Ingen privatekonomi på gymnasiet och 14 lektioner per år i årskurs 7-9

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Varför ekonomi inte får plats i skolan
2. Ett brett ämne få har koll på
3. Slå ett slag för forumet
4. Nästa vecka: indexfonder
5. Möt Elina Larsson
6. Förfasas vi över de unga i onödan?
7. Kunskapsmålen som inte hinns med
8. Varför ser verkligheten inte ut som planen?
9. Är ungdomarna verkligen klanlösa?
10. Det sociala arvet kring pengar
11. Hur håller läraren sig själv uppdaterad?
12. Föräldrars bästa tips
13. Garanti och reklamationsrätt: ugnen
14. Garanti och reklamationsrätt: bilen
15. Jan: jag har inte heller koll
16. Förslaget: en obligatorisk vuxenkurs
17. Att driva frågan mot politikerna
18. Mycket snack och lite verkstad
19. När elevens val försvann
20. En tankelek: tänk om ämnet försvann
21. Streetsmart: vad ska du äta på en buffé?
22. Fläckborttagning som livskunskap
23. Tillbaka till "vuxenklar"
24. Att ge barnen ansvar i processen
25. Spara tillsammans och möta barn i olika åldrar
26. Att se kunskapen som en investering
27. Man får göra fel
28. Masterchef-lektionerna
29. After Action Report
30. Gäller det samma med pengar?
31. Tänk om varje minut hade ett pris
32. Det sämsta ekonomiska rådet

Varför ekonomi inte får plats i skolan

Jan: Jag får ofta höra att det här med ekonomi borde man lära sig mer om i skolan. Men vad vi ofta inte tänker på är att ämnet hem- och konsumentkunskap, där man tar upp det, där ska man lära sig allt från att rensa fisk till hygien i köket. Det gör att det inte är så mycket utrymme över till att faktiskt prata om pengar, sparande och annat som också är viktigt.

Caroline: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt.

Jan: Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det avsnitt 210, och idag ska vi prata med en gäst, Elina Larsson, som är hem- och konsumentkunskapslärare i Stockholm.

Jan: Jag tycker det här är roligt. En av de vanligaste kommentarerna jag får är: ja, men det här är jättebra, det borde man lära sig mer om. Det här med ekonomi, man borde lära sig det i skolan. Och sen kommer den klassiska: ja, men du vet, dagens ungdomar, de borde veta bättre. Och min upplevelse, efter att ha pratat med mycket ungdomar, är ändå att de kan mer än vad vi tror.

Caroline: Ja, och vill mer än vad vi tror. Och gör sitt bästa.

Jan: Precis. Utifrån sina förutsättningar. Grejen var den att jag var på en konferens, en digital konferens nu i våras, med ett finansiellt nätverk. Financial literacy, så här Finansinspektionen och massa olika lärare. Och då höll Elina Larsson, som har doktorerat i Finland och är hem- och konsumentkunskapslärare, ett anförande som jag tyckte var ganska spännande. Så jag tänkte att idag kommer det handla om ekonomi och skolan. Och att få lite inblick: hur funkar det att vara hem- och konsumentkunskapslärare? Och allt det som faktiskt ingår i det där ämnet.

Ett brett ämne få har koll på

Caroline: Ja, för det är så himla lätt att ha åsikter om det. Men hur många hem- och konsumentkunskapslärare känner vi? Vi känner inte så många.

Jan: Nej.

Caroline: Och det handlar ju om ett väldigt brett ämne. Många gånger är det så att de inte riktigt har fått förutsättningarna att utbilda i ekonomi.

Jan: Och sen, som jag skojade om vid något tillfälle, det handlar om allt från att rensa fisk, till temperatur och hygien i köket, till att kunna bre en macka, till köp- och konsumenträtt. Vilket är roligt, för när Elina pratar om det i avsnittet, så berättar hon till exempel om när hennes bil gick sönder och vad man har för rättigheter som konsument.

Caroline: Ja, garantier och reklamationer och sånt.

Jan: Och jag ska vara helt ärlig, jag hade inte koll på vissa av de grejerna hon pratade om, så det är spännande.

Caroline: Ja.

Jan: Du bara skrattar.

Caroline: Nej, men det känns som att man skulle behöva en sån här vuxenlektion också, i det där med garantier och reklamation och sådana saker. För som sagt, varken du eller jag har koll på det.

Jan: Ja. Men i det här samtalet, vi spelar in det här lite efteråt, så var det en väldigt bra grej som jag tyckte Elina pratade om. Det här med att få, vad var det hon sa? Att få en kurs i att bli vuxen, liksom. För ungdomar. Det här med att få lite hjälp på vägen. En kunskapsbaserad kurs för att bli vuxen. Inte för vuxenpoäng, men du vet vad jag menar. Och ni kommer få lyssna och se det här.

Caroline: Jo, men för... Nu kommer jag inte exakt ihåg vad vi sa att det skulle heta. Men det var superbra.

Jan: Ja. Så jag tänker att vi behöver väl inte göra mer av det.

Caroline: Nej, vi ska inte prata mer om innehållet.

Slå ett slag för forumet

Jan: Mer än att säga att det är så. Annars vill jag faktiskt slå ett slag för forumet, som trots att det är sommar är superaktivt. Just nu har jag dessutom varit med om att vår V70 har dött. Den har inte dött, men en gul lampa lyste på instrumentbrädan. Motorn, och sen tvärdog den. Så vi har trådar om allt från mina irrationella resonemang kring att köpa bil, till diskussion kring förra veckans avsnitt med småbolagsfonder, till belåning och hävstång och fonder och hur mycket man ska spara.

Jan: Och där är faktiskt ett tips. Om man går in på forumet och trycker på kategorier, så finns det en som heter Bästa diskussionerna. Där är väl 30 konversationer.

Caroline: Är det de mest aktiva då?

Jan: Nej, det är de bästa. De mest värdefulla. Det är jag som väljer. Jag väljer dem som, om man kommer in på forumet och inte vill läsa tusentals, jag tror det är 8 000 eller 9 000 trådar. Så det här är de 30 bästa trådarna. Då kan man gå in där och trycka på Bästa diskussionerna. Och när man har läst dem så finns det ett tips till. Det finns en utmärkelse som heter Läsvärda inlägg. När någon har skrivit ett jättebra inlägg så brukar jag ibland ge dem en utmärkelse som heter Läsvärt inlägg. Och det är ofta kloka tankar, kloka åsikter, så här, good said, det här var bra sagt, well said. Så det är lite slag för forumet.

Nästa vecka: indexfonder

Jan: Så jag tänker att vi släpper på Elina. Och sen ses vi nästa vecka igen. Då kommer det att handla om indexfonder. För jag insåg att på 211 avsnitt så har vi faktiskt inte gjort ett avsnitt så här: Vad är ett jämförelseindex? Hur tas index fram? Vilka är nyckeltalen för ett index? Hur ser arbetsdagen ut för en indexförvaltare? Så vi får intervjua... Och då kommer vi inte ha Zoom.

Caroline: Nej, då har vi en riktig gäst här. En gäst på riktigt i vår studio.

Jan: Ja, precis. Så jag hoppas att vi ses nästa vecka igen. Så här kommer Elina. Varmt välkommen!

Möt Elina Larsson

Jan: Elina Larsson, du är hem- och konsumentkunskapslärare i Stockholm. Du jobbar på bland annat Skarpängsskolan. Du är med i styrgruppen för ett nätverk för lärare i hem- och konsumentkunskap. Du har doktorerat i Finland, i kulturhistoria. Och du har även jobbat som lärare i Finland i många år. Nu delar du din tid mellan forskning och att vara lärare här i Sverige. Och någonting som jag också såg var att du hade fått pris som innovativ lärare här nu under våren, 2021. Så varmt välkommen.

