Amortera eller investera? – så maxar du bostadsekonomin

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Två korrekta svar som är varandras motsatser
2. Välkommen till avsnitt 322
3. Vad är det egentligen vi väljer mellan?
4. Trust but verify
5. Tack till dig på Patreon
6. Ekonomiskt välmående, idag och i framtiden
7. Invertera problemet: när ska man inte amortera?
8. Dyra lån först, sen amortering eller investering
9. Skuldlavin och snöbollsmetoden
10. Suboptimering: lös ett problem, skapa ett annat
11. Hitta ett bra jobb åt dina pengar
12. Det andra sättet: aktier och riskpremien
13. Riskpremietrappan: bankkonto, räntor, aktier
14. Bolånet är bankens ränta plus marginal
15. Amortering är en garanterad lön
16. Buffertkontot och döda pengar
17. Riskpremietrappan har förskjutits
18. Aktier kan inte ge mindre än räntor på sikt
19. Att sammanfatta förskjutningen
20. André Granström och Stockholmsbörsens värdering
21. Caroline: det känns som att det går dåligt för Sverige
22. Vad hände 2022?
23. Trenden 2023: sälja svenskt, köpa globalt
24. Ska vi sälja globalt och köpa Stockholmsbörsen?
25. Globala börsen har lägre förväntad avkastning just nu
26. Varför vi behövde prata om förväntad avkastning
27. Ett enkelt räkneexempel på 100 000 kr
28. Alternativ B: investera pengarna
29. Ränta på ränta gör skillnaden
30. Siffrorna efter 10 och 20 år
31. Procenten gör jättestor skillnad
32. Vill man ens hålla på med amorteringen?
33. Kvider du inombords?
34. Det emotionella perspektivet: moraliskt rätt att vara skuldfri
35. Mental bokföring: lättare att unna sig
36. När räntan dubblades
37. Upplevd tid kontra fysisk tid
38. Caroline bryr sig inte om det momentana
39. Risken för ånger
40. Fyra frågor att ställa sig
41. Caroline: mitt liv var enklare innan
42. Har vi blivit rika eller fattiga av huset?
43. Hävstången i att bo i ett hus
44. Sätt riskerna i relation till humankapitalet
45. En person med högt humankapital bör vara belånad
46. Riksbankens PM från 2014
47. Det matematiska går tvärtemot det emotionella
48. Hur vi använde hävstången i huset
49. Värdeökningen vi inte kunnat investera oss till
50. En middag, eller korv med bröd?
51. Inflation straffar sparande, men gynnar lån
52. Nestor i forumet om 40 år av lån
53. Det var fel att köpa huset, trodde jag
54. Lågt humankapital och svårt att få lån
55. Hur vi själva har gjort
56. Nästa steg och relaterade avsnitt
57. Amorteringsunderlag och att förhandla räntan
58. Det största misstaget: vi tog för låg risk

Två korrekta svar som är varandras motsatser

Jan: Välkommen till RikaTillsammans. Det här är dagens avsnitt: att amortera eller investera? Idag ska vi titta på den här frågan, som roligt nog har två stycken korrekta svar som är totalt motsatta varandra. Det finns ett matematiskt korrekt svar och ett emotionellt korrekt svar.

Vi kommer prata om förväntad framtida avkastning. När det gäller det matematiskt korrekta svaret, att investera, så måste man ju titta så här: okej, vad är den förväntade framtida avkastningen? Är den hög? Högre än räntan jag betalar på bolånet? Där kommer vi prata om vad den förväntade avkastningen är 2023 till 2033 för till exempel Stockholmsbörsen eller den globala börsen.

Vi kommer också prata om hur inflation äter på lån, och om andra aspekter i den här frågan. Till exempel att man har svårt att få lån när man blir äldre, men också att det i ett scenario som det vi är i nu finns vissa situationer då inflationen faktiskt äter på lånet, och det är fördelaktigt att ha ett lån. Trots allt sånt här: "Den som är satt i skuld är icke fri."

Är det så dåligt att ha lån? Jag tror att de flesta av oss har en reflexiv reaktion: att det är moraliskt rätt att betala av sina lån.

Och som statsministern sa: "Den som är satt i skuld är inte fri." Men det finns argument utifrån ett matematiskt, statistiskt perspektiv, att om man till exempel har ett högt humankapital, så bör man i alla fall ha minst en neutral syn på att använda lån, och faktiskt använda hävstång.

Välkommen till avsnitt 322

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här podden heter Caroline och Jan Bolmeson.

Välkommen till avsnitt 322, som handlar om en av de klassiska frågorna inom privatekonomi, särskilt just nu: amortera på bolånet eller investera? Slår man det här på Google så är det 318 miljoner svar. Ja, eller sidor som behandlar den här frågeställningen. Så jag tänker att det är en populär fråga, och senast vi tog upp den var 2019, jag tror faktiskt avsnitt 102 eller 109. Räntan är ju lite annorlunda idag än vad den var 2019, så jag tänker att det kan vara dags att återbesöka den här frågan.

Redan nu kan vi väl säga att det är en fråga som, så ofta inom ekonomi, har två stycken svar. Ett matematiskt korrekt svar, alltså hur man kan räkna sig fram till ett svar. Men sen är det ofta ett helt annorlunda känslomässigt svar. Och det jag gillar, som många glömmer bort, är att man inte behöver välja. Man kan göra både och. Lite så här, the power of and.

Vi tittar på det både utifrån perspektivet att jag har en engångssumma som jag kan amortera, och utifrån att jag flyttar mitt månadssparande från börsen, till exempel från min fondrobot i Lysa, över till mitt bolån på Swedbank.

Vad är det egentligen vi väljer mellan?

Caroline: Men kan du inte bara berätta. Det finns alltså en alternativkostnad, typ?

Jan: Ja, men exakt. Det handlar ju om vad som är bäst.

Caroline: Jo, men okej. Du har ett bolån och du betalar av på det. Du amorterar så att det blir mindre och mindre. Och då betalar du egentligen till dig själv.

Jan: Ja.

Caroline: Det är som ett sparande.

Jan: Ja.

Caroline: Men det är ju också ett sparande om du investerar någon annanstans.

Jan: Exakt.

Caroline: Så du vill ju få högst avkastning.

Jan: Ja, inte nödvändigtvis.

Caroline: Nej, kanske inte nödvändigtvis.

Jan: Det finns mycket annat i spel här också.

Caroline: Men det är väl det som pågår, eller hur? Det är den frågan. Vi har inte sagt varför den frågan dyker upp ens.

Jan: Nej, men den dyker väl upp av att vi nu är typ i september 2023. Jag tror att 60 procent av Sveriges befolkning har rörliga bolån. Så jag tror att det är många som har upptäckt just nu att, shit pommes frites, jag betalar ganska mycket i ränta. Vissa är supermedvetna och har haft koll på det rätt länge, eller ligger till och med på den högre räntan. Och vissa var som de skrev i forumet: jag upptäckte att det blev mindre pengar i slutet av månaden nu och jag visste inte riktigt varför. Då upptäckte jag att räntan har dubblats, vilket den hade gjort för många. Man har till exempel gått från 1,5 procent till 3 procent, eller kanske till och med från 2 procent till 4 procent.

Caroline: Och då är det räntan på ens bolån.

Jan: Ja, precis.

Trust but verify

Jan: Jag tänker precis som vanligt när man lyssnar på oss, jag brukar säga så här: trust but verify. Lita på oss, men dubbelkolla och anpassa det till din situation. För det finns inte ett svar som passar alla, utan vi kommer att resonera och visa hur man kan räkna, och vilka de känslomässiga frågorna är att ta hänsyn till.

Och sen, alltid när det gäller sparande, är det viktigt att komma ihåg att historisk avkastning inte är någon garanti för framtida avkastning. Alla investeringar innebär en risk och man kan förlora delar av, eller till och med hela, sitt insatta kapital.

Som vanligt tänker jag att mycket av värdet med vårt avsnitt faktiskt kommer i diskussionen efteråt i forumet. För även om vi älskar att göra det här, så är vi bara två personer. I forumet är vi väldigt, väldigt många. Och där kommer det nästan alltid in synpunkter som gör att jag tänker: så här har jag inte tänkt på det. Ibland blir det till och med så att jag inte fattar andras synpunkter. Inom två eller tre veckor kommer det ett avsnitt med Helena i Tankespjärn, där vi har en sån där tråd där forumet uppenbarligen ser en sak och jag ser något helt annat.

Så jag tänker att de här avsnitten också är startpunkten för diskussionen. Lyssna gärna på det här avsnittet, och lyssna i slutet där vi går igenom vad nästa steg är. Vilka avsnitt kan du lyssna på? Vad kan du titta på i forumet? Kolla vad andra tänker i den här frågan. Se det som att vi sätter igång en diskussion.

Tack till dig på Patreon

Jan: Innan vi hoppar rakt in i avsnittet, ett stort tack till dig som stödjer oss på Patreon, för det är du och alla andra som gör de här avsnitten möjliga. Nu har vi haft ett antal avsnitt utan reklam, utan spons, utan att behöva ha någon betalande gäst. I stället kan vi fokusera på en sån här fråga och göra ganska mycket research för att se vad som funkar bäst för dig och mig.

Sen försöker jag också att Patreon inte bara ska handla om ren välgörenhet, utan att du ska få något tillbaka. Vi har digitala event, vi har lite extra material, vi har en analys vi kommer referera till här, till exempel av Stockholmsbörsen, och massa annat. Och du måste inte vara med på allt, utan man plockar helt enkelt guldkornen i det man gillar. Då kan man kolla på patreon.com/rikatillsammans eller bara länken i beskrivningen.

Caroline: Bra.

Ekonomiskt välmående, idag och i framtiden

Jan: Men jag tänker så här, om vi sätter igång och backar ett steg. Målet för de flesta i ekonomi borde vara ekonomisk rikedom och ekonomiskt välmående. Jag önskar att jag hade kommit på det här själv, men det är den amerikanska myndigheten Consumer Financial Protection Bureau som 2015 beskrev ekonomiskt välmående och ekonomisk rikedom. De delade upp det i idag och i framtiden.

I form av ekonomisk trygghet vill jag idag ha kontroll på min ekonomi, både på dags- och månadsbasis. Men i framtiden vill jag ha förmågan att hantera en ekonomisk chock, alltså något oförutsett. Sen vill jag också idag ha friheten att kunna göra egna val och njuta av livet utan begränsning. Och jag vill i framtiden kunna uppnå de ekonomiska mål jag har satt. Jag gillar det här.

