Vår investeringsresa 1996–2024 inkl. mångapinsamheter, misstag och insikter

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Era frågor om Jans investeringsresa
2. Doktorandlönen och historierevisionen
3. Pappans försäkringspengar och de första aktierna
4. IT-bubblan och gymnasiet
5. Ericssonoptioner och kraschen 2000
6. Lund, examen och en annan syn på pengar
7. Spekulationsaktier och en aktiespekulants bekännelser
8. Rich Dad-perioden och lägenheten i Turkiet
9. Sjunkna skepp och peruanskt guld
10. 2011: RikaTillsammans tar fart
11. Så ska Freja bli miljonär
12. Ingrediens två: enskilda kvalitetsaktier
13. Varför inte bara Investor?
14. Aktiesparklubben och den tekniska analysen
15. Teknisk analys-perioden
16. Been there, done that
17. Aktieklubbens årsrapport 2012
18. Bytet till indexfonder
19. Premiepensionsresan
20. Första premiepensionsvalen
21. All in på tillväxtmarknader
22. Räntefonder och fler fondbyten
23. Premiepensionsföretagen och AP7 Såfa
24. 10 procent i snitt trots alla missar
25. Aktieprinsessan
26. Indexfondperioden tar fart
27. Vadet med Coeli
28. Ränta-på-ränta-effekten börjar synas
29. Investmentbolagsportföljen som stängdes
30. Heja fondrobot
31. Insikter och slutsatser: jakten på den heliga graalen
32. Allt jag testat och inte gör om
33. Onoterade investeringar och affärsängel-perioden
34. Onoterade miljardbolag: Klarna, Storskogen, Lunar
35. Fastigheter och företagande
36. Krypto och det man inte förstår
37. Viktiga insikter längs vägen
38. Öka nysparandet och inkomsten
39. Ett rikt liv, inte rikast på kyrkogården
40. De flesta blir inte rika på investeringar
41. Sex komma sex miljoner på 20 år
42. Om investeringar påverkar din natur är de för dyra
43. Bli rik långsamt
44. Pengasamtalet i ett par
45. Ledstjärnan: fucka upp men ändå kunna gå i pension
46. Var står vi idag, och framåt
47. Avslutande ord

Era frågor om Jans investeringsresa

Jan: Välkommen till RikaTillsammans. Detta är dagens avsnitt: era frågor om Jans investeringsresa. Tanken i dag var fråga och svar, men jag kom inte förbi första frågan, som löd ungefär så här: beskriv er resa från början, er investeringsresa. Så i dag blir det lite insikter från den resan. Lite uppgångar, lite nedgångar, lite skaka på huvudet och hur kunde man vara så dum. Och lite pinsamheter, för jag har grävt fram artiklar som inte längre finns publicerade. Och vad jag skrev 2011. Så jag skäms lite redan nu. Men jag tänker så här: vad fan, vi kör.

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver podden heter Caroline och Jan Bolmeson. Välkommen till avsnitt 352.

Jan: Som jag sa i introt var detta en fråga från Major Jonathan i forumet. Du kan ju läsa vad han skriver.

Caroline: Jag tycker det är väldigt kul att höra era historier och de historiska investeringar ni har gjort, samt vad ni har lärt er av dem, positiva som negativa. Det kan vara historier från början av er investeringsresa, folk ni har mött som har inspirerat er.

Jan: Ja, och sen var det The Great på TikTok som också skrev en kommentar: Jan, kan inte du göra ett avsnitt om din resa från att du började investera fram till idag? Inkludera alla misstag, framgångar, vinster, förluster och hur din resa har varit.

Caroline: Ja, precis. Och du sa ju också så här, att jag har ju varit med på en del av den resan.

Doktorandlönen och historierevisionen

Jan: Ja, jag ska säga så här: en del av min doktorandlön på 14 900 kronor i månaden gick in i de här investeringarna.

Caroline: Men det är ju ändå du som har varit drivande, så jag vänder mig inte emot att vi har den här titeln på poddavsnittet.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Det är klart att du har varit med en stor del.

