Låt avkastningen finansieraej nödvändig konsumtion

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Låt pengarna ta en omväg
2. Tredje gången vi gör Rich Dad Poor Dad
3. Riktänk och fattigtänk behöver inte hänga ihop
4. Är RikaTillsammans oberoende eller inte?
5. Inte rådgivare, inte journalister, inte forskare
6. En livsresa med ett mänskligt ansikte
7. Ett samhälle där man inte får göra misstag
8. Kapitel 3: Mind your own business
9. Din affär är tillgångskolumnen, inte inkomsten
10. Pengar som jobbar dygnet runt
11. Från konsultlåda till prenumerationsaffär
12. Hur kan jag få betalt flera gånger?
13. Sisyfos och frågan vad arbetsdagen gav
14. Ett perspektiv, inte en livssanning
15. Fast i sin finansiella situation
16. Vad som händer när tillgångarna äter dig levande
17. Vad kostar det egentligen, i tid och stress?
18. Empati med sig själv
19. Köp riktiga tillgångar, inte skulder
20. Men ska pengarna bara sparas?
21. Ekorr-metaforen: samla inte 50 000 ekollon
22. Rika köper lyx sist
23. Köp lyxen för avkastningen, inte för kapitalet
24. Köper de rika verkligen aldrig lyx först?
25. Att njuta av att inte spendera
26. Att baka en kaka du aldrig äter
27. Budget kontra prognos
28. Jobba sig bakåt från målet
29. Det kunde vara ditt barns arv
30. Räkna om priset i tid
31. När tillgångarna täcker lyxen
32. Att leva ett orimligt liv
33. Sköt din egen verksamhet
34. Vin i Danmark utan alkoholskatt
35. Kashmir-getter och att äga det man älskar
36. Indexfonder ökar inte din finansiella intelligens
37. Indexfonder som bas, lärohinken för att skapa mer
38. Att ta tillgångarna man älskar
39. Reflektionsfrågan: profession kontra business
40. Det är okej att inte veta vad ens business är
41. Vad räknade du som tillgång innan?
42. Huset som konsumtion, inte investering
43. Man måste inte älska indexfonder
44. Lekhinken blir lärohinken
45. Teslaaktien och Elon Musk
46. Storskogen och den emotionella kopplingen
47. Lyx du inte hade råd med kontra lyx du hade råd med
48. När en lyx känns besk i efterhand
49. Att spänna bågen för mycket
50. Förlovningsringarna förr och nu
51. Diamanter, allvar och ombytlighet
52. Familjemedlemmar som slet och fick ingenting
53. Det blev inte så mycket av allt slitet
54. Att jobba mot ett mål, inte bara prognostisera
55. Till Mongoliet för äventyret
56. Avrundning och nästa avsnitt
57. Eftersnack: hur köper man lyx för avkastningen i praktiken?
58. Utdelningen, inte lönen, köper lyxen
59. Samma mekanik utan eget företag
60. Pengarna tar en omväg via tillgångarna
61. Rolex-influencern och misstaget att blanda ihop resultat och balans
62. Vad Kiyosaki faktiskt menar
63. Det tar tid innan tillgångarna genererar överskott

Låt pengarna ta en omväg

Jan: Tricket är att låta pengarna gå en omväg. Istället för att jag får in min lön och sen använder lönen för att täcka kostnader, så tar jag pengarna från min lön och skickar ner dem till tillgångar där de får jobba och skapa en avkastning över tid. Och sen använder jag en del av avkastningen för att köpa mina lyxprylar. Istället för att jag bara använder min lön för att köpa mina lyxprylar.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 280, och nu tänkte vi göra ett litet tillbakahopp till vår serie Rich Dad Poor Dad. Så att du som har läst boken inte ska tänka: vänta, tog det slut efter kapitel två?

Caroline: Nej, vi har bara gjort lite stickspår. Förra veckan med Filip som vi intervjuade, som faktiskt var på en sådan resa också, det kanske vi kommer in på, med att han vill försörja familjen på fastigheter. Och sen hade vi ju våra två reflektionsavsnitt, det här med investeringstrappan och lite så.

Jan: Ja, precis. Så det blir lite tillbaka, och sen blir det naturligtvis planering inför avsnitten i januari som blir bästa fonderna, fyra-hinkar-principen och lite sådant.

Tredje gången vi gör Rich Dad Poor Dad

Jan: Detta är ett fristående avsnitt, det går superbra att lyssna på, men det är i serien som var avsnitt 273, 74, 75 och 76. Och detta bygger på boken Rich Dad Poor Dad, skriven av Robert Kiyosaki för mer än 20 år sedan. Och detta är väl tredje gången vi gör en serie. Vi gjorde det typ i början, 2008, sen gjorde vi det efter ett par år. Jag tror att 2017 gjorde vi något avsnitt, och nu var det väl dags igen. Nu har det blivit extensivt.

När vi gjorde avsnitten förra gången försökte vi gå igenom hela boken på ett avsnitt.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Men man hittar mer nyanser. Jag tänker som vanligt, det man behöver veta: han är kontroversiell, det är okej, man kan plocka guldkornen. Och när han pratar väldigt mycket om rika och fattiga, så är det mycket som vi har pratat om i tidigare avsnitt, det handlar om ett riktänk och ett fattigtänk. Det handlar inte så mycket om summan av pengarna. Man kan nästan, istället för att säga riktänk, säga överflödstänk eller bristtänk, tänker jag.

Så vi får se hur långt vi hinner på dagens avsnitt. Men jag har förberett kapitel tre, fyra och fem i boken. Vi kommer hoppa kapitel fyra som handlar om skatter. Det är inte så mycket att säga. Det blir väldigt mycket värderingar. Väldigt amerikanskt, att skatter är dåligt. Kanske inte riktigt samma sak i Sverige. Vi lever ändå i Sverige, ett socialistiskt samhälle.

Riktänk och fattigtänk behöver inte hänga ihop

Caroline: Men du, jag tänkte på det med riktänk och fattigtänk. Man kan ju leva i ett afrikanskt land och ha ett riktänk. Men det är ändå vissa omständigheter, nu kanske jag är ute på tunn is, men omständigheter som måste till för att man också ska bli rik med sina pengar, eller hur?

Jan: Ja, och de två behöver inte hänga ihop.

Caroline: Nej, de behöver inte hänga ihop.

Jan: Det finns många rika som har ett fattigtänk.

Caroline: Ja.

Jan: Eller som har ett bristtänk. Och då är man rädd för att förlora pengarna, rädd för att någon ska ta dem, och rädd för att om man blir av med dem så blir man av med tryggheten.

Caroline: Jag är bara fascinerad av det. För det är något som inte lirar helt med mig där, med riktänk och fattigtänk. Att det måste vara i en viss miljö som man har det här. Jag kan återkomma. När jag har tänkt klart.

Jan: Okej, ja, vi får se.

Caroline: Ja, vi får se.

Är RikaTillsammans oberoende eller inte?

Jan: Och sen hade vi feedback i något avsnitt, som var lite: ja, men ni är lite trevande, vart är ni på väg? Och så har jag pratat om RikaTillsammans 3.0, och vi har mycket diskussioner i forumet om det här. Och jag upplever ändå att det har varit ett fall framåt.

Caroline: Ja, det har det.

Jan: Och det var faktiskt användaren T-Bear, Torbjörn, som skrev en jättefin grej som gjorde mig nästan tårögd, där han sa: RikaTillsammans är en, alltså, det speglar ju ditt och mitt liv.

Och sen har vi haft den här diskussionen på forumet: är RikaTillsammans oberoende eller inte? Och jag har alltid knökat med den, för på sätt och vis har jag velat säga: ja, vi är oberoende. Men sen på ett annat sätt har jag tänkt: nej, vi är inte oberoende. Och efter Torbjörns kommentar har jag faktiskt landat i fyra meningar, som jag inte har visat dig. Så jag tänker att ni får en reaktion live från Caroline.

Jag skrev i forumet: vi är inte och vill inte vara en oberoende konsumenttjänst, som konsumenterna.se eller Elpriskollen, eller liksom några som kommer från myndigheter. För jag älskar konsumenterna.se. Har du inte varit inne där och är intresserad av ekonomi, då har du missat någonting. Sveriges bästa faktaorienterade sajt. Och skitbra. Det enda är att den är lite trist. Den är väldigt fyrkantig. Den är väldigt, väldigt korrekt. Så det är nummer ett. Vi är inte och vill inte vara en oberoende konsumenttjänst.

Inte rådgivare, inte journalister, inte forskare

Jan: Nummer två: vi är inte och vill inte vara en oberoende finansiell rådgivare, som till exempel Småspararguiden, eller Henrik Tell, eller Effektiv förmögenhetsförvaltning, och sådana som har varit inne här. För vi ger inte rådgivning, vi har inte tillstånden, och vill inte göra det.

Och sen, som någon annan skrev också, jag tror det var Torbjörn också: vi är inte och vill inte vara journalister, som är oberoende av budskapet. För journalisten ska alltid sätta sig utanför storyn. Och jag tänker: har man lyssnat på oss...

Caroline: Jag vet inte, händer det i verkligheten?

Jan: Jo, men det kanske det gör.

Caroline: Jo, men det är ändå den journalistiska ansatsen, att du rapporterar och observerar, du sätter inte in dig själv i storyn. Medan det gör ju vi hela tiden.

Jan: Och sen tänkte jag också: vi är inte och vill inte vara oberoende forskare, som skriver artiklar med vetenskaplig höjd. Nej, det är vi inte heller.

Men om vi inte är de grejerna, vad är vi då?

Då tänker jag så här: vi är de som hänger på konsumenterna, vi har varit och träffat Småspararguiden, Andreas hänger i forumet med oss. Vi är inte oberoende av budskap, vi berättar vad vi gör efter att vi har träffat finansiella rådgivare. Vi tar hjälp, vi tar hjälp live, vi gör bort oss live, vi rapporterar vår tolkning av forskares rapporter. Nu är ju dagens avsnitt vår reflektion på Rich Dad Poor Dad. Så jag hoppas att även du som lyssnar tänker: men vad fan, detta är ju det ni är. Grattis, nu har vi hunnit ikapp.