Caroline: Ja, men det är fint. Men jag blir också så här, vad är kontroll egentligen?

Jan: Ja, men ha koll. Ha koll på att jag vet vart mina pengar går.

Caroline: Jag känner att jag kan styra flödet. Jag kan spela dragspel med min ekonomi. Behöver jag dra åt svångremmen så kan jag göra det, kan jag unna mig grejer så kan jag det. Jag är inte ett offer för min ekonomi. Det är väl det de tänker, tror jag.

Jan: Och sen gillar jag just det här att det handlar om både idag och imorgon. Jag ska inte fatta ett beslut idag som kan ställa till det för mig imorgon. Det här applicerar faktiskt på de här frågorna. Ska jag amortera eller investera? Det kan kännas bättre att amortera idag, men jag vill inte sabba min ekonomiska framtid. Och samtidigt vill jag kunna ha det liv jag vill ha. Så det handlar hela tiden om att hitta balansen.

Caroline: Det är ju tricket.

Invertera problemet: när ska man inte amortera?

Jan: Så jag tänker att ett sånt här trick i problemlösning brukar vara att invertera problemet. Jag vet inte om du ser, Karro ser helt frågande ut.

Caroline: Jag funderar på, okej, vad är det nu?

Jan: Vilket problem kan jag tänka ut snabbt här som jag kan invertera, så att jag fattar det.

Caroline: Ja, men till exempel: när bör jag inte amortera eller investera?

Jan: Ja, okej, du lägger in "inte".

Caroline: Ja, till exempel.

Jan: Så, till exempel: man bör amortera på bolån och investera först efter att du har en buffert. Buffert har företräde, tycker jag, före både amortering och investering i indexfonder eller fondrobot eller något annat. Man behöver alltid en buffert för att kunna hantera den oförutsedda händelsen.

Sen finns det inget sånt här lämpligt buffertnummer, för det beror väldigt mycket på livssituation. En student som är 22 år gammal och bor i en studentlägenhet, det som kan hända i mitt liv är ganska begränsat jämfört med att ha två barn och bo i en högbelånad villa. Och båda jobbar på samma företag. Det är ganska hög risk i förhållande till att vara student ytterligare tre år. Tumregeln där brukar vara någonstans från 1 till 6 månadslöner.

Sen är det ju den klassiska Anne Wibble, alla borde ha tre månadslöner på banken.

Caroline: Och sen tycker du...

Jan: Nej, nej.

Caroline: Jag trodde att det var något som du tyckte.

Jan: Nej, det jag tänkte säga var att min upplevelse, en sak jag också lärde mig i forumet, så jag vet inte om det är sant, men jag tyckte det lät rimligt, är att hon har blivit missförstådd på det där. Det var inte bokstavligen på bankkontot, inte nödvändigtvis buffert, utan ett totalt sparande. Ser man det utifrån att det kunde vara till exempel pengar i fonder också, då tycker jag att det är klart att det är ett rimligt mål. Kanske inte för en 18-åring, men när man är äldre. Någonstans 1 till 3, 1 till 6 månader beroende på livssituation. En buffert alltid först.

Dyra lån först, sen amortering eller investering

Jan: Sen ska man inte heller investera i aktieindexfonder eller amortera givet att man har andra och dyrare lån. Alltså att man har till exempel konsumtionslån, sms-lån, billån eller andra liknande.

Caroline: Men billån kan väl väldigt många ha? Utan att det känns jobbigt?

Jan: Jo, precis. Fast säg, vad ligger billånen på idag? Kanske 6, 7, 8 procent. Då är det ju bättre att amortera på billånet än på ett bolån. Även om bolånen är höga idag, alltså räntorna är höga, så är de fortfarande lägre än billån och konsumtionslån. Och kreditkort kan utan problem ligga på 23 procent. Så alltid dyrare lån först.

Då kommer ofta frågan: hur ska jag göra om jag har både behov av buffert och en sån här högräntekredit? Där kan man göra på lite olika sätt. Jag gillar ju den här boken "Den rikaste mannen i Babylon", som vi faktiskt gav till vår tolvåring i somras att läsa. Där säger den så här: är du skuldsatt, så försök spara 30 procent av dina inkomster. Och av de här 30 procenten som du sparar, så går två tredjedelar, alltså 20 procentenheter, till att amortera dina lån, med de dyrast först till exempel. Och 10 procentenheter går till din buffert. Så återigen, gör både och.

Skuldlavin och snöbollsmetoden

Jan: Sen finns det, vi kan göra ett annat avsnitt om det, det finns ju sånt här som heter debt avalanche. Alltså skuldlavinen, där man betalar på de lägsta lånen, alltså de minsta lånen, först.

Caroline: De med lägst räntor?

Jan: Nej, de som är lägst i belopp.

Caroline: Gud, jag känner att jag är så ur synk med dig idag. Okej, de som har lägst belopp.

Jan: Lägst belopp, det är det som kallas debt avalanche, eller skuldlavin. För vad du gör sen är att när du betalat av det ena, det lilla lånet, så kan du fira att du klarat det, och sen går du vidare till nästa och nästa.

Caroline: Ja, för att det ska kännas skönt att man klarar det, att man når framgång, att det tar hänsyn till det psykologiska.

Jan: Och sen har du snowball approach, där du betalar på den med högst ränta först.

Caroline: Jag tycker att debt avalanche låter som att det bara kommer att gå åt skogen.

Jan: Sen kan det vara att jag har blandat ihop dem. Det var inte meningen att vi skulle prata om det idag, men som ett sidospår: man kan googla debt avalanche och jag kan säkert förtydliga det i avsnittet.

Caroline: Ja, men själva begreppet låter så som att det är väldigt dåligt. Men du beskriver det fint.

Jan: Ja, men det handlar om att komma igång och få den positiva spiralen. Jag tror det kommer från Dave Ramsey, en amerikansk ekonomiprofil.

Caroline: Bra.

Suboptimering: lös ett problem, skapa ett annat

Jan: Den tredje gången man inte heller bör amortera eller investera är innan man har tänkt igenom hur det här passar in i min framtid, alltså i min ekonomiska plan. Så att jag inte gör den här suboptimeringen, att nu amorterar jag för att det känns bra här, men jag sabbar för mig framgent.

Caroline: Ska du återkomma till det, hur man kan sabba?

Jan: Ja. Hur du kan sabba är att amortering på sätt och vis sänker risken. Men genom att du sänker risken så sänker du också avkastningen. Och det kan hända att du får svårare att nå dina ekonomiska mål. Till exempel, jag vill ha lite guldkant i pensionen. Ja, jag amorterar idag, men genom att jag amorterar idag så investerar jag inte de pengarna, och då får jag inte den där guldkanten i pensionen. Förstår du? Ett beslut idag, som löser mitt problem idag, kan skapa ett annat problem i framtiden. Det är det jag menar med att man suboptimerar. Jag löser ett problem, men skapar mig ett annat.

Och det kommer mer om det här sen i avsnittet, men i korthet handlar det om så här: är du ung, så ska du ta hög risk. Och de flesta tar fel risk. Det har vi pratat om i många andra avsnitt, att de flesta tar antingen för låg eller för hög risk, och tricket är att hitta balansen. Men det är inte fel att ha en hävstång om man är ung, det vill säga att vara belånad. Men vi återkommer till det.

Caroline: Bra.

Jan: Känns det förståeligt hittills?

Hitta ett bra jobb åt dina pengar

Jan: Om vi börjar med det matematiska perspektivet och sen tittar på det emotionella perspektivet kring investerande och amorteringar. Då kan man väldigt förenklat säga så här, att mitt jobb är att hitta ett bra jobb åt mina pengar att vara på. När jag har min hundralapp kan jag sätta den på olika alternativ. Jag kan sätta den på bankkontot, och då får den en ränta på kanske 3 procent. Jag kan sätta den i bolånet, då slipper jag betala en ränta på kanske 4,5 procent. Eller jag kan investera den och kanske få 8, 9, 10 procent. Mitt jobb är att avväga var jag ska sätta den här hundralappen. Jag är liksom föräldern till mina pengar.

Och om vi tittar historiskt, och återigen, historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning, men det finns vissa underliggande anledningar till varför jag tror att de här historiska skillnaderna kommer bestå även i framtiden.

Jag älskar att gå tillbaka till det grundläggande steget. Det finns två sätt att investera pengar. Det ena är: jag vill inte ta samma risk som du. Du behöver pengar i ditt liv, men jag vill inte dela risken med dig, med någon uppsida eller nedsida. Så jag ger dig ett lån, och för det lånet får jag en säkerhet. Du sitter på risken, men du får också den stora vinsten av det. Och går det åt helvete för dig, så tar jag säkerheten för lånet. Då är uppsidan begränsad, men min risk är också begränsad. Det här är lån, eller räntor.

Det andra sättet: aktier och riskpremien

Jan: Sen det andra sättet vi kan dela på risk, det är att jag investerar i det. Du har en idé, du ska starta det här bolaget, och så säger jag: jag vill vara med på uppsidan. Vet du vad, här är mina pengar, men jag har ingen säkerhet. Och i utbyte mot att jag inte har någon säkerhet och du inte tar någon risk gentemot mig, så måste du dela med dig av vinsten. Det är det som är aktier.

Och eftersom jag lånar ut pengarna till dig så vill jag ha betalt för det. Räntan är priset på pengar. Så i de här två exemplen blir det ganska logiskt att den förväntade avkastningen är högre när jag ger dig pengarna utan någon säkerhet. Det vi kallar för aktier, att vi delar på risken, vi delar på uppsidan. Då vill jag ha mer betalt för det än om jag lånar ut dem till dig och får en säkerhet.

Caroline: Ja. Okej.

Jan: Och sen har vi infört ytterligare en grej, som är så här: jag lånar pengar till dig, men staten garanterar att jag får tillbaka mina pengar oavsett vad du gör. Det kallas insättningsgaranti, när du är bank. Jag ger mina pengar till dig, men jag vill inte ta någon risk, jag vill inte ha någon säkerhet, jag vill inte vara med på någon uppsida, jag vill bara bevara mina pengar och få tillbaka lika mycket som jag gav dig. Då har vi en tredje aktör, Riksgälden, staten, som garanterar att jag får tillbaka pengarna upp till en viss nivå, alltså en miljon kronor.

