Ekonomisk frihet och FIRE ur ett lite annat perspektiv

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Det här med FIRE: jag köper FI, men inte RE
2. Varför vi äntligen tar upp ekonomisk frihet
3. Generationsfrågan och vad ekonomisk frihet betyder
4. Från Braveheart till FIRE: begreppets ursprung
5. Är FIRE en motrörelse för millennials?
6. Slim fire, fat fire och barista fire
7. Fat fire: bekvämt, inte snålt
8. Hur räknar man ut att man är ekonomiskt fri?
9. När är nog? Den känslomässiga sidan
10. Dela upp FIRE: financial independence och retire early
11. Kontroversiell åsikt: de som vill sluta jobba når inte FIRE
12. Drivkraft till något, inte från något
13. När pension blir ofrihet
14. Drivkraft till något snarare än från något
15. FIRE som lösning, eller som förstärkare av problem
16. Kraften i att vara arg på chefen håller inte
17. Från-energi och till-energi
18. Hotenergin och skiftet i drivkraft
19. Promenaderna efter 16 weeks of hell
20. Skiftet med ekonomin men inte med träningen
21. Två områden, raka motsatsen för andra
22. Värderingar och att underordna sig en struktur
23. Processtyrd eller målstyrd?
24. Resan eller mållinjen?
25. Ta det som funkar från ett område och flytta det
26. Vanor ger resultat
27. Konsument, kommunikatör eller expert
28. Fejkmål och de högljudda i FIRE-rörelsen
29. Finansiellt oberoende, inte retire early
30. Det handlar inte om att gå i pension tidigt
31. En högljudd minoritet
32. Har vi bara dålig fantasi?
33. Avengers-teamet du inte sätter ihop
34. Ironin: utan pengakramp kommer mer pengar
35. Option value: tryggheten som negativt alternativvärde
36. Skulle det vara roligare att starta om från noll?
37. Varför ringer jag inte bara Niklas?
38. Det handlar inte om blanketten på Verksamt
39. Ibland måste man få känna känslan själv
40. Att börja med ett litet steg
41. Hedra det på en lillasysternivå
42. När drivkraften egentligen är trygghet
43. Att runda av: klokare men mår lite sämre
44. Samma lag, och en sista hälsning

Det här med FIRE: jag köper FI, men inte RE

Jan: Om vi tittar på det här med FIRE, så den första delen, FI, Financial Independence, eller ekonomisk frihet, det är ju något som många strävar efter, inklusive jag. Så det köper jag absolut. Däremot den andra delen, RE, Retire Early, jag vet inte om jag är så himla säker, eller skulle rekommendera det till andra. Kanske till och med tvärtom.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen på YouTube, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. Vårt mål är att du varje vecka ska få konkreta tips, råd och inspiration för att ta din privatekonomi och ditt sparande till nästa nivå, på ett enkelt och på ett roligt sätt.

Jan: Jag heter Jan Bolmeson. Och idag har jag med mig Caroline, som är min fru, och Caspian, som är vår vän och kollega.

Caspian: Tja.

Varför vi äntligen tar upp ekonomisk frihet

Jan: Idag är det dags för avsnitt 208. Och vi ska prata om en sån där grej igen, som är lite pinsam att vi inte har tagit upp på 208 avsnitt. Och det är ekonomisk frihet. Så jag tänkte att vi skulle prata lite om det. Vi har berört det. Men grejen är att jag har gjort gästspel i en hel del andra poddar och pratat om ekonomisk frihet. Och då har jag tyckt att, där sa jag ändå en och annan sak som jag själv tyckte var bra. Eller jag har pratat ut om ämnet. Fast inte i min egen podd.

Caroline: Men inte i din egen podd.

Jan: Och då insåg jag att detta är ett känsligt ämne. Det känns som att jag har gjort ett par sådana ämnen, jag har väldigt mycket åsikter och tankar i den här frågan. Men konstaterar att det är väldigt, väldigt svårt att göra det själv. Och det är också en av anledningarna till varför jag är med hos Caspian, som hjälper oss att göra de här avsnitten. Det är du som gör allt hästjobbet, förbereder, researchar, pratar med folk i forumet, sammanställer. Så att jag kan sitta här och avbryta er.

Caspian: Ja, basically.

Jan: Komma med åsikter. Men Caspian är ju också den yngsta av oss. Det spelar stor roll. För vi är ju medelålders. Caspian är 20. Du har mer handen på pulsen, vad som pågår i din generation.

Caspian: Vilken fördom det var. Nej, det tycker jag faktiskt inte.

Generationsfrågan och vad ekonomisk frihet betyder

Jan: Varför har vi inte med min mamma?

Caroline: Ja, men vi kan ha det. Generationspodden.

Jan: Nej. Det är viktigt att prata med folk ur olika åldrar om saker. Men vi gör inte det.

Caroline: Nej.

Caspian: Jag tänker att vi hoppar in i ekonomisk frihet. Kan vi inte bara säga vad det är för någonting också?

Jan: Jo, jag tänker så här, ekonomisk frihet. Alltså, detta är lite roligt. För ekonomisk frihet har ju egentligen varit ett mål för i alla fall mig i många år.

Caroline: Oss har det varit ett mål för.

Jan: Ja, men jag vet inte om det har varit lika uttryckt för dig som det varit för mig. Och för mig har det handlat om att kunna fatta beslut utan att vara påverkad av ekonomi. Om jag inte vill jobba, då behöver jag inte ha någon faktor så där.

Caroline: Ja, det kan du ju drömma om, men du behöver ju ha mat på bordet, så du måste jobba.

Jan: Så ekonomisk frihet för mig har många gånger handlat om valfrihet. Och frihet. Det är egentligen lite, ända sedan jag såg Braveheart på 90-talet så var det frihet.

Caroline: Braveheart var ekonomiskt fri. Du såg Braveheart och du sa, det livet vill jag ha. Har du ens sett den filmen?

Caspian: Nej.

Caroline: Har du sett den?

Caspian: Det är en sån grej som dyker upp väldigt ofta när vi pratar med yngre personer. Att de inte har sett vissa tongivande filmer.

Jan: Alltså, jag hade soundtracket på CD-skiva. Så så ung är jag inte.

Caspian: Nej, nej, förlåt.

Caroline: Men okej, det var frihet som är viktigt för dig. Det är ett värdeord för dig.

Jan: Ja, det är en värdering, absolut.

Från Braveheart till FIRE: begreppets ursprung

Jan: Och sen efter det så var det väl Mr. Money Mustache, tror jag, som gjorde begreppet FIRE känt. Som var financially independent, retire early. Att gå i pension när man var typ 40–45. Och sen har det blivit lite ett kulturellt begrepp, kan man säga, de senaste tio åren, eller kanske fem.

Caspian: Alltså, jag hade inte hört det innan jag började hänga med er. Så ska jag säga.

Jan: Men jag tror att det har växt allt eftersom att det har dykt upp bloggar, poddar, YouTube-kanaler.

Caroline: Jag tänker också så att om man inte är så intresserad av ekonomi från början och kommer hit och lyssnar, så har man nog inte hört talas om FIRE.

Jan: Det tror jag inte.

Caroline: Det är ju inom ekonomisammanhang som man hör det.

Jan: Ja, så är det nog. Främst bloggar. Det är ju inte banken som pratar om det.

Caroline: Nej.

Jan: Banken, Länsförsäkringar, har ju ett jättefint uttryck. De kallar det frihetskapital. Som jag gillade. Jag kallade det för fuck off-kapital, eller fuck you-kapital, innan. Frihetskapital, alltså kudos till deras reklambyrå. Eller till den som kom på det där.

Är FIRE en motrörelse för millennials?

Jan: Men min tes är att, nu kommer detta lite taget från luften, men ändå inte, att i och med den här, är det du, millennials? Du är ju millennial.

Caspian: Jag är millennial. Jag är typ generation Z.

Jan: Okej, och när är generation Y?

Caspian: Det är de efter mig. Jag ligger precis på gränsen.

Jan: Och när är du född?

Caspian: 97.

Jan: 97.

Caroline: Men varför är Jan millennial?

Jan: Jag är den första, sista millennial. Den första, typ. Alltså, det är ju väldigt luddigt med de gränserna.

Caroline: Jag trodde man var född på 00-talet, om man är millennial.

Jan: Alltså, jag har hittat typ 13 olika gränser för det här.

Caroline: Okej, jag förstår. Vi behöver inte gå in i det.

Caspian: Men min definition är ofta de som har växt upp med eller utan internet. Och det har mindre med årtal att göra, skulle jag säga. Det har ju absolut med när du är född att göra, men också kultur och sammanhang. När man blir exponerad för det.

Jan: Ja, precis. För det pratas ju mycket om att den här generationen har det ekonomiskt tuffare än vad tidigare generationer har haft det. Man kom ut precis vid 20, man skulle börja arbeta efter universitetet direkt vid 2008, vid finanskrisen. Man kommer i en bostadsmarknad som är jättedyr i Sverige. Man har svårt att få ett fast jobb, utan vi har hela den här gig-ekonomin.

Hela den här ekonomisk frihet-rörelsen är lite en motrörelse till att man inte längre kan få den ekonomiska trygghet som ens föräldrar hade. Då får man hitta tryggheten på något annat sätt, och då vill man hellre ha den ekonomiskt.

