Hålla i pengarna eller unna sig?

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Drar man ner på fel sak spelar det stor roll
2. Bankknepet: tänk ut svaren i förväg
3. Första frågan: håller ni hårt i pengarna?
4. Hjärnan är inte gjord för statistik
5. Bilen, iPhonen och de stora besluten
6. Tiodubbla utgifterna där du får energi
7. Caroline om trädgården, Jan om teknikprylar
8. Andra frågan: att vara genomsnittlig
9. Att få lov att vara nybörjare
10. Följdfråga: Jan, den försiktiga personen
11. Den säkra bilen och babyskyddet
12. Tredje frågan: passioner och nästa steg
13. Det är ett engångsjobb, sen lever du
14. Byt jobb idag om det är ett problem
15. Personlig utveckling under tiden
16. Fjärde frågan: Carolines tankar om alltihop
17. Drivkrafter och en turnover på prylar
18. Second hand och klimatsmart konsumtion
19. Att doktorera och bli ifrågasatt
20. Femte frågan: feminism och ekonomisk jämlikhet
21. Den ekonomiska ojämlikheten växer
22. Ojämlikheten driver populismen
23. Sjätte frågan: hur hittar man coacher?
24. En bra coach behöver inte dig
25. Coachen som skickade fakturan efter fyra minuter
26. Missförståndet att coachen måste ha lyckats själv
27. Utbildningar: priset säger inget om värdet
28. Hjärntvätt och att välja vad man fyller hjärnan med
29. Balansekonomi och Tony Robbins
30. Prata om kurserna som man pratar om hantverkare
31. Böcker, poddar och den nya tanken
32. Sista frågan: investeringar utanför börsen
33. Onoterade bolag och hjärtinvesteringar
34. Kommande avsnitt och avrundning

Drar man ner på fel sak spelar det stor roll

Jan: Men om man drar ner på fel sak, då spelar det så stor roll.

Caroline: Nej, man får sämre livskvalitet dessutom på köpet.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 103, och jag tänkte att det skulle handla om läsarfrågor, men lite mer av den personliga karaktären. För det var ju de frågorna som kom in i avsnitt 100, här för tre veckor sedan. Vi fick en massa läsarfrågor, och jag tyckte att så många var bra. Men Ola valde ju bara att ta med en enda.

Caroline: I sin tombola.

Jan: I sin tombola. Så jag tänkte att vi får ta med några av dem. För två veckor sedan hade vi mer hinkande, ekonomiska frågor. Så idag tänkte jag ta lite mer av de här off-topic-frågorna. De handlar lite mer om spara versus unna sig, lite om vår passion och utbildningar, coacher och annat kul.

Caroline: Precis, precis.

Jan: Du ser lite så där, inte skräckslagen ut.

Caroline: Jag är inte skräckslagen.

Jan: Men lite obekväm.

Caroline: Ja, man vet inte vad som ska komma riktigt.

Jan: Ja, men...

Caroline: Eller hur man håller sig politiskt korrekt. Nej, jag passar liksom inte riktigt i sådana sammanhang där jag ska gå in på det personliga, känner jag. Det blir så ogenomtänkt och flummigt på något vis från mitt håll när jag ska svara på en fråga.

Jan: Bara så där, rakt upp och ner.

Caroline: Men vi provar ändå.

Bankknepet: tänk ut svaren i förväg

Jan: Ja, precis. Det är ju som ett tips jag fick för länge sedan, just kring det här när man gick till banker och skulle be om lån, eller om man skulle göra någonting. Jag insåg ganska snabbt att jag inte är så där smart i tillfället, utan jag kan låta...

Caroline: Nej, inte jag heller.

Jan: Nej, jag kan låta ganska spånig i en sådan situation. Men då fick jag ett tips: typ alla bankerna är likadana. Så om vi är kunder på Swedbank kan vi gå till SEB, och sen kan man låta spånig på SEB. Men eftersom det är samma frågor på SEB som på Swedbank, så kan man tänka ut sina svar. Och sen när man sitter på Swedbank, då låter man sjukt smart.

Caroline: Bra, men nu har vi inget sådant tillfälle idag. Det låter lite spånigt.

Jan: Så det kan, vi får se hur det blir. Men jag tänker i alla fall att idag handlar det om våra tankar kring det här med att behålla i pengarna och vad som unnar sig. Om det här med att vara genomsnittlig, att jag brukar säga hur fort man inser att man är genomsnittlig med pengarna man tjänar. Sen är det lite extra punkt utifrån detta vi pratade om, Caroline, dina tankar om allt. Vad den läsare som skickade in.

Caroline: Ja, vad spännande.

Jan: Sen ska man ju alltid ha ett sådant klaver man ska kunna trampa ner i.

Caroline: Ja, det har vi.

Jan: Så jag tänker att vi ska prata om feminism. Sen har vi faktiskt fått flera frågor, och det är roligt, för det är frågor som flera läsare har skickat in. På vissa av de här frågorna är det bara lite annorlunda formulering. Jag tänkte att vi ska prata om det här med coach och utbildningar. Vad gör man när man har satt upp hinkarna? Vad gör man när man har satt igång det automatiska månadssparandet?

Caroline: Vad man sysselsätter sig med när det sköter sig självt?

Jan: Ja, precis. Frågan är nästan: vad är kurs B? Vad är kurs 2? Och sen är det en liten ekonomisk fråga: vad har ni investerat i nu och tidigare utanför börsen? Det är väl lite dagens avsnitt. Och eftersom detta förmodligen inte blev någon sådan här rådgivning eller simulering, så behöver vi skippa villkoren idag.

Caroline: Vi skippar villkoren idag.

Jan: Det finns för den som vill på rikatillsammans.se snedstreck villkor. Men jag tänker att vi kör igång med första frågan. Kan inte du läsa?

Första frågan: håller ni hårt i pengarna?

Caroline: Jag kan läsa. Den kommer från Niklas. "Ni verkar ibland hålla ganska hårt i pengarna som en investering för framtiden. Eller gäller det bara stora investeringar som bilar och dylikt? Nämner det saker som kostar som ni väljer att unna er idag, kanske lite mot bättre vetande?" Och Pernilla undrar: "Vem är snålast respektive mest slösaktig?"

Jan: Vi kan ju ta Pernillas fråga sen.

Caroline: Ja, vi tar Niklas fråga först. Håller vi ganska hårt i pengarna?

Jan: Ja, vad skulle du säga?

Caroline: Jo, men jag skulle säga att vi gör det.

Jan: På vissa saker.

Caroline: Jo, vi har en viss del av inkomsterna som vi håller i, och som bara slussas vidare till sparande. Och det är inte som att vi ifrågasätter att det ska vara så. Det ska vara så.

Jan: Nu bara spånar jag, men ibland tänker jag att man pratar i artiklar, mitt hatobjekt: drick en kopp kaffe mindre om dagen. Och då får man lätt tron att ekonomi handlar om miljoner beslut som man ska göra rätt.

Caroline: Ja, och att man dessutom inte ska ha det trevligt på vägen.

Jan: Ja, och där är jag nog snart tvärtom: att ekonomi, eller framgång här, handlar om att få ett par stora beslut rätt. Det där har ju du och jag pratat om ibland, när vi har tyckt att vi har haft perioder där vi har spenderat för mycket pengar. Då hade vi diskussioner, om jag får outa här, och då skulle du alltid dra in med ICA-handlingen. "Ja, men då köper vi inte de här jordgubbarna för 34 kronor." Och så var jag allergisk och sa: "Men Caroline, det spelar ingen roll med de här 34 kronorna, utan vi la ju 30 000 på en skidsemester." Det är skidsemestern som vi ska ha mer fundering kring, än om vi ska köpa jordgubbar. Det är sjukt många jordgubbspaket för 34 kronor för att komma upp i 34 000.

Caroline: Nu låter jag spånig som tänker så, men det är inbakat i mig sedan jag växte upp. För om det är brist på pengar, då ska du bara dra in på allt. Och så känns det bra för mig. Jag tänker inte ens på skidresan, för den har ju redan varit. Eller vi har redan köpt den. Men då kan det ju också vara så: ska vi avboka den? Vi avbokar den. Och det är sådana snabba känslor. Vad ska man säga, inte känslobeslut, men det kommer som en känsla: dra ner på allt. Och jag är inte stolt över det.