En livsresa med ett mänskligt ansikte

Jan: Att vi klär resan, du som lyssnar eller tittar, du hänger med på vår livsresa. Och ibland blir det bra, ibland blir det dåligt, ibland lyckas vi, ibland misslyckas vi, ibland är vi trevande, ibland är vi självklara. Och det har väl ett värde också. Detta låter skitkonstigt, men jag vet vad som dök upp i mitt huvud. Du vet, mina föräldrar är från Tjeckien, och jag skrev ett skolarbete om Pragvåren 1968, då var det socialism med ett mänskligt ansikte. Och då tänker jag: ja, men detta är en livsresa med förhoppningsvis ett mänskligt ansikte. Att istället för att läsa om indexfonder och fondrobotar, häng med oss här. Häng med när vi sparar i fondrobot, eller häng med när vi gör bort oss och investerar i vin.

Caroline: Ja, precis, så är det. Och vi kan ju också ha reaktioner. Som inte den oberoende journalisten har.

Jan: Ja, och som jag skrev i forumet, det finns den här artikeln i Sydsvenskan från typ 2014, kommer du ihåg den? Vi hyr hellre än köper dyrt.

Caroline: Ja, visst.

Jan: När vi pratade om vår hyresrätt, och sen två år senare köper vi ett ganska dyrt hus i Malmö. Vi kör vår tio år gamla bil för att sen, efter 700 inlägg, köpa en Tesla Model Y.

Caroline: Ja, men det måste ju förändras, saker måste förändras.

Jan: Ja, jag tycker det också.

Caroline: Men jag tycker det är jätteintressant för andra som jobbar i den här sfären, influencersfären. De förändras ju också. Men vi pratar inte så mycket om den där resan som man gör offentligen.

Ett samhälle där man inte får göra misstag

Jan: Nej, och framförallt, vi ska inte prata om det, vi ska prata om Rich Dad Poor Dad. Men det som har fått mig att reagera på sistone, vi var inne på det, är att vi har ett samhälle där man inte får göra misstag. Jag upplever att man inte får lov att göra misstag.

Caroline: Nej, för då reflekterar det tillbaka på ens personlighet och att man är dålig på något vis.

Jan: Och jag påstår att halva grejen med RikaTillsammans är att spegla att vi har gjort misstag. Vi är trevande. Som jag har beskrivit, jakten på det fina huset, den fina bilen, den fina titeln. Och nu när jag uppnått det så tänker jag: nej, men det var inte svaret.

Caroline: Nej, men då får man väl stanna upp, så som vi gör nu lite i livet. Och välja om.

Jan: Och vi har liksom inte rett ut allt skit, vi bråkade senast för två timmar sen om det där.

Caroline: Om annat.

Jan: Om annat skit. Men det är sant.

Caroline: Men jag tror det handlar också mycket om att man vill att folk ska vara förebilder och sånt.

Jan: Sätt oss inte på någon piedestal. Vi vill inte vara på en piedestal.

Caroline: Bra.

Jan: Men jag tänker, to be continued. Så tack Torbjörn, tack alla ni i forumet och på Patreon som hjälper oss att berätta för oss vad vi är och inte är.

Kapitel 3: Mind your own business

Jan: Men rakt in i boken då. Kapitel 5. Nej, 3. Kapitel 3. Och det kapitlet heter Mind your own business. Och jag är lite osäker på översättningen. Jag kollade, för vi har den svenska versionen också av boken. Och då översätter de det som yrke och verksamhet. Och jag tänker, det lirar inte riktigt med Mind your own business. Som den här copyright-skämtet. Mind your own business kan betyda: ta ansvar för dig själv. Och skit i andra. Eller ta hand om din egen affär.

Caroline: Ja, precis. Din egen låda eller ditt eget liv.

Jan: Jag tror att det här handlar om att ta kontroll, eller inte, men bry dig om ditt eget liv. Så vi kommer kämpa lite med översättningen, men jag tror att agendan är: du behöver ta ansvar för ditt eget liv, för ingen annan kommer göra det, och du behöver vara ansvarig i det. Det är rubriken.

Men han börjar prata mycket om finansiell trygghet eller finansiell säkerhet. Vill du läsa de första styckena så kan vi reflektera lite över det. Då är det på engelska.

Caroline: "To become financially secure, a person needs to mind their own business. Your business revolves around the asset column, not your income."

Din affär är tillgångskolumnen, inte inkomsten

Jan: Ja, och vi kan stanna redan där. Han säger: för att du ska vara finansiellt trygg, eller ha en ekonomisk trygghet, så behöver du ta ansvar för det här. Och det som redan är intressant: your business revolves around your asset column, not your income column. Det vill säga att om jag ska driva mitt liv på det här sättet, my own business, så blir det att fokusera på tillgångarna snarare än inkomsterna. Och det kan låta självklart. Det gör det inte.

Okej, men då tänker jag: vad är inkomstkolumnen?

Caroline: Det är ofta där vår lön hamnar.

Jan: Och han pratar om det i boken, att när han frågar: what's your business? Då svarar folk ofta: ja, men jag är banker, jag jobbar på bank. Och då brukar han följdfråga: okej, äger du banken? Och då är ofta svaret: nej, jag äger inte banken, jag jobbar på banken. Och då är Kiyosakis poäng: nej, men då är det ju inte din business, det är din profession. Det är ditt yrke att vara bankman, men det är inte din affär att vara bank.

Och då kan man fråga sig: varför spelar detta någon roll? Jo, för att en timme nedlagd på jobbet är en timme spenderad. Dealen med arbetsgivaren är att du lägger in en timme, och på den timmen använder du din kompetens, din energi och din tid för att lösa vissa problem som arbetsgivaren har, och för detta betalar arbetsgivaren dig en ersättning. Men när du har fått lönen för den timmen så är den färdig, då är den timmen borta för alltid.

Pengar som jobbar dygnet runt

Jan: Medan någonting du flyttar ner i din tillgångskolumn, om vi köper en fondrobot eller en global indexfond, då kommer den vara där för alltid, och den kommer förhoppningsvis skapa pengar i all framtid. Pengar kan jobba 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, 365 dagar om året. Och flera år i rad. Och till och med så att, är våra barn kloka och inte rör pengarna i vår tillgångskolumn, så kommer de pengarna jobba för dem även i framtiden.

Och det är det som Kiyosaki menar, eller det är min tolkning. Att de flesta av oss måste ha koll på vår tillgångskolumn, men vi lägger så mycket fokus på inkomstkolumnen istället. Det här som vi pratade om i något avsnitt, att alla människor har en resultat- och balansräkning ovanför huvudet, imaginärt. Och det är en kvadrat som är uppdelad i fyra delar. Där uppe är inkomster och utgifter. Det kallas för resultaträkning. Under är tillgångar och skulder. Och det är balansräkning. Väldigt enkelt: tillgångar är sådant som genererar dig pengar, och skulder är sådant som kostar dig pengar. Skulder genererar utgifter och tillgångar genererar inkomster.

Caroline: Jag tänker så också, som du säger. Men det jag tänker är att man kan ha sin förlorade timme. Men den kan man åtminstone försöka omvandla till något som finns där för alltid.

Jan: Jo, precis. I sin tillgångskolumn.

Från konsultlåda till prenumerationsaffär

Jan: Och det är där vi pratar om, till exempel när vi pratade i avsnitten med Monica, eller vi kanske inte kom in på det så mycket med Monica. När vi pratar om typ 260-avsnitten där, om företag. För där finns lite olika bra modeller för hur man kan förbättra sin situation. Och de flesta är: en timme arbetad, en timme lön, förbrukad för alltid. Och den affärsmodellen har många företag också, alla konsultbolag.

Och det var så jag började min resa. Byggde, sålde en hemsida. Byggde den, sålde den. Och sen blev det en konsultlåda av det där. Och sen i nästa steg började jag inse: jag måste dessutom hela tiden jaga nya kunder, kunderna kommer ju inte tillbaka, för då sålde vi ISO 9000-, ISO 14000-system. Och då insåg jag: en redovisningsbyrå är en mycket bättre affärsmodell än en konsultlåda. För redovisningsbyrån kommer ha återkommande kunder, för de behöver göra redovisning varje år. Så det är en mycket bättre affär, för då räcker det att jag säljer in en kund och sen ser till att den kunden är nöjd, så kommer de köpa av mig varje år.

Caroline: Redan ja.

Jan: Nästa förbättring blir: okej, men kan jag börja ta betalt på kanske abonnemang så att jag kan få återkommande intäkt utan att jag behöver vara där hos varje kund? Det är ju därför alla SaaS-bolag på börsen är så högt värderade. Var, innan kraschen, till exempel Netflix. För de har inte en merkostnad om de har tusen kunder eller tusen kunder och sen får de betalt varje månad. Så prenumerationsbusiness är på något sätt heliga graalen. Det är därför mer och mer går mot att du inte köper en bil, du leasar en bil, du prenumererar på en bil. Därför går fler och fler tjänster ut på att man ska hyra dem än att köpa dem. Är du med?

Caroline: Ja.

Hur kan jag få betalt flera gånger?

Jan: Och ett mellansteg för oss var bloggen. Okej, men kan vi göra ett avsnitt? Nu lägger vi ner den här tiden, men det blir inte mer jobb för oss om det är tusen människor som ser våra avsnitt eller elvahundra människor som ser våra avsnitt.

Den spännande frågan låter egentligen: hur kan jag göra någonting med min tid som jag kan få betalt för fler gånger?

Och det är där alla, folk gillar utdelningsaktier. Ja, men du gör analysjobbet en gång och du köper den, och sen får du utdelning varje år. Eller hyresfastighet eller liknande.

Caroline: Ja, det var en lång.

Jan: Det var liksom första meningen, och redan där är det en stor skatt.

