Att investera rätt över hela livet

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Andelen aktier och räntor över livet
2. En audacious bok om pensionsportföljen
3. Don't try this at home
4. Tänk om jag har fel
5. Sån shit can you happen
6. Riskinformation
7. Den klassiska rekommendationen
8. Tio år i aktier per sparhorisont
9. Spara 10 procent eller smootha konsumtionen?
10. Möt Anna, 30 år
11. Hur mycket sparar Anna egentligen?
12. Den mentala bokföringen
13. En halv miljon i dolt kapital
14. Födelsedagsregeln och glide path
15. Helheten gör 100 procent till 50–50
16. Det andra misstaget: framtida inkomster
17. Annas humankapital: 13 miljoner
18. Det framtida sparandet, diskonterat
19. Röster från forumet om humankapital
20. Försäkra humankapitalet
21. Från 100 procent till under 20
22. Paul Samuelson och hävstången
23. 800 000 kr mer i pension
24. En marknad som inte finns
25. Total Dollar Years
26. Tidsdiversifiering
27. Svårt att argumentera mot
28. "Ung" betyder 55 och yngre
29. När vi själva var wild and crazy
30. Vad man faktiskt kan ta med sig
31. Professorskompisarna sågar
32. Tre frågetecken
33. Att förlora 60 procent vid 25 mot vid 65
34. Det centrala misstaget
35. Problemet med konstant fördelning
36. Vissa år väger tyngre
37. Upp till 200 procent när du är ung
38. Börja om med exakt samma strategi
39. Var det dumt att köpa huset?
40. Hävstång på hus mot hävstång på värdepapper
41. Banken och den mörka avgrunden
42. Ur bankens perspektiv är värdepapper bättre
43. Kakburksmetaforen
44. Flytta risken till början
45. Vad man tar med sig
46. De två konkreta värdena
47. JFB:s sammanställning av pensionslösningar
48. Tre gånger så stor skillnad
49. Nästa steg och avrundning
50. Räkna på ditt eget humankapital
51. Tack till dig på Patreon

Andelen aktier och räntor över livet

Jan: Välkommen till Rika Tillsammans. Detta är dagens avsnitt: andelen aktier och räntor över tid. Vi pratar om den här klassiska frågan: hur ska man disponera sina investeringar? Hur ska man fördela dem mellan aktier, räntor och bankkonto egentligen under livet? Det klassiska är att man ska ha mer risk när man är ung, och sen ska man börja trappa ner risken med hjälp av att välja räntor när man blir äldre. Så vi tittar på det utifrån ett lite forskningsakademiskt perspektiv. Naturligtvis tar vi även upp våra klassiska tumregler. Tidsdiversifiering. Vi tittar på den akademiska forskningen som är beskriven i boken "Lifecycle Investing", där man pratar om att diversifiera över tid. Det är ganska naturligt att vi inte lägger alla äggen i samma korg, utan vi sprider ofta ut. Vi säger alltid: köp en indexfond, lägg pengarna i alla bolag, hela världen, alla branscher och alla storlekar. Då introducerar professorerna ett tankesätt: varför inte fundera så även med tidsperioder? Varför inte diversifiera över tid? Så det är dagens avsnitt.

Jan: Varmt välkommen till Rika Tillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här podden heter Caroline och Jan Bolmeson. Varmt välkommen till dagens avsnitt 323, som handlar om hur mycket aktier och räntor man ska ha vid olika faser och olika åldrar i livet. Det är också en diskussion och en liten recension av en bok som heter "Lifecycle Investing", som kom 2011 av två professorer från Yale, varav den ena är juridikprofessor. Så det kändes lite konstigt.

Caroline: Kanske intresserad av ekonomi ändå.

En audacious bok om pensionsportföljen

Jan: Precis. Ian Ayres och Barry Nalebuff, eller vad det nu heter. Deras undertitel var så här: "A new, safe, and audacious way to improve the performance of your retirement portfolio." Det är ju mycket i USA. De har lite annan lösning.

Caroline: Det är bara så roligt att de skriver "a new and audacious". Lite fräck, eller vad ska man säga?

Jan: Kontroversiellt.

Caroline: Ett kontroversiellt sätt att se på din pensionsportfölj. De orden brukar liksom inte vara i samma mening.

Jan: Ja, men de är nördar, de är akademiker. Och det är väl en av grejerna. Om vi ska kolla på syftet med dagens avsnitt, så är detta absolut ett överkursavsnitt. Det är framför allt en introduktion till en akademisk teori som har fått ganska stort genomslag och debatterats mycket. Varför den är lite audacious kommer du nog se eller höra i avsnittet. För det är ganska mycket kontroversiella tankar, men det är ändå substans i dem. Så jag skulle säga att syftet med dagens avsnitt, och nu kommer jag vara jättenoga med det här, är att det är ett tankespjärn. Ett nytt och lite annat perspektiv som kan ge en ökad förståelse. Så detta är mer ett avsnitt av typen: "Jag blir lite klokare, lite smartare, kan argumentera med argument som inte så många andra argumenterar med." Men det är inte så mycket: "Nu går jag och gör något annorlunda i min portfölj."

Caroline: Det kan absolut bli så.

Jan: Det kan bli så, okej. Men det är lite, jag har naturligtvis läst andra recensioner av boken. Två andra oberoende recensioner sa så här: "Don't try this at home, kids." Syftet är verkligen inte att du ska gå ut och göra något konkret.

Caroline: Jag känner mig faktiskt väldigt taggad på det stället.

Don't try this at home

Jan: Ja, vad bra. Och jag ska säga, det går knappt. Det går knappt. Detta är en bra teori. Men framför allt kommer det ge en ökad förståelse, och det kan hjälpa dig att fatta informerade beslut i vissa sådana här val. Hur ska jag till exempel i min pension välja: ska jag välja traditionell försäkring eller ska jag välja aktier, alltså fondförsäkring? Det kommer ge en ökad förståelse, till exempel kring AP7 SÅFA, hur de resonerar. De fick skit för något år sedan av en professor som sa: "De borde inte använda hävstång." Det ger också förståelse för förra avsnittet. Det var ju så jag kom på det här avsnittet. När jag gjorde researchen till det om amortera och investera, så kom jag över den här boken och såg att detta var ett annat sätt att tänka.

Caroline: Det är alltid spännande.

Jan: Och sen blir det också en twist. Vi har ju haft uppe det här med humankapital, som vi kommer gå in på. Det kommer vi också ge en twist på. Så det blir också ett sätt att tänka på helheten kring min ekonomi. Det ger kanske lite mer trygghet. Och naturligtvis, som alltid, ser jag det lite som starten på en diskussion i forumet.

Caroline: Men du sa att den publicerades för typ 12 år sedan. Och då tänker jag, och så sa du att den har fått stort genomslag. Men är det liksom under den här långa tiden? Jag är bara nyfiken. Tar det lång tid? När en bok blir publicerad och har lite kontroversiella tankar, tar det tio år innan det sipprar ut eller landar i Sverige?

Jan: Ja, men jag vet inte. Jag har missat det här tidigare. Anledningen till att jag har följt det är att jag på senare tid börjat lyssna lite på professorer och läsa, och framför allt har jag träffat Jonathan och fikat.

Caroline: Du får säga något mer om Jonathan.

Tänk om jag har fel

Jan: Han kommer i ett par avsnitt. Han är nog en av de mest intelligenta människor jag känner. Och han är så här: tänk om livet handlar om att samla på sig principer som funkar i alla situationer och som är hjälpsamma. En av grejerna vi pratade om var: lura inte dig själv. Och samtidigt är du själv den som är enklast att lura. Och så pratar vi om: tänk om jag har fel. Det är väl ett ganska bra ställe att börja på i sitt liv från tid till annan. Tänk om jag har fel.

Lura inte dig själv. Och samtidigt är du själv den som är enklast att lura.

Jan: Så kom det faktiskt en amerikansk professor, jag tror från Stanford eller Yale, som blev intervjuad i Rational Reminder, en annan podd. Den handlade om hur akademisk teori går ihop med popular advice. Alltså sånt som vi pratar om, hur väl matchas det i forskningen? Då har jag liksom börjat: okej, shit, jag behöver kolla vad som finns i forskningen. Och då är det här en av de teorierna som står väldigt högt utifrån ett forskningsperspektiv. Så att, jag vet, det var inte svar på din fråga, men det var lite bakgrund.

Caroline: Nej, det var inte svar på frågan, men det var ett spännande svar.

Jan: Och sen tror jag att anledningen till att det nog inte fått superstort genomslag är, återigen, att det är kontroversiellt och svårt att implementera praktiskt. Men låt oss komma till det. Vi kör på. Däremot, som jag sa, gillar jag det här med starten på en diskussion i forumet. Forumet är idag där Rika Tillsammans händer, podden och allt. Bara två dagar efter att vi släppte avsnittet om amortera och investera hade vi hundra kommentarer på det avsnittet. Många av dem ger perspektiv som jag själv inte hade tänkt på, eller som jag missat.

Sån shit can you happen

Jan: Och sen var det naturligtvis också att folk tyckte så här: ja, det är så det heter. Alltså, "sån shit can you happen". Det var liksom det värsta exemplet på svengelska i den här podden. "Sån shit can you happen."