Hjärnan är inte gjord för statistik

Jan: Nej, men vi behöver inte diskutera rätt eller fel, bra eller dåligt. Utan bara reflektera över hur det är. Jag tror att det är lätt att värdera så här: när man bara pratar om en jordgubbe, eller ett jordgubbspaket, och en skidresa, så tänker man att de är ekvivalenta. Men det är ju tusen gångers skillnad mellan dem. Och då är vi tillbaka på lite den här Daniel Kahneman, "Tänka, snabbt och långsamt". Att vår hjärna inte är gjord för statistiska beräkningar.

Caroline: Hur menar du då? Kan du inte bara säga lite mer begripligt vad det betyder? Vi kan ju tänka långsiktigt.

Jan: Ja, men precis. Hjärnan accepterar det den har hört många gånger som mer sant än något som kanske är mer vetenskapligt, men som man bara har läst en gång. För det kräver mer energiinsats att tänka "hur är det nu rationellt", snarare än vad man har hört. Det är till exempel ett exempel jag har använt i utbildningar. Då kan man läsa så här: Stefan är en person som är väldigt blyg och tillbakadragen. Han är alltid hjälpsam, men han är föga intresserad av människor eller den verkliga världen. Han är foglig och ordningsam. Han har ett behov av organisation och struktur i sitt liv och är noga med detaljer. Och då är frågan, utifrån den här beskrivningen av Stefan: är han bibliotekarie eller är han bonde?

Caroline: Det är ju jättesvårt att säga.

Jan: Ja, det är jättesvårt.

Caroline: Det kan man inte...

Jan: Nej, det är svårt att lista ut, eller hur? Men det är ju lätt att man tänker att det är en 50–50-fråga. Att jag tänker så här, att om jag chansar så har jag 50 procents sannolikhet, eftersom vi har två alternativ: att han är bonde eller att han är bibliotekarie. Eller hur?

Caroline: Absolut.

Jan: Och detta är ett sådant exempel på att vi tänker snabbt. Två alternativ, 50–50-chans. Men det är ju inte sant. För om vi tittar på fakta och statistik, så fanns det 2017 cirka 6 000 bibliotekarier och 16 000 bönder.

Caroline: Ja, då är det större sannolikhet att han är bonde.

Jan: Eller hur? Så sannolikheten är nästan 66 procent, 70 procent, på att han är bonde snarare än bibliotekarie. Och det är ju det här som jag tänker att vår hjärna inte riktigt är gjord för. Vi vill gärna ta de här enkla grejerna utan att fundera på om det faktiskt är det som gör skillnad.

Caroline: Ja, absolut.

Bilen, iPhonen och de stora besluten

Jan: Så för att hoppa tillbaka till Niklas fråga, skulle jag nog säga att vi håller ganska hårt i pengarna på de grejerna som gör stor skillnad. Bil är ju typiskt en sådan sak också. Jag brukar tänka på den här tabellen som jag brukar visa från tid till annan: hur mycket växer pengarna över tid om man investerar dem?

Caroline: Du tänker på din iPhone, vad den kostar? Hur mycket den kostar nu och hur mycket den kostar om 20 år?

Jan: Nej, exakt. Jag menar inte hur mycket den kostar, utan vad den hade kunnat vara värd om man investerade. Exemplet är att om man har 8 procents avkastning, alltså typ en fondrobot eller 100 procent aktier, då brukar vi säga att på 10 år dubblas pengarna. På 20 år femdubblas de. På 30 år tiodubblas de. Och då blir det så här med en bil. Nu har vi vår gamla Volvo, som till och med har funnits på bild nu. Och då tänker jag: ska vi köpa en ny bil för 500 000, eller köpa en ny bil för 200 000? Då är det ju 300 000 kronors skillnad, jättemycket pengar. Men på tio år blir det 600 000 kronors skillnad. På 20 år är det 1,5 miljoners skillnad. Och om jag skulle sätta de 300 000 i ett pensionssparande, för det är ju för mig kanske 30 års tidshorisont, då pratar vi om 3 miljoner.

Caroline: Det blir man inte sugen av då. Att köpa en ny bil för 500 000, eller ens 200 000.

Jan: Nej, precis. Jag skulle nog säga att det vi har lärt oss under de här 10–15 åren, det är snarare så här: gör vi rätt sak på rätt sätt, eller gör vi fel sak på rätt sätt? Och rätt sätt kan ju vara att vi ska dra ner. Men om man drar ner på fel sak, då spelar det så stor roll.

Caroline: Nej, för man får sämre livskvalitet dessutom på köpet. Om man drar ner på den där maten, i stället för att man skippar skidresan.

Gör vi rätt sak på rätt sätt, eller gör vi fel sak på rätt sätt? Om man drar ner på fel sak spelar det så stor roll.

Jan: Eller bilen, eller kommer igång så bra. Sen tänker jag faktiskt på en sista grej också. Jag lyssnade på den här podden med Tim Ferriss och Ramit Sethi.

Caroline: Tim Ferriss hade någon ny intervju med sin kompis Ramit Sethi.

Tiodubbla utgifterna där du får energi

Jan: Han har ju släppt en ny version av den här boken, "I Will Teach You To Be Rich". Och den ska vi göra ett avsnitt om, för det var ändå en av de första böckerna vi läste.

Caroline: Vi läste den för tio...

Jan: Tio år sedan. Vi var i Thailand, kommer jag ihåg.

Caroline: Vi köpte den i någon jättefin bokhandel.

Jan: Precis.

Caroline: Massvis med ekonomiböcker.

Jan: Eller att du jobbar på någon annan hylla. Ja, precis. Men de hade i alla fall, och ibland, vet du vad, deras podd var två och en halv timme.

Caroline: Jo, men Tim Ferriss gör ju aldrig poddar som är särskilt korta.

Jan: Och jag känner att jag har så dåligt samvete när vi klockar in på en och tio.

Caroline: Ja, men jag har ju sagt det till dig: tänk nu på Tim Ferriss.

Jan: I alla fall, de pratar om en sjukt intressant grej, där han säger lite samma sak: titta på vilket område som ger dig energi. Alltså om det är kläder, effektivitet, prylar, resor eller någonting. Och sen var han inte bara att man spenderar pengar, utan han var så här: hur skulle ditt liv vara om du tiodubblade utgifterna i det området? Att man riktigt drar upp volymen.

Caroline: Jo, det är väldigt amerikanskt på det sättet. Men samtidigt är det ju extremt kittlande att tänka: hur skulle det vara då? Hur skulle mitt liv vara då?

Jan: Exakt.

Caroline: Inte "hur är det möjligt", utan bara...

Jan: Hur skulle det se ut då? Så till exempel om man lägger på resor: hur skulle resorna se ut om du la tio gånger mer pengar på resor? Vart skulle du orka åka då? Hur skulle du känna? Och just för att unna sig, och det som inte ger dig energi, det menar jag att man kan dra ner helt.

Caroline: Jag kan säga ett problem som jag tycker finns med den frågan, det du hade om att tiodubbla. När man har en utgift som ger en energi, så kan man ändå ha en sådan här associerad skuld till den. När jag tänker på att tiodubbla i det området som ger mig energi, så känner jag bara: shit, vad jobbigt.

Jan: Varför det?

Caroline: Jättesnabbt kommer den här "hur kan man spendera så mycket pengar på ett sådant område, och hur ska det gå till" och sånt. Man måste verkligen träna sig själv, känner jag. Att inte gå dit för snabbt, till "hur ska det gå till" och "hur skulle det se ut". Det är ju helt obetalt.

Caroline om trädgården, Jan om teknikprylar

Jan: Så vilket område skulle det vara för dig?

Caroline: Nej, men det skulle kanske kunna vara trädgård till exempel. Eller det skulle kunna vara kläder och hudvård och sånt också. Massvis med sådana områden som är förknippade med energi. Vad skulle det vara för dig?

Jan: Om du la tio gånger mer på trädgården?

Caroline: Ja, till exempel.

Jan: Nej, men då skulle det bli ett sådant litet paradis för barn, tror jag. Och för bin och fjärilar. Och det skulle vara en massa olika ställen i trädgården där man kan vara. Små rum på något vis, tänker jag. Och pumpor och sånt som ligger på sina små hyllor med mattor.

Jan: Ja, och hur ska det kännas?

Caroline: Nej, men det skulle ju kännas jättefint. Det skulle kännas så extremt, du vet, när det är så överflöd. Ett överflöd i mitt liv. Men vad har du för område?