Jan: Men jag tänker så här: när jag fick de här frågorna var jag så här, man hade kunnat få det att låta som att man alltid varit så jävla klok, förlåt att jag svär, men att man varit så klok och rattad och haft koll. Och jag tänker snarare så här.

Caroline: Och haft en vision.

Jan: Och sen gör man alltid historierevision. Så vi kommer börja 1996. Det är snart 30 år sedan. Och jag vill bara säga att poliser brukar säga att vittnen är notoriskt dåliga på att minnas något som ligger långt bak. Och jag ska vara helt ärlig: när jag förberedde det här avsnittet och tittade tillbaka, så var det vissa saker som jag trodde hände vid vissa tillfällen. Men sen när jag började kolla gamla avräkningsnotor på Avanza, så hände det inte alls där.

Caroline: Nej, men jag har samma grejer. Du vet, där i mitten på 90-talet, när vi tog studenten. Jag kommer ihåg det som att prinsessan Diana dog i samma veva. Samma dag som jag hade tagit studenten och kommit hem åtta på morgonen. Men sen visade det sig att det inte alls var samma år. Jag fattar inte hur jag kunnat tro det i alla dessa år. Att det var samma år.

Jan: Ja, precis. Så jag vill verkligen att man tar det här avsnittet med en liten klackspark, lite roligt. Det är så skönt. Du vet, det är inte som ett CV som ska vara 100 procent, utan det är så här som jag minns det. Och jag har plockat fram så mycket gamla artiklar, jag har plockat fram gammal data från Pensionsmyndigheten, så du kommer följa med på hela premiepensionsresan och massa annat. Och tyvärr är det en hel del som jag inte har hittat. Gamla inlägg, sajterna finns inte kvar.

Pappans försäkringspengar och de första aktierna

Caroline: Vad kan det vara då?

Jan: Jo, om vi tar det från början. Min pappa dog 94, när jag var 13 år gammal, och då hade han det här TGL, eller typ motsvarigheten till TGL.

Caroline: Vad är det för något?

Jan: Det är en sådan tjänstegrupplivförsäkring, som de flesta som har kollektivavtal får. Och precis som nu fick barnen en liten summa, så jag och min bror fick typ 100 000 kronor. Och de hamnade hos en överförmyndare, så vi fick liksom inte röra dem, utan det var pengar som skulle gå till oss. Så där hade jag ett visst startkapital, där jag kunde använda lite pengar för att investera. Och där, 95-ish, när jag var 14, gick man väl då i sjuan? I alla fall i sjuan träffade jag Bea, som gick i min parallellklass.

Caroline: Som var din flickvän.

Jan: Så vi blev ihop där. Och hennes pappa, de kom från Rumänien, och han var utbildad ekonom men hade svårt att få jobb då, så han försörjde sig, eller hade en extrainkomst, på aktier. Och vi tyckte det var spännande, så han berättade för oss vad han gjorde.

Caroline: Vilka är ni?

Jan: Jag och Bea. Så jag har skrivit här på en tidslinje, men så här 96–97 hade jag en riktigt, riktigt bra aktieportfölj. För de första aktierna jag köpte var ju på hans rekommendation, och det var typ Investor, SKF, Trelleborg, Handelsbanken, SCA. Du vet, stora, fina banker och industriföretag. Och Bure tror jag också, och Hennes & Mauritz.

Caroline: Ja.

Jan: Riktigt bra, fina bolag. Och det var inte så mycket, men det gick ju bra. Jag tjänade pengar.

IT-bubblan och gymnasiet

Jan: Men sen typ 97, 98 började jag på gymnasiet. Och på gymnasiet var det ju it-bubblan, som precis hade inletts. Man kunde till och med få jobb direkt. Man kunde hoppa av gymnasiet och få jobb. Och det var Jonas Birgersson.

Caroline: Få jobb på it-företag.

Jan: Ja. Om man bara hade lite skills.

Caroline: Ja.

Jan: Och det hade jag. Då gjorde jag hemsidor och sånt. Och jag vet att jag hade ett långt bråk med min mamma om att jag ville hoppa av. Och jag ville att hon skulle köpa matkasse på nätet då. Men i alla fall, om vi tar investeringskarriären.

