och sen potentialen. För det är absolut viktigast att man ser till att man har pengar imorgon om man skulle behöva. Sen, just det här som du är inne på, viktigt med tidshorisonten. När ska man använda pengarna? Så att man inte placerar pengar som ska användas inom alltför kort period. Och där har tyvärr många en benägenhet att faktiskt vilja göra det. Tycker det kan vara jobbigt att ligga med x antal hundratusen extra på bankkonto. Så man känner att de här, ja, så länge mitt jobb, när man rullar på, så kommer jag aldrig använda dem.

Jan: Nej, men du planerar ju faktiskt att göra bostadsbyte om sex månader. Eller ett år.

Rickard: Ja, och ibland kan det vara ännu kortare period, där man till och med, de här veckorna har jag stött på ibland. Och så ska stora belopp falla ut. Och där är det viktigt att man, eller behöver använda större belopp. Då är det viktigt att man faktiskt ser, är det här lämpligt? Nej, det är bättre att ha det som likvid. Jag såg en tråd i forumet vid ett tillfälle. Då var det någon som skrev så här: "Nja, men jag ska betala 500 000 i skatt i företaget om tre månader. Så jag har placerat dem nu här i TIN Ny Teknik." Jag var så här: "Nej!" Jag bara: "Nej!"

Räntor: stabilisator eller eget syfte?

Jan: Bra. Men jag tänker så här, nu har vi kommit in på räntor. För här har vi också olika åsikt. Kanske lite mer. När du pratar om den här reservbufferten, då tänker jag spontant så här, det är bankkonto med insättningsgaranti och lite högre ränta, eller hur?

Rickard: Nej, utan reservbufferten, det är räntefonder.

Jan: Varför räntefonder, när du kan ha bankkonto med insättningsgaranti? Varför ta den risken?

Rickard: Ofta är det lite större belopp, ofta i reservbufferten. Och sen finns det ändå så pass många bra lågriskräntefonder, risk 2, och med låg ränterisk, förhållandevis låg kreditrisk, som gör att, jag brukar säga, målet med den är att den ska ticka 2–4 procent bättre än möjlig bankränta. Sen kan man ha sin likvidbuffert. Den kan man placera på ett sparkonto.

Jan: Men okej, vänta, då pratar du ofta om en likvidbuffert och en reservbuffert. Där reservbufferten är räntefonder. Och sen där ovanpå har vi aktieportföljen. Men likvidbufferten, den har vi på bankkontot.

Rickard: Bankkontot, var det.

Jan: Men reservbufferten, hur stor är den då?

Rickard: Det beror ju kanske helt på, men vi pratar alltid så här, si och så många månadslöner.

Jan: Månadsutgifter till och med. Men vad...

Rickard: Här kan det vara, kanske sa det, men vad har man den här reservbufferten till? Dels använder jag den för pengar som ska användas inom horisont.

Jan: Vad är korthorisont?

Rickard: Ja, men att man vet att någonting större kanske kommer inom tolv månader etc. Då börjar jag vrida ner att man fyller på reservbufferten. Vi har börjat kolla på ny lägenhet eller liknande. Då brukar jag flytta ner från potentialen till reservbufferten, så att man fyller på den. Och sen ska den täcka upp för, låt säga att man behöver använda sig av, det ska finnas möjlighet att köpa båt under de åren som börsen har gått dåligt. Så att man har en del utrymme i reservbufferten för att ändå fortsätta leva det liv man vill leva under dåliga börsår. Så jag vill inte att man ska behöva hålla igen på sitt liv, utan det är det den används till.

Jan: Men reservbufferten är inte till för att kylskåpet går sönder.

Rickard: Nej, det är likvidbufferten.

Jan: Vi har fattat här.

Caroline: Vi har fattat det nu, ja.

Rickard: Och sen omallokeringar, om man kommer till exempel med en stor påse likvid. "Hej, jag har fått ett arv på x antal pengar." Är de då helt oplacerade, då tycker jag att det är olämpligt att man stoppar in allting i aktiefonder på en gång. Utan då tar jag ofta mellanlandare i den, och sen på månadsbasis eller kvartalsbasis snurrar man in det kanske i aktiefonder under en 18–36 månader. Även om det statistiskt inte är rätt svar, men det är där vi har ett helt annat avsnitt på det ämnet. Att det är känslomässigt rätt.

Avkastningsförväntningar

Caroline: Men vad har du för avkastningsförväntningar på, om vi skulle säga en tioårsperiod? Så likvidbufferten, säg att vi säger att bankräntan är säg 2 procent. Så då säger du så här att, ja, då vill jag att räntebenet ska avkasta 4 procent.

Rickard: Ja, men 2–4 procent mer än möjlig bankränta.

Caroline: Okej, så typ 5 procent. Och vad räknar du när du pratar med klienter till exempel på avkastning på, om vi hade sagt din 70-20-10-portfölj. Vad har du för förväntad avkastning?

Rickard: Alltså på aktiebenet brukar jag säga, historiskt sett har det genererat en 6–8 procent över lång tid. Sen har det sedan millennieskiftet varit betydligt högre siffror än så.

Jan: Jag trodde det var 15 procent.

Rickard: Ja, men det ligger där uppe, vilket är, det brukar jag försöka beskriva, att det är inga siffror man ska räkna med, utan skulle det vara de siffrorna, se det som en bonus. Men säg en 8 procent i aktiebenet. Så att man ändå håller fötterna lite på jorden. Och sen beroende på, hur stora andelar lägger man då?

Jan: Så typ 2, 5, 8?

Rickard: Kan man säga. Ja.

Jan: Men 2 på bankkontot? Men vi har ju inflationen också. Du pratar om en tioårsperiod.

