Från arbetslös till ekonomiskt fri om ca två år

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ett smakprov: två, tre år kvar till friheten
2. Välkommen till avsnitt 104
3. Jimmys femte hink, utgiftshinken
4. Varmt välkommen, Jimmy Andersson
5. Tvingad till sparande av arbetslöshet
6. FIRE:s tre byggstenar
7. Klumpregeln: 25 gånger årsutgifterna
8. Därför är det enklare att spara än att tjäna mer
9. Tre olika vägar till ekonomisk frihet
10. Att leva på 4 350 kronor i månaden
11. Vad gör man gratis när pengarna är slut?
12. Vilka utgifter får dig att höja på ögonbrynen?
13. Fördomsfrågan: blir det inte bara tråkigt?
14. Matteövningen bakom att inte köpa bil
15. Jimmys månadsutgifter, och Parkinsons lag
16. Vad hände med tio år och 15 000 kronor?
17. Att stå emot konsumtionssamhället
18. Mr Money Mustache och frågan om man borde byta jobb
19. Vad är egentligen jobb?
20. Den vanligaste missuppfattningen om FIRE
21. Storebror, lillebror och lillasyster
22. Många bäckar små, våga inte förakta små inkomster
23. Lean FIRE och fat FIRE
24. Ironin: passionen kan bli mest lönsam
25. Var hittar man FIRE-rörelsen?
26. Att gå sin egen väg, och känslan av ensamhet
27. Lån som hävstång, från fult till frigörande
28. Hetsen kring att säga upp sig
29. Att titta på utgifter ur ett energiperspektiv
30. Tiden kommer aldrig tillbaka
31. Medveten konsumtion, aktivt välja vad pengarna går till
32. Något sant som nästan ingen håller med om
33. Tio år från idé till frihet, det ger hopp
34. Den konstiga invändningen om humankapital
35. Hur det började, bolån, inneboende och amortering
36. Singel, FIRE och frågan om en partner
37. Mr Money Mustache och konsten att slå sig själv i ansiktet
38. Produktiviteten har ökat, men vi jobbar lika länge
39. En livsvisdom: det är tiden som är viktig
40. Att jobba för att slippa känna efter
41. Att veta vad man verkligen vill
42. Bara tio procent är engagerade på jobbet
43. Tack för det här, på återseende om tre år

Ett smakprov: två, tre år kvar till friheten

Jan: Så när tänkte du gå i pension?

Jimmy Andersson: 40 siktade jag på förut, men nu kanske det blir tidigare. Så jag vet inte. 37? 38?

Jan: Och får jag fråga, hur gammal är du?

Jimmy Andersson: Jag är 35.

Välkommen till avsnitt 104

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Jan: Idag är det dags för avsnitt 104, och alldeles strax ska vi släppa på Jimmy. Det som är så fantastiskt med Jimmy är ju att han är en av våra läsare, eller tittare, han brukar följa oss på YouTube, och han har kommenterat i princip alla våra avsnitt. Och det som var så roligt var att han var så diplomatisk när vi gjorde avsnittet med Charlie Söderberg om FIRE. Vi skrev så här: ekonomisk frihet, ja, men FIRE, tveksamt. Och då skrev han och mejlade oss en väldigt diplomatisk replik.

Caroline: Ja, om FIRE-livet.

Jan: Ja, precis. Och då tänkte vi att det är väl lika bra att vi bjuder in Jimmy. Så det här är ett avsnitt där vi pratar med Jimmy om just det att han är väldigt duktig på att spara pengar. Att spara långt över 50 procent av sin inkomst. Han kommer berätta mycket om hur han gör och hur hans liv ter sig.

Caroline: Ja, precis. Och han har tänkt mycket. Det var faktiskt en grej, för när jag körde honom efter avsnittet, då körde jag honom till stationen, och då sa han: ja, det var en sak vi glömde i avsnittet, och det var det här med fyra-hinkar-principen.

Jimmys femte hink, utgiftshinken

Caroline: Han sa: jag har tänkt på det, att ni borde lägga till en hink till. Jag bara: va? Jo, men så här, ni har ju bufferthinken, men egentligen är det ju en hink innan, som är hål, det är där alla utgifterna är. Och då kan man jobba med att täta den hinken. För har man en gång tätat, pluggat igen det hålet, så kommer det ju aldrig läcka vatten, och då blir det mer över till de andra hinkarna.

Jan: Ja, bra tänkt, Jimmy. Jag tycker det här är så fantastiskt, för han tänker väldigt annorlunda. När jag tänker så här, till exempel hjälp i trädgården, det kostar 200 kronor, då tänker jag direkt: hur kan jag göra något där jag kan tjäna 400 kronor, och sen låta någon annan göra det? Där han tänker: här kan jag spara 200 kronor som jag sen kan investera. För som han sa, om två år planerar han att sluta jobba så att han kan ägna sig åt sin hobby, som handlar om att skriva böcker.

Jan: Men jag behöver ju inte sammanfatta avsnittet. Så nu kör vi på.

Caroline: Ja, så vi släpper på Jimmy här.

Varmt välkommen, Jimmy Andersson

Jan: Varmt välkommen, Jimmy Andersson. Det är jättekul att ha dig här. Du är ju en av våra trogna lyssnare och tittare, och du kommenterar nästan alltid på våra avsnitt. Det som var så himla roligt var att vi gjorde ett avsnitt som handlade om FIRE. Och då var du så väldigt diplomatisk, du skrev: ja Jan, jag tror att du har missuppfattat några saker, så här ser jag på det, för jag är en entusiast för det här med FIRE, Financial Independence, Retire Early. Och sen har vi träffats och pratat, och så såg jag i någon kommentar: ja, men Jimmy, han är expert på att spara, på att inte spendera pengar.

Jan: Och då tänkte vi, med tanke på att vi har varit ganska slösaktiga i vissa avsnitt på sistone, vad roligt att få prata om pengar, sparande, din filosofi och din historia, som är fantastiskt rolig. Så varmt välkommen hit.

Jimmy Andersson: Tack så mycket.

Caroline: Ja, och få din sida från verkligheten, som en som lever FIRE.

Jan: Ja, precis. Det började med att du skrev den här jättefina repliken, som blev väldigt uppskattad på bloggen. Och då var det så här: men gud, du är ju en uppenbar gäst. Så kan du inte bara kort berätta hur det kommer sig att du blev intresserad av det här med sparande och FIRE? Och inte minst att spara ganska mycket av sin lön.

Tvingad till sparande av arbetslöshet

Jimmy Andersson: Ja, det började, som jag skrev i den här artikeln som publicerades på bloggen, med att jag var arbetslös och hade inga pengar. Och det var jag under en ganska lång tid. Och sen när jag väl fick jobb, då tänkte jag: nej, aldrig igen. Jag vill aldrig mer befinna mig i den sitsen. Jag sparade så mycket jag kunde. Först bara för att vara säker, för att bli arbetslös igen, men då har jag åtminstone pengar. Men sen med tiden insåg jag att jag faktiskt kan göra något med de här pengarna. Investera på något sätt.

Jan: Men du har ändå fortsatt med det, även efteråt? När du hade sparat ihop så att du klarar en arbetslöshet, så har du ändå fortsatt. Vad är det som är drivkraften där då?

Jimmy Andersson: Ja, det är för att jag egentligen vill skriva och bli författare. Det är min stora dröm. Förut tänkte jag att jag skriver på fritiden och så jobbar jag. Jag hade till och med någon plan för många år sedan att jag jobbar kanske två år, och sen är jag ledig ett år och lever på de pengarna. Nu har jag insett att om jag sparar tillräckligt mycket och investerar pengarna, så kan jag ju bli ledig alltid.

FIRE:s tre byggstenar

Jan: För i den här artikeln refererar du till en sån här video på YouTube, som vi kan länka till, som är ganska bra, som förklarar mycket av FIRE-konceptet. Och då bygger det egentligen, så som jag har förstått det, på tre stycken hörnstenar. Det ena är frugality, jag vet inte vad man ska översätta det till på svenska, enkelhet kanske.

Jimmy Andersson: Ja, sparsamhet.