Därför kan man säga att ett bankkonto alltid kommer ge kanske mellan 0 och 2 procent, 0 och 3 procent. Idag tror jag att vi ligger på 3,5. Det är lite historiskt högre än vad det har varit. Så det är den lägsta risken, lägsta avkastningen.

Riskpremietrappan: bankkonto, räntor, aktier

Jan: Nästa steg blir de här ränteindexfonderna, alltså att vi lånar ut mina pengar till alla, men jag har en säkerhet. Då kommer avkastningen vara högre än bankkontot, men lägre än aktier, så kanske 3 till 6 procents avkastning. Sen har vi aktieindexfonder, där vi har ännu högre än den här lånetypen av investeringar, räntefonderna, där vi har kanske upp till 7 till 9 procents avkastning.

Då blir det sånt här: hur vet jag att aktier alltid kommer ge runt 7 procent? Nej, det vet jag inte, men det här är den underliggande anledningen med risk. Det kallas för riskpremien, att riskpremien ökar när risken ökar. Det är därför det heter premie på risk. Visst finns det perioder då räntor går bättre än aktier, absolut, men i regel pratar man om att över en lång tidsperiod ska aktier, eftersom det är högre risk, ge en högre avkastning än räntor. Okej?

Det var lite historisk exposé, men jag tycker det är viktigt.

Caroline: Vad?

Jan: Nej, vad tycker du är viktigt?

Caroline: Nej, men jag tycker det är viktigt.

Jan: Det är viktigt, för ibland får jag höra: historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning, hur vet du att aktier kommer ge 7 procents avkastning? Nej, det vet jag inte, men sannolikheten är ganska hög att de över tid kommer ge det här snittet, för över tid kommer det gå tillbaka till de här fundamentala antagandena. Vad är ränta? Vad är en aktie? Vad är ett bankkonto? Det vore ju väldigt konstigt om jag fick mer betalt på bankkontot, där jag inte tar någon risk, än för aktier, där jag bär jättemycket risk. Och att säga att aktier inte kommer ge någon utveckling framgent, ja, då kommer vi få problem med räntemarknaden, och då kommer vi få problem på bankkonton.

Caroline: Bra. Ja, men det var bra sagt.

Bolånet är bankens ränta plus marginal

Jan: Så vad man kan tänka på, för lite förståelse, är att bolån egentligen är en ränta. Och det är logiskt, för vad gör bankerna? Jo, när de lånar ut pengar så använder de inte sina egna pengar, utan de lånar upp pengarna av någon annan. Eller de säljer det här, man kan kalla det säkerställda obligationer. Och sen skär de mellan. Ett bolån är egentligen bankernas finansieringskostnad för det bolånet, plus deras marginal som de vill tjäna. När jag betalar 4,5 procent, så betalar jag 3,5 procent till någon räntefond och 1 procent till banken. Grovt, grovt sagt.

Det är därför, nu 2023, när vi har de här höga räntorna, att bankerna tjänar pengar som gräs. Det har aldrig varit ett så bra klimat för banker att tjäna pengar som nu. Men det har också vissa effekter, vi har en tråd på forumet om det, till exempel aktörer som Stabelo eller Hypoteket har det väldigt, väldigt tufft just nu, eftersom deras räntor generellt sett är högre än bankernas, för att de inte har någon inlåning.

Caroline: Bra.

Amortering är en garanterad lön

Jan: Det här är viktigt, för de här resonemangen återkommer sen. Att amortera kan man säga är en garanterad lön. För om jag har en ränta på 5 procent, så betyder det att om jag amorterar en hundralapp, så är det garanterat 5 kronor jag inte behöver betala nästa år. Det är lönen som mina pengar tjänar. Medan om jag ska investera dem, ja, då tar jag en risk, en osäkerhet. Då vill jag att avkastningen, den lön som pengarna tjänar, ska vara högre än om jag hade amorterat. För jag vill ha pengarna, kunna betala av räntan, och ha pengar över.

Jag vill egentligen leka bank, jag vill ha det här räntenettot. Jag betalar banken ett pris för mina pengar, jag tjänar dem på ett annat ställe, jag tar pengarna jag tjänar på det andra stället, betalar banken räntan och behåller mellanskillnaden till mig själv. Så det vi pratar om här är egentligen inget konstigt, det är det som banker och finansinstitut gör på lång sikt.

Så hur ser det ut i dagsläget, september 2023? Då ligger bolåneräntor ungefär på 4,5 procent. Lite lägre kan man säkert förhandla fram, så några har lägre än så. Men runt 4,5 procent är väl rimligt. Vi har sparkonto idag på ungefär mellan 3,7 och 3,8 procent avkastning. Det är också lite beroende från vecka till vecka, men sparkonto är återigen lägre än bolånen.

Buffertkontot och döda pengar

Jan: Det enda fallet där det här egentligen är acceptabelt är ju buffertkontot. Det är okej att jag förlorar lite pengar på att ha pengarna på buffertkontot, men jag har i stället optionsvärdet att jag har pengar tillgängliga.

Sen kommer vi göra ett sånt här nytt avsnitt. Vi gjorde ett avsnitt om buffert för fem år sedan, det är fortfarande relevant. Överkursresonemanget kring buffert är så här att skiten träffar inte fläkten varje år. Så en väldigt stor del av bufferten utnyttjar man inte varje år, vilket gör att det på sätt och vis är döda pengar. Och då finns det trick för hur jag kan sätta bufferten i arbete, och var brytgränsen går mellan att investera bufferten och ha den i kontanter.

Caroline: Ja, det är intressant.

Jan: Men det är ett helt eget, stay tuned, det kommer i ett annat avsnitt.

Riskpremietrappan har förskjutits

Jan: Ett misstag folk gör är att om vi tittar på den förväntade årsmedelavkastningen framåt, så brukar vi prata om att börsen ger ungefär 7 procent. Det har vi sagt de senaste fem åren. Men det sa vi också när den här riskpremietrappan såg annorlunda ut, när bankkontona gav noll och räntefonderna gav typ 2,5 eller 3 procent, då gav börsen kanske 6 till 7 procent. Nu när den trappan har förskjutits, att plötsligt ger inte bankkontona noll längre, de ger 3,5 procent.

Ja, men varför ska jag lägga pengar i en räntefond och ta risk för att få 3,5 procent, när jag kan lägga pengarna på ett bankkonto och få 3,5 procent utan risk? Så då måste räntefonderna ge mer. Så det blir en förskjutning.

Caroline: Ja, fast gör de det då?

Jan: Ja, det gör de. Så idag kan du få räntefonder, lite beroende på risk, men från 3 procent upp emot 8 procent.

Caroline: Ja, det är helt sjukt.

Jan: Ja. Och eftersom räntefondernas förväntade avkastning har ökat, varför ska jag ha aktier som ger lägre avkastning och har högre risk än räntor? Därför har den förväntade avkastningen på aktier också ökat.

Caroline: Den förväntade avkastningen, men frågan är om den är på riktigt då också. Alltså förväntad avkastning. Det är ju vi som förväntar oss.

Jan: Jo, men återigen, nu trillar du i fällan igen.

Caroline: Ja, jag vet det.

Aktier kan inte ge mindre än räntor på sikt

Jan: Hur kan jag veta? Varför ska jag lägga pengar i aktier och ta en risk och ha en lägre förväntad avkastning än om jag sätter pengarna i räntefonder?

Caroline: Ja, jag förstår det, Jan. Och jag förstår att de hänger ihop. Bankkonto, räntefonder och aktier. Jag förstår att de hänger ihop i någon slags helig trafik.

Jan: Nej, de bara förskjuts.

Caroline: Det finns ju sådana undantag där saker händer. Vi har aldrig varit med om det här innan, att aktier ger mindre än räntor. Är du med? Att det skulle väl kunna hända, eller?

Jan: Ja, absolut. Alltså, such shit can happen.

Caroline: Det är för svengelska.

Jan: Ja, förlåt. Okej, det kan hända. Ja, skit kan hända. Men återigen, jag kan inte planera mitt liv efter det. Jag kan bli överkörd när jag går över gatan. Ska jag planera mitt liv efter den risken? Nej, det kan jag inte.

Därför kan man inte heller se det här i ett perspektiv på ett år eller en vecka. Jag behöver ha kanske ett tioårsperspektiv. Okej, om jag gör det här, då gör jag det på tio år. För på tio år är den här tiden vår bästa vän. Tiden tar bort det där enstaka året, som till exempel förra året, som var det sämsta året för aktier och räntor på 300 år. Men som vi pratade om förra gången, det enskilda året har en ganska liten påverkan på en 30-årig sparhorisont, eller på en 10-årig sparhorisont. Det suddar ut det enskilda året. Och på något sätt kommer det ändå tillbaka till fundamenta. Förstår du?

Caroline: Ja.

Jan: Du ser skeptisk ut.

Caroline: Nej, nej, jag bara tänker på ett annat avsnitt, när vi gjorde med Opti. Då började jag fundera på det med de här åren som spelar roll och sånt där. Men det hör inte hit.

Jan: Nej.

Att sammanfatta förskjutningen

Jan: Så för att sammanfatta det här. När man tänker på de här byggstenarna, och riskpremien har skjutits upp för bankkonto från tidigare 0 till 3 procent, och räntefonderna också har skjutits upp från, säg 2 eller 3 procent, till kanske 4 till 8 procent. Ja, då har den förväntade aktieavkastningen också skjutits upp.

Och det finns många olika sätt att värdera aktiemarknaden. Ett av de vanligaste är det här som kallas Cape, alltså cyclically adjusted PE-tal.

Caroline: Ja, det var skitdålig svenska. Men jag tror det chillar.

Jan: Till och med obegripligt på svenska.

Caroline: Nej, men...

Jan: Man tittar på det här klassiska PE-talet. Vad kostar företagens vinster? Hur värderas de? Lite krasst: hur många årsvinster behöver jag för att få tillbaka min investering? Då brukar man säga att klassiskt ligger det kanske på 18, eller 30, eller 45, och då är det dyrt. Och 18 är billigt, eller under 18 är billigt. Och så kan man kolla historiskt på det där.