Rickard: Jo, precis. Och i snitt så bankkonto ska ju ge igen om inflationen. Om vi säger att inflationen är 2 procent, så ger bankkontot 2 och sen har du 5.

Jan: Så det blir plus minus noll då?

Rickard: Ja, precis. Realt.

Jan: Vi pratar nominella siffror. Så innan inflation. Ja, förlåt mig.

Rickard: Ja, nej, det är ingen fara. Det är jättebra att du frågar. It's your job. You're doing your job.

Räntor som spel för galleriet?

Jan: Bra. Och där jag skojade om innan, där vi är lite oense. För ditt förhållningssätt till räntor är ju att räntorna ska vara i det här räntebenet. Det ska vara en stabilisator. Det ska vara ett ankare, som håller så att båten inte gungar för mycket.

Rickard: Reservbuffert. Jag använder det inte för att sänka volatiliteten på övriga portföljen, utan just det här, den ska ha ett tydligt syfte. Vad ska den användas till? Ska den omallokeras in i aktier, eller ska den inom kort omallokeras till att bli likvid? Eller till vissa speciella, större utgifter, så ska det finnas möjlighet under dåliga börsår. Syftet tycker jag är det viktiga. Inte bara dra ner risken på portföljen, för det tycker jag är mycket spel för galleriet.

Jan: Ja, och det här är vi liksom inte överens om.

Caroline: Ja, Rickard.

Rickard: Ja, men det är det väl.

Jan: Rickard vann på walkover. Han dunkade.

Rickard: Nej, men just den biten att man gör saker för att det ser bra ut.

Jan: Men så tycker inte du?

Rickard: Nej, det tycker jag inte.

Jan: Nej, men jag fattar den. Det är ett syfte med räntor. Men det kan finnas andra. Sen är det precis som du säger, det ökar komplexiteten. Och jag vet, Patrik på Lysa säger exakt samma sak. Ibland har man verktyg inom finans som man kan göra. Men de är så komplexa och så svåra att förklara att det är bättre att inte använda dem. Och där vet jag till exempel att vi är många i forumet som har haft en diskussion om att, till exempel om du har en långsiktig aktieportfölj, då finns det en annan typ av räntor som gör att när aktier går ner, så går de räntorna upp. Är du med? Så då försöker man balansera ut det där. Medan de räntorna som Rickard säger är ju precis att de ska finnas, det värdet ska finnas där även vid ett dåligt börsår. Och det är därför jag tänkte på dem mer som ett ankare än att liksom, nej, om båten lutar för mycket, så istället för att sätta på ett ankare, om vi sätter på två stödhjul eller stödskenor så att det går fortare. Är du med? Caroline ser så skeptisk ut.

Caroline: Ja, men jag är bara först. Ställer mig lite på båten. Tänker så, det låter jättekomplicerat.

Jan: Kallas katamaran.

Caroline: Ja, okej.

Jan: Du har åkt på en sådan.

Caroline: Men en katamaran är en mycket mer komplex båt än en vanlig segelbåt.

Jan: Men jag har en följebåt bakom som man kan hoppa i. När din båt sjunker.

Caroline: Ja, när din katamaran ändå välter.

Jan: Jag känner, hur blev det två mot en?

Caroline: Ja, men Jan, det behövs i det här fallet, eftersom du håller på och snackar så jädra mycket om dina lösningar. Här sitter ett proffs.

Jan: Ja, vi går vidare här nu.

ESG-filter och hållbarhet

Caroline: Ja, vi går vidare. Ja, du har rätt. Tack.

Jan: Vad tänker du om så här? Många företag nu, fonder och sånt, som lägger på ESG-filter. Vi är så här måttligt roade i RikaTillsammans-forumet.

Caroline: Vad betyder nu det med ESG-filter?

Jan: Att man sorterar ut vissa bolag. Nu har vi ett, det ska vara ett hållbarhetsfokus. Så nu plockar vi bort de här bolagen, för vi tycker inte att de uppfyller det. Och så kan en fond plocka bort vissa, en annan fond plockar bort några andra. Och så kan man sluta med sådana här som Avanza, som hade plockat bort Nvidia ur sin USA-fond, eller vad det var. Och så blev det massa uppror kring det. Och sen fick de ändra det, och så blev det bara kaos. Och jag är så här, om jag vill ha en global aktieindexfond utan hållbarhet, då vill jag ha den utan hållbarhet. Då vill jag ha allt. Eller så vill jag ha specifik hållbarhet, och då väljer jag en sådan specifik fond. Men nu blir det varken hackat eller malet. Nu gav jag mina åsikter. Nu hör vi vad Rickard säger.

Rickard: Där är det viktigt att tänka på att hållbarhet inte bara är miljö. Det är allt från korruption, barnarbete, jämställdhet etc. Så alla de där filtren som man lägger på, det är väldigt mycket bredare än bara miljö. Och vi rådgivare får ju hela tiden mer och mer, vi ska ställa mer och mer frågor, för att utreda vad personen har för ställningstagande kring det. Däremot, det jag upplever är att väldigt många säger, eller svarar, att andra får gärna placera hållbart, men inte jag. För jag vill gärna ha bredden, eller lägre avgift etc. Och där skulle jag tycka, för mycket av den information man får till sig på olika utbildningar etc., att det tar bort olika hållbarhetsrisker etc., med att lägga på de här filtren. Det jag hade velat se är lite statistik på det där. Hur har hållbarhetsfonderna presterat kontra de med lägre avgift eller med bättre bredd? Sen så absolut inte att man bara ska placera smutsigt. Det är inte det jag säger. Men att man får lite data som pekar på att här har den här hållbara globalfonden faktiskt presterat bättre än Vanguard, för de här kriterierna.

