Om småbolag vs storbolag, momentumstrategier & belåning

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Varför lyssna på det här avsnittet?
2. Kan man slå index? Den klassiska forskningen
3. Välkommen Christian Lundström Tjurhuvud
4. Det beror på vad man menar med index
5. Faktorer, konsensus och självpåverkande forskning
6. CAPM som teoretisk grund
7. Home bias: hur mycket Sverige?
8. Hur ska en småsparare förhålla sig?
9. Hur lär man känna sin riskaptit?
10. Drawdown-risk och det du är beredd att förlora
11. Det viktigaste tillägget: passivt finns inte alltid
12. Indexfond eller aktiv fond mot faktorn?
13. Barras-studien: skicklighet kontra spararens ficka
14. Fear of missing out på avkastning
15. Tilt mot småbolag och momentum
16. Vad är momentum?
17. Momentum som strategi: funkar det?
18. Stokastik, drawdowns och positionering
19. Hur länge måste man utvärdera en strategi?
20. Att veta när man har fel
21. Daytrading: en av fem går med vinst
22. Hävstång: en missförstådd kraft
23. Kelly-kriteriet och optimal hävstång
24. Hävstång på aktier kontra på boendet
25. Vanliga misstag hos småsparare och proffs
26. Att hellre misslyckas konventionellt
27. Tracking error och closet index-fonder
28. Sämsta rådet i finansbranschen
29. Boktips och avrundning

Varför lyssna på det här avsnittet?

Jan: Det är faktiskt en spännande och ganska kittlande tanke att undvika de stora bolagen och i stället fokusera på, och ha en övervikt mot, de små bolagen i sitt sparande och sin portfölj. Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 209, och idag blir det en intervju med en forskare som har doktorerat, som jobbar som chef på Pensionsmyndigheten med analytiker och som har jobbat som fondförvaltare själv.

Jan: Vi har precis spelat in det här avsnittet, för vi spelar alltid in introt efteråt. Om du ska säga, varför ska man lyssna? Varför ska man lyssna på den här intervjun med Christian?

Caroline: Ja, jag tycker att man ska lyssna på det om man är en helt vanlig småsparare. Då kan man få lite annat perspektiv än det vi ger, att man bara ska investera i en fondrobot i breda globala indexfonder. Han har lite andra perspektiv på det, hur man kan komplettera åtminstone. Jag tyckte det var jätteintressant. Och tänk så här, man kanske vill vara lite mer aktiv. Man har den önskan.

Jan: Ja. Det jag tog med mig från intervjun, som jag gillar, är att man alltid ska akta sig för argument som är lite Yoda says.

Caroline: Vad menar du med det?

Jan: Ja, sådana här guru-argument. Att man inte ska avvika det minsta. Att det är så här att Jan säger att, RikaTillsammans säger att. Yoda says. Och det är tack Jonatan.

Caroline: Ja, det är Jonatan, en läsare som gjort mig väldigt uppmärksam.

Jan: Han har skrivit: Jan, du använder ibland sådana Yoda-argument. Forskningen säger att. Och så blir det som att man slår ihjäl folk med det där. Därför tycker jag det är viktigt att man har människor som framför allt kommer från forskningen och kan ge ett lite annat perspektiv.

Kan man slå index? Den klassiska forskningen

Jan: Det jag tyckte var kul i den här intervjun var att vi ändå börjar i den klassiska forskningen med CAPM-modellen, att du ska äga allt. Men sen tar vi avstamp och återkommer till frågan: kan man slå index? Och om man nu ska slå index, hur gör man det? Kan man göra det via hävstång, eller gör man det genom att man tar en riskfaktor, till exempel att man investerar i småbolag, att svenska småbolag tenderar att överprestera mot stora bolag? Där har vi pratat om att det kanske, om man vill hårdra det, inte ens finns någon anledning att äga storbolag, utan att man, om man klarar den risken, ska äga småbolag.

Caroline: Ja. Sen tycker jag det är roligt, för ibland när du och jag brukar prata, så säger du att prata med forskare, eller med folk i finansbranschen som är väldigt, väldigt duktiga, är som att prata med ett vilddjur.

Jan: Ja, som att träffa ett vilddjur ute i skogen. Man bara, vänta här nu, lugna dig, låt oss ta det lugnt och försiktigt. Jag hänger inte med annars. Du är en helt vanlig småsparare. Du är ju lite mer att du förstår terminologin.

Caroline: Ja, men jag har läst så mycket avhandlingar och så mycket forskning, så jag fattar när någon säger att då är det de här riskfaktorerna, då fattar jag vad man menar. Men jag tycker ändå att vi gjorde det ganska bra i det här avsnittet, om jag får säga så, att vi pratar så att det är begripligt. Sen var det avsnitt, eller ämnen, som vi egentligen inte ens har tagit upp i fristående avsnitt, som vi måste komma tillbaka till. Som Kelly-kriteriet till exempel, optimala satsningar när man investerar. Men det berör vi bara lite i det här avsnittet. Det känns som sådana nördgrejer. Men är det det? Eller är det inte det?

Jan: Nej, men jag, ja. Nu ska vi inte kidnappa avsnittet här med Christian, men det finns någonting som jag har tänkt på. Jag gillar väldigt mycket Nassim Taleb efter förra sommaren, då vi gjorde hans avsnitt. Och där finns något som han är inne på, och Christian, i finans, eftersom det är så mycket matte, uppstår det ibland sådant som man kallar olinjära situationer. Och vi människor är väldigt dåliga på att förutsäga olinjära händelser. Vi är duktiga på att säga, om jag säger 1, 3, 5, 7, 9, 11, Caroline, då kommer du säga att nästa är 13, eller hur? Men om jag säger 1, 2, 26, 856 ...

Caroline: Man kan inte veta vad nästa tal ska bli. Nej, det blir jättesvårt.

Jan: Och då finns det exempel på sådana här effekter, att även om du har 70 procents sannolikhet för en vinst, så kommer du, om du satsar för mycket pengar i ett sådant bet, förr eller senare, ju längre tiden går, att förlora alla dina pengar. Och det är inte helt intuitivt. Men jag tänker så här, vi får återkomma till just det här med Kelly-kriteriet.

Caroline: Ja, det var faktiskt jättespännande. I ett annat avsnitt.

Jan: Jag tänker så här, vi släpper på Christian, och sen hade han ju också sämsta rådet i finansbranschen.

Caroline: Ja, men det behöver vi inte avslöja nu. Det är någonting som vi brukar säga. Ja, så det var alltid lite jobbigt att höra. Att det var det sämsta rådet.

Jan: Ja, men bra. Vi släpper på Christian här, och sen fortsätter diskussionen i forumet, precis som vanligt. Så titta gärna in på rikatillsammans.se/forum, och i samband med artikeln kan du även ladda ner Christians avhandling. Hela avhandlingen är bra, men den är nördig. Men den första delen är faktiskt riktigt bra, när han går igenom forskningsläget. Hur saker blev som de blev. Så att, varsågod!

Välkommen Christian Lundström Tjurhuvud

Jan: Varmt välkommen Christian Lundström Tjurhuvud. Du har en bakgrund som kapitalförvaltare. Du arbetar på Pensionsmyndigheten, har jobbat som analytiker, doktorerat vid Umeå universitet och har sex publicerade artiklar. Du har även jobbat som senior rådgivare på Finansdepartementet, fondförvaltare på Carnegie och fondutvärderare. Så det ska bli jättekul att få prata om forskning och fonder och finans i allmänhet. Varmt välkommen!

Christian: Tack så mycket. Jättekul att vara här.

Jan: Är det något du vill lägga till i presentationen?

Christian: Nej, den var nog ganska sammanfattande tror jag.

Jan: Ja, jag tänker så här, när vi mejlade, vi blev sammankopplade via en gemensam kontakt, Jonas Brodd, som också jobbat som kapitalförvaltare. Och då var det roligt, för i ett av de här mejlen skrev du: ska vi inte börja med frågan kan man slå index? Och då tänkte jag att det är en fantastisk utgångspunkt. Men vi kan först fråga om ditt namn, Tjurhuvud. Är det ett gammalt släktnamn som har hängt med länge?

Christian: Nej. Ja, det är ett släktnamn, höll jag på att säga, men det är ett namn som är inspirerat av namn som vi har haft i släkten tidigare. När vi gifte oss, jag och min fru, funderade vi på nya namn. Så vi tog en variant av gamla namn och satte ihop det. Så Tjurhuvud är vårt nya namn. Och framför allt är det ett egenskapsnamn som beskriver vår inställning till livet, och i mitt fall kanske även till börsen och investeringar. Där envishet är någonting bra.

Jan: Ja, kul. Och sen kör vi din fråga. Caroline har en tendens att kidnappa konversationer i sidled.

Caroline: Ja, förlåt mig. Nej, men det är jättekul. Jag tror vi skulle kunna prata om heraldik också, vilket jag tycker är kul.

Jan: Men jag tänker så här, om vi tar den frågan, Christian. Kan du säga något om frågan, kan man slå index?

Det beror på vad man menar med index

Christian: Ja, det där är en jättespännande fråga som jag tycker det kan finnas en del missförstånd kring. Det beror på vad man menar med index.

Jan: Ja, jättebra.

Christian: Och jag tror att svaret ligger någonstans där. Om man menar den konventionella betydelsen av vad index är, så är det nog ganska lätt att slå index. Det är nog ganska vedertaget också i akademin att det är lätt att slå index. Vad menar jag med det då? Jo, oftast har ju fonder mer än bara marknaden. De kan ha riskpremier också. Då tänker jag på den vanliga modellen, som Fama French trefaktor eller femfaktor, eller Carhart. Oftast är ett vanligt index för en fond en marknadsviktad genomsnittlig sammansättning av aktier som anses vara i närheten av vad fonden gör. Men det kan finnas faktorer där som inte kommer med. Till exempel, om du har en small cap-bias, det vill säga köper småbolag i en storbolagsfond, en all cap Sverigefond, så kommer den över tid att slå index, om man litar på Fama French trefaktor. Där har du en riskfaktor, en riskpremie, för att hålla den här småbolagspremien, som över tid ska överträffa large cap.

