Ekonomiskt frihet innan 40 års ålder

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. En efterlängtad återkomst
2. Tillbaka till början
3. Drivkraften bakom FIRE
4. Beslutet att sluta jobba
5. Kollegornas reaktioner
6. Att leva som arbetslös fast med lön
7. FIRE-rörelsens olika smaker
8. Typexemplet på lean FIRE
9. Hur lever man på 160 000 kr om året?
10. Snål eller bara annorlunda prioritering?
11. Det bästa året i mitt liv
12. Går FIRE ihop med barn och relationer?
13. Roligt att hitta det billiga
14. Kostar billig mat tid i stället?
15. En relation på liknande resa
16. Tips kring maten
17. Boendet som inkomst, inte bara utgift
18. De stora utgiftsposterna
19. Uttagsstrategi och investeringar
20. Vardagen väger tyngre än börsen
21. FIRE som en kvot
22. Att stå lite utanför samhället
23. Rädslan för att stänga dörrar
24. Vad är viktigt i livet
25. Ett mer socialt liv
26. Övergången utan depression
27. Prova att leva utan att jobba
28. Att bli sedd och uppskattad
29. Relationer framför ackumulation
30. Negativa överraskningar och egen disciplin
31. Att veta vad man vill
32. Hade det gått snabbare?
33. Telefonen som nödvändigt ont
34. Att titta inåt
35. Att inte kompromissa med sina värderingar
36. Ränta, inflation och bundet lån
37. Skuldfri inför FIRE?
38. Osäkerhetshorisonten
39. Hur långt fram ska man planera?
40. Något vi borde ha frågat?
41. Boktipset: Bullshit Jobs
42. Fler boktips och avrundning
43. Varför Det grå guldet?

En efterlängtad återkomst

Jan: Det jag tycker är kul, Jimmy, är att du är en fantastisk representant för det här med lean FIRE, hur man blir ekonomiskt fri med låga utgifter. Varmt välkommen till RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här podden heter Caroline och Jan Bolmeson.

Jan: Idag har vi med oss en gäst, en gammal gäst, det är Jimmy. Välkommen! Du var ju med redan för tre och ett halvt år sedan i avsnitt 104, som började med att du skrev en replik till oss när vi hade gjort, i dina ögon, ett lite missvisande avsnitt om FIRE. Du skrev till oss under användarnamnet Astilja, och sedan dess har du en Facebooksida, Det grå guldet, där du bloggar om din resa med FIRE.

Jan: Men jag tänker så här, för tre och ett halvt år sedan är det svårt att säga till någon som har lyssnat, bara: ja, men kommer du ihåg det avsnittet? Så jag tänker att vi får börja lite bakåt. Det ska faktiskt också sägas att det var AIM Higher i forumet som var nyfiken: ja, men hur har det gått för Jimmy sedan dess? Så du har varit en efterlängtad gäst. Välkommen tillbaka.

Jimmy: Tack så mycket.

Tillbaka till början

Caroline: Men jag tänker så här, kan vi inte börja lite där vi slutade sist? När vi träffades för tre och ett halvt år sedan sa du så här: nej, men jag har mål om att om ett och ett halvt, två år gå till FIRE, Financial Independence Retire Early, att kunna minska eller sluta jobba och ägna dig åt skrivande. Och så sa du att början på din resa, om jag inte minns helt fel, var att du hade varit arbetslös och sedan fick jobb, och då bestämde du dig: nej, det här ska jag aldrig vara med om igen. Var det inte något åt det hållet?

Jimmy: Jo, det är en ganska bra sammanfattning.

Caroline: Om du skulle utveckla det lite mer, hur var resan? Du har också pluggat, du gick författarlinje här i Skåne, i Skurup.

Jimmy: Ja, skrivarlinje.

Caroline: Kan du inte berätta för dem som inte känner till den här resan, så kan vi sedan prata om FIRE?

Jimmy: Jo, det kan jag väl göra. Jag gick den här skrivarlinjen 2007, 2008, första året, och andra året till 2009. Sedan var det lite dåligt ekonomiskt efter det. Min originalplan var att jag skulle börja jobba därefter, men i stället för att göra det, eftersom det var dåligt på arbetsmarknaden, pluggade jag två år till. Först läste jag faktiskt teologi i Lund och sedan historia i Malmö.

Jan: Det kan jag faktiskt avslöja, ett hemligt faktum som ingen nog vet. Caroline har också läst teologi i Lund.

Caroline: Ja, det har jag gjort. Det är ett kul ämne, eller hur, Jimmy?

Jimmy: Ja, det var jättekul.

Drivkraften bakom FIRE

Caroline: Och sedan gjorde du ett hopp. När vi träffades var det väl 2018, 2019?

Jimmy: 2019 var det.

Caroline: Kan du inte berätta om den här upplevelsen av att vara arbetslös och hur livet var? Jag blir så nyfiken, vad är det som gör att folk bestämmer sig för att göra den här resan? Vad var drivkraften för dig?

Jimmy: Ja, det var min situation när jag var arbetslös. Eftersom jag hade pluggat innan fick jag ju jobb sommaren 2011. Det varade i fyra månader, sedan blev jag arbetslös. Då fick jag a-kassa, och den baseras på de senaste tolv månaderna. Jag hade jobbat fyra månader, och de åtta andra var registrerade som ingen inkomst, för CSN räknas ju inte. Så de slog ut de här fyra månaderna, snittet på det.

Caroline: På tolv?

Jimmy: Ja.

Caroline: Ja, det blev kanske inte mycket då.

Jimmy: Nej, det blev inte mycket. Det blev den minsta ersättningen, som jag inte kommer ihåg exakt vad den är, men jag fick ut strax under min hyra vid den tiden, som var 4 500 kr i månaden.

Caroline: Men hur gick de här funderingarna med FIRE? Det är ju där jag tror att du blev lite nyfiken.

Jimmy: Ja, de tankarna kom efter ett tag. När jag hade sparat ihop ganska mycket pengar och jobbat ihop så att jag skulle få full a-kassa ifall jag blev arbetslös, då insåg jag att jag skulle kunna göra något annat än att bara lägga pengarna på hög. För det hade jag gjort. Nästan 20 000 kr i månaden hade jag bara satt in på sparkontot på banken.

Jan: Det är en rätt hög sparkvot.

Jimmy: Ja, precis.

Caroline: Men var det så att du fick höra talas om något som heter FIRE, Financial Independence Retire Early, eller började du tänka i de banorna själv?

Jimmy: Jag började tänka själv, så jag kände inte till begreppet då. Men jag hade ju bott i kollektiv, dels när jag pluggade i Skurup och även när jag bodde i Malmö de första åren. Så jag visste att jag kunde bo ihop med andra och att det var billigt. När jag flyttade till Stockholm bodde jag ett tag hos en man som hyrde ut rum till flera andra. Då tänkte jag att jag kan göra samma sak. Om jag sparar ihop och köper en lägenhet kan jag ha ett eget kollektiv där.

Caroline: Bra tänkt.

Beslutet att sluta jobba

Caroline: När hoppade du av ekorrhjulet då? Var det 2021?

Jimmy: Ja, det var det. Nästan exakt två år efter vårt avsnitt.

Jan: För då hade du två år kvar. Jag tror vi satte titeln "från arbetslös till FIRE", och sedan tror jag att du skrev att du hade två år kvar.

Jimmy: Ja, det är en ganska lång titel på det där avsnittet. Jag tittade på det ganska nyligen. Jag lyssnade på det, och det var inspelat i maj 2019. I juli 2021 slutade jag jobba.

Caroline: Berätta, hur kändes det och vad sa andra? Det är ju ett beslut som inte så många andra tar förrän de är 65-ish.

Jimmy: Nej, ungefär. Alltså, det kändes ju helt fantastiskt att sluta jobba. Jag hade planerat, det datumet bestämde jag typ ett och ett halvt år innan. Nionde juli, det är sista fredagen innan semestern det året.

Caroline: Och då tänkte du som den där reklamen på TV, där man går in till chefen och så säger chefen: du har hela helgen.

Jan: Det är en väldigt gammal reklam.

Caroline: Det var någon som hade vunnit på lotto, var det inte det?

Jan: Jo, det är någon som har vunnit, och så säger chefen: du ska jobba, och bara: nej, jag vill inte.

Caroline: Berätta mer om det då.

Jimmy: Jo, de där fantasierna hade jag ju såklart. Jag hade målat upp att jag skulle gå in till chefen och säga: ja, men jag säger upp mig. Men det blev inte så.

Caroline: Som det sällan blir.

Jimmy: När jag sa till chefen var det inte på något kontor, utan han kom ut på vår arbetsplats. Då sa jag att jag skulle vilja säga upp mig till semestern, och han sa: ja, jag har hört rykten om det. Jag hade ju berättat för mina jobbarkompisar, och någon av dem hade tagit det vidare. Så han visste det.

Kollegornas reaktioner

Caroline: Det här blir också så fascinerande. Om du har planerat det här i ett och ett halvt år och pratat med dina jobbarkompisar som också är där på bygget, vad var deras tankar och reaktioner? Tog de det på allvar, eller var de mest nyfikna?

Jimmy: Det var nog lite både och, skulle jag tro.

Caroline: För det måste vara sjukt provocerande. Förlåt, hur gammal är du?

Jimmy: 38 är jag nu.

Caroline: Ja, 38. Det finns ju folk som fortfarande är 38 eller äldre som fortsätter jobba.

Jimmy: Ja, de är ganska många.

Caroline: Men exakt. Hur var deras reaktioner, vad tänkte de?