Jan: Och precis, för det handlar ju inte så här, åh, nu vet jag, nu är de kapitalistiska igen i den här podden. Utan då handlar det, till exempel, de studier jag har sett, och då är det så att det ger mer effekt att ge de pengarna till organisationer som jobbar med de frågorna. Det har ofta en större effekt än att det ska gå via en indexfond.

Caroline: Var har du fått det här ifrån?

Jan: Vi har ett avsnitt på det. Att det var en forskare som tittade på och försökte mäta vad den påverkan egentligen var. Och så var det så här, det man jämförde då var en dyr fond som var hållbar. Och så var de så här, ta en billig fond och sen ta mellanskillnaden du hade betalat i avgift och lägg den till en välgörenhetsorganisation som gör till exempel green water eller...

Caroline: Jag hade glömt det avsnittet.

Rickard: Men det viktiga är att just att vi har material som vi kan visa för slutkund, skulle jag säga. För idag finns ing... Vi har mycket krav på oss att ställa frågor, men förhållandevis lite, ja, det här får du istället.

FIRE och 4-procentsregeln

Jan: Jag tänker vi hoppar lite till ett annat område. Vad tänker du när någon kommer och säger så här: "Jag vill göra en FIRE", eller "ekonomisk frihet" eller så?

Rickard: Den är ganska intressant, just det begreppet. För viljan finns hos många. Men det är ofta de som fortfarande är i get rich-fasen. Och många som har fått de tankarna behöver ofta bygga upp ganska mycket större kapital. Så jag tror att det begreppet leder nog till ganska mycket stress. För när man räknar på siffrorna, du måste halvera dina kostnader för att ens fundera på det. Eller behöver bygga upp ditt kapital så här mycket innan du börjar, eller ens börja fundera på det. Så att beloppen för de som verkligen ställer den frågan är alldeles för små.

Jan: Okej. Och får du den?

Rickard: Absolut.

Jan: Det är så?

Rickard: Ja.

Jan: För det där är också en grej som jag funderar på. Många som har de pengarna, de gör ju aldrig en FIRE.

Rickard: Nej.

Jan: Är det också din upplevelse?

Rickard: Eh, då blir det så här, ja, men jag vill gå i pension något år tidigare.

Jan: Det är väl så det brukar?

Rickard: Knappt. Eller de tänker mindre på det. Utan det är de som har en bit dit, som känner, ja, men jag vill det här.

Jan: Men kan det vara så, det var någon som delade nu i förra avsnittet, som vi pratade med Moa, som var så här, jo, men det var så roligt med pengar och sånt så länge jag inte hade råd. När jag liksom, för då var drivkraften att kunna köpa den där bilen eller det där huset eller göra det där. Och det kan jag absolut känna igen. Att så länge jag inte hade möjligheten, då var det jävlar anamma. Men sen när man når sitt mål, så blir det så här. Då blir det en tomhet, och det blir inte så viktigt. Till och med tråkigt. Inte med sådana grejer, statusprylar eller vad det nu är man söker. Men för Moa sa ju att det var andra grejer som kom in då istället.

Rickard: Ja, absolut. Jag tror att de som lägger fokus på det har en bit kvar.

Jan: Menar du ekonomiskt och åldersmässigt också?

Rickard: Ja, ja. Man kommer väldigt tidigt. "Jag har funderat på att sluta arbeta om fem år." Och man får inte ens i närheten ihop det.

Jan: Nej, okej. Det är lite kort tid. Jag tänker annars så, man måste ha 20 år på sig kanske, eller något sådant, och lägga undan rätt mycket pengar för att kalkylen ska gå ihop. Fem år? Det är ganska lite tid.

Rickard: Där har jag faktiskt fått en, ja, en som var dryga 30 år och bara hade ett par miljoner och skulle sluta arbeta om fem år. Det räcker inte långt.

Jan: Men han eller hon hade ett par miljoner.

Rickard: Mm. Och då sa jag att det krävs mycket mer kapital för att vi ens ska börja fundera i de här tankebanorna.

Jan: Och vad var misstaget?

Rickard: Nej, jag tror att det är en tanke som har uppstått, att det där vore trevligt. Och sen har den fastnat.

Jan: Men om jag hade kommit till dig och sagt så här, nu bara hittar jag på ett belopp för att det är enkelt att räkna. Jag säger, nej, men här, jag har 10 miljoner och jag har årsutgifter på 400 000. Och så tänker jag, ja, men det är 4 procent. Och så nu ska jag göra en FIRE. Hade du sagt så här, nu har du otur när du tänker, Jan?

Rickard: Jag hade nog generellt sett tyckt att det är ganska lite, för du kommer vilja använda pengarna. Du kommer vilja köpa vissa saker. Du kommer inte ligga still på 400 000 per år i kostnader. Så du kommer ha för många hack i kurvan. Så det där kommer successivt ätas ner.

Jan: Ja. Men det är väldigt viktigt att tänka realistiskt.

Rickard: Ja, för det blir ofta det, att de som vill ha det livet, de vill resa, de vill köpa sin båt, köpa nya golfklubbor löpande eller olika saker. Och då sticker pengarna iväg, och helt plötsligt har du tredubblat dina kostnader, och då är det en helt annan avkastning som man ska ha. Och sen kanske man byter sommarställe, och sen finns inte de där pengarna som man ska ligga och generera.

Jan: Hur förhåller du dig till den här 4-procentsregeln? För det är många inom FIRE, den här att du ska kunna plocka ut 4 procent om året inflationsjusterat, och så har du typ 90 procents sannolikhet att det ska räcka i 30 år.