Caroline: Ja, jo, men precis. Ska du läsa nästa? "Financial struggle is often directly the result of people working all their lives for someone else. Many people will simply have nothing at the end of their working days to show for their efforts."

Jan: Jag tyckte detta var så fint och så sorgligt.

Caroline: Ja, men så länge man är medveten om att det är så och väljer det, så är det väl fine. Men det kan vara så att man inte ens är medveten om det, utan man märker det efter ett tag, att det är same old, same old, hela tiden måste jag kämpa på.

Jan: Och det gör man, man märker det efter ett tag.

Caroline: Vad tänker du då?

Jan: Att då kan det vara så att man redan är inne i sin väv av inkomster och utgifter. Kan vara svårt att förändra då.

Sisyfos och frågan vad arbetsdagen gav

Jan: Jag kan uppleva, när man tittar på detta, att det blir nästan lite Sisyfos, att det blir nästan tröstlöst. Men eftersom de flesta av oss inte har något, så är det verkligen en in your face-fråga. Okej, vad har det kommit ut av din arbetsdag idag som du har glädje av på lång sikt? Man kan hitta på allt möjligt, att man har lärt sig nya grejer, och det är bara för CV:et.

Caroline: Absolut.

Jan: Och det är inga problem. Kiyosaki är ju också inne på earn while you learn. Men jag tror att det är nog många som kommer hem från jobbet och tänker: jag har nog inte lärt mig någonting idag heller.

Caroline: Nej, och det är roligt att du nämner Sisyfos, eftersom jag och våra barn gärna läser grekisk mytologi. Och Sisyfos fick ju löfte om att om du får upp den här stenen för kullen, då får du evigt liv. Fick han löfte om där nere i Hades. Och varje gång han fick upp stenen, nästan, så trodde han: denna gången kommer det gå.

Jan: Ja, och så blev det tröstlöst.

Caroline: Han lyckades väl aldrig?

Jan: Nej, aldrig någonsin, det är inbyggt. Så det där är en sådan, alla som driver företag eller är anställda, tycker jag, tuff fråga som vi har pratat om innan. Många gånger låter frågan: hur kan jag tjäna pengar när jag sover? Eller hur kan jag få betalt för denna timmen flera gånger? Och det enklaste sättet för de flesta av oss, det är i så fall att lägga timmen, få pengarna, och sen lägga dem i en investering som kommer generera mig pengar. För då kan jag säga: men titta här, det blev det här.

Ett perspektiv, inte en livssanning

Jan: Och återigen, nu gäller det också viktigt att inte hamna i rätt eller fel, bra eller dåligt, eller "fan vad dålig jag är som inte har gjort det här". Detta är en reflektion och något man kan göra om man vill. Detta är ju för guds skull ingen livssanning vi pratar om. Detta är ett perspektiv. Och syftet med perspektiv är: hmm, intressant, gav detta mig någon möjlighet? Gav detta perspektivet mig någon möjlighet som jag inte hade innan? Om ja, bra. Om inte, lyssna på något annat.

Man behöver inte vara 23 och känna att man har hela framtiden. Man kan också vara 57 och tänka: okej, vad har jag gjort med mitt liv? Ja, men nu fick jag något nytt.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Bra, ska du läsa nästa?

Caroline: "The primary reason the majority of the poor and middle class are fiscally conservative, which means I can't afford to take risks, is that they have no financial foundation."

Jan: Precis. Han säger att de flesta som har ett brist, eller som är i medelklassen, har inte möjligheten att ta risk. Man har inte möjligheten att starta eget. Man har inte möjligheten att kanske byta jobb. Jag har på riktigt träffat folk som har sagt: nej, jag har inte råd att byta jobb. Jag trivs inte bra, men nu har vi den här lönen, och om jag byter så kommer jag få det sämre.

Fast i sin finansiella situation

Jan: Och ännu värre, jag har tyvärr oftast träffat kvinnor som säger: nej, jag har inte råd att ta risken och skilja mig. Och jag har till och med en kompis som jobbar på bank som sa: om jag träffar en medelålders kvinna som kommer själv utan sin man, så är det över 50 procents sannolikhet att jag kommer få frågan: har jag råd att skilja mig?

Caroline: Att man är fast i sin finansiella situation, det måste ju suga livskraft ur en.

Jan: Ja, men vi behöver bara kolla på vår egen situation, där jag skrev om det på forumet, jag har kört i diket. Vi pratar om det här ekorrhjulet. Och där jag själv, utan att riktigt ha tänkt på det de senaste ett, två åren, hamnat i en situation där det blir stress. Okej, något felbeslut, och lite tuffa ekonomiska tider, corona, vi kör inga utbildningar längre i den utsträckning vi gjorde. RikaTillsammans går back, och plötsligt blir det stressigt.

Och sen har vi funderat på: okej, men är det verkligen rimligt att vi ska bo i ett hus som kostar oss mellan 20 000 och 30 000 i månaden? När vi jämförde: om vi hade sålt huset, betalat skatten, tagit pengarna, satt in dem i en bostadsrätt, så hade vi kunnat ha utgifter på 10 000.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Istället för 25 000. Är det värt de 15 000 kronorna extra i månaden? Men då har vi åtminstone haft tankar på hur vi ska förbättra vår situation.

Caroline: Ja, ja.

Vad som händer när tillgångarna äter dig levande

Jan: Men här pratade han om att folk blir konservativa i sina liv, för att de inte känner att de har den finansiella grunden. Och man kan inte ta investeringsrisker heller.

Caroline: Nej, precis. På det sättet. Men du kan läsa där, för det är en fortsättning. "When downsizing became the in thing to do, millions of workers found out their largest so-called asset, their home, was eating them alive. Their asset was costing them money every month. The car, another asset, was eating them alive. The golf clubs in the garage, that cost a thousand dollars, were not worth a thousand dollars anymore. Without job security, they had nothing to fall back on. What they thought were assets could not help them survive in a time of financial crisis."

Jan: Och nu beskriver han 2008.

Caroline: Ja, nu beskriver han 2008.

Jan: Jag tänker, det är väldigt aktuellt.

Caroline: 2022.

Jan: Ja, och början av 2023. Vi har ju i forumet också sett bostadsrättsföreningar som har höjt avgiften mellan 10, 20, 30, 40 procent. En förening har till och med höjt avgifterna med 70 procent.

Caroline: 70 procent? De har varit tvungna till det. Det kan inte vara något val.

Vad kostar det egentligen, i tid och stress?

Jan: Nej, och då blev det så här, och vi amorterade ganska mycket pengar. Det är roligt, vi började prata om det i huset, 25 000 och så bilen. För vi har insett, bara ett snabbt överslag, ett billigare boende och inte vår Tesla, så hade vi kunnat halvera våra kostnader. Och det blir också något att fundera över. Och att vara ärlig med: vad kostar detta egentligen? Och inte bara den finansiella kostnaden, vad kostar detta i tid och i stress?

Där du har varit arg på mig, din rädsla är att jag ska jobba ihjäl. För jag jobbar mina 70–80-timmarsveckor. Och då blir du: men är det värt det, om du sen går och dör, och så är jag här, sa du, vad var det du sa, 47 år gammal?

Caroline: Ja, något sånt.

Jan: Så bara sitter man här med...

Caroline: Och så ska man ha detta själv, som du har jobbat för.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Det är ju helt sjukt.

Jan: Ja, låt oss gå vidare. Nej, men säg.

Caroline: Jag hade inget mer att säga.

Jan: Ja, det blir lite dålig stämning. Men ville vi säga något speciellt med det här, the downsizing? Att man inser att man har massor av...

Caroline: Nej, men jag tänker, att ibland hamnar man i diket.

Jan: Ja, vi gjorde också det.

Empati med sig själv

Caroline: Det var inte tanken att det skulle bli så. Och drivkraft.

Jan: Men sen, återigen, vi brukar säga: det handlar om att ha empati med sig själv. Vi gör så gott vi kan och vi fattar så fort vi hinner. För som sagt, för fem år sedan, eller 2016, när vi köpte huset, så ville vi ha ett stort hus. Sen ville jag ha en ny bil. Och sen ville jag ha, ofta mycket "jag" här, märker jag. Jag har velat ha min titel, eller vad det är. Och nu har vi fått det, och så inser jag: men det var ju inte det som var grejen, kanske.

Caroline: Nej, men du fick testa det i alla fall. Det är väl okej?

Jan: Ja, precis. Och då får man säga att, nej, men jag har inte tänkt att huset kommer tjäna massa pengar åt oss. Jag tycker ändå att jag har varit ganska nykter i det där. Men det går inte att sticka under stol med att hus och bil driver kostnader.

Caroline: Och då kommer hans förslag på lösning i nästa.

Köp riktiga tillgångar, inte skulder

Jan: Ja.

Caroline: "Start minding your own business. Keep your daytime job, but start buying real assets, not liabilities."

Jan: Precis. Och real assets, det är saker som genererar inkomst. Det har vi pratat om: aktier, räntor, fastigheter, skog.

Caroline: Ja. Immateriella rättigheter, företag, småföretag.

Jan: Ja.

Caroline: "When I say mind your own business, I mean to build and keep your asset column strong. Once a dollar goes into it, never let it come out. Think of it this way. Once a dollar goes into your asset column, it becomes your employee. The best thing about money is that it works 24 hours a day and can work for generations."

Jan: Jag gillar detta så här: once a dollar goes into it, never let it come out. Ta aldrig ut den.

Caroline: Nej, och det är det jag gillar också. In med pengarna, spara dem, låt dem växa.

Men ska pengarna bara sparas?

Caroline: Men jag tänker, vissa kan tycka att det låter jävligt märkligt och tråkigt. Men vi har varit inne på det innan, att om man nu ska spara till någonting speciellt, så är det inte där de pengarna sitter. Om man har sin Thailandsresa. Då är det inte i den här tillgångskolumnen som de pengarna läggs specifikt, eller hur?

Jan: Jo, det blir det. För de hamnar ju på bankkonto, men det är inte det han menar.