Jan: Ja, jag vet inte.

Caroline: Prylar.

Jan: Teknikprylar. Men jag lägger redan sjukt mycket pengar på teknikprylar.

Caroline: Och då kan man undra vad "sjukt mycket" är, men vi behöver kanske inte gå in på det ändå, eller?

Jan: Nej, men...

Caroline: För jag tänker så, om man lyssnar på detta och du säger "jag lägger redan sjukt mycket pengar på det", så blir man så här: hur mycket pengar är det då?

Jan: Nej, men om jag ska ta i år... Nu är det ju så här också att här blir det lite en sanning med modifikation, för jag driver ju företag. Det är ju mycket så att jag tjänar pengar på mina hobbyer, och då blir det mycket enklare att lägga pengar, eftersom det blir utan moms och det blir avdragsgillt. Jag använder alla mina teknikprylar i jobbet. Som till exempel nu idag, jag tänker att jag ska köpa en sådan här bokläsare, en sådan för e-böcker.

Caroline: Du menar som en Kindle?

Jan: Som en typ av Kindle, ja. Men jag tror, om det skulle vara i år, vad var det, april, slutet av maj?

Caroline: Jag tänkte lämna dig av kroken där, men visst.

Jan: Nej, men jag tror att hittills har jag kanske lagt 30 000.

Caroline: På teknikprylar?

Jan: Ja, detta.

Caroline: Mycket har ju kommit till nytta i företaget.

Jan: Jaja, det är ju alltid. Det är framför allt ett objektiv för 12 000 som jag har tittat på länge. Och sen var det ju den här Osmo Pocket-kameran som spelade in ett avsnitt med Ola. Den har jag haft mycket glädje av. Jag tror att det är en spännande tanke, och jag tror att vi kommer att återkomma till det. För ibland tänker jag att man inte ska glömma bort att faktiskt använda pengarna. Och då låter det så här fantastiskt: "men coolt, låt oss lägga pengar på trädgården, låt oss lägga pengar på det som ger oss energi, och kanske inte så mycket resor."

Caroline: Ja.

Jan: Så vem av oss är snålast och mest slösaktig?

Caroline: Jag tänker att det är du som är mest slösaktig.

Jan: Och du är mest snål, ja. Det är vi nog helt överens om. Ska vi fortsätta?

Andra frågan: att vara genomsnittlig

Caroline: Fråga två, om att vara genomsnittlig. Tale skriver så här: "Hej Jan, du brukar säga att ju snabbare du inser att du är genomsnittlig, desto mer kommer du tjäna. Gäller det bara pengar, eller kan den insikten hjälpa också inom andra livsområden?"

Jan: Ja, alltså helt ärligt, det är ju mitt favoritcitat från professor Jeremy Siegel. På vilket annat område i livet som helst bör man lägga ner ganska mycket tid och träning för att kunna bli genomsnittlig. För att jag ska kunna bli en genomsnittlig tennisspelare, då måste jag lägga ner sjukt mycket tid för att vara där.

Caroline: För att komma upp till den nivån.

Jan: För att passera nybörjare och säga: nu, i den här tennisklubben, är jag i mitten. Och när det gäller sparande är det precis tvärtom. Där kan du vara genomsnittlig. Där brukar jag säga: lyssna på avsnitt 99. Ställ in din fondrobot, ställ in månadssparande, ställ in gas och broms. Låt det vara i tio år, och du kommer vara som genomsnittet, om inte bättre.

Caroline: Ja, det är inte mycket som krävs för att komma upp i genomsnittet inom ekonomi.

Jan: Nej, och tvärtom: ju mer aktiv man är, ju mer engagerad man är, ju mer man gör, desto mer man läser på, desto svårare blir det att överprestera mot genomsnittet när det gäller sparande. Så som svar på Tales fråga: jag vet inte, jag tror inte att det finns något annat. Jag har i alla fall inte hittat något annat område där det är på det sättet. Och det kanske någon läsare eller lyssnare kan återkomma om det finns.

Caroline: Lite grann angränsande till det här området, att vara genomsnittlig, kan jag tänka att det är när man är lite prestigelös.

Jan: När man ska lära sig nya saker till exempel.

Att få lov att vara nybörjare

Caroline: Eller man stöter på någonting man inte kan, och man är så, 50, låt säga. Jag märker det redan när jag är 42. Att jag har liksom: jag är tillräckligt gammal nu för att kunna detta, eller fatta detta. Det är sådant bullshit. Man ska ju vara nybörjare hela tiden, känner jag.

Jan: Eller, jag sa något citat så här: om du inte skäms för den som du var förra året, då lär du dig för lite. Eller då testar du för lite nya grejer.

Caroline: Ja. Jag menar att det kan vara härligt att få lov att vara genomsnittlig. Att få lov att vara nybörjare. Att inte kunna någonting, att vara kass. För då har man en brant inlärningskurva. Och då pratar jag inte ekonomi, då pratar vi det andra i livet.

Jan: Jag tror man är roligare där också.

Caroline: Ja.

Jan: Faktiskt. Jag brukar ju säga att mitt favorit... Gud, vad mycket citat det är idag, det var inte ens planerat. Men ett av mina favoritcitat är så här: det är svårt att lära sig nya saker och se snygg ut samtidigt. Och jag tror att det handlar, precis som du sa, om den där prestigen, om att våga. Och att vara okej. Alltså, det som du och jag pratade om: vi hade en stor middag här för ett par dagar sedan, för 20 entreprenörer, och du var lite så här: "ja, men trädgården, du vet, vi har inte klippt gräset i kanterna." Och jag är så här: fuck it, det spelar ingen roll.

Caroline: Nej, det spelar ingen roll, men det är bara att det är sådant jag lägger märke till hos andra. Att tänka: ja, de har inte hunnit med det. Men jag är inte dömande mot andra kring det.

Jan: Nej, men du är dömande mot dig själv.

Caroline: Ja, eller jag kanske är dömande mot andra också, jag vet inte.

Jan: Det är du. Som alla andra.

Caroline: Ja, jag är dömande mot mig själv. Hur ser detta ut? Hur ska detta tas? Ja, det är jobbigt.

Jan: Men där tänker jag återigen: rätt sak på rätt sätt. Spelar det någon roll? Vi är småbarnsföräldrar, vi har en tio månaders bebis, vi har en åttaåring.

Caroline: Vi kan lägga tid på annat i en trädgård än gräskanterna.

Jan: Typ sova, eller så ibland. Jag tror att det är en massa fördomar.

Caroline: Vi får påminna oss själva ibland att vi är småbarnsföräldrar. För annars blir kraven för höga.

Följdfråga: Jan, den försiktiga personen

Jan: Ska du ta nästa följdfråga?

Caroline: Ja, Tale har en följdfråga. "Caroline," börjar han, "Jan beskriver sig ofta som en försiktig person. Har du några anekdoter om hur det kan gestalta sig i vardagen?" Ja, alltså försiktig inom ekonomi då, kanske.

Jan: Nej, jag tror han menar generellt.

Caroline: Men jag tänker ju att du är trygghetssökande.

Jan: Ja, det var snällt. Andra hade sagt trygghetsnarkoman.

Caroline: Ja, men det är absolut. Jo, vi har ju det här med försäkringar.

Jan: Vad skulle du ta av det? Ge mig något annat. Nej, men shoot, shoot nu.

Caroline: Vi är ju ordentligt försäkrade. Ifall jag skulle trilla av pinn, ifall du skulle trilla av pinn. Du har skrivit testamente, det har inte jag gjort ens. Alltså säkrar upp kring alla hörn, så att inget ska falla igenom och gå åt helvete. Du är lite åt det hållet, och det har du väl fått med dig från när du växte upp. Har du själv något exempel? För du känner ju dig själv mer. Och du gör vissa grejer som jag inte alls känner till. För när man håller på med vissa beteenden, då vet man att det här inte riktigt är sunt, det jag håller på med. Men jag måste.

Jan: Har du något exempel? Jag ska säga att det är massor, ett beteende återkommer. Det är inte som om man är försiktig. Men sen är jag...

Caroline: Reckless när du kör.

Jan: Ja, precis. Så är det ju inte. Nej, men till exempel: jag kör inte motorcykel. Ska aldrig få för mig att åka motorcykel, det verkar helt galet i min värld. Nej, men vi har ju pratat om det här, jag gillar hela prepping-grejen. Du vet, förbereda sig för katastrofen.