Jan: Mina föräldrars generation, de hade livstidsanställning på GM, eller Ford, eller i staten, eller på Ericsson, eller Volvo. Då behövde man liksom hitta tryggheten på något annat sätt. Och då är man så här, nej, men då får jag skapa den själv. Och då vill jag hellre ha den ekonomiskt. Och så döper man det till FIRE. Så jag skulle väl säga att det är det som är bakgrunden.

Slim fire, fat fire och barista fire

Jan: Men sen tänker jag också att FIRE kan vara väldigt, väldigt olika. För där har jag hamnat i diskussioner med folk. Det finns ju slim fire och fat fire. Sen läste jag senast igår att det finns barista fire.

Caroline: Vänta här nu. Jag har inte hört detta. Detta är ju jättekul. Vad är barista fire? Jag tänkte bara, vad har kaffe med detta att göra egentligen?

Jan: Det finns lite olika bedömningar. Men det ena är FIRE, typ som vår kompis Robin gjorde. Han var väl i Caspians ålder, i 23-årsåldern. Köpte en villa, renoverade den, hyrde ut den, köpte en villa till, renoverade lite och hyrde ut den. Hade plus efter alla kostnader och betalade kanske 4 000–6 000 kr. Och sen flyttade han till Thailand. Och så var han ekonomiskt fri på 6 000 kr.

Caroline: Ja, så han är där flera månader.

Jan: Han var där flera månader. Så man blir liksom ekonomiskt fri på att egentligen hålla sina utgifter låga. Och här tror jag att man kategoriserar ganska många, om jag ska vara lite tuff, snålbloggarna.

Caroline: Slim fire då.

Jan: Ja, slim fire. Att man sparar 80 % av sin lön. Man sorterar gammal potatis på Ica.

Caroline: Ja, min fördom. Vadå? Jag fattar inte.

Jan: Att man plockar resterna. Och så får man betala mindre för sin potatis. Det finns ju på Ica. Har du inte sett de påsarna med lite gamla grönsaker?

Caroline: Jo, jo, absolut. Men det är som att de hade det ett tag och sen har de inte det mer. Jag vet inte vad som hände med det.

Fat fire: bekvämt, inte snålt

Jan: Men i alla fall. Så att min fördom, och återigen fördom, är ju att, ja men det där är killar i 20–25- eller 20–30-årsåldern utan flickvän som kan göra det där. Typ att det funkar inte i familj. Men då sa de så här, ja men det är bara en grej. Sen finns det ju fat fire, som jag skulle säga är snarare vi. Som är så här, nej, nej, men jag vill ha det bekvämt. Jag vill inte snåla. Jag tänker att man kan inte bara dra ner på 100 % av sin utgift, vi ökar inkomsterna istället. Så ska vi vara ekonomiskt fria, men då vill vi vara det med en passiv inkomst på 40 000 kr i månaden, inte 6 000 kr.

Caroline: Nej, precis, okej. Ja men det kan man förstå. Slim eller fat fire. Vad är barista fire då? Är det mitt emellan?

Jan: Ja, det är barista fire. Det är så att man är ekonomiskt fri 8 månader om året och sen jobbar man 4 månader om året som barista eller i något gig. Säsongsjobb.

Caroline: Okej, så man har liksom ett kapital som ger avkastning så att man kan leva på det åtta månader om året, men man måste ändå skjuta till lite.

Jan: Ja, eller vill, kan det faktiskt också vara. Att man vill skjuta till.

Caroline: Att man vill skjuta till, ja.

Jan: Sen är ju sättet de flesta gör det på att man räknar på utdelning av kapital. Men där tänker jag, i min första egentliga åsikt, att det behöver inte vara på utdelning av kapital. Det kan ju vara patent, eller det kan vara ett företag man äger.

Hur räknar man ut att man är ekonomiskt fri?

Caroline: Vad är nu utdelning på kapital?

Jan: Man tänker så här att jag har det i en fondrobot och så ska jag få utdelning, och så är det 4 procent på det där. Men man kan ju leva på sitt kapital att det minskar, om man har räknat på det. Det kan finnas olika sätt att göra det. Men den klassiska FIRE är så här: spara mycket pengar, investera dem i aktier så att de ökar i värde, och sen plockar du ut 4 procent. Och det tar ändå sin lilla tid. Det tar kanske 10 år.

Jan: Det är intressant, om man tittar på ekonomisk frihet, för man kan ju titta på det rent matematiskt och sen kan man titta på det känslomässigt. Matematiskt är det så här: avkastningen på ditt kapital är större än alla dina totala utgifter. Så fat fire, då fokuserar man på att ha hög avkastning och man skiter lite i utgifterna. Slim fire, då säger man att mitt huvudfokus är att sänka utgifterna, för då behöver inte avkastningen vara så hög. Och sen kan man naturligtvis göra lite både och. Men då är det ju ett matematiskt tal. När är du ekonomiskt fri?

Caroline: Jag tänkte precis fråga om det, för det är ju så man kan räkna ut när man är ekonomiskt fri. Om man kan vara fri till 50 procent eller 40 procent.

Jan: Ja, och de flesta, när man börjar, är fria till 0,5 procent. Jag minns första gången jag räknade ut det, det var sorgligt. Då var det typ 0,5 procent.

Caroline: Hur räknar man ut det?

Jan: Jo, du tar alla dina passiva inkomster eller avkastningen på ditt kapital, dividerat med dina totala utgifter.

Caroline: Och har man då inga passiva inkomster så blir det 0.

Jan: Ja, 0 genom 100, det blir ju 0. Eller har du en krona på en hundralapp så blir det 1 procent.

Caroline: Precis, ja.

När är nog? Den känslomässiga sidan

Jan: Men sen så har du den känslomässiga biten på ekonomisk frihet, där jag tror, som vi har pratat om i tidigare avsnitt, att när är nog? Du kan ha människor som kanske matematiskt är ekonomiskt fria. För, som jag var inne på, egentligen är formeln lite missvisande. Det är ju avkastning på kapital dividerat med totala utgifter. Fast du kan ju faktiskt, har du 100 miljoner kr och du gör av med 1 miljon kr om året, då har du ju faktiskt 100 år på dig innan ditt kapital tar slut. Så det är därför jag säger att det behöver inte nödvändigtvis vara avkastning, utan man behöver räkna in det beloppet också.

Caroline: Man får ju hoppas att man inte är den människan som är född, som kommer att leva i 200 år.

Jan: Det säger man ju. Alltså det är så roligt.

Caroline: Det är jätteroligt att rubba ditt tankespår. Nu har jag räknat lite här, fast om du räknar annorlunda. Precis, och så drar man till med att man kommer att dö innan pengarna är slut.

Jan: Ja, då hamnar vi i avsnitt 202, där vi pratar om kampen. Då får man lösa det problemet då.

Caroline: Och det kommer man ju inte orka för att man är 100.

Jan: Okej, vi går vidare. Detta är ungefär som Carolines största invändning mot Star Wars, är att grammatiken är dålig. Att det är liksom rymdvarelser och massa annat.

Caroline: Det har jag aldrig sagt.

Jan: Det har du visst.

Caroline: Det är en helt annan diskussion. Tillbaka till, vad var det? Från Star Wars till FIRE.

Dela upp FIRE: financial independence och retire early

Jan: Ja. Jag tror att det vi behöver göra för att titta på just FIRE, om det är det vi ska titta på, är att titta på de två olika delarna. Finansiellt oberoende, financial independence, och sen retire early. För det är för mig två olika saker, och det är någonting som jag har plockat upp på forumet.

Caspian: Att man tycker att det är olika saker.

Jan: Ja, men så här, jag...

Caspian: Berätta mer vad du har plockat upp.

Jan: Fast jag skulle redan vilja börja innan dess.

Caspian: Okej.

Jan: Där jag tänker så här, att de flesta som pratar om FIRE, detta tycker jag är jättekul, för här gör jag mig ovän med folk. För då frågar jag, varför FIRE? Och rätt ofta är svaret, för att jag vill inte jobba. Och då brukar jag tänka, det roligaste exemplet jag har hört var en person som sa, nej, för att nu ska jag vara här på det här jobbet, jag trivs inte jättebra, men det är bra betalt, så att jag kan spara supermycket. Och om några år, typ åtta år, och han hade räknat ut det, åtta år, tre månader och 23 dagar, så kommer jag gå in till chefen, ge chefen fingret, och sen kommer jag vara FIRE. Och så behöver jag inte gå dit en enda dag till i mitt liv. Och så var jag så här, men alltså du kan ju byta jobb. Det går snabbare än att sitta här och vänta i åtta år.

Kontroversiell åsikt: de som vill sluta jobba når inte FIRE

Jan: Och då tänker jag så här, kontroversiell åsikt nummer ett: jag tror inte människor som har som mål att jag ska sluta jobba, när man har den där "jag ska sluta"-drivkraften, jag tror inte de människorna kommer nå FIRE. Och mitt belägg för det är två saker. Ett: jag har träffat många människor som är FIRE, ingen av dem har haft den drivkraften. Nummer två: när du har en drivkraft som är "jag ska sluta", då tänker jag att när du närmar dig det där slutet, när du inte behöver göra det till 80 procent, då tänker man, jag gör ändå inte detta fyra dagar i veckan, jag kan ändå palla mig igenom den där sista dagen i veckan. Motivationen minskar och minskar ju närmare målet du kommer.

Jag tror aldrig att du får den där kraften för att ta handen genom kaklet. Medan jag upplever att de som är FIRE, för dem är det en bieffekt. Man har gjort något annat, och FIRE råkade vara ett biresultat längs vägen.

Caroline: Och att man har gjort något annat.