Caroline: Nej, men jag tänker att om man aldrig har hört det här innan, så kan det kännas lite så. "Jaha, ska pengarna bara sparas, och sen ska mina barn ta över, och sen ska deras barn ta över?" Det låter ju helt...

Jan: Precis, men då har vi balansen, Die with zero. Du behöver inte lägga in mer pengar än de pengar du behöver.

Ekorr-metaforen: samla inte 50 000 ekollon

Jan: Lite som den här ekorr-metaforen. Om jag är en ekorre och jag behöver ekollon för överlevnad, vintern och sånt, jag behöver ha 100 ekollon. Ja, men samla på mig 100 och lägg på 20 procent för att vara helt säker om vintern blir längre än vad du tror. Men det är ingen poäng med att ha 50 000 ekollon.

Caroline: Nej.

Jan: Så det handlar om att göra det rimligt. För då kan man fråga sig: om den här ekorren nu har samlat på sig 2 000 ekollon och behövde 110, då kan man fråga: skulle inte den här ekorren kunnat göra annat på den tiden, än att samla de där ytterligare 1 800 ekollonen som kanske faktiskt inte behövdes? Och då är vi tillbaka på Erik Strand där. Att månadsspara, absolut, men för guds skull inte mer än vad du behöver. För då är frågan: behöver du lägga den tiden, göra de uppoffringarna?

Lite som vi pratade i förra veckan med Filip också, det finns ett koncept som heter proof of work. Att det är väldigt få människor som får sin förmögenhet gratis eller utan jobb, utan det har ofta varit en ansträngning. Och då är frågan: men behöver du göra exakt hela den ansträngningen i all tid? Jag tror att det kommer i nästa mening också. Om du läser.

Rika köper lyx sist

Caroline: "Keep your day job, be a great hardworking employee, but keep building that asset column. As your cash flow grows, you can indulge in some luxuries. An important distinction is that rich people buy luxuries last, while the poor and middle class tend to buy luxuries first."

Jan: Jag ska bara säga en parentes. Vi har också den svenska boken, men den svenska översättningen är inte lika bra som den engelska. Så jag har hellre originalspråket här.

Och här är han inne på det, att när ditt kassaflöde ökar, när du börjar få utdelning, när du börjar få inkomster, när dina fonder ökar i värde. Så som vi väldigt tydligt sa 2021, när börsen hade gått upp med, 2021 tror jag att svenska börsen gick upp 39 procent, då släppte vi ett avsnitt i januari som var: ta ut en del av dina pengar och fira. Men det är här man ser skillnaden. Och här blir det också snett, för här säger han rich people. Nej, återigen, människor med ett överflödstänk eller ett riktänk, inte nödvändigtvis rika människor, köper sina lyxprylar sist.

Köp lyxen för avkastningen, inte för kapitalet

Jan: Att spelet blir: hur kan jag köpa det här för avkastningen av mina pengar? Istället för att jag köper det med mina pengar, så att jag inte får någon avkastning. För då köper jag det för avkastningen, och då kan jag räkna med att den här avkastningen kommer komma igen. Om jag haft 100 000 och fått 10 procents avkastning, då är det 10 000. Om jag då köper en grej för 5 000 kronor, så har jag mina 100 000 kvar även till nästa år. Så i bästa fall, om börsen ger sina 7 procent om året, då betyder det att jag kommer kunna köpa den här lyxprylen för 5 000 kronor varje år, utan att behöva använda pengarna. Men om jag köper det i början, då blir det ett jäkla slit, för jag kommer aldrig få avkastningen, utan jag kommer hela tiden äta upp mitt kapital.

Caroline: Man undrar hur han har kommit fram till det, om han bara gör en generalisering.

Jan: Jag tycker att detta är ganska logiskt.

Caroline: Ja, men det är inte logiskt, tycker inte jag.

Jan: Vadå?

Köper de rika verkligen aldrig lyx först?

Caroline: Nej, nu vet jag inte hur Ingvar Kamprad eller Buffett eller andra som är bevisat snåljåpar och sen blir rika, om de köper lyxvaror. Det kan säkert vara så att de aldrig har köpt lyxvaror och sen inte gör det fortsättningsvis heller. Att man måste göra det skiftet. Nu kan jag köpa lyxvaror, men då kanske det inte... Jag tycker det är så intressant hur han kommit fram till det här. Och vi vill ju alla ha lyxvaror, vi vill ha dem nu.

Jan: Ja, eller inte.

Caroline: Men är det vissa som inte äter sin marshmallow först utan väntar tills de kan få två?

Jan: Jag upplever att jag har ganska länge väntat på min marshmallow. Jag gillar uppskjuten belöning.

Caroline: Men jag känner att jag inte har det i mig, utan jag behöver träna upp det.

Jan: Ja, det är klart. Man föds inte bara: grattis, du kommer bli ekonomiskt framgångsrik. Och sorry, Karin, det är kört för dig.

Caroline: Ja, det är en upptränad förmåga.

Jan: Ja, då måste vi vara noga med att träna våra barn i detta.

Caroline: Ja, absolut. Det tycker jag att vi ska. Uttryckligen.

Att njuta av att inte spendera

Jan: Jag njuter av att veta: nej, jag kommer inte lägga 50 000 på en resa det här året. Därför att jag kommer inte behöva lägga ut den på Instagram, som vissa använder, som jag vet har denna typen av livsstil. Men balansen blir, återigen, om vi tar Teslan. Vi tar oss själva som exempel. Det var väldigt länge vi inte hade Teslan. Eller hur? Sen köpte vi den för att vi kunde få den på avkastningen i företaget.

Caroline: Ja, och vi hade råd med det.

Jan: Och nu, när jag tittar på det, så tänker jag: men var det värt det? Jag vet inte. Sanningen är: jag vet inte. Men det är ju inte så att vi har någon konversation pågående här hemma. "Caroline, du vet den där nya Porschetaikan."

Caroline: Nej, det har vi verkligen inte.

Jan: Eller hur? Vi har inte den konversationen, nej. Och då menar jag, det blir liksom balansen. För nu behöver jag inte tråna efter den där, för jag har testat. Och då blir det mycket lättare att spara de pengarna i framtiden. Upplever jag.

Att baka en kaka du aldrig äter

Jan: Så det är därför det hela tiden är den där balansen, att någon gång, för att hela tiden ha uppskjuten belöning, det är som att baka en kaka som du aldrig äter. Och då kan man fråga sig: var det lönt att baka den här kakan om du aldrig fick smaka på den? Vad var syftet då?

Caroline: Hur ska man då göra? Det är klart, man kan gå den vägen att man lägger undan och köper tillgångar, och sen får man till slut en avkastning där man kan köpa sin lyx. Men det kan också vara så att det tar lång tid, om man tycker det är jättejobbigt att inte få smaka. Då måste man ändå kunna hitta andra sätt att testa den här lyxen på.

Jan: Ja, man kan hyra kakan.

Caroline: Man kan hyra kakan.

Jan: Man kan hyra en Porsche. Man kan låna någons Porsche. Eller som Moa brukar prata om, prova. Har du ett önskemål om ett hus i Göteborgs skärgård, hyr det på Airbnb en vecka.

Caroline: Jag älskar det, för det kan vara att man kommer på att det är detta jag ska jobba mot. Eller så: ja, nu har jag provat det. Det var inte så mycket.

Budget kontra prognos

Jan: Nej, och där hade vi exempel, vi har det här ekonomiverktyget Spirecta. Där har vi lite temakvällar som är mer konkreta. Då hade vi häromdagen en temakväll om budget. Och då hade vi en ganska lång diskussion om skillnaden på budget och prognos. Där jag och en kompis, Charlie, pratade ganska länge. Han tyckte att jag ofta gör prognoser och inte budgetar. Min prognos var: jag har 100 000 idag, jag tror jag kan få 7 procents avkastning, då kommer de 100 000 vara värda 200 000 om 10 år, 400 000 om 20 år, och när jag är 75 så kommer de vara värda 800 000. Och då sa han: ja, fast Jan, det är ju roligare att fundera så här, hur mycket pengar behöver jag när jag är 65?

Och då kommer nästa fråga: vilket liv vill jag ha när jag är 65? Och så säger han: ja, men du vet, om du vill ha ett slott i Frankrike med hektar av vinodling och eget champagnemärke, sorry, det kommer inte funka med 100 000 och 7 procents avkastning. Då är det helt orealistiskt att du ska ha ett slott i Frankrike med egen champagnegård. Då behöver du göra en budget, då behöver du göra en plan som säger: okej, jag vill ha ett slott i Frankrike när jag är 65. Okej, vad behöver då ha hänt när jag är 63? Vad behöver hänt när jag är 60? När jag är 55? När jag är 50? Tills jag är 45?

Jobba sig bakåt från målet

Jan: Och så får man jobba sig bakåt och ta en plan på det sättet. Då blir det rimligt att kanske nå det där målet när jag är 65. Medan det inte kommer funka om du prognostiserar dig fram till det.

Caroline: Nej.

Jan: Så jag tror att det handlar om att skapa sig den här planen, att fundera kring det. Men sporten, detta, Caroline tycker ändå att detta snuddade vi vid redan för tio år sedan. Att vi har haft vissa, vi sa: vi flyttar inte till huset förrän vi skulle kunna täcka vissa kostnader med utdelning. Och det har vi ändå levt enligt. Men sen kan man fråga sig, frågan som vi har kommit till nu: är det värt att ha den utdelningen i förhållande till det jobbet och allt det andra som behöver hända?

Caroline: Bra.

Jan: Du kan läsa den sista meningen, för den är lite så.

Caroline: Ja, "the poor and the middle class buy luxuries with their own sweat, blood and children's inheritance."

Det kunde vara ditt barns arv

Jan: Det tänker man inte på när man står där. Betalar 2 000 spänn på något, att detta kunde vara ens barns arv.

Caroline: Nej. Nej, det kan jag säga, det har jag aldrig tänkt.