Rickard: Jag har faktiskt aldrig tänkt enligt den 4-procentsregeln. Utan, för det jag ser, det är ekonomierna och en person framför en med ett visst mönster. Och där kan man också se den här personen, alltså, är man villig att hålla i de här kostnaderna? Det är väldigt personberoende. Och det är det jag planerar en ekonomi efter. Så där skulle jag säga att det är mer person än att man bara kan ha en formel. På det här sättet kan jag leva.

Har FIRE blivit en statuspryl?

Jan: Men tror du FIRE har blivit lite sådan här statuspryl?

Rickard: Ja.

Jan: Var kom den här frågan? What happened? Nu bara flög den rätt.

Rickard: Därav, just varför vissa kommer med det begreppet. Det är, ja, som inte är det. Det är ändå lite fint att kunna säga, jag ska sluta jobba om fem år.

Jan: Men du menar att det är...

Caroline: Och då har man det så bra. Man har varit så duktig med sina pengar och sparat och investerat. Det ligger så mycket bakom. Jag vet inte exakt vad som ligger bakom, men kanske något som...

Jan: Så man har liksom vunnit spelet, man har fått bästa badgen. Kommit ut rat race.

Rickard: Därför skulle jag säga att du får inte den frågan av de som kommer med 30 eller 40 miljoner, utan du får den frågan av de som kommer med ett par. Så jag skulle säga att jag misstänker att det har blivit status.

Jan: Ja, det är spännande. Försöka uppnå FIRE.

Caroline: Det är som en ny klocka bara. Nej, jag bara skojar.

Jan: Nej, men säg vad du ska säga.

Caroline: Nej, jag skulle inte säga någonting.

Jan: Okej, bra. Tänkte om det var vårt fel lite.

Caroline: Nej, men så kan det vara.

Jan: Nej, men jag fattar ju vad du menar. Det är klart att det är en, i en ekonomiintresserad community, så är det ju de man sätter på piedestal.

Rickard: Ja, det är alltid så spännande. Vilka sätter man på piedestal?

Jan: Folk som har gjort exit med sina företag. Folk som har gjort FIRE. Om man nu är i den communityn.

Rickard: Ja, men precis.

Jan: Och det är inget konstigt, tänker jag.

Krypto och bitcoin

Jan: En sådan här fråga från communityn. Lite så här, vad tänker du om krypto och bitcoin? När jag kommer så står det så här ETH.

Caroline: Vad betyder nu det?

Jan: Ethereum.

Caroline: Jaha, i din tillgångsram.

Jan: Ja, precis. Jag har faktiskt en rad nu i vår balansräkning som heter Ethereum och Bitcoin.

Caroline: Ja, du har släppt Humbrose.

Jan: Ja, precis. Du sa att jag skulle släppa handbollsen. Så jag är en kryptodude. Vad säger du då?

Rickard: Det tycker jag tillhör lekhinken, om man säger så. För att enligt mig är det alldeles för spekulativt. Med de ekonomier jag sätter upp, så investera, inte spekulera. Just därför, grundplattan som vi var överens om med global index etc., undvik alla misstag du kan göra. Och just, ja, dina kryptovalutor kan gå och bli absolut noll. Skulle jag då blanda in för stora delar i portföljen, ja, då skulle jag säga att jag har bidragit till ett potentiellt fel eller misstag, och de försöker jag undvika.

Är gräset grönare på andra sidan?

Jan: En annan fråga där också. Är gräset grönare på andra sidan? Och vad jag menar med det är så här, att i många år så jagar vi hela tiden, vi tänkte så här, där finns någon annan typ av investering. Du vet så här, om man bara, som bara de som har mycket pengar kommer åt.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Eller de som har rätt kontakter, du vet, om man får vara med på den där onoterade grejen innan den noteras, eller man tänker att ja, den här private equity-fonden eller den här hedgefonden. Låt nu Rickard svara, du vill inte själv svara på det.

Rickard: Ja, men det finns bara ett svar.

Jan: Att du har ett svar.

Rickard: Nej, jag skulle inte säga att gräset är grönare på andra sidan. Framför allt inte för en vanlig dödlig svensk.

Jan: Men vänta här nu, vem är det för då?

Rickard: Nej, men, eller egentligen, för alla småsparare, man ska inte ut och leta efter spännande placeringar. Det tycker jag absolut inte. Utan det där gör man i så fall av intresse, eller helt andra strategier som jag inte tycker att man som icke-professionell ska blanda sig i. Utan som vanlig icke-professionell svensk, så håll dig till det tråkiga klassiska. Du kommer bli vinnare i slutet.

Jan: Och då finns det ju de som vill känna att jag är... Det är bara att skicka in en blankett till Nordnet, Avanza, så kan man ju bli klassad som professionell. Så nu när jag är professionell. För det krävs inte så mycket. Det är bara att du har gjort ett par transaktioner och att du har ett kapital på 5 miljoner. Sen kan du vara professionell. Så det är en hög ribba, men den är inte omöjlig. Sen då?

Rickard: Nej, men jag tycker inte att man bör försöka leta efter någonting som är spännande. Och gör det inte mer komplext än vad det behöver vara. Även om du kan...

Jan: Än den här coola private equity som du vet har knoppats av nu från någon som har jobbat på en fancy hedgefond och sånt. Den är väl jättebra, du vet, när jag kommer med den. Och så ska jag peka, och den kostar bara, den ska ju gå 15 procent om året. Förstår du dig på den?

Rickard: Ja, men det är de från den här stora firman.

Jan: Men det är han som, ni vet han som har startat det jättestora bolaget. Ja, han har hoppat av, han har gjort den resan. Han gör en annan grej nu. Nu gör han det i egen råd och bjudit in oss andra.