André Granström och Stockholmsbörsens värdering

Jan: Vi har till exempel André Granström i forumet, som också varit gäst i ett av avsnitten. Han har pratat om det här och tittat på Stockholmsbörsen och tittat globalt. På Patreon hade vi också en sån här extraföreläsning med Henning Hammar, investerarfysikern från Börslabbet, som också pratade om det här. Och det finns sajter som till exempel Research Affiliates, som gör de här beräkningarna.

De ställer sig frågan: vad är sannolikt att den förväntade avkastningen blir de kommande tio åren, på olika börser, som Stockholmsbörsen, globalt och så vidare? Det vi upplever nu, jag tror ingen har missat att den svenska kronan är låg och att Stockholmsbörsen har gått ganska dåligt de senaste åren, eller inte senaste, men 2022.

Så den förväntade årsmedelavkastningen för den svenska börsen är mellan 8 och 10 procent realt, alltså efter inflation. Lägger vi på inflation, kanske 2 till 3 procent, ja, då betyder det att den förväntade avkastningen på Stockholmsbörsen de kommande tio åren i snitt per år ligger någonstans mellan 10 och 12 procent. Vilket är rimligt med tanke på förskjutningen vi sett på bankkonto och räntefonder.

Och jag tror Research Affiliates eller någon gick ut med att, ja, vi har över 90 procents sannolikhet för en real avkastning på 5 procent i snitt per år de kommande tio åren. Och 5 procent realt, det är ju kanske 7 procent. Men vi pratar om börsen nu.

Caroline: Ja, svenska börsen.

Jan: Så att säga att det är 90 procents sannolikhet för 7 till 8 procents avkastning de kommande tio åren, det är ganska högt. Du ser väldigt...

Caroline: det känns som att det går dåligt för Sverige

Caroline: Nej, men det är så svårt för mig att fatta hur den förväntade avkastningen kan vara så hög. Jag kan inte det här området, med nationalekonomi och sådana saker, men det känns som att det går dåligt för Sverige. Och så blandas det in i mitt huvud att då kommer det heller inte bli bra på börsen. Förstår du?

Jan: Ja, jag fattar. Men återigen...

Caroline: Men det blandar vi inte in?

Jan: Nej, men jag tror att... Återigen, det är därför jag tjatar, tänk hellre på det utifrån riskpremiehållet. Är ni med? Du säger så här, det är dåligt, det går dåligt för Sverige, dålig krona, dåliga företag. Då borde ju avkastningen vara lägre, eller hur? Det är det du argumenterar för.

Caroline: Ja. Ja. Ja, och så vet jag inte var det kom ifrån, men ja, vi säger det.

Jan: Ja, men du säger så här, nej men det låter ju högt. Det sa du till mig här precis.

Caroline: Ja, ja, ja, men absolut.

Jan: Så då måste du ju tycka att det borde vara lägre, vilket är fullt rimligt. Men om det vore lägre, varför skulle någon ha pengar i aktier och inte sätta dem i räntor? Du får en högre avkastning till en lägre risk.

Caroline: Ja, ja, men kan det inte vara så att folk vill göra det då?

Jan: Jo, precis. Och vad händer då? Då sjunker priset på aktier.

Caroline: Ja.

Jan: Och vad händer när priset på aktier sjunker? Då vill man gå in där och göra sig en macka. Då ökar den framtida förväntade avkastningen.

Caroline: Ja, det gör den.

Vad hände 2022?

Jan: Ja, och vad var det som hände 2022?

Caroline: Ja, den svenska börsen föll ganska kraftigt.

Jan: Och i och med att den svenska börsen föll, så ökar den framtida förväntade avkastningen. Precis på samma sätt som när börsen har gått superbra, då är den framtida förväntade avkastningen lägre.

Man kan nästan tänka på det som att börsen har en summa avkastning som ska ges bort till investerarna. Om investerarna tar ut jättemycket avkastning på kort tid, då är det mindre avkastning att dela ut de kommande åren.

Om investerarna får panik och tänker, jag vill inte ha någon avkastning det här året, ja, då sparas den avkastningen för investerarna till framtida år.

Caroline: Jag hade fått underkänt på Handels. Det känns som att du gör det så enkelt.

Jan: Ja, vi kan prata om det här matematiskt, men det är ingen poäng. Det är samma resonemang.

Caroline: Men jag förstår inte riktigt vad det är. Men vet du vad, du förklarade jättebra. Det gör du. Jag bara såg vad som håller på här nu för mig. Det är att jag känner en oro för Sverige, så är det nog. Jag känner en oro för Sverige, och sen när du säger att när folk drar sig ur aktiemarknaden, då faller priset på aktier och då vill folk gå in igen.

Jan: Ja, så kan det vara.

Caroline: Men det kan också vara så att folk inte vill gå in. Du vet det här beteendet, bland småsparare i alla fall, när man inte vill gå in för, nej, nu har allting fallit, vad jobbigt, jag drar mig ur och så där. Så kan det väl hålla på ett tag. Jag vet inte hur länge.

Jan: Ja, så brukar det hända.

Trenden 2023: sälja svenskt, köpa globalt

Caroline: Och så brukar jag...

Jan: Alltså, jag läser så mycket så att ibland bara tänker jag, jag läser någonting och så tänker jag, det här var intressant, men sen tänker jag inte mer på det, och sen dyker det upp nu. Och sen vet jag inte vad källan var. Men jag tyckte mig läsa häromveckan att trenden nu under 2023 är att många sparare har sålt svenska fonder och aktier för att de har gått dåligt, och så har de köpt globala indexfonder.

Caroline: Ja.

Jan: Och det är ju det vi brukar rekommendera. Det är det som långsiktigt fortfarande är bäst, så det är inte fel. Men om man tittar med ett lite kortare perspektiv på de här grejerna, så är det inte helt logiskt. För då betyder det att vi säljer det som är billigt, som vi förmodligen har köpt dyrt. Så vi har köpt dyrt, sålt billigt, och sen flyttar vi pengar till en global indexfond. Och en global indexfond just nu är ju så här 70 procent dollar. Så vad är det vi gör? Vi köper ganska dyra amerikanska aktier som har gått bra, vi köper dem för en ganska dyr dollar, en dollar som aldrig varit dyrare. Så det är klassiskt, det gör ju småspararen fel igen i de här situationerna.

Jag tror också att det var Henning på Börslabbet som pratade om att i förhållandet mellan värdet på den svenska börsen och den amerikanska börsen, det har inte varit på många decennier som det var en så stor prisskillnad. Den amerikanska börsen var upp emot, jag tror han sa 60 procent. Jag tror han sa att han skulle skriva en artikel om det nu i september någon gång, så man får vänta på hans artikel, och då kan man lägga den i forumet.

Ska vi sälja globalt och köpa Stockholmsbörsen?

Caroline: Betyder det här nu att du och jag och alla andra som har sparat i Lysa till exempel, eller har globalt, att vi ska sälja det och köpa Stockholmsbörsen?

Jan: Nej, det innebär det inte. Jag vill bara vara supertydlig med det. Däremot kan det innebära att man inte behöver vara arg på Lysa för att de har 20 procents exponering mot Sverige. För i det här fallet är det positivt.

Caroline: Ska man tajma marknaden på det här?

Jan: Nej. Och vad gör vi själva? Vi har behållit alla våra pengar på Lysa. Vi har behållit våra pengar i indexfonder. Däremot har vi till exempel styrt om nytt sparande till Sverige. Och vi har också styrt om en viss del, att i stället för att ta aktierisk har vi tagit ränterisk. Till exempel, efter avsnittet vi hade med Captor, att titta på till exempel high yield-fonder, högräntefonder.

Så nej, du, sitt still i båten. Har du en bra båt, sitt still i båten. Det gäller fortfarande.

Jag vill bara visa nyanserna. Att köpa en global indexfond, att spara i Lysa, det är de där 80 procent rätt, 90 procent rätt. Vill man hålla på med sin lekhink, ja, då har Stockholmsbörsen en hög förväntad avkastning.

Globala börsen har lägre förväntad avkastning just nu

Jan: Och sätter vi samma värderingsmodell som vi använder på svenska börsen på den globala börsen, så har den globala börsen de kommande åren lägre förväntad avkastning, just nu 2023, än vad den svenska har. Den globala börsen ligger på kanske 3,5 till 4,5, 5 procent realt. Och sannolikheten är kanske runt 20 procent för 5 procents real avkastning de kommande tio åren, jämfört med 90 procents sannolikhet för den svenska börsen.

Caroline: Ja. Okej. Ja.

Jan: Så vi ska gå vidare, men jag vill bara...

Caroline: Du bara skrattar åt mig.

Jan: Ja, vi ska gå vidare naturligtvis.

Caroline: Ja, men varför skrattar du åt mig?

Jan: Ja, men jag skrattar inte åt dig, jag skrattar åt att vi behövde gå in på det här. Jag vet inte ifall det kan uppskattas på något plan av våra lyssnare. Eller så var det bara jobbigt.

Caroline: Ja, men vi får se.

Varför vi behövde prata om förväntad avkastning

Jan: Men återigen, det är inte som att vi plötsligt gjort ett avsnitt om Stockholmsbörsens förväntade avkastning, vad handlar det här om? Jo, det här handlar om att om jag ska ta det här beslutet, amortera eller investera, så behöver jag veta vad som ligger i den andra vågskålen. Och det vi pratar om nu är vad investeringsvågskålen är. För det jag kommer att investera i är ju indexfonder.

Globalt, om jag investerar globalt, då kan jag räkna kanske 6 till 7 procents avkastning. Pratar vi Stockholmsbörsen, så kanske jag pratar 8 till 10, eller 8 till 12 procents avkastning. Så det här var väl ett väldigt omständligt sätt att säga att även om räntan på bolånen har ökat, så har den förväntade avkastningen på investeringar också ökat. Det är inte att bolånen har ökat och sen är den förväntade avkastningen på investeringar densamma, utan det hänger ihop.

Caroline: Bra.

Ett enkelt räkneexempel på 100 000 kr

Jan: Så om vi tar bara ett enkelt exempel. Säg att jag kan spara, nu gör jag beräkningar på 100 000 kr. Det motsvarar nästan ett månadssparande på 8 000 kr i månaden. Det är jättehögt. Men grejen är att räknar man på 100 000 kr, så är det väldigt lätt att säga, ja, men jag sparar 800 kr i månaden, för då är det bara att ta en tiondel. Så exemplet är gjort för att det ska vara enkelt att applicera, inte för att det är ett realistiskt exempel för de flesta.

Caroline: Okej.