Jan: Jag har ibland tänkt på det. Till exempel när vi är ute på marknader, ibland med barnen, och så vill de ha någon skitgrej. Och så tänker jag ändå: ja, men detta har jag jobbat för i en timme, eller behövt fakturera 1 500 spänn för. Var det det det blev?

Och jag tänker på när Charlie Söderberg på en föreläsning för flera år sedan pratade om det här med att när han i Lyxfällan pratade med någon som hade rökvanor. Och att rökaren då till och med kunde ha tagit pengar från barnens födelsedagsgåva från farmor.

Caroline: Nej, men precis, barnen hade inte råd att gå på ishockey.

Jan: Nej, berättade du det?

Caroline: Ja.

Jan: Och då frågade han: röker du framför barnen? Berättade du för dem att de kunde gått på ishockey, men att du hellre röker? Och när barnen får present från farmor, har du berättat för dem att du har rökt upp den?

Caroline: Det är som en snyting.

Jan: Har detta hänt på riktigt, att han har sagt så i Lyxfällan? Jag måste hitta det klippet. Det kan vara att det är teoretiskt.

Caroline: Ja, men varianter på det har jag sett i Lyxfällan. Nu har jag inte sett Lyxfällan på väldigt länge.

Räkna om priset i tid

Jan: Men det blir så här, att stanna upp och tänka efter. Vi tänker inte på att vi köper, och detta var väl en av de grejerna som kom i den här kända FIRE-boken. Jag har glömt vad den heter.

Caroline: Vilken är den FIRE-boken?

Jan: Det är en av de första, Your Money or Your Life, tror jag att den hette. Där en av teserna är just det här, räkna om det du handlar i den tiden och den energin du har lagt ner för att köpa det. Och då blir det: okej, men var det värt att köpa den här grejen? Var det värt de timmarna? Och som företagare blir det väldigt tydligt. För då vet jag exakt hur mycket jag behöver fakturera, hur mycket jobb jag behöver göra för att det ska bli den prylen.

Eller som någon sa efter något förra avsnittet, att det finns något som heter skattefridagen. Det var typ 18 juli eller 18 juni, det är då man börjar jobba för sig själv och sin framtid. Från 1 januari till 18 juni jobbar man för staten.

Caroline: Ja.

Jan: Och det är också intressant.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Bra. Ska vi ta nästa?

När tillgångarna täcker lyxen

Caroline: Ska jag läsa nästa? "When assets generate enough income to cover luxuries, that's when you can buy them."

Jan: Ja, det är väl det vi har pratat om nu. Att ha som mål att spela spelet, att jag köper mina lyxgrejer när jag kan finansiera dem med avkastning från mitt kapital. Eller från min maskin. Vad? Du ser så fundersam ut.

Caroline: Vi kanske ändå borde budgetera, John. Vi har inte gjort det på länge. Jag blev väldigt sugen på det nu efter att Charlie hade lagt fram det på det viset.

Jan: Ja, jag kan säga att det är ett jättebra avsnitt. Han pratade till och med så här. Det var ett Speldirekt-avsnitt.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Jag lägger länk till det. Men de avsnitten, till skillnad från våra, spelar vi in live med publik. Så att man kan komma med frågor och kommentarer. Och det roliga var att det var någon som skrev: ja, jag är jättesugen på att leva ett högst orimligt liv.

Caroline: Vadå? Jag fattar inte, vadå orimligt? Är det ett orimligt liv?

Att leva ett orimligt liv

Jan: Jo, för om man tittar på att ha ett slott i Frankrike när man är 55 med en champagnegård. Det skulle de flesta säga är orimligt.

Caroline: Ja, det skulle de flesta.

Jan: Och nu är det bara en metafor, okej. Det kan vara att någon vill ha en Porsche, och många kommer säga: nej, men det är orimligt, det går inte. Och då var det en deltagare som sa: jag vill leva ett orimligt liv. Jag tyckte det var så fint.

"Think creatively about what your business is. It's not your profession."

Skilj på, med den svenska översättningen var det: skilj på ditt yrke och din verksamhet. Han skriver: think creatively about what your business is.

Caroline: Ja. Vad?

Jan: Läs nästa mening, kanske blir enklare för dig.

Caroline: "Acquire the type of assets you love, because you will take better care of them and enjoy learning about them."

Sköt din egen verksamhet

Jan: Sen säger jag: ja, men sköt din egen affär, sköt din egen verksamhet. Och verksamheten, återigen, behöver inte vara eget företag. Det är inte det som pratas om här. Det är så lätt att hamna i den fällan. Och här har vi också haft en lång diskussion i forumet: hur hänger detta ihop med det avsnitt vi gjorde om indexfonder? Absolut, jag gillar genuint indexfonder, för det ger mig möjlighet att göra andra saker. Men jag gillar också till exempel företagande, eller som vi på Patreon pratade om att vi har i vår lekhink, som vi också har en diskussion om, den kanske ska döpas om till hobbyhink eller lärohink.

Lärohink är väl det, han är väl inne på det också, enjoy learning about them. Så jag lutar åt att den kommer heta lärohink framgent.

Vin i Danmark utan alkoholskatt

Jan: Men till exempel vin. Vi har investerat i lite vinflaskor, och så var vi i Danmark och besökte lagret där våra vinflaskor är. För när man investerar i vin, så i Sverige har vi både alkoholskatt och moms. Och det är väldigt svårt att göra en affär. En investerare behöver inte betala moms och alkoholskatt, och vi behöver göra det. Så det finns sätt att handla med vin utan alkoholskatt, utan moms. Och då var det väldigt roligt att åka till Danmark och kolla på våra flaskor och läsa om dem.

Och jag brukar skoja när det gäller de här vininvesteringarna, att vi köper flaskor som vi gillar, och behöver vi pengarna om 20 år, då säljer vi dem. Behöver vi dem inte, så dricker vi upp dem. Och sen var det en, när vi träffade en person där i Danmark, så sa han: dör man i förtid så har jag skrivit i mitt testamente att då ska flaskorna drickas upp på min begravning.

Caroline: Ja, absolut. Det vill jag också skriva i mitt.

Jan: Ja, eller jag i mitt. Så då tänker jag: om det inte kommer någon på begravningen, då kommer det bli jävligt fin champagne. Eller så köper någon asiat dem av oss.

Caroline: Ja.

Kashmir-getter och att äga det man älskar

Jan: Nej, men då, jag vet inte vad jag skulle, då kanske jag skulle köpa en skock sådana här kashmirfår eller något i Mongoliet.

Caroline: Va?

Jan: Vet du om att det finns, det finaste kashmirmärket i världen har en egen sådan flock av kashmirgetter.

Caroline: Okej.

Jan: För att säkra sin tillgång. Man kan inte lita på att de som har 100 000 djur ska säkra den. Och att det ska vara fin kashmir. Då köper man en egen sådan flock.

Caroline: Jag visste inte ens att du gillade det.

Jan: Jo, men jag gillar fina material och sånt, men det är dyrt som fan.

Caroline: Ja. Det väcker ju tankar. Vad är det jag älskar? Jag vet ju inte ens vad jag älskar för någonting som kan ge avkastning till mig. Helt ärligt. Jag vet inte.

Jan: Flaskorna ger ju inte någon avkastning nu.

Caroline: Ja, det är klart de har. De har ökat i värde.

Jan: Ja, de har ökat i värde, det har de visserligen. Ja, det är väl en av få investeringar som har gått riktigt bra för oss i år. Champagne.

Caroline: Ja, det dricker man när det går dåligt och när det går bra.

Indexfonder ökar inte din finansiella intelligens

Jan: Och jag tror att detta var det Kim Marit var inne på, i ett avsnitt när vi reflekterade häromveckan, att problemet med indexfonder, och detta skulle jag faktiskt säga är det största problemet med indexfonder. Och detta har jag nog inte adresserat innan, det problemet. Och det är: nej, I'm sorry, men indexfonder ökar inte din finansiella kompetens. Eller din finansiella intelligens.

Caroline: Nej, det gör det ju inte, absolut.

Jan: Och jag gillar småföretag. Det är därför jag från tid till annan leker managementkonsult, eller hjälper styrelser, eller hjälper kompisar. Tyvärr är det så att är det någon kompis som har företag, så brukar jag vara där och pilla. För jag tycker att det är genuint roligt. Och jag har lärt mig sjukt mycket om det.

Indexfonder som bas, lärohinken för att skapa mer

Jan: Men jag tror att nästa nivå här för Kiyosaki är att lyfta detta bortom, alltså, jag kan dela upp my business också. Okej, jag har mina indexfonder som är min bas. Sen har jag min lärohink. Och sen fokuserar jag på lärohinken för att försöka skapa mer pengar. För det kommer i nästa avsnitt, där vi kommer prata om, där kapitlet heter "Rika människor skapar pengar". Inte rika människor tjänar pengar, eller rika människor får avkastning. Rika människor skapar pengar. Och det kan man göra i lärohinken. Men jag kan alltid också ha en bas med mina indexfonder.

Så jag upplever att det blir, det är nyanserna, nu är vi inne på detaljer. Men jag tycker absolut att man ska ägna sig åt sådant man tycker är roligt. Det har ändå varit den röda tråden i mitt liv.

Caroline: Men sen kan det vara så också att man skaffar sig kashmirgetter och så tycker man inte det är så himla kul ett tag. Men sen tycker man om det igen. Det kan vara så att man inte vet riktigt.

Jan: Men man kan engagera sig i kashmirgetter utan att ha dem i trädgården, Caroline.

Caroline: Jag vet, men jag funderar på det där att jag är så ombytlig.

Jan: Vadå då?

Caroline: Nej, vi behöver inte ta det nu. Jag vet inte vad jag tycker om för några assets, tillgångar.

Att ta tillgångarna man älskar

Jan: Förmodligen är det fler som tänker exakt samma sak. Shit, jag har aldrig ens funderat på, acquire the type of assets you love, because you will take better care of them and enjoy learning about them.

Caroline: Ja, det köper jag helt. Och jag tycker det är perfekt. Men jag vet ju inte vad jag tycker om för någonting.