Jimmy: Det var nog ganska blandat, för jag tror att vissa inte riktigt trodde på det i början, även om de inte sa det. Men han jag jobbade närmast med, han visste det sedan innan. Vi hade jobbat ihop på ett annat företag innan, faktiskt. Så han tog det på allvar.

Caroline: Ja, men coolt. Men får jag bara fråga nu? Du var först arbetslös, du pluggade och var arbetslös, och sedan fick du jobb. Då bestämde du dig: jag vill inte jobba mer. Vad var det under den här perioden, kanske när du pluggade eller var arbetslös, som gjorde att du, när du väl fick jobb, för man brukar ju bli överlycklig och tänka att nu är jag äntligen inne i samma veva som alla andra. Det normala är att man ökar sina utgifter.

Jan: Att man har råd med saker igen och äntligen kan unna sig saker.

Caroline: Men då tänkte du: jag lever fortfarande som arbetslös, men jag tjänar som en betongarbetare. Vad var det? Det är något jag inte riktigt fattar, men det är väldigt fascinerande.

Att leva som arbetslös fast med lön

Jimmy: Jag ökade ju mina utgifter lite grann, men det var mest livsstilsutgifter. Nu körde jag bil varje dag, det gjorde jag inte när jag var arbetslös. Och det går åt lite mer mat för att man gör av med mer energi när man jobbar. Plus att man har mindre tid att planera maten. Så lite dyrare blev det, men i början var det bara den här rädslan att snart bli arbetslös igen. Mitt mål hela livet egentligen har varit att vara författare och skriva, och att ha tiden till det. Så jag har alltid tänkt att jag kommer att sluta jobba någon gång.

Caroline: Ja, för att kunna ägna dig åt skrivandet?

Jimmy: Ja. När jag var 20 tänkte jag väl att jag skulle skriva på min fritid, och sedan, när jag slår igenom som författare och har råd genom mitt skrivande, då slutar jag jobba. Men nu har jag gjort tvärtom. Det har fördelen att jag kan fortsätta skriva även om det inte säljer bra.

Caroline: Ja, precis. Man skriver för sin egen skull och är fri från resultatet.

Jimmy: Ja.

FIRE-rörelsens olika smaker

Jan: Men jag tänker här, man brukar ju prata om att det finns olika typer av FIRE. Det finns lean FIRE, där man lever på väldigt låga utgifter. Sedan finns det fat FIRE, där man har normala eller ganska höga utgifter. Och sedan finns det barista FIRE, där man jobbar lite och kompletterar sina inkomster. Det är framför allt populärt i USA för att man ska kunna ha sin health insurance. Sedan såg jag någon artikel om California FIRE, men jag har glömt vad det var, och så försökte jag googla.

Caroline: Men är inte det de där surfar-säsongerna? Man jobbar lite och kan vara ledig när man vill surfa.

Jan: Ja, jag vet inte, men jag googlade California FIRE och fick helt andra resultat. Det var bara massa skogsbränder.

Caroline: Ja, det är klart.

Jan: Så det vet jag inte. Det kanske är samma som Flamingo FIRE.

Caroline: Ja, det kanske var så. Vad var Flamingo?

Jan: Jag kommer inte ihåg heller. Jag har läst om den någon gång. Det kanske vi får ta i pausen och återkomma om Flamingo FIRE.

Jan: Men har du läst den här boken, som man säger är grunden till hela FIRE-rörelsen?

Jimmy: Ja, Your Money or Your Life. Jag har lyssnat på den som ljudbok.

Jan: Vad var din stora behållning från den?

Jimmy: Det är svårt att säga något specifikt, för det är så många som har utgått från den när de har skrivit om FIRE. Om man läser den nu och är insatt i FIRE är det väl inte så mycket nytt, tror jag.

Typexemplet på lean FIRE

Jan: När jag tänker på dig tänker jag att du är typexemplet, så här farligt säger jag kanske, på lean FIRE. Skulle du hålla med om det?

Jimmy: Ja, det kan man väl säga. Jag jobbade hela tiden mot lean FIRE, fast det har visat sig att jag är lite mer barista FIRE.

Jan: Okej.

Jimmy: Man måste ju justera utefter sina preferenser som dyker upp.

Jan: Ja, och vad man tycker. Jag läste på, du har ju som sagt en Facebook-sida som heter Det grå guldet, och där skriver du från tid till annan: ja, så här var utgifterna, nu gjorde vi det här. Ibland är det lite blandat med dina reflektioner. Då såg jag också att 2018 hade du typ utgifter för 12 500 kr per månad och inkomst på drygt 40 000 kr, och sedan 2020 var det 150 000 kr, på helåret 2021 140 000 kr. Och sedan tyckte du att 2022 hade det gått lite bananas, då hade det gått till 160 000 kr.

Jimmy: Ja.

Jan: Vad kunde detta bero på? Men låt oss bryta ner det, 106, det blir väl ändå typ 12, 13, 15 000 kr i månaden i utgifter. När jag kollade var det så att du i dag har en bostadsrätt, och jag tyckte att jag såg i din sammanställning att avgiften till bostadsrättsföreningen, räntan och maten var dina tre största utgiftsposter.

Jimmy: Ja.

Jan: Då tänker jag ändå, 160 000 kr på ett år, alltså fan, det är bra jobbat. Då är man ändå om sig och kring sig, noga med vilka utgifter man har.

Hur lever man på 160 000 kr om året?

Caroline: Jag sa det i bilen till Jimmy, vår bil kostar ju 120 000 kr om året i utgift. Kan du inte resonera kring hur ditt liv ser ut? Sitter du varje vecka och klipper kuponger? Berätta hur du är om dig och kring dig.

Jan: Ja, hur lever man på 160 000 kr om året?

Jimmy: Ja, för det första ska jag väl säga att jag inte har räknat in amorteringen i den här utgiften. Det är ju ingen utgift, så den ska inte med.

Jan: Vissa skulle väl säga att den är en utgift. Det påverkar likviditet.

Jimmy: Det kan jag sträcka mig till, men det är inte en utgift.

Jan: Vad bra, då är vi på samma sida där.

Jimmy: Men ja, det är de stora utgifterna som du nämnde.

Jan: Och vad har du som bostadsrätt?

Jimmy: Det är ett radhus, på 78 kvadrat.

Jan: Okej, och där hyr du ut till en, två, tre?

Jimmy: Tre personer. Och jag bor där också, så vi är fyra stycken och en katt som delar på det.

Jan: Okej, och då har man varsitt rum och gemensamt kök?

Jimmy: Ja.

Jan: Okej, bra. Och det har du som inkomst. Nu har du ju ingen lön, så då blir det inkomsten. Täcker det alla utgifterna?

Jimmy: Nej, det gör det inte, men det täcker det mesta. Det är min grund.

Caroline: Får man fråga, du behöver inte säga någon specifik siffra om du inte vill, men vad kan man få i Stockholm för att hyra ut ett rum?

Jimmy: Ja, man kan få rätt mycket faktiskt. Mina hyror ligger på mellan tre och fyra.

Jan: Och då blir det en sådan här privatuthyrning som är skattemässigt förmånlig också?

Jimmy: Ja, det är det. Men många andra hyr ut för mycket mer.

Jan: Det beror väl också på läget, antar jag, eller närhet till universitet och sådana saker.

Jimmy: Ja, det spelar in. Men överallt, om du går ut på Blocket och kollar, finns det folk som hyr ut små rum för 5 000 kr.

Jan: Ja, jag såg någon som hyrde ut ett garage i Vällingby för typ 9 000 kr. Ett inrett garage.

Caroline: Men där ska ju vara en startup.

Jan: Ja, för det brukar ju ske i garage.

Jimmy: Okej, men det var inte uthyrt.

Jan: Där kom ingen startup med rummet i garaget.

Snål eller bara annorlunda prioritering?

Jan: Och sedan, på utgift, hur resonerar du kring utgifter? Jag vet till exempel att när du var hos oss sist tror jag inte ens att du hade en smartphone.

Jimmy: Nej, det hade jag inte.

Jan: Nej, så hur...

Jimmy: Det har jag nu.

Jan: Det har du nu. Välkommen!

Jimmy: Den är billigare än den telefon jag hade innan.

Jan: Men hur är det, är du så här att du verkligen är snål? Får man fråga så här rakt ut? Jag vet att du hade det som en fråga på din Facebook, så jag känner ändå att jag får fråga.

Jimmy: Ja, det är många som har frågat, eller sagt att jag är det utan att fråga. Jag tycker inte det, utan att jag prioriterar annorlunda än vad de flesta andra gör.

Jan: Jag såg ju också att du hade skänkt pengar till välgörenhet. Och sedan, jag tror du skrev i ett av inläggen, att en av fördelarna med att vara FIRE är att man har mycket tid, så då kan man gå utbildningar. Då vet jag att du hade lagt pengar. Så det är inte så att du är supersnål, kategoriskt snål över allt, utan du väljer: det här ska jag inte lägga så mycket pengar på, men den här välgörenheten vill jag lägga 100 dollar på.

Jan: Men vad är det du lägger pengar på? Vad tycker du är viktigt? Så att man får en check.

Jimmy: Ja, om vi tar 2022, när jag hade lite drygt 160 000 kr i utgifter, så är de extra 20 000 kr jämfört med 2021 mest nöje och kurser. Så jag har unnat mig lite mer. 2022 har varit ett år där jag har utforskat lite mer.

Det bästa året i mitt liv

Caroline: Har det varit ett bra år för dig?

Jimmy: Ja, det har det.

Caroline: Det är så skönt att höra, för det är många som säger att 2022 var ett sådant dåligt år. Men det var ett bra år för dig.