Caroline: Ja, så det var lite språkpolis. Jag tror du var inne i något resonemang, så jag bara: "Ja, skitsamma, jag säger ju ingenting." Jag tänkte inte ens på det.

Jan: Sen visade det sig att det kom upp bilder där folk hade gjort tavla av det och sånt.

Caroline: Ja, det bjuder jag på. Men så här, när det är sådana avsnitt vi har gjort, där det är många kommentarer och sådana du inte har tänkt på, är det något vi kan göra med dem?

Jan: Ja, jag tror jag tar upp dem. Och jag tror att en grej jag skulle förtydliga inför avsnittet är det här kring amortering. Om vi ska ta, återigen, Jonathan. Han har en sån här "tillräckligt bra". Om du lägger allt fokus på en enda liten del, så kan det hända att du suboptimerar, för att all energi du lägger på den ena grenen kan göra att de andra delarna i ditt liv inte fungerar eller missköts. Och då säger han så här: "Ja, men vad är tillräckligt bra?" Jag tycker verkligen att tillräckligt bra i frågan om att amortera och investera är: följ amorteringskravet. Och nummer två: just keep buying. Allt det där vi pratar om. Svenska börsen, Stockholmsbörsen, det är jättemycket diskussion kring huruvida det stämmer, om det är marknadstajming eller inte, om jag har ändrat strategi från att säga "köp allt och sitt still i båten" till något annat. Men just keep buying. Köp Lysa eller Opti eller en fondrobot eller en bred passiv global indexfond. Det är fortfarande det som är tillräckligt bra. Man behöver inte göra något annat. Precis som i dagens avsnitt: de här grundläggande rekommendationerna kring sparhorisont, placering och ålder är tillräckligt bra. Så, som sagt, läs gärna diskussionen. Det var mycket prat om det här, till exempel humankapital, som vi ska ta upp också. Så jag kommer att ta upp kommentarer.

Caroline: Ja, vad bra.

Jan: Jag kan säga också att avslutningen i dagens avsnitt bygger på en kommentar från JFB i forumet. Tänk så här: jag kan ha koll på en viss grej, men är vi tusentals människor, som vi är i forumet, då blir det en helt annan grej.

Caroline: Ja, det är som en mastermind.

Jan: Ja, verkligen.

Riskinformation

Caroline: Snyggt.

Jan: Lite riskinfo innan vi hoppar rakt in. Dagens avsnitt är lite "försök inte göra detta hemma", eller var väldigt försiktig. Allt sparande innebär en risk. Man kan förlora hela eller delar av sitt insatta kapital, och den risken blir ännu större med hävstång och belåning. Om det är farligt i vissa avseenden att investera vanligt kapital, så ökar du risken om du investerar med hävstång. Och sen kommer mycket av det vi pratar om idag också vara så här: historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Läs mer på rikatillsammans.se/villkor.

Caroline: Grymt. Ska vi köra då?

Den klassiska rekommendationen

Jan: Så om vi utgår, och det här är basen. Jag ska förtydliga: detta är den klassiska tillräckligt-bra-rekommendationen. Detta är det vi brukar säga. Det är popular advice. Det är lite standard inom finansbranschen. Och då säger man så här: hur mycket risk, alltså hur mycket pengar, ska jag placera i aktieandelen? När jag pratar aktier menar jag aktieindexfond eller fondrobot. Jag pratar inte enskilda aktier. Då säger vi: pengar som ska användas på kort sikt, 0–2 år, 100 % på bankkontot, för börsen kan svänga mycket på kort sikt. Då är risken att du förlorar dina pengar. Och sen brukar vi säga: har du ett långt sparande, 10 år eller mer, 100 % i aktieindexfonder, då kan du bära den risken. Och sen är du någonstans där du inte vet när du ska använda pengarna, 3–9 år. Ja, blanda då aktier och räntor, till exempel 50–50 eller något annat. Och då brukar man relatera till att bankkonto är en typ av ränta. Så bankkonto kan ingå. När vi säger 50 % räntor kan det till exempel vara hälften bankkonto och hälften räntefonder. Men bankkonto är en ränta.

Tio år i aktier per sparhorisont

Jan: Alternativt brukar man ibland säga: ha tio år i aktier per sparhorisont. Så har du tre års sparhorisont, då har du 30 % i aktier. Vilket går i linje med det jag sa tidigare. Och sen är det många, om man googlar eller tittar på klassiska råd i finansbranschen, som säger: ta en faktor någonstans mellan 110 och 100–120 minus din ålder i aktier. Tar vi 120 minus 40, då är det 80. Då ska du ha 80 % aktier när du är 40 år gammal. Det är också en sån klassisk. Sen är det mycket debatt om det ska vara 100, 110 eller 120. Men någonstans där.

Caroline: Det är ändå rätt stor skillnad.

Jan: Ja, det är det väl.

Caroline: Men återigen, beror det på vad man själv vill då?

Jan: Jag tror det beror lite på vem man pratar med. Men poängen är fortfarande: är du yngre, så har du mer tid, och då ska du ta mer risk. Det är väl det som är poängen.

Spara 10 procent eller smootha konsumtionen?

Jan: Och sen är också det klassiska i popular advice att man ska spara 10 % av sina inkomster. Det tar vi en annan gång, för där är också en professor i USA som tycker att 10 % av dina inkomster inte är supersmart. För den akademiska teorin är i stället att använda något som heter konsumtions-smoothing. Det är bättre att du håller din konsumtion konstant. Och sen, efterhand som din lön ökar, sparar du mer. Medan att spara mycket när du inte har pengar och ska bygga upp ditt liv är ganska dumt. Så se det snarare som att man sprider ut sparandet. Vissa perioder kanske du ska spara 25 %, andra perioder 0 %. Eller vissa perioder ska du till och med låna. Så det är återigen lite skillnad. Vad tänker du?

Caroline: Jag tänkte på det. Jag ska inte ta upp ett framtida avsnitt, men jag tittade ju på hur mycket inkomst jag har haft totalt i mitt liv hittills.

Jan: Ja, det kommer ett annat avsnitt.

Caroline: Men sen funderade jag: tänk om jag hade sparat 10 % av min inkomst hela tiden. Det var väldigt svårt att räkna på, eftersom inkomsten varierade så mycket. Men jag håller på med det. Det hade blivit svinmycket pengar, om jag bara hade följt det rådet att spara 10 %.

Jan: Ja, och då har du förmodligen inte ens räknat ränta på ränta på det.

Caroline: Nej, nej, nej. Det är svårt att räkna på.

Jan: Ja, men precis. Det kommer. Jättemycket pengar faktiskt. Vi kommer att prata om det. Råd till en ung människa.

Caroline: Ja, precis.

Möt Anna, 30 år

Jan: Ja, då tror jag att det i det här avsnittet är nästan ännu viktigare. Men bra. Jag tänker så här, här har jag en bild på Anna. Anna är AI-genererad och hon är 30 år gammal. Hon jobbar, hon pluggade färdigt för något år sedan, hon har varit iväg och rest, och nu har hon jobbat. Och hon extraknäcker som modell. Hon är väldigt...

Caroline: Då blir de alltid så snygga, de AI-genererade människorna.

Jan: Ja. Nej, hon extraknäcker inte som modell. Hon har en lön på 40 000 kr innan skatt, så lite högre än snittlönen i Sverige. Hon sparar 2 000 kr i månaden. Hon har även en buffert på 20 000 kr. Och hon funderar på att investera 100 000 kr, som hon fått lite av sina föräldrar och lite som blev kvar av resorna. Men hon känner sig lite osäker och är lite försiktig. Det är inte så många av hennes kompisar som har börjat spara. Kom ihåg, det är bara 50 % av Sveriges befolkning som äger fonder utanför pensionssystemet. Och det är färre än 20 av 100, alltså färre än 20 %, som äger aktier. Så bara för att det är vanligt i vår community att spara, så är det inte vanligt i Sverige. Och det är inte vanligt ännu. Så hur skulle du säga att hon ska placera dem mellan aktier och räntor? Hon väljer en fondrobot, till exempel Lysa, och så ska hon välja var hon ska placera, mellan aktier och räntor. Vad tycker du att hon ska välja?

Caroline: Ja, men hon är ju ung. Så hon ska väl ha rätt mycket aktier. Alltså 90–10.

Jan: 90–10, okej. Ja, bra. Vi kan säga 90–10 eller en hög andel. Jag har till och med tänkt: ja, vi pratade om det, så vi säger 100 %. Vilket många kan tycka: shit, hon har 20 000 kr i buffert och sen har hon allt i aktier. Det finns liksom ingen mellanriskhink i det här fallet.

Hur mycket sparar Anna egentligen?

Caroline: Okej.

Jan: Men så låt oss titta på det här. Och nu inser jag, när jag kollar på min slide, att jag domade mig. Jag skulle säga att hon sparar 4 000 kr i månaden, men det spelar ingen roll.

Caroline: 2 000 eller 4 000?