Rickard: Ja, jag skulle säga, du har klarat att fylla i blanketten, men jag hade velat att du förstår din investering också. Och nej. Och att den sen ska lyckas.

Jan: Du som inte tror på aktiv förvaltning.

Rickard: Ja.

Jan: Ja, du har ju själv svaret på det.

Rickard: Ja.

Jan: Nej, men jag skojar lite med dig. Och det är lite skämt och lite allvar. För vi har ju gjort den här, och det har bara gått åt helvete. Så jag är ju verkligen så här, nej, du har inget behov annat än bankkonto, en bred lågriskräntefond och en aktieindexfond. Egentligen, de tre grejerna kan du lösa 99 procent av alla ekonomiska strategimodeller. Och varför ska du då göra det mer komplext och kanske låsa in pengar etc.?

Rickard: Så man får vara med och bygga upp samhället och sådana saker.

Jan: Ja, du får vara med på den här exklusiva...

Rickard: Fast jag tror inte att det är vi som är med och bygger upp den ekonomin, utan det är andra personer som gör det.

Jan: Ja, men du anar inte hur många investeringar jag har varit på. Du vet, och den här är med, och den här är med. Alla personerna är med, och liksom, åh, vi kommer göra det här. Säljpitcharna är alltid skitbra. Vi har ju placerat i sådana bolag, det vet ju du om. Men vi gör inte det längre.

Rickard: Nej.

Jan: Det är väl inte så många bolag, tack och lov.

Rickard: Nej, tack och lov.

"Mest belånad vinner"

Jan: Du, så här, vid ett tillfälle, nu kommer jag citera dig, på en grej, helt out of context. Mest belånad vinner. Vill du förklara?

Rickard: Ja, men det är ju, framför allt om man ser till ens vanliga lån, så att säga. Alltså bostadslån. Och att man har ett stabilt jobb. Man har sina kostnader under kontroll, så att man har ett positivt kassaflöde. Då tycker jag att, klarar man att bära en belåning så att man får lite hävstång på ekonomin, så är bostadslånet förhållandevis billigt, för att ha möjlighet till mer exponering på börsen. Och då är det en förhållandevis liten del som man har stoppat in i bostaden, som utvecklas enligt bostadsmarknaden. Så att return on equity blir ju fantastisk på den delen. Så vill man ha en ekonomi som växer, och man känner sig trygg i sina grundpelare, som jobb, kostnader och att man har tillräcklig likvid etc., så man klarar även att ta en del smällar innan, ja, räntan förändras. Så vill man ha en ekonomi som växer, så skulle jag säga att det är ett verktyg.

Caroline: Vad betyder det i praktiken då? Man kan låna på sitt hus för att investera i typ indexfonder?

Rickard: Ja, men gör det klokt är viktigt då.

Jan: Ja, förlåt. Men innan du hoppar in där, så tänker jag så här. Nästa steget är ju kanske att inte överamortera, vilket kan vara ganska vanligt.

Rickard: Ja, istället lägga det i sina investeringar.

Jan: Ja, precis. Du har liksom 5 000 spänn. Och då är ju vissa, det har jag sett i communityn, då är det som 5 000, du vet, folk betalar till och med av studielånet. Och då är det liksom så här, nej, apropå som vi skojar nu, behåll det där studielånet. Skit i att amortera mer än du behöver. Samma sak om amorteringskravet är 2 procent mellan, vad är det, från 85 till 70 och sen är det 1 procent för oss, 70 till 50. Men om banken och samhället, de reglerna vi har, säger att det räcker för er med 1 procent, amortera inte två eller tre.

Rickard: Om det känns rätt, ja.

Jan: Nej, men precis. Om du vill bygga, du vill snabba upp den här get rich-fasen.

Rickard: Ja, men det vill ju inte du.

Jan: Nej, för jag kör med handbromsen i.

Att inte ha egensyfte i att bli skuldfri

Rickard: Och sen, jag ser inget...

Jan: Kolla, så nöjd. Nej, jag skojar bara, lite med dig.

Rickard: Men du vill ju gärna amortera på huset, av känslomässiga skäl.

Jan: Ja, för att jag är rädd.

Rickard: Och sen ser jag hellre att man faktiskt har kvar en del lån. Jag ser inget egensyfte att bli skuldfri. För där har jag stött på en del ekonomier, att man har blivit skuldfri, har tagit sig ner och så har man några hundratusen på banken. Då när man går i pension. Man har en pension man klarar sig på, men netto jämnt. Man kan inte få den här guldkanten på tillvaron. Hade du istället legat med lite belåning som du ändå klarar av, och sen har du ett stort kapital som ligger och arbetar, placerat på ett sunt sätt, så skapar det mycket mer möjligheter att kunna leva ut sitt liv, samt att man kommer sova bättre på natten.

Jan: Det var faktiskt en grej som jag tänkte på när vi hade Martin, 55, tror jag det var. Att faktiskt, och det här var, det måste jag ge cred till, RSM som är Axer i forumet, som jag gissar är i den åldern. Och han skrev så här, amortera inte, eller det var rubriken, amortera inte, det höjer din risk. Och han skrev just om det här scenariot som du beskriver, som tyvärr är vanligt, och du vet att folk har, det känns bra att vara skuldfri, man har inte vågat investera, amorterat hårt, och sen får man inte nytt lån, för man kan inte plocka ut det lånet igen. Och då hade det varit mycket bättre att, istället för att amortera de där sista 400 000, haft dem i kontanter och sen betalat de där, vad blir det, 800 kronorna i månaden för det extra lånet på 400 000? Tänker jag.