Jimmy: Ja, för mig skulle jag nog säga att det är det bästa året i mitt liv än så länge.

Caroline: Ja, berätta. Säg något mer.

Jimmy: Jag började det här året som arbetsfri, och det är det första året i mitt liv där jag har varit arbetsfri. Så bara det är ett jättestort plus. Och sedan har jag testat många nya grejer. Under hela min FIRE-resa var jag också väldigt lycklig hela vägen, men då hade jag en plan: jag har det här målet, jag ska dit, och massa andra grejer fick vänta. Men nu har jag utforskat mer i livet och blivit mer spontan och testat nya grejer. En grej jag har testat är improvisationsteater. Det hade jag inte en tanke på att jag skulle hålla på med innan, men det var ju skitkul.

Caroline: Ja, kan tänka mig.

Jimmy: Så jag har gått en kurs både förra våren och i höstas.

Caroline: Men du säger att du är lyckligare än vad du någonsin har varit. Allting funkar i ditt liv?

Jimmy: Ja.

Caroline: Men vad är, förutom tiden, skillnaden?

Jimmy: Det är väl mycket mindset, att jag har tillåtit mig att göra mer grejer. Tiden är en förutsättning, och för mig har den underlättat väldigt mycket. Allt jag har gjort i år kan man ju göra även om man har ett jobb, om man orkar med det. Men för mig handlar det om att jag har öppnat upp för fler möjligheter i livet helt enkelt. Och jag är ju inte singel längre. Det är också en väldigt stor anledning till att 2022 var så bra.

Det handlar inte om flickvännen, det är bara en ursäkt.

Går FIRE ihop med barn och relationer?

Caroline: Precis, för det där var också roligt. Nu kommer fördomar. Jag brukar säga att fördomar är sådant som har hjälpt oss att överleva. Alla har fördomar. Det är alltid kul att utmana dem, och det är alltid kul att ha fördomar så länge man är villig att ändra på dem.

Jan: Men då tänker jag så här, när jag tittar på dina 160 000 kr, det är typ 13 000 kr i månaden. Då tänker jag: fan, jag betalar 2 000 spänn per termin för dotterns basketträning.

Caroline: Och 4 000 kr för simskola, 4 000 kr per termin för simskola för barnen.

Jan: Och då är min fördom att det är mycket lättare att ha ett sådant här liv när man inte har flickvän eller barn, för där kommer ett paket som är svårt att ta sig undan. Förstår du hur jag tänker? Vad är din reflektion? Nu kan du säga: Jan, titta, innan hade jag inte flickvän, och nu har jag flickvän och det är fortfarande så här. Det handlar inte om flickvännen, det är bara en ursäkt. Eller berätta, nu ska jag vara tyst.

Jimmy: Ja, jag har också funderat mycket på det där. Med barn är det ju oundvikligen så att det är dyrare att leva om man har barn.

Jan: Typ 7 500 kr i månaden.

Caroline: Var det någon som räknade fram det?

Jan: Jag ska vara tyst, jag ska vara tyst.

Jimmy: Ja, i snitt kanske, men det behöver ju inte kosta 7 500 kr extra.

Jan: Nej, såklart.

Jimmy: Jag funderade på detta och skrev ett inlägg om det på Det grå guldet. Där reflekterade jag över alla som är FIRE och skriver om det, Mr. Money Mustache och The Frugal Woods och ni. Nästan alla har ju faktiskt barn och är en familj, och ändå är de på väg till FIRE eller är FIRE. Så uppenbarligen går det. Och jag kom inte på en enda, förutom mig själv, som skrev om det och som var singel och inte hade barn.

Caroline: Spännande.

Jan: Men jag vet vad jag tror, att det handlar precis som du säger. Nu ska jag argumentera för dig. Vi har ju haft vår fyraåring som behöver jättemycket trygghet. Hon sover inne i vårt sovrum i en spjälsäng, och så var det: hon kan inte sova i sin spjälsäng, hon behöver en sådan här växa-säng. Då kollar vi: ja, men den kostar 2 000 spänn på Ikea. Och sedan var du: ja, men jag kollar på Facebook Marketplace. Och sedan hittade du en för 250 kr. Jag tänker att det är ganska stor skillnad, att köpa typ samma säng antingen för 2 000 spänn ny eller för 250 kr begagnad. Och jag lovar att den gamla kan vi säkert sälja för 250 kr.

Jimmy: Ja, visst.

Roligt att hitta det billiga

Caroline: Men jag kan säga så här, Jan, jag vet i och för sig inte vart du var på väg nu, men jag har pratat med en vän, Sandy, om det här med matkostnader. Vi har rätt stora matkostnader, vi lägger typ 10 000 kr i månaden på mat. Och så sa hon: jag brukar handla på Willys och köra sådana här portioner under 10-recept. Så testade jag det, och det var ju chockerande. Chockerande hur mycket billigare maten blev. Och det var också roligt, att hitta de här dealsen på julpotatis eller whatever. Jag tror jag har det hemifrån, att vi var lite så, att vi klippte kuponger och handlade på olika ställen där det var billigt. Så jag tycker det är kul. Jag vet inte hur det är med dig, Jimmy, om du också tycker det är lite roligt att hitta de här billiga grejerna. När jag hittade den här sängen var det ju kul.

Jimmy: Jag tycker också det. Det är jättekul när man hittar något som är billigt. De sängarna jag har i rummen som jag hyr ut, till exempel, är ju begagnade. Och med mat är det jättekul att leta upp extrapris. Det är ett år sedan nu sedan jag köpte dadlar för 6 kr kilot, och det ger mig fortfarande glädje. Dels för att några av dem fortfarande är kvar, men även för att det var så billigt. Och dadlar är ganska dyrt i vanliga fall.

Caroline: Ja, det är det.

Jimmy: Och de har ju gått ut sedan länge, men det är ju dadlar, de blir inte dåliga.

Kostar billig mat tid i stället?

Jan: Men om jag kommer med en fördom till då. Blir det inte så att mathandlingen, i stället för att ta en timme för att man åker till närmsta butik och handlar på sig det man behöver, plötsligt tar tre timmar för att man ska till tre olika butiker för att de grejerna finns där? Förstår du, att jag betalar för den billigare matkassen med tid. Förstår ni hur jag tänker? Jag vill gärna höra vad du säger.

Jimmy: Jag åker ju till Willys i stället för Ica, och sedan är det bara en lite längre väg, någon kilometer.

Jan: Hur resonerar du? Vad är tipsen?

Jimmy: Ja, det blir lite dyrare i tid om man ska planera så här. Jag kollar ibland vilken butik som har kampanj på det här, men jag tar ändå de butikerna som är nära mig. Jag bor nära en galleria, så det är lite lyxigt. Där har jag ett flertal butiker, och sedan bor jag ganska nära ett Willys också.

Caroline: Men jag vill minnas att sist du var med här var du vegetarian.

Jimmy: Vegan.

Caroline: Vegan, ja. Men är det också så att det blir billigare mat, eller blir det dyrare? Jag vet att när du var vegan blev det dyrare.

Jimmy: Ja, men jag körde sådan fat vegan.

Jan: Nej, men helt ärligt, man kan nog få det väldigt billigt.

Caroline: Ja, hur?

Jimmy: Det spelar väl egentligen ingen roll om du är vegan eller köttätare. Du kan ju äta dyrt eller billigt oavsett.

Caroline: Okej. Det var dagens kloka ord.

Jan: Säg något mer om det.

Jimmy: Bara för att man är köttätare behöver man ju inte äta oxfilé, och bara för att man är vegan behöver man inte äta...

Caroline: Jatansk svamp.

Jimmy: Ja, vad nu motsvarigheten till oxfilé är, jag vet inte. Men alla de här fejkprodukterna, till exempel, den veganska osten, den är ganska dyr.

Caroline: Och du är fortfarande vegan?

Jimmy: Ja, det är jag.

En relation på liknande resa

Caroline: Du sa ju också att det var rikedom i livet med flickvän. Där blir jag jättenyfiken, hur är hon på samma resa, eller hur har ni synkat det där? Jag tänker att det väl kanske inte är så sannolikt att man träffar någon som är exakt likadan som en själv. Hur har det gått?

Jimmy: Nej, hon är inte exakt likadan som mig, och hon är inte FIRE eller på väg mot FIRE. Men hon har ganska liknande tankar som jag om utgifter, så hon är väldigt sparsam och tänker på vad saker kostar. Hon är väldigt bra på kläder, till exempel, mycket bättre än mig. Jag handlar det mesta på second hand. Det jag har på mig nu är också second hand. Jag ser inte det i kameran, men jag har även byxor på mig, och de är också second hand. Men hon har mycket mer varierad garderob än mig, och hon tycker det är kul att handla kläder. Jag tycker att hon ser jättebra ut i alla de här kläderna, och nästan allt är handlat second hand.

Caroline: Men det vet du, för det gillar ju du också. Det är skönt att handla något av bra kvalitet för en spottstyver. Man blir glad sedan, jättemånga gånger när man har på sig plagget.

Jimmy: Jo, men det är som med dadlarna, man blir glad varenda gång.

Caroline: Det kostar inte 1 700 kr.

Jimmy: Det kostade 350 kr.

Caroline: Det var dyra dadlar ändå.

Jan: Ja, men jag tänker så här, högkvalitativa tröjor som jag tycker om.

Caroline: Ja, men bra.

Tips kring maten

Jan: Om du skulle ge dina tips kring mat? Vi börjar där, så avslutar vi matgrejen och går vidare.