Jan: Det är 4 000. Jag tänkte 10 procent och så glömde jag att ändra. Så vi säger att hon sparar 4 000 kr och har en lön på 40 000 kr. Det blir 10 % av bruttolönen. 20 000 kr i buffert, 100 000 kr på sin fondrobot. Så hur mycket pengar sparar hon per månad egentligen? Alltså av sitt totala kapital?

Caroline: Ja, men hur mycket sparar hon?

Jan: Beloppet, vad sparar hon per månad?

Caroline: 4 000 kr, sa du. Ja, lite så här. Nu tänker ju alla så här.

Jan: Huggfråga bara.

Caroline: Jag vill kanske veta procent av det totala.

Jan: Nej, jag vill veta i belopp.

Caroline: Ja, 4 000 kr. Är det alla pengar hon sparar? Jag måste titta här nu. Vad är det för något?

Jan: Precis, vad är grejen? Ska jag visa den?

Caroline: Nej. Okej. Ja, men jag vet inte. Hon får ju också en avkastning per år. Är det det du är ute efter, eller är det något helt annat?

Den mentala bokföringen

Jan: Det är något helt annat. Då börjar vi komma in på var "Lifecycle Investing"-boken kommer in. Då säger de så här: okej, de flesta av oss har en mental bokföring. Tittar vi i Sverige, om hon sparar 4 000 kr i månaden och har en lön, så är det enligt "Räkna på skatten" på Timbro, en sån här räknesnurra. Då läggs det undan 1 000 kr till hennes premiepension. Det läggs undan 1 800 kr per månad till hennes tjänstepension, och 6 000 kr i månaden går som avsättning till hennes inkomstpension. Ja, typiskt. Mental bokföring. Man känner sig också dum att man inte tänker på pensionen.

Caroline: Ja, men det är jättemånga som kommer säga: nej, men Jan, du har fel, de pengarna finns inte.

Jan: Men det är klassiskt, och det är dit vi är på väg. Så den totala avsättningen är egentligen nästan 13 000 kr i månaden. Så det är det första, att börja ta ett steg bakåt och titta på helheten i sin ekonomi. Så vi har fortfarande Anna. Hon bor i en hyresrätt, så hon har ingen bostad. Hon har kanske lite CSN, men inte så himla mycket. Hon har det här sparandet på 100 000 kr. Så hur mycket pengar har hon egentligen? Caroline vill inte svara.

Caroline: Jag känner att jag behöver tid att tänka. Jag vet inte, Jan. Säg det.

En halv miljon i dolt kapital

Jan: Okej, så låt oss titta då. En genomsnittlig 30-åring. Inkomstpension, om hon har jobbat sen typ 2023, hon har jobbat lite vid studierna, så inkomstpension på runt 300 000 kr. Tjänstepension på någonstans mellan 50 000 och 100 000 kr. Premiepension på någonstans 25 000–50 000 kr. Hon har sin buffert på 20 000 kr. Hon har sin fondrobot på 100 000 kr. Så det är inte orimligt att säga att hon har någonstans runt en halv miljon.

Caroline: Ja. Okej.

Jan: Och då tittar vi återigen så här: okej, varför kommer det här vara viktigt? Jo, då handlar det om: okej, hur är hela min ekonomi placerad? I det här fallet, när vi ställer frågan hur hon ska placera sina pengar, aktier versus räntor, då borde man, enligt de här professorerna, titta på helheten. Då behöver man titta på tjänstepensionen, premiepensionen, fondroboten och buffertpengarna. Så egentligen är det en ganska liten del av pengarna som är placerade. Ställer man den här frågan, hur hon ska placera sina pengar mellan aktier och räntor, till exempel till Sjunde AP-fonden, det man får om man har sin premiepension hos AP7 SÅFA, så säger de: 0 till 55 år, 100 % aktier, och sen från 56 års ålder lägger de på 3 procentenheter i räntor per år. Så de minskar risken.

Födelsedagsregeln och glide path

Jan: Och detta, professorerna kallar det för födelsedagsregeln, eller birthday rule. När jag fyller år, då händer något i min portfölj. Detta kallas även inom ekonomi för glide path. Alltså hur glider du från aktier ner till räntor? Och här har jag en bild som kommer i forumet, eller för dig som lyssnar kan du titta på den sen. Den handlar om hur mycket aktier och vilken fördelning du ska ha vid olika åldrar. Och då säger Vanguard, som förvaltar jättemycket av amerikanernas pension: du börjar med typ 90 % aktier eller 100 % aktier, och sen har du det till typ 55–60 år, och sen börjar du minska det. Det finns lite olika skolor kring det här. Och i slutet av avsnittet kommer vi titta på det, för då har JFB sammanställt det för Folksam, för AP7 SÅFA, för de flesta svenska pensionsleverantörer. Det blir väldigt, väldigt intressant, för man kan ställa samma frågor till olika bolag. Och det är experter på alla de här bolagen, men det kan skilja mellan 40 % aktier och 100 % aktier. Och det säger sig självt: har du 40 % aktier kommer det ge mycket lägre avkastning än om du väljer 100 % aktier. Eller, högst sannolikt kommer det ge mindre avkastning, vilket kan påverka ens pension eller besparingar. Så det är en viktig fråga: hur mycket risk tar jag?

Helheten gör 100 procent till 50–50

Jan: Och då säger de här professorerna: om vi sätter alla de fria pengar vi kan, eller Anna gör det, i indexfonder, så kan många tycka: shit, vad mycket pengar hon har i indexfonder. För vi sa ju 100 % från början, när jag frågade dig hur hon ska placera sina 100 000 kr. Men även om hon skulle placera sina 100 000 kr, sin tjänstepension och sin premiepension, så blir det fortfarande, bara inom parentes, 56 % av hennes totala pengar som blir placerade i aktier. Så det som vi från början tittade på isolerat, fondsparandet, det vi ofta kallar för sparande, ja, då kan det kännas som att det är jättehög risk. Men när vi backar ett steg och tittar på helheten, så ser vi: nej, det är en 50–50-risk.

Caroline: Ja, precis. Jo, men jag förväntade mig något sånt här. När vi började titta på det här dolda kapitalet man har, så tänkte jag: ja, men då kommer risken förmodligen att förändras.

Jan: Ja, exakt.

Det andra misstaget: framtida inkomster

Jan: Och då kommer vi till en av professorernas stora poänger. De säger: okej, ett annat misstag. Det första misstaget är att man inte tar hänsyn till helheten, som vi gjorde nu. Och då kan folk ändå knorra. Jag tror folk kommer knorra lite: ja, det är inte helt rätt att göra så här. Nu kommer folk stå med plakat. För nu säger jag: det andra misstaget folk gör är att man inte tar hänsyn till framtida inkomster. Så man säger: hur stort är Annas ekonomiska värde?

Caroline: Jag tror att folk protesterar för att det är som att säga: ja, men om man bor ute i skogen, att nästa år kommer det bli ännu mer lingon. Eller lika mycket lingon. Och det får man aldrig göra. Man får liksom inte ta ut saker i förskott, att det kommer gå bra i framtiden.

Jan: Ja, men precis.

Caroline: Det är ju ett annat perspektiv man har, att man måste kämpa.

Annas humankapital: 13 miljoner

Jan: Ja, men det är bara att ställa sig frågan: hur stort är Annas ekonomiska värde? Då tror jag att många spontant skulle säga 120 000 kr. Jag tror färre skulle säga 620 000 kr. Men jag tror ännu färre skulle säga: Anna är 30 år gammal, hon har en utbildning. Är det inte rimligt att hon kommer jobba tills hon är 68 år gammal? Om hon är 30, så är det 38 års jobb framför sig. 38 gånger 12 är 456. 456 gånger 40 000 kr. Då säger jag bara att hon inte skulle få någon lönehöjning, eller att lönen är samma. Det är 18 miljoner kr. Javisst, hon ska betala skatt på de pengarna. Javisst, vi kan till och med säga: en krona är mer värd idag än vad den är i framtiden. För en krona idag kan jag investera och få avkastning på. Det kan jag inte på en framtida krona. Så då kan man göra det som kallas diskontering. Alltså att jag minskar värdet på framtida kronor. Diskonterar vi till exempel med den beräknade inflationen på 2 %, ja, då har vi ändå att Annas humankapital är 13 miljoner kr. Och precis som vi pratat om i tidigare avsnitt, så inom akademin, vi har haft flera professorer som pratat om det här, kan man se att de här 13 miljoner kr är värdet av alla framtida inkomster som vi kommer ha.

Det blir nästan som ett bankkonto som varje månad ger mig 40 000 kr innan skatt. Jag kan inte ta ut pengarna på en gång, men varje månad får jag ut den summan.

Jan: Och då blir det ju, om man tänker på det som ett bankkonto som varje månad ger något. Jag kan inte ta ut pengar från bankkontot, utan varje månad får jag ut den här summan.

Caroline: Om du jobbar, ja.

Jan: Ja, precis, givet att jag jobbar.

Caroline: Men saker kan ju också hända. Det är väl det som dyker upp för mig, att saker kan hända. Hon kanske inte vill jobba så länge, eller hon kanske blir sjuk. Men vi låtsas bara att det blir så här, att hon jobbar till 68.