Jan: Man har gjort någonting annat och FIRE råkade vara en bieffekt, ett biresultat längs vägen. Det är där jag upplevt att FIRE har fungerat.

Caroline: Ja, men de har ju inte slutat jobba heller, väl? Oftast är det väl människor som har eget företag.

Jan: Men Caroline, om vi tar alla de människor vi känner som har jättemycket pengar och som hade kunnat sluta jobba. Är det någon av dem som har slutat jobba?

Caroline: Jag kan inte komma på någon.

Jan: Nej, det är det inte. Och då blir min invändning, då har de inte gjort en FIRE.

Caspian: Nej, och det är därför jag tycker att FIRE-konceptet är lite konstigt. Det är för att du inte förstår att de har inte gjort en FIRE.

Jan: Jag håller med Caspian.

Caroline: De har gjort något helt annat, Jan. De har typ gjort en FIRE.

Jan: Nej, men de har ju på många sätt gjort det du har pratat om, som har varit en drivkraft. Finansiellt oberoende.

Caroline: Ja.

Drivkraft till något, inte från något

Jan: Du går inte upp på morgonen och säger, vad ska jag göra idag för att få pengar? Inte för att du behöver pengarna.

Caroline: Nej.

Jan: I så fall, vad är roligast som också kan ge mig pengar?

Caroline: Precis.

Jan: Och det är därför jag är lite anti det här FIRE. För ekonomisk frihet, FI, absolut. RE, lite skeptisk.

Caroline: Men då finns det ju ett barnliv, ja.

Jan: Men okej, vi hoppar rakt in i det här nu då. Du har ju varit lite retire early här i ett par år. Eller, liksom med tid.

Caroline: Det vet jag inte. Vi har ju pratat jättemycket om detta, vad jag lägger min tid på, vad jag jobbar med.

Jan: Men krasst sagt, Caroline, om vi bara, handen på hjärtat. Ja, du har jobbat, men du har egentligen inte behövt. Eller hur? Och framför allt, du har inte gått till ett jobb som någon annan har styrt för dig.

Caroline: Nej.

Jan: Och hur har du mått i det där? Handen på hjärtat.

Caroline: Dåligt.

Jan: Ja. På nivån.

Caroline: Det är också för att jag har en så smart hjärna som bara sa, använd mig. För i helvete, använd mig.

Jan: Ja, och vi garvar åt detta nu. Men alla människor har ju behovet av att få komma till användning.

Caroline: Ja, det tror jag absolut. Att få bidra.

Jan: Jag tror att det är en grundläggande drift. Ett psykologiskt behov. Vi vill komma till användning. Vi vill få dela med oss. Självförverkliga oss. Och självförverkligande handlar om att ge bort det man kan till andra.

När pension blir ofrihet

Jan: Du var ju på väg att, jag måste söka jobb på förskoleförvaltningen i Malmö kommun.

Caroline: Ja.

Jan: Och första tiden var jag så här, du är dum i huvudet.

Caroline: Nej, vänta, vänta, låt mig prata till punkt. Vi satt och drack vin. Och jag sa att jag behöver söka jobb. Och du bara, ja, jag stöttar dig i det. Du sa inte att jag var dum i huvudet. Du sa inte vad du tänkte till mig.

Jan: Då höll jag verkligen med dig om att jag tyckte att det var bra.

Caroline: Och vad hände sen?

Jan: Nej, det hände inte så mycket, sen pratade vi om det.

Caroline: Men grejen är, nej, låt mig få prata till punkt.

Jan: Nej, men vänta, bara kom in nu att du tyckte jag var dum i huvudet.

Caroline: Nej, låt mig prata till punkt. I början, efter att du hade slutat på universitetet och vi började jobba tillsammans, så pratade du ibland om att du skulle skaffa något annat. Då tyckte jag, varför det? Nu när jag sett att du inte har mått bra i det där, så har jag stöttat dig. Och hade du velat jobba på förskoleförvaltningen, som jag sa när vi drack vin, så sa jag, det är absolut okej. För jag fattar genuint på en ny nivå, du hade ju det där som händer folk som går i pension.

Du har varit på ett jobb, du har haft medarbetare, du har fått bidra, folk har kommit och frågat, mejlat dig, ringt dig. Och sen går du i pension, och så får du inga mejl, du får inga telefonsamtal. Man har ju sett hemska exempel på folk där livskvaliteten bara sjunkit och sen har de dött.

Caroline: Ja, jo, jag ska inte skratta. Absolut, det är så.

Jan: Och där blir min fråga, vad ingår i begreppet att gå i förtidspension eller gå i tidig pension?

Caroline: Det är nog olika för olika människor, tror jag. Det handlar nog mycket om att få bestämma själv.

Drivkraft till något snarare än från något

Caspian: Precis, och det är lite där jag tänker att konceptet blir väldigt annorlunda beroende på var man ser på det ifrån. Tänker man, som du har tagit upp som exempel, att jag ska tjäna ihop ett kapital så att jag blir finansiellt oberoende, och sen ska jag ligga på en strand och dricka paraplydrinkar resten av mitt liv, ja, då kommer livskvaliteten sjunka något enormt, jättefort. Men handlar det snarare om att jag ska bli finansiellt oberoende så att jag kan syssla med någonting som jag vill, alltså att det är en drivkraft till någonting snarare än från någonting, då tror jag att det är mycket mer rimligt att tänka kring det. Däremot skulle jag börja ifrågasätta varför du behöver finansiellt oberoende. Då blir frågan, ja, men byt jobb.

Caroline: Ja, eller starta bondgården som du vill.

Caspian: Ja, precis. Eller rättare sagt, hur kan du göra det där du vill nu?

Jan: Ja, och då är vi egentligen tillbaka på avsnitt 202. Tjäna mer pengar, eller tjäna pengar på det du tycker är kul. För det kan man ju ta så här, unsolicited advice, eller hela detta avsnittet är unsolicited.

Om du har en dröm att när du blir FIRE, så ska du göra X, läsa mer böcker, resa, eller ha ett hus utomlands, ja men prova det redan idag i liten skala.

Jan: Där Moa, vår kompis, hon säger alltid, om du har en dröm att du ska göra X när du blir FIRE, prova det redan idag i liten skala. Vill du ha ett hus på Djursholm eller på Solsidan? Ja men gå på visning. Ta med dig en kompis, gå på visning i ett sånt hus. Vill du ha ett hus utomlands, ja men hyr ett hus med några kompisar. Vill du skriva? Ja men skriv, ta någon eftermiddag ledigt och skriv. Så gör det du drömmer om redan idag.

FIRE som lösning, eller som förstärkare av problem

Caspian: Och det är väl också en reflektion från forumet och från Twitter. När vi ställde frågan, vad hade du velat om inte pengar var ett problem? Det är inte som att folk ofta tänker de drastiska förändringarna, utan ofta är det en tweak på det man gör. Jag skulle vilja kanske starta det här företaget.

Jan: Ja, men då är det så här, starta det redan idag. Gör det redan idag. Så min invändning är att man ser nog FIRE som lösningen på ett problem. Och det jag försöker säga, jag som har varit där och sett det både hos oss och hos många andra, är att det är inte lösningen.

De problem du hade innan FIRE blir egentligen bara större efter FIRE. FIRE blir nästan ett problem, en förstärkare.

Jan: För det är mycket enklare att skylla på banken när man inte har råd och tänker, jävla banken, som inte tillåter mig köpa det här huset eller göra det här. Och så hittar man kraft och motivation i det där.

Caroline: Och så kan man prata med kollegor.

Jan: Ja, men man är i samma situation. Jag har inte råd, och banken. Om jag bara hade. Och sen kommer plötsligt, ja men du kan köpa den där Ferrarin nu då. Eller du kan köpa det där huset nu då. Du har möjligheten. Och då blir det, jaha. Och nu då?

Caroline: Och det låter som världens lyxproblem, men jag tror att det är många som har upplevt det där, att när man närmar sig målet flyttar man bara fram målstolpen och att det blir kanske en tomhet i det där.

Jan: Så jag har absolut strävat efter ekonomisk frihet, men lite reality check på att det är inte som att världen kommer bli rosaskimrande och det kommer hamna rosenblad längs vägen och folk kommer sjunga hosianna.

Kraften i att vara arg på chefen håller inte

Caroline: Nej, men det kanske det inte blir, men det är det vi tror under tiden som vi har kraft i. Att jag ska minsann, jag ska inte jobba på det här jobbet hela mitt liv. Vi har ju kraft inledningsvis åtminstone, och kanske ett par år till och med.

Jan: Det hade varit intressant att veta hur många som har påbörjat en FIRE-resa och sen bara, nej, jag bytte jobb, men nu gillar jag mitt jobb, och så avbryter man.

Caroline: Man behöver inte avbryta, man kan fortfarande ha målet ekonomisk frihet.

Jan: Absolut, det kan man göra, men det hade varit roligt att veta hur många som påbörjade av kraft i att man var arg på chefen.

Caroline: Eller hatade att vara sjuksköterska, eller läraryrket var dåligt.

Jan: Precis. Men jag tänker två grejer. Sen är det ju så att vissa problem är roligare att ha än andra.

Caroline: Vilka problem tänker du på?

Jan: Nej, men jag tänkte säga att det är roligare att ha ett problem att banken säger ja, ska jag köpa den, än att ha ett problem som säger att banken säger nej. Och sen, när jag sa det, tänkte jag, fast det var ganska roligt att ha problemet att banken sa nej, för man fick ge rätt mycket energi. Så jag tar tillbaka det, att vissa problem...