Jan: Det är lite mycket termer.

Christian: Ja, men det är ingen fara, om man bara omformulerar det.

Jan: Nej, men jag tänker så här. Det vi pratar om är att alla fonder jämför sig med ett index som är likt fonden. Man säger att techindex är alla techaktier, eller alla storbolag på svenska börsen. Och det är ju det vi har pratat om i tidigare avsnitt, att Fama French sa till exempel att småbolag tenderar att överprestera. Lönsamma bolag tenderar att överprestera, eller bolag med hög lönsamhet.

Christian: Ja, och sen är det storlek också. Små bolag tenderar att gå bättre än stora.

Jan: Men jag tänker där, för vi har ju haft den här value-faktorn. Att värdebolag ska, enligt Fama French, gå bättre än tillväxtbolag. Det är också en sådan faktor. Men de senaste tio åren har vi inte sett någon tendens till det. Men ett exempel på värdebolag, jag har hört det är Spotify till exempel?

Christian: Nej, Spotify skulle jag nog säga är ett tillväxtbolag.

Jan: Okej, det är ett tillväxtbolag. Värdebolag är ...

Christian: Hur skulle jag säga, det där är också klurigt.

Jan: Hur definierar man värde versus tillväxtbolag? Hur tänker du?

Faktorer, konsensus och självpåverkande forskning

Christian: Nej, men det finns många olika faktorer. De mest vedertagna är de du har nämnt nu. Sen finns det väl några till. Men en del av dem är svagare än andra, och det kan finnas fler faktorer. Det finns ungefär lika många faktorer som det finns forskare som tittar på det här. En del är kanske inte helt signifikant och en del är kanske felaktiga på många sätt. Men just small cap-faktorn tycker jag har visat sig över tid, och även momentumfaktorn är väldigt stark över tid. Value och growth, ja, det går i cykler. Och det är alltid frågan hur lång tid som behövs för att det här ska synas.

Jan: Tänker man 100 år eller tänker man 10 år?

Christian: Ja, det är väl någonstans där det är. Det här är empirisk forskning, så det finns inga givna svar, utan det beror på vad man tittar på.

Jan: Men kan det inte också vara så, min upplevelse när jag pratar med andra forskare är att konsensus verkar vara lite att the jury is still out there. Svaret finns där ute, men vi har inte hittat det. Att det är svårt att säga, beror detta på att man har hittat den här faktorn i forskningen, och sen har massa pengar sökt sig dit, och så har det överpresterat för att det har varit stora inflöden? Alltså att det inte är som forskare säger, att vi inte ska påverka systemet, utan man påverkar systemet genom sin forskning. Vad tänker du, Christian?

Christian: Ja, absolut. Det är ju sådana delar att när en faktor blir känd så attraheras pengar dit. Och om man tror på finansteorin så kommer avkastningen för en sådan strategi att falla, eftersom det pressas in mer pengar och premieringen minskar. Så den faktorn kan absolut finnas.

Jan: Men jag tänker, om vi hoppar tillbaka till frågan, kan man slå index? Du säger egentligen, om jag gör en avvikelse från index, då kan jag slå det. Tar jag småbolag, då har jag ändå oddsen, givet att den här faktorn fungerar. Men sen, till exempel i början av din doktorsavhandling, har du en fantastiskt fin sammanfattning av forskningen, CAPM och de olika studierna. Och då tänker jag till exempel på CAPM, som är en av de mest kända modellerna. Som jag tolkar den ger varje avvikelse från att äga alla aktier i hela världen dig en risk som du egentligen inte får betalt för. Och därför är det smartaste man kan göra att äga hela marknaden. Vissa aktier kommer att gå bra, andra dåligt, men i genomsnitt fångar du hela marknadens utveckling. Vad är din syn på det där?

CAPM som teoretisk grund

Christian: Ja, CAPM är ju en teoretisk modell, ska man säga. Riskfaktorerna ser jag som en utveckling av CAPM, den vanliga prissättningsmodellen, där du har andra riskfaktorer beroende på vilka bolag du håller. Det man ska komma ihåg är att CAPM säger att du får betalt för den risk du tar. Tar du en ökad riskfaktor så får du en högre risk. Men du kan samtidigt slå ett index om det indexet inte motsvarar den risken. Så om ditt index är svenska large cap och du tar småbolagspositioner i det, då tar du en högre risk. Och därför får du en högre avkastning över tid, om det är en riskpremie du får betalt för. Ungefär så skulle jag säga. CAPM är grunden, och sen har du påbyggnaden med arbitragepristeori och så vidare, där du lägger till olika faktorer och får betalt för att hålla dem. Men det måste passa investeraren också.

Jan: Men jag tänker som småsparare. När folk kommer till mig och säger att det finns den här jättebra fonden, den är gratis, den är hela svenska Stockholmsbörsen, då brukar jag säga: ja, det är absolut en indexfond, den är jättebra om man vill ha Sverige, men den innehåller 30 bolag, och världen består av kanske 50 000 noterade bolag. Och sen brukar jag säga att Sverige är typ 0,8 % av världsbörsen. Då har du 30 bolag av 0,8 %. Det är en försvinnande liten del, vilket gör det till ett väldigt koncentrerat bet. Så jag är en varm förespråkare av breda, globala, billiga indexfonder. Hur skulle du säga, hiss eller diss?

Christian: Nej, men då får jag väl sticka ut hakan lite grann och dissa den delen. Det känns som att man sätter risken före möjligheten att få avkastning i ett sådant resonemang. Till exempel, om du är en svensk småsparare, som många är, så tror jag man ska fundera på vad du ska göra med pengarna i förlängningen. Om du sparar för pensionen och ska bli oberoende och leva i Sverige, då tycker jag att det motiverar en större allokering mot Sverige än 3 %. Till och med 100 % i Sverige. Svenska bolag är ganska internationaliserade, så det är inte bara svenska BNP:n som kommer in, utan du får in ganska mycket från andra delar av världen. Det är ju en liten öppen ekonomi.

Jan: Men om jag ... Ja, förlåt, det var inte meningen att avbryta.

Christian: Nej, men jag kan tänka mig att den större delen av intäkterna i svenska bolag kommer från affärer utomlands, spontant.

Jan: Ja. I förlängningen.

Home bias: hur mycket Sverige?

Jan: Men där har vi haft en ganska stor diskussion på vårt forum med både forskare och framför allt fondrobotarna, både Lysa och Opti, om home bias. Vad är rätt exponering mot Sverige? Diskussionerna har gått från 0,8 %, som är marknadsviktat, till ungefär där jag tror Lysa ligger, på 20 %, och Opti tror jag ligger på 10 %. Jag skulle spontant tycka att 20 % mot Sverige är jättejobbigt, att det är en avvikelse från forskningen. Eller skulle du säga att det inte är en avvikelse från forskningen? Hur tänker du?

Christian: Ja, man ska tänka på att forskningen bara är en teori, och sen ska du applicera det. CAPM säger att du ska hålla allt, men att bygga sin investeringsuppfattning enbart utifrån den, att hålla alla tillgångar för att någonstans vara en global invånare i en global värld, det tror jag inte riktigt på. Dels har ju svenska börsen gått bland de bästa börserna väldigt många år. Sen tror jag att ska du pensionera dig i Sverige, då kanske du ska hålla en större del i svenska bolag. Det tycker jag låter rimligt.

Caroline: Men jag förstår inte kopplingen mellan de två sakerna. Jag ska bo i Sverige resten av mitt liv, men att då hålla fonder som är svenska bolag. Förlåt mig att jag uttrycker mig fel, men jag förstår inte kopplingen. För vi är ju en globaliserad värld.

Christian: Ja, Sverige är ju ett litet land i en stor värld.

Caroline: Och jag tänker att saker och ting kan hända i omvärlden, till exempel. Det kan hända saker i USA, det kan hända saker i andra delar.

Christian: Det är klart, håller du allting så får du en liten del av kakan oavsett. Men det kan ändå vara så att om vi lägger till tanken att svenska bolag går väldigt bra, som de har gjort de senaste 30 åren, om de gör det framåt, så kommer du att halka efter om du bara har marknadsvikt i Sverige. Om du sedan pensionerar dig i Sverige och Sverige har gått bättre än omvärlden, då har du halkat efter i din relativa förmögenhet.

Jan: Men är det ändå inte så, den vanliga invändningen mot det argumentet, att du bor i Sverige, lever i Sverige och ska ha en exponering mot Sverige, är att vi redan har så pass stor exponering mot Sverige via lön, via vår pension och framför allt via vårt boende. Att det smarta då är att diversifiera i den lilla del jag kan diversifiera. Det är svårt att diversifiera bort sitt hus, här har jag flyttat vardagsrummet till Belgien.

Christian: Men jag tror det landar i vilken preferens för risk och diversifiering du har. Är du sådan som gillar säkra bet och tycker att börsen är lite jobbig, då tror jag du gör rätt i att sprida dina risker. Men ska du någonstans få en väldigt god avkastning, då tror jag man mycket väl kan titta på Sverige som home bias. För du har ju valutor också som påverkar en del. Det är inte bara att om du köper utländska aktier får du valutaeffekten också. Det får du inte om du köper Sverige. På ett sätt lägger du på riskfaktorer med valutor som svensk investerare. Tänker du en amerikansk investerare, han har 50 % home bias i marknadsvikt. Han har liksom ett valutaskydd, eftersom han tjänar amerikanska dollar. Valutarisken har blivit mycket mindre för honom eftersom han sitter på en home bias. Jag tror att CAPM och den delen är gjord mer för en amerikansk småsparare som ska försöka hålla någonting annat än USA.