Det framtida sparandet, diskonterat

Jan: Jag vill bara skjuta in en grej till innan dess. Och det var också ett litet tankespjärn från professorerna. För de var så här: vi kan inte ta hänsyn till de här 13 miljoner kr helt i humankapitalet. För, precis som du säger, pengarna ska ju användas till annat. Men däremot, om vi utgår från att Anna fortsätter spara de här 10 procenten av sin lön, som hon gjorde, för hon sparade 4 000 kr av sin lön på 40 000 kr. Vi tog ett bruttosparande, så det är egentligen ett högre nettosparande. Men då betyder det att det blir ett sparande på 1,8 miljoner kr under de här 38 åren, eller 1,3 miljoner kr diskonterat. Så jag behöver inte ta hänsyn till hela den jättestora potten när jag sätter det i relation till mitt sparande. Men jag borde ta hänsyn till de här 1,3 miljoner kr diskonterat. För det är pengar som ska placeras till en viss andel aktier och räntor. Det är bara att jag inte har tillgång till dem i dagsläget.

Caroline: Nej, precis. Okej. Bra.

Röster från forumet om humankapital

Jan: Och precis här kommer din invändning. Du kan läsa några röster från forumet kring det här.

Caroline: Ja. "Jag tillhör lägret som räknar med att kunna förlora allt humankapital på ett ögonblick." En annan kommentar: "Risken för att något oväntat händer på den ekonomiska fronten viftas ofta bort. Jag misstänker att de flesta anser att en utbildad jurist har ett högt humankapital. Jag ifrågasätter det, då det är en lång och väldigt specialiserad utbildning som ligger på topp-tio-listan av yrken som har hög sannolikhet att ersättas med AI. Efter att själv ha blivit offer för en huvudskada orsakad av något så trivialt som en isfläck har jag blivit allt mer medveten om liknande berättelser i min omgivning. Jag är på god väg till återhämtning, men alla är inte lika lyckligt lottade. Utan mitt privata skydd från försäkringar skulle min situation troligen vara mycket värre."

Caroline: Ja, men det är exakt sånt som dyker upp för mig också. Alla tankar. Men jag fattar, jag kan också vara där.

Försäkra humankapitalet

Jan: Men samtidigt upplever jag också: jag kan inte planera mitt liv efter något som händer med låg sannolikhet och har en hög konsekvens. Bör jag däremot minimera risken? Absolut. Och hur kan jag minimera den risken? Det var någon som pratade om försäkringar.

Caroline: Exakt, exakt.

Jan: Så har jag ett högt humankapital, så är det väl rimligt att också försäkra det. Att till exempel ha sjukvårdsförsäkring eller sjukförsäkring. Jag vet att vi har en diskussion i forumet om huruvida man ska ha en sjukvårdsförsäkring. Men det finns i alla fall försäkring för att hantera den här risken. Och det kan peka på att det blir ännu viktigare i ett sånt här scenario. Eller till exempel, har jag den här pensionsinbetalningen, då kanske jag ska ha en premiebefrielse. Så att om jag inte kan jobba, så fortsätter pensionsbolaget att betala in pengar i mitt pensionssparande. Det har ju du och jag. Skulle det hända något för dig och mig så att vi inte kan driva bolaget, så kommer de fortsätta betala in de här pengarna till tjänstepensionen, etc. Så jag upplever ändå, jag fattar till exempel den sista som skriver att hen har blivit uppmärksam i sin omgivning. För det är klart, har man varit med om något själv, så är det en klassiker att man upplever att sannolikheten för att det ska hända är mycket större än för någon som det inte har hänt. Och man blir naturligtvis mycket mer medveten om det. Men de här två professorerna och akademin generellt, inte bara de två, är rätt överens om att humankapital bör tas hänsyn till när man tittar på sin ekonomi och sitt sparande utifrån ett livscykelperspektiv.

Från 100 procent till under 20

Jan: Och tar vi då hänsyn även till det här diskonterade framtida värdet av hennes sparande i hennes aktieexponering, så har vi gått från 100 till typ 50–50 till nu under 20 % aktier. Är du med?

Caroline: Ja, jag fattar det. Men det är som att man undrar: vad ska vi göra åt det då?

Jan: Ja, precis. Vad tror du att man ska göra åt det? Hon har redan 100 procent exponering av sitt sparkapital.

Caroline: Precis, av sitt finansiella sparkapital. Då är det hävstång, eller?

Paul Samuelson och hävstången

Jan: Ja. Detta var en fråga som en annan professor, Paul Samuelson, funderade på redan på 70-talet. Han fick Nobelpris, jag vet inte om han fick det för just detta, men han fick Nobelpris i ekonomi.

Caroline: Ja, då heter det att det är Nobelpris.

Jan: Vi vet det. Det är Riksbankens pris, ja. Så du kan läsa vad Paul Samuelson skrev i den här artikeln som hette "The long term case for equities": "Om du är en ung yrkesperson med framtida inkomster som inte kan kapitaliseras eller lånas effektivt på, så bör du tidigt i livet placera en större del av din likvida förmögenhet i aktier, för att behålla dina aktier i deras korrekta andel av din verkliga totala förmögenhet."

Caroline: Ja.

Jan: Så var det. Och här kommer det kontroversiella i den här livscykelboken. För då säger de: även om Anna hade dubblat mängden sparande, alltså lånat 100 000 kr. Hon har sina 100 000 kr som hon investerar, men hon lånar ytterligare 100 000 kr, vilket de flesta skulle tycka är helt crazy. Så pratar vi om att utifrån hennes totala förmögenhet ökar aktieandelen från 18 till 21 %.

Caroline: Ja, det är ju väldigt lite. Eller hur?

Jan: Eller hur? Hon ligger ju fortfarande under 25 % i aktier.

800 000 kr mer i pension

Caroline: Men ändå, kan man säga att det kommer att få en påverkan på hennes ekonomi, med de här extra 100 000 kr?

Jan: Om de bara får hålla på ett långt tag. Ja, men det är klart. Vi sa ju att hon har minst 38 år kvar till pension. Och säg att hon inte tar ut dem förrän hon fyller 70. Då är det 40 år. Då pratar vi bara om den här 100 000-kronan. Säger vi att pengarna dubblas ungefär vid 7 eller 8 procents avkastning, så dubblas de ungefär vart tionde år. Så de dubblas från 100 000 kr till 200 000 kr, från 200 000 kr till 400 000 kr, från 400 000 kr till 800 000 kr. Så bara det här innebär sannolikt 800 000 kr mer i pension när hon är 70 än annars. Naturligtvis minus räntan för lånet och bla bla. Men återigen, mellan tummen och pekfingret.

Caroline: Okej, men det är väldigt spännande att förändringen är högst marginell. Att det gick från 18 till 21 % som ligger i aktier.

Jan: Ja.

En marknad som inte finns

Jan: Och grejen är att de resonerar egentligen så här: värdet på det här diskonterade framtida sparandet är egentligen... Hade det här varit som det mesta annat i livet, så hade man kunnat gå till någon och säga: "Titta, värdet av mina 40 kommande år inom arbetslivet är 18 miljoner kr. Vi diskonterar det till 13 miljoner kr. Jag vill ha 13 miljoner kr i lån och så sätter jag mina 40 år i pant."

Caroline: Ja, fast... Ja, men då är det ju hela... Ja, jag fattar. Men teoretiskt är det ju det vi gör med andra typer av tillgångar, eller hur?

Jan: Men den här marknaden finns ju inte för humankapitalet. Men i princip, om man börjar tänka på det på liknande sätt, då får man ju tillgång till det här lite annorlunda sättet att tänka. Och de här författarna ger massor av exempel. Till exempel: när de skrev boken fick de ett förskott. De sa att även medan de höll på och skrev boken var det väldigt svårt att tänka. För de visste att de skulle få ett förskott om ett år, när boken var klar.

Caroline: Eller hade de fått förskottet?

Jan: Nej, förskottet får du när du lämnar in boken, innan den har börjat sälja. Eller du kanske får lite delar innan, det beror lite på. Men då var de också så här: "Ja, men om vi skulle få det här, för det handlade om typ en halv miljon var. Vi tog ju inte hänsyn till det i vår portfölj, trots att vi visste att pengarna skulle komma om ett och ett halvt år. Och det kloka hade ju varit att förändra vår portfölj redan idag, för att motsvara hur det blir när vi får pengarna." Men det är så mental gymnastik att göra det där.

Total Dollar Years

Jan: Och vad de beskriver är att man ska tänka på något de kallar "Total Dollar Years". Och här kommer hela det nya konceptet. De säger: "Total Dollar Years" är summan av det sparade beloppet i aktier under en tidsperiod om flera år. Ett exempel: år 1 sparar Anna 5 000 kr, år 2 sparar hon 10 000 kr och år 3 sparar hon 15 000 kr. Alltså inte per månad, utan totalt på året. Det betyder att hon har sparat 30 000 kr på tre år, eller hur? Och då säger man: vore det inte bättre för Anna att ha investerat 10 000 kr år 1, 10 000 kr år 2 och 10 000 kr år 3, i stället för 5 000 kr första året, 10 000 kr andra året och 15 000 kr tredje året?

Caroline: Jo, det vore nog bättre. Det är mer pengar ju tidigare.