Elina: Tack så mycket. Trevligt att få vara med.

Jan: Vill du lägga till någonting?

Elina: Har jag? Nej, egentligen inte. Jag har fått min utbildning från Finland, och det hör man att jag kommer därifrån. Så jag har doktorerat och sen har jag en licentiat.

Jan: Inom?

Elina: I ett annat ämne. I konstvetenskap.

Jan: Ja, precis. Och hur kommer det sig att det blev hem- och konsumentkunskap här i Sverige?

Elina: Ja, det var lite roligt. Det var egentligen inte alls tänkt så. Jag vikarierade i en skola där jag hade jobbat tidigare här i Stockholmstrakten. De behövde någon som kunde jobba som hem- och konsumentkunskapslärare. Det hade jag gjort i Finland, i Lappland. Den enda frågan jag hade när jag tackade ja var om jag behöver ta emot färsk fisk på morgnarna och fixa det. Att det är någon bild som ska redas fram. För det kände jag att det kan bli lite sådär, det är så länge sedan jag har hållit på med sånt. Men det behövde man inte göra här. Det funkade jättebra. Jag hoppade in. Sen blev jag kvar, och då tänkte jag att okej, då läser jag behörigheten för det ämnet också. Lärarexamenskunskaperna har jag läst i Finland. Jag tänkte att det är ju spännande med hem- och konsumentkunskap. Jag ville byta lite arbetsuppgifter och inte vara så bunden av olika stipendier och sånt. Jag höll på att stressa ihjäl mig. Jag fick cancer, och sen tänkte jag om. Det kanske inte är värt att stressa för mycket. Så jag tänkte att det här kan vara något som är ganska vardagsnära. Kanske kan en hel del. Så gjorde jag om på det sättet. Jag tycker att det har varit en ganska bra kombination.

Förfasas vi över de unga i onödan?

Jan: Precis, för jag tänker att det är lite anslaget för det här avsnittet. Det var ju så att vi träffades på en digital konferens med Finlit, som handlar om finansiell kunskap, där du var en av föreläsarna. Och jag tänker så här, som vuxna är det så lätt att förfasas. SVT hade en artikel som var så här: unga tar sms-lån till aktieköp. Och färska siffror från Kronofogden visar att antalet personer hos Kronofogden fördubblas mellan 18 och 30 år. Men samtidigt tänker jag så här, vi har ju sagt det här sen grekerna, Sokrates: den unga generationen håller på att gå åt skogen, de respekterar inte sina äldre och så vidare. Och då tänker jag att de här diskussionerna börjar ofta i att de unga borde veta bättre.

Caroline: Ja, de har mer kunskap om och...

Jan: Ja. Och sen kommer nästa: ja, då är det att skolan inte har gjort sin plikt. Det här borde skolan ta hand om. Vad tänker du? För du sitter ju i skolan och jobbar med de här hem- och konsumentkunskapslärarna. Vad är din bild av ungas kunskap om ekonomi?

Elina: Jag har nu samlat in lite kunskaper från lärare, hur de uppfattar vad de hinner lära ut. Det var förra våren som jag hade en enkät, som svarades på av nästan 400 lärare. Och i år kommer det att vara likadant. De kommer att svara nu i slutet av terminen, och sen i början när det är planeringsdagar. De svarar på det här, hur bra de hinner göra alla uppgifter. Och vad de inte hinner. Skolinspektionen kom också på att hemkunskapslärare inte hinner helt med det omfattande som man ska göra, att lära ut den här privatekonomin, konsumentfrågorna och sånt. De hinner inte riktigt med det helhetsmässiga innehåll som Skolverket vill att de ska hinna med. Och det beror på olika faktorer, givetvis.

Elina: Så jag säger att det inte är likvärdigt. För det första får de inte likvärdig undervisning. Och sen, visst, det finns ganska många som inte är behöriga lärare. Det påverkar också, för de kanske inte vet att de ska lära ut alla dessa viktiga delar. De försöker bara kavla upp ärmarna och lära ut det bästa de kan och hinner. Och vad de tänker att det bästa är.

Elina: Sen är det inte likvärdigt heller om man tänker på ungdomarna som en stor grupp i hela Sverige. För alla får inte kunskaper hemifrån. De har inte samma möjligheter att lära från sina föräldrar eller samhället runt omkring utanför skolan. Så jag tror att det är väldigt olika utgångspunkter man har som ung människa när man ska komma in i privatekonomin, generellt sett. Så tänker jag.

Kunskapsmålen som inte hinns med

Jan: Men menar du att det finns kunskapsmål om privatekonomi som man har satt upp, som ska skalas ut i hemkunskapsämnet, men som man inte når upp till alltid?

Elina: Ja. Jag har nämligen Skolverkets centrala innehåll för hem- och konsumentkunskapsämnet. Och jag berättade i det här seminariet, i min presentation, att hemkunskapen är delad i två, eller tre egentligen, tre stora delar. En stor del är det här praktiska, hur de ska lära sig och laga mat. Sen är det det här miljö och hälsa, och sen den här konsumtion och ekonomi.

Elina: Och när de går ut nian ska de kunna handla över internet, låna pengar, handla på kredit eller avbetalning, teckna abonnemang, jämföra olika abonnemang. Och sen kunna beräkna hur mycket boende kostar, konsumtion, resor, olika typer av krediter. Sen ska de kunna konsumentlagstiftning, olika rättigheter och skyldigheter, reklamens och mediens påverkan, hur, vad är det man konsumerar, vad anser man att det är ett bra konsumtionsval, gällande vilken som helst av dem jag sa innan. Och sen ska man också förstå hur olika tjänster, olika inköp av kläder, livsmedel och sånt, vad de har för ekonomisk, social och miljömässig påverkan. Och sen ska man kunna jämföra pris och kvalitet.

Elina: Det här är en enorm bit som vi egentligen ska hinna lära ut. Vi har i högstadiet generellt sett 118 timmar. Matte har 400 timmar. Där kan man börja jämföra, hur många timmar har lärare då? Jag har i praktiken tänkt att vi har ett halvår i sjuan, åttan och nian. I bästa fall får man kanske 13–14 lektioner med en person, en elev eller en klass. Vad hinner man göra om man också ska kunna lära dem att laga mat? Och sen ska de också kunna allt om hygien och bakterier, hur man hanterar olika råvaror och vilka temperaturer det ska vara. Det är ett enormt ämne med väldigt viktigt innehåll. Och jag förstår helt mina kollegor som är sönderstressade och tänker att jag hinner aldrig med. Och lektionerna försvinner på grund av olika aktivitetsdagar och sånt. Nu har det inte varit så när det har varit covid, men då har det varit distans istället. Men det är problematiskt.

Det där är 19 punkter som ska gås igenom på 14 lektioner. Och så ska man hinna med annat också.

Jan: Det var ju det jag tänkte när jag satt och förberedde inför det här. Jag såg så här, alltså 14 lektioner per år mellan sjuan och nian. Och sen räknar jag så här, det du läste upp från Skolverket, läroplanen, det låter ju skitbra. Ända tills man tänker att det där är 19 punkter som ska gås igenom på 14 lektioner. Och så ska man hinna med annat också.

Caroline: Ja, vilket blir helt sjukt.

Varför ser verkligheten inte ut som planen?