Caroline: Ja, om det skulle bli strömavbrott i flera veckor.

Jan: Ja, så har vi ficklampor och batterier och försäkringar. Men jag är ju där och lägger kuddar överallt. Jag vet inte om det är något mer. Bil.

Den säkra bilen och babyskyddet

Caroline: När vi köpte bilen innan Freja föddes, så var det ju väldigt viktigt att det skulle vara en säker bil. Det upplever säkert många som skaffar familj. Jag kanske lite mer än andra. När du skulle titta på babyskydd och barnstol och sånt, så skulle det ju vara det allra säkraste.

Jan: Ja.

Caroline: Och det var okej att det kostade 4 000 eller något sådant.

Jan: Ja, precis. För där kommer jag ihåg att jag tänkte: ja, men det är klart vi ska ha det bästa babyskyddet. Tänk om jag är i en trafikolycka och något händer, och så tänker jag: ja, men jag sparade i alla fall 2 000 spänn. Så jag var ju en sucker till alla sådana här försäljare. "Ni vill väl ha en trygg barnvagn, ni vill väl ha en trygg babystol." Så nej, jag är försiktig i de flesta områden i livet.

Caroline: Finns det något som du inte är försiktig med?

Jan: Nej. Alltså, jag skulle säga att utifrån kan många tycka att jag gör galna grejer, men då har man inte fattat mig. Om jag tar ett exempel, till exempel Better Globe, det är ju ett sådant projekt med att plantera träd i Afrika, som vi får sjukt mycket kritik för. Det har varit artiklar i tidningar om hur dåligt detta är, hur vi tjänar pengar, och risken. Då kan det vara så här: "Jan, du vet, folk får inte ihop det, för du är försiktig och sen rekommenderar du ett högriskprojekt i Afrika." Och då säger de: "Då måste anledningen vara att du gör det för att du tjänar pengar." Medan jag är så här: nej, men jag har varit på plats fem gånger, jag har pratat med människorna.

Caroline: Och där kommer försiktigheten in igen.

Jan: Ja, precis. Men det kan utifrån se ut som att det är riskabelt. Jag träffar ju människor som säger att aktier är ett casino, att man bara förlorar pengar på att investera i aktier. Men då har jag ju gjort all research och vet att över en tioårsperiod har vi 90 procents sannolikhet för att detta kommer gå plus. Och då säger jag så här: med 90 procents sannolikhet, det är värt att satsa mycket pengar på. Så jag tror att... nej, jag är försiktig general på alla områden. Men jag tror att det handlar om hur mycket man kan om kontexten.

Caroline: Ja.

Jan: Faktiskt. Jag vet inte.

Caroline: Jo, men det är begripligt. Det låter förståeligt. Ja, vad bra. Ska vi ta nästa fråga?

Tredje frågan: passioner och nästa steg

Caroline: Det handlar om våra passioner. Talie och Magnus skriver så här: "Bortsett från det ekonomiska, jag undrar om ni har några andra passioner som vi läsare kanske inte känner till." Och Pontus frågar: "Vad är nästa steg efter att portföljerna är uppsatta och alla hinkarna är fulla? Hur går ni, och andra, vidare till kurs B?"

Jan: Jag buntade ihop de här. När vi spelade in detta innan, så var det så här: de här två frågorna hänger inte alls ihop. Men jag tycker att de gör det, för jag tror att syftet med sparande och sånt egentligen är för att man ska kunna ägna sig åt sina passioner. Eller åt sin dröm. Och för att svara på Pontus fråga: vad gör man när man är färdig? När man har fyra-hinkar-principen, det automatiska månadssparandet, allt det på plats? Ja, då ägnar man sig åt sin passion. Åt det som är viktigt för en i livet.

Caroline: Men hur tänker du då? Det kan ju fortfarande vara så att man går till ett jobb. Det kanske inte är ens passion, men man gillar det. Eller hur tänker du?

Jan: Ja, men är inte det... Jag har ju aldrig riktigt förstått det här: varför går jag till ett jobb jag inte gillar?

Caroline: Nej, jag fattar det.

Jan: Då är jag så här: byt jobb. Och jag vet, det är kanske ganska kontroversiellt, särskilt med siffror på att 60 procent av alla anställda i Sverige inte gillar sitt jobb, utan hade bytt om de fick möjlighet. Det handlar inte om att jag har något emot jobb, tvärtom. Ett av de stora missförstånden där ute är att "om jag bara tjänar tillräckligt mycket pengar, så kan jag sluta jobba". Nej, du kommer att må dåligt av att sluta jobba, för du får inte tillfredsställa en massa psykologiska behov: att du får vara till användning, att du får vara ett bidrag till andra, att du får vara i ett sammanhang, att du får ha kollegor. Det är sjukt mycket grejer som är viktiga med ett jobb, bortsett från lönen. Så jag tycker att det handlar om att ha roligt, eller att uppleva lycka, att spendera tid på det som är viktigt.

Det är ett engångsjobb, sen lever du

Caroline: Men måste man vänta tills man har satt upp alltihop och hinkarna är fulla? Det behöver man kanske inte göra.

Jan: Nej, men det är ju ett engångsjobb. Du gör det på en och en halv timme. Sen har du satt igång ditt automatiska månadssparande. Jag brukar säga att det är avsnitt 99, det är en timme och en kvart. Sen tar det 15 minuter att sätta upp det. Sen är hinkarna lite mer pill att få rätt, det är avsnitt 47. Men när det är färdigt tar det inte mer än en helg. Ska man då fortsätta i två år och läsa ekonominyheter? Jag tycker det är fantastiskt att vi har så många följare som lyssnar på oss, där vi pratar om allt möjligt. Men allvarligt talat, där finns inget kursbehov. Vi har bara en workshop, vi har ingen fortsättningsutbildning, för det finns inte mer. Utan då kommer ju den här frågan: vad är det som är viktigt för dig? Till exempel det som du var inne på. Nu vet jag inte varför vi blev förbannade här, eller engagerade. Men då handlar det om att ägna tid åt till exempel trädgård, eller åt barnen, eller åt sitt jobb, eller åt programmering, eller vad det nu kan vara. Och min grundtes är också att om man kan kombinera sin hobby och sin passion med att tjäna pengar, ja, då behöver man inte ens skilja på jobbtid och fritid, utan då är det ju bara livet. Och sen har man det där pengamässigt vid sidan av, som en grej man behöver hantera en gång. Vad tänker du? Det känns som att du är lite kritisk här.

Caroline: Nej, jag är inte kritisk. Jag bara försöker lyssna på vart du tog oss.

Jan: Okej.

Caroline: För jag tänker att för oss har det tagit tag att sätta upp livet så som vi har önskat det.

Jan: Absolut.

Caroline: Dels att fatta vad vi vill. Och jag kan inte säga att jag är helt på det klara exakt med hur jag vill ha livet, men jag är ganska nöjd för det nu. Och då jobbar ju du och jag ihop, så det är inte som att jag går till ett annat jobb. Men det finns ju rätt många där ute som gör det, som går till ett annat jobb, och som har satt upp sina hinkar. Och som kanske har fått svar nu.

Byt jobb idag om det är ett problem

Jan: Och utifrån vad du sa, tänker jag... Ja, då tror jag att den viktigare frågan är, det kommer vi kanske också prata om med coaching och utbildning: då kommer ju den personliga utvecklingen. Det är inte som att "okej, men jag trivs inte på det här jobbet, jag har satt upp mina hinkar, och nu måste jag vänta i 30 år innan jag kan byta jobb". Nej, men byt jobbet idag, om det är ett problem. Eller byt arbetsuppgifter på samma jobb. Eller gå ner, kanske spara inte lika mycket och gå ner i arbetstid. Det är också en sådan grej: "vi sparar 6 000 spänn i månaden och har ingen tid." Men spara 2 000 kronor mindre. Eller spara 2 000 kronor i stället för 4 000, och jobba en dag mindre. Jag vänder mig emot det hela tiden, att det ska vara så mycket pengar som möjligt. Det är lite som han Erik Strand sa, fondförvaltaren: om du dör och har en massa miljoner och en massa tusenlappar på kontot, då kan man fråga sig, har du prioriterat rätt i livet?

Caroline: Det verkar som det slår an någonting hos dig, Jan.

Jan: Ja, men jag tror...