Jan: Sparsamhet, investerande och fyraprocentsregeln. Vad tänker du när vi tar de här tre byggblocken? Sparande, investerande, fyraprocentsregeln.

Jimmy Andersson: Ja, sparandet är ju grunden. Att hålla nere kostnaderna och spara så mycket som möjligt. Fyraprocentsregeln, den gillar jag, men den appliceras inte så jättemycket på mig, för större delen av min passiva inkomst kommer ju från min uthyrning. Jag har en bostadsrätt i Stockholm, och jag har tre inneboende där.

Jan: Oj.

Jimmy Andersson: Så det täcker upp större delen av mina utgifter, faktiskt.

Jan: Fyraprocentsregeln handlar om det, att man ska få tillbaka på sitt investerande, så att man kan täcka sina utgifter.

Jimmy Andersson: Ja.

Jan: I grunden är det en studie som jag tror gjordes på Trinity-universitetet av en professor där, som var att om du tar ut max 4 procent av ditt kapital varje år, så ska det teoretiskt hålla för alltid. Då håller kapitalet för alltid, det blir inte mindre och mindre. Nej, utan investerar du det klokt, så ska värdeökningen täcka det uttaget och behålla summan mer eller mindre konstant.

Klumpregeln: 25 gånger årsutgifterna

Jan: Då fattar man ju att det är en viktig byggsten i FIRE.

Jimmy Andersson: Ja, precis. Om man säger att det kostar 100 000 per år att leva, då behöver man ju 2,5 miljoner. För de flesta är det mycket mer än 100 000 per år. Men styrkan med FIRE är att man just får ner sina kostnader. Så det blir inte de här fantasisummorna på 10 miljoner eller 20 miljoner.

Jan: Som man måste ha som ett kapital för att kunna...

Jimmy Andersson: Man tänker att det är ouppnåeligt. Så mycket pengar kan jag aldrig spara ihop. Lika bra att skita i det. Så kan det nog kännas.

Jan: Ja, men jag tänker, bara en parentes, där är ju en av mina största invändningar, som jag har gjort mig ovän med halva nätet på. Du nämnde nyss i en bisats gånger 25. För det är ju beloppet man behöver. Ska du ha 4 procents avkastning, så är det delat med 0,04. Men delat med 0,04 är samma sak som att multiplicera med 25. Klumpregeln är att du behöver 25 gånger dina årsutgifter. Eller hur?

Klumpregeln är att du behöver 25 gånger dina årsutgifter.

Jan: Men det där är spännande, som du säger, med sparsamhet. Och jag vet inte, för det är där som jag ibland har blivit så provocerad. Att man ska dra ner. Och så tänker jag, och detta är väl förmodligen för att jag umgås för mycket med många kompisar som tjänar mycket pengar, de som alltid säger så här: men om du drar ner, ja, då kan du max spara. Tjänar du 20 000, då kan du max spara 20 000. Men om du vänder på det och istället tittar: hur kan jag tjäna mer pengar?

Jimmy Andersson: Ja, det finns inget tak på hur mycket man kan tjäna.

Jan: Nej, precis. Men där tänker du, eller FIRE-rörelsen, för jag behöver inte likställa det, det var inte meningen, men varför är det sånt fokus på att spara istället för att tjäna pengar? För matematiskt blir ju resultatet samma.

Därför är det enklare att spara än att tjäna mer

Jimmy Andersson: Ja, det blir det. Och jag är ju ingen representant för hela rörelsen, det var inte meningen. Men jag tänker att det är mycket enklare att spara. Jag har svårt att se hur jag kan öka min inkomst väldigt mycket på kort tid. Det är klart att jag kan gå någon utbildning, men det tar ju flera år.

Jan: Så du behöver göra helt andra grejer i livet då, förmodligen.

Jimmy Andersson: Ja, inom min bransch finns det inget utrymme att öka min inkomst. Det enda som finns är att jobba mer. Då tjänar jag mer. Och det är kanske inte riktigt det man vill.

Caroline: Det är en annan grej som vi skulle kunna ta upp senare, i något annat avsnitt. Om man nu vill tjäna mer pengar, man får ju ändra sitt liv rätt mycket. Man kanske måste starta företag, och man måste lära sig hur man tjänar pengar. Och se affärer och sådana saker. Som man kanske inte är sugen på heller.

Jan: Ja, men jag tänker att det är spännande. För där ska jag vara helt ärlig, du har gjort stort intryck på mig i det där. Jag har alltid tänkt så här, att vägen ser ungefär likadan ut för alla som vill ha ekonomisk frihet. Och sen tänkte jag på det att, nej, en väg kan ju vara det här att man har sitt vanliga jobb, man avsätter 10 procent av sin lön eller 20 procent av sin lön, och sen bygger man kanske över en 20–30-årsperiod upp ett stort kapital. Det är ju en väg.

Tre olika vägar till ekonomisk frihet

Jan: Den andra vägen är ju som du är inne på, att jag sparar en väldigt stor andel av mina inkomster och har låga utgifter. Ja, då kan jag nå det på ett helt annat sätt, mycket fortare. Och sen finns det säkert ett tredje sätt, som är mer det som faller mig naturligt, som tycker att det är ett spel med pengar. Så hur kan jag tjäna mer pengar? Men det kräver en helt annan arbetsinsats. För jag har ju gjort det där, jobbat 80 timmar i veckan i många år. Och det har jag aldrig riktigt tänkt på, eller varit så schysst med, att det finns väldigt olika vägar.

Jan: Kan du inte bara beskriva, hur gör du? För du är ju duktig på, verkligen duktig på, att inte spendera pengar. Hur kan det se ut, till exempel?

Jimmy Andersson: Ja, jag tänker ju på allting som jag konsumerar. Om man ska gå tillbaka till när jag var arbetslös.

Jan: Hur mycket pengar har man då, när man är helt arbetslös? För du skrev att det till och med skulle vara under existensminimum.

Jimmy Andersson: Ja, jag ville kolla upp det. När jag först blev arbetslös, det var 2011. Jag hade bara jobbat fyra månader då. Innan dess hade jag pluggat i fyra år. Och när de beräknar hur mycket man får i a-kassa, då kollar de på hur mycket man har tjänat det senaste året. Men eftersom jag bara hade jobbat fyra månader, och resten varit student, så hamnade jag på den lägsta ersättningsnivån.

Att leva på 4 350 kronor i månaden

Jimmy Andersson: Jag kommer inte ihåg exakt vad det var per dag, men jag vet att jag räknade ut att i snitt per månad skulle jag få ut, efter skatt, 4 350.

Jan: Oj.

Jimmy Andersson: Det säger sig självt, det går inte att leva på. Jag hade en hyra just då på 4 500. Så det täckte inte ens mitt boende.

Caroline: Men får man inga extra bidrag? De inser ju att man inte kan leva på det, men man får inget extra då?

Jimmy Andersson: Man kan få det om du inte har någonting. Jag ansökte, jag kollade upp: finns det något extra jag kan söka? De frågade direkt: har du några pengar på banken? Ja, jag har lite pengar på banken. Ja, då får du använda dem först. Så jag hade väl 20 000 någonting på mitt bankkonto. Så jag fick klara mig på det tills de var slut. Sen fick jag jobb, men det varade inte så länge, så fick jag lite pengar där. Sen kom skatteåterbäringen, så klarade jag mig lite till. Jag kan verkligen säga att man lär sig vända på varenda krona. Till slut fick jag, jag tror kanske, komplettera med socialbidrag i två eller tre månader totalt sett. Men det är inte mycket pengar. Du får bara precis så att du klarar dig.

Caroline: Men hur mycket av din lön sparar du idag? Får man lov att fråga så?

Jimmy Andersson: Ja, det går bra att fråga.

Caroline: Men du får inget svar.

Jimmy Andersson: Nej. Jag bara skojar. Förra året kom jag fram till siffran 69 procent.

Caroline: Ja, det är fantastiskt.

Jimmy Andersson: I år har jag inte räknat på det exakt. Jag har precis börjat ett nytt jobb, och innan dess var jag arbetslös en liten stund, och innan dess var jag tjänstledig. Så min inkomst har inte varit så konsekvent.