Jan: Men hur kan det vara så att man har satt upp de här kunskapsmålen från Skolverket, och sen är det inte realistiskt att man ska kunna hinna med det?

Elina: Jag tror att man har nedvärderat ämnet ganska länge. Man har kanske inte förstått betydelsen. Man har tänkt att det är bara att baka bullar. Det är kul. Det är den här skillnaden, att Skolverket har tänkt, de har haft en vision, de har planerat ett ämne på samma sätt som alla andra ämnen. Då har det funnits underlag för att kunna sköta den biten in i verkligheten. Men sen, vad händer i verkligheten?

Elina: Jag tänker så här, om jag har förstått rätt, jag har läst ganska mycket om vilken problematik som ligger bakom de ramfaktorerna. Friskolorna har fått göra sig fria från de här bitarna, på det sättet att det inte sällan är så att man hyr en hemkunskapssal för två veckor till exempel. Man kör alla de här 118 lektionerna då.

Jan: På två veckor?

Elina: Yes. Och då får de här eleverna aldrig prata om privatekonomi. För då lagar de alla de maträtter som de känner att de behöver kunna. Och då blir det väldigt orättvist gentemot de eleverna. Och den brist på kunskaper de får, det blir en brist. Men de vet inte om det. Det säljs som ett paket, på samma sätt som de skolorna gör med träslöjd och sånt. De hyr också för en kortare period. Och sen gör de någon grej, som ett projekt. Men vad gör det, för då saknar de alla andra kunskaper. De kan bara den lilla biten, men allt annat försvinner. Och det verkar vara så att sånt händer.

Elina: Plus att det finns möjligheter att ledningen i skolan bestämmer att, nej, vi tar inte alla de lektionerna för hemkunskapen. För vi lånar sal från en annan skola. Då kör vi så att vi använder en del av det här och gör något annat istället. Och det blir inte privatekonomi.

Är ungdomarna verkligen klanlösa?

Jan: Men tänk så här, för det var det jag också var lite nyfiken på. Som jag menar, som vuxen är det lätt att förfasa sig: ungdomen borde veta bättre. Men min upplevelse är ändå, alltså, vad är din upplevelse? Är det ändå inte så att den genomsnittliga 15-åringen vet att sms-lån är dåligt, eller att reklam försöker sälja grejer som jag kanske inte behöver? Eller är de klanlösa? Ska jag fortsätta?

Caroline: Men du drar alla över en kam.

Jan: Det är nog inte så att man kan dra alla över en kam.

Caroline: Nej, men det fattar jag.

Jan: Jag upplever att de är mer intresserade än vad vi... Och de kan mer än vad vi vill tro. Eller vad är din upplevelse, som ändå jobbar med ungdomar?

Elina: Jag tror att det är det här med social hållbarhet, tänker jag ofta. För det är också så att det är vi vuxnas ansvar att lära dem. Och vad menar jag med det? Generellt sett är ungdomarna alltid glada för att lära sig nya saker. Kvittar om det är lagstiftning eller att räkna hur mycket man måste betala i skatt eller något sånt. För det var en sån här grej, om man spelar med aktier, som jag tycker att man spelar, för vi är oftast inte kunniga nog att placera på rätt sätt. Så sa jag att jo, men om ni får massa pengar, den vinsten ni får, så måste ni betala skatt för den. Det var också en överraskning. Det var bara en diskussion vi hade.

Elina: Men jag tänker så att alla är nog villiga att lära. Ingen vill vara dum. Det är ju så. Ingen, ingen. Man frågar en fyraåring: vill du veta, eller vill du vara dum? Så de vill veta. De vill lära. De är intresserade.

Ingen vill vara dum. Man frågar en fyraåring: vill du veta, eller vill du vara dum? Så de vill veta.

Det sociala arvet kring pengar

Elina: Men sen är det det här sociala. Lever man på ett sånt ställe, med sådana människor som inte vet? Och det kommer ingen som berättar. Och ingen bryr sig. Man har den attityden. Då blir det fel. Och då, om man inte kan erkänna att oj, jag vet faktiskt ingenting om det här, måste jag veta om det här? Om ingen säger... Det kan vara föräldrar, det kan vara kompisar, det kan vara skolan, det kan vara vem som helst. Men när hon säger att, förstår du, det blir bättre om du gör så och så och så. I alla fall kan du tänka först att det där kan sluta illa om du gör så och så. Då vet de.

Elina: Och jag tror att de flesta är så klipska att man behöver höra det bara en gång. Så vet man. Det är samma sak om de ska lära sig vilket spel som helst. Det går jättefort för ungdomarna att lära sig hur reglerna är. För de vill vinna. Så alla vill vinna i det här vardagsekonomiska. Alla vill vara lyckliga, alla vill må bra. Ingen vill ha skulder. Det vill de ju inte. Men det är därför jag sa i den här föreläsningen också, att det är vuxnas ansvar på något vis, att vi tar tag i det här, och att det når till alla. Och att vi kan ändra på det här sociala sättet, att det är helt okej att inte veta. Det är inte alls okej att inte veta. Jag struntar i om jag inte vet. Nej, det gör du inte. Du gör dig bara illa och mår dåligt av det. Och det vet alla.

Hur håller läraren sig själv uppdaterad?

Caroline: Det låter som att de flesta vill lära sig. Men jag tänkte på det du sa om privatekonomi och vardagsekonomi, att de går in i varandra, de här ämnena. Det är ändå två ämnen, tycker jag. Det har kanske gått ganska fort, som du sa. Hur hänger man med som hemkunskapslärare? Hem- och konsumentkunskapslärare. Hur inhämtar ni själva kunskap i de här ämnena, så att man ska hänga med i att det finns skatt om man placerar pengar på det här sättet? Förstår du vad jag menar?

Elina: Exakt. Ja, det är därför jag har råkat bli aktiv i det här, att vi har nätverk, vi vill fortbilda oss, vi vill inspirera varandra, för det händer hela tiden så mycket. Det räcker liksom inte att man är färdigutbildad. Man måste vara vaken. Och jag tror att det är det vi måste lära barnen också. Vi måste vara vakna hela tiden, för allt ändras så fort. Det kommer hela tiden nya appar, nya sätt att agera i samhället. Någon måste vara medveten och veta vilka regler som gäller.

Elina: Nu till exempel, när det var mycket i modet att beställa från Wish, då är det helt andra regler. Du kan kanske inte skicka tillbaka, det är ingen reklamationsrätt, eller teoretiskt sett jo, men det funkar inte i verkligheten. Plus att du måste betala avgifter, tull och sen porto och något annat. Och sen, om du inte får varan, så har du ingen lagstiftning du kan hävda att jo, jag har dessa rättigheter, för i EU har vi dessa rättigheter. Det hjälper inget, det kommer från Kina. Och det här att var har företaget sitt hemland? Var finns det? Det kan stå något annat på hemsidan, men sen måste man titta på det lilla, man scrollar, scrollar, scrollar, så ser man först till slut en adress som är långt, långt ifrån Europa och den lagstiftning vi har. Så som konsument kan man bara önska att det kanske blir bra. Och då är det att spela hasard igen. Och de reglerna måste vi också lära ut.

Elina: Det är samma sak att som lärare, just i hem- och konsumentkunskap, så måste man vara vaken. Och man måste vara intresserad och motiverad att lära sig nytt hela tiden. Men det gör man i och för sig om man är en vettig konsument som vuxen. Så man måste lära sig de sakerna. Sen, om man får barn och de kommer till den ålder att de börjar konsumera, så är det också ganska viktigt att man som förälder har lite koll på saker och ting, så att inte både föräldrar och ungar hamnar i samma fälla.