Jan: Så om jag har ett lån och kan månadsspara de här 8 000 kr, det vill säga 100 000 kr om året. Om jag har 4,5 procents ränta, så betyder det att de här 100 000 kr i amortering sparar mig 4 500 kr som jag inte behöver betala i ränta nästa år.

Caroline: Ja. Okej.

Jan: Men sen är det så att i Sverige har vi ränteavdrag på 30 procent upp till en total räntekostnad på 100 000 kr, så de flesta kan räkna av 30 procent. Så då är det egentligen inte 4 500 kr som pengarna jobbar för, utan egentligen typ 3 000 kr. Okej?

Caroline: Ja.

Jan: Så att amortera 100 000 kr på årsbasis på 4,5 procents ränta ger pengarna en lön på 3 000 kr ungefär. Det är vinsten. Det är alternativ A.

Alternativ B: investera pengarna

Jan: Om jag i stället investerar pengarna, då har jag den här osäkerheten, jag behöver den här långa tidshorisonten, och säg att vi räknar på 8 procent. Då betyder det att 100 000 kr investerat, väldigt förenklat, kommer ge mig 8 000 kr i avkastning. Sen behöver jag mentalt dra ifrån de där 3 000 kr som går till räntan, för det är kostnaden för att ha kvar lånet. Det är priset på pengarna. Så då har jag ett netto på 5 000 kr.

Sen behöver jag också ta hänsyn till skatten, för jag betalar en skatt för den vinsten. Jag har räknat på en statslåneränta som den ligger på i dagsläget på 2,8 procent, så det är rimligt att anta att skatten på ISK nästa år hamnar på ungefär 1 procent. Jag tror att den just nu ligger på 0,4, så den kommer bli mer än dubbelt så hög. Så vi drar ifrån en tusenlapp till, vilket betyder att jag egentligen har 4 000 kr mer genom investeringsalternativet.

Men det låter ju så här, 3 000 kr, 4 000 kr, då kan jag lika gärna välja vilket som. Men vad vi måste tänka, återigen, det här är inte ett beslut för ett enskilt år. Jag måste tänka ränta på ränta.

Ränta på ränta gör skillnaden

Jan: I det första fallet, där jag har amorterat, där får jag väldigt lite ränta på ränta. Jag får något lägre ränta på det totala lånet, som jag kan använda för att amortera lite mer nästa år, alltså den här skuldsnöbollen vi pratade om, att jag hela tiden, när räntan minskar, kan använda den besparingen för att betala av lite mer nästa år. Medan i det andra fallet får jag en klassisk ränta på ränta-effekt på de pengar jag har över.

Jag har ritat upp det, så man kan gå in på forumet och kolla den grafen. Då kan man säga att de första åren gör det ganska liten skillnad om den förväntade avkastningen är 8 procent och räntan ligger på 4,5 procent. Det är ganska hugget som stucket. Men ränta på ränta är som alltid: det går väldigt långsamt i början, men det blir väldigt stor skillnad i slutet. De första tio åren är det nästan ingen skillnad.

Men om vi har ett lån på två miljoner kronor, som är en ganska vanlig storlek på bolån, och jag har investeringsalternativet, så kommer jag vara skuldfri på 20 år. Tar jag amorteringsspåret, ja, då kan man bli skuldfri på 28 år. Så jag kan tänka i termer av år: hur mycket snabbare skulle jag kunna vara skuldfri? Och det blir ganska logiskt att om jag har pengar som jobbar ihop nya pengar, så borde det gå snabbare att betala av lånet än om jag ska göra allting själv.

Siffrorna efter 10 och 20 år

Jan: I lite siffror kan man säga så här. Efter tio år, vid amorteringsscenariot, ja, då har du ett eget kapital... förlåt, tvärtom. Jag har ett värde vid amortering, alltså har jag 1 440 000 kr kvar på lånet om jag amorterar, men om jag investerar så har jag 1 400 000 kr kvar. Så det går lite snabbare, men det skiljer bara 40 000 kr.

Men efter 20 år, då har jag 720 000 kr kvar på lånet, medan om jag har investerat, då har jag bara 425 000 kr kvar i lån. Det vill säga, jag investerar pengarna, och sen det sista året, när vi jämför, tar jag alla pengarna jag har investerat och betalar av lånet.

Caroline: Ja, jag fattar. Men vad har du räknat med i lånet? Har du räknat med att man har ränta på det, så att det blir större, om man inte amorterar?

Jan: Nej, jag har gjort två beräkningar. I det ena fallet har jag räknat så här: jag tar mitt månadssparande och så amorterar jag. Och sen, pengarna jag sparar på att ha ett lägre lån, eftersom jag får lägre ränta nästa år, dem tar jag också och amorterar. Så jag får den här snöbollen. Jag amorterar mycket mer det sista året än det första året, eftersom jag betalar lägre ränta det sista året, då finns det mer pengar till att amortera.

I det andra exemplet, investerare-exemplet, då räknar jag med att jag får en avkastning. Jag drar ifrån skatten, jag drar ifrån kostnaden för lånet, så att det blir en rättvis jämförelse. Och sen tar jag hänsyn till ränteavdraget i båda situationerna också.

Procenten gör jättestor skillnad

Jan: Så vad man kan säga, återigen, på kort sikt spelar det nästan ingen roll vilket beslut man fattar. Men på lång sikt kommer ränta på ränta-effekten igång och det gör stor skillnad. Och precis som vanligt, procenten gör jättestor skillnad.

Om jag bara amorterar, säger att jag inte gör någon investering, jag får ingen hjälp av mina pengar, utan kör bara amortering, då tog det 28 år i det här fallet att bli av med hela lånet. Vid 8 procents avkastning tog det 23 år, alltså fem år kortare. Om jag hade 10 procents avkastning, då tog det typ 19 år. Så 1 eller 2 procents avkastning, som vanligt, spelar stor roll.

Jag har inte gjort någon sån här superbra snurra som är helt idiotsäker, men jag kan lägga ut en länk till den här Google Sheets-filen, så kan man kolla hur jag har räknat.

Caroline: Och du har satt ihop den själv för att få ihop det här?

Jan: Eftersom jag nu också själv försöker räkna på en grej som ska komma i ett kommande avsnitt, så tänkte jag, fan vad det är jobbigt med alla de här kostnaderna man ska räkna med. Och så kommer den inte det året, utan den kommer ett annat. Jag vet inte, jag har inte sett det, kanske finns det någon räknare som är jättebra på nätet. Men det är återigen en sån grej som säkert någon i forumet kan hjälpa till med.

Vill man ens hålla på med amorteringen?

Caroline: Då känns det också, när du lägger fram det här, som att man kanske inte vill hålla på med amorteringen då. Förutsatt att man tycker att det är okej med kassaflödet man har i vardagen.

Jan: Ja, vi kommer till det. Och i det här exemplet räknade jag faktiskt på ett månadssparande på 4 000 kr när vi tog de sista exemplen. Så skitsamma, det är alltid svårt att ge ett räkneexempel på podd. Kolla, beräkningarna kommer finnas i forumet eller i länken, och jag lägger ut den här Excel-filen eller Google Sheets-filen, så får man kolla på det.

Men poängen att ta med sig är, för det första, att man kan tänka på det i form av år. Det är ett schysst sätt att jämföra. Man behöver ta hänsyn till ränteavdrag, och man behöver också tänka på att det blir liten skillnad i början, för ränta på ränta-effekten, det är den som funkar även i det här fallet. Och att man måste tänka på det på 10 års sparhorisont. Du kan inte ta det här beslutet på en 12 månaders sparhorisont. Det är för kort för att det ska bli någon skillnad, det är för kort för risken, och så vidare.

Och nu har vi pratat om det som att jag tar mitt månadssparande, men resonemanget är faktiskt samma även om jag har en engångsinvestering. Att jag fick ett arv på 500 000 kr, eller jag säljer av mina aktier och amorterar 500 000 kr. Det blir samma effekt.

Kvider du inombords?

Caroline: Men gud, när du säger så, att man kan ta kanske ett arv på 500 000 kr och amortera av. Är det inte så att du kvider lite grann inombords, fast att det hade varit bättre att sätta dem i en investering?

Jan: Nej, men så här, om jag ska sammanfatta det matematiskt, så ska det alltid över en 10-årig sparhorisont vara bättre att investera, det ska ge dig mer pengar eftersom du bär mer risk. Det är den enkla logiken.

Finns det 10-årsperioder då börsen har gått sämre än räntor? Ja, jag tror att senast vi hade en sån 10-årsperiod var typ 1929 till 1939. Men alla 10-årsperioder sedan andra världskriget har i Sverige varit positiva. Så återigen, osäkerheten är priset du betalar för att få avkastningen. Om det inte vore någon osäkerhet, om det inte vore någon risk, så vore det ingen avkastning. Så återigen måste vi hela tiden...

Caroline: Jag förstår det, men jag frågade dig personligen. Känns det inte sexigare att sätta det i någon investering än att lägga det i amortering?

Jan: Jo, om målet är vinstmaximering.

Det emotionella perspektivet: moraliskt rätt att vara skuldfri

Jan: Men om vi kollar på det känslomässiga perspektivet, då kan man... det var någon som skrev, vi har haft en del sådana här diskussioner på forumet, jag tror det var Harvest som skrev, det är moraliskt rätt att vara skuldfri.

Caroline: Ja, jag förstår att det kan vara ett mål för vissa.

Jan: Ja, och pratar vi i Sverige, klassikern, den som är satt i skuld är inte fri. Så det är absolut ett emotionellt värde i att vara skuldfri. Det är flera i forumet som har skrivit, åh, nu har jag betalat av det sista på mitt bolån, eller nu har jag varit skuldfri de senaste åren. Och de beskriver det som en oerhörd lättnad. Jag vet inte, jag tror aldrig jag har varit skuldfri sedan jag var 18, så jag kan inte riktigt relatera till den känslan.

Caroline: Nej, men det är jätteintressant.

Jan: Så det kan absolut trumfa att få mer pengar. Och det är då vi kommer in på den här frågan: behöver jag vinstmaximera? Behöver jag bära risken? Förstår du?

Caroline: Jag fattar.

Jan: Att nej, jag kanske har vunnit det ekonomiska spelet, eller jag är på väg att vinna det. Varför bära med sig hela den här stressen nu? Tänk så mycket konversationer det är i samhället just nu. Vad ska Riksbanken göra? Ska de höja räntan? Vissa är helt utcheckade. Jag bryr mig inte, jag är helt utcheckad.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Men du är ju så happy happy, go lucky.