Jan: Ja, men det låter rimligt på sätt och vis.

Christian: Ja, precis.

Jan: För följer man amerikanska bloggar och sånt, så tjatar de alltid: go international. Du kan ha mer, för de har ungefär som vi svenskar. Vi tror alltid att Sverige ska vinna EM, eller att Sverige ... Vi tror inte det längre. Men i vilket fall.

Hur ska en småsparare förhålla sig?

Caroline: Jag tänkte fråga en sak. Du sa att CAPM var grunden som man bygger på, och sen kommer det olika teorier in. Men hur ska man som småsparare förhålla sig till det, om man är som jag, kanske inte superduperintresserad av ekonomi och bara vill få så mycket avkastning som möjligt, fast inte till ett för högt pris i risk?

Christian: Man brukar säga att den enda fria lunchen i finans är diversifiering. Det är väl lite grann det. Om man tänker Markowitz portföljvalsteori så handlar det mycket om att du ska blanda olika tillgångar med olika rörelser för att få en portfölj. Och CAPM säger att du får betalt för att hålla vissa risker, men du får inte betalt för att hålla alla risker. Då pratar man om idiosynkratiska risker som finns i en del bolag, som du kan få bort genom att konstruera en portfölj av okorrelerade tillgångar. Det är grunden. Sen kan du lägga på olika riskfaktorer för att bygga upp den. Men CAPM säger att du bara får den avkastning vars risk du tar. Du får ingen avkastning om du inte tar risk.

Christian: Så jag tror som sparare ska man fundera på vilken riskaptit man har. Och börja med tillgångsslag. Ska allting vara i aktier, eller ska det vara räntor, råvaror eller bitcoin? Börja där. Och sen får man drilla sig ner. Givet att jag ska ha en stor del i aktier, vilket känns rimligt i dagens makroläge, får man fundera på vilken geografi man ska ha, och kanske lite grann våga komma in på faktorer. Är man nybörjare tycker jag man ska köra indexfonder, och gärna billiga indexfonder i brist på annat. Gärna globala fonder.

Jan: Jag kan hålla med där.

Christian: Men om du är mer intresserad och vill göra mer avkastning än den globala börsen, tycker jag man ska titta på exempelvis Sverige. Och tror man att Sverige går bra, vilket jag gör, då finns det ingen anledning att hålla large cap alls. Då kan du lika gärna hålla small cap. Går Sverige omkull så kommer ändå både large cap och small cap att gå dåligt. Men går Sverige bra, vilket man kanske kan anta över lång sikt, då kommer small cap att gå bättre. Så jag har exempelvis ingenting i large cap, utan allting i small cap. Men det är också för att jag trivs med den risken. Det är inte alla som gör det, även om man delar synen. Så jag tror man måste gå till sig själv. För tar du fel placeringar så kommer du att sälja precis i fel tid när börsen har fallit. Du får liksom ett coronaras som förra året, du säljer precis på botten, börsen rusar uppåt och du är inte med.

Jan: Ja, då har man losat två gånger.

Hur lär man känna sin riskaptit?

Caroline: Men jag tänkte på det du sa, att man måste gå till sig själv. Hur blev du medveten om din riskaptit, hur stor eller liten den är?

Jan: Precis, för den är 4,2.

Christian: Nej, men det är svårt att veta. Det är svårt att veta vilken riskaptit man har innan man har varit med om att det har smällt. Då märker man när man vill dra sig ur, eller när man inte vill vara med längre, för nu blev det för jobbigt att det gick ner. Det är insikter man får först när man har testat. Så det är väldigt svårt att ha en förkunskap om det. Mitt råd är väl att börja väldigt försiktigt och inte ta några stora bet, utan var lite försiktig, genomleva några år, och sen bygga på eller ta bort risk utifrån det man upplever.

Christian: I mitt fall tog jag examen, de första tre examina tog jag väl när jag var 26. Sen började jag jobba som fondanalytiker, och när jag var 27 blev jag fondförvaltare, och då blev det ganska påtagligt med risker. För när jag var 28 kom subprime-kraschen, och allting föll. Så det vart ett bra eldprov på vilka risker man tar, även som professionell förvaltare, och vad man tar själv också. Så det var en bra test på ens riskaptit, kan man säga.

Jan: Men jag tycker det där är så svårt, även när man pratar risk. Risk är klurigt, för man kan prata om det som volatilitetsrisk, den här skalan 1 till 7 som man har på fonder.

Christian: Hur mycket de rör sig upp och ner.

Jan: Ja, precis, hur mycket de svänger. Man kan prata om risk utifrån risken att förlora allt, eller, du brukar prata om att kostar det ens en nattsömn så är det för dyrt. Som småsparare, hur ska man resonera kring risk? För ibland när man får sådana här frågor från finansbranschen, marknaden går ner med 10 %, du har satsat så här många kronor, hur mycket förväntar du dig tillbaka? Jag har till och med läst under 20 poäng matte, och jag tycker den frågan är svår. Hur tycker du man ska förhålla sig till risker?

Drawdown-risk och det du är beredd att förlora

Christian: Jag kan tycka att akademin ofta är uppbyggd kring volatilitet enbart som risk. Och det finns många andra risker. Det finns emittentrisker och kreditrisker. Och det är inte säkert att du kan sälja dina innehav alls, för att emittenten inte ställer likviden. Så det finns mycket andra risker än bara volatilitet. Men om man antar att volatilitet är huvudrisken, då tycker jag man ska fokusera mer på nedsidevolatiliteten än uppsidan. För jag har aldrig hört någon klaga när det går uppåt väldigt snabbt.

Caroline: Nej.

Christian: Men drawdown-risk är väl någonting man ska försöka känna efter. Hur skulle det kännas om jag satsar x kronor och tappar hälften av det? För sådana scenarier kommer att hända med nästan 100 procents sannolikhet om du är en småsparare och sparar över lång tid. Då måste du vara beredd att sitta igenom den, tror jag. Så jag tror man ska fundera i termer av vad man är beredd att förlora, vad man är bekväm med.

Slänger du ut 5 kr på gräsmattan kommer du inte att ligga sömnlös, för du är beredd att förlora den. Men slänger du ut väldigt mycket pengar på gräsmattan, då kommer du att sova dåligt.

Christian: Det är lite så jag tror man ska tänka. Du kan bara satsa det du är beredd att förlora. Och är det alla dina tillgångar, då kanske man inte ska ha det i riskfyllda papper.

Jan: Precis. Men jag tänker, om vi hoppar tillbaka till den här, kan man slå index? Jag läste någon professor som skrev att man egentligen kan bryta ner alla strategier i grunden i två frågor. Den ena är: kan jag förutse marknadens rörelse bättre än andra? Den andra är: kan jag göra bättre analyser än andra? Hur skiljer de sig egentligen från varandra?

Christian: Nej, det ena handlar om kan jag förutse marknadens rörelse, alltså egentligen marknadstajming, kan man tajma marknaden? Och den andra frågan är kan jag hitta de där undervärderade bolagen, kan jag göra en bättre analys än andra? Och beroende på vad man svarar, till exempel hedgefonder kommer att säga ja, ja. En sådan som jag kommer att säga nej, nej. Och säger jag nej, nej, så blir den passiva indexfonden ett ganska naturligt val. Säger man att jag kan analysera bättre än andra, då startar man en fond som håller på med fundamental analys.

Jan: Hur tänker du privat och personligen, och hur tänker du i stora drag om finansbranschen?

Det viktigaste tillägget: passivt finns inte alltid

Christian: Det är en jättebra fråga. Men om man bollar tillbaka, om man säger nej, nej, som du gör, att man inte tror att man själv kan hitta undervärderade bolag bättre än de som jobbar med det, eller att jag inte tror jag kan tajma marknaden. Har man de åsikterna, så är det inte rätt slutsats att du ska välja passiva indexfonder.

Jan: Vad spännande!

Christian: Det är kanske det viktigaste tillägget jag vill göra här för småsparare. Som jag var inne på tidigare, finns det inte alltid passiva alternativ att välja. Till exempel om du är beredd att gå förbi globala investeringar och ta någonting där du får bättre avkastning, exempelvis småbolag, eller andra faktorer. Nu får man tänka generellt, men jag kan tänka mig att ny teknik kanske är en sådan riskfaktor som håller bra över tid. Känner du att du kan tänka dig att gå in i en sådan, då kanske det inte finns någon passiv fond, utan då tror jag man får välja en aktiv fond. Då kostar det kanske lite mer, men samtidigt, om riskfaktorn får genomslag, då tjänar du på det. Tittar man på svenska large cap tror jag de levererar ungefär 7 % per år. Svenska small cap 15 % per år. Det betalar ju. Ta en fond som, jag ska inte hänga ut några fonder, men ta ODIN Sverige exempelvis, som under väldigt lång tid har haft en ganska stor del småbolag. Den outperformar svenska börsen väldigt, väldigt mycket, och kostar ett rimligt pris. Sen har den omkategoriserats, tror jag. Nu kategoriserar Morningstar den som en småbolagsfond, även om den heter ODIN Sverige. Och det kanske är mer rimligt att göra det. För den är väldigt stor del småbolag, eller midcap också.

Christian: Men jag tänkte bara att poängen ska gå hem här. Passiva strategier mot just market cap finns inte alltid. Och jag säger inte nej till passiva. Du kan ha passiva strategier i exempelvis likaviktade strategier. Du kan ha smart beta-strategier där du väljer ett speciellt index mot value eller vad du vill, och så följer du det och betalar en summa för det. Men det är också så att du får det du betalar för. Man har nog inte lyxen att välja bort alla aktiva fonder. Jag tror att om den aktiva fonden bär på en sådan riskfaktor som du vill åt, då tror jag man ska överväga att köpa den.