Föräldrars bästa tips

Jan: Du var inne på det innan också, att vi vuxna, oavsett om det är skola eller start, behöver hjälpa ungdomarna. Vad upplever du, för någon som lyssnar på det här och kanske har ungdomar hemma, vad är dina bästa tips? Hur kan man hjälpa sina barn? Hur kan man ge dem en så bra start som möjligt? Det tror jag ändå att många vill.

Elina: Jag tror att det finns väldigt många saker. Jag tänkte på det där häromdagen. Det beror på vilken social bakgrund man har som vuxen. För det är det vi har i våra kunskaper och vårt bagage. Hur vi använder pengar. Barnen ärver det. I värsta fall skapar man något trauma för dem, så att de säger att jag gör inte så som mamma och pappa gjorde. Men det normala är att barnen följer det mönster de har sett hemma.

Elina: Jag tänkte på det så att, jag kommer från norra Finland, och då var man både rädd om pengar och rädd för pengar. Det var liksom ett sånt laddat verb, lite sådär. Och jag tänker så här att jo, man kan vara rädd om dem, för man ska ju spara till exempel. Men är man ett barn till föräldrar som bara har konsumerat och aldrig sparat, så kanske de inte ens vet vad spara betyder. De har ingen aning om vad det kan vara. De vet i och för sig kanske hur man konsumerar på ett fiffigt sätt. Men hur man sparar är en annan femma.

Elina: Och då, jag tänker så att som förälder vill man ju det bästa för sina barn. Och därför måste man lära sig själv lite. Vad är det viktigaste? Vad vill jag lära mina barn? Och då är det att lära de här sakerna: hur blir jag en medveten konsument? Vad behöver jag veta om konsumentlagstiftningen? Vilka rättigheter har jag? Och jag tror att det är ganska många som inte vet. Generellt sett har vi inte fått den kunskapen. Jag har lärt mig efter skolan. Jag lärde mig massa bra kunskaper på den tid då jag gick i skolan. Då fanns inte den lagstiftningen på samma sätt som idag.

Garanti och reklamationsrätt: ugnen

Elina: Och sen en annan sak: kunskaper är ju teori och praktik. I teorin massor med lagstiftning och rättigheter, och till exempel det här, vad är skillnaden mellan att du har garanti och att du har reklamationsrätt för vissa produkter? Man blir lurad flera gånger, eller om man inte vet, så blir man lätt lurad. Ett exempel jag brukar berätta för eleverna: jag köpte två ugnar, och det var via nätet. Inga konstigheter, helt okej företag. Och sen, två år efteråt, skulle jag rengöra dem, och jag plockade dem med skruvmejsel och skurade och fixade, och sen skulle jag sätta tillbaka, och tänkte att den andra ser helt konstig ut, jag får inte riktigt den på plats. Så den är nog sönder, den här gångjärnsbiten.

Elina: Och jag ringde dit. Hon var jättetrevlig, kvinnan. De sa att jag är ledsen, men garantitiden har gått ut. Det var en vecka sedan. Att nu kan du boka en reparatör, och det kommer att kosta. Och hon sa ungefär vad det kommer att kosta. Felsökningen, och att personen kommer till oss. Jag var bara tyst, och sen sa jag att egentligen bryr jag mig inte om den här garantitiden. Jag har tre års reklamationsrätt. Det här är ingen skada jag har kunnat skapa själv. Jag vill ha en reparatör, tack. Så hon sa, när vill du boka den? Så där hade jag blivit lurad på en och samma gång.

Garanti och reklamationsrätt: bilen

Elina: Och samma sak, jag köpte en begagnad bil. I avtalet ingick det att inom de första vissa antal veckorna, om jag upptäcker fel, så reparerar de dem. För då är det så kallat ursprungsfel. Då kom vi överens om att det var vissa saker som inte funkade. Och då kör jag till verkstaden. Jag lämnar in bilen. Så ger de mig massa, skriver ut massa papper där det står en lista på de här sakerna med priser på.

Elina: Jag tänkte, men nej, nej, nej, nej, nej. Jag ska inte betala för det här. Jo, du har beställt jobbet. Nej. Vi har allt svart på vitt om du vill ha det. Men det här ingår i det avtalet vi har kommit överens om, när jag köpte bilen. Men så funkar det inte här. För det är alltid kunden som betalar felsökningen. Så nej, inte enligt det här avtalet. Så säger de att jo, men då kan du inte lämna in bilen om du inte skriver under dessa papper. Att det är en praxis. Jo, jag kommer att lämna bilen. Du skriver ut nya papper med en nolla på alla dem. Att listan är där, vad ni ska åtgärda. Och kolla när det kan fixas med reservdelar och sånt. Och sen lämnar jag bilen.

Elina: Så är det. Och så skriver de ut nollad lista. Och sen lämnar jag bilen. Och så fixar de allt det här. Men där var det också nästan 20 000 kronor. Och det är ett avtal jag hade skrivit under. Så i värsta fall hade jag fått betala det, för jag hade skrivit under. Och det är sådana här saker man måste lära sina barn. Att det inte är att bråka, men det är att vara bestämd och hävda det som är rätt. Annars är det snabbt väldigt mycket pengar. Och då pratar vi verkligen om privatekonomi. För sådana här större summor, dem har man egentligen inte råd med. Det kommer för många sådana smällar som man kan undvika.

Jan: jag har inte heller koll

Jan: Jag ska vara helt ärlig, Elina. Vissa av de grejerna har jag inte koll på själv. Alltså, de här skillnaderna mellan garanti och reklamationsrätt. Jag kan säga, jag har fattat att jag inte ska köpa försäkringar på Elgiganten när de försöker sälja något till mig. Det har jag fattat. Men även nu, som när vi bokade resa. Vi skulle utomlands. Så var det avbokningsskydd. Jag var så här, ja, men jag vet att jag har något i hemförsäkringen. Men jag pallar inte bråka med dem. Så jag tar deras avbokningsskydd. Om det är nu med corona.

Jan: Och jag tror att det är så här, Elina, handen på hjärtat. Jag tror att även kanske de på bilverkstan, eller de flesta av oss, att vi inte har koll. Alltså vi vet inte vad som gäller.

Caroline: Man kanske inte heller ens vet var man kan inhämta den informationen, om inte någon, ens föräldrar, berättar för en. För de har inte heller koll.

Förslaget: en obligatorisk vuxenkurs

Elina: Och det är därför jag förespråkar, nu är jag så här överaktiv, att vi skulle ha, nu när man gör om gymnasiekurserna och allting och tittar på vad som behövs och vad som ska erbjudas, så tänker jag att jo, en obligatorisk hem- och konsumentkunskapskurs för alla. Tack. För där går vi igenom, om de inte fick det här under sjuan till nian. Okej, nu får de alla det precis innan de blir 18. Så vi levererar liksom en kunskap, ett paket som innehåller allt det här. Medvetenhet som konsument.

Elina: Hur, ja, och sen inte minst, hur fyller man i en deklaration, skatt? Vad är det vi håller på med? Vem hjälper med sånt här? Vilken typ av försäkring behöver jag? Jag flyttar hemifrån. Vad är det jag behöver ha? Vilken typ av försäkring måste man ha om jag fixar en moppebil? Jag har byggt den nästan ihop. Jag är jätteduktig. Jag går på tekniklinje. Jag kan skruva ihop en ubåt om jag vill. Jättebra. Vad krävs för att jag ska få köra från privatväg, från tomten ut? Vad ska jag ha? Du måste ha en viss typ av försäkring. För annars, och du måste veta vad som händer annars. Och det är sådana här saker de ska ha fått levererat. Så att de blir vuxenklara.