Caroline: Jag håller med om allting som du har sagt, Jan. Jag tycker bara att det blir tydligare. Jag hoppas att det blir tydligt vad du tänker omkring det här med när man är klar med sin setup.

Jan: Ja, för jag tänker ju också så här: min pappa dog ju när han var 49. Du vet, alla planer för hans pension och sånt, det sket sig. Och då är jag så här, att när du är färdig med den strukturen, då har du ju tiden att ägna dig åt allt annat. För du behöver inte ha dåligt samvete: "jag borde lägga mer tid på mina pengar", eller "jag borde sköta mina pengar bättre". Det finns få andra sätt som är bättre än det vi går igenom i avsnitt 99: att spara passivt, långsiktigt, regelbundet månadssparande, that's it. Sen kan man ju pilla i detaljerna, men det kommer inte göra en jättestor skillnad, utan då gör man det för att man tycker att det är kul.

Caroline: Det kan ju vara så att man gillar att hålla på med...

Jan: Hink fyra.

Caroline: Precis.

Jan: Men då är det ens passion.

Caroline: Ja, absolut.

Personlig utveckling under tiden

Jan: Och det är ju helt...

Caroline: Men jag tyckte det var bra, det du sa, att när man har satt upp det ekonomiska, då är det klart. Och det kanske är så att man kan syssla med personlig utveckling under tiden som man gör det, eller när man är klar med det, om det känns bra då. Personlig utveckling ska ju inte underskattas.

Jan: Nej, jag tror att det också är en av våra kommande frågor, med coaching och utbildning. Men jag tror att det handlar om att då kan man ägna sig åt livet.

Caroline: Man kan ägna sig åt livet under tiden som man fixar med sin setup också.

Jan: Ja, precis. Men det är viktigt att säga: det är ett engångsjobb. Färdigt. Sen ska det löpa, och det kommer ge möjligheter över tid. Men det är inte som att man sätter sitt andra liv på paus. Nu går vi vidare, nu blir jag irriterad.

Caroline: Jaså? Här, då kommer den här fyran.

Fjärde frågan: Carolines tankar om alltihop

Jan: Då kan jag läsa den. Detta är från Katarina. Hon skrev så här: "Jag tycker att ni två, Jan och Caroline, är en bra kombo. Jag skulle vilja veta lite mer om Carolines tankar om allt." Vad tänkte du, Caroline, när jag ville börja blogga och du skulle vara med? Vad tänkte du då? Hur har du förhållit dig till den här blogg-grejen?

Caroline: Du har ju hållit på att blogga ganska länge innan du bad mig att hjälpa dig i videorna och i podden. Så det fick du hålla på med.

Jan: Ja, i åtta år.

Caroline: Ja, men jag la mig inte i det. Det är ju din passion, kan man väl säga.

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Så när du bad mig att vara med, så tänkte jag: ja, det blir väl den här gången. Alltså, jag trodde seriöst att det var en video eller en podd. Du behövde hjälp i en video. Och det roliga var att vi blir ju lite ovänner, för vi är så olika. Jag är väldigt nyfiken och akademiskt skolad, så då är det källkritik till 110. Men vi märkte ändå att det var positivt på något vis att jag var med.

Jan: Jaja, och det får vi jättemycket feedback på. Vad tänker du om hinkar och portföljer?

Caroline: Jag tänker att det är ett jätteskönt och enkelt system. Det är så no nonsense. Man behöver inte tänka att det är så himla mycket att hålla reda på i ekonomi egentligen. Utan man kan följa den strategin, och sen kan man vara säker på att det kommer vara bra för ens ekonomi på alla plan.

Jan: Men tycker du det är roligt?

Caroline: Ja, fast jag är inte så passionerad kring ekonomi som du är. Jag är väldigt nöjd över att vi har det setupet för vår ekonomi.

Jan: Men sen vet jag också att vi har haft mycket diskussion. I början, ett tag, så skrev jag ganska mycket om barnen och sparande till dem.

Caroline: Ja, men det var också för att du gillade att spara till vår dotter. Och att det kändes liksom viktigare nästan än att spara till dig själv, och då ville du skriva om det. Efter ett tag kändes det som att, för det blev liksom mycket pengar, så tänkte jag: men lite privacy får vi lägga där.

Drivkrafter och en turnover på prylar

Jan: Ja. Och vad tänker du då kring ekonomi och drivkrafter?

Caroline: Jag funderar dagligdags på drivkrafter och hur jag funkar. Inte så mycket kring hur du funkar, för det är som att det är en sådan black box.

Jan: Jaså, vadå?

Caroline: Nej, det är det inte. Jag tänker på hur jag funkar.

Jan: Jag tycker jag är skitenkel att förstå.

Caroline: Nej, men det är du inte, Jan. Vänta lite, jag kommer till det. Jag kan bara säga att jag funderar hela tiden på vad det är som driver mig. För jag gillar ju att komplettera till hemmet och komplettera till mig själv. Och jag funderar ibland på om jag ska köpa kläder till dig, men jag gör inte det, för det kan bli fel. Det är som en sådan här: jag tar hand om, det ska vara överflöd. Det ska vara så att alla mår bra, så typiskt kvinnligt. Men jag tror det är viktigt i alla fall. Men då kan det bli så att när jag har kört på och shoppat loss, eller när jag har storhandlat och handlat något annat och till garderoben samtidigt, så efter ett tag kan jag bli lite mätt. Och så kan jag vara så här: nej, nu får det räcka, nu är det stopp här ett tag. Men det är inte så det funkar. Utan det kan vara att det bara är inom garderoben och kylskåpet som det får räcka.

Jan: Vad är det du säger egentligen?

Caroline: Jo, men jag har en sådan här turnover på grejer i hemmet.

Jan: Ja.

Caroline: Så det är inte så att jag slutar shoppa och sen är nöjd med allting som vi har där. Utan då blir det som att jag gör mig av med grejer. Säljer, eller något annat. För att jag ska kunna ta in nytt som är fräschare. Jag vet inte, jag kanske ska prata med någon om det. Men det är en turnover. Ni får gärna kommentera om någon känner samma. För jag trodde att det var så ett tag, att jag bara blev mätt, och så skulle det vara shopstopp och sånt. Men det är inte riktigt så. Ut med vissa grejer, in med nytt som är fräscht. Jag vet inte om det är sjukligt eller vad det är. Men det är inga stora belopp. Men det känns som att det är någon sådan grej som upptar rätt mycket av min energi. Så det är en sådan drivkraft, som jag inte vet var den kommer ifrån. Men det är viktigt att det inte blir någon stagnation i det som vi har hemma. Förstår du detta? Känner du igen det, Jan?

Second hand och klimatsmart konsumtion

Jan: Jag tycker inte det är så viktigt. Sen tänker jag så här: hur går det med konsumtion och klimatsmart?

Caroline: Ja, men det är ofta som jag handlar second hand.

Jan: Precis, det var det jag tänkte. Och säljer second hand. Ja, för vi är ju ganska... Bara senaste veckan har vi ju sålt flera grejer på Blocket och Tradera. Så att vi gillar ju det. Ja, jag tänker att det var ett långt sidospår.

Caroline: Nej, det var det inte. Det var faktiskt ett svar på den här frågan om ekonomi och drivkrafter.

Jan: Okej.

Caroline: Så gott svar som jag kunde ge.

Jan: Jävla bra. Johan undrar: "Jag vill minnas att Caroline har en doktorsgrad i något, men jag har aldrig hört i vad." Och du har nämnt ibland att du har doktorerat.

Caroline: Ja, jag har en doktorsgrad i något. Och då är jag noga med att säga att det inte är ekonomi, utan det är biologi. Molekylärbiologi.

Jan: Du kan ju berätta vad du har doktorerat i.

Caroline: Jag har doktorerat inom en sjukdom som heter diabetes. Typ 1- och typ 2-diabetes.

Jan: Och där gjorde du DNA och RNA, eller vad var det du gjorde?

Caroline: Ja, på molekylnivå. Vad som har gått fel på molekylnivå när man blir sjuk i diabetes.

Jan: Och varför blev det ingen postdoc?

Caroline: Jag funderar på det, men då ska man nästan ha bestämt sig för att göra en akademisk karriär, känns det som. Och det vill jag inte, utan jag var mer intresserad av hur man beskriver forskning som är tuff att fatta. Hur man beskriver det på ett vettigt sätt, så att andra kan förstå.