Indexfond eller aktiv fond mot faktorn?

Jan: Fast om jag får argumentera mot där lite. Bara som för spänningens skull. Då tänker jag så här, att de flesta faktorer kan jag idag komma åt via en passiv fond. Vill du ha exponering mot svenska småbolag, så finns det indexfonder som är passiva, som bara säger okej, vi köper alla svenska småbolag, och så har jag 273 bolag i en fond. Eller vill jag ha ny teknik, ja, då finns det en indexfond. Och jag lutar personligen alltid åt att jag hellre väljer en indexfond mot den riskfaktorn än en aktivt förvaltad fond. För jag upplever väldigt lite stöd i forskningen för att någon kan göra detta bättre än en indexfond över tid. Vad tänker du?

Christian: Det du säger ... Om du har ett rätt index på en indexfond, det vill säga att indexfonden tar in alla riskfaktorer och följer den precis som den ska. Finns det då ett alfa, det vill säga en riskfri vinst som förvaltaren lägger till i sin förvaltning? Det är inte riktigt samma sak som att slå index, eventuellt. Och på frågan om det finns ett alfa är jag mycket mer skeptisk. Där tror jag du har en ganska sund inställning, att om du korrigerar för alla riskfaktorer som kan finnas i aktivt förvaltade fonder eller passiva, så tror jag att det är väldigt få som slår sitt index. Jag skulle misstänka att merparten inte gör det.

Christian: Men det är lite grann som Karl Popper och svanarna. Även om vi går ut och tittar på svanar, de flesta är vita, men kommer det en svart svan, så finns det en svart svan. Med det så tror jag att man inte kan säga att det aldrig kommer att gå att slå index och ha ett alfa, utan det kan nog inträffa. Jag tror att det är väldigt få som slår sitt index konsekvent med ett alfa. Sen tror jag att det finns aktiva fonder som går bättre än sitt index. Men då är indexet inte helt relevant å andra sidan.

Barras-studien: skicklighet kontra spararens ficka

Jan: En stor ögonöppnare, du får hoppa in Caroline om det är så ...

Caroline: Ja, vi gör det snart.

Jan: En stor ögonöppnare för mig var att vi gjorde en intervju med professor Laurent Barras. Han gjorde för tio år sedan den här studien som visade att det bara är 0,6 % av alla fondförvaltare som över en 30-årsperiod konsekvent genererar alfa. Men sen skrev han i en uppföljningsstudie, tio år senare, att man måste skilja på om det är förvaltarens skicklighet att generera alfa, kontra om jag får ta del av det alfat som sparare. Och då sa han att majoriteten av aktiva fondförvaltare är skickliga, de har skill på den första dollarn som är investerad. Men sen blir det att de blir för stora, och då försvinner effekterna, eller att avgifterna är för höga. Så värdet som den aktiva förvaltaren skapar hamnar inte i småspararens ficka, men där finns ett värde. För mig var det ett helt nytt sätt att se på världen. Och det går väl lite i linje med det du säger också, upplever jag.

Christian: Ja, både och. Det finns absolut sådana faktorer i aktiv förvaltning, att vissa strategier kan bli för stora, och vissa fonder kan bli för stora så att förvaltaren inte kan manövrera eller fortsätta leverera sin överavkastning. Det är olika känsligt för olika tillgångsslag. Det kan vara en annan typ i hedgefonder än i aktiefonder. Aktiefonder är relativt stabila mot den typen, men absolut, den problematiken kan finnas. Förvaltare som skapar väldigt bra avkastning de första tio åren och sen lite sämre sen.

Christian: Men man ska också problematisera kring passiva fonder. Ett index är bara en teoretisk konstruktion, och att ha en passiv fond innebär ändå att du måste jobba aktivt för att försöka följa det indexet. Sen har du också en avgift även på passiva. Så det enda du vet med en passiv fond är att du alltid får mindre än vad indexet ger.

Jan: Jag tänker också att du nämnde att det finns många passiva delar.

Christian: Jo, det vi nämner nu, småbolag och ny teknik, absolut, det kan finnas. Men det finns många andra faktorer, momentumfaktorer och sånt, som upplevs väldigt stabila, som har ett erkänt vetenskapligt belägg också. De är kanske svårare att få in som passiva strategier. Och passiva fonder på småbolag är väldigt svårt, speciellt i ett litet land som Sverige. Det är ganska svårt att få en bred exponering, det är ganska illikvida innehav i regel. Så det är inte helt lätt att göra en passiv fond.

Fear of missing out på avkastning

Caroline: Jag tycker att den övergripande känslan jag får i diskussionen är fear of missing out på avkastning. Om jag som småsparare lyssnar på dig och hör att det är svårt med det här, och svårt med det där, men att man ändå ska ha det, då kan jag känna att jag orkar inte riktigt sätta mig in i alla de här andra faktorerna jag ska ha, för att jag inte ska missa avkastning. Så då kan jag känna mig väldigt bekväm ändå med mina indexfonder och tänka att de kommer ändå att ge en viss avkastning över tid, 15 till 20 år, och jag är okej med det. Jag är väldigt allergisk mot den här känslan, fear of missing out, att jag kommer missa någonting om jag inte sätter mig in i vilka extra komponenter jag ska ha i min portfölj, för att få 2 % till. Det känns som att det kostar mig så mycket energi, för att jag helt plötsligt måste sätta mig in i andra grejer än vad jag hade tänkt. Så hur gör man det här enkelt då?

Jan: Jag omformulerar din fråga. Ofta är det så här med den klassiska paretoregeln, 80/20. Vilka är de där 20 % som ger 80 % av effekten? Får man bara de här rätt, då kan vi sen skippa resten, så kan nördarna leka med de sista 80 % av tiden som ger 20 % av resultatet.

Christian: Ja, men jag menar att farhågan är sann. Det här med fear of missing out, jag kan köpa det. När man jobbar med placeringar och forskar i det, då vill man gärna få in lite faktorer. Jag kan köpa att när man inte är så intresserad, då orkar man kanske inte göra det. Så det förstår jag absolut. Jag tror att det bästa man kan göra då är att gå passivt och gå brett. Då täcker du in ganska mycket, och det är svårt att gå fel. Men du ska inte lägga alla dina pengar hos en förvaltare. Det kan finnas problem med en passiv förvaltare som kör omkull också, teoretiskt. Jag tror man ska ha ett antal. Vill man exempelvis ha en global exponering, för man har ingen åsikt om vilka världsdelar som går bra, men man vill ha aktier, då tycker jag man ska köpa globala passiva indexfonder, men kanske sprida sina risker på ett antal förvaltare, minst fem i alla fall. Så att man får lite riskspridning i själva produkten, i den här wrappen som finns.

Tilt mot småbolag och momentum

Jan: Och sen skulle du säga, om jag fortsätter, jag tror att du och jag är överens om en tilt mot småbolag. Skulle du hålla med om det?

Christian: Ja, absolut. Jag tror att large cap är ganska onödigt. Jag tror man ska bara ha small cap. Givet att man gillar en region så ser jag ingen anledning att ha large cap alls. Men det är bara min tanke.

Jan: Ja, bra. Och sen skulle du lägga till någonting mer. Vad är mer än tilt?

Christian: Ja, jag tror personligen, och vad jag själv hittar i min egen forskning, är väl framför allt småbolag, och sen är det momentum.

Jan: Vad är nu momentum? Jag tänker att vi ska prata om momentum. Men jag vill skjuta in en grej till. Väldigt populärt i väldigt mycket diskussioner, som jag tycker är jätteklurigt, är investmentbolag. För i Sverige har investmentbolag uppenbarligen överpresterat de senaste 30 åren. Mycket. Men tittar man på investmentbolag eller motsvarigheter i Tyskland eller i USA, så har man inte alls samma överprestation. Är det en gåta för dig?

Christian: Ja, det är en gåta. Jag har inte sett någon forskning som pratar om att det skulle vara en faktor att just investmentbolag skulle gå bättre än andra.

Jan: Så jag själv, apropå fear of missing out, är så här, ja men jag måste ha en liten del i min portfölj åtminstone. Men har du någon bra tes till varför just investmentbolag har varit en sådan uppenbar faktor i svensk börshistoria?

Christian: Ja, jag ser investmentbolag som fonder mer eller mindre. Det är liksom en wrapper. Du kan ha fonder eller investmentbolag. Investmentbolag är ju fonder utomlands, AIF-fonder och så vidare. I Sverige har man inte det så, på grund av olika lagstiftningsregler. Men jag tycker man ska, inte bara ha fonder, utan ser du ett bra investmentbolag ska du ha det. Investor har ju gått betydligt bättre än svenska börsen över tid. Och många andra också. Jag tror att anledningen till att de har gått väldigt bra är att de har en viss del riskpremier som inte uppenbart kommer fram. Exempelvis finns småbolagsfaktorn delvis i Investor, men även i bolag som Latour och sånt. Deras riskfaktorer är ju inte breda börsen i Sverige. De har tagit andra bet som förklarar den typen av avkastning. Och det är det jag menar med att jag betalar gärna för en bra fond eller ett bra investmentbolag än en passiv variant.

Vad är momentum?

Jan: Toppen. Jag tänkte vi skulle prata lite om momentum, för mycket av din doktorand ... Vad heter det? Doktoranduppsats? Eller doktorand ...

Christian: Avhandling.

Jan: Och förlåt, avhandling. Ja, förlåt. Din avhandling handlar mycket om momentum, och du har undersökt olika strategier, och till och med daytrading, och dessutom hävstång. Jag tycker att det är superspännande. Kan du inte ge en introduktion till momentum? Hur momentumfaktorn fungerar, och sen pratar vi vidare om det.