Att driva frågan mot politikerna

Jan: Hur pushar du det här med att man ska kunna bli vuxenklar, om man får den här kunskapen åtminstone på gymnasiet? Du är ju engagerad i det här.

Elina: Ja, precis. Det här nationella nätverket för hem- och konsumentkunskapslärare. Vi har skrivit nu till utbildningsministeriet, eller vem det är som läser det. Att det finns ett behov, det är jätteviktigt. Behovet är stort, och vi måste fixa det på något vis. Med lite underlag, sen kommer det mer underlag. Jag är gärna med och hjälper till att fixa innehåll för en sån kurs, för jag känner redan att de sakerna ska med. De ska med, de ska med, de ska med. Barnen ska kunna det här kittet. Och sen kan man småle och säga att nu är ni klara. Barnen ut ur nästet. Så, ut.

Elina: Och sen, jag tror att man måste göra dem som fattar beslut medvetna. Det är samma sak. Jag vill inte säga att man måste sälja dem en idé, men man måste göra dem medvetna. Man måste komma med den informationen att jo, det här behövs, för så här mycket kostar det för samhället om vi till exempel inte repeterar det. Vilken typ av kost är jätteviktigt. Påverkar också den privata ekonomin, för att undvika att man får alla de här sjukdomarna som följer av att man inte äter ordentligt. Och vilken typ av kunskaper måste... Rena baskunskaper, när du flyttar hemifrån och du kanske får ditt första barn. Vad är det som gäller? Jo visst, man får kanske någon kurs. Men innan dess, hur ska jag ta hand om mig själv och mina närmaste? Och man får nästan bättre vetskap när man köper en undulat än när man ska börja sitt eget liv. Och bli vuxenklar.

Caroline: Men det är precis som du säger, tror jag, att man måste visa egentligen vad det kostar samhället. Att man inte har vissa kunskaper när man kommer ut i vuxenlivet. Och det kanske är ganska svårt att veta vad det egentligen kostar samhället och individen. Eller vad tänker du, Jan?

Mycket snack och lite verkstad

Jan: Nej, men absolut. Jag blir lite så här... Det är ju en av anledningarna till att vi pratar om det här, för det är så viktigt. Och jag beundrar ditt driv. Samtidigt tänker jag ibland, hur kan man runda de där politikerna? För det är mycket snack och lite hockey, för det är så många prioriteringar som ska göras. Men det jag tänker är att det är så här, vi vuxna vill det, lärarna vill det, ungdomarna själva vill det också.

Jan: Jag pratade med Elina Gurelius, som är verksamhetschef på Ung Privatekonomi. De hade gjort någon undersökning bland gymnasieelever, och då var det ändå så här, 50 procent av alla gymnasieelever vill ha mer om privatekonomi i skolan. De vill ha ett ämne, som heter privat eller hemkunskap. Och jag var så här, nej, men det finns ju. Finns det inte ett ämne på gymnasiet, som handlar om hem- och konsumentkunskap? Det hade väl inte du?

Caroline: Nej.

Jan: Inte jag heller. Så jag tycker det är jätteviktigt att man kommer fram till hur man kan driva frågan för politikerna. Men kan vi vuxna, kan den som lyssnar på det här, hjälpa till på något sätt? Hur skulle man kunna göra det?

Elina: Jag tror att vi skulle, till hösten, göra något litet arrangemang, skriva under lite, på något sätt. För jag tänkte, vi pratade om det här när vi hade styrgruppsmötet, att vi ska ha lite insamling till hösten, en namninsamling, bland i alla fall lärare. Och sen, om vi delar den via Facebook, så kan kanske alla skriva under som ser det, tycker jag. Ja, så här är det faktiskt, jag tycker likadant. Vi vill att det blir bättre. Och det här är inget sånt som är farligt, det är bara kunskaper. Man ger ju utrymme i skolan för många andra saker. Och det här är inget man egentligen ens borde behöva tänka två gånger på. Det är ganska givet att vi ska...

När elevens val försvann

Elina: Det var samma sak, vi gjorde nu om timplanen. Eftersom elevens val försvann. Och det kom extra timmar. Och de delades av Skolverket till de olika ämnen vi har i skolan. Och första förslaget var att hem- och konsumentkunskap fick inga timmar. Och då blev det klagomål. Men jag tänkte så här, jag sa till eleverna att jo, elevens val försvann. Och då gissade ni vart de timmarna försvann, för det var ju de som tidigare beslutade vad de ville ha som elevens val. Det var ju elevens val. De fick välja. Och då hade de velat ha hem- och konsumentkunskap. Det var ungefär så att de kurserna var alltid fulla först. Och det var kö till dem. Och sen var det annat. Det var lite museibesök och lite sånt. Men det var liksom 70 procent av alla eleverna som ville ha hem- och konsumentkunskap. Kvittade vad vi skulle göra. Det hade ingen betydelse om vi skulle skriva dikter om cupcakes. De ville ha det.

Elina: Nu, när jag sa att nej, det blev inga timmar, då var de helt tysta. Och sen frågade de att det var ju elevens val, varför fick vi inte säga något? Jag sa att nej, jag vet inte. Men nu verkar det bli kanske åtta timmar, vilket gör att en årskurs får kanske tio minuter mer på lektionstid.

En tankelek: tänk om ämnet försvann

Caroline: Men om vi nu bara skulle leka med tanken att vi inte hade någon hemkunskap, hem- och konsumentkunskap i skolan. Skulle det göra någon skillnad? Mer än att...

Elina: Jag fattar inte frågan. Vad tänker du?

Caroline: Jo, men man måste ju se vad hem- och konsumentkunskapen gör för gott idag. Och hur skulle det vara om vi inte hade den? Är du med?

Elina: Jag tycker det är ganska dåligt. Det är ett ganska brett ämne. Ganska brett. Också det som du pratar om nu. Och att allting rinner ner i hur man har ett gott liv. Så tänker jag, om vi bara skulle ta bort det. Då har vi ju ingen aning egentligen om hur det skulle påverka unga människor. Att inte kunna laga mat, eller inte förstå det här med försäkringar eller garantitider och så vidare.

Caroline: Om du bara skulle spekulera, vad skulle det få för effekter i samhället då? För vi hade inte sett det omedelbart, det hade tagit ett tag.

Elina: Men jag tänker så här att vi har nog haft lite prov i USA. Där man inte nödvändigtvis har någon hem- och konsumentkunskap överhuvudtaget. Men då kanske... Jag har inte sett någon jämförelse, men jag tror att det kanske leder till lite sämre levnadsvanor, lite fetma. Man kanske köper bara färdiga maträtter, halvfabrikat. Man har ingen koll. Man kanske inte kan laga mat.

Caroline: Nej. För om man inte lär sig det hemma, var lär man sig det då? Då måste man själv ha ett intresse i det. Det är ju det, att man själv måste leta upp de här ämnena och intressera sig för det. Matlagning och privatekonomi och så. För att ens kunna få någon kunskap i det, om man inte får det någon annanstans. Och jag tänker att vissa får ju inte det hemifrån. Vissa får inte det hemifrån, helt enkelt.

Jan: Ja. Jag har lite zonat ut. Jag har fortfarande svårt med att vi i samma ämne pratar om försäkringar och matlagning.