Caroline: Jo, men det är också för att jag bara tänker att jag sätter dem på Lysa.

Jan: Jo, jo, precis. Men du har ju mindre pengar att sätta på Lysa.

Caroline: Jag förstår det, men jag bryr mig inte om det.

Jan: Ja. Jo, jo, absolut.

Mental bokföring: lättare att unna sig

Jan: Men det finns också andra effekter av det här som jag har tänkt på. Jag brukar säga så här: ska man vinstmaximera, överamortera inte, utan följ amorteringskravet. Vi har överamorterat på sistone. Och jag kommer ihåg att jag överamorterade här om året när räntan fortfarande var låg. För jag insåg så här: om jag har 100 000 kr på Lysa, så kommer jag inte ta ut 100 000 kr från Lysa och använda dem för att vi ska åka på semester.

Caroline: Nej.

Jan: Om jag däremot tar 100 000 kr och betalar av räntan, vilket gör att jag kommer ha 4 500 kr mer, då kan jag absolut använda de 4 500 kr för att ta en spa-weekend. Men jag kommer inte använda 4 500 kr från Lysa för att åka på spa.

Caroline: Nej.

Jan: Så på det sättet, och det här är bara mental bokföring, är det lättare att använda pengar som finns på kontot till följd av en lägre räntebetalning, än vad det är att behålla pengarna på Lysa, eller i vilket annat sparande som helst, och sen ta ut dem för att åka på en spa-weekend.

Och utifrån det här avsnittet vi hade med sparfällan här om veckan, att tänk om det är så att vi kanske borde unna oss mer, eller använda våra pengar för att göra livet rikare. Jag tror att det är lättare att använda pengar för att göra livet rikare genom att amortera och få mer pengar över i slutet av månaden, än att ha mindre pengar över i slutet av månaden men att balansräkningen växer. Förstår du?

När räntan dubblades

Caroline: Nej, men vi har ju gjort som du ville, amortera.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Men det enda som var sugigt var ju sen, sen dubblades ju räntan. Så de där pengarna som jag såg skulle bli över på kontot i slutet av månaden, de blev ju inte över.

Jan: Jo, men vi har ju ändå varit glada över att vi inte fick ännu mindre över på kontot.

Caroline: Ja, fast åter, nu trillar du i fällan igen. Mindre, ja, fast det hade blivit mer pengar.

Jan: Jo, det hade blivit mer pengar, men de pengarna, det är som mental bokföring, som du sa.

Caroline: Ja, för de hade vi inte använt.

Jan: Nej, vi hade inte använt dem.

Caroline: För att åka på spa.

Jan: Så det är en sån här aspekt på det också.

Upplevd tid kontra fysisk tid

Jan: En annan aspekt är upplevelse i tid. Det är lätt att prata om det, lätt att titta på en graf på tio år, och så tänker jag, ja, men det där går fort. Men förra året, när börsen gick ner, då kändes ju tolv månader som en evighet. Jag menar, det kändes som decennier. Så det finns fysisk tid, och så finns det den här beteendemässiga tiden. Och att leva i den beteendemässiga tiden, då är tio år en evighet. Så det är också en aspekt man behöver titta på, tänker jag.

Och pengar som jag amorterar, där ser jag resultatet direkt. Redan nästa månad kommer jag få mer pengar över. Medan investerar jag pengarna, ja, även om vi pratar om hög sannolikhet för förväntad avkastning, så kan det gå ner i två år. Och då kommer jag känna mig som en idiot. Varför amorterade jag inte bara i stället?

Caroline: Men är du då inne och tittar på Lysa och ser hur det går ner? Eller var är det du ser att det går ner?

Jan: Ja, men är man hyfsat ekonomiintresserad, så har man väl en känsla för det. Du hade ju ändå en känsla för att det gick dåligt för Sverige, trots att du inte är inloggad.

Caroline: Det är ju för fan inte ens för att jag är inne på Lysa och tittar på hur det går ner där. Det är för att jag är inne på Svenska Dagbladet.

Jan: Ja, och där kommer du väl också, kommer det en börskrasch så lär du ju ha svårt att missa den rubriken.

Caroline bryr sig inte om det momentana

Caroline: Ja, fast grejen är att jag kommer ju inte ens då, inte ens då, Jan, gå in på Lysa och förfäras. Därför att jag bryr mig inte. Jag har ju dem där på lång tid, de pengarna. Så varför ska jag in där och förfära mig och tycka att det är så synd om mig som har lite mindre pengar på Lysa? Jag kommer inte göra det, för jag är så ointresserad av det momentana som händer. Förutom ifall det skulle vara så att det går dåligt för Sverige, och det går sämre för Sverige, och det går ännu sämre för Sverige, då kommer jag märka det på min livskvalitet och livsstil förmodligen. Att jag inte kommer köpa bär på Ica då.

Jan: Ja, men sen är det så här också, Caroline, där är du extrem. Du får ju till och med mejl av Lysa: du har inte loggat in på länge, du borde logga in.

Caroline: Jo, för att de måste skicka sådana enligt lagen.

Jan: Ja. Sen finns det också, vi hade ett samtal i chatten i forumet i lördags som var så här: ja, idag är det lördag, kan de inte uppdatera fondkurserna även på helgen så att man har något att göra? Du vet, det är folk som loggar in även på helgen. Nämner inga namn, AC72.

Caroline: Ja, alltså, där finns det väl andra anledningar att hålla på och logga in.

Jan: Ja, men för att man har det som ett intresse.

Caroline: Man har det som ett intresse, ja. Man har andra hobbyer.

Jan: Ja, exakt.

Risken för ånger

Jan: Men i alla fall, utifrån det emotionella perspektivet, så finns det en risk att man ångrar sig. Och den ångern kan få en att känna emotionell stress. Därför tycker jag att man bör ta hänsyn till det i det här beslutet, amortera eller investera. Inte bara gå så här: nu gör jag matematiskt statistiskt rätt, jag ska vinstmaximera, jag investerar. Och sen träffar skiten fläkten. Och så är jag så här, nej, jag skulle inte lyssnat på dem, vilka muppar.

Jag kan säga så här, jag är mycket hellre i stället...

Caroline: Det är oansvarigt. Skylla på någon annan, sorry.

Jan: Ja, fast jag är ju hellre så här. Vi fick ett roligt mejl häromveckan som var så här: ja, jag började spara 2019 och jag lyssnade inte på er först, för ni verkar så tråkiga och ni var inte lika flashiga som andra. Men sen 2022 lyssnade jag på er och bytte till indexfonder, det blev mycket bättre, och du vet, mina enskilda innehav hade gått ner med 90 procent. Men det var också så att han eller hon faktiskt hade hållit med om principen som vi pratade om.

Caroline: Ja, ja, ja.

Jan: Under tiden som det ändå var det här flashiga som gällde då.

Caroline: Ja, ja, precis. Ja, men bra.

Fyra frågor att ställa sig

Jan: Så om vi hoppar tillbaka, det finns ett emotionellt perspektiv, och jag tror egentligen att det kommer ner till fyra stycken frågor. Det kommer ner till så här: vilket alternativ ger bäst avkastning? Vad är risken och osäkerheten i det här antagandet kring min förväntade avkastning? Och här är ju risken att jag vill ha mycket tid på det. Vad är den förväntade avkastningen på till exempel Stockholmsbörsen eller globala börsen?

Sen fråga nummer tre: hur förhåller jag mig känslomässigt till de här två alternativen? Hur viktigt är det för mig att vara skuldfri? Hur förhåller jag mig till osäkerheten? Kommer jag känna en ekonomisk stress kring det? Hur förhåller jag mig till tidsaspekten? Har jag tiden?

Och sen naturligtvis, hur förhåller sig det här till min ekonomiska plan? Jag behöver titta så här: har jag vunnit spelet? Ja, men sluta då spela och amortera. Har du de pengar du behöver i livet, varför ska du sitta med ett lån? Men är du ung och till exempel i den här get rich-fasen, alltså uppbyggnadsfasen av ditt kapital, då är det ganska smart att använda hävstång, vara belånad och bygga kapital. Och det är ju det här som blir att hitta balansen, i de här fyra frågorna.

Caroline: mitt liv var enklare innan

Jan: Du ser, har du checkat ut?

Caroline: Nej, jag har inte checkat ut, men det är som att jag förstår att det finns väldigt mycket oro kring, gör jag rätt eller gör jag fel, hur ska jag tänka och sånt där? Nu är du ju den som gör det tänkandet åt oss, och då är jag ju aldrig där.

Jan: Nej.

Caroline: Nej, så är det ju. Och så sitter jag här och bara, hmm, vad intressant att man kan vara där.

Jan: Precis så här, mitt liv var mycket enklare när jag inte visste att det var så här många frågor eller aspekter att resonera kring.

Caroline: Nej, men grejen är den, Jan, att vi bestämde tillsammans att vi skulle köpa hus, och bo nära skolan och förskolan och så. Vårt liv är ju jättebra för att vi bor i det här huset. Men vi hade ju diskussionen innan vi köpte hus. Ska vi inte bara investera våra pengar?

Jan: Ja.

Caroline: Kommer du ihåg det?

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Ja. Och jag återkommer ibland till den och funderar på hur mycket pengar vi hade haft nu. Vi ska inte räkna på det och sånt där. Men nu sitter vi här i stället och funderar över om vi ska amortera eller investera.

Har vi blivit rika eller fattiga av huset?

Jan: Men återigen, jag tror, sorg älskling, men jag tror att du är ute och reser. Gör den matten. Vi ska ha ett framtida avsnitt där vi ska prata om livstidsinkomst och sparande och sånt där. Livscykeln, till och med livscykeln. Gör den räkningen på: har vi blivit rika eller fattiga av att bo i huset? Absolut ska jag göra den räkningen. Och jag tror redan nu att vi har blivit fattigare av det.

Caroline: Ja, okej. Bra.

Jan: För det handlar inte om att huset har gått upp så mycket i värde och bla bla bla, så och så många miljoner, absolut.

Caroline: Nej, sorry Jan.

Jan: Då kan vi säga så här, då slår vi ett vad här i direktsändning.

Caroline: Nej, vi kommer inte slå något vad.

Jan: För du vet att du kommer få rätt.