Att doktorera och bli ifrågasatt

Jan: Men man citerar fortfarande dina artiklar.

Caroline: Ja, jag får sådana här: "nu har du blivit citerad." Det var ju tio år sedan nu.

Jan: Men det är ju jättekul. Skulle du rekommendera folk att doktorera?

Caroline: Ja.

Jan: Varför det?

Caroline: Jo, men om man är nyfiken och gillar forskning och vill grotta ner sig i saker, så ska man göra det. För man får så mycket på köpet: vetenskaplig metod, hur man gör experiment som man kan säga någonting från. Och man kan ifrågasätta saker, hur det har gjorts. Man får mycket bättre förståelse för vad som är fake och vad som kan vara på riktigt.

Jan: Jo, det där har vi ju märkt. Att bli ifrågasatt.

Caroline: Ja, men inte som kritik.

Jan: Nej, men det landar väldigt ofta som kritik, i alla fall hos mig. Men det har vi ju lärt oss. Jag tänker att vi ska ta nästa fråga.

Femte frågan: feminism och ekonomisk jämlikhet

Jan: Här kan vi hamna i kravät. Feminism. Jag kan läsa. Lena: "Jag skulle vilja höra er resonera kring vad feminism betyder för er, och hur ni känner inför det begreppet i en ekonomisk kontext." Så vad känner du kring feminism?

Caroline: Jag tycker att feminism är ett begrepp som egentligen ingår i ett mycket större sammanhang, och det är allas jämlikhet. Och där är det inte bara män och kvinnor, flickor och pojkar, utan det är alla. Svarta och vita.

Jan: Ekonomisk jämlikhet.

Caroline: Ekonomisk jämlikhet är vi också ganska, vi är intresserade av det. Man läser ju ibland om att det rapporteras att kvinnor är fattigare än män generellt, och det tycker jag är väldigt sorgligt. För det behöver inte vara så, eftersom det också rapporteras att kvinnor är bättre på att investera pengar. Då bara blir man så...

Jan: Arg. Ja. Nej, men så är det för mig också. För mig är det så här: jag ogillar manligt och kvinnligt. Jag har jobbat med så många olika personer. Och man säger så här: "men detta är kvinnligt, typiskt kvinnligt." Jag har sett de dragen, den energin, hos män. Sånt som man säger "detta är typiskt manligt", jag har sett det hos massa kvinnor också.

Caroline: Jag sa ju "typiskt kvinnligt" här nyss i denna podd.

Jan: Men det är inte... Det är olika personlighetsdrag. Så jag tittar mycket hellre på personligheter, som det finns 15–16 av, lite beroende på vilken forskning eller vilka personlighetstest man kollar på. Men jag är ju definitivt för att det ska vara jämlikhet. Vissa sa ju att jag var en pappafeminist. Jag visste inte ens att det var ett ord. Vad är det för något? Det är tydligen när man blir feminist för att man får döttrar. Jag tänker att det är viktigt att det ska vara jämlikt. Jag har ingen acceptans för annat: samma jobb, det ska vara samma betalt. Och allt det där.

Den ekonomiska ojämlikheten växer

Jan: Sen håller jag med, tittar vi empiriskt, du vet, på folk som jobbar på bank: kommer det in en medelålders kvinna ensam på ett rådgivningsmöte, så kan man med över 50 procents sannolikhet utgå från att hon kommer fråga om hon har råd att skilja sig. Jag träffade någon för bara några dagar sedan, som jag pratade med, som berättade om ett par som vill skilja sig, som har svårt att stå ut med varandra, men de har inte råd. Så de bor i samma hus, i två olika delar av huset, med barn.

Caroline: Det blev konstigt för barnen.

Jan: Ja, och jag blev bara så här: ja, det är jättesynt. Men det är liksom så, för i Stockholm är det jättesvårt, på en lön är det sjukt svårt att få en bostad. Så jag skulle nästan mer säga att jag är mer intresserad av den här ekonomiska jämlikheten. Jag ser ju det som ett jättestort problem, hur vi ser att den ekonomiska ojämlikheten bara blir större och större.

Caroline: Är det mellan skikt i samhället?

Jan: Ja, mellan skikt. De som har, de får mer. Alltså, alla vi som investerar, vi har ju fått tillgång till kapital, vi är inne på bostadsmarknaden. Och det är ju jättemånga som inte har något investerat.

Caroline: Är det svårare för dem då?

Jan: Ja, men ta den genomsnittliga. Halva Sveriges befolkning har inte 50 000 i finansiella tillgångar. Halva Sveriges befolkning. Var femte person klarar inte en oförutsedd utgift på 10 000 kronor. Eller som man säger i USA: halva USA:s befolkning går på matkuponger. Var tredje familj i USA har inte råd med blöjor. Och samtidigt som jag målar upp en ganska negativ bild på det sättet, så börjar man tänka på att tjänar man 20 000 innan skatt i Sverige, då tillhör man världens 95 procent rikaste befolkning. Tjänar du 38 000 innan skatt, då tillhör du 99,1. Alltså, du är rikare än 99 procent av världens befolkning. Och har du ett hus med ett par hundratusen kronors övervärde, då är du återigen rikare än 99 procent av jordens befolkning. Och det roliga är att när man hör pratas om den där rikaste topprocenten, så tänker man ju alltid att det är någon annan.

När man hör pratas om den där rikaste topprocenten, så tänker man alltid att det är någon annan. Men bara det att du lyssnar på denna podd, gör att sannolikheten är ganska hög att det är dig man pratar om.

Ojämlikheten driver populismen

Jan: Häng med. Och jag skulle säga att bara det att du lyssnar på denna podd, eller tittar på denna video på YouTube, så är sannolikheten ganska hög för att du tillhör den där rikaste procenten. Det är dig man pratar om. Och där tror jag att det är en jättestor konflikt. Jag tror det är därför vi ser de här populistiska partierna på frammarsch. Det är därför vi ser de här gula västarna, bensinupproret. Vanliga människor har det väldigt svårt ekonomiskt. Och det blir inte bättre. Det blir inte bättre. Så jag har väl liksom mitt avstamp i feminism, men jag tror att det är fler som behöver... vi behöver jämna ut den här ojämlikheten. Och det är ju en av drivkrafterna, parallellt med det här med klimathotet, som jag har för bloggen. Att göra det mer folkligt, så att alla kan spara, så att man kan gå i pension. Man kan ha möjligheten att få välja. Så tror jag. Jag vet inte om jag ska säga någonting mer om det.

Caroline: Nej, jag tror inte att vi har mer att säga egentligen om feminism eller jämlikhet i ekonomisnacket.

Jan: Nej, men det är ju ett problem. Ska vi ta nästa?

Sjätte frågan: hur hittar man coacher?

Caroline: Det handlar om coacher och utbildningar. Emelie och Kristoffer undrar: "Hej, jag är nyfiken på allt det där, andra saker som inte har med pengar att göra, men som ni nämner lite då och då. Ni pratar om era coacher, hur har ni hittat dem?"

Jan: Jag har ju testat jättemånga coacher. Jag insåg det för typ 10–15 år sedan, att ekonomi och sparande, och jag som är så trygghetssökande, det handlar ju om att jag inte är rationell. Trots att jag läste teknisk fysik, så var jag så här: nej, men detta funkar ju inte. Och hur får man hjälp i det området? Då fick jag komma in på det här med coacher och terapeuter.

Caroline: Varför ville du ha hjälp med coacher och terapeuter? Jag förstod inte riktigt det där med att du inte var rationell.

Jan: Ingen är rationell.

Caroline: Nej, precis.

Jan: Och så här: ska jag ha hjälp med hur jag placerar mina fonder, då går jag till en finansiell rådgivare. Om jag behöver hjälp att hantera mitt beteende, då behöver jag gå till någon annan. Det är bara det att rådgivarna i det området ofta kallas terapeuter, coacher eller mentorer. Och då gör jag en distinktionsskillnad där, där jag säger att en mentor är en person som har gjort det du vill göra tidigare, så du får konkreta råd. En terapeut pratar mycket om historiska grejer, i princip bara. Och en coach pratar egentligen nästan bara om framåtriktade grejer. Så en coach bryr sig inte om "varför har du blivit som du har blivit", utan du är här, och du ska dit. Du är i punkt A, du ska till punkt B i framtiden, hur tar vi oss från punkt A till punkt B? Medan en terapeut handlar om: okej, du har varit med om detta i din barndom, så här har det påverkat dig, detta är de känslor du kan hantera, och dem kan du hantera på det här sättet. Det är väl typ... du håller inte med?