Christian: Ja, absolut. Avhandlingen är egentligen två delar i huvudsak. Den ena är momentum, som du nämner, och den andra hävstänger. Man kan hålla isär dem lite grann. Momentum, dels har du en väldigt accepterad momentumfaktor i CAPM-världen, en riskfaktor som är marknadsneutral. Det vill säga att du köper bolag som har gått väldigt bra, och du kanske kortar bolag som har gått väldigt dåligt. Tanken är att de som har gått väldigt bra över tid fortsätter att gå bra, och de som har gått dåligt fortsätter att gå dåligt. På aktie- eller instrumentnivå. Och den faktorn man lyfter in i momentumfonder, det är att du måste gå lång i en och kort i den andra. Sen utvecklas det till något som kallas tidsseriemomentum, som kom lite senare, som egentligen handlar om att du går lång i olika delar och kort i andra delar eventuellt, men det är inte en marknadsneutral strategi. Tidsseriemomentum är mer något du kan få i de här typerna av hedgefonder, som Managed Futures eller CTA:er. Den typen av momentum kan du också eventuellt tjäna pengar på som investerare själv, eller som daytrader.

Jan: Men kan vi bara förenkla det här nu. Okej, men du får rätta mig här Christian, om jag har fel. Jag ser att vinnare fortsätter att vinna och förlorare fortsätter att förlora. Lite det här med, på börsen brukar man säga att ett nytt rekord, detta tyckte jag var väldigt ointuitivt när jag började investera, för man tänker att nu har den här gått upp, då har det loppet kört, det tåget är kört, jag skulle köpt det innan det gick upp. Men då tenderar ett rekord följas av 42 nya rekord. Eller om du har en häst i en hästkapplöpning som har förlorat de senaste 30 loppen, då lär den förlora det 31:a loppet också.

Jan: Men om jag tar en reflektion, jag har jättesvårt för det där, Christian, för man pratar ju alltid om att historisk avkastning inte är någon garanti för framtida avkastning. Och sen har jag människor som kommer till mig och säger: Jan, du vet din strategi med indexfond, det är skitdåligt, jag går in på Morningstar, sen köper jag de fonder som har gått bäst de senaste tre månaderna, och så säljer jag de som har gått sämst. Och jag tänker, det där är inte ...

Christian: Hur länge håller de dem då?

Jan: Det är lite olika beroende på vem det är som skriver, men jag har jättesvårt för att se det som en sund strategi. Men det kanske det är, och det är jag som är fel ute.

Momentum som strategi: funkar det?

Christian: Ja, det är en sund strategi, om man får tro på forskningen i alla fall. Du kan tjäna pengar på det. Men man ska komma ihåg att momentum framför allt är på aktier, eller på instrumentnivå, inte alltid på fonder. Du kan ha mean reversion i fondalfa till exempel, medan du kan ha momentum i aktier. Så det är inte säkert att det gäller på fonder, men jag har hört liknande, att man ser strategier där man köper de fonder på exempelvis premiepensionstorget som har gått bäst de senaste tre månaderna och konsekvent gör det. Jag har tittat på det lite grann, och det tycks finnas någonting där också. Åtminstone i aktiefonder.

Jan: Ja, för jag har faktiskt sett både rapporter från forskare och från Pensionsmyndigheten, där slutsatsen är att i vissa perioder kan det gå bra, men det finns väldigt många perioder då det inte går bra. Jag tror till och med att Pensionsmyndighetens rekommendation var att vi kan inte rekommendera detta som en strategi. Sen vet jag, som myndighet behöver man alltid vara så att man hellre tar det säkra före det osäkra. Men jag tycker det är supersmart. Hur vet jag att en sådan här aktie är i ett momentum till exempel?

Christian: Ja, det är en mycket bra fråga. Momentum är, som ni säger, att det som har gått bra historiskt fortsätter gå bra. Och då finns det massa tidsperioder man ska hålla koll på. Till exempel, hur länge ska det ha gått bra? Och hur bra är bra? Och hur länge ska du hålla den sen? De parametrar som tycks funka generellt är ofta kvartalsvis. Om din aktie har gått bäst på ett kvartal av alla i OMX30, då kan du hålla den i en månad framåt. Ungefär den typen. Men sen ska man komma ihåg att det finns transaktionskostnader i det här, och du måste sitta med, och som i alla andra strategier finns det tidsperioder då det går väldigt dåligt. Så det är ingen strategi jag skulle rekommendera någon som är amatör, eller som inte vet vad de gör. Jag skulle rekommendera att om du gör din egen hemläxa och verkligen tittar, gärna tio år bakåt, på massa aktier, och försöker hitta en roteringsmodell eller någon växlingsmodell och simulera kostnader. Hittar du då att det går bra, så tror jag det finns stöd för att det går bra fortsatt.

Caroline: Vad spännande att man inte ska vara amatör när man sysslar med det här. Men hur vet man då?

Christian: Jag tror man känner det. Om man är intresserad av ekonomi och sätter sig in i alla de här grejerna, så märker man nog när man är mogen för den typen av strategi.

Caroline: Men det är också roligt att man kan ha höga tankar om sig själv och tro att man klarar det här. Eller hur, Jan?

Jan: Jag är generellt sett, jag brukar säga att börsen har en tendens att göra en ödmjuk. Jag blir lite, vad ska man säga, jag vet inte ens vad rätt ord är, men don't try this at home. Det har funnits professionella förvaltare, det har funnits momentumfonder, och Robur tror jag hade en momentumfond som var spektakulärt ... man la ner den efter ett tag. Spektakulärt dålig.

Christian: Ja, men det gick spektakulärt dåligt.

Jan: Och jag vet, Nordnet hade ju också, i coronakraschen, du vet, den här kommer rädda dig från nedgång, för att vi har kvantitativa modeller och momentum. Och sen gick den ur för sent, och sen var den inte med uppåt. Men man måste titta lite på vad det var som gick fel där. Det kan faktiskt, precis som du säger Christian, funka för vissa, men för andra gör det inte det, om man är för stor. Eller jag vet inte. Vad jag har lärt mig under de här åren som vi har poddat, det är att saker inte är så enkla som man tror. Man kan inte säga att det gick dåligt och det gick bra, för det är så många faktorer.

Christian: Ja, och det är dessutom slump.

Jan: Ja, slump, och processen att man tog det beslutet behöver inte betyda att det blev rätt, men det var inte fel beslut. Du vet, det är så ... Vad tänker du Christian, spontant? Nu yrar vi här.

Stokastik, drawdowns och positionering

Christian: Ja, man ska komma ihåg att även om du har en strategi som är vinstgivande över tid, så är det väldigt mycket stokastik i det. Det vill säga, du kommer att ha långa perioder då det går dåligt, och du kommer att ifrågasätta din modell. Men momentum, det finns ju hela hedgefondsindustrier som är uppbyggda kring momentum. CTA och Managed Futures. De gör pengar enbart på momentum i alla tillgångsslag. Det är egentligen det de gör. Och det finns forskning som har tittat på det där hundra år tillbaka och hittar fortfarande momentum. Så det finns någonting där. Men sen ska inte jag säga att sparandet på premiepensionen ska vara momentumstrategier. Det måste folk välja själva. Men jag tror att det finns någonting där, om man är beredd.

Christian: Nackdelen med momentum på aktier är under nedgångar, som 2008. Där är det lite svårt faktiskt. För där blir det som att du går i kassa i allting, och sen dröjer det ett tag. De aktier som kommer upp snabbast från fallet är inte alltid de som fortsätter att gå bra. Det går att förbättra momentumstrategier på börsen om man vill. Men jag tycker, om man är intresserad, att man ska testa en liten del av sin portfölj. Och går det bättre än vad professionella fondförvaltare på samma marknad gör, då har man någonting där. Då kan man fortsätta att göra det. Men man måste fundera på positionering, aldrig satsa för mycket. Jag menar, hur många aktier ska du ... Ska du köpa bara en aktie som går bra? Där skulle jag rekommendera att åtminstone ha 30 innehav. Köp de 30 bästa till exempel.

Jan: Ja. Men jag läste, det finns en professor i Asker, som jag har glömt vad han heter, som har gjort mycket forskning på momentumstrategier. Jag tror att han skrev att en vanlig missuppfattning kring momentumstrategier är att folk tror att det är låg risk, hög avkastning. Men att momentumstrategier snarare är låg risk, låg avkastning. Och, precis, nu minns jag inte om han sa att de överpresterar i nedgång men ibland kan underprestera i uppgång. Eller om det var tvärtom. Är det något du känner igen?

Christian: Ja, jag tror att det är hög risk med momentum. Om man går till Carhart-modellen så säger den att momentum är en extra riskfaktor. Och det innebär en extra risk mot marknaden. Så att göra momentum innebär högre risk. Men du får också en högre avkastning i förväntning. Om du gör det rätt. Så jag tror nog att det är en högrisk- och avkastningsprodukt. Men det beror självklart på hur du gör det. Köper du de två bästa aktierna på Stockholmsbörsen, då får du en portfölj som svänger en hel del. Och det är inte säkert att du får igen den svängningen, den risken, i en bättre avkastning. Men om du på en större marknad, kanske på S&P 500, väljer de 30 bästa, då tror jag du får en mycket mer mjukare portfölj, där du får betalt för risken. Men då måste du också välja vilka perioder du ska titta på. Där sitter alla och kör olika, en del funkar länge och en del gör det inte. Så man måste lita på det man gör, och vara beredd att du kan förlora mot index också.