Caroline: När fick du tillgång till dina 100 000? Var det över 18, eller?

Jan: Nej, de portionerades ut. Så jag fick kanske 10 000 eller 15 000.

Caroline: Hur portionerades de ut?

Jan: Man fick inte tillgång till alla pengarna.

Caroline: Nej, men var det 10 000 om året?

Jan: Nej, nej. Pengarna stod hos en överförmyndare, och sen fick man ansöka hos överförmyndaren om att få en del av pengarna. Och sa man att man skulle ha dem för att spekulera i aktier, så fick man inte så mycket, för de skulle ju gå till någonting för en. Men sen skulle jag fylla 18, så då fick vi dem i alla fall.

Ericssonoptioner och kraschen 2000

Jan: I alla fall började jag investera i typ Framfab, Icon Medialab, Sting Networks. Du vet, massor av it. Och Ericsson. Ericsson var ju jättestort. Cisco var jättestort. Då fanns det, jag tror det var föregångaren till Avanza, de hade något som hette Avanza Mini eller liknande, som man kunde ha. Courtaget var dyrt, men det gick superbra. Och jag minns att vi hade en kille i klassen, Christoffer, och hans pappa var också duktig på aktier. Så han tipsade oss om Ericssonaktier och Ericssonoptioner. Och det gick superbra. Vi investerade stora delar av klasskassan som vi hade tjänat, för att vi skulle göra en resa i trean, i Ericssonaktier och Ericssonoptioner. Och vi tjänade asmycket pengar.

Caroline: Vad är asmycket pengar?

Jan: Jag minns att det gick flera gånger, hundratals procent. Och återigen, det här var 25 år sedan. Men jag vill minnas att vi åkte på klassresa till Oskarshamnsverket. Vi var ju naturklass. Och vi åkte till Oskarshamnsverket och ingen betalade någonting, för klasskassan var så stor att pengarna räckte till att alla var iväg. Och då investerade man naturligtvis sina egna pengar på det sättet också. Och sen kom kraschen 2000, då man förlorade typ majoriteten. Jag tror Ericsson aldrig riktigt har hämtat sig ens från de nivåerna.

Caroline: Vad gör Ericsson nu?

Jan: De gör samma sak som jag gör då. Växlar mobiltelefonisystem. Då gjorde de ju mobiltelefoner också.

Caroline: Ja, jag har inte sett en Ericsson-telefon.

Jan: Nej, men det slutade de med för länge sedan.

Caroline: Du sa att de gör samma som du. Det gör de inte.

Jan: Ja, bra, Caroline. Det var viktigt. Jag kände verkligen att det bidrog till avsnittet.

Lund, examen och en annan syn på pengar

Jan: Nej, men sen började jag plugga i Lund, läste teknisk fysik 2000–2005. Men då hade vi typ inga pengar, så då levde man på studiebidraget.

Caroline: Men var de pengarna kvar, de 100 000? Det var ju massa snack om de pengarna.

Jan: Jo, men de betydde säkert en hel del. Jag förlorade ju en stor del av dem.

Caroline: Det är inget som att jag ska peta i ett gammalt sår, okej? Utan jag vill bara veta. För det är ju säkert en signifikant händelse för dig.

Jan: Ja, absolut. Och särskilt eftersom det inte bara var pengar. Det var ju pengar efter pappa också. Så jag minns att jag hade väl typ 18 000 kronor kvar, av de här 100 000, när jag började plugga. Och jag minns att för de 18 000 köpte jag en cykel för 14 000, eller något sånt. För då tänkte jag: nej, nu ska jag ha en bra cykel, det går ändå dåligt med aktier. Så jag var typ på noll när vi pluggade.

Caroline: Ja, och där träffades ju vi sen.

Jan: Bea och jag gick ju skilda vägar när hon började plugga till läkare i Danmark. Och sen gjorde jag inte så mycket fram till 2005. 2006 tror jag att jag tog examen och började jobba.

Caroline: Men du jobbade ju vid sidan av, och det gjorde jag också.