Caroline: Det var ett gäng avsnitt sen som Charlie var här och berättade om när de skulle gifta sig och ville ha ett stort bröllop. Det kostade 120 000 kr. Då har man problem. Hur ska vi få ihop 120 000 kr? De verkade ha ganska roligt i att tjäna ihop de där pengarna.

Jan: Ja, absolut, det är nog ett bekvämare problem att ha, att banken säger ja.

Caroline: Men relativt sett är det nog ett lika stort problem.

Jan: Ja, absolut.

Från-energi och till-energi

Jan: Och sen tänker jag också på det du sa, till eller från problem. Jag vet inte om ni delar min uppfattning, men jag upplever att de här energierna, "fan jag är trött på att vara trött, nu får det vara nog"-energin, om vi kallar det från. Nej, jag ska göra en FIRE, för jag pallar inte en dag till på detta skitjobbet. Jag tänker att det där är uppstartsenergi. Det är mycket energi på kort sikt, jag kommer igång, jag blir motiverad att göra en beteendeförändring, jag kan dra ner på mina utgifter, jag kan skita i semestern. Så jag tror att den energin är jättebra i uppstart.

Att tända ljuset i båda ändarna håller inte över flera år. Någonstans längs vägen behöver man växla till en till-energi, det där vore så sjukt häftigt om jag kunde, en inspiration som drar mot ett mål.

Jan: Men jag tror att det där är att tända ljuset i båda ändarna. Den håller inte över flera år. Utan jag tror att någonstans längs vägen behöver man växla till den där, ja men det vore så sjukt häftigt, för då skulle jag kunna ha, en inspiration som drar mot en punkt.

Caroline: Ett mål, ja. Men om vi faktiskt tar den då. Hur gjorde du det? Jag tänker att din motivation från början bör ha varit, jag vill inte att det här ska hända igen. Jag vill inte att mitt liv ska krackelera för att pengarna försvinner. Och sen måste det ju ha skett ett skifte. För det är ju inte så du känner nu.

Jan: Jo.

Caroline: Okej.

Hotenergin och skiftet i drivkraft

Jan: Nej, men jag tror, alltså jättesvårt, analysera sig själv. Men jag tror att för mig, den ursprungliga drivkraften, som jag verkligen får jobba på att hålla i koppel, det är den här, livet kan förändras i ett ögonblick, mattan kan ryckas undan, det kommer gå åt helvete. Det är min hotenergi. Så ofta, till exempel om jag blir deppig eller hamnar i en sådan, då sover jag och tycker synd om mig själv i ett par dagar. Och sen blir det, nu håller det på att gå åt helvete, nu måste jag fan skärpa mig. Och så blir det massor av energi. Då hittar jag jättemycket kraft i det där. Och sen när man upplever att nu börjar det inte gå åt helvete, eller nu finns det reserver, då försvinner ju den. Och så tappar man av.

Caroline: Vad är det som tar över då?

Jan: Ja, men det som tar över i mina bra stunder, då är det ju det som vi pratade om i avsnitt 202. För det är så sjukt roligt att affärsutveckla, eller se möjligheter, och att verkligen komma in i det här att det finns jättemycket pengar där ute. Det är bara att hitta någon idé, eller hitta någon grej, eller jobba så att en del av alla de pengar där ute hamnar i ens egen ficka.

Jan: Ja, så för mig blir det mycket mer drivkraften. Som vi pratade om i ett av de förra avsnitten. Sjukt ball, men eftersom det är så många som tycker att det är svårt att tjäna pengar, så sa vi, låt oss sätta upp ett program där målet är att du ska få fakturera 25 000 kr, och har du inte lyckats fakturera 25 000 kr när programmet är slut, då har du gått gratis. Och har du lyckats, ja då delar vi på vinsten och sen får du behålla all fakturering framgent. Sånt tycker jag är genuint roligt.

Promenaderna efter 16 weeks of hell

Caspian: Så jag tror att det handlar om att inte döma att det ena är bättre än det andra, utan att se att de passar i olika tillfällen.

Jan: Jag är mer intresserad av skiftet. Vad gör man?

Caspian: Ett annat exempel då. Du har precis gjort 16 weeks of hell. Och gått ner en massa i vikt. Och tagit tag i din hälsa. Hur många promenader har du gått på sen 16 weeks of hell slutade? Har det varit en om dagen?

Jan: Nej.

Caspian: Har det varit i snitt en om dagen?

Jan: Nej.

Caspian: Och varför inte?

Jan: Ja, här får ju ni hjälpa mig. Men för mig blev det så att jag...

Caspian: Nej, vi kan inte hjälpa dig här. Du får berätta varför det inte har blivit så.

Jan: Nej, men för att det är ingen accountability.

Caroline: Vad menar du med det?

Jan: Det är ingen som håller mig till svars. Det är ingen som frågar mig, har du gått din promenad? Det är ingen som hör av sig när jag inte har gjort min promenad. Jag själv tycker lite synd om mig själv. Idag är jag trött, jag pallar inte. Och sen blir det lite som det där man pratar om i New York, att om du har skitit i trappuppgången, så är det mycket enklare att det förfaller.

Caroline: Men det är feng shui, Jan.

Jan: Okej, det är feng shui. Så har man gått varje dag i 14 veckor, då ska det mycket till för att man inte går den där dagen vecka 15. Men har man skippat det tre dagar i rad, då kan man ju lika gärna skita i det den fjärde dagen också.

Caspian: Precis. Vad är din poäng?

Jan: Nej, men jag tänker, motivationen falnar.

Skiftet med ekonomin men inte med träningen

Caspian: Och du har ju inte gjort det skiftet där.

Jan: Nej.

Caspian: Men med ekonomisk frihet har du gjort skiftet. För du har ju inte slutat vara företagsam. Du har inte slutat vilja tjäna pengar, eller faktiskt göra det. Är du med på skillnaden?

Jan: Nej.

Caspian: Så här, med träningen så går du inte upp varje dag och säger, nu ska jag gå en promenad. Men du går fortfarande upp varje dag och säger, nu ska jag sätta mig och jobba. För att det ena är roligt och det andra är inte det.

Caroline: Precis, men du har ju gjort det roligt. Det är som vi har pratat om. Du hade ju behövt typ komma på att padel är skitkul.

Jan: Ja, men jag kan inte göra padel.

Caroline: Nej, men tennis, eller golf, eller fäktning, eller krav maga.

Jan: Ja, men jag fattar. Men så här, ja, men det är för att jag är lite störd i huvudet. För jag kan inte göra padel för att alla andra gör padel.

Caroline: Men sluta nu, vi pratar om något annat. Okej? Något, vad som helst. Det behöver inte vara padel. Det kan vara fäktning. Det kan vara yoga. Du ska röra på dig.

Jan: Ja, men jag fattar inte poängen här.

Caroline: Jo, men att man gör det roligt.

Jan: Skiftet från att jag vill gå ner i vikt till jag vill leva ett hälsosamt liv, så därför. De får ju samma resultat. Det är att jag går ut en promenad varje dag. Eller gör någonting med min kropp. Jag rör på mig.

Caspian: I arbetssammanhang eller i FIRE-sammanhang så handlar det ju om jag vill inte att mattan dras ut under mig och att allt krackelerar. Till att jag skulle vilja ha min frihet så att jag kan göra de grejerna jag tycker är kul. Och där har du ju hittat att, ja men gör grejerna du tycker är kul så att du har grunden, så att även om mattan dras ut. Här har du inte hittat det. I hälsospektrat. Är du med på hur jag menar?

Jan: Ja.

Caspian: Kommer jag närmre?

Jan: Nej.

Två områden, raka motsatsen för andra

Caspian: Jag tycker det är jättebra det du säger. Jag tycker säkert att alla fattar.

Caroline: Jag har också slutat prata med Jan om detta. Att man måste bara, ja men det är kul att träna.

Jan: Ja men det är ju inte det.

Caroline: Jo men det är det, Jan.

Jan: Nej men så här, om vi grundar det så här.

Caroline: Vi måste tro på det. Du kan ju inte tänka så att det är skit.

Jan: Ja fast du har ju inte upplevt det.

Caroline: Det är som vi har pratat om, du har fortfarande inte upplevt att du får energi av träning.

Jan: Nej.

Caroline: Och jag menar, du får ju energi av att jobba. Och komma på roliga grejer. Du får ju inte energi av att träna.

Jan: Så det är så här det är för andra med att jobba?

Caspian: Ja, på många sätt är det nog det.

Caroline: Ja men det är bra, det är kanske huvudet på spiken, Caspian.

Jan: Så jag tror att där har du två områden av ditt liv som nog är raka motsatsen för många andra.

Caspian: Och jag tänker också att att hitta det skiftet kan vara ganska svårt. Det kan vara knökigt, det kan vara bökigt, det krävs en hel del arbete med personlig utveckling. På precis samma sätt som att du inte ser att träning kan bli kul eller kan vara någonting som ger dig energi, så kan andra kanske inte se att arbetet kan vara någonting som ger dig energi och kan vara kul.

Jan: Okej. Intressant, va? Jag känner att ni tjejer ser så sjukt nöjda ut.

Caroline: Nej men jag tror, nej men jag fattar, vi är inte nöjda. Såklart inte, Jan.

Caspian: Jag fattar vad ni menar. Jag är genuint sådär, men träning är ju inte kul.