Caroline: Det är lite förenklat.

Jan: Ja, men har du en bättre förklaring?

Caroline: Jag har inte det, men kör på.

En bra coach behöver inte dig

Jan: Ja, så för mig har det ju... jag har ju varit, eller är, prestationsorienterad, och därför har jag gillat coachning mycket. Och sen tror jag, hur hittar man en duktig frisör, eller hur hittar man en duktig hantverkare? Ja, man frågar sig runt.

Caroline: Jag tror du har haft fler coacher än vad jag har. Men jag har det ibland, för att det ger en fräschhet i hur man ser på tillvaron. Man kan bli lite stagnerad i det man håller på med. Jag tycker det är skönt att få någon som frågar saker, så att jag bara kan: ja visst, det vill jag ju.

Jan: Så jag tror att det är viktigt att hitta... man får bara prova. Man får prova sig fram.

Caroline: Precis.

Jan: Sen brukar jag säga så här, att med en coach, egentligen är det så här, det är viktigt, nu blir jag lite kontroversiell: du vill ha en coach som inte vill ha dig. Faktiskt, som inte behöver dig.

Caroline: Jag satt också här och tänkte på vilken coach man inte vill ha.

Jan: Ja. För du vill inte att det ska kännas nice. Går man från ett coachsamtal, och "detta var ett trevligt samtal", då ska jag byta.

Caroline: Ja, hur ska det kännas då?

Jan: Ja, men det ska kännas utmanande, det ska kännas så här: wow, shit. Jag gillar ju inte personlig utveckling, men jag gör det för att jag upplever att jag måste, för att komma dit jag vill. Men personlig utveckling för mig är mycket... som när jag kom hem från Bara Vara, det här avsnittet, tror jag 92 eller någonting. Där jag insåg så här: nej, men jag har ju gjort bort mig. För massa år sedan, när jag sa till dig, Caroline: "du som är känslomänniska, du har ju inte bara levlat till logisk och rationell." Det landade ju så där hos dig idag, men jag trodde ju genuint det. Och sen fattade jag hur ute och reste jag var, och det var sjukt skämmigt, och en massa sorg för det. Och det var ju ett utvecklingssteg.

Caroline: Man håller på med grejer som man inte riktigt har koll på själv.

Coachen som skickade fakturan efter fyra minuter

Jan: Och jag upplever att många gånger kan coachning bli så här att man pratar, man har ett trevligt samtal, men där händer ingenting. Det ska komma konkreta resultat. Och där säger jag att du vill ha en coach som inte behöver dig. För den bästa coachningen kommer ju när coachen mer eller mindre kan be dig att dra åt helvete, om jag överdriver. Jag kan säga att några av mina bästa coachsamtal, det var till exempel när jag skulle ha gjort någonting till ett coachsamtal.

Caroline: Berätta om det.

Jan: Sen kommer jag till coachsamtalet, och då har jag inte gjort det. Och så börjar jag berätta varför jag inte har gjort det. Och då säger han, som jag hade som coach: "ja, vet du vad, jag vill inte höra på dina ursäkter, det är slöseri på min tid, och det är slöseri på din tid, fast du inte fattar det. Så jag lägger på nu, och så skickar jag fakturan." Så var han, skickade en faktura på 5 000 spänn, och vi skulle ha en timme, och jag fick typ fyra minuter.

Caroline: För då hade du sysslat med omständigheter och ursäkter.

Jan: Ja, och jag var så jävla förbannad. Du vet, jag var så här: nu skiter jag i detta.

Caroline: Men vad hände sen då?

Jan: Nej, men sen insåg jag... jag pratar ju om det här korset som tio år senare. Så uppenbarligen hade ju det impact. Och han var ju beredd att riskera hela vårt samarbete, för han visste att jag skulle bli förbannad. Och här kommer ju min fördom: jag tror att många coacher idag inte vågar säga det de borde säga till sin klient. För om de säger det till sin klient, så kommer klienten att avsluta samarbetet, och de behöver pengarna för att kunna driva sin coachbusiness. Så skulle jag säga.

Missförståndet att coachen måste ha lyckats själv

Jan: Annars tänker jag så här, att ett misstag man gör är att tro att coachen måste ha gjort det man själv vill göra. Men en coach...

Caroline: Att de har lyckats med det man själv vill göra. Men det är inte riktigt så.

Jan: Det behöver inte vara så. Nu gillar jag ju coachning själv, att ge coachning, för jag är inte så duktig på det. Men jag skulle kunna coacha någon i hästhoppning, fast jag inte kan någonting om hästhoppning. För man utgår från att klienten har alla svaren själv.

Caroline: Ja, det är bara att man inte är medveten om svaren. Man har inte tagit fram dem.

Jan: Nej, precis. Sen skulle jag säga att någon som blir duktig på hästhoppning behöver en coach som är grym på hästhoppning. För där finns det ju trick i hästhoppning som man inte kan själv. Ja, vill du tillägga något?

Caroline: Nej, jag har tillagt det jag ville.

Jan: Ska vi ta nästa?

Utbildningar: priset säger inget om värdet

Caroline: Nästa del här i frågan: "Ni pratar också om utbildningar inom personlig utveckling. Vilka har ni gått, och vad kan ni rekommendera?" Ni sa att det troligtvis var de billiga kurserna som varit de som gett mest, och inte de stora dyra som Tony Robbins.

Jan: Jo, men det är det ju absolut.

Caroline: Du har varit på någon Tony Robbins, väl? Jag har undvikit Tony Robbins, för jag hatar att stå och hoppa och skrika, hela den här...

Jan: Vilken bra bild.

Caroline: Ja, jag fattar att det inte är så hela tiden, Tony Robbins sådana här utbildningar för massa människor. Men det är det de visar på sina trailers och sånt. Anyway, de är ganska dyra. Men det är sant, det är de billigare som har betytt mycket för oss.

Jan: Ja, det är ingen korrelation mellan pris och impact. Eller, jag skulle säga att ju dyrare, desto mindre impact.

Caroline: Du gillade ju Bara Vara, och den var inte dyr.

Jan: Nej. Om vi ska ta lite från detta: vi har ju lagt jättemycket. Jag skulle säga att om vi tittar historiskt, så har utbildningar varit en av våra absolut största utgifter. Och vi har ju en tumregel som också är så här: vi har alltid en utbildning planerad. Alltid.

Caroline: Ja, vi har det nu.

Jan: Ja, vi har det nu, båda två, i höst. Men det har vi haft, det har vi inte tänkt på, men det har vi alltid haft. Varje år har vi haft en utbildning. Varje år har vi någonting som vi åker på, just också för den här konstanta växten.

Caroline: Oftast personlig utveckling, eller utveckling av någonting man vill behärska, eller bli bättre på.

Hjärntvätt och att välja vad man fyller hjärnan med

Jan: Ja, precis. Och sen, just personlig utveckling, det känns som om jag bara pratar om kontroversiella grejer, att det handlar om allt från att det är sekt eller hjärntvätt. Efter att ha gjort många sådana här och testat själva, så skulle jag konstatera att hjärntvätt, det är ju inte så himla dumt, för vi utsätts för hjärntvätt hela tiden. Det handlar snarare om att välja: vad väljer jag att tvätta min hjärna med? Och precis som allt annat, så påstår jag att det behöver städas ur. Men då är vi tillbaka på det där som vi pratade om i början av avsnittet: att våga bilda sig sin egen uppfattning. Så jag har gjort massa utbildningar som jag verkligen kan rekommendera. Vi gillar ju Landmark, till exempel Landmark Education, The Landmark Forum.

Caroline: Det var väl tre dagar, den första.

Jan: Tre dagar i London. De fanns i Sverige också, men då gjorde Kalla fakta ett reportage om det, och anklagade dem för sekt och hjärntvätt, och sen fick de inte driva, eller de valde att inte driva verksamhet i Sverige. Vi hade ju en massa kompisar som hade gjort det. Alla har pratat gott om det, så det gjorde vi också. Vi tycker att den gjorde stor skillnad. Jag skulle säga att jag inte hade haft så bra relationer i mitt liv idag, till exempel med min bror, om jag inte hade gjort Landmark Forum. Vi har gjort mycket. Jag, Bara Vara, gillade jag jättemycket nu, som handlade mycket om att titta inåt och vara i tystnad, och mycket meditation. Vi har gjort Balansekonomi.