Jan: Exakt, för då är det mer pengar som får vara med på hela tidsperioden.

Caroline: Plus, blir inte risken dessutom lägre, för hon tar ett väldigt stort bett det sista året, när hon sätter in som mest pengar?

Tidsdiversifiering

Jan: Så vad de pratar om är temporal diversification, eller tidsdiversifiering. Och detta är väl det koncept som jag tror, jag har inte sett så många andra prata om tidsdiversifiering. Det är ganska naturligt för oss att diversifiera. Man ska inte ha alla äggen i samma korg. Vi ska diversifiera mellan aktier och räntor. Vi själva brukar säga: köp alla företag i alla länder, i alla branscher, i alla storlekar. För vi vet inte vilket företag som kommer gå bäst. Vore det inte rimligt att föra samma resonemang på tid? Investera alla år, så mycket som möjligt, så brett som möjligt. För du vet inte vilket år som kommer gå bra och vilket år som kommer gå dåligt. Och ju fler år du investerar i, desto bättre. Och så tänker vi logiskt, men vad vi inte tänker på är att vi investerar olika summor olika år. Så vi tar egentligen en högre risk ju äldre vi blir, för då har vi kortare sparhorisont och vi lägger in mer pengar. Så vad de säger: vore det inte smartare att försöka balansera ut det här sparandet i tid? Så att du egentligen har större risk när du är ung och har många år, och sen lägre risk i slutet. Du kan läsa vad de skriver.

Caroline: "Du bör tänka på varje år som en unik investeringsmöjlighet. Sunt förnuft och diversifiering säger att vi inte bör lägga 80 procent av våra pengar i bara tio aktier. Det är bättre att sprida ut det över en bredare portfölj. På samma sätt bör man tänka kring investeringsperioder. Många gör misstaget att sprida ut sitt sparande på för korta tidsperioder, till exempel 10 år. Det är bättre att sprida ut sparandet, helst över decennier. Behåll TDY, den här Total Dollar Years-summan, samma, men sprid ut det över fler år."

Svårt att argumentera mot

Jan: Och jag tycker det här är ganska...

Caroline: Sunt.

Jan: Ja, ja. Jag upplever det väldigt svårt att logiskt argumentera mot resonemanget.

Caroline: Jo, men vi har väl pratat om det innan, att man vill spara så mycket som möjligt tidigt, så att pengarna kan vara med länge. Där har vi ju varit och touchat. Men sen kommer vi ju till det där att man ska också uppleva saker och skapa minnen och sånt. Så det blir liksom inte att man sparar så mycket så tidigt. Eller? Jag vet att jag alltid blandar ihop saker och tror att de ska vara tillsammans i samma. Men det är mycket som gör att man inte ens vill gå dit och tänka.

Jan: Jag tror att man kan köpa det här logiskt. Men jag tror att få av oss har tagit steget och tänkt: jag borde vara belånad när jag är ung. Och det är det steget de pratar om.

"Ung" betyder 55 och yngre

Jan: Sen ska man sätta en parentes. Vi pratade med en professor om det här. Han sa: ja, forskningen och Samuelson har varit ganska tydliga från start att yngre människor... Och här är det också roligt, för yngre människor inom vetenskapen, inom forskningen, är ofta typ 50, 55 och yngre. Så "ung" här är inte 18, 22, 23, 30.

Caroline: Nej, nej.

Jan: Här är ung nästan i bemärkelsen 55 och yngre. Och så säger han: varför detta inte heller fått superstort genomslag är att de flesta av oss är belånade via våra hem. Och de tar också upp: hur ska den här unga personen få tillgång till belåning? De kan ju inte köpa aktier för pengar de inte har. Och då har de ett helt kapitel där de argumenterar: kolla här, de flesta unga köper ju en bostad för pengar de inte har. Varför skulle det inte vara möjligt att köpa investeringar? Och på samma sätt: om man ska belåna sig dubbelt, varför inte belåna sig tio gånger?

Caroline: Nej, men då slår det ju över, för då finns det risk att du exploderar, alltså att din portfölj inte finns kvar.

Jan: Men det är ganska normalt för en ung person att belåna sig kanske fyra, fem gånger för att köpa en bostad. Men varför skulle det då inte vara okej att belåna sig mellan 100 och 200 procent för att köpa aktier? För att över din livstid faktiskt sänka risken.

När vi själva var wild and crazy

Caroline: Jo, men det har vi väl försökt med banken. De tyckte inte det fanns någon som helst säkerhet.

Jan: Nej, men vi var ju wild and crazy. Detta var ju 15 år sedan. Vi var amatörer och vi tog, det var ju inte blancolån, för vi fick lån på mammas bostad. Men sen placerade vi dem så att, man kan ju dö av skam av mindre.

Caroline: Nej, vi hade inte så bra koll då, men vi försökte oss på något sånt här.

Jan: Vi försökte oss på något, men det var inte indexfonder vi placerade pengarna i. Hade vi gjort det hade det varit jättebra, men vi var unga. Och det är också en sån grej, varför de säger, till exempel i många recensioner, "don't try this at home". För vad pratar vi om? Vi pratar om att använda hävstång. Vem är det som ska använda hävstången? Jo, den unga personen som inte har någon erfarenhet, inte har varit med om en börskrasch, som vi inte vet hur den psykologiskt kommer att agera. Freakar de ut i börskraschen och säljer allt, vilket är ganska vanligt att man gör första gången?

Caroline: Ja, men du vet, då är man ju rökt.

Jan: Ja, då har man ju suttit. Så återigen, även om vi pratar om det här på ett sätt väldigt logiskt, gäller fortfarande: don't try this at home.

Vad man faktiskt kan ta med sig

Jan: Men låt oss se var vi kan börja applicera. Hur kan jag tänka lite annorlunda kring min portfölj? Det är kanske så att resonemanget man tar med sig från det här avsnittet inte är "jag ska belåna mitt sparande", utan snarare "jag behöver inte överamortera". Jag kan följa amorteringskravet och med gott samvete investera pengarna, för det kommer ge mig bättre förutsättningar. Men sen kan jag säga att vi inte har med hela boken, jag skippade typ halva boken i presentationen. För sen handlar det om var de visar hur det gått historiskt på den amerikanska marknaden och på andra marknader. Och de är ju professorer, så man läser mellan raderna hur entusiastiska de var. För vad de egentligen kommer fram till är: du kan hålla risken samma som till exempel AP7 SÅFA eller de här generationsfonderna, men du kan få en betydligt högre avkastning. Så du får en högre avkastning till en lägre risk.

Du kan hålla risken samma som AP7 SÅFA eller generationsfonderna, men få en betydligt högre avkastning. En högre avkastning till en lägre risk.

Professorskompisarna sågar

Jan: Och de skriver om hur de var så entusiastiska och sprang i korridoren och visade det här för sina professorskompisar. Och jag kan säga: det verkar inte som att professorskompisarnas initiala reaktion var "high five, vad coola ni är", utan de hade typ tio scenarion.

Caroline: Ja, men det här var vår professorkompis som sa: ni har fel utifrån det här argumentet.

Jan: Ja, men så ska det vara. Så ska det vara på universitetet. Och sen har de skrivit: vad händer vid en kraftig nedgång? Vad händer om alla gjorde det här? "Ja, ni har fel, för ni har egentligen bara tagit mer risk och fått en högre avkastning." Nej, men då visar de att vi får en högre avkastning till en lägre risk. Och nej, det handlar inte om hur börsen har gått.

Caroline: Man måste få göra så med sådana idéer, för att testa dem på andra människor.

Tre frågetecken

Jan: Vill man läsa mer om det, så kan man läsa boken. Jag tyckte det var spännande, för svårigheten ligger i implementationen. Jag är inte så här "åh, nu ska alla göra det här". Jag var mer nyfiken. Jag gillade tidsdiversifieringsresonemanget. Och deras sätt att tänka på helheten, och att tänka: okej, jag kanske bör titta på min portfölj annorlunda. Den där höga risken som jag upplever att jag bär är kanske inte så hög om jag tittar på det från ett annat perspektiv. Och de skriver mycket, så du kan läsa mer.

Caroline: "Vår poäng är inte att uppmana risktagande, snarare tvärtom. Att köpa aktier med hävstång när du är ung minskar din långsiktiga risk, eftersom det låter dig bättre balansera en annars skev fördelning. Om du har en exponering på 40 000 kronor när du är 25 år och 2 miljoner när du är 65, så vore det bättre att öka den initiala exponeringen till 80 000 kronor och sänka den slutgiltiga exponeringen till 1 960 000 kronor."

Jan: Ja. Och återigen, svårt att argumentera mot. Det är klart att det är bättre att ha en lägre risk i slutet, när vi har den här sequence of return-risken. Det vill säga att jag blir väldigt beroende av hur aktier går de sista åren innan pension, och därför rekommenderar man många att börja sänka risken för att inte vara så beroende av hur börsen går ett enskilt år.