Caroline: Ja, det är klart jag vet. Nu var jag så här dryg.

Jan: Nej, men älskling, räkna på det. Det här är en sån här grej, alltså, det är så lätt. Vår hjärna är gjord för att överleva, inte för att vi ska vara lyckliga eller för att vi ska göra statistiska, matematiska beräkningar. Vi räknar på det, för jag är ganska säker på att vi har tjänat på att bo i huset. Inte för att det var målet eller så.

Caroline: Nej, det var inte målet.

Jan: Men låt oss räkna på det.

Caroline: Vilken tidsaspekt pratar vi om i det? De här sex åren vi har bott här. Det är ganska kort tid.

Hävstången i att bo i ett hus

Jan: Ja, för det vi kommer in på hänger ihop med dagens avsnitt, för det handlar om den här hävstången. Vad du får genom att bo i ett hus är att du får tillgång till en enorm hävstång i din ekonomi, som vi annars inte använder. Och detta är en...

Caroline: Vad är det för hävstång?

Jan: Ja, men om vi hoppar till det här. De flesta människor, nu kommer vi prata om humankapital. Det här pratar vi om i avsnitt 87, 253 och 270, med framför allt professor Paolo Sodini. Alla människor har en summa av alla framtida löner man kommer tjäna i framtiden, baserat på den kompetens, den erfarenhet, den färdighet man har. Så kan man sätta ett värde på det. Okej? Och det här är ett resonemang som typ ingen gör. Så det här är överkurs, det kan till och med vara att du inte håller med. Författarna som skrev om det här första gången fick hatmejl från folk. Men bara som ett tankespjärn.

Det betyder till exempel att jag, en genomsnittlig svensk som är 42 år gammal och tjänar medel- eller snittlön i Sverige på 37 000 kr i månaden, har då ett värde i mitt humankapital på ungefär 8 miljoner kronor. Det kan man räkna fram. Det är alltså värdet på alla framtida inkomster för den personen tills den går i pension. Är du med?

Caroline: Bra.

Sätt riskerna i relation till humankapitalet

Jan: Så säg att en person ska ha till exempel 50/50. Jag vill inte ta så mycket risk i mina investeringar, så jag tar 50/50, jag investerar 50 procent i aktier och 50 procent i räntor. Och så investerar den personen 100 000 kr. Då har de investerat 50 000 kr i aktier.

Man kan till och med argumentera för: säg att jag tar jättemycket risk, jag tar alla pengarna i aktier, 100 000 kr i aktier. Alla mina besparingar, ingen buffert, ingenting, 100 000 kr i aktier. Då skulle de flesta säga att den personen har jättehög risk. Till och med om personen skulle vara wild and crazy och säga, vet du vad, jag lånar ytterligare 100 000 kr, så jag har 200 000 kr i aktier. Då skulle ganska många säga att den personen tar en hög risk.

Caroline: Ja.

Jan: Men sätt de 200 000 kr i relation till de 8 miljonerna, som är humankapitalet, då är 100 000 kr knappt, det är lite mer än 1 procent. 200 000 kr är typ 2 procent. Är du med? Så då säger man, okej, men titta, den här personen, om man zoomar ut, har jättelåg risk. Och det här är det som kallas för livscykelinvesteringar. Det var Nobelpristagare som hade det här resonemanget först. Det finns en bok från 2010 som vi ska göra ett avsnitt på.

En person med högt humankapital bör vara belånad

Jan: Det betyder att, för att vi ska kunna ha en bra framtid, till exempel bra pension, så att du kan unna dig guldkant, då kan jag unna mig att använda lån. Jag skulle till och med kunna belåna den där hundratusinglappen åtta gånger, till 800 000 kr, och ha i aktier, för jag har fortfarande mindre än 10 procent av mitt totala värde. Hänger du med?

Caroline: Ja, jag hänger med.

Jan: Så återigen, vad är det jag argumenterar för här? Jo, jag argumenterar för att en person med högt humankapital, det vill säga en person som har mycket framtida inkomster, vilket ofta hänger ihop med ålder, borde vara belånad. Varför pratar man inte om det här i vanliga fall, att en person med högt humankapital borde vara belånad? Jo, för att de flesta är belånade via sin bostad. Okej?

Och grejen är att vi har en ganska sned syn på lån rent generellt. Vi säger så här, den som är satt i skuld är icke fri, och lån är dåligt, och att belåna aktier, det är wild and crazy. Men vi har inga problem med att belåna vårt boende åtta gånger. Det vill säga att köpa en bostadsrätt för en miljon med 150 000 kr och låna 850 000 kr. Det är ganska normalt. Men att ha 150 000 kr och låna 30 000 kr till aktier, ja, det är wild and crazy.

Riksbankens PM från 2014

Jan: Och det här är ett ganska känslolöst argument. Alltså, nu tittar vi verkligen på det rent matematiskt. Vi pratar om humankapitalet, och många kommer protestera i kommentarerna att humankapitalet inte är verkligt, det är en påhittad summa. Och så är det så här, ja, fast det är på det humankapitalet vi får lån av banken. Så ur bankens perspektiv anser de inte att det är en påhittad summa. Och det enklaste beviset är så här: var 65 år gammal och försök ta ett bolån. Du kommer inte få ett bolån, även om du har ett högt värde i ditt hus, för att ditt humankapital är väldigt lågt. Alltså, summan av dina framtida inkomster är låg.

Och det roliga är att 27 januari 2014 släppte Riksbanken ett PM som hette "Riksbankens PM om hushållens skuldsättning". På sidan 3 i det kan du läsa vad de skriver:

Resultaten visar att det för i stort sett alla hushåll sannolikt är optimalt att belåna sin bostad maximalt upp till bolånetaket, för att sedan investera den resterande delen av förmögenheten i aktiefonder eller i långa räntefonder.

Caroline: Ja.

Det matematiska går tvärtemot det emotionella

Jan: Varför säger de det här? Jo, för att tittar man på det utifrån ett livscykelperspektiv, utifrån det här matematiska, de tittar ju bara på det utifrån ett matematiskt perspektiv, då är det här ett matematiskt statistiskt bet, en satsning där du har oddsen på din sida. Men det går tvärtemot det emotionella, där vi har, det är moraliskt rätt att vara utan lån.

Tittar vi på det utifrån ett livscykelinvesteringsperspektiv, utifrån ett matematiskt perspektiv, så är inte amortering, tänk om amortering inte är det smartaste. Och jag tycker det här är fantastiskt.

Caroline: Jo, men det var ju det jag sa innan. Att egentligen, när du visade den här grafen, så borde man ju inte amortera så mycket, utan bara köra på med sin investering. Sen pratade vi om det känslomässiga och sådär. Men nu pratade ju du och jag om att jag undrade hur mycket pengar vi skulle haft om vi i stället hade investerat alla de pengarna vi hade.

Jan: Exakt.

Caroline: Och fått under de här åren, i stället för att sitta i huset och amortera.

Hur vi använde hävstången i huset

Jan: Exakt, Caroline. Men vad var det vi gjorde när vi köpte huset?

Caroline: Ja, vi har belånat oss.

Jan: Vi har hävstångat något fruktansvärt.

Caroline: Vad? Ja, men risk att jag verkar dum nu.

Jan: Ja.

Caroline: Så undrar jag, hur har vi använt den hävstången?

Jan: Ja, genom att huset, vi köpte huset för typ 7,7 miljoner kronor.

Caroline: Ja, och vi la in, inte 7,7, utan mindre.

Jan: Absolut. Ja, precis. Och sen har ju huset ökat i värde. Trots att bostadspriserna har fallit, så har det ökat, så det är värt mer idag. Det är värt över 10 miljoner.

Jag vet inte, det här är också roligt, kommer ni ihåg att i natt så letade jag efter din telefon?

Caroline: Ja.

Jan: Vill du veta varför jag letade efter din telefon?

Caroline: Du skulle väl göra någonting.

Jan: Ja, jag behövde ditt bank-id.

Caroline: Ja.

Jan: För det var en tråd i forumet om att Skatteverket har skickat ut de nya taxeringsbeskeden. Och du vet vad ett taxeringsvärde är på ett hus?

Caroline: Ja, ungefär vet jag vad det är. Det är att taxeringsvärdet motsvarar 75 procent av det uppskattade marknadsvärdet.

Jan: Ja, på huset. Så det betyder att om man vill veta vad Skatteverket tycker att din bostad är värd, så kan du ta taxeringsvärdet och dividera med 0,75. Okej? Vad tror du att Skatteverket upplever att vårt hus är värt?

Caroline: Kanske 8 till 9 miljoner.

Jan: 11,5 miljoner. Jag vet inte hur de har tänkt där. Okej? Är du med?

Värdeökningen vi inte kunnat investera oss till

Jan: Så vi har haft en värdeökning på 3 till 4 miljoner kronor i vårt hus. De 3 till 4 miljonerna under de här åren hade vi inte kunnat investera oss till utan den här hävstången. Är du med?

Så det jag pratar om här är egentligen inte, nu har jag ju tagit avsnittet i överkurs, men jag har tagit det från att spara eller amortera till egentligen så här, spara, amortera eller belåna. Men att prata om att belåna, att använda hävstång, det är lite kontroversiellt i dagsläget. Det är därför jag säger att vi ska göra ett separat avsnitt. Håll dig till frågan, amortera eller investera. Men börja nysta i, överväga den här tanken: att hävstång, om man har ett högt humankapital, är ett verktyg som är fullt rimligt att använda. Och att det finns matematiska, vetenskapliga belägg för det. Men det är så ointuitivt för oss att de flesta skjuter taggarna ut, inklusive jag själv. Och vi blir lurade, precis som du blev lurad.

Caroline: Men jag känner mig inte lurad. Jag vill veta hur mycket vi har amorterat i så fall, för att jag ska kunna räkna på det här korrekt. Och så kommer jag simulera för mig själv att vi säljer huset, hur mycket vi får då. För jag undrar hur mycket vi får över då.

Jan: Ja, absolut. Jag kan räkna på det här.

En middag, eller korv med bröd?

Caroline: Så kan du kolla.

Jan: Jag gör beräkningarna, för det går säkert fel någonstans.

Caroline: Och vad är insatsen? En middag?

Jan: Nej, det är det verkligen inte. Det är lätt för mig att göra en middag. Det är svårt för dig, och sannolikt kommer jag förlora vadet.