Jimmy: Ja, man får ju göra någon avvägning. Nu har jag mer tid än vad jag hade innan, så jag har faktiskt minskat mina matkostnader 2022. Jag har haft mer tid och kunnat fokusera mer på att köpa det som är billigt men ändå nyttigt. Så jag har minskat mina matkostnader lite grann.

Jan: Men är det så att du gör matsedel? Eller är det så här: nej, men nu var det här billigt, så nu köper jag det, nu var kål billigt, så nu köper jag kål och sedan får jag lista ut vad jag lagar på kål? Hur funkar det? När jag är sugen på hamburgare går jag och handlar hamburgare. Förstår du, jag börjar inte i den andra änden.

Jimmy: Nej, jag börjar i den andra änden ofta. Just kål köpte jag senast jag var och handlade, för att det var billigt. Då skulle jag göra en gryta med andra grejer, jag skulle koka på potatis och bönor, och brysselkål hade jag tänkt. Men vitkål var billigt, så då slängde jag i lite vitkål där också.

Jan: Okej.

Boendet som inkomst, inte bara utgift

Jan: Om vi ska sammanfatta, för den som lyssnar, om man ska få med sig några pointer. Boende: där har du löst det så att det inte är det billigaste boendet, utan i stället har du valt att satsa på boendet och ha ett boende som du kan tjäna pengar på. Det är väl liksom triket man kan säga att du har gjort.

Jimmy: Ja, mitt boende är ju min största utgift, men det är också en inkomst. Så utan mitt boende hade jag haft jättelåga utgifter, men också lägre inkomster.

Jan: Ja, exakt. Det här tycker jag är klokt, för det är många som tänker annorlunda. Eller tänker: jag ska bo i ett billigt land, eller jag ska dra ner på mina boendekostnader, jag ska flytta till Svappavaara eller någonting. Där har du gjort annorlunda. Men tänker du också att, återigen, det här med relationer eller barn, tror du att det här kommer att funka långsiktigt, eller tänker du att du behöver förändra någonting? Hur går dina tankar?

Jimmy: Ja, det kan ju bli förändring. Om jag och tjejen skulle flytta ihop, till exempel, finns det flera olika alternativ. Vi kan flytta in, och sedan hyr jag ut det som nu är mitt rum, så att jag hyr ut till fyra i stället för tre. Eller så hyr jag ut hela bostaden till en familj. Eller så kan jag sälja den. Och hon är lite inne på att flytta till något mindre ställe än Stockholm, så då blir det ju billigare om vi flyttar någon annanstans. Så då blir det kanske lättast att sälja den.

De stora utgiftsposterna

Jan: För det där brukar man väl prata om, okej, boendekostnader brukar man säga är typ 25 procent av en vanlig familjs. Sedan är det maten. Vad är de andra stora utgiftsgrupperna som du har och tänker på?

Jimmy: Förra året blev resandet en väldigt stor utgift för mig. Det är nog den som kommer efter mat, faktiskt. Den var rätt så låg 2020 och 2021, men det beror ju på pandemin.

Jan: Men med resande menar du transport. Det är väl också en sådan grej att du inte har någon bil, du cyklar mycket, så du åker knappt ens kollektivtrafik.

Jimmy: Den största delen av mitt resande är ju med tåg. Mitt resande är tåg och kollektivtrafik, allt resande som jag betalar för. Jag räknar ju inte in min cykel i detta.

Jan: Nej, nej, nej.

Jimmy: Och jag var inte utomlands, förutom en snabbvisit till Danmark, så det är inom Sverige. Men jag har åkt mycket och hälsat på min familj. Jag var på Sweden Rock, jag var i Göteborg.

Uttagsstrategi och investeringar

Jan: Men jag tänker, om vi hoppar till lite sådana här... Det klassiska annars, som många tänker, är att jag ska spara ihop mina pengar och sedan investera dem. Tänker du på sådana här uttagsstrategier, eller hur gör du? Finansierar uthyrningen av boendet livet, eller tar du ut avkastning från de sparade pengarna också? Hur ser det ut?

Jimmy: Jag behöver ta ut lite avkastning. Boendet täcker det mesta. Sedan har jag även Trine, till exempel. Men jag behöver plocka ut från min aktieportfölj också. Men jag kör inte så strikt med fyraprocentsregeln, att jag plockar ut fyra procent, utan jag plockar ut det som behövs.

Jan: Och plockar du ut löpande, eller plockar du ut när det behövs?

Jimmy: När det behövs.

Jan: Oavsett hur marknaden... Har du placerat det typ... Hur har du fördelat det mellan tillgångar? Jag har en fråga där. Du sa att du gillar, till exempel, du hade Trine eller Savelend, Lendify hade du. Men sedan gissar jag att du har en aktiedel också, och kanske en räntedel, eller kanske inte räntedel.

Jimmy: Väldigt lite räntedelar är det.

Jan: Men hur är allokeringen, skulle du säga, mellan sparkonto, de här alternativa investeringarna och aktier? Hur har du tänkt där?

Jimmy: Jag har inte haft någon sådan här plan från början, utan min styrka är ju sparande. Med investeringar lyssnar jag på er och på andra, och någon säger: ja, men så här kan man göra, och sedan har jag skaffat det. När ni hade avsnitt om Lysa tänkte jag: ja, men det är bra, jag öppnar ett konto på Lysa och börjar spara där. Men då har jag haft kvar sparande sedan innan, på Avanza.

Vardagen väger tyngre än börsen

Jan: Det här tycker jag också är ganska fint. Många andra FIRE-diskussioner i forumet medföljs ofta av en jätte-Excel-kalkyl, och då är det mycket fokus på Excel-en, avkastningen, Safe Withdrawal Rate, simuleringar, Monte Carlo, hela tjofräset. Medan du är ganska mycket så här: nej, jag har löst det med mitt boende genom att göra min största utgift till en inkomst. Och sedan är jag duktig på att hålla kostnader nere och har haft ett stort historiskt sparande. Så du är inte, jämfört med kanske vissa andra som är FIRE, så beroende av hur börsen eller investeringarna går. Jag skulle säga att din vardag har en större påverkan på din FIRE-resa än dina investeringar.

Jimmy: Ja, det har den ju definitivt.

Jan: Det känns ju väldigt lugnt.

Jimmy: Ja, det behöver inte vara så att man är så här utbredd med börsen kanske.

Jan: Nej.

Jimmy: Det är jag inte. När den började gå ner kändes det lite tungt, men det gick över jättefort.

Jan: Varför gick det över?

Jimmy: Ja, därför att...

Jan: Börsen gick över.

Jimmy: Nej, det gjorde den ju inte.

Jan: Nej, jag vet.

Jimmy: Men jag såg det i ett större perspektiv. Jag tänkte att den har gått ner lite, men jag har fortfarande väldigt mycket pengar kvar där. Det är ju inte panik förrän det är väldigt, väldigt lite pengar. Även om börsen skulle ligga platt nu räcker ju pengarna jag har där i säkert 20 år. Jag har inte räknat exakt. Men det är lugnt, och då har jag gott om tid på mig att lösa det på annat sätt.

FIRE som en kvot

Jan: Det är ju detta jag också tycker är så spännande, att det finns många nyanser på FIRE. Om vi skulle kolla på FIRE är grundregeln ändå samma. Det handlar om hur mycket av dina intäkter som inte kommer från ditt jobb, dividerat med dina totala utgifter. Det är as simple as that. Då har du den här kvoten, och den har två delar, inkomstdelen och utgiftsdelen, och båda påverkar ekvationen. Antingen är man grym på den ena, alltså vi tjänar jättemycket pengar på avkastningen för att vi har ett jättestort kapital, då behöver man inte vara så noga med utgifterna. Eller så är man noga med utgifterna, och då behöver man inte så stort kapital där uppe. För det är ändå en kvot. Men det känns ändå som att du, Jimmy, har bägge på något vis. Du har ditt kapital, och du är också noga med dina utgifter.

Jimmy: Ja, fast jag skulle ändå säga... Förlåt.

Jan: Jo, men.

Jimmy: Jag tror alla har av båda, men i olika mycket. Jag är bättre på sparande, helt klart. Och vill man ha tips om investeringar, då är det inte mig man ska fråga.

Jan: Nej, och det är det jag menar, man har olika styrkor. Jag tror, Caroline, I'm sorry, men jag tror inte vi kommer att kunna komma ner till 13 000 kr i månaden i utgifter.

Caroline: Nej, men jag tror också du har rätt.

Jimmy: Ni kan ju dubbla det, ni är ju två.

Jan: Exakt. Sedan är det skillnad, man behöver ju inte, precis som du säger, vi ligger väl på 50, kanske, vi kanske går från 50 till 26, vi behöver inte gå från 50 till 13. Men å andra sidan har vi också ett större sparande. Och då kan man hitta sitt liv.

Jimmy: Ja, man får hitta sin kombination av alla pusselbitar som kan ingå i ett FIRE.

Jan: Ja, men exakt. Och sedan tänker jag, vi har ju massor av rum som vi skulle kunna hyra ut, om det hade varit viktigt för oss. Men då passar inte det andra värderingar. Och det är det som jag tycker är så fint.

Att stå lite utanför samhället

Jan: Men du, jag tänker, om man tittar på en sådan här fråga lite nyfiket, upplever du att man står utanför samhället? Hur känns det där? Det är ändå så att 99,9 procent av befolkningen är här, och här står du, och har valt en helt annan väg. Hur känns det, hur tänker du, och hur relaterar du?