Rickard: Bra.

Vanligaste missuppfattningen om finansiell rådgivning

Jan: Jag tänkte att vi skulle ta några sista, bara korta, snabba frågor kring finansiell rådgivning. Men jag tänker, vet du vad, vi tar försäkring i ett annat avsnitt. Men vanligaste missuppfattningen om finansiell rådgivning?

Rickard: Oj.

Jan: Ska jag säga medan du tänker?

Rickard: Ja.

Jan: Det som andra har sagt till mig, eller som jag har, då upplever jag att man kommer till den finansiella rådgivaren, och man tror att man ska få en bättre investering.

Rickard: Och det var lite den jag satt och tänkte på. Förvaltningsmässigt, vi kan inte trolla. Det finns ingen magisk formel, utan...

Jan: Och det är inte som att du har en sådan här, oh, titta, här är min hemliga låda med nya indexfonder, som du inte har sett.

Rickard: Det sättet vi kan trolla på, det är om man lyckas ta ett helt nytt grepp om ekonomin i stort, för att man har gjort det väldigt spretigt, man har placerat på alla möjliga olika aktörer, och man har inget grepp om sin risknivå, eller pengar rinner ut i alldeles för stor mängd, och man har inte den avkastning man vill ha. Där kan man göra under. Men placeringsmässigt, nej, det går inte att trolla.

Vad är värdet en rådgivare bidrar med?

Jan: Och då kommer nästa fråga så här. So why bother? Varför ska jag gå till dig och anlita dig som finansiell rådgivare, om jag redan har min globala aktiefond eller en fondrobot? Vad är värdet som du bidrar med?

Rickard: Där skulle jag säga att just planera en ekonomi och sätta risknivåerna rätt, rätt belopp i rätt risknivå. Och hjälpa en att undvika de olika misstagen, men så att man ändå har möjlighet till den avkastning man bör ligga på. Och då är det just att hjälpa till att gasa och bromsa och justera för potentiella livsförändringar. Och där att man har stött på x antal, hundra eller tusentals ekonomier genom åren. Och det gör att jag redan har stött på alla de här händelserna som man kan utsättas för. Och det är den erfarenheten. Istället för att man ska repetera någonting 10 000 gånger själv, så den repetitionen har jag löst redan.

Jan: Men upplever du, hur stor andel av människor som kommer till dig ligger rätt i risk? För jag kan säga så här, vi ligger ju fel. Det var ju därav, vi låg ju för lågt i risk enligt dig, vi var liksom så här, jag kör med handbromsen i.

Rickard: Ja. Jag skulle nog säga att det finns nästan ingen där jag inte känner att jag inte kan hjälpa till. Sen kan vissa ligga rätt i risknivå, men man har byggt upp en spretig situation och inte har grepp om sin egen risknivå.

Jan: Vad är det vanligaste? Är det att man ligger för mycket eller för lite?

Rickard: Senare tid så har man legat alldeles för defensivt. Tidigare år så har det nog varit tvärtom.

Jan: Vad spännande. Är det att vi i RikaTillsammans-communityn är mer defensiva?

Rickard: Jag tror att folk har drabbats lite av att man är för rädd i den här ekonomin som är just nu. Och man har fomo över hur det såg ut egentligen för kanske fem år sedan, när allting bara gick uppåt. Så då ville alla sätta full gas istället. Men just nu är det väldigt mycket för defensivt.

Det dolda arbetet bakom rådgivningen

Jan: Är det någonting du önskar att fler visste om finansiell rådgivning?

Rickard: Visste om finansiell rådgivning? Alltså, det är just hur mycket man egentligen kan bidra med, att planera ens finansiella liv på ett korrekt sätt. Och det är... Sen så en annan, helt avkopplad sida, som många nog gör misstaget. Det ligger väldigt mycket tid bakom också, det arbete vi gör. Mycket blanketter. Mycket regulatoriska krav. Jättemycket regulatoriska krav, som gör att vi har mycket arbete bakom kulisserna.

Jan: Det sa du till mig när vi var ute och tog en promenad. För en timmes rådgivning så har jag ofta tre timmars dokumentationsjobb. Och då är du ändå digital och snabb.

Rickard: Ska man se över olika pensioner, man kanske ska se över det privata sparandet och se till att samla det på ett effektivt sätt, då blir det väldigt mycket dokument som ska skrivas, både för att dokumentera det råd man gör, men även blanketter man ska skicka in till olika aktörer.

Jan: Men är det första gången, mötet där man bestämmer vad som ska göras liksom?

Rickard: Ja, eller varje möte där Rickard ger råd.

Caroline: För lagstiftningen är ju tydlig.

Jan: Och det roliga är, är inte formuleringen det som klienten uppfattar som ett råd?

Caroline: Ja, nej, men...

Rickard: Men sen, du är inne lite på korrekt saker, Caroline. Och det är att, jag brukar säga att man bygger huset en gång. Sen målar man om eller byter fönster lite då och då, när man gör olika justeringar. Så det initiala, ja, då kan det vara väldigt mycket.

Jan: Hur ofta ses man eller pratar man sen?

Rickard: Jag brukar prata med mina klienter två till fyra gånger per år. Lite beroende på var det finns behov. Vissa pratar jag faktiskt med nästan en gång i månaden.

Jan: Men vilka har det behovet?

Hur ett börsfall påverkar arbetet

Jan: Det var en fråga som vi, inte du fick, men vi hade en sådan här: Hur påverkas arbetet av ett börsfall? Till exempel, du var ändå finansiell rådgivare februari 2020. Då var det liksom så här 30 procent ner, max 2020. 30 procent ner på tre veckor.