Att förlora 60 procent vid 25 mot vid 65

Jan: Bra. Och sen, som sagt, diskuterar de alla de här typerna av invändningar. En av dem är: vad händer om börsen faller och du har hävstång? Då har du ju en mycket större förlust. Den här 25-åringen, säg att du har 200 000 kr och börsen faller med 60 %. Då har du förlorat 120 000 kr, men du hade egentligen bara 100 000 kr, för du lånade 100 000 kr, så det betyder att du de facto har 0 kr. Du har liksom exploderat, om man ser till det egna kapitalet. Eller så ringer banken och säger: okej, du håller på att tappa din säkerhet, du måste skjuta till pengar, och har du inte pengar så blir du av med det. Och de skriver: "Självklart är det inte roligt att förlora 60 procent eller mer. Men det är mycket bättre att göra det när man är 25 än när man är 65. För det första har du många fler år på dig att lösa problemet. De kommande 40 åren kan du jobba hårdare, spara mer eller konsumera mindre. För det andra kommer du ha betydligt mindre pengar investerat när du är 25 år än när du är 65. Om man förlorar 60 procent av 200 000 så är det 120 000. Det kommer kännas, men är hanterbart. Att förlora 60 procent när man är 65 år är ett allvarligt problem."

Det centrala misstaget

Jan: Och du kan fortsätta läsa.

Caroline: "Det centrala misstaget många unga investerare gör är att ignorera värdet av sitt framtida sparande. För att undvika att investera som mest i 50- eller 60-årsåldern bör man investera en del av det framtida värdet redan idag. Tänk på det så här. Om du i 30 år tjänade 500 000 kronor per år och sparade 25 000 kronor per år, så är det matematiskt som att du har investerat 600 000 kronor i räntor. Det framtida värdet av dina 25 000 kronor per år är värt 600 000 kronor idag, diskonterat. Således, om du har 250 000 sparat idag och 90 procent av det ligger i aktier, så är det inte att du har 90 procent av ditt kapital i aktier. En mer korrekt bild är att du har 225 000 kronor i aktier och 625 000 kronor i räntor. Det vill säga att det bara är 26,5 procent i aktier. Och det vill säga att investera lite mer i aktier inte är så riskabelt som man först kan tro."

Jan: Egentligen är det betydligt... ja, det har jag skrivit i den sista. Egentligen är det ännu mindre pengar än så, eftersom vi inte har tagit hänsyn till inkomstpensionen, som är en jättestor räntebit i ens ekonomi. Så det är lite en sammanfattning av det vi har pratat om. Vad tänker du?

Caroline: Ja, det känns logiskt. Logiskt sett förståeligt.

Problemet med konstant fördelning

Jan: Det vanliga är ju att man väljer en fördelning, till exempel i sin fondrobot, och så säger man: "Jag vill ha 75 procent aktier och 25 procent räntor." Eller vi brukar prata om 90–10 eller 60–40. Och då skriver de också om att det är ett problem med den här konstanta fördelningen. Det finns två klassiska strategier. Den ena kallar vi för födelsedagsregeln, att för varje år efter 56 år minskar risken i aktieläget till förmån för räntor. Det är födelsedagsregeln. Och sen kan man prata om konstant fördelning, som säger att jag vill hålla 60–40 konstant. Och så upplever man att man håller en konstant risk, för man har konstant fördelning. Men det har man inte. Då pekar de på, och det var också lite så här "ja, det är ju klart", att det är ett problem med den. För säg att år ett har du 3 000 kr i aktier. År två har du sparat 3 000 kr sen tidigare och lägger in 3 000 nya kr, det vill säga 6 000 kr i aktier. År tre har du 9 000 kr i aktier. Det vill säga att du, om vi tittar på beloppet, har en tre gånger större exponering mot aktier år tre än vad du hade år ett. Och när de tittade på det, sparar du i tio år så tror man att exponeringen är tio gånger så stor. Nej, med ränta på ränta och sådant, så i snitt, när de gjorde sina beräkningar, har vi ofta 20 gånger större exponering år tio i en konstant-fördelnings-portfölj än vad vi hade det första året. Så det är inte sant att vi inte blir lite lurade när vi tänker att om jag har en 60/40-portfölj, då har jag en konstant risk. Nej, risken är förändrad, för du har mycket mer pengar i absoluta tal.

Vissa år väger tyngre

Jan: Och sen, ännu mer överkurs, är att det dessutom är olika förhållande mellan aktier och räntor under olika perioder. Så det var det. De säger att implicit blir vissa år viktigare än andra år. Och genom att vissa år är viktigare än andra, så betyder det att vissa år tar vi en större risk. Så det är inte en konstant risk. Och då säger de: lösningen här blir också tidsdiversifiering. För genom att tidsdiversifiera har jag ett mycket mer konstant belopp investerat över perioden. Och sen säger de också att problemet med generationsfonder är att idén är korrekt, att vi minskar risken över tid. Men eftersom de börjar någonstans... till exempel kan traditionell försäkring börja på nästan 40 % aktier, eller så har du vanliga pensionslösningar med kanske 100 % aktier, på sin höjd AP7 SÅFA som kan gå upp till 120 %, så är det fortfarande samma problem, för det är för liten exponering i början. Det är lätt att tro, som de säger, att snittet mellan 50 och 90 är 70, för det ligger i mitten. Men snarare är det ofta lägre, snittet hamnar kanske egentligen på 60, för att du har olika mycket pengar vid olika belopp.

Caroline: Ja. Och då kan du läsa vad de skriver.

Upp till 200 procent när du är ung

Caroline: "För att diversifiera över tid innebär det att du bör investera mycket mer i aktier när du är ung. Inte 90 procent, inte ens 100 procent, utan upp till 200 procent. Med den förbättrade diversifieringen kan du sedan tryggt satsa på mer aktier under hela investeringsperioden. Den ökade exponeringen är det som ökar dina avkastningar, medan en bättre fördelning över tid ser till att risken hålls under kontroll. Den här strategin kan matcha riskprofilen hos en konstant fördelning, men ger nästan högre avkastning i snitt. En större uppsida med hanterbar nedsida."

Jan: Det den säger är att vad den här strategin, alltså ta mycket risk i början, vad de lägger mycket tid på i boken, är att jämföra det med en konstant fördelning eller med en birthday rule, alltså generationsfonden. Och de säger att i båda fallen får den högre avkastning till en lägre risk. Och det argumenteras också i andra recensioner av boken. De säger: det är svårt att argumentera mot deras resultat, men frågetecknen hamnar i tre frågor. Ett: går det att göra? Två: går det att göra till rimligt pris? Och tre: kommer du bete dig korrekt? Kommer du som ung, när börsen faller och du tar den här förlusten, kommer du stå kvar? Eller kommer du börja om?

Börja om med exakt samma strategi

Jan: För ni vet också, när vi pratar off camera, eller off record, med en professor, så sa han: jo, det en ung person egentligen borde göra är att belåna sig två eller fler gånger. Vi räknar två, som de pratar om. Och är det så att man kör in i väggen, att man blir utstoppad och förlorar allt, då är det bara att hoppa på båten igen och köra exakt samma sak.

Caroline: Vadå utstoppad?

Jan: Nej, du blir av med alla pengar.

Caroline: Alltså att börsen går ner?

Jan: Ja, börsen går ner. Som i det här fallet, har du lånat 100 %, så betyder det att om börsen går ner med 50 %, så har du förlorat alla dina pengar. Förstår du?

Caroline: Nej.

Jan: Jo, jag är med på att du inte är med. Om jag har 100 000 kr, och sen lånar jag 100 000 kr till, då har jag 200 000 kr. Om börsen går ner med 50 %, då har jag förlorat 100 000 kr. Men banken, den som jag har lånat pengarna av, kommer ju vilja ha tillbaka sina pengar. Så de facto kommer jag få ge tillbaka, när jag har kommit ner till 100 000 kr, det vill säga minus 50 %, så får jag ge tillbaka pengarna till långivaren. Och alltså kommer jag vara på noll. Så jag har förlorat mina initiala 100 000 kr. Det är ju det som är problemet med hävstång. Och då säger jag, och ingen vill bli citerad på det här, för det är kontroversiellt, att säga: skulle det hända en gång, börja om med exakt samma strategi. Händer det en gång till, börja om med exakt samma strategi. För det är den strategin som kommer ge bäst resultat. Återigen, det förutsätter att man är lite känslolös.

Caroline: Ja, eller har siktet på pokalen.

Jan: Ja, eller har siktet på pokalen. Som de pratar mycket på Twitter: man har balls som är så stora att man kör dem på en skottkärra.

Var det dumt att köpa huset?

Caroline: Nej, men kommer du ihåg att vi pratade, var det förra avsnittet eller förra igen, där jag misstänkte att det var dumt av oss att köpa huset av ekonomiska skäl, att vi skulle haft mycket mer pengar om vi bara hade sparat allt det vi hade när vi köpte huset? Och du bara: nej, det tror jag inte alls. Här kommer det ju väl till pass att fundera på igen. För vi har ju belånat oss. Vi har en hävstång. Och vi har vårt humankapital som finansierar det i framtiden. Så vad var min fråga här nu? Håller vi inte på med det här nu?

Jan: Jo.

Caroline: Men sen är det också så, det här komplicerar saker för mig, att vi betalar skitmycket pengar på huset, för det måste underhållas och du vet sådana saker. Så då är huset egentligen kanske inte det bästa att använda för att få den här hävstången ändå.