Jimmy: Man är ju lite utanför ändå, men ändå i det. Men det blir ju konstigt för andra när folk frågar: vad jobbar du med då? Och så säger man: jag jobbar inte med någonting. Och att man är FIRE är ju långt ner på listan av gissningar.

Jan: Ja, men jag gillar också att du sa det i en bisats, att du är arbetsfri. Du sa inte: jag är arbetslös, utan: jag är arbetsfri.

Jimmy: Ja, jag är inte arbetslös, för är man det vill man ju ha ett arbete, och kanske är beroende av att ha det.

Jan: Men jag tänker så här, till exempel, har du varit i kontakt med myndigheter?

Jimmy: Nej.

Jan: Vad tänker du då för någonting?

Caroline: Nej, men jag vet inte. Vi hade en sådan diskussion. Så man är med i någon slags... vad heter det, det sociala skyddsnätet?

Jimmy: Ja, jag vet inte.

Caroline: Det här handlar väl... Du har varit i kontakt med myndigheter, vilka menar du nu?

Jan: Nej, men jag tänker så här, har man ingen inkomst... Så mycket i vårt samhälle bygger på att du har en lön. Sedan räknas det pensionsavsättning på den, det räknas SGI på den, blir du sjuk så räknas det. Det är så mycket som är kopplat till att du ska gå det här spåret. Går man inte det spåret, då blir det ingen föräldrapenning, eller nej, ingen SGI. Och sedan får man å andra sidan säga: ja, fast jag behöver kanske inte någon föräldrapenning. Att man har löst det själv.

Jimmy: Ja, föräldrapenning behöver jag ju inte, för jag har inga barn, och jag planerar inte att skaffa några barn heller. Och pension och så, det vet jag ju, det blir ju inte så mycket mer. Jag skattar ju på min uthyrning, såklart, och investeringar.

Jan: Men det sätts inte av på pensionsdelen?

Jimmy: Nej, det tror jag inte. Men jag har ju räknat med att klara det ändå. Så jag är inte orolig alls för pensionen. Jag tänker att planen är att när jag kommer fram till pensionsåldern ska jag ha levt på passiva inkomster hela vägen, och jag ska fortsätta kunna leva på samma nivå, och sedan kommer pensionen som en bonus där. Den lilla man får. Jag har ju ändå jobbat ihop en del.

Rädslan för att stänga dörrar

Jan: För det är det som blir lite tankekullerbyttan i mitt liv. För mig hade det varit så att det gör lite ont i magen, åh gud, inte pensionen. Men sedan måste man, precis som du säger, jag har ju varit i pension i 30 år innan jag gick i pension.

Caroline: Jag fattar inte vad din tankekullerbytta är egentligen.

Jan: Jo, men min tankekullerbytta, att man ska ha en passion.

Caroline: Ja, okej, du tänker att Jimmy borde ha en större passion.

Jan: Så här låter min rädsla i Jimmys liv, som är totalt irrelevant egentligen. Men jag blir så här: ja, men tänk om man ångrar sig. Då har man liksom slösat bort tio år där man hade jobbat, där det hade betalats av till ens pension. Medan om jag kommer sedan och är 55, ja, så fattar jag att du nog inte kommer att komma på: nej, men nu vill jag jobba. Det är därför det blir så förvirrat i mitt huvud.

Caroline: Ja, för det blir till slut för sent att få pensionsavsättning, tänker du, att det blir ingenting till slut.

Jan: Ja, för mig handlar rädslan nog om att man dödar ganska många andra alternativ. Jag har valt den här vägen, och sedan är det den här vägen jag går, jag har dödat andra. Om jag har mycket pengar kan jag alltid dra ner. Men om jag har levt hela mitt liv snålt, så blir det svårt vid något annat tillfälle, då kanske jag ökar det. Förstår du?

Jimmy: Ja, jag förstår.

Jan: Och säg nu att det är helt irrelevant.

Jimmy: Ja, men det finns ju en poäng i det du säger. Jag tänker ju att det är tvärtom i stället, att om man jobbar hela vägen till pensionen, då dödar man ännu fler alternativ än om man går FIRE. För nu har jag ju öppnat massor med fler dörrar.

Om man jobbar hela vägen till pensionen, då dödar man ännu fler alternativ än om man går FIRE.

Jan: Ja, gud vad spännande, tycker jag, till livet.

Jimmy: Alltså som det jag har testat nu i år. Förra året, känner jag, 2022.

Jan: Ja, ja.

Jimmy: Med improvisationsteatern, till exempel, och annat som jag har testat. Om jag är sugen på att jobba kan jag testa att jobba med andra grejer, och jag kan skriva. Jag tänker att möjligheterna är ju oändliga. Men om jag hade fortsatt jobba, då hade jag ju gjort bara det. Visserligen har jag haft mer pengar, men det är ju så mycket annat som är viktigt i livet också.

Vad är viktigt i livet

Jan: Vad är det som är viktigt i livet, tycker du?

Jimmy: Ja, för mig är det att kunna förverkliga mina drömmar och att vara lycklig och må bra. Att ha tid med saker.

Jan: Upplever du, vad är den stora skillnaden mot när du jobbade jämfört med nu?

Jimmy: Ja, det finns så många skillnader. Sovmorgon är en. Och ingen ångest. Jag kom nyligen tillbaka till Stockholm igen efter att jag varit och hälsat på släkt och vänner. Då tänkte jag att om detta hade varit ett vanligt år, eller när jag jobbade, då hade jag haft jättemycket ångest nu, för då skulle jag tillbaka till jobbet på måndag. Men nu slapp jag det. Och sedan har jag ju jobbat i byggbranschen, som har vissa fysiska påfrestningar. Jag minns en dag, jag var på en hajk, det var 2021 då, kanske tre, fyra månader efter att jag hade slutat jobba. Vi hade vandrat i fyra mil med lite packning, och sedan, när jag satt på bussen hem, hade jag ont i ryggen. Då tänkte jag: ja, men det här är första gången jag haft ont i ryggen sedan jag jobbade. När jag jobbade kunde jag ha ont i ryggen varje vecka, eller varannan vecka, för att det var tungt jobb. Och nu hade jag inte haft det på tre, fyra månader. Då hade jag inte tänkt på det när jag inte hade det, men nu, när jag fick det igen, då var det så himla skönt.

Jan: Ja, efter fyra mils vandring.

Caroline: Vi har lyckats klämma in två och en halv mil och var helt döda då.

Ett mer socialt liv

Jan: Men sådana här grejer som många säger, mina kollegor, eller jag saknar det sociala på jobbet, hur känner du med det?

Jimmy: Ja, mitt liv är mer socialt nu än vad det var innan. Jag bor ju ihop med tre andra människor, och jag har mycket mer tid att umgås med dem. Och jag har mycket mer tid att träffa andra också. På jobbet umgicks man bara med sina jobbarkompisar, och man jobbade ju i första hand och var social i andra hand. Så mitt liv har blivit mycket mer socialt sedan jag slutade jobba, helt enkelt.

Jan: Jag tänker på, det är ju väldigt många som blir utbrända eller utmattade. Och det finns ju ingen risk för dig.

Jimmy: Nej.

Jan: Kan du se... Man hör ju talas om det och läser om det. Hur ser du det från ditt håll? Du har ju valt en helt annan väg. Förstår du min fråga? Det kanske är en lite konstig fråga.

Jimmy: Ja, jag tror att jag förstår. Jag har också tänkt på det här med utbrändhet, att det egentligen är ganska lätt att undvika. När jag jobbade var det också fullt ös. Speciellt de sista månaderna jag jobbade var det övertid nästan varenda vecka, för vi hade så mycket att göra. Så det var mycket stress och långa dagar, och det var tungt. Men sedan, när lönen kom, fick jag mer än dubbelt så mycket som jag behövde. Och jag tänker att det är så för många andra också, eller att det borde vara det. Varför jobbar man så hårt för att få så mycket mer pengar än vad man behöver?

Jan: Ja. Bra fråga.

Jimmy: Det är som att man är lite hjärntvättad, att man ska ha så mycket som möjligt, att inkomsten ska vara så hög som möjligt, och på bekostnad av ens tid och ens kropp.

Jan: Eller hur?

Varför jobbar man så hårt för att få så mycket mer pengar än vad man behöver?

Övergången utan depression

Caroline: Men något jag också tänker på, man hör ibland pensionärer som går i pension och sedan blir helt deprimerade, för att de går från ett liv till ett annat. Och så kanske telefonen slutar ringa, och man slutar bli viktig. Eller att man har det här behovet av att man vill bidra till andra, som Maslows behovstrappa. Hur kände du det skiftet?

Jimmy: Ja, jag var väl mer mentalt förberedd på förändringen, eftersom jag ändå har längtat efter att sluta jobba i så många år. Och jag kände definitivt ingen depression efteråt, jag blev bara lyckligare. De första fyra, fem veckorna var ju ren eufori. Så är det nog för de flesta som går FIRE. Sedan kan det ju ändras, och jag är ju inte euforisk längre, men glad är jag. Och jag tror inte det ändras. Men skulle det ändras, då kan jag gå tillbaka till att jobba, om jag vill.

Jan: Exakt. Och det är det som blir den här mentala kullerbyttan hos mig hela tiden. Jag tänker, nu ska jag, jag överdriver nu, jag ska skjuta ner idén. Och sedan är jag så här: ja, fast han kan ju alltid gå tillbaka och ta ett jobb. Och så blir jag så här: fan, fan.

Caroline: Men du tänker, vadå skjuta ner idén? Skjuta ner hela FIRE-idén, att det är någonting som inte stämmer med den?

Jan: Nej, men att man är så invand, att man kommer att förlora på något vis.