Rickard: Har man gjort sitt arbete bra från början som rådgivare, just det jag har sagt med den här reservbufferten etc., då ska du inte behöva agera. Utan då är det mycket, sitt still i båten. Din ekonomi är planerad efter den här situationen. Det är lugnt. Men sen, jag ringde ju runt till alla mina klienter då. Bara för att de visste att jag levde och att det inte var någon ko på isen.

Jan: Lite skillnad, för det ryktas ju om annan aktör i branschen, där det var liksom så här att all personal fick sitta och svara i telefonen. IT-teknikern fick sitta och svara i telefon, och folk var jättesura. Att folk vill ringa dig, men du ringde dem. Det är ju en annan grej.

Rickard: Jag försökte ligga före. Sen var det två stycken som jag vet som hann ringa mig före. Och då var det mycket att de ville bara höra min röst och veta att portföljen var korrekt placerad.

Caroline: Ja, det är också känslomässigt, att veta att det är lugnt.

Outsourca din ekonomiska oro till mig.

Jan: Men jag tycker det är så fint, för när vi pratade om det så var det så här, outsourca din ekonomiska oro till mig. När jag är så här, när jag kör med handbromsen, så är jag så här, nej, men då vill jag ha den här strategin istället för att minska volatiliteten, så är det så här, ja, men skärp dig. Bara ha den här aktieandelen. Och sen när du freakar ut, då ringer du till mig.

Rickard: Jag sa det så sent som igår.

Jan: Ja, men exakt. Exakt, så att det här, och det är där jag tror också, till exempel Vanguard har ju gjort en sådan här rapport som heter Advisor's Alpha. Där de räknar fram, sen är de, alltså problemet är ju ingen sådan oberoende studie som du gillar. För att de är rådgivare, Vanguard. Men då hade de ju, över hela sin kundbas, det var så här, ja, men vi bidrar med ungefär 3 procents värde på årlig basis. Och då var det inte så här bättre investeringar, utan det var så här, nej, men vi minskar att du freakar ut, vi hjälper dig med planeringen, vi hjälper dig med riskningar, vi hjälper dig med skatter etc.

Vad har handbromsen kostat?

Jan: Och det är där som jag också, på den här frågan, vad önskar du att fler visste? Så fort jag ibland säger så här, anlita en finansiell rådgivare, så blir folk så här, ja, men vad kostar det? Så säger jag så här, ja, men det kostar ofta 1 procent, och då blir folk så här, och särskilt när jag pratar om att du ska ha låga avgifter. Men då tänker jag, det handlar ju, som när vi pratar med dig, eller när vi bollar med dig, att vad kostar det mig egentligen att ligga med 20 procents mindre aktieexponering än vad jag egentligen borde? Att du sitter med handbromsen i har kostat dig, hur mycket har det kostat oss att göra på det här viset?

Jan: Ja, men vi tar så här, när var det börsen gick upp 30 procent? Alltså om vi tittar på den jämförelsen vi gjorde igår, så var det ju över 100 procents avkastning under den perioden.

Rickard: Ja, på den portföljen.

Jan: Det låter ju ändå mycket, 100 procent, men hur mycket är det i...

Rickard: Jag kallar det ändå sjusiffrigt belopp.

Jan: Nu blev det tyst.

Jan: Ja, men, Caroline, vänta här nu. Vi kanske måste prata lite mer, och sen pratar vi tillsammans med Rickard.

Caroline: Vi har gjort det, men jag har förstått exakt.

Jan: Ja, men du förstår, det är ju så här, väldigt enkelt, på vårt Lysa-konto, det är ju inte draget till 100 procent aktier.

Caroline: Nej.

Jan: Men vi skulle kunna ha det, det är det som är grejen.

Rickard: Nej, men alltså att man på riktigt bestämmer, ja, hur stor reservbuffert behöver ni egentligen? Och sen så resten ger man potential. Istället då för att sitta med handbromsen i på betydligt större belopp. Så det är ändå ganska enkelt. Om vi skulle åtgärda det.

Caroline: Eller hur, Jan?

Jan: Vi kan prata om det här utanför kameran.

Caroline: Nej, men för mig är det...

Jan: Vi får se om det här får vara kvar.

Hur man färgas av det man varit med om

Jan: Men när beloppen blir större i absoluta tal, jag fattar 30 procents nedgång. Men, vi gör ett litet stickspår, så kommer vi tillbaka till frågan. Jag tror att man är väldigt färgad i sin investeringsstrategi av det man har varit med om. Och jag började mer eller mindre min investeringskarriär med 80 procents förlust i IT-bubblan. Sen har jag gjort om den 2008. Det var ju därför vi lämnade aktier, och hela det började göra alla de här skumma investeringarna. För det var ju så här, nu har jag förlorat 80 procent, nu har jag förlorat 80 procent en gång till. Det här är någonting jag borde göra annorlunda. Eller under corona. Så jag känner att, varför jag inte har så svårt för att dra stapeln till 100 procent. För att det kommer gå åt helvete.

Rickard: Ja, det kommer det väl.

Jan: Men vi har ju räknat in...

Caroline: Jo, jag vet.

Jan: Men jag vet, jag kommer må så jävla dåligt när det är så här, du vet, det sjunker.

Rickard: Vi har tittat tillsammans på det, på skärmen, och sagt så. Ja, det här är inräknat.

Jan: Nu vill Rickard säga någonting.

Rickard: Där handlar det om, lite det jag var inne på tidigare, investera, inte spekulera. Gå inte in i enskilda, för smala exponeringar. Och globala index kommer att återhämta sig. Gör inte globalindex det, då har du andra problem.

Jan: Ja, jag fattar det.