Vad gör man gratis när pengarna är slut?

Caroline: Men vad jag tänkte fråga om, den här perioden när du var arbetslös och tvingades vända på varenda krona. Var det så då att du hittade saker man kan göra gratis, till exempel? Hittade du alternativ som var de billigaste, som var good enough? Förstår du vad jag menar, när man handlar mat till exempel? Hur artade sig tillvaron? Jag tänker att när jag har haft lite pengar, då har jag varit så här: nej, jag ska minsann inte bli hindrad från att göra roliga grejer. Och då går jag till biblioteket, och där kan man hitta saker som är gratis, som man kan göra någonstans i stan. Förstår du vad min fråga gäller?

Jimmy Andersson: Ja, förvånansvärt nog så lärde jag mig inte så jättemycket. Jag hade ju kunnat handla mycket billigare, men jag handlade i princip det jag handlade innan också. Samma mat. Underhållning och sånt. Jag var ute på nätet väldigt mycket. Läste en del böcker, tittade på tv-serier gratis, spelade spel. Det finns ju mycket som är gratis.

Caroline: Ja, det tänker man inte på, när man väl inte behöver titta på det alternativet ens.

Jan: Det var ju roligt, du var ju så här idag: vi har fått hem, vi prenumererar på Råd och Rön. Och det var så roligt, för det kostade 890 spänn.

Jimmy Andersson: För ett år, ja.

Jan: Och Carro var så här: du vet att de finns gratis på biblioteket? Man kan gå dit och läsa dem. Och då bara: nej, det har jag inte tänkt på.

Vilka utgifter får dig att höja på ögonbrynen?

Jan: Så att, finns det sådana här utgifter, när du tittar på dina kompisar eller andra, där du blir så här fascinerad: lägger ni verkligen pengar på detta?

Jimmy Andersson: Ja, det finns det verkligen, och det är allting i stort sett. Folk lägger mycket på sin bil och på sitt boende. Och mat. När jag ser andra människor gå och handla, så går de in och tar det de vill ha. Men jag kollar alltid. Jag tar ju också det jag vill ha, men det finns ju olika märken. Det här kanske är billigare än det. Och den här butiken säljer detta till lite billigare. Och i den här butiken har de rea på det här den här veckan.

Caroline: Men blir inte det att det tar... För mig blir det så här, tar inte det en massa tid att ha koll på? Eller det kanske kommer av sig själv, det kanske blir automatiskt efter ett tag.

Jimmy Andersson: Det blir ganska automatiskt. Det tar inte så mycket tid. Jag får hem lokala tidningar. Jag vet inte om det finns här nere, men i Stockholm finns det.

Caroline: Jo, men vi har en Malmötidning.

Jimmy Andersson: Så det är två olika tidningar. Och lokala butiker annonserar där. Så ser jag: okej, nu har de billigt sånt här. Och då köper jag det den här veckan. Så jag handlar på några lokala butiker, och Willys brukar jag handla på.

Fördomsfrågan: blir det inte bara tråkigt?

Jan: Men nu kommer en sån här fördomsfråga. Till exempel i den här videon, som du också refererade till, så är det ju så att bland många som sparar så här mycket pengar, det är inte ovanligt mellan 50 och 70 procent, har jag förstått, så var det mycket så här: man undviker restaurang, man bor mindre, man tränar inte på gymmet, man har ingen bil, man semestrar inte, man har inga dyra hobbyer. Nu citerar jag videon. Och så blir jag så här: blir det inte bara väldigt tråkigt?

Jimmy Andersson: Nej. Enkla svaret är nej.

Caroline: Men kan du inte beskriva lite kring det? För du berättar i din artikel, som vi publicerade, att du inte har någon bil nu. Och att på semestern så cyklade du, för det var fint väder. Du kunde göra det. Och du har inte köttutgifter, för du är vegan. Och du beskriver det inte alls på det viset som jag nu listade, att man inte går på restaurang och inte semestrar. Utan du beskrev det mycket trevligare, din tillvaro.

Jimmy Andersson: Ja, jag tycker min tillvaro är väldigt trevlig. Och jag går inte ofta på restaurang. Det gjorde jag inte så mycket förut heller.

Caroline: Så du saknar inte det?

Jimmy Andersson: Nej, det gör jag inte. Det händer då och då att jag går på restaurang. Men jag väljer tillfällen.

Matteövningen bakom att inte köpa bil

Jan: Jag tycker detta är fascinerande. För jag skulle kunna, nu pratar jag bara om mig själv, men jag kan ibland vara så här som med bil. Det har vi haft uppe många gånger. Där jag kan vara så här att, nej, jag köper inte bilen. För jag gör matteövningen. Om jag köper, säg 100 000, för att det ska bli enkelt att räkna. För då tänker jag så här: 100 000, 8 procents avkastning, tio år, dubbla pengarna. Femdubbla på 20 år, tiodubbla på 30 år. Och så tänker jag: ska jag köpa en bil för en miljon? 100 000 idag blir liksom en miljon när jag ska gå i pension. Och jag tror jag har roligare för den miljonen när jag går i pension än vad jag har för 100 000.

Jimmy Andersson: Ja.

Jan: Så jag har inte köpt någon ny bil. Men då är det så att jag inte... jag vill inte säga missunnar mig. Det blir en matteövning, för jag vill ju egentligen ha bilen. Förstår ni? Jag vill ha bilen, men jag köper den inte. För jag fattar rationellt att det är dumt. Och då tänker jag, är det så du resonerar? Du kommer inte ens på tanken att du vill ha bilen?

Jimmy Andersson: Alltså jag gillar ju bil, och jag skaffade bil när jag var 19, tror jag. Och sen hade jag den fram till 2017. Inte samma bil, det har varit fem olika bilar jag har haft. Så jag har alltid haft bil. Så det var en rätt lång process innan jag kom fram till att jag inte skulle ha bil. Men jag bestämde mig för att jag ska prova utan bil. Det är väldigt dyrt med bil. Speciellt där jag bor nu, i Stockholm, är det inte jättesmidigt att ha bil. Jag bodde förut en bit utanför Stockholm, så det var gratis parkering. Och sen hade jag reseersättning till jobbet, så det kostade inte så mycket att ha bil där. Nu bor jag i Stockholm, och parkeringen där, det var 700 kronor i månaden. Så jag hade bestämt mig för att prova utan bil. Och det har funkat bra. Jag saknar det faktiskt inte alls.

Jimmys månadsutgifter, och Parkinsons lag

Caroline: Men får jag fråga, en genomsnittlig månad, vad ligger utgifterna på? I siffror, eller inom vilken kategori är de störst?

Jimmy Andersson: Det är 11–12 000 ungefär, sammanlagt. Men ungefär hälften av det är boende.

Caroline: Men det tjänar du ju pengar på?

Jimmy Andersson: Ja, det gör jag ju. Så om man jämför med för fem år sedan, när jag var arbetslös, så har jag fördubblat mina utgifter. Men jag har ju ökat mina inkomster med sex gånger.

Jan: Oj.

Jimmy Andersson: Och det mesta av det är ju bara för att jag jobbar nu. Och det gjorde jag inte då. Så det handlar inte bara om att leva jättefattigt, utan jag spenderar ändå dubbelt så mycket nu som jag gjorde då.

Jan: Ja. Jag är ju fascinerad, jag brukar ibland kalla det för Parkinsons lag. När man ska lämna in en rapport på jobbet och man har två veckor på sig, då tar den två veckor. Ska man lämna in den imorgon, så är den klar imorgon. Det är ju så att en arbetsuppgift tenderar att ta den tid som är avsatt för ändamålet. Samma sak gäller ju pengar. Att dina utgifter tenderar att växa, för de flesta, inte för dig, men för de flesta, i samma takt som inkomsterna.

En arbetsuppgift tenderar att ta den tid som är avsatt för ändamålet. Samma sak gäller pengar.

Vad hände med tio år och 15 000 kronor?

Jan: För jag och Carro kan ju ibland vara så här fascinerade, att när vi var studenter, då levde vi gott på 15 000. Studiemedlet i början av 2000-talet var ju 7 500. Vår sammanlagda var 15 000.