Jan: Så ta tid och svara på den frågan.

Caroline: Och så kan det vara att man tycker om det, och sen tycker man inte om det.

Jan: Ja, men absolut. Och då säljer man dem och byter. Det är ju tillgångar för någon annan också. Ja, är du med? Jag gillar det så mycket, ta Filip-avsnittet förra veckan, med det här. För han älskar sina fastigheter. Han älskar att renovera dem, han älskar att göra det med Leif, hans frus pappa eller svärfar.

Caroline: Ja, det var någon äldre herre i släkten som hade erfarenhet.

Jan: Ja, och enda anledningen till varför han kan lägga in de här 70-timmarsveckorna, det är för att han älskar det. Och varför kan jag lägga den här tiden på småföretag? Jo, för jag älskar att hjälpa mina kompisar som driver sina små bolag. Jag säger: men du vet att du kan göra det här. Sen kanske man ibland ska ta sin egen medicin. Men det är en annan fråga, som inte har gått folk förbi i forumet.

Reflektionsfrågan: profession kontra business

Caroline: Bra. Men han har också lite reflektionsfrågor. Slut på varje kapitel. Ska vi ta dem?

Jan: Ja.

Caroline: Ett. What is your profession and what is your business? How do they differ?

Jan: Jag skulle säga att för mig är min profession lite blandat. Jag brukar säga: jag är programmerare, och det har jag gjort en business av. Det är Spirecta, som är vårt ekonomiverktyg. My profession är att jag gillar att vara influencer. Eller jag gillar inte vad folk säger om det. Men det är RikaTillsammans. Och sen är mitt yrke konsult. Och där har jag en konsultlåda. Och sen investerar jag i indexfonder. Så jag skulle säga att jag dribblar i alla tre. Och detta var tydligt för mig, inte när jag föddes, detta har förfinats de senaste 20 åren. Vad tänker du?

Caroline: Alltså, vad jag försöker säga...

Jan: Ja, vad försöker du säga?

Caroline: Jo, men att det kan låta så jävla självklart och fisförnämt när jag säger det. Men det är ju lätt att sitta 20 år senare och titta tillbaka och säga: titta, jag gjorde det och så blev det det och det. Det har ju inte varit enkelt.

Jan: Nej, det har inte varit enkelt.

Det är okej att inte veta vad ens business är

Caroline: Men jag tänker också att jag nog inte vet riktigt vad min business är. Du jobbar ju mer på businessen än vad jag gör.

Jan: Ja. Det tåls att tänka på. Och det är väl en fantastisk grej att vara så här: ja, jag vet inte vad min profession är. Eller vad min business är. För du har dessutom varit forskare.

Caroline: Men det var också en profession.

Jan: Ja, och det var inte din business. Och sen slutar du med den professionen.

Caroline: Ja, nu hänger du med mig här. Vi jobbar i vårt företag, så jag skulle säga att... Jag hade en business där emellan, där jag höll på med mina utbildningar till forskare. Så det var en business jag hade, inte som gav mig så mycket. Det var inte en tillgång som gav mig avkastning. Men ja, det tåls att tänka på.

Jan: Ja, och sen är det också så här, återigen, glöm inte bort indexfonderna och sparandet. Det är grunden. Och what's your business? Min business är att investera i indexfonder. För jag tar pengarna därifrån och flyttar dem till index. Jag flyttar dem från min inkomstkolumn till min tillgångskolumn. Men jättebra fråga. Och återigen, det är okej att inte veta.

Vad räknade du som tillgång innan?

Caroline: Bra. Nästa då, två. What are things you might have counted in your net worth before reading this chapter? How do you view them now?

Jan: Så, är det några saker du har sett som tillgångar förut i ditt liv, men som du inte längre ser som tillgångar? Han pratar om golfklubbor.

Caroline: Nej, men vet du vad, jag har för länge, länge sedan avfärdat väldigt mycket som vi äger. Eftersom jag handlar på second hand-marknaden. Så märker man tidigt vad som bara faller i värde på en gång. Fina grejer faller i värde på en gång. Så fort man har börjat använda typ en sådan tröja, så faller den till hälften av sitt värde. Den ska ha lapparna kvar. Men inte ens då.

Jan: Men kan du ge några exempel? Jag vet att du pratade om någon klänning. Att du kom till mig och sa: vet du vad denna klänningen kostar ny?

Caroline: Ja, precis. Då kostar den 5 000 ny.

Jan: Vad var det för en klänning?

Caroline: Ja, det var en Furstenberg. Och så köpte jag den på 50 procent rabatt. Och sen har jag haft den väldigt mycket. Och så har jag tänkt: nu har jag nästan använt den så mycket så att det var värt det. Men skulle jag sälja den så skulle jag inte få så mycket för den. Så är det. Så man kan handla väldigt dyra grejer och sen faller de direkt i värde. Golfklubbor, klänningar, väskor.

Jan: Bil.

Caroline: Ja, väldigt mycket konsumtionsgrejer.

Huset som konsumtion, inte investering

Jan: Jag tror att denna känns också som att den inte är så stor wow för oss. Förr var den mycket större.

Caroline: Varför var den förr en stor grej för oss?

Jan: För att, till exempel, vi har i många år sagt: huset är en konsumtion. Det kommer härifrån.

Caroline: Ja, visst är det det.

Jan: Se inte huset som en investering. Se huset som en konsumtion. Köp huset precis som att du köper en resa. Köp det för att bo. Köp det för att njuta, för att det ger dig de känslor du vill ha. Köp inte det för tillgångens skull. Så jag upplever att det har hängt med oss ett tag. Och du som har hängt med oss borde känna igen det där, att se huset som en konsumtion. Det har varit en sådan återkommande grej.

Caroline: Are the assets you are acquiring the type that you love? If not, how can you change that?

Jan: Och då är det tillgångarna. Fråga till dig som lyssnar också. Det är inte bara frågor till mig och Caroline. Så de tillgångar som du köper, älskar du dem? Och om du inte älskar dem, hur kan du ändra dem?

Man måste inte älska indexfonder

Jan: Jag skulle vilja förhålla mig så här: jag fattar att alla inte älskar indexfonder. Och jag tycker att alla borde ha indexfonder.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Men man behöver inte älska dem. Och då tänker jag att man kan komplettera och ställa sig frågan: utöver dina indexfonder, vilka tillgångar köper du som du älskar? Och det kan vara så här, jag vet att det är några i forumet som gillar till exempel krypto. Jag gillar inte krypto. Men det kan vara: ja, jag älskar krypto för att jag gillar det filosofiska paketet som kommer med krypto. Att vi inte ska behöva ha någon tredje part, eller att vi ska kunna göra affärer direkt med varandra. Eller jag vill ha personlig integritet. Så det kan vara en aspekt man älskar.

En annan är till exempel när vi pratar med Filip, inte Filip förra avsnittet, vår kompis som är affärsängel. Han älskar de här småföretagen och säger: jag bidrar till lokalsamhället. Så han investerar i det. Filip i förra avsnittet, han sa: jag älskar de här fastigheterna och att göra dem fina. Jag gillar mina hyresgäster. Jag ger dem honung från min egen biodling.

Caroline: Visst.

Jan: Pratar man med Warren Buffett, så älskar han sina företag som han investerar i. Du vet: jag har följt detta företag i 30 år. Nu har jag äntligen köpt det.

Caroline: Ja, visst.

Lekhinken blir lärohinken

Jan: Och vi har folk på forumet också: jag älskar min swingtrading, eller jag älskar mina sådana grejer. Så jag tror att det är ett perspektiv. Jag tar med mig detta perspektivet innan vi ska göra det nya avsnittet om fyra hinkar. Att lekhinken, inte bara att du ska behöva lära dig grejer, eller jag har innan sett det lite som en slaskhink. Att allt som inte är indexfonder hamnar i slaskhinken, eller lekhinken. Och nu tänker jag: men låt lekhinken vara stället där du lägger de investeringarna som du har en emotionell koppling till. Ingen behöver ha en emotionell koppling till en indexfond.

Caroline: Lekhinken eller lärohinken, den har verkligen fått en högre status.

Jan: Ja, det är en av de grejer som kommer bli nytt i RikaTillsammans 3.0. Det kommer absolut hända saker i den lärohinken.

Caroline: Och jag känner att där ligger hela, eller delar av investeringstrappan och alla lärdomar som har kommit där. Men det här tar det till en ytterligare, en annan nivå. Här ska man skaffa sig tillgångar som man tycker om. Inte bara som man tänker, det här kommer nog ge mig pengar. Eller detta är nog en bra investering. Det här tar det till en annan nivå.

Jan: Ja, för det kommer med läroperspektivet.

Teslaaktien och Elon Musk

Jan: Jag har köpt Teslaaktien som jag hade, som blev två. Den köpte jag för att jag älskar Elon Musk.

Caroline: Fortfarande?

Jan: Ja, men det gör jag.

Caroline: Jag tycker han börjar mer och mer bli ett arsel.

Jan: Nej, jag tror han är missförstådd. I vilket fall så har han gjort bra grejer för världen. Så jag kan ändå säga att jag har mina Teslaaktier, som är precis en sådan grej. Jag älskar dem. De ger mig avkastning.

Caroline: Ja, men bra. Tänk att jag hittade ändå någonting.

Jan: Ja, men bra. Men detta är också spännande.

Storskogen och den emotionella kopplingen

Jan: Vi har en lång, lång, lång diskussion. Detta kommer vi till i nästa avsnitt, när vi kommer prata om att rika människor skapar investeringar, så kommer vi in på lite och förmodligen med Storskogen. Och när du säger det: okej, varför har jag den enskilda aktien Storskogen? Återigen, jag avråder från enskilda investeringar i aktier, särskilt i Storskogen. Bra, då har vi det sagt. Varför gillar jag det? För att det är små företag. Storskogen köper små företag. Och de är det stora företaget som ger de små företagen muskler. Och jag älskar det. Jag gillar små företag.

Caroline: Inser du nu att du har en emotionell koppling till Storskogen?