Jan: Ja, men de pengarna åkte vi skidor för och festade för. Det var inte så mycket att vi investerade.

Caroline: Och vi gillade det.

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Men jag har ju sagt tidigare att jag har tyckt att du har haft en inställning till pengar som inte jag hade. För jag hade inställningen att det är brist på pengar, jag måste alltid spara. Man kan släcka sina lampor, bla bla bla. När man bor i sin egen lägenhet så sparar man pengar. Det är ju otroligt lite pengar man sparar på att släcka sina lampor. Jag hade ingen koll. Men sen minns jag att du hade en annan inställning till pengar. Att det var något som man kunde tjäna pengar på, man kunde generera pengar.

Jan: Ja, exakt.

Spekulationsaktier och en aktiespekulants bekännelser

Jan: Sen började jag hålla på där 2005 till 2007 igen. Och då hade jag en riktigt dålig aktieportfölj igen. Det var en massa spekulationsaktier.

Caroline: Vad var det som fick dig att göra det då? Att ha spekulationsaktier?

Jan: Nej, men så här, som alla andra som köper spekulationsaktier idag. Man ville att det skulle hända någonting. Det skulle gå upp mycket, det skulle inte vara tråkigt. Det skulle hända något när man loggade in. Jag tror fortfarande att jag hade Avanza Minikonto då. Och jag minns också att typ 2004, 2005 kom väl boken En aktiespekulants bekännelser.

Caroline: Ja, och den köpte jag till dig.

Jan: Den köpte du till mig, ja.

Caroline: För att gick börsen bra, så mådde du bra på kvällen. Och gick börsen dåligt, så mådde du dåligt på kvällen. Och jag var lite trött på det där. Så jag sa: okej, antingen får du sluta, eller så får du skifta förhållningssätt till det.

Jan: Så man kan säga så här: mellan 1997 och 2000 gick det riktigt bra, och sen gick det riktigt dåligt. Det exploderade. Mellan 2005 och 2007 gick det riktigt bra, och sen gick det riktigt dåligt, och det exploderade. När finanskrisen kom 2007, 2008-ish. Och det här är innan RikaTillsammans.

Rich Dad-perioden och lägenheten i Turkiet

Jan: Och där, påstår jag, sen 2008 till 2010, kom ju vår lilla Rich Dad, Poor Dad-period.

Caroline: Ja, men jag ser tillbaka på det som någonting som kullkastade jättemycket för oss. Vi var ute efter en annan sorts liv än bara att gå till jobbet.

Jan: Ja, precis. Det var då vi träffade på Balansekonomi. Vi kom i kontakt med till exempel Robert Kiyosakis bok Rich Dad, Poor Dad, som jag fortfarande idag, 15 år senare, tycker är fantastiskt bra, den första delen. Så pass bra att vi gav den till vår numera tonåring att läsa. Men det är den första delen av boken, som handlar om att tänka pengar, som är jättebra. Den andra delen, som handlar om investeringar, är lite mindre bra. Den handlar om så här: ja men köp fastigheter och sälj fastigheter.

Caroline: Ja, men han gjorde det på sitt sätt på den tiden.

Jan: Ja, och idag har han spårat ut och är helt Trump-fan. Så skit i det, gå på boken, den kan vara bra. Sen behöver man inte gilla författaren. Men i alla fall, då hade vi förlorat massa pengar på börsen igen, där 2007, 2008, när finanskrisen kom. Och Rich Dad och alla de här sa bara: börsen är en andrahandsmarknad, det är bara losers som är på börsen. Så vi lämnade börsen ett tag. Vi skulle bli ekonomiskt fria och vi skulle testa. Det var då vi köpte vår lägenhet i Turkiet, kommer du ihåg? Som inte var byggd. Som var på spekulation, för att Turkiet skulle med i EU. Och euron var liksom så här, man skulle dessutom tjäna pengar på euron mot kronan. Och sen exploderade det där 2008 också, efter finanskrisen. Vi fick ju brev från svenska justitiedepartementet, ett rekommenderat brev. Det är läskigt att få rekommenderat brev.