Värderingar och att underordna sig en struktur

Caroline: Nej men det är, jag vet inte, i mitt huvud blir det så rörigt. För mig är det mycket med värderingar. Jag går ju och tränar tre gånger i veckan. Och det är inte alltid som jag tycker det är jättekul. Och det är inte alltid som du tycker jobbet är jättekul heller. Men det är ändå någonting som kommer utav det när man håller på med det, eller har gjort det.

Caspian: Så vad är poängen? Tycker du inte att pengar eller jobbet är jättekul, så är det kört, för du kommer inte bli FIRE. Ungefär som det är för mig.

Jan: Nej, absolut inte. Tycker man inte att det är kul med pengar, man kan göra ett skifte. Det är nog det som är det fina här. Jag tycker det som du tar upp, Caspian, är jättebra. Och jag har inte tänkt kring detta alls. Kring att man kan göra ett skifte så. Jag vet nästan inte vad jag ska säga. Men jag vill ju att det ska gå att göra ett skifte.

Caspian: Caspian kommer inte bli inbjuden till fler avsnitt.

Caroline: Jag vill höra Caspians tankar kring sin egen FIRE-resa, om du har någon sån.

Caspian: Nej, det har jag nog absolut inte.

Jan: Men så här krasst, förlåt, så många gånger du har avbrutit här nu.

Caroline: Ja, men jag känner mig inte klar här med mig själv. Jag ville fråga Caspian, har du ingen FIRE-resa på gång?

Caspian: Det har ju blivit mer och mer sen jag började jobba med er. Så kan jag ju säga.

Caroline: Och varför?

Caspian: Därför att pengar har fått en helt annan position i livet för mig. Det handlar ju också om att jag har slutat på universitetet, börjat jobba, jag har kommit ut i den riktiga vuxenvärlden, eller arbetslivet.

Processtyrd eller målstyrd?

Caspian: Men jag tror lite för mig, för mig handlar det mer om processen. Och jag tror att det är där du är ganska orienterad, att det inte är målet som är det viktiga. Det är inte finansiellt oberoende, eller ens att gå i förtidspension, som är det viktiga.

Jan: Det finns inget mål.

Caspian: Du är ju otroligt omålstyrd.

Jan: Ja, det är jag verkligen.

Caspian: Vi hade ju den konversationen för ett par veckor sedan. Och sitter man då processtyrd, att man tycker om processen, jag gillar att jobba, det ligger i identiteten, eller jag gillar att träna, då finns det en väldigt djup drivkraft i det där. Och för mig handlar det om att jag tycker om att jobba. Jag gillar också att lösa problem. Jag tycker också det är kul att komma på idéer. Så det är där min drivkraft ligger.

Jag tror att en av anledningarna till att jag inte har mer pengar nu är att jag har varit alldeles för processtyrd. Jag har inte brytt mig ett skit om jag tjänar pengar på grejer.

Caspian: Jag har varit med i hur många föreningar som helst, där jag säger, det här behöver inte gå med vinst. Det finns ingen drivkraft där för mig. Och det är någonting jag behöver lära mig, för att det ska bli hållbart.

Caroline: Det kan ju vara väldigt intressant det du säger, för vissa som lyssnar kanske, att är jag processtyrd eller är jag målstyrd? Det kanske finns ett tredje, dessutom, eller fjärde. Att man listar ut vad man är och hur man då kan tweaka det lite, så att det blir hållbart som du säger.

Resan eller mållinjen?

Caspian: Ja men absolut. Och där kommer vi in på värderingarna. Jag vill ha frihet. Är det processen av att leva fritt du vill ha, eller är det målet att bli fri? Är det mållinjen som är det roliga?

Jan: Jag kan inte se hur. Alltså vi pratar ju så här, resan är målet. Det är inte målet som är målet.

Caspian: Jag skulle väl säga att ett mål är någonting som du uppnår vid ett givet tillfälle. Pang. Ja, ja eller nej. Processen är ju långsiktig.

Jan: Men jag tänker, jag vill hoppa tillbaka till det där. Om jag tar mig själv med hälsan. Jag är inte klar där.

Caroline: Nej, vi tar detta nu. Absolut att vi lyssnar när du vill prata hälsa.

Jan: Jag anmälde mig för att jag ville göra en förändring i det där. Och då inser jag ändå, jag klarar inte detta på egen hand. Eller hur? Så då var jag, okej, men då är inte hälsa ett område som är viktigt. Men jag har inte kompetensen, jag har inte disciplinen, jag har inte strukturen. Och jag har testat att ta bara delar, typ att ha en PT, funkar det inte? Jag har testat att gå och träna lite, funkar inte. Så därför vet jag, okej, för mig funkar det en all in-process. Det var det jag gillade med 16 weeks of hell. Detta är, du går dit, du gör det här, du rapporterar när det är färdigt, du äter det här, står det på listan så äter du det, står det inte på listan så äter du det inte. Så på det sättet passade det där mig utmärkt.

Ta det som funkar från ett område och flytta det

Jan: Och översätter man det till någon som gillar träning, men som inte gillar ekonomisk frihet eller pengar, så tänker jag, det intressanta blir, ta någonting från ett område där det funkar för dig och flytta det till ett område där du vill ha andra resultat. För processen är ju samma. Det är, underordna dig en struktur.

Investera i indexfonder, spara 10 procent av din lön, testa att öka din lön för varje löneförhandling, byt jobb så att du kommer upp i lön, avsätt premiepension, AP7 SÅFA. Du behöver inte ha en åsikt om det. Det är bara att göra.

Jan: Precis som jag var, nej men du käkar det och du behöver inte ha en åsikt om vad du käkar. För att gör du A plus B, så kommer det leda till C.

Caspian: Men där upplever jag att det är snarare det som många av oss har problem med, att underordna oss den strukturen.

Jan: Ja, delvis, skulle jag nog absolut säga.

Caspian: Nej, men för där blir det också så här, ja, A plus B blir C, men vad är C?

Jan: Ja, men om jag vill ha C.

Caspian: Ja, men vad är det målet, eller vad är det känslan?

Jan: Nej, men för mig handlar det om att gå ner i vikt.

Caroline: Och för mig handlade det om två grejer. Gå ner i vikt, och du tjatade på mig att jag inte tar hand om mig.

Jan: Jo, men vad var där i det? Var det en målbild? Eller vad var det som du kände kring att gå ner i vikt?

Caroline: Ja, men jag hade ju inget mål som var, efter 16 veckor så ska jag gå ner till den vikten. Utan jag var, nej men jag litar på processen så får det bli vad det blir. Nu började jag på 94, jag slutade på 80. Det var inte, fan, jag hade ett mål på 78, jag misslyckades, eller jag hade ett mål på 85 och jag lyckades. Så det blev för mig ganska ointressant i målet. Utan för mig handlar det om processen.

Vanor ger resultat

Caroline: Sen tror jag att det för mig i dagsläget, det är ändå så att jag har behållit vissa av vanorna. För det tror jag ändå, vanor ger resultat. Nej, jag går inte till gymmet och går en powerwalk varje dag. Men jag försöker ändå göra en aktivitet om dagen. Och jag har ändå behållit maten. Jag äter ändå bättre idag än vad jag gjorde innan jag började på 16 weeks of hell.

Jan: Jo, jag bara funderar så att det stämmer. Och bara hittar jag på någonting här nu. Vi pratade om Jesper Åström. Han har ju en tes som är så här, i alla områden i livet kan man dela upp befolkningen i 90, 8 och 2. 90 procent av befolkningen i ett område är bara konsumenter. 8 procent är kommunikatörer och 2 procent är experter. De 2 procent som är experter, de är egentligen mest intresserade av att sitta hemma och fundera, forska fram någonting, läsa, skriva boken, få recognition among one's peers. Att av andra som är lika duktiga vill jag ha respekt.

Jan: Sen är det de som är kommunikatörer, krasst vi. Vi forskar inte på ekonomi, vi tar gärna andras forskning och sen kommunicerar vi den till de 90 procenten. Och sen är de 90 procenten så här, bara berätta för mig vad jag ska göra, jag pallar inte, jag litar på er. Och så är jag ju i träning. Jag vill inte vara kommunikatör i träning, jag är definitivt inte expert på träning. Utan där vill jag bara, berätta för mig vad jag ska göra.

Konsument, kommunikatör eller expert

Jan: Och så tror jag att det är också för människor i ekonomi, eller i kläder. Massor med områden. Hade du lagt fram för mig, detta är kläder, då bara, vad skönt. Jag har alltid samma grej på mig.

Caroline: Nu har vi det på film.

Jan: Nu har vi det på film.

Caroline: Du ska få schackrutiga strumpor.

Jan: Ja, men jag hade haft schackrutiga.

Caroline: Du hade inte haft det.

Jan: Anyway, okej. Jo, men visst, så kan det vara. Så då tror jag att det också var okej med, att jag behöver inte. Jag tror att det är underskattat. Underordna sig en struktur. Gör som du blir tillsagd. Och vi är inte vana vid det.

Caspian: Men då är frågan varför? För att du vill ha ett visst resultat. Om du inte vill ha något visst resultat, då behöver du inte underordna dig någon struktur.

Jan: Nej, men precis.

Caspian: Och det är där motivationen kommer in. Så varför fortsätter du inte underordna dig strukturerna från 16 weeks of hell, till exempel?

Jan: För att det var skittråkigt.

Caspian: Ja, precis. Du vill fortfarande ha resultatet. Du vill ju behålla din vikt.

Jan: Nej, det är klart att jag hade velat vara muskulös och ha sexpack på magen.

Caroline: Ja, du kom ju till mig för några veckor sedan och sa sexpack innan sommaren. Det sket sig.