Caroline: Ja. Men borde man dela upp ämnet?

Jan: Jag tycker det är en ganska ointressant diskussion, faktiskt.

Streetsmart: vad ska du äta på en buffé?

Jan: Jag tänker mer, det som jag tycker är spännande, snarare, Elina. Jag läste någon artikel, det var någon intervju med dig, där du var så här, jag försöker göra barnen streetsmarta. Du var så här, vad ska du äta på en buffé utomlands? Vad ska du inte äta? Har du fler sådana exempel? Jag tror det var något exempel, vad kan jag välja på en matmarknad? Finns det is i fiskdisken? Vad har du med dig?

Elina: Jag har alltid älskat det här gamla husmorsknepen från Finland. Min morfar var jätteduktig. De hade en lanthandel, och de sålde allt från sådana här, är det hamster man har i sängarna, i madrasserna, till mat och sånt. Så jo, det där med hur man tillagar maten till exempel, att man, om man är utomlands vid en helt vanlig affär och det är till exempel köttfärs där, hur ska du då veta om det överhuvudtaget är vettigt att köpa? Så det måste enligt lagstiftningen finnas någon typ av temperaturmätare. Om den är över fyra grader varmare, då är det bättre att man inte köper det. För det kan krylla av vad som helst.

Elina: Och varför är det farligt att äta malet kött, alltså rå köttfärs, och varför vissa vägrar tro på det? Det beror helt och hållet på när man har malt köttet. Och vem som har malt köttet, och vilket kött man har malt. För det är sådana här saker jag förklarar för eleverna, för vi har haft hetsiga diskussioner när jag säger att jo, du kan dö. Det kan finnas kolibakterier i det. Och sen, det är att kroppen bara inte orkar med det. Sånt händer. Så man smakar inte på billigare märke av köttfärs. Så det var också en sån här grej.

Fläckborttagning som livskunskap

Elina: Sen har jag massor med sådana här roliga saker. Att du får en hemsk fläck på den fina vita soffan du precis köpte. Vad ska du ha på? Och sen, hur får man bort fläcken som om den aldrig hade varit där? Eller något sånt. Så lite sådana saker.

Jan: Men du kan ju inte bara säga det och sen inte säga lösningen. Så hur får du bort den där fläcken?

Elina: Det beror på vad det är för fläck. Men om till exempel, en sån här rolig grej. Nu, snart kommer det krikon och massa roliga, det finns massor med buskar som både blommar och ger massor med roliga bär man kanske inte äter och plockar. Så säg att vi har ett surkörsbärsträd, och de är ju härliga i färgen. De är verkligen det. Sen går man ut och hänger sina lakan där ute, och de är inte vita, de är fina i färgerna och blommiga eller randiga eller någonting. Och sen kommer man och hämtar dem, och de är helt randiga åt andra hållet. Sådär, det rinner sådan här härlig bläckblå färg.

Elina: Det har nämligen hänt mig. Vad gör man då? Då kom grannen förbi och sa att det här händer dig också. De kommer aldrig att lämna de här fläckarna.

Jan: Vänta, vad är det som har hänt med lakanen? Jag hänger inte med.

Elina: De hängde ute. Och sen kom det körsbär på dem.

Jan: Ja, och de bara rann.

Elina: Var kom de körsbären? Det var ju träden, du vet. Man hänger fina under träden.

Jan: Okej, körsbären ramlar ner på dem.

Elina: Ja, och de är väldigt mogna. Så de bara, inte sådär plupp, plupp. De går inte så. Det blir liksom splash, splash, splash. Så. Och de är verkligen felaktigt randiga. Så vad gör man? Jo, jag kom inte på det på en och samma gång. Jag provade lite de här märkena. Nu ska vi inte göra reklam, för det blir inte riktigt bra reklam. Men jag provade olika sådana här. Och det blev inte alls bra. Fläckarna blev bara större. De blev rödare. Jättefina fläckar. Det vill jag ju inte ha.

Elina: Och så kom jag på vad min mormor sa. Citronsyra på fruktfläckar utom banan. Ja, då tänkte jag citronsyra. Var fasiken får jag tag på det? Hämtade någon halvmöglig citron. Pressade på de här jättestora fläckarna nu. Och de var inte 10, de var säkert 20. Och jag pressade på. Det var sent på kvällen, jag var nästan klar att ge upp dem helt och hållet. Sen hittade jag ett litet paket citronsyra i form av pulver eller sånt. Och strödde på de ställena. Och sen vek jag ihop den och tänkte att den håller sig lite blöt. Så jag får se till nästa morgon. Och jag slängde den i 60 graders tvätt. Och idag har jag dem fortfarande, inga fläckar. Så det är de här små knepen. Eller gamla blodfläckar. Min dotter får gärna näsblod. Och på soffan till exempel, någon näsblodsfläck. Då är det bikarbonat. Och det försvinner.

Tillbaka till "vuxenklar"

Jan: Jag sitter ju här fortfarande med det här uttrycket, vuxenklar.

Caroline: Ja, jag tycker också det var jättebra. Att få ett kit.

Jan: Alltså, det där är ju så fantastiskt. Boktitel, tänker jag. Men jag tänker så att vi ska bara runda tillbaka där. Och sen har jag två, tre frågor till. Men jag tänker så här, Elina. Om man som förälder sitter och lyssnar på det här. Är det liksom så här, nej, men du vet, det är svårt för skolan. Det är svårt för hem- och konsumentkunskapsläraren att göra det, även om ambitionen är god. Ska man själv ta fram powerpointen och sätta, nu är det sommarlov, nu kör vi, nu får du lära dig? Hur skulle du rekommendera? Hur kan man göra som en engagerad förälder? För jag tror ändå att många som lyssnar på det här vill väl och är engagerade.

Elina: Jag tänker lite så här, jag har ju tre barn som är nästan vuxna, i senare tonåren. Så jag tar det som, de frågorna dyker ju upp. Vi gör ju olika saker i vardagen. De ska köpa en mobil. Då ska vi gå och kolla olika mobiler, olika abonnemang. Vi ska jämföra de här produkterna. Då blir det som en uppgift i och för sig. Och det är samma sak när man köper en ny hushållsmaskin. Man jämför produkter. Om man tänker att kapaciteten är si och så med den. Men på andra sidan är det så här med den andra. Och vad är det jag egentligen vill ha? Vad blir bäst i den prisklassen? Är jag villig att betala för den saken?

Elina: Samma sak med allt annat. Så att man tar de frågorna med ett extra intresse. Man lägger mer tid på de frågorna när de dyker upp, tänker jag. För då visar jag... Jag vet ju inte alla svar själv. Definitivt inte. Om man ska köpa en ny dator. Vilken typ av minneskort eller ljudkort är bäst just nu? Vad ska finnas i den där? Om det är en stationär eller... Vilken typ av skärm ska vi ha? Ska vi ha två skärmar? Vilken storlek? Och då måste man lägga den tiden. Och då kan man göra det tillsammans.

Att ge barnen ansvar i processen

Elina: Och det kvittar egentligen, för unga barn är ju intresserade också. Och de blir delaktiga. Då ger jag också... Jag tar ansvaret fullt, givetvis. Men jag delar ansvaret med dem. Så att de också känner sig ansvariga i processen. Då vet de att, ja, just det, vi höll på att jämföra. Det är samma sak när man väljer resa eller väljer något annat. Man säger, men vad tycker du? Nu ska vi leta efter lite information om de olika möjligheterna. Vad är din åsikt? Och då lär de sig tankegången. Jag måste grunda mina val i fakta. För fakta finns. Jag måste leta efter fakta. Och då letar jag efter dem.