Jan: Om man säger att man tror på den här momentumfaktorn, det har börjat komma mer och mer, till exempel på Avanza eller på Nordnet, att man kan köpa sådana här ETF:er, alltså börshandlade fonder, som har en viss momentuminriktning. Kan det vara en proxy eller ett substitut? Jag vill inte hålla koll själv, utan jag tar någon sådan här global momentumfaktorfond.

Christian: Ja, det är väl ett bra sätt att fundera, om man är småsparare men ändå lite intresserad. Sen ska man komma ihåg att de här strategierna blir ju fyllda med pengar. Och om de använder parametrar som 30 dagar där och 20 dagar där, så kommer det att, ju mer pengar som kommer in i en strategi, ju mer pressar du ner vinstmöjligheten i just de parametrar man använder. Så det kan vara smart att göra det själv om man är väldigt intresserad. Då kanske du kan landa på lite bättre. Men det är absolut en bra start.

Hur länge måste man utvärdera en strategi?

Jan: Och hur lång ... Jag tror att när vi pratade med Barras frågade vi hur lång tidsperiod jag behöver utvärdera mig på för att se huruvida jag är den där he-man, eller om jag bara hade tur, eller bara hade otur. Då sa han att det tar minst 5 till 10 år innan du kan aktivt utvärdera. Och då tänker jag på mig själv, på 10 år, om jag tar mina första 10 år som investerare, så bytte jag nog strategi 100 gånger där. Lite forskning säger att du kör samma strategi i 10 år, sen utvärderar du. Och jag tror att det inte är någon normal människa som kör samma strategi i flera år och sen utvärderar. Hur översätter man detta forskningsmässiga till någonting mer praktiskt?

Christian: Ja, nej, men det ligger något i det. Till exempel när jag i min egen forskning tittar på daytradingstrategier, som är väldigt tacksamt att titta på. För då får du en handelsobservation per dag. Annars kan du hålla i ett år, och då har du ett år i en observation. Men har du en dag i en observation, så får du väldigt många observationer. Det är det som krävs när man gör de här statistiska testen om du är bra eller inte. Det är också en av anledningarna till att jag tittar på just daytrading. Och då tittar man 20 år tillbaka och ser vad det har gett. Det är 20 år av dagsobservationer. Det motsvarar några hundra år om du ska investera som vanligt.

Christian: Men sen kan man problematisera det och säga att det är bara om du håller alla andra faktorer konstant. Det vill säga att det är samma människor som handlar, samma marknad, och en marknad utgörs av människor. Om de är samma, då kanske det räcker med tio år. Men om de byts ut, då är det inte så att du har kvar din skill i förhållande till de andra du spelar med. Så du kan säga att det inte finns någon, eftersom alla handlare byts ut, alla fondförvaltare byts ut, och alla som handlar, så är det hela tiden en ny marknad. Så det finns ingen tidsperiod som är signifikant, som du kan utvärdera emot. Det är bara något du får acceptera att du tror att du har eller inte.

Jan: Ja, förlåt, fortsätt.

Christian: Nej, men det kanske är onödigt filosofiskt, men den gängse idén är förstås att du behöver ett antal år. Tittar man på Morningstar, de har sina Morningstar-stjärnor efter tre och fem år. Jag tror man ska sitta igenom en börscykel i alla fall. Och det brukar vara fyra, fem år kanske. Så har du tio år med ett track record som är bättre än marknaden, då tycker jag det känns rimligt att tro att du sitter på någonting där.

Att veta när man har fel

Jan: Men innan du hoppar in, Caroline, hold that thought. Jag har en kompis som är investerare, som är väldigt, väldigt duktig. Jag frågade honom, hur gör du när du tror att du har fel? Vilket jag tycker är en väldigt spännande fråga. Och då sa han, ja men då samlar jag data i två år. Och sen gör jag en förändring. Och jag var så här, två år. Tänk att sitta med tanken, jag har nog fel, men jag fortsätter att göra fel i två år. Jag har inte det.

Caroline: Jag tror det är personberoende, Jan. Du har inte tålamodet, men han eller hon förstod att det ska till för att jag ska få veta.

Jan: För han var så här, jag har nog rätt i det här, men det är bara marknaden. Förutsättningarna för min metod är inte där just nu. Och det där tycker jag är klurigt. För det handlar både om har jag valt rätt metod eller rätt strategi, och har jag valt rätt förutsättningar för den strategin. Jag tycker det är superklurigt.

Christian: Ja.

Caroline: Men jag tänkte fråga, vad kom du fram till i din avhandling om det här med daytrading?

Daytrading: en av fem går med vinst

Christian: Ja, precis. Det jag hittade var att de studier som finns om daytrading oftast är baserade på transaktionsdata. Man tar ut från börsen och ser vilka som har köpt och sålt under samma dag. Det är ganska mycket data i sådant. Oftast får du ganska korta tidsserier. Men där hittar man oftast att ungefär en av fem daytraders gör signifikant vinst, och fyra av fem gör signifikant förlust, efter avgifter. Och ibland går det väldigt snabbt att tappa alla pengar också.

Christian: Det jag hittade i min forskning, jag gick en annan väg. Jag tog en känd daytradingstrategi och testade den, och såg ungefär hur den funkade efter att den blev publicerad. Och då ser man att börsen inte är helt slumpvis. Det finns en systematik i börsen, framför allt kring stressade perioder, som när marknaden faller och volatiliteten är väldigt hög. Under sådana perioder framstår det för mig som att det går att göra signifikant vinst på daytrading. Men under stora delar av tiden jag tittade på är det väldigt svårt att göra vinst på daytrading. Det går plus minus noll. Ibland går det lite bättre av ren slump, ibland lite sämre. Så börsen är väldigt ofta effektiv. Men vissa tillfällen är den inte det. Sitter du och tradar konsekvent varje dag, så hittar jag att det finns förutsättningar att göra pengar på den strategin. Men du får vara beredd att trada väldigt många år. Och ibland kan det vara ett år då du gör en fantastisk vinst som förklarar din 20-årsavkastning. Det kan du göra på ett enda år.

Christian: Så det är lite tidsberoende. Sen har man inte vägt in alternativkostnader, att sitta och trada. Om du inte kan ha ett jobb samtidigt, så måste man ta hänsyn till det också. Jag tittar bara på om du gör vinst efter kostnader, inte vilka risker du har tagit. Justerar man för risker, då är det kanske bättre att ha ett vanligt jobb. Så det är mer vilken passion man har och vad man vill göra. Men gå tycks det göra. Sen hur många som sitter där och kör konsekvent det som krävs, det är en annan fråga.

Jan: Det låter som att det är en viss typ av personlighet som ska till. För att göra det långsiktigt.

Christian: Ja, visst. Men det är också det som gör det fascinerande. Det är en fråga, Jan, det här med min modell, om den är fel eller inte. Det gör det väldigt spännande. För även om du har rätt modell så kan du få fel flera gånger i följd. Där kan jag tycka att investeringar, och framför allt strategier för investeringar, är det mest fascinerande man kan göra. För det är alltid de tankarna du brottas med. Du är alltid mot dig själv, du funderar. Det är mycket en kamp med dig själv, mer än någon annan. Det är ganska fascinerande.

Jan: Ja. Jag har tänkt mycket på det. Jag har pratat med en kompis på forumet, Jonatan, som säger att du kan vara en duktig snickare och alltid vara duktig på att slå in den här spiken. Men sätt sen den personen på en stege, släck lampan och bind för ögonen. Då är förutsättningarna helt annorlunda. Han är fortfarande lika duktig på att slå in spiken, men det blir inte säkert samma resultat, för förutsättningarna är helt annorlunda.

Hävstång: en missförstådd kraft

Jan: Men jag tänker, du pratar ju om hävstång. Det tycker jag är så spännande, för det är så mycket åsikter.

Caroline: Ja, kan vi förklara vad det är?

Jan: Hävstång är att man använder lånade pengar, mer eller mindre, att man lånar pengar för att öka sin exponering mot marknaden. Håller du med, Christian?

Christian: Ja, det kan man säga.

Jan: Kan du inte berätta hur du angrep det i din avhandling med hävstång?

Christian: Hävstänger, som du säger, är väldigt debatterat. Det är förvånansvärt många falska idéer om hävstänger som finns där ute, även bland de professionella. Vilket gör det väldigt fantastiskt på ett sätt. Men hävstänger är att man har en högre exponering mot marknaden även om man har kapital. Så det jag har tittat på är exempelvis börshandlade fonder som har en daglig hävstång som är högre än 1. Man kan tänka sig exempelvis en BULL-produkt. Hävstångsprodukter. Om man läser finans på universitet så tänker man sig att om du har en hävstång på 2 och jag köper en sådan produkt och börsen går upp med 10 %, då ska jag ha 20 %. Men det stämmer inte. För om du ska hålla en konstant hävstång per dag, vilket den här produkten gör, så kommer du på grund av icke-linjära effekter inte att ha samma avkastning skalad uppåt över tid.

Christian: Och det här missar väldigt många människor. De tänker, hur maximerar jag den här marknaden? Och då tänker de att om jag tror på Sverige, då kanske jag köper en Sverige-BULL-produkt gånger tre, eller ännu bättre, gånger tio. För då får jag tio gånger svenska börsindex. Men det är en myt, och det stämmer inte. Och det kan vara väldigt farligt att använda hävstänger i det sammanhanget. Du får den här icke-linjära effekten.

Kelly-kriteriet och optimal hävstång

Christian: Det som är intressant i min forskning är att jag utgick ifrån gamla resultat från det man kallar Kelly-betting. Kelly-kriteriet är ett kriterium från typ 59, där Kelly löste en matematisk uppgift, kan man säga. Och sen vart den delvis populariserad av en professor från MIT som använde Kelly-betting för att spekulera på börsen, och han använde den för att slå massa kasinon i Las Vegas. Och det gick bra för honom. En av de första på den här Black-Scholes-modellen. Men han fick inte Nobelpris för det, utan det fick Black-Scholes.