Caspian: Nej, men, och jag menar, för att du hade ju inte motivationen. Eller hur? Det fanns ju ingenting där för dig. Du fick inte energi av det.

Jan: Men var kom det ifrån då, sexpack innan sommaren? Varför sa du det till Caspian?

Caroline: För det var på väg dit. Jag kunde se tillstymmelsen till sexpack på magen.

Caspian: Och jag menar, då var det ett fejkmål.

Jan: Ja, det är klart det var.

Fejkmål och de högljudda i FIRE-rörelsen

Caspian: Men jag menar, det är där någonstans jag tror att, om vi ska ta tillbaka det till FIRE, så absolut 90 procent vill vara konsumenter, då är väl de 8 procent de som låter mycket inom FIRE-rörelsen. Och så finns det 2 procent.

Jan: Som kan säga att, ja, du behöver inte. Jag hörde någon som använde tyg istället för toapapper. För att då sparar man pengar. Som man sen tvättar.

Caroline: Alltså det är ju extremt.

Jan: Och det är ju extrem-extremfallet. Det är kanske 0,5 procent av de här 2 procenten. Men jag tror också att det är sådana som gläds åt att de kan hitta på sätt att spara kronor. Men detta är intressant också, för om man tar det där Jespers perspektiv, det är också förmodligen varför jag tycker att de här avsnitten är så svåra och varför vi inte gjort dem utan din hjälp.

I normala fall är jag kommunikatör och då kan jag återberätta andras material. Medan här i denna frågan har jag utnämnt mig själv till expert. Och då blir det svårt att vara kommunikatör.

Caroline: Har du utnämnt dig själv till expert i FIRE-frågan?

Jan: Ja, jag har framför allt åsikter i FIRE-frågan. Jag tycker, precis som du säger, att det är många som har det fejk. Jag invänder mot sättet många gör det på. Och sen är jag liksom, okej, men jag har ändå uppnått FIRE. Jag tycker jag vet vad jag pratar om, jag har ändå gjort detta i 20 år.

Caspian: Du har inte uppnått FIRE, du har uppnått finansiellt oberoende.

Jan: Ja, okej då. Rätt, tack. Tack. Jag har inte, nej.

Finansiellt oberoende, inte retire early

Caroline: Vänta här nu, vi har två olika begrepp här nu. Finansiell frihet och finansiellt oberoende.

Jan: Ja.

Caspian: Nej, nej, det är samma sak.

Jan: Ja, precis. Det är samma sak.

Caroline: Det är samma sak.

Jan: Jag har inte, precis. Du har helt rätt. Jag är ekonomiskt fri, jag hade inte behövt jobba om jag inte hade velat. Men jag har inte gått i pension. Så jag är egentligen inte expert på FIRE.

Caspian: Nej.

Jan: Nej, så jag ska vara tyst.

Caspian: Nej, men det tycker jag absolut inte. Men däremot så verkar du inom fältet. Du har ju läst mer.

Jan: Men vad säger andra då? Du har ju varit inne på forumet. Vad är det folk tänker? Det känns som att jag känner mig ensam i det här.

Caspian: Nej, jag tror att misstaget du har gjort när du pratat om FIRE är att du pratar om FIRE. Du pratar inte om FI och RE. Du delar inte upp det. För finansiellt oberoende och finansiell frihet, det är ju grunden till bloggen.

Jan: Ja, ja, ja.

Caspian: Ni vill ju att folk ska bli mer finansiellt oberoende. Inte säga upp sig från jobbet och leva på avkastningen. Men ni vill att man ska kunna ta en oförutsedd utgift. Eller leva ett rikare liv. RikaTillsammans.

Jan: Ja. Du är så klok, Caspian.

Det handlar inte om att gå i pension tidigt

Jan: Och det här, det är jättemånga som har pekat ut det här. På Patreon och på forumet, som har sagt att finansiellt oberoende, absolut. Det är ett jättebra begrepp. Det är bra att börja sträva efter det. Men retire early, ja, då får vi börja prata om vad det innebär att gå i pension. Varför ska du göra det?

Caroline: Vad är kontentan om du skulle säga det? Från forumet.

Jan: Där har det varit mindre, i och med att folk inte har gått i pension. Jag har inte läst så många som har gått i pension på det sättet.

Caroline: Ni upplever ingen.

Jan: Alltså ingen som är finansiellt fri har gått i pension. Alltså seriöst, jag, det är så svårt att få in i min världsbild.

Caroline: Ja, men ta Mr. Money Mustache som ett exempel. De slutade jobba när de var typ 30, tror jag. Båda två.

Jan: Men det där är också en myt.

Caroline: Nej.

Jan: De sa upp sig från sina jobb när de var typ 30. För att spendera mer tid med sina barn.

Caroline: Ja.

Jan: Så det var ju ett ganska fint case. De har fortsatt jobba.

Caroline: Ja, de jobbar med sin blogg.

Jan: 10–20 timmar i veckan är vad de har satt. Och då är det, ja okej. Det kan ju vara, för någon är ju det pension. Det beror ju på hur vi definierar begreppet.

Caroline: Det är för att det är ett luddigt begrepp. Att man kanske inte har tänkt igenom vad det innebär för en själv.

Jan: Och pratar vi pension som, nej jag gör ingenting som genererar en inkomst, då är det ju typ ingen som går i pension.

En högljudd minoritet

Jan: Men är det bara jag som har missuppfattat alla de här FIRE-diskussionerna i sociala medier? För där upplever jag att genuint målet är, jag ska säga upp mig och sen ska jag inte göra någonting. Och så ska jag leva på avkastningen och på mitt kapital.

Caspian: Jag upplever att det finns en vocal minority. En väldigt högljudd minoritet som pratar om det. Och gräver man lite så kommer man till ganska många som säger, ja ja men absolut, gör ni det. Men det är typ ingen som slutar jobba helt. Så ge det fem år, tio år, så kommer ni vilja vara tillbaka i någon typ av sammanhang där ni gör någonting som skapar värde för någon annan.

Jan: Det är precis det du pratar om.

Caspian: Sen om det är skriva fiktion, eller om det är blogga om ekonomi, eller om det är ta ett extra pass, någon som vikarierar på någon skola.

Jan: Ja, eller som en kompis, är i Spanien och mäklar fastighet då och då.

Caspian: Ja men precis.

Jan: Och renoverar lyxfastigheter. Så jag tror att begreppen där, jag tror att det är där någonstans du har stångat det lite.

Caspian: Slagits med väderkvarnar.

Jan: Ja men lite. För då blir det, ja men det är klart att jag förstår helt och hållet att du är emot, och att ganska många är emot, att bara gå i pension. Att sitta i ett hus och klippa sin gräsmatta. Vi kanske skulle ha den där idén vi hade i början av avsnittet med generationen. Så vi borde bjuda in pensionärer och säga, vad gör ni i pension?

Caroline: Ja, det är ju välkänt nuförtiden att pensionärer har aldrig tid med någonting, för att de hittar på så mycket. Och det är hälsosamt.

Har vi bara dålig fantasi?

Jan: Men är det bara då vi som är under 65 som inte är i pension som har dålig... Som tror att det är någon slags sprängbångsland på andra sidan pensionslinjen.

Caroline: Ja, eller som vår kompis Filip alltid säger till mig när jag säger så här, han behöver inte så mycket mer pengar. Och så är han, du har bara dålig fantasi. Och sen så kommer han med en båt eller någonting.

Jan: Filip tycker om båtar, ja. Det kostar pengar.

Caroline: Så är det så? Att det kanske egentligen är jag som har dålig fantasi?

Jan: Ja, delvis skulle jag nog säga.

Caroline: Vad skulle du göra om pengar inte var ett problem?

Jan: Ja, exakt samma sak.

Caroline: Nej, det tror jag inte.

Jan: För så här, ett samtal som vi har haft ett par gånger nu senaste halvåret egentligen, vad händer om man stoppar 15 riktigt balla människor i ett rum och låser in dem och säger, ni får inte komma ut förrän ni har kommit ut med någonting riktigt, riktigt kul. Ett företag eller en affärsidé.

Caroline: Det hade du kunnat göra nu, men du hade nog varit mer bekväm med det om du hade haft alldeles för mycket pengar. Eller hur? Du hade nog gjort en hel del andra grejer om du hade haft. Då hade det inte varit båtar, då kanske det hade varit...

Jan: Nej, men det hade det varit. Jag hade sagt så här, du och du och du, ni får säga upp. Jag betalar lön, så åker vi här och så startar vi ett företag. Jag vet inte vad det blir. Men vi får se vad det blir.

Caroline: Precis. Det hade faktiskt varit ball. Och det har du inte gjort.

Avengers-teamet du inte sätter ihop

Caspian: Vem hade du då tagit och bara sagt, du och du får säga upp er?

Jan: Ja.

Caroline: Du är rolig att du tänker att de vill det.

Jan: Det kanske ska vara en förutsättning.

Caspian: Vem är det du tänker som är anställd? Nu som du vill ha företag med?

Jan: Nej, tyvärr så tror jag inte att det är någon. De är inte anställda, de jag tänker på.

Caroline: Du tänker nog så här att du vill prata affärsidéer med folk och sen göra det tillsammans. Är det inte så?

Jan: Ja, men jag vill ju alltid göra saker tillsammans. Jag skulle tagit Niklas och jag hade tagit Robin och jag hade tagit ytterligare några.

Caroline: Som du spelar med lite idag.