Caroline: Studielån.

Jan: Ja, precis, inkludera allt. Och nu är det så här, klockar vi in en månad på 45 000, då är vi så här: fan vad bra jobbat. Det är mycket som går till boendet där också, det får vi ju säga. Men visst, vi kunde också dragit ner.

Caroline: Ja, men det är klart vi kunde.

Jan: Men det är ju då jag blev fascinerad, vad var det som hände de här tio åren, som gjorde att innan levde vi gott på 15 000, och vi lever ju fantastiskt gott idag också?

Caroline: Jag tror också det är så här att vi kommer inte riktigt ihåg exakt hur vi kände under studenttiden. Men jag kände inte att jag saknade något. Jag minns att jag hade behov av att handla grejer, och jag kunde inte det. Det kommer jag ihåg att jag, sen när jag fick jobb och fick upp lönen lite, så handlade jag. Det gjorde jag absolut.

Jan: Så jag fattar, det är ju den vanliga invändningen, att det inte blir ett så rikt liv. Men när du säger så här, nej, men jag gör allt jag vill göra, och jag har det bra, så det sättet jag relaterar till det är som att, när vi var studenter, så levde vi på mycket mindre pengar, och vi hade ett gott liv.

Att stå emot konsumtionssamhället

Caroline: Ja, jag kan också vara fascinerad av det, hur lite vi klarade oss på. Och sen känner jag ibland att, blir jag så påverkad, eller är jag liksom knäpp på något vis, kompletterar till hemmet hela tiden och konsumerar? Jag tänker att en del av det kommer förmodligen av att vi har ett konsumtionssamhälle. Hur står du emot det?

Jimmy Andersson: Ja, jag har aldrig varit speciellt lättpåverkad av sånt där, så jag har alltid kunnat stå emot det hyfsat bra. Men även när jag började jobba efter gymnasiet, så ökade jag ju mina utgifter också. Per automatik. Jag sparade ändå, och jag minns att jag hade folk som sa: vad duktig du är som kan spara 5 000 i månaden, hur går det ihop? Och det är ju inte så mycket jämfört med att spara nu. Men visst, jag lät ju utgifterna gå iväg. Men sen gick jag ju från att vara heltidsarbetande till student, utan att livskvaliteten minskade någonting.

Jan: Men det där var ju absolut roligt också, för i förra avsnittet, eller för två veckor sedan, så var det det här avsnittet: amortera, spara eller investera. Och där tror jag att du skrev också så här, att jag tog inte så mycket CSN-lån. Men om jag hade gjort det nu, så hade jag gjort det och investerat.

Mr Money Mustache och frågan om man borde byta jobb

Jan: Men jag tänker att, om jag läser till exempel på Mr Money Mustache, som du också skrev, av vissa anses vara lite fadern, men det kom egentligen i någon bok redan 20 år tidigare. Your Money or Your Life hette boken, eller?

Jimmy Andersson: Precis, någon kvinna på 90-talet.

Jan: Men då är det...

Jimmy Andersson: Jag har faktiskt inte läst den. Jag har satt upp den på läslistan.

Jan: Man är ju sugen. Men det är ungefär som Den rikaste mannen i Babylon. Jag tror vi kan hitta den på bibblan.

Jimmy Andersson: Ja, eller köpa den på Amazon.

Jan: Ja, ja, skitsamma. Men då upplever jag mycket av retoriken, jag har aldrig hört den från dig, men från många andra, att det handlar om så här: nej, men jag gör detta nu så att jag ska kunna sluta jobba. Och då blir min så här: okej, om ditt högsta mål är att sluta jobba, då är det förmodligen för att du inte trivs på jobbet, eller att du hade önskat att ha ett annat jobb. Är det inte bara bättre att byta jobb? Alltså förstår du, varför ska man ta omvägen med att spara 25 gånger sin årslön och dra ner? Det känns som att bara byta jobb.

Jimmy Andersson: Ja, visst. Det kan man ju göra, om man tror man hittar ett bra jobb. Jag trivs rätt bra på mitt jobb, men det är mest det här 40 timmar i veckan, för mycket. Så jag skulle vilja jobba mindre, eller kanske inte alls.

Caroline: Men vad är ett rikt liv för dig då? Vad är målet?

Jimmy Andersson: Ja, det är att kunna göra vad jag vill. Frihet är viktigast för mig, och det vet jag att ni har pratat om också. Så jag vet inte om jag kommer sluta jobba helt och hållet, men jag kanske jobbar några månader och sen är jag ledig.

Vad är egentligen jobb?

Jan: Men där tror jag det blir också en spännande fråga: vad är jobb? Om du till exempel, för du säger att du har en passion för att skriva böcker, och det har du gjort. Skulle du räkna att skriva böcker som jobb?

Jimmy Andersson: Ja, det är väl ett jobb på sätt och vis, men jag har aldrig tänkt på det som ett jobb. Kanske för att jag aldrig fått betalt för det. Medan det jobbet jag har, där går jag och utför ett jobb och så får jag betalt för det. Men jag ser det rätt mycket som att jag gör det jobbet för någon, för företaget.

Jan: Jag hade en kvinna som sa till mig vid ett tillfälle: Jan, du vet, det handlar inte om att gå i pension, det handlar om att gå i passion. Och jag älskade det jättemycket.

Det handlar inte om att gå i pension, det handlar om att gå i passion.

Jan: Och där är väl den fördelen, eller så här, att jag har haft massa människor som har sagt: hur kan du tjäna pengar på din hobby? Så det är därför jag inte skiljer så himla mycket på det här med jobb och fritid, utan tycker lite som du säger, att det är kanske att man inte relaterar till det. För det är väldigt få människor, är min upplevelse. Vi känner ju människor som har jättemycket pengar. Ingen av dem ligger ju på en sandstrand och dricker paraplydrinkar. Utan de flesta jobbar ju, förmodligen jobbar de mer än de flesta. Men de jobbar nog, precis som du är inne på, för att de vill, snarare än för att de måste. Och i sitt eget, oftast. I sitt eget företag och så.

Jimmy Andersson: Ja, precis.

Den vanligaste missuppfattningen om FIRE

Jan: Men där tänker jag också, om vi skulle ta FIRE, vad upplever du är den vanligaste missuppfattningen?

Jimmy Andersson: Ja, jag har ganska dålig koll på det, för jag vet inte så mycket vad folk utanför rörelsen säger. Men många tror väl att det är omöjligt, att det går inte, om man inte är väldigt rik. Om du tjänar väldigt mycket pengar så går det såklart, men för vanligt folk så går det inte. Men jag tror ju att det går för alla. Det som du sa innan, när man kan öka sin inkomst, just det tror jag inte att alla kan göra. Alla kan ju inte tjäna en halv miljon eller en miljon om året, men alla kan ju minska sina utgifter.

Jan: Fast där tänker jag så här, detta låter ju som att det måste göras som ett avsnitt framgent, för jag tror inte att det handlar om att tjäna en miljon om året. Men jag fick en mentor från Rotary 2003 när jag startade mitt företag, och det var ju tur, att han dök upp. Men han sa alltid så att man ska ha tre projekt i sitt liv.

Storebror, lillebror och lillasyster

Jan: Han sa så här: du ska ha ett storebrorsprojekt, som tar 60 procent av din effort och som är det du tjänar pengar på. Och då tolkar jag det som att, det är ju mitt dagjobb, mitt 40-timmar-i-veckan-jobb. Det är 60 procent av min energi. Och sen sa han, sen ska du ha ett lillebrorsprojekt, som är typ 30 procent av efforten, och den ska ge pengar om kanske två år, i fem år. Det behöver inte ge pengar idag, men det ska vara påbörjat, så att det ska kunna tjäna pengar i framtiden. Och sen ska du ha ett lillasysterprojekt, som är 10 procent av efforten. Det kanske blir någonting om fem år. Så för mig, när du berättar...

Jimmy Andersson: Han kom ju från affärssidan.