Jan: Kul att matten kunde användas så på det viset.

Christian: Ja, precis.

Jan: Jag tycker Kelly-kriteriet är jätteintressant, för det handlar mycket om statistik och att man får ointuitiva resultat. Jag vet att Nassim Taleb pratar mycket om det här också, med olinjära effekter. Att du kan få, att även om du har ett bet där du vinner 70 % av gångerna, så när man tänker på det spontant så tänker man att det är ju positivt, och ju fler gånger jag tar det bettet, desto bättre kommer det gå. Och sen, nej, för eftersom du satsar en viss mängd pengar, satsar du för mycket, så har du ändå 30 % chans att det går dåligt. Och de kan komma i rad, vilket gör att även med 70 % positivt utfall kan du bli av med alla dina pengar.

Christian: Ja, och det var det jag tyckte var väldigt intressant med forskningen om hävstänger, den här icke-linjära effekten. Och det man ska ta med sig är att för alla strategier där ute finns det en optimal hävstång. Det är den stora delen man ska ta med sig. Till exempel, har du ett börsindex som går plus över tid, så kommer du att göra sämre avkastning än det indexet om du satsar för mycket med hävstång. Och du kan till och med tappa alla pengar i ruin om du satsar för mycket. För varje produkt finns det en optimal hävstång. Satsar du den, så går det bra. Satsar du mindre eller mer, så går det sämre. Så hävstänger kan du använda för att, återigen, slå index, för att bygga tillbaka till vår första fråga. Men du ska veta vad du gör, och det är ganska vanskligt.

Christian: När jag tittar på börsen så tror jag att en optimal hävstång kanske är 1,2 till 1,5, men inte mer. Så har du en produkt som har mer än 1,5 mot någon form av aktieindex, så är det förmodligen för mycket. Jag och en forskare tillsammans med mig, Jarkko Peltomäki från Stockholms universitet, vi har skrivit lite artiklar om hävstänger. Bland annat tittar vi på emerging markets-ETF:er, där den optimala hävstången faktiskt var mindre än 1. Det vill säga att du inte ens ska ha den produkten.

Christian: Notera att det inte är samma sak. Om man säger att den optimala hävstången är 0,7, så kan du inte köpa med 70 % och gå i kassa 30 %. Det är inte så det funkar. Så det är väldigt spännande med hävstång. Det kan öppna möjligheter att tjäna pengar, men det kan också innebära att du tappar alla pengar och gör fel.

Hävstång på aktier kontra på boendet

Jan: Men vad sa du nu, 1,5 kan anses vara den optimala hävstången. Vad betyder det i tal då?

Christian: Att du har mellan 20 och 50 procents belåning på ditt innehav.

Jan: Vilket ska sättas i relation till att när folk ofta har belåning på sitt boende, så är det 850 procents belåning. Liksom åtta gånger. Så ibland tänker jag också, du vet, folk är helt så här, hur kan du belåna aktier? Det är helt crazy. Och sen har samma person lånat åtta gånger pengarna till sitt boende. Då tänker jag, låt oss liksom ...

Caroline: Ja, fast det är väl inte samma.

Jan: Det är klart att det är samma.

Caroline: Huset står ju där. Ja, det är ett hus på en plats, i ett land, i en region. Versus då investerat i en global indexfond med 10 000 bolag. Nej, jag tycker inte det.

Jan: Ja, men då får du vara dummare här, Christian. Vi kan prata om det en annan gång.

Christian: Ja, jag håller med dig, Jan, där. Jag tycker det är ... Huset, det kan vara ganska riskabelt också. Eller lägenheten. Så man ska vara försiktig med belåning.

Vanliga misstag hos småsparare och proffs

Jan: Bra. Jag tänker att vi ska börja runda av snart, Christian. Om du skulle säga, mer din upplevelse, både det du sett inom din yrkesroll och inom forskning. Vad upplever du är de vanliga misstagen som många gör? Både proffs och småsparare. Eller är det olika misstag de gör?

Christian: Ja, det är sällan man träffar så mycket småsparare. Men det jag fångar upp i de sammanhangen man pratar med småsparare är att de oftast har köpt för mycket risk när det går uppåt. När tillväxtmarknaderna gick bra, då slutade det med att alla småsparare satt i en Indienfond, en Kinafond och en Brasilienfond. Det var alla deras pengar i det. Och så small det då. Och så visade det sig att de hade för stor risk, och så sålde de för mycket, förmodligen på botten, och så vände börsen och så var de inte med. Jag tror att den risken är en av de stora. Man tar för stora risker som man inte kan hantera. Det går bra under uppgång, och oftast går det uppåt. Men sen smäller det, och då har man insett att man tagit för stor risk. Då blir man så bränd av börsen att man vill bara bli av med det, och man säljer förmodligen i botten och vill inte ens titta på det. Och så går det upp, och så är man inte med. Man har ändå förstört mycket av kapitalet, som är svårt att ta igen. Så jag tror man ska ta det lugnt med risktagandet. Och är man osäker, gå brett. Och satsa inte mer än vad du kan förlora. Jag tror att det är den viktigaste takeawayen man kan göra.

Den stora forskningen på passiva fonder är gjord när det inte fanns passiva produkter. Nu finns det passiva produkter som kommer att trycka ner vinsterna från passiva investeringar också.

Christian: Jag tror också att det är en bra grej det här med passiva alternativ mot aktiva. Det finns en marknad för båda. Ju mer pengar som går in i passiva fonder, ju mindre blir premien för passiva fonder. För du får egentligen samma bolag, de här marknadsviktade. Och desto större blir premien att hålla aktier som är utanför indexet, som aktiva förvaltare kan göra. Så jag tror det inte är så enkelt som att säga att passiva investeringar är vägen till framgång, eller aktiva investeringar. Man ska vara medveten om att det här kan skifta. Man ska vara lite öppen, tror jag, och inte låsa sig för mycket vid strategier. Gå brett, men våga tänka lite grann. Inte säga nej till någonting bara för att man tänker att det borde vara så, utan var lite öppen och titta på slutprodukten. Vilken avkastning får man?

Christian: Om du är en dålig förvaltare ska du gå ur den direkt. Ofta kan man säga att det finns väldigt lite stöd för att en bra förvaltare är fortsatt bra nästa år. Men det finns visst empiriskt belägg för att en dålig förvaltare är dålig nästa år. Det finns alltså en tail persistence in the lower tail. De som går sämst tenderar att gå sämst nästa år. Det kan bero på att de har lite för mycket kostnader, att de sköter affärerna dåligt, eller massa saker. Men det tycks finnas ett sådant empiriskt belägg. Så ha nolltolerans mot dåliga fonder och välj bort dem. Och väljer du passivt, köp inte en passiv fond, utan köp några stycken. För det finns alltid en förvaltarrisk när du väljer passiva. Du kan ha två olika passiva som får väldigt olika resultat.

Caroline: Jag tänkte att vi pratade om de här misstagen, tips till småsparare. Vad är det för misstag som proffs gör då, som du har sett?

Christian: Ja, de ska ju inte göra misstag. Men i min roll nu får man se en hel del innehav. Av ett antal hundra fonder tittar vi på innehaven ganska ofta, och ser vad de har där. Jag kan se att det finns en del fondförvaltare som har exempelvis de här BULL-produkterna som jag pratade om, med ganska hög gearing, alltså hävstång. De kanske ligger på 3 till 4 på marknader som knappt går plus. Då börjar man fundera hur det går till. Är man proffs då kanske man har en market timing-idé om att man ska ha den en kort tid. Och så ser man att samma innehav ligger där år ut och år in. Man förstår att det här har gått dåligt. Jag tycker att det finns en dålig uppfattning om hävstångsprodukter i branschen, som inte alltid ens proffsen känner till, med de risker det kan innebära. Och sen har du säkert en sådan här overconfidence. Att vissa kanske är lite för konfidenta i att slå index. De tar lite för stora risker, och så går det lite dåligt. Det kan man väl ha sett någon gång.

Att hellre misslyckas konventionellt

Jan: Någonting jag tänkte på när du ställde den frågan, Caroline, det är det här att vi hellre misslyckas konventionellt än lyckas okonventionellt. Hänger du med på vad jag menar? Jag upplever att det finns en, för att använda ett politiskt uttryck, en åsiktskorridor även i fondbranschen. Det här är liksom bra bolag. Du kommer inte få skit för att du äger Apple. Men du kan få skit för att du köper Novavax, alltså jag bara hittar på något udda bolag.

Christian: Även om det går bra då?

Jan: Ja, precis. Som fondförvaltare, om vi översätter det, det är riskabelt för karriären att avvika för mycket från index, åt det nedre hållet. Så det vill man inte. Men eftersom du inte tar risken att avvika från index neråt, så ger du inte dig själv möjligheten att avvika från index uppåt, vilket är eftersträvansvärt. Vad tänker du om det?

Christian: Ja, det kan finnas sådana delar. Är man anställd som fondförvaltare så kan det gå dåligt för fonden, och då faller det tillbaka på dig. Det kan finnas en sådan byråkratoptimering, att du köper bolag som finns bra till i den här åsiktskorridoren, och då tar du inga större risker. Och det blir inga större grejer, du får din lön ändå. Det finns den typen. Men det är ett lite tråkigt sätt att se det på också. Jag tror man kan titta på fondens tracking error och se vilken risk fonden tar. Det är också en fråga om vem som tillhandahåller fonden. Är det en storbank, eller är det en fondförvaltare som enbart har som verksamhet att fonderna ska gå bra? En storbank kan ha andra delar av banken som de tjänar bättre på än fondförvaltningen. Då kanske de har ett annat fokus. Då kanske risken snarare är, nu spekulerar jag bara, att om den fonden skulle gå dåligt, så tappar de kunder, men om fonden går som index kanske de inte tappar kunder. Vem vet? Så det kan finnas en sådan grej att du som förvaltare kanske är bakbunden, att du får inte göra mer än 3 % tracking error. Det är någonting man måste titta på som konsument. Det finns idag i fondens legala dokument vilken tracking error de har haft. Där tycker jag man ska titta, så man inte hamnar i en aktiv förvaltare som på pappret ska vara aktiv, men som i praktiken inte tar ut några risker alls.