Caroline: Ja, precis, att man är så invand.

Jan: Vi är så invanda att livet ska vara på ett visst sätt. Och sedan, när du beskriver något annat, tänker man: det kan inte vara bra, det måste finnas någon nackdel. Och så tänker jag alltid: ja, men det där är ju, som jag själv säger, gillar man det inte så kan man alltid gå tillbaka.

Jimmy: Ja, du säger det själv ibland.

Jan: Ja, jag säger det själv ibland.

Prova att leva utan att jobba

Jimmy: Och jag tycker att det skulle vara bra för folk att prova att leva utan att jobba. Och ju längre man gör det, desto bättre. Sedan kan det ju vara svårt, såklart, men om man kan testa att vara FIRE eller pensionär i ett år, till exempel, då får man verkligen förståelse för vad det är.

Caroline: Ja, vad som är viktigt kanske för en. Att man behöver ha ett socialt liv som man kanske fick på jobbet innan, men då behöver man själv se till att man får det. Och projekt och intressen som man odlar, dem kanske man inte har från början, om man skulle, pang, bom, ha ett jobb och sedan inte ha det. Då måste man ju titta på vad det är för liv jag vill ha.

Jimmy: Ja, man kan ju planera väldigt mycket. Och det gjorde jag när jag jobbade mot FIRE. Så här ska mitt liv se ut, och det hade jag fantiserat om i flera år. Och sedan blev det ändå inte så.

Caroline: Ja, men berätta. Säg något mer om det. Hur hade du fantiserat att det skulle se ut?

Jimmy: Jag skulle sitta hemma och skriva på dagarna och läsa böcker. Det har jag ju gjort, men inte i samma utsträckning. Och så skulle jag hajka och cykla, och det har jag också gjort, ungefär lika mycket som jag hade tänkt mig. Men alla andra grejer som jag har testat har inte blivit som jag tänkt mig. Jag gick ju in i bostadsrättsföreningens styrelse, till exempel. Så jag har ett styrelseuppdrag nu som jag tjänar några tusenlappar om året på. Och det är ganska kul, faktiskt. Genom det har jag kunnat hjälpa lite grannar med lite grejer, så jag har fått mycket närmare kontakt med många av mina grannar. Det är ganska kul, och väldigt socialt också.

Caroline: Ja, det måste ju kännas meningsfullt.

Att bli sedd och uppskattad

Jimmy: Ja, det är det. Det jobbet jag gör för dem, jag är ju bra på praktiska grejer.

Caroline: Obviously.

Jimmy: Så det är det jag hjälper grannar med. Jag har byggt staket, plockat ner och satt upp markiser och lite sådana grejer. Det är ganska likt vad jag har hållit på med när jag jobbade. Men när jag jobbade fick jag inte så mycket tack för det. Nu får jag...

Caroline: Mycket mer relationskapital.

Jimmy: Ja, jag får uppskattning.

Caroline: Det är ett bra begrepp på det.

Jimmy: För varje liten grej jag gör så kommer det någon och bara: åh, tack så mycket! Och det blev jättebra. Och det är ju sällan en chef har sagt det. Det har ju hänt, men...

Caroline: Nej, men du fick pengar, tänk på det.

Jimmy: Ja, jag fick pengar.

Caroline: Jo, men det är precis detta jag menar. Vi har ju Maslows trappa, så det är så här: ge tillbaka. Och det är ju egentligen detta. Min tro är att alla människor vill bli behövda och använda. Det är roligt för att du säger så här: ja, men jag har det. Alla människor har behovet av att bli använda eller få bidra, och då säger du: ja, men du vet, nu bidrar jag i bostadsrättsföreningen, jag hjälper grannarna. Och det jag hör är egentligen det som du har varit inne på många gånger, att nu, när pengarna kanske inte spelar så stor roll, så känns det som att mycket av det du återkommer till är relationer. Att du har fått bättre relationer, jag har träffat nya människor, jag umgås mer med släkt och vänner och familj. Vilket är ganska intressant, för det var ju så vi kanske levde mer förr. Att relationer var mycket viktigare än att, åh, nu är jag individuell, jag tjänar en jävla massa pengar på banken.

Relationer framför ackumulation

Jan: Ja, men du tänker stenåldersmänniskorna. Jag tänker på stenåldersmänniskorna konstant, och tänker att det är precis så vi lever.

Caroline: Nej, jag tänkte inte stenåldersmänniskor. Med egna projekt och relationer.

Jan: Nej, men jag tänkte så här, i samhället, kanske innan den industriella revolutionen, då pengar blev så viktigt, utan då man behövde pengar för det man behövde pengar till. Det blir ibland en ackumulation av pengar för ackumulationens skull, eller för att jag ska ha möjligheter som jag sedan inte utnyttjar.

Caroline: Men hur är, jag tänkte fråga, smygjobbar du? Och då sa du: jag har lite smygjobb i styrelsen. Gör du andra grejer också?

Jimmy: Ja, nu är det så att föreningen har målat om, så där har det blivit en del jobb. Jag tog på mig det. Jag sa att i stället för att de ska göra det här runt omkring, alltså de har målat fasader, och då ska man plocka ner grejer som sitter på fasaden och ta bort altanbrädor. Sådant har jag gjort.

Caroline: Och blir det också ett annat förhållningssätt till det då? Att det blir lättare eller roligare? Vad jag är ute efter, vad jag fiskar efter, är att min tro är att när man får välja så är det enklare än om man är tvungen.

Jimmy: Ja.

Caroline: Ja.

Jimmy: Det är väl lite både och. Är man tvungen så gör man ju det bara. Men det här har varit roligare, helt klart. Och ofta har jag fått höra: ja, men nu behöver de hjälp med det här, kan du fixa det? Och oftast är det inte akut, så då kan jag säga: ja, men jag tar det på onsdag, då passar det bra för mig.

Negativa överraskningar och egen disciplin

Caroline: Skulle du säga att det är någon negativ överraskning? Alltså, jag trodde det skulle bli så här, men det blev på ett annat sätt?

Jimmy: Ja, det största negativa är väl, eller kanske min egen disciplin ibland, att jag tänker att nu ska jag skriva, och det har inte alltid blivit så. Jag var väldigt produktiv andra halvan av 2021, efter att jag slutat jobba. Sedan har jag varit mindre produktiv 2022. Men det är oftast också, tänker jag, när man är mindre produktiv, då tänker jag att det tydligen inte var lika viktigt.

Caroline: Om du skulle ge någon som vill göra en liknande resa som du, vad skulle du ge för tips?

Jimmy: Jag önskar att jag visste detta, eller detta gjorde jag bra. Ja, det generella är väl bara att man ska tänka igenom vad man vill.

Jan: Hur gör man det egentligen? Jag tycker det är så svårt.

Jimmy: Ja, det är svårt.

Jan: Jag kan inte tänka igenom vad jag vill, utan det uppenbarar sig på något vis när mitt liv testas.

Jimmy: Men det kan ju vara så att du har förmågan att tänka igenom vad du vill ha för liv.

Jan: Nu är jag 45, så nu har jag börjat samla på mig erfarenheter, vad jag inte vill och vad jag vill. Men om man inte har förmågan och har svårt att klura ut det själv, kanske man ska prata med någon som kan bolla idéer. För annars är man bara fast i hjulet, och det snurrar på.

Att veta vad man vill

Jan: Och där var det för dig så här: jag vill skriva, jag vill umgås, jag vill ha mer relation, jag vill kunna välja själv. Kan man sammanfatta det så?

Jimmy: Ja, och jag är kanske lyckligt lottad som har velat skriva så länge jag kan minnas, egentligen. Och jag har hållit på med fantasy sedan jag gick i högstadiet. Så jag har vetat vad jag har velat.

Jan: Väldigt tydligt intresse.

Jimmy: Ja. Så det var det ena.

Jan: Vad skulle du säga, andra tips?

Jimmy: Ja, en sak jag kom på nu är att man inte alltid vet vad man vill, men om man uppnår FIRE utan att veta vad man vill, så kanske man får reda på det. För att man har mer tid, och man kan testa grejer och få mer intryck. Så livet kan ju hända också. Och det har det hänt för mig mer än vad jag var inställd på. Man kanske inte ska vara så rädd för att testa grejer, och även sådant som kostar pengar. Jag har varit lite rädd för vissa grejer förut och tänkt att det där är inte för mig.

Jan: Kan du ge något exempel?

Jimmy: Ja, teatern är ett exempel. Jag kommer inte på något annat exempel nu, men jag har varit ganska enkelspårig och haft ett fåtal mål som jag har jobbat mot, och sedan har jag lyckats nå de där målen. Men det finns mer.

Jan: Bra. En sista grej, något sista tips, eller något som hade varit bra om du hade vetat?

Jimmy: Ja, det hade ju varit bra om jag hade känt till FIRE när jag var 20. Min FIRE-resa började när jag var 30, och så gick jag i mål när jag var 37. Men om jag hade vetat om det när jag var 20, så hade jag kunnat gå i mål vid 30.

Hade det gått snabbare?

Jan: Ja, förmodligen snabbare. Jag tror också att du skrev i något inlägg att du först hade en bostadsrätt och sedan köpte radhus. Eller att du hade listat ut det snabbare, att man kunde göra andra idéer.

Jimmy: Ja, det hade jag nog. Jag tror ändå att det hade tagit längre tid, rent tidsmässigt. Jag gjorde något sådant tankeexperiment för några år sedan, baserat på den inkomsten jag hade då. Nu har jag ju tjänat mycket mer från 30 till 37 än vad jag gjorde från 20 till 30, alltså när jag jobbade på den tiden. Mina två bästa år under det årtiondet var runt 300 000 kr brutto i årsinkomst. Men nu, när jag har jobbat i Stockholm, har jag legat runt nästan en halv miljon, det bästa året i brutto. Så jag har tjänat mer pengar, helt enkelt.