Jan: Som jag inte har tänkt på innan, förrän vi pratade om detta nu, att jag attraherades mer av det än till exempel SBB eller någon annan aktie.

Caroline: Och detta blir också farligt, för det du älskar behöver inte nödvändigtvis vara den bästa investeringen.

Jan: Och det ska man vara medveten om, för den ligger ju i lärohinken.

Caroline: Det gör den ju. Och i och med att den är placerad där, då vet man om att det kanske inte behöver gå så jävla bra.

Jan: Nej.

Caroline: Det kan, men...

Jan: Ja, men syftet är ett annat.

Caroline: Syftet är ett annat, ja.

Lyx du inte hade råd med kontra lyx du hade råd med

Jan: Bra. Vad hade vi här nu då?

Caroline: What is a time you bought a luxury that your cash flow couldn't justify? And a time you did so when it could justify the purchase. Compare how you felt in the two situations, both at the moment of purchase and later.

Jan: Så, när köpte du en lyxpryl som du egentligen inte hade råd med? Och när köpte du en lyxpryl som du hade råd med? Har du något exempel?

Caroline: Jag har ett par exempel.

Jan: Jag kan börja.

Caroline: Ja, ta du dem.

Jan: När jag köpte en lyxpryl jag hade råd med, jag gillar teknikprylar. Så jag köpte en iPad eller en dator som jag hade råd med. Och då tar det ingen emotionell energi.

Caroline: Nej.

Jan: Och medan, nu måste man ta detta med balans. För nu pratar vi om huset nästan som att vi inte har råd med det. Men det är inte sanningen. Det är bara att vi upplever att huset inte ger den energi, vi får inte så mycket effekt för de kronorna som går in i huset.

Caroline: Nej, precis. Det är det som är en diskussion nu.

När en lyx känns besk i efterhand

Jan: Och då skulle jag säga: har vi köpt någonting som cash flow couldn't justify, då skulle jag säga huset. Ja, vi har råd att bo kvar i huset och vi har råd att göra det. Men jag tycker inte det är värt det. Hade vi haft 100 miljoner, så hade man kunnat säga, fuck it vad huset kostar, det är en så pass liten grej. Men nu är det så att av våra löner, så går halva lönen för att försörja hus och bil. Då blir det: är det värt det? Och då är det känslan. Då blir det en annan känsla.

Caroline: Den blir lite besk, kan man väl säga.

Jan: Ja, än när jag köpte en dator för 20 000, som var: ja, ja.

Caroline: Du hade råd med det.

Jan: Så skulle jag säga. Vad tänker du? Du och jag är båda i den här, i huset och bilen.

Caroline: Men jag kan inte själv säga när jag köpte någonting jag inte hade råd med. Om Klarna hade funnits när jag var 20, så kanske jag hade gjort någon sådan idiot.

Jan: Fast det handlar inte om att köpa det man inte har råd med, Caroline. För du kan inte köpa det om du inte har råd. Så detta betyder: du har köpt det, du har haft råd med det, men det har egentligen i efterhand...

Caroline: Men det kan ju kosta mig väldigt mycket emotionellt, bara: ah, nu har jag det här på avbetalning och sånt där.

Att spänna bågen för mycket

Jan: Men det behöver inte ens vara avbetalning.

Caroline: Nej, okej, vad tänker du då? Jag fattar nog inte frågan ens. Med vilka pengar är det man handlar det här och inte har råd med det?

Jan: Där du har spänt bågen lite för mycket. Så nu behöver du play catch up. Inte som att du behöver avbetala det. Återigen, det är samma resonemang som med huset. Vi har inte köpt ett hus vi inte har råd med. Vi har råd med huset, vi kan bo kvar och ha det jättebra. Är du med? Men det har ändå varit så att det pushade gränsen. Hänger du med?

Caroline: Ja, men det kan man väl ha när man har avbetalning på en hel massa prylar, där man måste play catch up på grund av det. Och ta extra pass på jobbet och sånt. För att det känns jobbigt.

Jan: Ja, till exempel. Och sen jämför det med när du har köpt någonting som du har varit: men detta var klockrent. Det var en lyxpryl, men den hade jag råd med.

Caroline: Jag tror man kanske kan glädjas lite mer. Förhoppningsvis.

Förlovningsringarna förr och nu

Jan: För jag tänker, jag vet inte om du kommer ihåg när vi köpte förlovningsringar för typ 12 år sedan, eller när vi gifte oss. Då köpte vi, jag tror dina två ringar kostade 10 000 och mina kostade 6 000. Och då minns jag att det var jättemycket pengar för oss där och då. Idag hade jag tänkt, ska jag köpa en ring för 10 000, fan vad snål jag känner mig.

Caroline: Jag fattar helt ärligt inte hur folk har råd med de ringarna som de köper.

Jan: Ja.

Caroline: Som gnistrar med tre stycken ringar på ringfingret. Jag fattar inte hur folk har råd med det. De diamanterna.

Jan: Ja, men så kan folk resonera om andra. Man har köpt en luxury. Men är du med på skillnaden här, vad jag menar? Det var en luxury vi köpte, som vi hade råd med. Eller som idag inte hade varit något problem.

Caroline: Nej, det är ett bra perspektiv.

Jan: Men då pushade vi det också. Och jag upplever att många gånger gör man det. Att man pushar, man köper.

Diamanter, allvar och ombytlighet

Caroline: Jag känner att de ringarna, att det var för lite diamanter på dem. Helt ärligt. Vi tar igen det sen.

Jan: Menar du allvar?

Caroline: Ja, jag menar allvar. Och när vi känner så att nu kan vi köpa. För jag menar idag, för diamanter, så gör vi det.

Jan: Okej. För dig som lyssnar och tittar, så vet jag inte om Caroline menar allvar eller inte.

Caroline: Ibland menar jag allvar, ibland tänker jag: vilket slöseri på pengar. Jag lägger dem i indexfonder istället.

Jan: Ja.

Caroline: Och det är precis så ombytlig som jag är. Jag kanske inte har diamanterna. Därför att jag hade ångrat mig dagen efter.

Jan: Okej, bra. Ska vi ta nästa?

Familjemedlemmar som slet och fick ingenting

Caroline: Ja. Have there been people in your family who have spent their whole lives working for someone else, only to end up with nothing? What would you have advised them if you could?

Jan: Så, känner du människor i din familj eller släkt som har jobbat hela sitt liv för någon annan och sen slutat och har ingenting? Vad skulle du ha sagt till dem? När jag kopierade denna från boken, så tänkte jag faktiskt på min bror. Inte för att han har jobbat hela sitt liv åt någon annan. Men han hade en pokerkarriär, professionell pokerkarriär ett tag. Tjänade jättemycket pengar. Och sen fick han lite hybris. Och sen förlorade han massor av pengar. Eller de pengar han hade tjänat. Och det enda som blev kvar av den uppgången och fallet var en plasma-tv. En stor jävla 70-tums tv i vårt föräldrahem. En bisarrt stor tv. Och jag kommer ihåg att jag tänkte: var det det det blev?

Och sen pratade vi mycket om det där. Du hade ju kunnat flytta en del av de pengarna från inkomstkolumnen ner till tillgångskolumnen.

Caroline: Har ni pratat om det sen?

Jan: Ja, men lite. Absolut.

Caroline: Men det har han säkert lyssnat på.

Jan: Ja, men det har han. Han sparar ju på Lysa nu också. Och barnens.

Caroline: Ja, men det var kanske en jättebra lärdom ändå.

Det blev inte så mycket av allt slitet

Jan: Så jag tror att det där är ganska vanligt. Man jobbar hårt och sen köper man en BMW, eller den här bilen man har tänkt. Eller en ny bostadsrätt. Eller man ökar sina utgifter. Så jag skulle säga, och jag har sett det hos andra, att många som har jobbat länge.

Caroline: Och det blev inte så mycket.

Jan: Nej.

Caroline: Och jag läste om någon ekonomimänniska som blev intervjuad. Hon sa: jag skulle absolut inte haft så mycket i garderoben, om jag hade kunnat ångra mig. Och då var det också det att det inte blev så mycket.

Jan: Nej, av allt det slitet. Och jag tror att det handlar om att tricket är att välja medvetet. Lite Ramit Sethi, tillbaka till det. Spendera extravagant på det som ger dig energi. Och det som är viktigt är att vara brutalt snål i alla andra områden. Och han säger också, att spara en del av dina inkomster. Se till att flytta en del av pengarna från den övre inkomstrutan till tillgångsrutan. Och här försöker vi nyansera det nu. Flytta det till indexfonder, och sen flytta en annan del till lärohinken. Och om du ändå flyttar det till lärohinken, lär dig på sådant som du älskar. För det kommer du lära dig mer om. Det är väl kontentan, tror jag, i det här.

Att jobba mot ett mål, inte bara prognostisera

Jan: Bra. Är det någonting mer som du tänker?

Caroline: Nej, jag är bara sugen på den här budgeten.

Jan: Budgeten eller prognosen?

Caroline: Nej, inte prognosen. Absolut inte prognosen.

Jan: Jag älskar prognos.

Caroline: Ja, jag förstår. Men då är det som att man inte hamnar någonstans ändå. Det är mycket roligare att jobba mot ett mål. Så känner jag, och jag tror många känner så också. Att man gärna vill spänna bågen långt fram och ha drömmar. Och sen måste man ner i vardagen och jobba för det. Och då är det utmaningen.

Jan: Det är spännande. Jag är ju skitdålig på det där. Det är därför jag gillar prognos.

Caroline: Jag är heller inte duktig på det. Men jag tror man måste träna i små steg. Nu gick det åt skogen, men vad är nästa steg mot den här budgeten? Att den ska funka. För på 25 års sikt så ska jag ha den typen av liv. Kashmir-getterna.

Till Mongoliet för äventyret

Caroline: Tänk om vi kunde få åka till Mongoliet, Jan. Och se de här...

Jan: Va?

Caroline: Jag är på.