Hävstång på hus mot hävstång på värdepapper

Jan: Nej, så kan man resonera, absolut. Å andra sidan kan du ju hävstånga eller belåna ett hus med kanske fyra gånger. Är du med? Att du sätter in 250 000 kr eller till och med mer. Du kan egentligen hävstånga ett hus, eller ett boende, sex gånger. Har du 150 000 kr så kan du köpa ett hus för en miljon. Du kan låna 850 000 kr. Så du kan ha en mycket, mycket högre hävstång på ett boende än vad vi pratar om här. De flesta som har köpt ett hus med 15 procent kontantinsats har använt sex gånger hävstång. Här pratar vi om två gånger hävstång. Men du har helt rätt i att ett hus, om man bara ska titta på det rent finansiellt, är ganska dumt, för du har lagt alla äggen i en korg på en plats, i ett hus, i ett land, i en ekonomi. Versus, som vi pratade om, att investera hela stacken max i indexfond.

Caroline: Det andra är ju precis det, det är massa runtomkringkostnader med huset. Driftkostnader. Så jag vet inte, det hade man väl fått räkna på. Man måste räkna på det för att veta. Men jag tycker det är en svår räkning.

Jan: Ja, men det är det. Det är det absolut. Men jag hade ju, om jag hade fått välja, mycket hellre legat med en belåning på värdepapper än på ett hus.

Caroline: Vad är det för något, belåning på värdepapper?

Jan: Jo, för hävstång.

Caroline: Värdepapper, det är aktier då?

Jan: Ja, till exempel en aktieindexfond. För, och detta säger ju, utifrån bankens perspektiv: vad är säkrast? Vad är bäst säkerhet för banken, ett boende eller aktier?

Caroline: Boende.

Jan: Varför det?

Caroline: Ja, men för att det är något fysiskt. Och för dem är det så här: ja, det är jackpot. Jag kände själv hur det gick åt helvete med den funktionen.

Banken och den mörka avgrunden

Jan: Okej, men låt oss resonera.

Caroline: Ja, men det är klart att huset kan gå ner i värde. Men oftast gör det inte det, utan oftast går det upp. Det har det gjort historiskt. Så tänker de: ja, det kommer det också göra i framtiden.

Jan: Okej, så enligt ditt resonemang är det alltså högre räntor på värdepapperslån än på bolån. Är du med?

Caroline: Nej, jag vet inte vad du menar.

Jan: Jo, du säger att utifrån bankens perspektiv är ett värdepapperslån högre risk än ett bolån.

Caroline: Ja.

Jan: Vad säger du? För du säger att säkerheten är bättre?

Caroline: Säkerheten är bättre i ett bolån, ja.

Jan: Okej, ja, eller hur? Bra. Så om jag inte kan betala mina räntor och banken behöver använda säkerheten, kan man ta och sälja typ vardagsrummet? Så får vi inte gå in i vardagsrummet?

Caroline: Nej, det kan man inte. Man får sälja hela huset.

Jan: Okej. Om jag har tusen andelar i en globalfond och inte kan betala min ränta, kan banken sälja tio andelar?

Caroline: Ja, det kan de. Det är en sån där ledande fråga. Jag känner hur du bara tänkte: nu ska jag sätta dit det här resonemanget.

Jan: Okej. Om banken tar fastigheten, du vet...

Caroline: Så anar man en sån mörk avgrund här i människo...

Jan: Nej, men exakt. Och så kommer Aftonbladet och fotar barnfamiljen framför huset: "Banken tog vårt hus." Är det bra PR för banken?

Caroline: Det är det inte.

Jan: Om de fotar Jan, 42, "Jan var överbelånad i värdepapper, banken tog 10 procent av hans tillgångar", kommer jag få mycket empati?

Caroline: Nej, du kommer inte få någon sympati från någon då. Banken kommer sätta upp det i köket vid kaffebryggaren: "Kolla här, tog vi honom."

Ur bankens perspektiv är värdepapper bättre

Jan: Ja. Så utifrån det resonemanget kan man säga att det är likvärdigt. Det kanske till och med är bättre för banken att ha värdepapper. För dessutom har banken kontroll på värdepapperna. Sjunker de i värde kan de sälja av dem utan att du eller jag kan göra något. Och det tar dessutom ingen tid, medan att sälja en fastighet tar flera månader, och det är en process. Så jag skulle argumentera för att ur bankens perspektiv är ett värdepapperslån mycket, mycket bättre än ett lån på en fastighet. Vilket också, från tid till annan syns det, går du in på Avanza och kollar till exempel deras superlån, vid viss låg belåningsgrad, då är räntan lägre än på bolån. Absolut. Så man får hela tiden för- och nackdelar, man får väga. Men det gäller precis att inte trilla i fällan. De flesta av oss tycker att bolån är okej, för att alla andra har bolån. Men att belåna värdepapper, det är så wild and crazy.

Caroline: Men görs inte det någonstans i världen? Jag menar, belåna värdepapper.

Jan: Jo, men du kan göra det på Avanza eller Nordnet.

Caroline: Ja, jag förstår det, men lite mer aggressivt kanske.

Jan: Jo, absolut.

Caroline: Finansinstitut och sådär. Eller företag.

Jan: Absolut.

Caroline: Det är ofta det som är fallet när det går åt helvete. Då har man gjort så mycket.

Jan: För det är inget som hindrar en att låna mycket mer. Men då tar det här tills du blir utstoppad, det här margin call. Det finns till och med en film från, vad, 80–90-talet, som heter "Margin Call".

Caroline: Nej, 2000-någonting.

Jan: Okej, ja, men bra.

Kakburksmetaforen

Jan: Ska vi hoppa tillbaka till avsnittet? De pratar också om att det är tre distinkta faser i livet, och de beskriver det med en metafor om en liten flicka, som jag tänkte på vår yngsta. Det står en cookie jar, alltså en kakburk, på diskbänken. När barnet är litet, så ser det kakburken och hoppar, men når inte. Hur högt hon än hoppar, så når hon inte kakburken. Det är fas ett. I fas två växer flickan, hon når kakburken, men bara om hon måste hoppa. Okej? Och sen tredje fasen, det är när man når kakburken utan att behöva hoppa, och jag kan som vuxen till och med sträcka mig ner och bara ta den. Och då säger de: fas ett, den här flickan som hoppar, det är den första fasen, som vanligtvis är de första tio åren, ish, i ditt arbetsliv. Då använder du en hävstång på 2:1. Du når allt om du hoppar, men du når ändå inte, så då full belåning. Under fas två, som vanligtvis är fram till 55 års ålder, använder man en mindre hävstång, mer än 100 % men ändå mindre än 200 %. Och sen har man den tredje fasen, när man är så pass lång att man inte behöver hoppa utan kan sträcka sig efter kakburken. Då använder man ingen hävstång, utan tvärtom, då drar man ner på risken och använder räntor. Och sen illustrerar de det i massa grafer, där de visar: okej, vi har en klassisk sådan här, vi börjar på 90 procent och så minskar vi risken genom livet.

Caroline: Vänta, jag hänger inte med på den här kakburksmetaforen. Är det mer värt för flickan att få en kaka än det är för en vuxen?

Jan: När man väl kan nå kakburken, då är det skitsamma. När du väl kan nå kakburken, då är ditt sparande korrekt och du behöver inte hävstång. Så du behöver en hävstång medan du inte når kakburken. Så hoppandet är hävstången, okej?

Caroline: Ja. Okej, jag fick också tänka efter igår.

Jan: Ja, men bra.

Flytta risken till början

Jan: Och sen jämför de detta med de här klassiska, till exempel birthday rule, att vi sänker exponeringen på en generationsfond. Och så visar de att risken är mycket högre i fas ett och fas två, men sen slutar man på en lägre risk. Så det man gör är, återigen, den här tidsdiversifieringen. Man flyttar risken till början av sparperioden snarare än att ha den i slutet. Så det är liksom poängen.

Det man gör är att flytta risken till början av sparperioden snarare än att ha den i slutet.

Jan: Bra. Jag tror vi har pratat om de andra kapitlen, att de tar upp invändningar. Problemet här är naturligtvis: hur gör jag det här? Hur skaffar jag mig den här hävstången till en rimlig kostnad? Spontant, när jag tänkte, och återigen, detta är inte en rekommendation, det är snarare en avrådan, men om man skulle göra det, så tror jag att lösningen snarare är att använda bolånet än att använda någon stor, komplex produkt. De resonerar också kring det. Då kommer någon skriva: ja, men den här finns ju, exempelvis "bull gånger två", där du får två gånger börsens avkastning. Problemet med dem är att de ombalanserar dagligen. Så det är ingen fantastisk produkt. Och sen, naturligtvis, är den stora risken här alla beteendemisstag. Och det vi inte har pratat om idag, men som vi pratade om förra veckan, det emotionella välmåendet. Att ha belåning kan ju göra att man mår dåligt. Och då kanske man inte ska göra det. Särskilt inte om man inte ens behöver.