Jan: Ja. Och sedan det som du också sa innan, tror jag, att vara väldigt medveten om vad man lägger pengar på.

Jimmy: Ja, och lägg pengar på det som är viktigt.

Jan: Men har du någon sådan guilty pleasure, något som får kosta, det är helt okej?

Jimmy: Ja, man kan inte tro det utifrån mina siffror, men maten är ju viktig. Att det ska vara gott och nyttigt. Så jag köper inte vilket skit som helst, utan det ska ändå vara bra och hålla bra kvalitet. Men mycket som är bra är ju också billigt, som bönor och linser, till exempel. De har en jättebra näringsprofil och kostar inte mycket.

Jan: Nej, det är sant.

Telefonen som nödvändigt ont

Jan: Men jag tänker till exempel det här med en mobiltelefon. Hur gick ditt resonemang där? Där måste du ändå säga, alla hade smartphone, du hade en dumtelefon. Sedan bytte du, och sedan är du ändå så här: ja, fast jag använder nog min telefon väldigt mycket annorlunda än vad andra använder den, att jag surfar mest på datorn. Hur gör du för att lista ut det här? För det är så enkelt att göra som alla andra. Tänker du så här: nej, men nu har jag det här målet, då har jag den här budgeten, då måste jag hitta det här? Hur går din tankeprocess till? Förstår du?

Jimmy: Med telefoner och sådant har jag alltid legat lite efter när det gäller nya grejer. Så jag var väldigt sen med att skaffa Facebook, och smartphone då, 2020.

Jan: Ja, för typ tre år sedan, nästan exakt.

Jimmy: Ja.

Jan: Du kan ha varit sist i världen.

Jimmy: Nej, det är jag inte. Jag känner folk som fortfarande inte har smartphone.

Caroline: Det är bra. Jag är också sen med grejer, faktiskt.

Jan: Det som fascinerar mig är att det inte ens är ett avsteg för dig. Förstår du, för dig var det bara så som det är. Och det är det som fascinerar mig, att man behöver, att man kan eller bör designa sitt liv efter sina förutsättningar.

Jimmy: Ja, men det var väl lite både och med telefonen. När det var nytt i början var det så här: ja, ja, det där är inte för mig. Men sedan, när alla började skaffa, och telefonen kunde användas för massa saker som var användbart, man kan kolla upp kartor och köpa biljetter med kollektivtrafik och sådant här, BankID och allt sådant.

Jan: Ja, BankID.

Jimmy: När jag köpte mitt radhus hade jag inte mobilt BankID.

Jan: Du tyckte mäklaren var jobbig.

Jimmy: Ja, men grejen är att det ska ju funka trots att man inte har det. De försöker ju ändå ha någon lösning, i alla fall myndigheter.

Jan: Ja, vi fick ju vänta.

Jimmy: Jag fick identifiera mig när jag hade kommit hem från jobbet. Vi pratade i telefon när jag var på jobbet.

Att titta inåt

Jan: Men det som jag tycker är så här, vad jag fiskar efter, det låter väl lite så här, vi skojade om det i bilen. Du kommenterade att jag hade sagt i något avseende att jag ville ha en ny bil, och sedan köpte vi Teslan. Och så sa du: fast när du hämtade mig för tre år sedan, då hade du en Volvo, och den var ju då tio år gammal. Men så sa jag: ja, fast jag tyckte att den var ny. Är du med? Där tänker jag att man behöver titta inåt. Jag upplever så här, jag har haft behovet av att behöva ha en ny bil. Nu har jag inte det behovet längre, för jag har liksom checkat av det. Och då blir det mycket enklare.

Caroline: Var det en inre impuls från dig, tycker du, som du nu har checkat av? Du pratar om att titta inåt, att lyssna på sin egen röst.

Jan: Ja, för jag tänker så här, om vi skulle ta mobiltelefon. Om vi skulle ta oss två, som är två helt olika personer. För mig är det så här, jag använder min mobiltelefon jättemycket, det är ett verktyg för mig, jag genuint gillar det. Jag gillar teknik et cetera. Sedan har jag konstaterat: nej, jag behöver inte ha den nyaste telefonen varje år, men jag byter igen varannat år. Och det tycker jag är viktigt. Om jag hade applicerat Jimmys sätt, så hade jag väl tänkt: okej, min budget för telefon ska vara tusen kronor. Och sedan hade jag försökt optimera, vilken är den bästa telefonen inom tusen kronor. Och sedan kanske jag hade varit missnöjd med det, för att jag har en annan värdering som är: ja, men jag är en early adopter. Förstår du? Och då tänker jag att för mig hade det kostat massa livsenergi att inte få ha den telefonen. Att då hade det varit ett bättre resonemang för mig: okej, ja, men prioritera då en ny telefon. Lägg pengar på det, men dra ner på något annat som inte är lika viktigt.

Att inte kompromissa med sina värderingar

Jan: Ja, men till exempel en ny bil är inte lika viktigt. Eller kläder är definitivt inte viktigt i mitt liv. Eller att Elsa ska ha en ny Ikea-säng, den kan lika gärna vara begagnad. Jag tror att man hade varit missnöjd i sitt liv om man hade försökt nå ett mål men kompromissat med sina värderingar. Och det är det som jag gillar så mycket med Jimmy, att du verkar inte ha kompromissat med dina värderingar för att nå ditt mål. Förstår du vad jag är ute efter? Det är så här: nej, men jag lägger pengar på mat. Ja, men telefon och teknik är inte viktigt, då lägger jag inte pengar på det. Och då är det inte så att jag hade velat lägga pengar men inte gör det.

Jimmy: Nej, det har ingen... Ja, men det låter väldigt rimligt. För mig är ju telefonen mer som ett nödvändigt ont. Jag förstår att den är bra att ha, och därför har jag den, men jag har köpt den begagnad, och den har hållit i tre år nu sedan jag köpte den. Jag har ingen aning om hur länge den har varit i bruk innan dess.

Jan: Du hade ju köpt nytt batteri också till den, så nu är den ju nästan som ny.

Jimmy: Ja, batteriet, det gamla, svällde ju upp, jag var tvungen att köpa ett nytt. Men jag kommer ju ha den telefonen tills den slutar fungera. Och jag har ingen aning om när det blir. Och då köper jag en ny begagnad.

Ränta, inflation och bundet lån

Jan: Jag tänker en fråga som kom från Ove, eller någon sådan, i forumet. Han undrade: stigande räntor eller inflation, är det något som du har gått och funderat på? Är det något som har påverkat din ekonomi, upplever du?

Jimmy: Nej, det har det inte. Jag har haft lite tur där. Jag band min boränta sommaren 2021.

Jan: Och hur gick resonemanget då, när du band?

Jimmy: Ja, jag resonerade väl att räntan inte kan bli lägre än så här, så det är nog lika bra att binda den. Och så var det ett bra erbjudande.

Jan: På typ fem år? Och band du länge då?

Jimmy: Nej, tre år.

Jan: Det där är spännande. Vi måste göra det där avsnittet kring bundet och buffert och sådant. Jag har en tes som jag inte har tänkt på förrän nu, när räntorna gick upp så mycket. Det är så här att jag tror att många av oss resonerar fel kring rörligt och bundet. Kommer man fram till att man ska binda, då tror jag att man ska binda på typ fem, tio år. Att vi binder generellt för kort tid. Jag tror att det är ett misstag som många gör.

Jimmy: Men också banken har väl inte, nu vet jag inte hur det är, om de har erbjudanden på fem, tio år.

Jan: Jo, jo, det har de. Men oftast hör man ju om tre år, faktiskt.

Jimmy: Ja, eller ett år var det ju många som band också.

Skuldfri inför FIRE?

Jan: Bra. Ove frågar här också, ser du något, ska man vara skuldfri då man går över till FIRE, är det viktigt eller inte? Jag upplever att det inte är så viktigt för dig.

Jimmy: Nej, det är inte viktigt för mig. Jag tror inte det är viktigt för särskilt många inom FIRE. För man har ju... jag har ju bolån, jag är jättelångt ifrån skuldfri.

Jan: Upplever du även så här andra, för du har ju följt den här rörelsen länge, vad är någon annan vanlig missuppfattning kring FIRE? Eller när folk har pratat med dig?

Jimmy: Den vanligaste är väl att man är snål.

Jan: Ja, det kan jag tänka mig att man tror.

Jimmy: Och det är inte nödvändigtvis så. Och kanske att man inte gillar att jobba. Det finns ju de som inte gillar att jobba, men jag tycker ändå det är ganska kul att jobba, fast inte 40 timmar i veckan. Och så vill jag hålla på med det jag vill hålla på med.

Jan: Vad säger familjen och släkt och sådant?

Jimmy: Ja, de tycker det är kul för mig, men det är inget för dem. Det skulle väl vara kul om de också kunde göra det, men de är mer fasta i ekorrhjulet, som vi andra. Den som är närmast mig i familjen är väl min pappa, antagligen. Han är pensionär nu, och han gick i pension vid 61, så han har gått den vanliga vägen. Men så fort han fick gå i pension och få ut sina pensionspengar, så hoppade han på det.