Då lär de sig tankegången. Jag måste grunda mina val i fakta. För fakta finns. Jag måste leta efter fakta.

Elina: Plus att, när man som vuxen vet att jag kan inte allt, då säger jag att gå in på Hallå konsument. Konsumentverkets hemsida. Gå och kolla. Det finns en flik där, när du handlar någonting. Och där är någonting. Till exempel lagen om distanshandel. Eller vad det nu är. Avtal utanför affärslokal. Eller vad det nu heter. Vilka saker som gäller. 14 dagars öppet köp. Vilket det ska vara. Och så vidare. Hur är det? Och då går de dit, kollar. Och då vet de. Och jag tror att det är just det här. Man behöver inte visa dem många gånger. Det är bara enstaka gånger. Och det hjälper ju. De kan fatta ganska kloka beslut. Så jag tror att de ska vara med. Och vi ska vara med. Det innebär att vi måste satsa tid. Och tid kan kännas dyrt. Men jag tror att det lönar sig. För vi ska vara tillgängliga. Och vi ska vara vettiga som föräldrar.

Spara tillsammans och möta barn i olika åldrar

Elina: Vi ska visa dem att, okej, det är väldigt bra om du börjar spara lite, till exempel. Jag tror inte att det är så vanligt att man sparar idag. Om vi inte sparar för dem, så att säga. Att säga att okej, vi ska kanske ha ett mål. Och du ska kanske spara. Jag kanske dubblar det du har sparat. På ditt konto. Och då kan vi göra... Det kan vara någon eftermiddag i en friluftspark. Eller det kan vara vad som helst. Men att man visar i verkligheten. Okej, om jag har de här kunskaperna, så kanske blir jag ganska bra på det här. Och sen vet jag hur det funkar. Och sen kan det bli annorlunda uppgifter. Beroende på barnets ålder.

Jan: Vad tänker du där med beroende på barnets ålder? Sen tänkte jag bara återkomma här. Hur tänker du då?

Elina: Uppgifterna blir ju svårare sen, när de ska bli nästan vuxna. För sen måste de välja utbildning. Och de måste välja så mycket annat. Och där är det så många olika faktorer man ska tänka på. Om de ska flytta hemifrån. Och vilken typ av studentlägenhet. Och vilka... Då blir det budget. Och det blir liksom att planera livet på ett annat sätt. Och då är det mer komplicerade uppgifter.

Elina: Jag tänker på att ett barn, när de är i tioårsåldern eller något sånt, då kan man lära dem att spara på ett ganska enkelt sätt. Eller åttaårsåldern. Jag tror att alla barn, när de börjar förstå hur man handlar, då kan de förstå hur man sparar. Och då kan man jämföra priser. Man kan kolla att okej, om jag köper Marabou choklad, en sån här liten, den kostar så här mycket per kilo. Om jag köper två stycken i erbjudandet, så kostar kilot bara det här. Kanske är det bättre att vi köper den lite större posten. Men då kan jag sätta en till alla två. Men lite sånt här.

Att se kunskapen som en investering

Jan: Jag håller helt med. Jag tyckte... Vänta, nu tappade jag här. Jag tyckte att det var jättebra det du sa, att egentligen se det lite som en investering. Det jag tog med mig var att jag behöver inte heller alltid veta. Utan att man kan ta det tillsammans med barnen. Och det jag också tog med mig, det handlar snarare om att ta vara på lärotillfället, än att sätta upp powerpointen och köra någon föreläsning. Utan att ta det när det är i barnets verklighet. Eller i ungdomens verklighet, tänker jag.

Jan: Och sen tänker jag också så här. Det som kom tillbaka till mig när du pratade om ansvar. Ge barnet ansvar i förhållande till... Det sa de ju på förskolan med våra barn. Att barnen, när de börjar, så har de väldigt litet utrymme. Sen ökar staketet efterhand som barnet växer. Och kan ta mer och mer ansvar. Och kanske tro på deras förmåga, tänker jag. Du ser så skeptisk ut, Caroline.

Caroline: Nej, nej, jag bara lyssnar på dig. Det är ändå du som typ pratar om våra barn.

Jan: Nej, men jag tänker... Barn i allmänhet, såklart.

Caroline: Ja, men barn i allmänhet och ungdomar. Men som förälder, ja, så kan det nog vara rätt lätt att man tänker att det jag gör, det jag fixar, eller jag tar beslut. Det behöver man kanske inte alltid. Som du säger, tro på dem lite.

Jan: Ja, och problemet, tror jag, om jag bara tittar på mig själv, är att jag ibland kan vara så här, det går snabbare om jag gör det här. Och så blir det lite kiss i sängen, för det hade varit bättre för dem om jag investerade den tiden och lärde dem det, än att jag sparar tio minuter på att göra det själv. Jag vet inte om det...

Man får göra fel

Elina: Ja, och sen tänker jag så här att man får göra fel. Vi gör det som vuxna också, hela tiden. Vi är ju inga sådana här perfekta apparater som presterar varje dag på ett visst sätt och alltid hittar perfekta lösningar. Jag brukar alltid säga så här, att man måste göra någon sak tre gånger innan det börjar flyta på. Det är samma sak om man ska köpa lägenhet eller göra en maträtt. Tre gånger måste du träna på det innan det börjar funka. Första två gångerna blir det sådär. Första gången är det så här, ja, okej, fint. Och sen andra gången är det så här, nja, nja, nja, ja, kanske. Och sen tredje gången, nu börjar jag fatta.

Caroline: Det är också viktigt, ja. Att vara med på det. För Jan och jag kan vara lite så. Man gör en sak en gång och så blir det inte bra. Nej, men det blev inte bra när vi gjorde det.

Elina: Jag har lärt mig att jag måste rätta mig. Jag måste ta emot feedback. Och barnen älskar ju när jag gör fel.

Caroline: Ja.

Elina: Då får jag mycket feedback från dem. Och sen det här, nu hädanefter, säger ni att efter tredje gången, så kan ni tänka att det här kanske inte funkar. Men jag säger så här med eleverna, för jag tycker att det är ganska bra att ha utmaningar. För vi människor mår bra av det. Om de har en viss nivå av kunskaper, och sen får de en utmaning. Hur löser jag det här nu?

Masterchef-lektionerna

Elina: Till exempel, jag kallar dem masterchef-lektioner. Jag ger dem lite olika råvaror som finns. Alltså, det här är också en sån grej. Du har vissa saker i kylskåpet. Vad kan du göra för en middag av det där? Med de kunskaper du har. Och sen säger jag till dem att det här är ett praktiskt prov. Och då blir de plötsligt sådär... Men. De får svara på frågor efteråt. Och där säger jag att ni kan inte misslyckas med den här uppgiften. Även om ni bränner allt. Det blir helt åt skogen. Det blir oätligt. Det är liksom helt hopplöst. Ni har kanske inte bränt ner skolan, men allt annat ungefär. Och då säger de att hur kan det vara så?