Caroline: Okej. Tack för att du leker med mig. Jag vill bara göra beräkningarna utan att det ska vara någon jävla middag involverad.

Jan: Okej, ja, ja, vi kan göra det. Och jag kommer ju få korv med bröd. Om jag vill, då kommer jag få korv med bröd. Kom igen!

Caroline: Det var bara, ja, vi behöver... att du köper middagen. Jag vill ju i så fall att du ska laga den.

Jan: Okej, jag kan laga middagen. En fin middag.

Caroline: Okej, bra.

Inflation straffar sparande, men gynnar lån

Jan: Och jag ska ta en sista aspekt också innan vi rundar av dagens avsnitt. Det finns ytterligare aspekter på det här. Inflation, som vi har nu, eller har haft en ganska hög inflation, det vill säga att pengar minskar i värde. Har du sparat 100 kr och det är hög inflation, så kommer du kunna köpa mindre för den hundralappen. Du förlorar pengar. Vi brukar prata om inflation som en skatt.

Men återigen, vänd på det. Inflation är superbra för den som har lån.

Caroline: Mm, de urholkas, ja.

Jan: För det urholkar värdet på lånet. Så, och nu är jag jättetydlig, för annars kommer jag få skit för det här: givet att löneökningarna, att mina inkomster ökar mer än inflationen, och jag samtidigt har lån, så är inflation positivt för mig. För det kommer urholka värdet på mitt lån.

Nestor i forumet om 40 år av lån

Jan: Och här kan du läsa en tråd, återigen, det är i forumet det händer. Här har vi Nestor. Nestor är typ 70 plus, jobbat i bank i 40 år. Så när han skriver saker så bör man...

Caroline: Då lyssnar man.

Jan: Ja, men man bör läsa. Så det här är vad han skrev i en tråd:

Min erfarenhet är denna. För cirka 40 år sedan hade jag samma belåning som idag, runt 700 000 kr. Samtidigt har min och min frus inkomster fyrdubblats. Nog sjutton har inflationen betat av mina skulder. Det som var jobbigt på 80-talet är numera lätt som en plätt. Även om räntan skulle fyrdubblas sitter jag säkert. Om jag vill kan jag dessutom lösa lånet eftersom jag har mer sparande än lån. Samtidigt har en hyra för motsvarande bostad dragit iväg rejält, också en viktig aspekt. Jag ger dig rätt i en sak: inflationen kommer alltid före löneökningarna, så du kan möjligen få ett par svettiga år. Sen rullar det bara på, tro mig. Så länge lönerna långsiktigt stiger mer än inflationen är man en vinnare om man har köpt fast egendom med lånade pengar.

Det var fel att köpa huset, trodde jag

Jan: Det är väldigt jobbigt att Nestor säger det här.

Caroline: I alla år, i alla de sex åren, i alla år har jag tänkt att det var fel att köpa huset. Nu kommer detta till dig här live i podden. Jag tänkte att det var fel av oss att köpa huset. Vi skulle bara ha sparat skiten. Det hade varit skitmycket pengar nu.

Jan: Ja, precis. Och sen kan man ju ha en helt annan diskussion: vad skulle vi gjort med de pengarna som vi inte gör idag?

Caroline: Vi skulle bara haft dem.

Jan: Vi skulle bara haft dem, Jan.

Caroline: Ja, men bra.

Jan: Och tack för att du är så autentisk och leker med mig här, Karro. Bra.

Lågt humankapital och svårt att få lån

Jan: Och sen den sista aspekten också, som man kan ta hänsyn till, att om man är äldre och då börjar få ett lågt humankapital. Och återigen, ingen värdering i lågt humankapital, bra eller dåligt. För jag vet också, det var någon som, när vi pratade om det här sist, sa, jag är 65, enligt det här har jag jättelågt humankapital, men jag står på peaken av min erfarenhet och mina färdigheter.

Caroline: Jo, men vi har väl adresserat det argumentet?

Jan: Ja, men exakt. Så humankapital här är ett enkelt, summan av alla diskonterade framtida kassaflöden i ditt liv. Och är du 65 och går i pension, sorry, du har inte så många kvar. Då är det också svårt att få lån. Så ibland kan det också vara värt att ha ett lån, precis som Nestor skriver här, men sen ett man tar i 55-årsåldern. Sen betalar man den optionen, alltså räntan för att få ha det, för att ha till exempel en miljon kronor extra när man går i pension, som annars hade varit inlåst i huset, som man inte kommer åt.

Och det här är fullt reellt. Det är bara att kolla i forumet. Eller det värsta exemplet jag har, jag har tagit det här innan, en kompis föräldrar som har det väldigt privatekonomiskt gott, hade en lägenhet på Strandvägen för typ 40 miljoner kronor som de ägt hela sitt liv. De skulle renovera den för 2 miljoner innan de skulle sälja den. Men de fick inte lånet på 2 miljoner, trots att lägenheten var värd typ 30 miljoner. För, nej, de hade inget jobb. Deras kassaflöde var dåligt, alltså deras humankapital var lågt. Så de kunde inte, utan de fick låna av sina barn.

Vad är det man brukar säga? Att banken ger dig paraplyet när det är sol ute, och sen vill de ha tillbaka det när det regnar.

Så det är den typen av aspekter också att ta hänsyn till, som talar för att man kan ha lån.

Hur vi själva har gjort

Jan: Och slutligen tänker jag så här, hur har vi själva gjort? Ja, vi har naturligtvis gjort både och. Vi har överamorterat, vi har behållit vissa aspekter, där vi till exempel nu inte har amorterat i år, trots att räntan är hög. Och det behöver inte vara så binärt att det är så här, jag måste göra det ena eller det andra.

Caroline: Ja, men sitter du där med de där 4 000 kr och velar...

Jan: Ja, sätt 2 000 kr i ett sparande, sätt 2 000 kr i amortering, eller 500 kr, eller vilket belopp det nu må vara. Och utan att veta någonting om någon annans ekonomi, så brukar jag säga så här: följ amorteringskravet. Det är ett ganska sunt sätt i det här.

Nästa steg och relaterade avsnitt

Jan: Och sen fick vi ju tips om att vi i slutet av avsnitten ska säga vad nästa steg är, eller vilket relaterat avsnitt man kan lyssna på om man vill lyssna vidare.

Så då skulle jag säga så här: nästa steg är alltid, i beskrivningen länkar jag alltid till diskussionen i forumet. Kolla igenom där. Ofta är det så att typ onsdagen efter, vi släpper alltid våra avsnitt på söndagar, på onsdagen brukar det ha varit bra fart. Så skriv en fråga, skriv en kommentar, se vad andra skriver, för där kommer garanterat komma kommentarer på det här idag. Och de bästa kommentarerna är de där jag har fel. För det är där man lär sig att ifrågasätta. Återigen, det här är starten på en diskussion, det är inte facit, som jag sa i början av avsnittet.

Och sen, det är alltid värt att förhandla om räntan, särskilt i dagsläget. Tricket vi har tagit upp i flera år, det här med amortering, be om ett amorteringsunderlag, funkar fortfarande. Det vill säga, om du har rörligt bolån, så skickar du in ett mejl till din bank, jag funderar på att byta bank, skulle jag kunna få ett amorteringsunderlag? Och det är ett papper som den nya, mottagande banken behöver för att flytta ett bolån. Det här kan du göra utan att det kostar dig någonting, eller att du tar någon risk med det.

Amorteringsunderlag och att förhandla räntan

Jan: Och de duktiga bankerna kommer då trigga ett samtal. För de flesta känner inte till amorteringsunderlag, så det är ofta ett tecken på att, shit, den här personen är på väg att flytta, den andra banken har sagt, skaffa ett amorteringsunderlag. De duktiga bankerna, alla gör inte det här, kommer ringa upp och säga, hej, vi har sett att du har begärt ett amorteringsunderlag, funderar du på att byta? Och så kan man säga, ja, men jag skulle vilja få en bättre ränta, men egentligen vill jag stanna kvar, kan ni hjälpa mig? Och har man dessutom gjort lite research för vad man hade kunnat få på en annan bank, så är det väldigt ofta att banken matchar.

Men, ljug inte. Jag brukar säga, man behöver inte säga hela sanningen, men man ska inte ljuga. Man kan hamna i situationer där de säger, nej, men vi kan inte matcha det, byt då. Och sen stannar man kvar, och så bara, okej, jag blev rökt, jag bluffade, okej då. Och återigen, jag fick också något i forumet som var så här, ja, Jan, jag gjorde det här och banken hörde inte av sig, ditt trick funkar inte. Jag bara, nej, det funkar inte överallt. Så då får man ibland bara ringa upp och prata med dem.

Relevanta avsnitt, naturligtvis avsnitt 99 och 263, som egentligen är samma avsnitt. 263 är, tror jag, en ominspelning av avsnitt 99, som handlar om så här, kom igång och börja spara. För när vi pratar här om att investera, så pratar vi absolut inte om någon enskild aktie eller någon spekulation eller alternativ investering. Vi pratar återigen fortfarande om brett, globalt, billigt, regelbundet sparande i indexfonder eller fondrobot.

Det största misstaget: vi tog för låg risk

Jan: Och sen tycker jag alltid de här avsnitten kring humankapital, som vi var inne på, avsnitt 87, 253 eller 270, där vi har professor Paolo Sodini från Handelshögskolan. Det är ett tankespjärn.

Caroline: Ja, men de ger lite perspektiv.

Jan: Ja, och de flesta räknar inte med humankapitalet, man kör någon mental bokföring och så räknar man inte med det. Och jag skulle väl säga så här, det största misstaget i vårt liv, om vi skulle gå på ditt spår, så här maxa kapitalet, är att vi skulle tagit mer risk. Och fortfarande än idag skulle vi bära mer risk, ha mer hävstång till exempel. Men det är där den här balansen med det mentala kommer.

Caroline: Det känslomässiga.

Jan: Det känslomässiga kommer in.

Caroline: Grymt.

Jan: Men där tänker jag att vi rundar av det här lite längre avsnittet. Något som sticker ut för dig idag? Caroline bara sitter här och ler.

Caroline: Det är stort. Kommentera. Det är så, ja.

Jan: Länk finns till forumet, finns i beskrivningen. Tack så mycket, extra stort tack till dig på Patreon, som har gjort det möjligt att vi kan prata en och en halv timme om spara och amortera, som till synes borde vara en enkel fråga. Tack så mycket.