Jan: Ja, precis. Han var ju industrialist, drivit företag hela sitt liv. Och han var så här: detta är egentligen hur man gör i företag. Duktiga företag har en produkt idag, de tjänar pengar på en i pipen, och sen någon research där. Sen visade det sig att BCG, Boston Consulting Group, har en liknande modell. Men jag upplever ändå att det är det du gör också. Du har ju ditt dagjobb i byggbranschen, som du lägger 60 procent av energin på, och sen har du dina böcker, eller det projektet.

Många bäckar små, våga inte förakta små inkomster

Jan: Och jag tror att alla människor kan ha något som de tycker är roligt, men jag tror att de flesta, där de flesta trillar i diket, är att man aldrig ställt sig frågan: hur kan jag tjäna pengar på detta redan idag? Hänger du med? Och då tror jag att om man bara får in kanske tusen kronor extra i månaden, ja, det är 12 000 kronor per år. Investerar man dem i en indexfond, ja, men på tio år har du dubblat dem, på 20 år har du femdubblat dem. Plötsligt blir det pengar.

Jimmy Andersson: Möjligt, tänker du.

Jan: Ja, att det blir pengar av det.

Jimmy Andersson: Ja, att man ska inte förakta små inkomster, och fundera över vilka inkomster man kan få.

Caroline: För du har ju en passiv inkomst på ditt boende.

Jimmy Andersson: Ja, det är ju en fantastisk grej.

Jan: Jag hade faktiskt en kompis som hade hyrt ut sin stuga, Sanne, men hon fick ju höra från FIRE-människor att det är fusk.

Jimmy Andersson: Ja, okej.

Jan: De kan vi också ta in i podden.

Jimmy Andersson: Ja, men de var danskar, så det kanske inte räknas.

Jan: Nej, det är dansk FIRE. Nej, men, och jag tänker särskilt idag med gig-ekonomi. Du vet, folk kör ju Uber, eller det finns ju sajter som Upwork. Jag tror bara att vi är ovana att ställa oss... vi har lärt oss, alla har vi lärt oss att spara pengar, men vi har inte alls fått samma träning i att tjäna pengar.

Jimmy Andersson: Nej, men det kan ju stämma.

Jan: Och där tror jag, precis som du säger, för även bara några hundralappar gör ju stor skillnad.

Jimmy Andersson: Ja, det gör det. Det tänker ju inte vanligt folk på, att hundra spänn är ju ingenting. Och även några tusen är ingenting. Så tänker folk med sparandet också: jag skulle kunna skära ner på det här, men det sparar bara 500 i månaden, så det är ingenting, det är ju inte lönt. Men det är det ju.

Jan: Det är det. Nej, men jag trillar ju dit hela tiden på sånt. Jag var så här: nej, men det är så här, ja, men vi betalar då. Det var först när du sa så här, ja, men du vet, den finns gratis på biblioteket, det var först då jag blev, fan, det är klart vi inte ska göra.

Lean FIRE och fat FIRE

Jan: Men där vet jag också att du och jag pratade om, i någon kommentarstråd, så sa du också att det är skillnad på lean FIRE och fat FIRE. Kan du inte förklara skillnaden på de två?

Jimmy Andersson: Ja, det är ju som det låter. Lean FIRE, det är ju med låga utgifter och låga omkostnader. Och fat FIRE, då vill man ju leva lyxliv, helt enkelt.

Jan: Under tiden som man sparar, eller är det efter?

Jimmy Andersson: Nej, efter, när man har slutat jobba. Det är om man vill resa runt hela världen till exempel, och bo på hotell och sånt här. Det är väl lite mer för de rika. Eller de som har höga inkomster.

Jan: Ja.

Jimmy Andersson: Eller de som håller på väldigt länge. Om jag jobbade tills jag var 60, då kanske jag kunde ha råd med fat FIRE. Men det är jag inte intresserad av.

Jan: Nej. Men sen tror jag också att... ironin, detta pratar jag lite från våra erfarenheter och från andra i vårt umgänge också, som kanske har sparat. Även om det låter nu som att jag är anti-FIRE, det är jag inte alls. Vi har ju också sparat, vi bodde i en hyresrätt i tio år, för att vi insåg att det är billigare och vi kan spara de pengarna och investera dem för att sen kunna köpa det här huset.

Ironin: passionen kan bli mest lönsam

Jan: Men ofta upplever jag att när man har sparat ihop, och man tänker så här, nu ska jag gå i pension, eller som du säger, nu ska jag sluta mitt dagjobb och skriva böckerna, om jag skulle sätta pengar, så ska jag sätta pengar på att du kommer att, efter ett tag, tjäna mer pengar på dina böcker än vad du någonsin har gjort på ditt vanliga jobb. Förstår du att ironin blir att du sen, när du gör det man brinner för, det man är passionerad för, så kommer man tjäna mycket, mycket mer pengar på det än på det andra man gjorde från början.

Jimmy Andersson: Ja, det är mycket möjligt. Det finns ju inget tak på hur mycket jag kan tjäna som författare, men som byggnadsarbetare finns det ju det. Men just nu tjänar jag ingenting på mitt skrivande. Och så har det ju varit sen jag började skriva.

Jan: Ja, men du får ju istället kanske också säga så här, hur kan jag tjäna pengar på detta under tiden? Jag fattar att jag är kontroversiell, men du vet, om jag ska skriva en ny bok, då är jag så här: hur kan jag tjäna pengar på detta under tiden? Kan jag lägga ut artiklar i förväg? Det finns ju författare som får in pengar på Patreon, du vet, som gör sådana grejer. Men då måste man ju gilla det. Sen vet jag att min gissning är att ni två är lite introverta, båda två, och då är det kanske inte att man vill vara där ute. Man kanske vill vara vid sitt tangentbord.

Jimmy Andersson: Exakt, och man får göra sin...

Caroline: Det kan vara så att man kanske behöver ta sig dit, att finnas på Patreon och så. Om jag nu inte skulle ha ett dagjobb, till exempel.

Var hittar man FIRE-rörelsen?

Caroline: Men jag måste bara ställa en fråga här nu.

Jan: Ja, jag var ju på gång här.

Caroline: Jag tänker att det måste finnas en hel rörelse med FIRE. Och var hittar man den? Är det sociala medier, eller är det Reddit? Hemliga träffar med handslag? Nej, jag bara skojar. Finns det Facebook-grupper, eller är det något som du håller dig borta från?

Jimmy Andersson: Nej, det finns Facebook-grupper, och jag är med i två stycken. Och det finns många fler.

Caroline: Men kan du inte säga vad de heter? Eller ni kanske inte vill ha in andra?

Jimmy Andersson: Ja, det finns. Den första jag gick med i, den är internationell, men det är mest amerikaner. Och den heter Singles in Pursuit of Financial Independence. Så det är för singlar då. Eftersom det är en amerikansk, så är det även en del folk som är i förhållanden, men inte är gifta. Men de flesta är ensamstående där. Och den gruppen startades för att de tyckte att det är så mycket fokus på familjeliv. Så vi behöver en grupp för oss som inte är familjer.

Jan: Känner du till människor som har detta och har familj? Eller är detta en sån här singelgrej?

Jimmy Andersson: Jag känner ju ingen annan överhuvudtaget.

Jan: I din närhet, som sysslar med FIRE?

Jimmy Andersson: Nej, bara via nätet.

Att gå sin egen väg, och känslan av ensamhet

Jan: Men hur gör du? Vi kanske har berört den frågan innan. För vi kände ju rätt länge, alltså en stor anledning till att vi, eller jag startade bloggen för massa år sedan, var att jag kände mig jävligt ensam.

Caroline: Med dina tankar kring ekonomi?

Jan: Med mina tankar kring ekonomi, och att vi, alltså bara det här efter studierna köpte alla våra kompisar bostadsrätt eller villa. Och vi var i hyresrätt. I tio år. I tolv år. Eller att jag pratade indexfonder. Känns det inte... hur håller du energin? Tänker du att du har en bild, här är jag på stranden och skriver böcker i framtiden?

Jimmy Andersson: Den bilden har jag inte. Jag är inte så förtjust i stranden. Men, ja, det... det är väl ganska ensamt, men jag har alltid gjort saker själv, så det har inte varit något som stört mig. Så jag har alltid gått min egen väg.

Jan: Du verkar van vid att följa din egen trumtakt, så att säga.