Jan: Ja. Och så hade man liksom, vi lägger ner våra enskilda bolag. Och så gör vi liksom, vi ser, ett superbolag.

Caroline: Ja, men allt det som man har gjort.

Jan: Och ännu roligare hade det nästan varit att köpa än ett gäng bolag. Och så hade man kunnat få vara där och pilla i. Jag vet inte om de som jobbar i bolag hade tyckt att det var lika kul att bli pillade på. Men...

Caroline: Ja. Jag trodde du tänkte något annat.

Jan: Nej, men du vill ju göra ett Avengers-team. Ni håller på med era egna, vi har Captain America, vi har Iron Man, och så bara, ja men okej, om vi, kan vi rädda jorden om vi sätter ihop oss? Istället för att bara vara på våra håll.

Caroline: Ja, men vi kan inte rädda jorden.

Jan: Nej, nej, men så det hade varit så fint. Vi löser klimatkrisen tillsammans.

Caroline: Men det är inte så. Vilken asshole.

Jan: Jag känner mig bara så här, jag vill bara ha ball.

Caroline: Ja, nej men det var absolut inte så.

Ironin: utan pengakramp kommer mer pengar

Jan: Men jag menar, då löser vi det här stora problemet istället för våra små problem. Så det hade ju varit en typ av pension för dig.

Caroline: Precis.

Jan: Ironin kommer där, vilket också återigen, om vi tar då FI, att när du gör en sån grej, hade du förmodligen tjänat tio gånger mer pengar än vad du gör idag.

När pengar slutar betyda något och man slutar krampa med pengar, så är min upplevelse att det kommer mycket mer.

Caroline: Vi hade ju en sån undersökning i forumet som var, har du mer pengar idag än vad du trodde för ett antal år sedan? 70 procent säger, jag har mycket mer pengar idag än vad jag trodde att jag skulle ha för x antal år sedan.

Jan: Sen ska vi ju säga att forumet inte är ett tvärsnitt av Sverige.

Caroline: Nej, det har vi ju märkt på andra undersökningar.

Jan: Ja, så är det ju.

Caroline: Okej, vad jobbigt. Detta var inte alls det avsnitt som jag tänkte att vi skulle ha. Men vart är vi på väg nu?

Jan: Nej, men vi är på väg, jag vet inte, vart är vi på väg?

Caspian: Ja, men så här, då slänger jag in ett till tankespjärn. Det blir roligt så. Jag lyssnade på ett poddavsnitt med Tim Ferriss och han som har skrivit, jag kommer inte ihåg vad han heter, men han som har skrivit Atomic Habits, tror jag det är.

Jan: Ja, James någonting.

Option value: tryggheten som negativt alternativvärde

Caspian: Ja, precis. Där James säger, de pratar om option value.

Jan: Ja, alternativvärde.

Caspian: Ja, men precis. Och när du startar någonting nytt så menar han på att finansiellt oberoende, att ha tillgångar och ha säkerhet, har ett negativt alternativvärde när du ska starta någonting nytt.

Jan: För att?

Caspian: För att då har du någonting att falla tillbaka på.

Jan: Ja, du blir slarvig.

Caspian: Man blir kanske inte lika dedikerad in i det nya.

Jan: Precis. Ja, absolut. Det är precis, det är när banken inte längre säger nej.

Caspian: Ja, man har sitt på det torra.

Jan: Det är många som säger det. Det var mycket roligare när vi inte hade något, utan bara jobbade från noll.

Caspian: Ja, men det där, jag har ju sett det där, fan, det där Avengers-teamet, du och du, du ska säga upp dig, för jag är anställd, det är ju kontraproduktivt nu, man vill prata om det.

Jan: Ja, men låt oss höra vidare nu, Caspian.

Caspian: Så jag menar, då blir ju frågan, varför behöver du mer pengar för att skapa ditt Avengers-team? Då är det helt plötsligt bara dåligt.

Jan: Puh, tjacka.

Caspian: Caspian, du är ju FIRE idag.

Jan: Som sagt, det var inte detta avsnittet jag ville ha idag.

Caroline: Men det är obekvämt.

Jan: Ja, det är jobbigt.

Caroline: Men tänk vad kul. Du behöver ju inte mer egentligen. Egentligen skulle du ha varit på noll. Och kört ihop ditt Avengers-team och bara fått jobba med en annan beslutsamhet.

Skulle det vara roligare att starta om från noll?

Jan: Ja, men absolut. Och så krasst sagt, jag har ju varit inne på det här vid något tillfälle. Jag sa det till dig, men det kan man ju inte säga högt, att det hade nästan varit roligt att starta om. För att då spelar varje hundralapp roll.

Caroline: Det har du sagt, ja. Alldeles nyss har du sagt det. Ja, det var ju länge sedan en hundralapp spelade roll i vår ekonomi.

Jan: Men då får man ju sådana här idiotkombinationer.

Caspian: Då kan du ju ge dem till mig.

Jan: Kul. Ja, men då har vi inte kommunicerat rätt in i hjärtat med den personen.

Caspian: Nej.

Jan: Nej, det är en jävligt bra fråga.

Caspian: Det är en sjukt bra fråga, Caspian. Och svaret är, inte en susning.

Caspian: Nej, och där tror jag att vi börjar landa i ditt skav med FIRE. För du ställer ju samma fråga. Varför startar du inte ditt företag?

Jan: Ja. För jag menar, jag skulle ju också kunna säga, ja, nej, men hundralappar betyder någonting i min ekonomi. Så ge mig pengarna så kan ni vara på hundralappar igen.

Caspian: Ja, men ni var på noll igen. Det hade varit helt kontraproduktivt det med. Eller hur? För då hade ju jag suttit i samma sits som du.

Jan: Men så här, okej, så vad är det jag inte fattar att jag inte fattar?

Caroline: Och det är någonting som snurrar runt i huvudet på dig nu? Vad är det du känner nu, Jan?

Varför ringer jag inte bara Niklas?

Jan: Nej, men jag är fortfarande kvar i den där frågan, varför ringer jag inte till Niklas och säger, vet du vad, skit i ditt företag, nu gör vi detta vi har snackat om.

Caspian: Har ni snackat om något?

Jan: Ja.

Caroline: Titta där.

Jan: Ja, men så fort tanken etablerar sig, så är man på väg dit.

Caspian: Ja, men såklart. Så är det ju. Och det kommer att kosta dig energi att inte vara på väg dit så snabbt som du vill.

Jan: Ja, om det är ett riktigt mål, givet att det inte är ett fejkmål.

Caspian: Ja, jag tror inte ens det behöver kännas som ett mål. Det är mer känslan av att det är dit vi är på väg, i berget liksom.

Jan: Ja, ja, ja. Jag får helt enkelt passa på den frågan. Jag vet inte.

Caspian: Nej, men det jag verkligen vill ska landa är att andra sitter i precis samma situation med grejer som du tycker är triviala. Som att gå in på Verksamt och starta ett bolag. Gör det nu.

Jan: Ja, precis.

Caspian: Och där tror jag att det andra handlar i så här, och så får man fundera på varför man inte har gjort det. Eller varför man inte gör det. Där kommer ju den personliga utvecklingen. Är det rädslor? Är det farhågor?

Jan: Men vad är det jag missar? För jag upplever ju att det är två helt olika saker.

Caspian: Vilka är två helt olika saker?

Det handlar inte om blanketten på Verksamt

Jan: Att det ena är så här, ja, men jag tycker att detta är kul och jag vill gå ner i vikt, men jag vet inte hur man gör. Gör så här. Gå till verksamt.se. Gå ut en powerwalk varje dag. Gå till gymmet. Gör de här åtta övningarna. Berätta när du är klar. Men jag upplever ju, vad är det? Det är därför jag blir så här. Det här är obvious. Det är någonting jag inte fattar.

Caspian: Jo, men jag känner mig förvirrad nu. Vad är det du... Du sa, det är två helt olika saker.

Jan: Jo, men Caspian säger så att detta är samma sak.

Caroline: Du menar med träningen och ekonomiska muskler?

Jan: Nej, men Caspian säger så att detta är samma sak. Du är nu förvirrad.

Caspian: Det är samma sak som för till exempel läsarna som protesterar. Att säga, ja, men det är väl bara att starta ett bolag på Verksamt. Och jag tänker att när jag säger så här, det är bara att starta ett bolag på Verksamt, då är jag ju som han Tony, 16 weeks of hell. Här, gå dit, köp den här magrullaren, gör den här övningen. Kom tillbaka när det är klart.

Ditt problem är ju inte att du inte vet hur man gör. Du vet ju hur du ringer Niklas. Ditt problem är inte blanketten på Verksamt. Du har helt andra problem med det. Och de ser du inte just nu ens.

Jan: Ja.

Caspian: Du vet hur du pratar med Niklas. Ni har varit kompisar ganska länge, du vet på ett ungefär vad ni skulle kunna göra, för du har redan en idé. På ett ungefär. Ditt problem är ju inte blanketten på Verksamt.

Jan: Nej.

Caspian: Du har helt andra problem med det.

Jan: Okej.

Ibland måste man få känna känslan själv

Caspian: Och de ser du inte just nu ens. Eller hur? Och det är där jag tror att de läsarna som säger att det handlar inte om Verksamt, de sitter med helt andra grejer.

Jan: Och då är det det här. Okej.

Caspian: Reliant, Caspian. Ibland.

Caspian: Jo, men ibland måste man få känna känslan själv. För att kunna förstå vad andra sitter med.

Jan: Känsla eller problem.