Vad man tar med sig

Jan: Så vad jag tänker, om vi ska börja runda av, vad man kan ta med sig härifrån är kanske en lite bättre kalibrerad syn på risk och hävstång. Att till exempel AP7 brukar få skit för att den har hävstång. Tvärtom visar det här att det är bra. Att det kanske till och med är så att den borde ha mer hävstång. Jag tänker att det är nyttigt att tänka kring det här diskonterade värdet av ens framtida sparande. Gillar man inte humankapitalresonemanget, för många har skrivit att det är hittepå-pengar, ja, men låt oss göra en variant. Låt oss skita i hela kakan och bara titta på värdet av det framtida diskonterade sparandet. Jag tänker att det här med att diversifiera i tid, alltså att flytta risken i tid, har jag inte riktigt tänkt på tidigare. Och sen tänker jag också på det här med att fundera på glide path. Alltså hur mycket aktier ska jag ha vid olika åldrar? Vad tänker du? Vad tar du med dig?

Caroline: Jag tar också med mig det här med att fundera över tidsaspekten. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Men det är nog bara som du säger.

Jan: Kan du säga att det är tankespjärn eller tankegymnastik?

Caroline: Ja, och att kanske inte...

De två konkreta värdena

Jan: Jag tror att de två stora konkreta värdena är så här. Ett: titta till exempel, om man står och funderar på traditionell försäkring. Ska jag ha traditionell försäkring i min pension? Hur ska jag tänka kring risken? Borde jag ta lägre risk till exempel? Man är sugen på att pilla ner risken från 100 till 80 procent. Nej, jag kanske inte behöver göra det. Jag kanske ska se helheten, titta på min ekonomi utifrån ett helhetsperspektiv, snarare än bara: hur mycket har jag investerat i det sparandet?

Caroline: Det känns också som att det är viktigt, eller att man som vuxen kan göra något för sina barn och ungdomar. Både att utbilda dem i ekonomi och ekonomiskt tänkande, men också hjälpa dem med det tidiga sparandet, kanske. Och säga: det här som vi sätter in här kommer att utgöra merparten av vad du har senare.

Jan: Ja. Men jag vet att det är vissa i forumet som har gjort det. Det var någon som var så här: nej, men jag sparar inte till mitt barn, jag satte in 50 000 kr när det föddes och nu har det en utdelning på 600 kr om året, eller månaden, eller vad det nu var. Så det finns olika sätt kring det.

JFB:s sammanställning av pensionslösningar

Jan: Jag tänkte kasta ljus på de sista två grejerna innan vi ska avsluta. JFB i forumet, som är en av dem som är intresserade av pension och snart ska gå i pension, skriver mycket om de här grejerna. Han har sammanställt hur olika lösningar funkar, till exempel SPP generationsfond, AMF traditionell försäkring, AP7 SÅFA eller Länsförsäkringar sparmål, hur aktieandelen ser ut versus ålder. Och det jag tyckte var ganska intressant var den stora spridningen. Han skriver själv: "En slutsats är att man måste ha lite koll på vad man väljer, om man väljer något bolags standardlösning, eftersom det skiljer väldigt mycket i risk och aktieandel, även inom samma typ av lösning. Detta trots att modellerna är designade av experter." Alltså, det räcker inte att tänka: jag har valt en generationsfond, det blir nog bra. Eller ens: jag har valt en trad, det blir nog bra. Det skiljer mer än väntat inom respektive lösning. Något få riskerar att ha koll på.

Caroline: Vad betyder den meningen? Något få har koll på?

Tre gånger så stor skillnad

Jan: Ja. Exempel: en 60-åring med fem år kvar till pensionen. Då skiljer traditionella lösningar aktieandelen från 20 procent till 65 procent. 20 procent hos SPP och 65 procent aktier hos Alecta, i samma typ av lösning. Och det är alltså en tre gånger så stor skillnad.

Caroline: Och då är den skillnaden? De har 20 procent. För någon som är 60 år.

Jan: Så när vi tittar på en 60-åring, då har SPP valt att ha en aktieandel på 20 procent, medan Alecta har valt att ha en aktieandel på 65 procent. Och båda säljer in det som en traditionell lösning.

Caroline: Okej.

Jan: I generationsfonder skiljer aktieandelen från 35 procent i Swedbank till 78 procent i Handelsbanken. Det vill säga över två gånger. Dubbelt så mycket.

Caroline: Och detta har jag i alla fall inte tänkt på, att det kan vara så stor skillnad.

Jan: Nej.

Caroline: Det har man verkligen inte tänkt på.

Jan: Så jag tror att det är utifrån de här perspektiven. Och tänka så här att i det här... Naturligtvis behöver man egentligen räkna på det, alltså ta ett sånt typ av möte med Monica, som vi hade här i avsnitt 317, att titta på sin pension. Men jag blir liksom så här: jag tror inte alla de på Skandia eller de andra pensionsföretagen har funderat på det vi pratar om nu. Att jo, men kanske när man är yngre skulle man haft ännu större aktieandel, till och med en belåning.

Nästa steg och avrundning

Jan: Bra. Så jag tänker, avslutningsvis, nästa steg. Vad kan man göra när man har lyssnat eller tittat på det här? Det är alltid så här: besök forumet. Där får du alltid nya perspektiv, kommentarer, eller får garva åt de misstag jag tydligen har gjort i avsnittet. Vill du titta eller lyssna vidare, så kan förra veckans avsnitt 322, amortera eller investera, vara bra. Naturligtvis nybörjaravsnittet som vi alltid rekommenderar till alla, det är inspelning 263, som heter "Börja spara, eller kom igång och spara". Sen har vi tre avsnitt, 87, 253 och 270, som handlar om humankapital, där vi har två intervjuer med en professor som har forskat på humankapital, där han också pratar mer om nackdelar med humankapital. Och det säger de här professorerna också, att du till exempel inte ska göra det här om din lön korrelerar med aktiemarknaden, för då kan du hamna i problem. Vi pratar också om andra perspektiv. Det är massor om humankapital. I avsnitt 253 gör vi själva ett avsnitt om humankapital utifrån Nick Maggiullis bok. Så min poäng är: man pratar väldigt sällan om humankapital, men vi har flera böcker som pratar om det, flera professorer som pratar om det, och humankapital ingår absolut i ekonomisk forskning och akademisk teori.

Jan: Och sen, naturligtvis, när det gäller pension mer specifikt, så avsnitt 217 och 218 med Monica Sjödin, som driver Pensionsguiden, där vi pratar om tips och saker att tänka på kring pension. Hon erbjuder också pensionsrådgivning. Så se de två om pension som lite reklamavsnitt. Men de är värdefulla.

Räkna på ditt eget humankapital

Jan: Sen, om man vill göra något konkret här, en kul grej kan vara att räkna ut värdet på ditt totala framtida sparande. Det kommer finnas en länk om du vill göra det. Vill man göra det enkelt så bara: vad sparar du per månad gånger hur många år du har kvar som du kommer kunna spara det. Sen, vill man göra överkursövningar, kan man diskontera det också, kanske med 2 eller 3 procent. Det är svårt att göra i huvudet, så då kommer vi ha en länk till den här humankapitalräknaren. Vi gjorde en sån, tror jag, till avsnitt 270. Vad är värdet på ditt humankapital? Det verkar ändå vara ganska många som använder den, för igår, när jag skulle räkna på andras humankapital, så skrev jag in. Och sen var det någon annan som bara ändrade.

Caroline: Det var han som var inne och...

Jan: Ja, för det är en sån delad Google Sheets-fil. Och sen en annan grej jag tycker man kan göra, det är att sammanställa sina tillgångar och räkna ut: vad är din exponering egentligen? Alltså om du tar hänsyn till hela grejen. Det kan du göra med papper och penna, du kan göra det i Excel, eller du kan använda vårt ekonomiverktyg för att beräkna det. Det finns också länk i beskrivningen.

Caroline: Snyggt.

Jan: Något mer du vill ta upp, Caroline? Du bara garvar åt mig.

Caroline: Nej, nej, jag tycker det var ett spännande avsnitt.

Jan: Ja, men lite så här...

Caroline: Lite mer allmänbildande, kanske.

Tack till dig på Patreon

Jan: Avslutningsvis, fantastiskt stort tack till dig på Patreon, som gör det här avsnittet möjligt. Jag kan sitta och läsa boken "Lifecycle Investing" och sen bara: "Åh, titta, här är en review." Harvard Law Review har skrivit om recensionen av den här boken.

Caroline: Ja, men att du kan ta tid att göra det.

Jan: Ja, för det är ju inte så att vi har en sponsrad gäst här. Så det är tack vare dig på Patreon. Så tack, tack, tack, tack. Och naturligtvis hoppas jag att du får saker tillbaka i och med alla de här "fika tillsammans". Jag vet att vi har, nu i veckan som kommer direkt efter ett avsnitt, ett fika tillsammans med Pensionsmyndigheten. Vi kommer ha ett avsnitt i jul. Och så pratar vi också om bostadspriserna, vart de är på väg. Så lite bonus, lite extramaterial. Och naturligtvis även tack till dig som lyssnar eller tittar på det här. För hade vi inte haft en publik, så hade det inte funnits folk på Patreon, och då hade vi inte kunnat göra det här. Tack så hemskt mycket.