Jimmy Andersson: Ja. Ja, för att flika in det här med Facebook-grupper. Det finns en till som vi är med i. Choose FI Scandinavia heter den. Och det är mestadels en svensk grupp. Jag tror det finns kanske några norrmän och danskar där, men där är svenskar, om man vill ha kontakt med folk från Sverige som håller på med detta.

Jan: Ja. Coolt. Och så här, jag som inte är så mycket på Facebook, man pratar tips och investeringar, eller man hjälper varandra?

Jimmy Andersson: Ja, det gör man.

Lån som hävstång, från fult till frigörande

Jan: En annan sån där grej, som jag tror är lite, kanske för många, kontroversiell. Då skrev du så här, att du växte upp med att lån är dåligt, men idag har du två miljoner i lån och du känner dig mer fri. Kan du inte säga någonting om det? För jag fattar ju precis, men det är inte helt intuitivt.

Jimmy Andersson: Nej, det är det inte. Och det tog ju lång tid innan jag fattade det. Som när jag studerade, till exempel. Jag hade sparat pengar som jag skulle använda att leva av när jag studerade. Och jag tyckte ju att det var jättesmart, då slipper jag ta några studielån. Men jag fattar ju nu att det var inte alls smart. Det var ju ganska dumt däremot. Men nu har jag till slut insett att lån, om det är bra lån, ni pratade ju nyligen om bra mot dåliga lån. Alltså ett bra lån kan ju vara en hävstång. Och jag hade aldrig kunnat ha någon bostadsrätt om jag inte hade något lån. Och genom att ta det här lånet så tjänar jag mer pengar. Pengarna jag tjänar betalar ju lånet. Och avgiften. Och lite till.

Jan: Nej, men skitkul. Hur är din investeringsfilosofi? För jag gissar att du inte tar pengarna och bara lägger dem på ett bankkonto, där de äts upp av inflationen. Utan hur investerar du?

Jimmy Andersson: Jag har inte någon direkt filosofi. Det är mycket indexfonder, men sen har jag investerat i Trine en hel del. Lendify har jag, och Tessin. Men jag har ingen riktig strategi. Det är därför jag lyssnar på den här kanalen. Jag tror det var därför jag började lyssna på er.

Hetsen kring att säga upp sig

Jan: För där blev jag också ganska, jag tyckte det var ganska roligt. För när jag har läst mycket om FIRE och sånt, så är de flesta så här, ja, men indexfonder och sånt. Så jag tycker att i FIRE, man får ju väldigt mycket väldigt rätt. Det är skrämmande. Jag gillar ju det. Det är ibland, som jag upplever, och det kan vara jag som missuppfattat det, att det är just den här hetsen kring att man ska säga upp sig.

Jan: Om du skulle ge tips till någon som skulle börja. Hur börjar man? Om man har åkt dit på att man har 25 000 i utgifter, hur tar man sig ner till 12 500?

Jimmy Andersson: Ja, jag kom ju inte in det hållet. Jag kom ju in genom att jag tvingades att inte ha några utgifter.

Jan: Precis, så tips: missköt dig på jobbet så att du blir arbetslös, gå ur a-kassan.

Jimmy Andersson: Ja, precis, gå ur a-kassan först. Det kanske är det snabbaste sättet att komma dit, men det är ju inte det bästa. Så mitt tips skulle vara att bara börja bokföra alla utgifter. Det finns olika appar för det, men jag är lite old school, jag använder bara ett Excel-ark. Så jag skriver upp varje månad, alla utgifter. Och sen när man har gjort det i en månad, då kan man kolla: jaha, här verkar det ju vara ganska mycket som jag betalar. Kan jag minska det?

Att titta på utgifter ur ett energiperspektiv

Jan: Gör du kopplingar? För det där har vi gjort också, ja. Vi har varenda utgift sedan 2006 nedskriven i en app, som jag hoppas kunna släppa i sommar. Men det som vi gör när vi tittar på den, vi tittar mycket ur ett energiperspektiv. När vi tittar på utgifterna, så är jag så här: okej, gav den utgiften mig energi? Eller blev jag glad av den? Eller var det en sån här, ja, men du vet, lunch ute. Inte för att jag uppskattar lunch ute, utan för att jag vaknade sent och hann inte ta med mig matlåda. Och sen var jag sen när jag skulle hämta, och så blev det en korv på Pressbyrån. Och det är så här, den vill jag bara stryka, för den ger ingenting. Har du något sådant perspektiv, eller tittar du bara på beloppen?

Jimmy Andersson: Jo, jag har definitivt ett sådant perspektiv. Och när jag tycker saker är värt det, då kan jag lägga pengar på det.

Jan: Vad skulle det kunna vara?

Caroline: Ja, jag blir också jättenyfiken.

Jimmy Andersson: Ja, främst är det ju tid. Det är ju hela poängen bakom det här, att jag vill ha ledigt. Och jag började det här året med att vara tjänstledig i två månader. Och kostnaden för det var ju två månadslöner, plus avkastningen de pengarna hade gett. Så det var ganska dyrt. Men det var det värt. Jag fick vara ledig, jag hälsade på släkten. Jag brukar göra det vid jul och nyår, men nu kunde jag stanna nästan en månad. Och sen skrev jag jättemycket. Så det var definitivt värt det.

Tiden kommer aldrig tillbaka

Jan: Och det där tycker jag är så himla klokt, för ibland träffar jag människor som är så här: nej, men vi sparar 10 000 i månaden, men vi hinner liksom inte hämta barnen, de är på dagis från sju till sju. Och då är jag så här: men vet du vad? Spara typ 5 000 mindre i månaden och var ledig en dag i veckan. Tiden kommer ju aldrig tillbaka. Och det tycker jag är så himla coolt, för du gör det där som många bara tänker. Jag tycker det är jättehäftigt.

Spara 5 000 mindre i månaden och var ledig en dag i veckan. Tiden kommer aldrig tillbaka.

Caroline: Men finns det något du unnar dig, som du tänker, det här är alltid värt mina pengar?

Jimmy Andersson: Ja, nu spelas det här in i slutet av maj, så nästa vecka är det Sweden Rock och jag ska dit. Jag brukar åka på festival, så det är något jag unnar mig. Och i år så blir det extra dyrt, för jag jobbar skift just nu. Så nästa vecka skulle jag ha jobbat egentligen. När jag bokade festivalen, då var jag arbetslös. Och då tänkte jag att det är röd dag på torsdag, så har jag jobb så är det bara fredagen som går bort.

Jan: Och nu blir det en hel vecka. Och sen är det dessutom att Jimmy, jag vet inte om du vet det, han jobbar ju dubbelveckor. Så han jobbar 80 timmar den veckan du jobbar. Så det blir ju dubbelt så dyrt.

Jimmy Andersson: Ja, och speciellt då att lördagen och söndagen går bort, där det är jättemycket OB. Så det som skulle blivit min billigaste festival blir min dyraste festival, men... jag åker ändå.

Medveten konsumtion, aktivt välja vad pengarna går till

Jan: Ja, men vad roligt. Detta var ju oväntat. För jag trodde så här, du vet, du sparade, men då är det ändå så här, det som är värt det, ja, men det får kosta pengar. Och jag tror, jag vet inte om du skrev det i någon kommentar eller någon bisats, att, så här, Jan, handlar det egentligen inte bara om att ha en medveten konsumtion? Känner du igen det? Att aktivt välja vad det är man vill lägga pengar på.

Jimmy Andersson: Ja, jag kan ha skrivit det. Det kan ha varit någon annan också. Men ja, det handlar det om. Många lägger ju pengar på onödiga saker, som jag tycker är onödiga då.

Jan: Ja, och förmodligen, om vi tar det här energiperspektivet, att det ger dem ingen energi. För så är det ju för oss. Vi har vissa utgifter, som att det där ger oss ingen energi överhuvudtaget, utan vi måste bara ha den. Och kan man inte bara då få välja aktivt? På huset, vi hade ju kunnat bo kvar i hyresrätt, men nu har vi valt ett stort hus. Det kostar massor pengar, men i den fasen vi är i livet, så är det ju det vi vill ha.