Jan: Säger jag inte att det ska bli så, jag bara säger att det är kul. Man skulle kunna tänka på det. Jag är sugen på budgeten.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Jag får göra en själv så får vi se om du hoppar på det.

Caroline: Ja, men det är klart jag hoppar på.

Jan: Och detta är ändå lite roligt. Jag är duktig på att jobba här och nu. Så sätt mig bara i riktningen, så lovar jag att det blir biljetter till Mongoliet och kashmir-getter. Du kan få ta med dig en hem. Och det är inte ens för att vi ska få någon tröja av det, utan för att det är ett äventyr.

Caroline: Ja, jag är på.

Jan: Detta var också, detta är mitt guldkorn. Ett, jag vet inte om Caroline menar allvar med sina diamanter eller inte. Och två, att vi ska till Mongoliet och titta och klappa på kashmir-får. Vi får se.

Caroline: Det är en industri, Jan. Det är därför jag kanske inte menar allvar med det riktigt.

Jan: Och dig ska jag bo med. Man vet inte, är det sant?

Caroline: Nej, vet du vad.

Avrundning och nästa avsnitt

Jan: Jag tänker att vi avrundar här. Nästa avsnitt kommer handla om att rika människor skapar pengar.

Caroline: Ja, det kommer bli ett riktigt spännande avsnitt.

Jan: Och det är kapitel fyra i boken. Fem. Jag tror kapitel fyra handlar om skatter. Det var det vi skippade idag.

Caroline: Ja, det var det vi skippade.

Jan: Okej. Men alla ni som läser tillsammans med oss. Vi kör på nu. Vi kör på nästa avsnitt. Rika människor skapar pengar. Som vanligt, stort tack för att du hänger med oss. Du lyssnar, du tittar. Kommentera gärna i forumet. Gärna om det där med att investera, det här med lekhinken eller lärohinken. Investera det man älskar. Och detta med att köpa lyxgrejer för avkastningen på sina pengar. Och skillnaden på profession och business. Tror jag är ganska spännande att höra vad ni tänker. Så stort tack, och så ses vi nästa vecka.

Eftersnack: hur köper man lyx för avkastningen i praktiken?

Caroline: Men rent praktiskt, om man nu ska köpa sina lyxgrejer för sin...

Jan: Okej, nu kommer eftersnacket.

Caroline: Jag måste bara fråga. Och då betyder det att man handlar dem inte förrän man har fått sin avkastning på aktier, till exempel. Men då tar man inte ut avkastningen, eller?

Jan: Om jag ska ta ett konkret exempel från vårt liv, Carin. Du och jag har vårt vanliga rörelseresultat, det som man kallar för rörelseresultat i företag. Vi har våra löner. Så det kommer pengar in och pengar ut. Och det är där du och jag går mycket plus minus noll. Vi har typ 50 000 netto in.

Det var någon som misstolkade det också. "Ja, men shit, har ni 90 000 netto ut i månaden?" Nej, vi har typ, jag får ut 22 och du får ut 33. Så typ 50-ish.

Caroline: Ja, och vi har en löpande ekonomi på typ 50-ish.

Utdelningen, inte lönen, köper lyxen

Jan: Så vår löpande ekonomi går plus minus noll. Men till detta kommer utdelning. Vi tar utdelning varje år från vårt företag. Och den utdelningen hade vi kunnat använda för att konsumera våra grejer. Det är de pengarna man hade rest för, eller det är de pengarna man hade köpt lyxigt för. Nu har vi använt de pengarna för att amortera och investera. Så vi har lagt pengarna på Lysa och vi har lagt pengarna i huset. Och det känns bra.

Caroline: Ja, absolut. Men då är det det resonemanget man har. Att, okej, vi köper inte lyxsemestern för våra löpande pengar.

Jan: Alltså att vi, i vårt exempel hade det varit så här: istället för att ta ut typ 49 000 i lön, så hade vi kunnat plocka ut 70 000 i lön. Och då hade vi haft mer pengar varje månad, men då misstänker jag att det hade hänt att våra utgifter hade ökat i samma grad.

Caroline: Säkert, ja.

Jan: Och då hade vi inte haft det. Medan nu, när utdelningen kommer en gång om året, så känns det surt att betala elräkningen med de pengarna.

Caroline: Mm. Ja, naturligtvis.

Samma mekanik utan eget företag

Caroline: Men jag tänker, nu har vi företag och vår utdelning. Men om man inte har företag, man har bara sina...

Jan: Ja, men det blir lite samma sak. För våra placeringar är i vårt företag. Så våra placeringar genererar avkastning i företaget. Sen tar vi ut den avkastningen. Så vi har bara ett mellansteg, att det är med i vårt företag. Du kan ställa in Lysa på, har du sparat in i Lysa, så har Lysa en funktion som heter uttag. Ta ut 2 000 kronor i månaden. Är du med? Och då kan man säga: okej, men de här 2 000 kronorna i månaden, det är det som går till min lyxkonsumtion.

Caroline: Ja.

Jan: Är du med? Så man får inte kollra bort sig i de praktiska stegen.

Caroline: Nej, man får inte kollra bort sig i de praktiska stegen. Och sen vill man verkligen använda dem då. Eller ha dem i sin budget.

Jan: Så poängen är inte så mycket, tänk inte: det är lätt för dem att tänka som har ett företag, utdelning. Utan det kan lika gärna vara att man tar ut pengar från sitt Avanza-konto. Jag vet att många som har Avanza gillar utdelningsaktier. Och då kommer utdelning en gång om året. Eller det finns fonder, utländska fonder som delar ut en gång i kvartalet. Så hur pengarna kommer in, det spelar inte så stor roll.

Pengarna tar en omväg via tillgångarna

Jan: Men mekaniken är det viktiga: jag tjänar pengar, jag sätter dem i min tillgångskolumn, i min tillgångskolumn ökar de över tid. Och sen använder jag en del av den ökningen över tid för att flytta till mina utgifter. Så istället för att pengarna, om vi tänker på den här kvadraten, blir den här enkla ekonomin som vi pratade om, Marcus, för något avsnitt, intäkter och sen kostnader, så går de ut. Istället säger vi att pengarna går från inkomster till tillgångar, och sen från tillgångar tillbaka till inkomster, och sen går de till utgifter. Så de tar en detour till mina tillgångar.

Medan det som de flesta gör i medelklassen är att pengarna går från pengar in, och så går de ner för att täcka skulderna. På huset, eller skulderna på bilen, eller skulder och annat. Och så går de ut i form av räntekostnader.

Låt pengarna ta omvägen via tillgångar, innan du spenderar dem, och spendera avkastningen från tillgångar, så att du någon gång i framtiden kan ta bort pilen på dina intäkter.

Så att du har det där vi började avsnittet med, att de flesta får ju ingenting för det jobbet de gör. De får inte ut något beständigt.

Rolex-influencern och misstaget att blanda ihop resultat och balans

Caroline: Nej, men för ett tag sedan hörde jag en annan influencer som sa: första året som det gick bra för mig i företaget så köpte jag en Rolex. Och så tänkte jag: men gud. Hur då? Men då kan jag tänka mig att det var utdelningen kanske? Skulle det kunna vara?

Jan: Det skulle det kunna vara, men då har man inte rundat tillgångarna. Problemet med många företag är att du måste jobba ihop utdelningen.

Caroline: Jo, men hon sa att när det hade gått bra.

Jan: Jo, men återigen, då är det förmodligen bara att hon har haft mer inkomster än utgifter.

Caroline: Det kan det vara, men det är inte säkert. Och så var det en vinst.

Jan: Ja, fast det är förmodligen ganska säkert.

Caroline: Det var en jättedyr Rolex.

Jan: Ja, men det spelar ingen roll. För att då blandar man ihop inkomster, alltså resultat och balans. De flesta människor, precis som du, blandar ihop resultat och balansräkning.

Caroline: Då gjorde jag det, men jag tänkte: hur går det till? För det där är inte bara pengar som man har. Och nu när jag hörde att man kan ta sin utdelning.

Vad Kiyosaki faktiskt menar

Jan: Då blandar du ihop det. Om hon har drivit företag och haft 100 000 i intäkter och sen 80 000 i utgifter. Så har hon haft 20 000 och inte haft råd att köpa en Rolex. Sen ett år gör hon det jättebra. Då har hon 500 000 i inkomster och 80 000 i utgifter. Och så har hon köpt en Rolex för 200 000. Det är inte det Kiyosaki pratar om. Det Kiyosaki hade pratat om är: wow, du fick 400 000 extra, med dem på tillgångssidan. Efter tio år dubblas de till 800 000. Och sen av de 400 000 som du tjänade på dubblingen, de köpte du en Rolex för 200 000. För då har du dina initiala 400 000 kvar. Du har 200 000 i vinst och sen använder du en liten del av vinsten. Och det är det jag menar med omvägen via tillgång.

Caroline: Jättebra att du säger det. Och det blir tydligare då.

Det tar tid innan tillgångarna genererar överskott

Caroline: Det är inte bara så att man kan, första året. Men kontentan är också att det tar lite tid för de här tillgångarna att generera det överskottet, innan man kan börja hålla på med sina lyxprylar.

Jan: Det är därför det är uppskjuten belöning. Och jag tror inte att den influencer som berättade om Rolexen hade uppskjuten belöning.

Caroline: Nej, det låter inte som att hon väntade så länge, utan hon väntade bara en liten stund.

Jan: Ja, och vi vet inte.

Caroline: Vi vet inte, nej.

Jan: Nu är det i alla fall tydligare.

Caroline: Att det kommer ta tid innan man kan ta ut det där överskottet.

Jan: Ja, och sen är det alltid nyanser i det. För jag vet inte om det är samma influencer, för jag har haft uppe en annan influencer som också hade målet att spara till en Rolex.

Caroline: Nej, det var inte samma.

Jan: Det var inte samma?

Caroline: Nej.

Jan: Okej, ja, men bra. Ja, men snyggt, då gör vi försök till avslut nummer två. Tack för denna veckan, och så ses vi.