Elina: Jag säger att jo, sen förklarar ni för mig på A-nivå. Så kan ni säga att jo, vi ville göra en sån här maträtt. Vi började genom att bla, bla, bla. Och sen gjorde vi bla, bla, bla. Det råkade bli bla, bla. Men vi försökte lösa det med bla, bla, bla. Men det blev ändå bla, bla. Och sen, det berodde på att vi hade för hög temperatur. Eller för låg temperatur. För lite vätska. You name it. Vi hade kunnat göra så här, eller så här. På grund av att i det här fallet så hade det blivit bla, bla. Och i det här fallet hade det blivit... Då är det på A-nivå. Och då säger jag att då har ni räddat hela konceptet. Så ni behöver inte lyckas med allting i livet. Ni bara lär er. Och sen, resten av livet kommer ni komma ihåg att det var den gången då jag brände den saken i skolan. Men det gjorde inget, för jag lärde mig att stärkelsen funkar väldigt bra med den och den grejen, eller något sånt.

Ni behöver inte lyckas med allting i livet. Ni bara lär er.

After Action Report

Jan: Jag tycker det är så fantastiskt, Elina. Min första tanke, när du pratar om så här, ja, men det här borde man göra i sin investeringsstrategi. Och sen tänkte jag på, jag har en kompis som jobbar som managementkonsult. Och då blev det roligt, för de kallar det där för After Action Report. Och det roliga är att det är extremt få företag som gör det här på professionell nivå. Vi trodde det och det. Man förväntar sig perfektion från början, va?

Elina: Nej, men inte ens det. Man vill inte ens gå och titta på misstaget.

Jan: Nej, nej, nej, nej.

Elina: Du pratar rakt in i min värld. Det handlar egentligen om ett förhållningssätt. Ja, jag tycker det är väldigt roligt också när man kommer dit. Okej, men nu skulle jag göra glass i helgen. Och sen gjorde jag glassen, och de blev liksom... Jag tänkte så, jag kommer misslyckas nu. Det kommer förmodligen bli dåligt på något vis. Och sen blev glassarna för stora och för mäktiga. Och så tänkte jag, fan, vilken bra feedback jag har fått här nu, av er och mig själv som har ätit glassarna. De ska vara mindre. Det ska vara mindre choklad i dem. Och då blir det jättekul. Det blir jättekul.

Gäller det samma med pengar?

Jan: Men jag tänker så här, när det handlar om pengar då, till exempel. Tror du att man skulle känt samma sak om man hade misslyckats i sin investeringsstrategi och bara sagt, nu tar jag det här som feedback? Eller nu fick jag feedback.

Elina: Jag skulle säga att det där, i grunden... Det kanske är roligare då med pengar. Jag skulle säga att det är grunden i all framgång. Men det är väldigt lätt att tro att det måste bli bra från början.

Jan: Ja, men jag tror att det här, jag kan ha fel. Att bara våga ta sig an den, jag kan ha fel. Och titta efter, vad var det jag skulle lära mig här? Men det är ju jättejobbigt. Alltså, det är ju mentalt ansträngande.

Elina: Ja, men du måste bara ha en annan attityd till det.

Jan: Ja, men jag skulle säga... Förlåt, Elina, kör du.

Elina: Att man får misslyckas. Det är en del av det här idealet, att man får skapa. För det är att skapa. Du vågar göra något. Du vågar kanske satsa pengar någonstans. Du vågar kanske börja nytt. Kanske börja ett företag eller något. Satsa på någon kompis, men vi vet inte. Eller så börjar du ett projekt. Du har köpt en tomt, du ska bygga ett hus. Du måste våga. Om du är rädd, kan du inte göra något. Då utvecklas du inte heller. Och det är att ha rätt eller fel. Det kvittar, för livet händer. Det är det här att bli mer vuxenklar. Det är att livet händer. Man kan ha jättefina planeringar. Det kanske är så att man är extremt duktig. Man är liksom extrem. Men sen händer livet.

Tänk om varje minut hade ett pris

Jan: Men du, Elina, en sista fråga. Eller två sista frågor. När du och jag pratade kort på telefon innan, så sa du också så här, jag har ett resonemang. Tänk om vi satte ett pris eller en peng på varje minut. Kan du inte säga något mer om din tanke kring det?

Elina: Ja, det skulle jag kunna. Mycket. Men jag tänker så här, kortfattat, om vi värderar hela livet vi har, det är det här med framing antagligen, för det kan gå så mycket förlorat, både pengamässigt och så, om vi bara koncentrerar oss på en viss typ av mål. Om vi bara har en viss typ av mål, att vi ska kunna bli en viss typ av människor, vi ska ha en viss konsumtionsförmåga, vi ska se ut på ett visst sätt eller något sånt, för då stannar vi inte i den minuten eller den stunden. Och då blir de sakerna viktigare än vad vi har.

Elina: Varje minut, jag räknar så att till exempel i hemkunskapsämnet har jag varje minut möjlighet att ge eleverna någonting. Den här diskussionen, varje minut räknas, vi försöker ju få fram någonting. Vi bollar fram på ett nytt sätt att se på den här saken. Vi skapar något nytt. Och då räknas varje minut. Men om man koncentrerar sig på ett felaktigt sätt, så förlorar man de här minuterna, för de förlorar sitt värde. Jag vet inte om ni hänger med, för jag tänker. Så det är kanske just framing det gäller då, enligt den termen. Men man kan ju formulera det på många olika sätt, men det skulle kanske ta för lång tid.

Elina: Men det är viktigt att man tänker, ibland går tillbaka, just det här, hur lär jag mina barn till exempel olika saker. Det där att jag tänker, ja, men det här går mycket fortare om jag gör det själv. Eller att jag orkar inte ta det här. Eller att om jag ska visa dem att okej, du reklamerar dina hörlurar, genom att vi går nu tillbaka till affären, jag kommer med och vi tar fram kvittot och du visar det här och vi går igenom. Man skulle kunna tänka att de minuterna, jag orkar inte, det blir bara besvär, jag orkar inte, jag har så mycket annat. Men de minuterna kanske har mycket större värde för dig själv som förälder och för barnen som lär sig något.

Elina: Kvittar om det blev en bra reklamation eller inte. Det har egentligen inte ens med det att göra. Det är att man tar tillfället att lära någon något som man bryr sig mycket om och vill att de ska lära sig. Och då kostar det lite. Och det kanske inte är så himla roligt. Men man har lärt ut det.

Jan: Precis. Det får kanske bli ett annat avsnitt där vi får prata om det där.

Det sämsta ekonomiska rådet

Jan: Du, Elina, ett fantastiskt stort tack. Jag har för mig, du vet, det är en fråga vi brukar ställa till våra gäster. Jag har skrivit den här inom parentes. Du kan svara eller inte. Det är så här, vilket är det sämsta ekonomiska rådet du brukar få höra?

Elina: Det är det här att, ja, men gör det bara. Det gör inget, gör det bara.

Jan: Okej. Ska jag inte tänka?

Elina: Nej, nej, gör det bara.

Jan: Ja.

Elina: Och då är det ungefär som att hoppa från en klippa. Vad finns det där under i vattnet? Ja, det vet jag inte. Hoppa bara.

Jan: Ja. Du kan väl prova det?

Elina: Ja.

Jan: Ja, men bra, då fick vi... Det är en sån fråga vi brukar ställa till alla gästerna. Men du, Elina, ett fantastiskt stort tack för att du har tagit den här tiden och pratat med oss om ett så här himla viktigt ämne. Tack för att du driver de här frågorna, att du engagerar dig i nätverk och skriver debattartiklar. Att du har startat det här nätverket för hem- och konsumentkunskapslärare. Och jag tänker så här, hör av dig sen, när ni har den här namninsamlingen, och om det är något vi som lyssnar eller tittar kan göra för att hjälpa till. För jag tror att det ligger i allas våra intressen, framför allt i barnens. Så ett stort tack.

Elina: Tack.

Jan: Tack själv.