Riksbanken: bättre investera än amortera
16 års data visar investeringar slår amortering (Riksbanken, 2014)
Den här rapporten från Riksbanken 2014 förändrade min syn på amortering. I den skriver nämligen de rakt ut att: ”Resultaten visar att det för i stort sett alla hushåll sannolikt är optimalt att belåna sin bostad maximalt (upp till bolånetaket) för att sedan investera den resterande delen av förmögenheten i aktiefonder eller i långa räntefonder.” Då kändes det som. 🤯
Innehållsförteckning
Denna sida uppdaterades 1 månad sedan (2026-05-10) av Jan Bolmeson.
Sammanfattning och guldkorn
Det viktigaste att veta. Swipa för att se fler.
Därför är denna studie viktig
Riksbankens analys ger evidensbaserat underlag för ett av svenska hushålls viktigaste ekonomiska beslut - ska man amortera eller investera överskottet? Med 16 års faktiska marknadsdata visar studien att investeringar i fonder historiskt gett betydligt bättre avkastning än amorteringar. Men resultaten kommer med viktiga förbehåll om framtida räntor som alla bolånetagare måste förstå.
Så gjordes studien
Riksbanken analyserade faktiska avkastningar på olika tillgångar mellan 1997-2012. De använde en portföljvalsmodell som väger förväntad avkastning mot risk. Modellen inkluderade aktiefonder, räntefonder, bostadsräntor och fastighetspriser för att beräkna optimal fördelning mellan amortering och investeringar.
Huvudfyndet som överraskar
För nästan alla hushåll var det optimalt att belåna bostaden maximalt (85 procent) och investera i fonder. Aktiefonder gav 8,2 procent årlig avkastning medan boräntan låg på 4,1 procent. Även riskaverta hushåll fann det lönsamt att maximera belåningen under denna period.
Varför det lönade sig att inte amortera
Tre faktorer förklarar resultatet: låga och stabila bostadsräntor (standardavvikelse endast 1,2 procent), höga avkastningar på finansiella tillgångar, och mycket låg volatilitet på fastighetsmarknaden (3,9 procent). Denna kombination gjorde det ytterst förmånligt att låna billigt och investera.
Den kritiska räntekänsligheten
En känslighetsanalys visar att redan en procentenhets ökning av den förväntade reala bostadsräntan dramatiskt förändrar kalkylen. Vid 2,5 procent real ränta efter skatteavdrag väljer hushåll med låga belåningsgrader att minimera sina lån. Detta visar hur känsligt beslutet är för ränteförväntningar.
Risken för inlåsningseffekter
När bostadslånet överstiger bostadens värde minskar hushållens rörlighet. Med volatiliteten 1997-2012 var denna risk minimal även vid 85 procents belåning. Men med högre volatilitet (som på 1990-talet) ökar risken för negativt eget kapital till 20 procent vid maximal belåning.
Pensionssparandets roll
Det kollektiva pensionssparandet (18,5 procent av lönen) minskar troligen amorteringsincitamenten. Dessutom visar analysen att privat pensionssparande med skatteavdrag ofta är mer lönsamt än amortering, särskilt för yngre med lång sparhorisont.
Internationell jämförelse
Europeisk forskning visar att svenska hushåll minskar övriga tillgångar med 91 öre för varje krona i pensionstillgångar - högst i Europa. Amerikanska studier bekräftar att högre pensionssparande leder till högre optimal belåningsgrad på bostaden.
Viktiga begränsningar
Analysen baseras på en exceptionell period med låga räntor och hög avkastning. Modellen inkluderar inte humankapital, likviditetsbehov eller transaktionskostnader. Framtida förhållanden kan avvika markant från historiska data.
Slutsats och framtidsutsikter
Riksbanken konkluderar att incitamenten att avstå från amortering är starka givet historiska data. Men om hushållen förväntar sig högre räntor eller volatilitet kommer amorteringsviljan öka betydligt. Analysen understryker vikten av att inte extrapolera historisk avkastning rakt in i framtiden.
"Resultaten visar att det för i stort sett alla hushåll sannolikt är optimalt att belåna sin bostad maximalt (upp till bolånetaket) för att sedan investera den resterande delen av förmögenheten i aktiefonder eller i långa räntefonder."
Sammanfattning
Riksbanken undersökte 2014 om svenska hushåll har ekonomiska incitament att avstå från amorteringar. Promemorian analyserar tre huvudsakliga skäl för amortering:
- generellt sparandebehov,
- pensionssparande och
- risken för kraftiga bostadsprisfall.
Studien använder en portföljvalsmodell baserad på faktiska avkastningar mellan 1997-2012. Under denna period gav aktiefonder en genomsnittlig årlig avkastning på 8,2 procent medan den rörliga bostadsräntan låg på 4,1 procent.
Analysen visar att det för nästan alla hushåll var optimalt att belåna bostaden maximalt (upp till bolånetaket på 85 procent) och investera i finansiella tillgångar.
Resultaten förklaras av de låga och stabila bostadsräntorna samt höga avkastningar på finansiella tillgångar under perioden. Volatiliteten på fastighetsmarknaden var också mycket låg. En känslighetsanalys visar dock att redan en procentenhets höjning av den förväntade reala bostadsräntan markant minskar incitamenten att belåna bostaden.
Riksbankens slutsats är att hushållens incitament att avstå från amortering troligen är starka givet historiska data, men att detta kan förändras snabbt om räntor eller volatilitet ökar från de historiskt låga nivåerna.
Hur har det gått sedan dess?
Jag har inte gjort någon uppföljning på hur det har gått sedan dess, men nedanstående graf visar bolåneräntorna (2-års och 3-månaders) i förhållande till indexfonder.
Vid tillfälle får vi räkna på det igen.