Caspian: Och det är där jag menar, så om vi tar tillbaka det igen till FIRE. Pengar hade ju inte löst dina problem. De har ju om något förstärkt dem igen.

Jan: Ja, ja.

Caspian: Så när vi pratar om FIRE och pratar om ekonomisk frihet och hela den... Pratar vi om rörelsen FIRE, då tror jag att vi kan med det här stänga kapitlet av att det handlar inte om att gå i pension tidigt för de flesta, eller sluta jobba helt för de flesta. I 99 procent av fallen. Utan det handlar om att man är på ett jobb man inte tycker om, man skulle vilja ha frihet, man har helt andra drivkrafter. Antingen så är det en frustration av att jag vill inte vara där jag är nu, eller jag vill till någonting annat.

Caspian: Och då finns det en lösning som är, jag blir finansiellt oberoende och gör det istället. Eller så finns det en, ja men gör det nu, på det sätt du kan. Säg inte upp dig och starta ditt företag sen, utan starta ditt företag samtidigt. Eller byt jobb.

Det roligaste är att man kan göra det nu. Vilken utmaning det kan vara för hjärnan att fatta det.

Att börja med ett litet steg

Caspian: Och jag menar så här, på många sätt tror jag att det handlar om att börja med ett litet steg.

Caroline: Men är det inte så att man är ovan vid tanken bara? Att sätta igång nu? Med det där lilla fröet?

Jan: Jo, men absolut. Jag fattar. Jo, så är det ju. Jag tror att problemet blir ju nog nästan så här, det kluriga är att veta vad man vill. Och att överväga tanken att det där jag säger att jag vill, är inte sant. För att man inte vet.

Caspian: Nej, inte för att man inte vet. Att det är bara inte sant.

Jan: Ja. Eller så blir det också så här, jag kunde säga, jag vill ha en bil. Teslan har vi haft uppe som exempel. Men det kan också vara så här, att mitt Avengers-team är kanske inte sant.

Caspian: Nej, så kan det ju vara. Men du kommer ju aldrig veta det förrän du har börjat sätta igång en process.

Jan: Nej, absolut. Och det tycker jag är helt fantastiskt. Jag har fått lära mig det. Den hårda vägen. Alla de här målen jag har nu, de är fejk. Det är något annat. Men bara kör igång. För sen så under tiden så kommer det ge sig. Vad det är som egentligen är det roliga eller det fantastiska.

Caspian: Ja, absolut. Och det är insikter du inte kan tänka dig till.

Jan: Nej, precis. Testa, och sen som jag själv brukar säga, gillar du inte det, move, you're not a fucking tree. Och så tänker jag, ja, men jag gör ju mina projekt med Niklas. Och den andra Niklas också. Så att vi har...

Caspian: Du börjar ju inte på noll.

Jan: Nej, nej, nej.

Caspian: Det är inte det jag säger.

Hedra det på en lillasysternivå

Jan: Nej, men precis. Men jag märker ju att om man redan har dragit sig åt det hållet, så tenderar det vara sant. Om man omedvetet redan har varit där och pillat.

Caspian: Precis.

Jan: Och sen tänker jag också, ja, men för att nyansera det lite. Jag tror att du hade haft väldigt svårt att bara lägga ner. Nu släcker vi bloggen. För nu ska jag hitta på en grej med Niklas. Det händer ju inte.

Caspian: Nej.

Jan: Nej, men precis. Och där passar ju kanske det där, storebror, lillebror och lillasyster. Att det är kanske så här att jag ska hedra detta mer på en lillasysternivå. Att säga, om målet är om fem år, att då ska vi ha det fem dagar i veckan. Eller nej, men en dag i veckan. Eller att man gör mer av det där.

Caroline: Men hur översätter man detta då till FIRE? Och hur gör man, ett om man har intresset och två om man inte har intresset? Att man lyssnar på detta och man är som jag i förhållande till träning och hälsa.

Caspian: Ja, då är FIRE inte för... Eller så här, då får man ju prata om vad är drivkraften i dig? För min del så har det ju varit, jag har ju inte drivits överhuvudtaget av pengar, förrän jag kommit på att det är en nödvändighet. Att jag behöver betala hyran.

Jan: Vad drivs du av då, Caspian?

Caspian: Ja, men processen. Som jag sa, ha kul. Jag vill ha lite roligare idag än jag hade igår. Göra lite roligare grejer i framtiden. Jag vill utvecklas. Jag tycker lärande är asroligt. Men jag menar, då får man ju prata om vad drivkraften är för FIRE. Eller för finansiell frihet.

När drivkraften egentligen är trygghet

Jan: Okej, för det här är oftast inte pengarna.

Caspian: Nej, det kan vara. Det skulle absolut kunna vara så här, jag vill inte att mattan dras under fötterna på mig. Jag vill känna mig säker.

Jan: Ja, fast då är det trygghet.

Caspian: Ja, men precis.

Jan: Vad tänker du, Caroline?

Caroline: Jag vet inte. Jag tycker det är en väldigt bra diskussion. Och så funderar jag på mina egna drivkrafter. Det är svårt ibland att veta vad ens drivkrafter är. Och hur tar man reda på det ens?

Jan: Ja, alltså det är... Då behöver man en coach.

Caroline: Nej, men det finns ju sådana här värderingskortsövningar. Men jag tror att det är svårt att tänka ut själv. Man behöver hjälp från en coach. Att få veta vad ens värderingar är.

Jan: Vi pratar ju lite om det på Livsplanskursen med Moa. Moa jobbar ju med den typen av frågor.

Caroline: Ja, och omsätter det i praktiken dessutom.

Jan: Ja, precis. För jag tänker så här, jag gillar ju det där med att ta det från ett område i ditt liv där det funkar och bara flytta det till ett annat. Så tänker jag, när någon säger till exempel med hälsa för mig så var det någon som sa, du vet, du sparar ju kontinuerligt. Du gör ju de grejerna. Så är det ju med hälsa också. Du skulle ju inte säga till någon, du ska göra allt på en månad. Du kan inte göra alla armhävningar första dagen. Det är viktigare att göra lite över tid.

Caspian: Precis.

Jan: Ja, och du kan inte göra en 16 weeks of hell och sen tänka att nu har jag fixat kroppen. Nu är jag färdig.

Caroline: Nej, men precis.

Att runda av: klokare men mår lite sämre

Jan: Så där tänker jag att det finns... Det får vi lämna som tankespjärn. Lite. Och fundera kring. Ska vi runda av detta eller har du någon annan så här? Som du har byggt upp när du har researchat. Vi kan ställa dig mot väggen.

Caspian: Jag siktar på den här brasklappen som Erik får. Lite klokare, men mår lite sämre.

Jan: Ja men bra. Nej men det har varit jättebra att ha dig här nu, Caspian, i denna diskussionen.

Caspian: Ja precis.

Jan: Hade det bara varit du, Caroline, så hade jag varit förbannad resten.

Caroline: Ja men jag vet det. Det är därför jag inte kan ta upp vissa frågor.

Jan: Och därför kanske du inte kan ta upp vissa frågor med mig. För man är för nära. Så då blir det som att, hur kan du prata med mig om mina tillkortakommanden?

Caroline: Tycker du inte att... Det blir så att man typ inte kan lita på varandra. För att man lägger upp sådana andra tillkortakommanden.

Jan: Här har du. Det funkar inte i ditt liv just nu. Men du kan fixa det om du vill.

Caroline: Ja.

Jan: Det blir liksom så himla hårt.

Caroline: Ja, men det är ju det som jag tror att det är viktigt att komma ihåg. Att man är på samma sida av bordet. Man spelar på samma lag.

Jan: På samma lag, ja.

Caroline: I samma lag. På båda två.

Samma lag, och en sista hälsning

Jan: Vadå? Alltså den här dramatiken ibland som inte stämmer på bloggen. Det driver mig till vansinne. Men kan man inte säga att man är på samma lag?

Caroline: I samma lag, väl?

Jan: On the same team? Väldigt mycket Malmö att säga på samma lag.

Caroline: På samma sida.

Jan: Väldigt mycket Malmö att säga på samma lag. Det är grammatiskt fel.

Caroline: Ja. Moa säger också på samma lag.

Jan: Ja, men det är grammatiskt fel.

Caroline: Det jag tänker, det vi kan säga, är att vill man nå finansiell frihet så finns det en kalkylator på RikaTillsammans, va?

Jan: Ja.

Caroline: Så vill man räkna på det, bara den matematiska delen, precis som vi började med.

Jan: Ja. För nu har vi pratat väldigt mycket om det känslomässiga och hela den biten. Matematiken är ganska enkel, har jag upplevt. Så det finns ganska enkla formler att räkna ut. På det sättet är det enkelt att bara räkna ut hur ekonomiskt fri jag är idag. Och hur lång tid det kommer ta att spara ihop de pengarna jag behöver om jag ska leva på avkastningen.

Jan: Men jag tänker så här att vi tar väl en tråd i forumet på detta. Och sen tänker jag att vi fortsätter diskussionen där. För det är ju alltid jättekul, och sen så känns det lite jobbigt att läsa diskussionen efter avsnittet. För man tänker, det där var smart och det där såg jag inte. Och så tänker man, nu ska jag plocka bort avsnittet och spela in det igen med den här nya kommentaren.

Jan: Så att ett stort tack till dig som hänger i forumet och bidrar. Stort tack till dig, Caroline. Caspian får inget tack. Jo, jag måste skoja. Stort tack, Caspian. För att jag mår lite sämre och är lite klokare. Och så tänker jag att vi ses nästa vecka.