Osäkerhetshorisonten

Jan: En fråga som jag har gått och funderat på, detta är kanske till dig också, Karro. Jag har gått och funderat rätt länge på sådana här osäkerhetshorisonter. Jag tänker på det så här, till exempel när man var student, hur långt framåt försökte man överblicka livet, eller hur mycket försökte man ha kontroll över? Då upplever jag att det ofta var typ terminen ut, det var väl det perspektivet man hade. Sedan upplever jag att jag gick över till: jag vill ha koll på ungefär det här året, jag har tre månaders uppsägningstid och sedan har jag a-kassa eller inkomstförsäkring. Men på sistone upplever jag att jag försöker ha längre och längre tidshopp, längre horisonter som jag försöker kontrollera. Hur tänker du kring sådana här osäkerhetshorisonter, eller hur långt framåt planerar du?

Jimmy: Jag har väl också haft samma utveckling, jag har tänkt längre och längre. När jag började jobba, till exempel, då var det upp till a-kassan. Och sedan har man 300 dagar i a-kassan, och då var det den horisonten. Nu är det svårt att överblicka, för jag ser att med mina nuvarande utgifter och de pengarna och inkomsten jag har, så är det tio plus år, och det är väldigt svårt att blicka längre än så. Det går säkert att göra uträkningar, men det är så osäkert när det är så långt fram.

Jan: Ja, ja, ja. Absolut. Nej, jag har inget svar. Det är bara så att jag har gått och funderat på det här med osäkerhetshorisonter. Och sedan hade vi uppe det på ett sådant här fika tillsammans, och så var det en som sa: ja, Jan, jag planerade så också, och sedan fick jag besked om att jag har cancer. Och så var jag bara: ja, ja, där kan man planera i tio år. Och sedan plötsligt blev horisonten mycket, mycket kortare.

Jimmy: Jo, men det är väl en extrem grej.

Hur långt fram ska man planera?

Caroline: Ja, en extrem grej du tar upp, Jan. Att man får faktiskt lov att tänka långt fram, tio, tjugo år. Det kan man väl få göra?

Jimmy: Jo, man kan få tänka fram. Det är inget fel med det. Men sedan kommer ju livet också. Det kan vara massvis med olika grejer, inte nödvändigtvis sjukdom.

Jan: Nej, nej, precis.

Jimmy: Så jag ser ingen poäng med att planera mer än tio år framåt. Och om det händer grejer specifikt inom ekonomin, så har jag jättemycket utrymme att göra någonting. Jag kan ju jobba mer än vad jag gör, och jag kan också skära ner utgifter. Av de här 160 000 kr tänker jag att 40 000 kr bara är rena nöjesutgifter, så dem kan jag göra mig av med.

Jan: Men du har ju ganska stor resiliens i ditt liv.

Caroline: Ja, och framför allt så gillar jag det du också sa. Detta är ju ett ensamhushåll, så man får multiplicera med två om man är ett par. Och sedan tänker jag, man får lägga på det där med barn också. Då är man, jag tror man säger att ett barn kostar typ sju.

Jan: Men vad är det för budget man har gjort då?

Caroline: Jag tror det är någon sådan här SEB eller Swedbank, eller någon sådan bank som gjorde den, så 26 000 till 30 000 kr, ja, jag får räkna lite. För det behöver, som du sa innan, inte vara så himla dyrt.

Jimmy: Nej.

Caroline: Med barn kan man ju hitta mycket begagnat och sådär.

Jan: Vissa saker köper vi absolut begagnat, men kanske inte skor, till exempel. Eller hur?

Jimmy: Ja, jag vet inte. Eller det har jag faktiskt.

Jan: Då har du gjort det.

Jimmy: Ja, jag har gjort det.

Jan: Ja, men bra.

Något vi borde ha frågat?

Jan: Men jag tänker så här, tiden går så himla fort. Vi har pratat i över en timme och en kvart. Jag tänker, Jimmy, är det någon fråga vi borde ha ställt? Eller något ämne vi inte har berört i din resa, som du ändå tänker, men det här var viktigt?

Jimmy: Nej, jag tror vi har fått med det mesta. Jag kommer säkert på något sedan.

Jan: Då får vi ta det i nästa avsnitt.

Jimmy: Ja, i nästa avsnitt, eller som en kommentar.

Jan: Men ni har inte frågat om boktips.

Caroline: Nej, det tänkte vi ta sedan.

Jan: Men ta boktips.

Jimmy: Ja, det var ett av mina mål som jag satte när jag blev FIRE, att jag skulle läsa minst en bok i månaden. Och för mig är det ganska mycket. Jag läste så mycket när jag gick i gymnasiet, men sedan dess har jag inte gjort det. Så den bästa boken jag läste, som är mitt boktips, är Bullshit Jobs.

Caroline: Berätta, berätta. Det är ingen skönlitterär bok?

Jimmy: Nej, det är ingen skönlitterär bok. Jag har blandat, jag har läst både skönlitteratur och facklitteratur.

Caroline: Vad handlar den om då?

Boktipset: Bullshit Jobs

Jimmy: Ja, det är precis som det låter. Om typ påhittade jobb, jobb som inte borde existera, eller som inte behöver existera, men som av massa olika anledningar, som författaren går igenom i boken, ändå existerar. Men som man åtminstone teoretiskt skulle kunna göra sig av med.

Caroline: Vad är det för typ av jobb då? Högt och lågt, antar jag?

Jimmy: Ja, här kommer det politisk åskådning, i offentlig sektor. Det är en hel del i offentlig sektor, men det är mycket mer i privat sektor, faktiskt.

Caroline: Är det så? Gud vad spännande.

Jimmy: Ja, och enligt honom, eller enligt vissa undersökningar, så kan det vara så mycket som 40 procent. Jag tror det var i Storbritannien eller Nederländerna där de gjort den här undersökningen.

Caroline: Det är jättekonstigt att de har utrymme för det ekonomiskt, företag, tänker jag.

Jimmy: Ja, och han har intervjuat personer som säger: jag vet inte vad jag gör på mitt jobb, jag går dit, gör mitt jobb, men det finns ingen mening med det.

Caroline: Vad kan det vara för jobb då?

Jan: Jag tänker, i USA har jag varit med om någon som står i hissen och trycker vilken våning du ska till.

Caroline: Jo, men det känns ändå som att man vet varför man är där. Okej att de själva kan trycka, de som ska åka. Men att man inte ens vet vad man gör på sitt jobb.

Jimmy: Det är ganska vanligt, Caroline.

Caroline: Vad har du skapat? Om man hade ställt sig frågan ibland, när man kommer hem från jobbet: vad har jag åstadkommit i dag, vad har jag bidragit med för värde för företaget? Det är nog många som har ganska svårt att svara på det.

Jimmy: Där vill jag också vara tydlig, när jag sa offentlig sektor, då menar jag inte polis, försvar, vård, skola eller den typen av jobb.

Fler boktips och avrundning

Caroline: Ja, men spännande. Det ska jag faktiskt lägga på boklistan. Har du något annat tips, när du ändå läst en del böcker?

Jimmy: Ja, det var ju mitt främsta, men det kommer mycket mer tips. Utopia för realister var intressant.

Caroline: Ja. Det är roligt, det är böcker jag aldrig hört talas om.

Jimmy: Sedan har jag en lång lista med böcker som jag ska läsa, och jag tror att många av dem kommer att vara jättebra.

Jan: Men snyggt. Du, Jimmy, ett fantastiskt stort tack för att du ville hänga med oss. Fantastiskt roligt att följa din resa och att kunna få den här uppföljningen tre år senare. Och om man vill följa dig, då går man in på Facebook och söker efter Det grå guldet.

Jimmy: Ja, Det grå guldet.

Jan: Vi har inte frågat vad det är för någonting. Jag har försökt räkna ut det, kan det vara silver, eller nej, förresten inte silver, men ja, vad kan det vara? Varför blev det Det grå guldet?

Varför Det grå guldet?

Jimmy: Ja, Det grå guldet är ett smeknamn på betong. På bygget.

Jan: För att det är så användbart och bra?

Jimmy: Nej, folk brukar säga det ironiskt, när man gjuter. Nu kommer det grå guldet.

Jan: Det är dyrt?

Jimmy: Det är en anspelning på det svarta guldet, fast de menar att man inte blir rik på det här.

Jan: Ja, ja.

Jimmy: Fast jag menar att jo, det kan man visst bli rik på. Så det namnet tog jag till mig.

Jan: Ja, men det här är roligt, för den här historien tror jag ingen kommer att glömma bort nu, att Det grå guldet är betong. Men så, Facebook, Det grå guldet.

Jimmy: Ja, precis.

Jan: Och där skriver du med jämna mellanrum, både bryter ner utgifter och resonemang. Du hade faktiskt en fråga här som jag inte ställde, där du hade skrivit ett inlägg som var så här: en del av FIRE är att förutspå framtiden. Vill du säga något avslutande? Vi har ändå en minut kvar.

Jimmy: Ja, det spekulerade jag lite grann i ett inlägg. Att man försöker gissa hur framtiden ska gå, hur det kommer att gå med börsen och så här. Och det är baserat på hur det gått förr, men man vet ju egentligen inte. Så det är som det vi pratade om innan, att planera, det är ingen idé att planera för mycket långt in i framtiden.

Jan: Ja, utan vara anpassningsbar i stället.

Jimmy: Ja.

Jan: Snyggt. Jag tänker att vi hade kunnat prata en timme till, men jag tänker att vi avrundar här. Återigen, tack så mycket. Tack till dig som har lyssnat och tittat. Och så tänker jag att du får komma tillbaka sedan om tre år igen och berätta för oss hur det går.

Jimmy: Ja, det gör jag gärna. Tack så mycket.

Jan: Tack själva.