Caroline: Det gjorde vi för många år sedan.

Balansekonomi och Tony Robbins

Jan: Ja, tio år sedan, som verkligen accelererade vår utveckling. Det var som att få tio års erfarenhet på tio veckor i stället. Det var ju så pass bra, så att vi valde att köpa in oss i Balansekonomi och jobbade. Jag jobbade i tio år i Balansekonomi. Nu håller jag vissa utbildningstillfällen, som jag tycker är kul. Jag gillade Tony Robbins också, det var ju mer som en rockkonsert med personlig utveckling. Vad har vi gjort mer?

Caroline: Jag har ju gått i terapi också. Sådan här psykodynamisk terapi. Och det har ju varit för att jag har känt att det är det som behövs. Inte så mycket coachning, utan mer som att titta: vad hände för länge sedan, och vad har det för påverkan i mitt liv nu? Vilka mönster är det jag följer som jag inte har bestämt själv? Och det handlar om förlåtelse och sådana saker också. Så det har ju varit viktigt för mig. Jag är inte så superintresserad av coachning där det är obehagligt och sånt.

Jan: Nej, men sen gick vi ju hos en parterapeut.

Caroline: Ja, det har vi också gjort.

Jan: Där vi gjorde det tillsammans. Det var ju också väldigt, väldigt bra.

Caroline: Väldigt värdefullt bra. Ja. Så man kan göra sånt lite då och då.

Prata om kurserna som man pratar om hantverkare

Jan: Ja, men jag skulle säga, som allt annat, att det handlar många gånger om att börja våga prata om det. Vi pratar om hantverk och vilken hantverkare som är bra. Varför inte bara prata om vilka kurser du har gjort som är bra? Många pratar om UGL.

Caroline: Ja, det är det här, militärens ledarskapsutbildning, va?

Jan: Ja, precis. Som är en typ av personlig utveckling. Sen finns det så många olika. NLP, neurolingvistisk programmering, gjorde jag, ett helt utbildningsprogram, som kostade flera hundratusen. Så nej, jag skulle säga: testa, men lite beroende på vad man är ute efter. I Sverige skulle jag säga, nu pratar jag i egen sak, men Balansekonomi skulle jag säga är en av de bästa. Om man är intresserad av ekonomi och personlig utveckling, så är den skitbra. Den är ju dyr, dock, den är ju jättedyr, att ta ett år. Men jag skulle ändå säga att det är värt det. Bara Vara, om man är prestationsmänniska och vill komma i kontakt med sig själv.

Caroline: Ja, komma ur det.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Det kanske de flesta vill någon gång, då och då.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Men något som vi inte har gjort är så här mindfulness och yoga, retreats och sådana saker. Det har vi inte riktigt gått in på. Det är nog också för att vi inte har dragits riktigt till det.

Jan: Nej.

Caroline: Kanske någon gång i livet kommer det vara så att vi vill göra det också.

Böcker, poddar och den nya tanken

Jan: Ja, precis. Ja, men det var lite tips på olika utbildningar. Men jag skulle faktiskt också säga en grej som vi inte har pratat om: böcker. Böcker kan man också få ut mycket av. För i grunden kommer det ner till att jag tror att det är svårt, eller omöjligt, att tänka en ny tanke själv. Och jag brukar faktiskt, när jag föreläser, ibland säga så här: om du inte tror mig, vänd dig till den som sitter bredvid, eller någon som du har i din närhet, och berätta en tanke som du aldrig har tänkt förut. Det är ju extremt svårt. Det är omöjligt. Du ser väldigt frågande ut.

Caroline: Det känns som en sådan kuggis. Men skitsamma, det är säkert så.

Jan: Nej, men berätta om en tanke du aldrig har tänkt förut.

Caroline: Jag vet inte. Nej, exakt. Jag kan säga så: grå, blå isbjörn. Det har jag aldrig tänkt. Men jag vet inte.

Jan: Klipp.

Caroline: Nej, vi låter det vara kvar.

Jan: Nej, jag tror... För vi brukar ju prata om rosa isbjörn. Så nej, det är bara en variant på saker du har tänkt förut.

Caroline: Ja, det är. Okej, det är varianter på saker vi har tänkt innan.

Jan: Okej, jag köper det. Vi kan inte tänka en ny tanke som du inte har tänkt ut innan, eller en variant på det. Men böcker är faktiskt också bra. Böcker och podd.

Caroline: Böcker och podd.

Jan: All input utifrån, faktiskt. Bra, ska vi ta sista frågan?

Sista frågan: investeringar utanför börsen

Caroline: Ja, den handlar om investeringar utanför börsen. Martin undrar: "Vad har ni investerat i nu och tidigare utanför börsen?"

Jan: Detta är ju en variant. Allt som är utanför börsen brukar ju hamna i vår lekhink. Och jag skulle säga att de största posterna vi har i vår lekhink, som är utanför börsen, är private equity. Som är typ som en fond som investerar i onoterade bolag. Där vi äger, till exempel via den här private equity-fonden, 50 automatiska biltvättar runt om i landet och i Finland. Guld är ju också en sådan här alternativ investering. Och sen alla de här, Trine och Better Globe och Tessin och Savelend, och alla de där hamnar väl också där.

Jan: Sen är grejen så här att jag brukar ju, för de som följer oss på Patreon, där brukar jag, eftersom det är en mycket mer begränsad målgrupp, så brukar jag ibland skriva om sådana här investeringar som vi gör utanför börsen. För det är verkligen inte till för vem som helst, eftersom riskerna är större, och ofta krävs lite större kapital och sådant. Men där var det till exempel ett sådant här litet investmentbolag där vi köpte en... vi gick ihop ungefär 50 personer, och så köpte vi en lyxvilla i Portugal, som renoverades och ska säljas. Eller att man är med i sådana här nyemissioner innan företag kommer till börsen. Alltså, helt enkelt investeringar som är för stora för en själv att klara av. Sånt gör vi ganska mycket. Men det skriver vi om på Patreon, för de som följer oss där. Det har varit ett uttryckligt önskemål: "att vi stödjer, och vi läser allt på bloggen, men vi vill ha lite sånt som inte dyker upp där."

Onoterade bolag och hjärtinvesteringar

Jan: Men annars har vi gjort... vi har ju onoterade bolag också, där vi tycker att "detta företaget är bra", eller "här kan jag bidra från styrelsen" och sådant. Vi har ju haft för mycket där. Medan nu, de senaste åren, har vi verkligen skiftat över mer till den passiva hinken. För det har varit lite oproportionerligt. Sen har det ju varit hjärtinvesteringar också, som har låtit spännande.

Caroline: Från hjärtat, menar du?

Jan: Ja, precis. Det är lite smått och blandat. Men jag kan, vid något tillfälle kan vi faktiskt göra en titt där i.

Caroline: Bra.

Jan: Jag tänker att vi håller där, helt enkelt. Hoppas att du gillade detta lite annorlunda avsnittet. Är det så att du inte prenumererar, så kan du prenumerera, antingen i din poddspelare, eller på YouTube, eller nyhetsbrevet, såklart.

Kommande avsnitt och avrundning

Jan: Och sen, om vi tar lite kort om kommande avsnitt, så kommer vi... ja, spännande här. Vi kommer, redan imorgon, men det kommer lite längre fram, spela in ett avsnitt om FIRE. Det här med att...

Caroline: Med en FIRE-människa.

Jan: Med en FIRE-människa, att spara 50, 60, 70 procent av sin lön. Och hur livet är då, och det engagemanget. Sen kommer vi ha ett avsnitt med Erik Strand, där vi kommer prata, han som förvaltar Pacific Precious. Och sen, nästa vecka, kommer vi spela in ett avsnitt med Pontus Kopparberg, som har varit vd för en stor mäklarbyrå. Vi kommer prata om bostäder, och den största affären som de flesta av oss gör.

Caroline: Ja, det är jättespännande också.

Jan: Så passa på att ställa frågor. Beroende på när du kan lyssna, så kan det vara för sent. Men vi tar alltid emot frågor, för det är alltid roligt att kunna ställa och läsa frågor. Och annars vill jag bara säga ett stort tack för att du har hängt med denna veckan. Och så ses vi nästa söndag. Tack till elever och personal.