Något sant som nästan ingen håller med om

Jan: Vi brukar ha några frågor som vi ställer till alla gästerna. Är det någonting som är sant för dig, som nästan ingen annan håller med dig om?

Jimmy Andersson: Oj. Den var lite svår. Jag vet faktiskt inte.

Jan: Jag tänkte att det måste finnas massor med grejer.

Jimmy Andersson: Ja, visst.

Jan: Jag skulle ju säga så här, hela intervjun är egentligen en sån.

Jimmy Andersson: Jag kommer inte på något på rakt arm.

Jan: Men så här, hur tas det med när du är ute på bygge? Pratar du med dina kollegor om de här sakerna?

Jimmy Andersson: Ja, alltså inte, jag slänger mig inte ute liksom, by the way, och håller på med FIRE. Vet ni hur mycket jag har sparat denna månaden?

Jan: Nej, precis. Vi har samma lön, va? Alltså jag sparade x tusen förra året. Hur mycket har du sparat?

Jimmy Andersson: Nej, så brukar jag inte säga. Men om jag känner av att det är några som håller på med samma. Jag har vissa som håller på med uthyrning, till exempel. Det är inte alltför ovanligt. Och vissa som också jobbar mot att sluta jobba tidigare. De kanske siktar mer på 50–55 då.

Jan: Vad siktar du på?

Jimmy Andersson: 40 siktade jag på förut, men nu kanske det blir tidigare. Så jag vet inte, 37, 38.

Jan: Och får jag fråga, hur gammal är du?

Jimmy Andersson: Jag är 35.

Jan: Oj.

Jimmy Andersson: Ja, det är några år kvar bara.

Jan: Ja, det är två, tre år.

Tio år från idé till frihet, det ger hopp

Jimmy Andersson: Och jag började med FIRE, kan man säga, när jag var 30. Fast jag kände inte till begreppet då. Men det var då jag började spara mycket.

Jan: Jag tror detta kan ge mycket hopp till människor. Du har ju inte hållit på i 15, 20 år, eller hade föräldrar som började med det här. Fan vad coolt att säga ändå, att på tio år gå från att den här idén föds, till att jag ska kunna skifta om mina inkomster, så att jag kan leva på avkastningen av mitt kapital, resten av livet.

Jimmy Andersson: Ja, många tror ju att man måste börja tidigt. Och det är ju sant att ju tidigare du börjar, desto bättre. Men det är ju aldrig för sent. Så att vara 30 och börja, det är gott om tid. 40, 50 finns också.

Jan: En vanlig invändning. Jag såg en intervju med en professor, som pratade om det här. En risk är att om man då checkar ut från arbetslivet, att man minskar värdet på sitt humankapital. Att man minskar sin arbetslivserfarenhet, eller att man kommer ha svårt att komma in på arbetsmarknaden sen igen. Vad tänker du om det? Eller du ser inte det som något problem?

Jimmy Andersson: Nej, alltså, det är ju en risk värd att ta, tycker jag. Men ja, speciellt om man har något annat man vill göra. Som du har, att skriva.

Den konstiga invändningen om humankapital

Jan: Alltså, jag tycker egentligen inte det var... för mig var det också så här lite konstig invändning. För jag tänker så här, om någon hade kommit till mig och sagt: du, vet du vad, jag fattade ett beslut när jag var 30, och sen genomförde jag det projektet tills jag var 40, och sen var jag ledig i tio år, för det kunde jag tack vare de besluten jag hade gjort, och nu har jag tänkt jobba ett tag till. Det är inte som att jag hade sagt så här: nej, du har missat tio års arbetslivserfarenhet. Jag hade tvärtom sagt att jag anställer dig på dagen.

Jimmy Andersson: Ja, men alla tänker inte som du, Jan. Alltså, så är det inte.

Jan: Nej, för jag tänker att det är en viss målmedvetenhet. Men har du aldrig tänkt så här: vad fan håller jag på med?

Jimmy Andersson: Nej, egentligen inte. Ibland ifrågasätter jag väl vad jag gör, men det har jag alltid gjort, oavsett vad jag gör. Jag kommer alltid fram till att det jag gör, det är rätt för mig.

Jan: Jag tycker det är jättecoolt. Men skulle du säga att det är ett framträdande drag hos dig? Att du ifrågasätter vad du pysslar med hela tiden?

Jimmy Andersson: Ja.

Jan: Så att du har chansen att reflektera över vad du vill?

Jimmy Andersson: Ja. Ja, jag har alltid varit ifrågasättande. Och ju mer desto bättre.

Jan: Jag bara tänker så här: fan vad skönt om man är lite clueless och inte ifrågasätter sig själv. Men vi går ju mycket på autopilot.

Jimmy Andersson: Ja. Absolut. Ja, men det gör jag också. Så det är inte lätt. Och där hjälper ju de här forumen.

Hur det började, bolån, inneboende och amortering

Jimmy Andersson: För jag började ju med det här helt själv. Och min tanke från början var ju att lån fortfarande var dåligt. Men jag tänkte, jag ska skaffa ett boende och ha inneboende. För jag har bott i kollektiv innan, när jag pluggade. Och jag har pluggat på folkhögskola och bott ihop med andra där. Så jag vet att det funkar. Så då tänkte jag, ja, jag tar ett bolån. Det är ju ändå inte så dyrt. Men sen ska jag betala av det så fort som möjligt. Jag hade ju plan på att jag skulle amortera 20 000 i månaden. Och som tur var så gjorde jag aldrig det. Men jag amorterade ett tag 12 000 i månaden. Nu har jag minskat det till 6 000. Så det är ju bra, nu investerar jag pengarna istället. Så det är ju mycket smartare.

Jan: Är det någon bok, vilken är din favoritbok som du skulle tipsa om? Och då kan vi ta både något ekonomirelaterat och något helt icke-ekonomi.

Jimmy Andersson: Ja, jag har inte läst så mycket ekonomiböcker. Jag har läst Marcus Hernhag förra året. Det är väl inga favoritböcker, han skriver om aktier. Det är inte så roligt.

Jan: Vad skönt att du säger så.

Jimmy Andersson: Jag gillade hans böcker, för jag lärde mig lite grann. Men jag är inte speciellt intresserad av aktier.

Jan: Ja, då delar vi det intresset. Att vi inte är så intresserade av själva aktierna. Men annan bok då?

Jimmy Andersson: Ja, jag gillar ju George Martins böcker. Som har skrivit A Song of Ice and Fire.

Jan: Game of Thrones, för de som inte är insatta.

Singel, FIRE och frågan om en partner

Jan: Men du är singel alltså?

Jimmy Andersson: Ja.

Jan: Den uppfattningen fick jag i och med att du är med i den här Facebook-gruppen.

Jimmy Andersson: Man kunde nog vara ihop med någon också. Du kan vara med ändå.

Jan: Men om du skulle träffa någon person som du gillar, som inte delar din FIRE-uppfattning, hur skulle du ta det då?

Jimmy Andersson: Ja, jag får... du får väl ta det då, om det händer. Men...

Jan: Du kanske inte bekymrar dig så mycket om det. Men är det ett krav att din partner behöver dela den här filosofin?

Jimmy Andersson: Nej, det är det inte. Men alla relationer handlar väl om att kompromissa. Men om jag träffar någon som säger, om vi ska vara tillsammans så måste du slänga ut dina inneboende så vi kan bo ihop. Då... ja.

Jan: Hade det varit en dealbreaker?

Jimmy Andersson: Då flyttar vi hem till dig, så behåller vi inneboende hos mig.

Jan: Ja, det känns ju som en bra kompromiss i sådana fall.

Mr Money Mustache och konsten att slå sig själv i ansiktet

Jan: Har du något sådant här citat eller ordspråk, eller något sådant där som du brukar komma tillbaka till?

Jimmy Andersson: Nej, inte direkt citat. Jag tänker ibland på Mr Money Mustache. Jag tycker han är väldigt bra på att uttrycka sig. Jag tycker han skriver väldigt roligt. Han skrev någon gång om man ska köpa en ny bil. Han sa, det ska man absolut inte göra. Om du har en miljon dollar, då kanske du kan köpa en ny bil. Men även då så ska du inse att det är ett dumt beslut. Du ska slå dig själv i ansiktet. Han uttryckte det bättre, men han skriver ofta så här: punch yourself in the face.