Caroline: Det är inte som att du fattar det. Det är ju tydligen inte så.

Jan: Jo.

Caroline: Get your shit together. Okej.

Jan: Men så här, Caroline. Alltså, under corona 2020, så loggar man in på sitt Avanza-konto, så stod det minus en miljon.

Caroline: Ja, vi kommer ihåg det här.

Jan: Och då tänkte jag så här, nu loggar vi ut igen.

Caroline: Jag har också förlorat pengar.

Jan: Ja, ja, ja, ja, ja. Ja, ni har ju rätt. Alltså, jag fattar ju det. Men jag är inte där.

Rickard: Du har ju mitt nummer.

Jan: Jo, jag vet. Jag vet ju vad du säger också.

Caroline: Ja, nu blev det lite så terapeutiskt.

Rickard: Men det är ju mycket det här, och det är en del av vårt jobb. Jag ska göra en bedömning av personen, risktålighet kontra riskvilja. Samspelar de, eller går de helt isär? Någon har riskvilja, man vill spekulera i, nej, men, krypto, men du har en risktålighet som inte alls klarar av det. Eller har du en jättefin risktålighet och din... Men du har ingen riskvilja.

Jan: Nej.

Rickard: Och där är då mitt jobb att kanske putta dig lite framåt.

Det går framåt ändå

Caroline: Men vi ska ändå få säga, när hade vi vårt möte? Halvår sen.

Jan: Ja, halvår sen.

Caroline: De måste ändå säga sen, det halvåret har vi ju sålt massa skit i portföljen. Avvecklat hela lekhinken och vi har ökat aktieandelen. Jan vill liksom, kan han få höra nu att det går framåt ändå? Och det gör det.

Jan: Ja, tack. Jag får klapp på huvudet också. Bra.

När ska man träffa en rådgivare?

Jan: Jag tänker, gud, vi måste, gud vad tiden har gått fort. Jag har pratat nästan två timmar. När ska man träffa en sådan som dig? När ska man träffa en finansiell rådgivare? När är det tajming?

Rickard: Egentligen när som helst. För man ska inte träffa mig när huset redan brunnit ner. Det är bättre att börja planera redan från start. Så att man har utrymme för att det sker saker i ens liv, eller en ekonomi som är planerad utefter att det kan ske saker. Istället för att man väntar på det. Och det skadar aldrig att man när som helst i alla fall får en genomgång på ekonomin.

Jan: Precis. Vi brukar ju ibland skoja om en ekonomisk hälsokontroll. Man gör ju sådant i 40-årsåldern eller 50-årsåldern. En vanlig hälsokontroll. Kan man också göra en ekonomisk?

Rickard: Ja, men exakt.

Avrundning: håll det enkelt

Jan: Jag tänker att vi ska runda av. Något annat som vi borde ha tagit upp?

Rickard: Nej, alltså det, det är ofta det jag brukar säga egentligen till nästan alla. Överkomplicera inte saker. Håll det enkelt och planera framåt.

Jan: Jag gav dig en uppgift också innan poddinspelningen. Det var så här, jag var riktigt bra. Sämsta rådet i finansbranschen.

Rickard: Mm. Där skulle jag säga att man letar inte efter spänning. Smart sparande är inte spännande.

Jan: Nej, det får vara lekhinken.

Rickard: Det som är för bra för att vara sant är det. Så håller man sig till enkelheten och man investerar istället för att spekulera, så kommer det gå bra. Så stressa inte heller.

Varför finansiell rådgivning?

Jan: Du, jag kom på en fråga som vi faktiskt hade. Varför blev det finansiell rådgivning? Är det ett olycksfall i arbetet?

Rickard: Nej. Jag tycker om att prata med människor. Jag tycker om att hjälpa till. Sen har jag alltid gillat ekonomi och placeringar i stort. Jag vet inte. Jag var väl väldigt ung när jag började ligga med ekonomidelen och uppslagen på golvet. Och kollade hur olika aktier hade utvecklat sig. Man lärde sig ganska snabbt vilka sidor det var på text-tv. För att följa börsen.

Jan: Då vet ni att Rickard är född innan 2000. På den tiden när gult var positivt och blått var negativt.

Rickard: Ja, precis.

Tack och avslutning

Jan: Jag tänker, Caroline, är det någonting du tänker som vi skulle tagit upp? Eller någon fråga eller kommentar?

Caroline: Nej. Nej.

Jan: Caroline ser fram emot eftersnacket. Liksom bara, Jan, uppsträckning. Nej, du, jag tänkte bara säga så här. Rickard, ett fantastiskt stort tack att du ville hänga här med oss, prata, dela med dig.

Rickard: Jättetack för att vi fick komma.

Caroline: Ja, tack.

Jan: Och naturligtvis stort tack till dig som har lyssnat, tittat och följer. Jag vet, Rickard, du hänger ju i forumet också, på Rickard Nylund i forumet. Men annars hittar man dig på ricap.se. Och där står också din mejladress och mobiltelefonnummer och liksom hela det där paketet. Så jag tänker att vi gör det svårt så, utan tack för den här veckan.

Jan: Jag hoppas att du gillade det här avsnittet med Caroline och Rickard Nylund. Och precis som vanligt vill jag tipsa om att i forumet har vi alltid en diskussion efter avsnittet. Rickard kommer också vara där och svara på frågor och liknande. Och så vill jag naturligtvis också säga ett stort tack till dig på Patreon, som stödjer oss varje månad, som gör den här typen av avsnitt möjlig. Och där jag ser fram emot att kanske träffas på de fysiska träffarna, kunna ge mer extra material och liknande. Så ett fantastiskt stort tack, och så ses vi och hörs nästa vecka.