Tracking error och closet index-fonder

Christian: Riskerna mot indexet, det vill säga sannolikheten att du ska slå ditt index, det är någonstans tracking error. Om du har noll i tracking error så avviker du ingenting från ditt index, och då kan du inte slå index alls. Och ska du betala dyra pengar, så tycker jag att fonden åtminstone ska ha haft en möjlighet att slå sitt index, och då är tracking error ett väldigt viktigt instrument.

Jan: En bra aktivt förvaltad fond, vad tycker du, mellan tummen och pekfingret, vad ska den ha i tracking error?

Christian: Jag tycker att en bra aktiv fond åtminstone ska ha 3 % i tracking error. Det är min personliga åsikt. En passiv fond ska ha 20 punkter kanske, mindre än 20 punkters skillnad mot index.

Jan: Förlåt, jag zonade ut där med tracking error. Vad är det nu för någonting?

Christian: Hur mycket fonden avviker från sitt index.

Jan: I procent?

Christian: Nej, det är inte svängningarna man räknar på. Ja, fast det är procent kan man säga. Så har du 3 % i tracking error, då kan du avvika med fondens innehav med 3 % ungefär. Nu hårdrar jag mig, men säg att du vill slå index med 3 % per år. Då bör du ha en tracking error på 3 %. Om man förenklar kan man ungefär säga så.

Jan: Ja.

Christian: Och så finns det fonder som säger att vi är aktivt förvaltade, men de har inget tracking error. Då är de en closet index-fond.

Caroline: Man ställer en fråga, och man får mer sådana här konstiga termer tillbaka. Closet?

Christian: Ja, men garderoben, de är så gömda i garderoben. Det var väl Joel Dahlberg som skrev en bra bok om det för några år sedan. Bankbluffen eller fondbluffen eller något sånt.

Jan: Bankbluffen hette den, nu ja.

Christian: Ja, jag vet inte. Sen ska jag säga att branschen har blivit väldigt mycket bättre på det. Vi ser sällan sådana closet index-fonder idag. Men jag tycker man ska ha det med sig, för det kan finnas andra delar av världen där det finns mer. Man ska alltid hålla koll, när man köper en aktiv fond men också en passiv fond, vad den har för tracking error. Den säger om en passiv fond är bra eller dålig på att följa sitt index. Och den säger någonting om vilken avvikelse en aktiv fond tar mot index. Det behöver inte betyda att de slår index, men det innebär i alla fall att de har en möjlighet att göra det. Det är viktigt att komma ihåg.

Christian: Jag träffade en förvaltare som hade en high conviction-fond, en europeisk fond, jag ska inte nämna vem det var, men de hade kanske 30 innehav. Det vill säga väldigt koncentrerad, mot den och den faktorn. De tog ut alla risker som fanns, och det var jättehäftigt. Och så frågade man, vad har ni för tracking error mot det här breda Europaindexet? Ja, vi har en procent. Då har de gått en jätteomväg för att bara ha 30 innehav. Sen har de verkligen valt de innehaven, får jag för mig, för att ändå inte ta någon jättestor risk mot index. Att ligga en procent tracking error över tid, i en high conviction-fond. Man ska inte luras heller av antalet innehav och vad förvaltaren säger. Utan titta på tracking error. Då har du en bra idé om hur det går.

Caroline: Vet du vad jag fick för syn framför mig? Jag har sett mycket på nyheterna om epatraktorer. Och då såg jag framför mig en Porsche omgjord till en epatraktor. Det ser ut som en Porsche, men den får bara gå 30 kilometer i timmen.

Christian: Ja, men bra att du tar ner det.

Caroline: Jag kan fatta detta nu.

Christian: Ja, vad bra.

Sämsta rådet i finansbranschen

Jan: Jag tänker, sista frågan här, Christian. Vilket är det sämsta rådet du brukar höra i finansbranschen?

Christian: Du vet, det finns så mycket råd. Ibland kan man bli lite less på det här sitt still i båten som alla drar till. Jag kan förstå att man säger det, men det är mycket pengar som har gått förlorade i sitt still i båten. Det är min personliga åsikt. Jag tycker pengar är väldigt viktigt och sparandet är väldigt viktigt. Och man ska ta ett ansvar själv att utvärdera antingen förvaltare eller köpa aktier själv. Och då tror jag att man ska vara aktiv. Är det en strategi att du ska köpa och hålla, då ska du såklart sitta still i båten. Men varje nedgång så skriks det om det här med att sitta still i båten för att inte tappa pengar. Och ofta handlar det, tycker jag, om att det är någon som inte vill att du ska ta ut dina pengar från fonden just då.

Jan: Ja, jag fattar. Jag tycker alltid sånt här är lite jobbigt, för ofta kommer ju sådana råd som jag själv brukar prata om. Men jag fick en finansiell rådgivare som sa till mig: sitt still i båten, givet att du har en bra båt. Det var hans take. Men sitter du i en båt som läcker, ja, men för helvete, lämna den.

Christian: Ja, men det är bra.

Jan: För jag tänker, säg att jag har min bas i min breda portfölj, jag har min tilt mot svenska småbolag och sånt. Tycker du ändå att man ska lämna den båten i en nedgång? Hur definierar du en bra båt?

Christian: Jag tycker att en bra båt är en bra strategi, och du ska hitta din strategi som man bygger på vilken riskpreferens du har och vad du kan ta, att du ligger rätt i sektorer och sånt. Givet att du har den, och att den är att du ska köpa och hålla, då ska du definitivt sitta still i båten jämt. Såklart. Men om du har en aktiv approach och du flyttar mellan där det går bra och dåligt, framför allt momentum, då ska du inte sitta still i båten, utan då måste du följa din strategi troget och vara dig själv trogen, för annars kommer det inte att hålla. Så en bra båt är någonting du har gjort själv, som du är komfortabel med, och som antingen handlar om att välja bra fonder eller göra jobbet själv. Det ska du hålla dig till även när det blåser.

Jan: Det är väl ett bra råd. Lysande.

Boktips och avrundning

Caroline: Jag tänkte, förlåt, jag hade faktiskt en fråga till. Jag gillar boktips. Har du något boktips? Det behöver inte vara en finansbok, utan precis vad du skulle rekommendera.

Christian: Ja, alltså, den bästa boken är min avhandling, och du har läst en del av den, så det är väl ...

Jan: Den finns. Nu fick jag ju den mejlad av dig. Finns den att ... Kan jag lägga ut den pdf:en jag fick av dig på hemsidan?

Christian: Papperna finns i de olika journalerna. Ja, den är publikt tillgänglig även via universitetet. Så det ska gå att göra, absolut.

Jan: Ja, men jag tyckte den var jättespännande. Framför allt måste jag säga att jag gillade inledningen jättemycket. Jag var så här, fan, det här önskar jag att jag hade skrivit själv. Den gav en sådan bra historiekronologi. I kronologisk ordning, så kom den här studien och sen den här. Du har också en genomgång av CAPM, de olika studierna, hur de byggde på varandra. Och sen också det här med beteende, när Kahneman och Tversky kom med beteendefinans. Vad heter det på svenska?

Christian: Ja, beteendeekonomi kallar man väl det.

Jan: Ja, behavioral finance brukar vi säga i Sverige också. Men beteendeekonomi har jag hört någon gång. Du har också ett resonemang där som jag gillade, som var att vissa av de här faktorerna håller, även om vi inte utgår från att folk är dumma i huvudet. Det var inte så du skrev, men det var min tolkning. För du går igenom den här overconfidence och alla de olika sakerna.

Christian: Precis, det kan vara rationellt att vara irrationell ibland. Absolut, så kan det vara.

Jan: Ja, precis. Ja, men ett fantastiskt stort tack, Christian, för att du har tagit dig tiden här och pratat med oss om de här superspännande sakerna. Man blir alltid lite klokare och lite mer förvirrad på en ny nivå.

Christian: Ja, på en ny nivå, ja.

Jan: Vi tar detta med oss.

Caroline: Ja, men jag gillade jättemycket det du pratade om med småbolagsfonderna.

Den mesta forskningen på passiva fonder gjordes när passiva fonder inte fanns. Det är klart att förutsättningarna har ändrats.

Caroline: Det, framför allt guldkornet för mig, det var lite jobbigt.

Christian: Det är jobbigt, men verkligheten är alltid lite grå. Den är sällan svart eller vit.

Jan: Ja, men jag tror att det är ... Tack så hemskt mycket Christian för att du ville vara med. Jag hoppas att vi kanske kan få återkomma senare med fler frågor när det kommer in från läsarna, på saker som vi har missat.

Christian: Jättetack att få vara med. Det var jätteroligt. Och som sagt, ni får gärna återkomma sen. Jag tycker det ni gör är väldigt viktigt. Jag tror att det behövs mer kunnande om investeringar och sparande. Det är en väldigt viktig del som inte ingår i skolundervisningen på något sätt. Ränta på ränta är bland de viktigaste effekterna som finns. Folk pratar mycket om löneförhandlingar och är besvikna, men det du gör i ditt pensionsval, det är viktigare över tid. Se över era pensionsval och gör bra val i premiepensionen och så vidare.

Jan: Ja, precis. Stort tack.

Caroline: Tack så mycket, Christian.