Jan: Ja. Jag gillar också, jag har läst en hel del av hans artiklar. För han pratar ju också mycket om indexfonder och sparande.

Jimmy Andersson: Ja.

Jan: Men är det någon speciell artikel eller något som du gillar? Som du tänker så här, men detta är bra artiklar, börja med hos honom.

Jimmy Andersson: Ja, den jag länkade i mitt blogginlägg tycker jag är väldigt bra. Den är från 2012 eller någonting sånt.

Jan: Jag läste också det inlägget från Mr Money Mustache. Vi kan länka till det igen. Vad handlade det om?

Produktiviteten har ökat, men vi jobbar lika länge

Jimmy Andersson: Det är ju liksom vad FIRE är, och hur man... Det handlar mycket om hur produktiviteten har ökat jättemycket. Det var någon undersökning de gjorde på något universitet. Jag kommer inte ihåg vilket. De kollade på hur mycket produktiviteten hade ökat sedan 1950. Och jag tror det var att en arbetare... jag tror det var elva timmar.

Jan: Ja, elva timmar tar det idag.

Jimmy Andersson: Fast 2011 då. För att producera lika mycket som det tog 40 timmar 1911. Ändå har vi samma levnadsstandard i princip. Och vi jobbar lika länge. Det är fortfarande åtta timmar om dagen tills vi är 65 som gäller.

Jan: Hålla ekonomin levande.

Jimmy Andersson: Ja, men vi bygger ju mycket på konsumtion idag.

Jan: Det gör vi absolut.

Jimmy Andersson: Och än värre, kasinospel.

Jan: Jag vet att du inte heller har en TV. Men det var ju till och med så att den skulle regleras, om den inte regleras, reklam för kasino.

Jimmy Andersson: Ja, det är ju skönt. Så det är ju väldigt mycket.

En livsvisdom: det är tiden som är viktig

Jan: Men om du ska säga till din bästa vän eller till barn, man ska ge bort någon livsvisdom eller så här. Vad skulle du ge bort då?

Jimmy Andersson: Oj, det är svårt. Det krävs ju mer än bara ett citat eller en artikel för att förstå mindsetet bakom FIRE. Men ja.

Jan: Men det behöver inte vara FIRE bara.

Jimmy Andersson: Det behöver inte vara FIRE.

Jan: Det kan vara vilken visdom som helst som du känner så. Det här är super.

Jimmy Andersson: Ja, det är kanske det. Just om tid. Pengar finns ju i världen nästan obegränsat. Men tid, vi har bara 24 timmar vardera om dagen. I 80, 90 eller 100 år, om vi har tur. Så att det är tiden som verkligen är viktig. Så att slösa bort den, om man inte gillar sitt jobb, känns ju ganska dumt. Gillar man sitt jobb är det en annan sak. Men även om man gör det, så kanske man inte gillar sitt jobb om 30 år eller 20 år.

Pengar finns i världen nästan obegränsat. Men tid har vi bara 24 timmar var om dagen. Det är tiden som verkligen är viktig.

Att jobba för att slippa känna efter

Jan: Nej. Jag skulle till och med säga så här. Jag kan säga att jag älskar mitt jobb och allt det jag gör. Men jag har ju också haft, mer en omedveten drivkraft. Jag jobbar för att jag inte behöver känna efter. Alltså att förstå att man jobbar egentligen omedvetet och av fel anledning. Och då tror jag att det som du säger är så himla viktigt. Just det här med att välja själv. Alltså, har jag valt detta, eller har jag detta jobbet för att mina föräldrar tyckte att jag skulle bli läkare? Eller har jag detta för att jag försöker...

Caroline: Ja, eller för att sysselsätta mig så att jag slipper tänka.

Jan: För det är precis, det kräver en högre medvetandegrad kring vad man vill i livet. Eller vad man vill känna och tänka. Om man nu ska dra ner på det som får en att sluta tänka och känna.

Caroline: Ja.

Jan: För det upplever jag är så himla fint med dig. Att du har ju verkligen tänkt igenom de här. Det är inte snåla för snålandets skull. Utan det handlar om att jag har en plan, jag har mina tankar. Jag tror att det handlar om, som du var inne på, valfrihet. Eller frihet i livet. Och att få brinna för att jag vill vara i min värld och skriva de här böckerna.

Att veta vad man verkligen vill

Caroline: Jag tror det här är en väldigt viktig poäng faktiskt. För de flesta kanske känner så här, sluta jobba, vad skulle jag då göra? Alltså att man måste komma i kontakt med sig själv. För att ens vilja lägga det lite på hyllan, och börja spara för att kunna vara ledig senare och göra annat som man vill. Men om man inte vet vad man vill.

Jan: Och jag tror att det handlar om att vara autentisk. Att vara äkta mot sig själv. Jag tror egentligen, förlåt, nu blir det monolog här, men jag tänker att det är ju svaret på varför jag ska göra det. Varför ska jag avvara någonting idag? För någon som har 25 000 i utgifter, varför ska jag gå ner till 15 000? Jo, för att då kan jag göra någonting i framtiden som jag inte kan göra nu.

Caroline: Ja, det handlar inte bara om att man är superstressad på sitt jobb. Man kanske inte gillar det ens. Ett högre syfte eller ett annat syfte.

Jimmy Andersson: Ja, även det här med, som du sa, att folk frågar sig vad de skulle göra om de inte hade ett jobb att gå till. Och jag känner ju jättemånga sådana. Men alla av dem ser ju ändå fram emot helgen, så de kanske skulle vilja jobba lite mindre. Det tror jag de flesta vill.

Bara tio procent är engagerade på jobbet

Jan: Jag såg någon siffra, en god vän till oss, Niklas Delmar. Han sa, i en undersökning, att 60 procent av alla som är på ett jobb trivs inte på det jobbet, utan hade bytt om de fick möjlighet. Det är typ bara 10 procent som är engagerade. Och då tror jag att eftersom jobbet ändå är så stor del av vårt liv, så tror jag att det är så viktigt att man gör något åt det. Men det kan man göra något parallellt med, det här med FIRE.

Jan: Och sen tror jag att det som du säger, jag vill inte ha kravet på mig att jag behöver tjäna mina pengar på mitt skrivande, utan låt mig få dela upp att detta är det jag brinner för, och så tjänar jag mina pengar på någon annan. Och det tycker jag är så himla klokt. För vi har så mycket lärt oss att det jag gör måste vara det jag tjänar pengar på. Men du har ju bara så här, nej, jag delar upp dem och lägger dem i två olika högar. Och det är ju jävligt coolt.

Jimmy Andersson: Ja, jag hoppas ju att jag kan tjäna pengar på mitt skrivande, men med FIRE så behöver jag inte det.

Caroline: Nej, och det kanske är sunt när det gäller en kreativ grej. Du ska ju inte känna att du måste vara kreativ. Måste du liksom få ihop den här boken? Det kanske inte är det bästa för kreativiteten.

Jimmy Andersson: Inte alltid. Ibland kan det vara det. Det är rätt bra att ha lite press på sig ibland.

Tack för det här, på återseende om tre år

Jan: Men jag tänker så här, nu har vi pratat i mer än en timme. Sjukt vad tiden går fort. Jag tycker det är helt fantastiskt, Jimmy. Tack för att du ville ta dig hit från Stockholm för att vara med i podden. Tack för att du lyssnar, och jag hoppas att detta verkligen är inspirerande. Jag tänker svara på lite kommentarer, om det kommer.

Jimmy Andersson: Absolut, jag finns ju på YouTube, så jag kommer nog svara på alla kommentarer.

Jan: Ja, och jag hoppas att vi i framtiden kan få vara här om tre år, eller kanske till och med innan, och höra så här: hur har det gått? Har du sagt upp dig nu och är författare på heltid?

Jimmy Andersson: Ja, jag kommer gärna tillbaka, och det är kul.

Jan: Tack så hemskt mycket.

Jimmy Andersson: Tack själva.