Caroline: Det är ännu läskigare att få ett rekommenderat brev från svenska justitiedepartementet, där det står så här: du ska infinna dig i domstol i Istanbul för att du har blivit stämd.

Jan: Och jag var så här: nej, det gör vi inte.

Caroline: Det låter ju ganska allvarligt. Jag kommer ihåg när vi hade kompisar som var med och frågade: ja men ska ni med, vi ska åka på charter till Alanya? Och jag bara: är det i Turkiet det där? Och tänkte: nej, jag tror inte det.

Jan: Nej, men det var ju ändå ganska många investerare, lite från Sverige och mycket från Storbritannien. Och sen hade vi väl en representant där.

Sjunkna skepp och peruanskt guld

Jan: Men vi gjorde massa konstiga saker. Det var ju då vi investerade i, du vet, Commodore, för att de skulle bärga sjunkna skepp utanför Ecuadors kust. Och det var en fantastisk story. Vi var på ett möte och fick känna på peruanska guldmynt från 1500-talet. Vi gjorde så mycket idiotgrejer i den perioden. Men så hade vi lyckats förlora alla de pengar vi hade lagt in, det exploderade det också. Och med exploderade menar jag inte i en bra mening, utan att vi förlorade typ alla pengarna. Dessutom hade vi, utifrån det här Rich Dad, Poor Dad-tänket, kommer du ihåg att vi också hade lånat pengar på mammas hus?

Caroline: Jag tycker att alla ni som nu sitter och tänker så här: det hade jag aldrig gjort, jag hade aldrig gjort som de i RikaTillsammans. Nej, det är bra.

Jan: Och det är för att du inte hade samma längtan efter det här livet som vi hade då. I så fall är det det. Ja, eller för att du helt enkelt är smartare än vad vi var. Så där var det, och då bodde vi också i hyresrätt. För vi hade inte pengar efter studierna att köpa en bostadsrätt. Och de pengar vi hade sparat, dem förlorade vi. Dessutom lånade vi 300 000 på min mammas bostad, som vi hade kvar typ ända fram till förra året. Då var det så här: men fan, vi får ju lösa det lånet nu. Så vi spekulerade ju med pengar vi inte hade. Det var riktigt dåligt.

Caroline: Men det var för att vi trodde att det är så man gör för att bli ekonomiskt fri. Vi trodde på riktigt att det var den vägen.

Jan: Ja, precis. Så det gick riktigt dåligt. Så där blev vi av med pengarna igen. Det var till och med minus ett tag.

2011: RikaTillsammans tar fart

Jan: Och där, 2011, är vi nu.

Caroline: När började du skriva RikaTillsammans?

Jan: Det var mellan 2008 och 2011. Det gick väldigt sparsamt och lågt. Men 2011 började jag steppa upp det. För nu har jag hittat, jag måste säga 150 inlägg på RikaTillsammans, som inte längre finns kvar. Sen ett par år tillbaka, för de är så himla pinsamma.

Caroline: Men vad står det i dem då?

Jan: Ja, det är det vi ska läsa. Jag har förberett det här. Så det här var pre 2011-perioden. Nu ska ni få följa med mer i detalj från 2011 framåt, för då har jag faktiskt hittat dokumentation. Men bara lite disclaimer: vi har gjort så sjukt mycket dumheter. Gör inte som vi. Don't do this at home. Och om det inte framgår, så är det så här att allt sparande innebär en risk. Investeringen kan öka och minska i värde. I värsta fall får man inte tillbaka hela det insatta beloppet. Historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Och allt vi pratar om här nu, framför allt när vi kommer in på indexfonder, som är det vi investerar i idag, då är tidshorisonten alltid 5–10 år. Och det handlar om att vinna på lång sikt, inte på kort. Och det här är ingen reklam. Vi kommer prata om olika investeringar vi har gjort, och det är ingen reklam, ingen har sponsrat det här avsnittet. Allt vi pratar om har vi uppenbarligen ägt eller äger fortfarande idag. Och jag brukar alltid rekommendera avsnitt 99 för att komma igång med en solid bas för vad forskningen säger kring sparande. Avsnitt 343 om risk, och avsnitt 351, förra veckans avsnitt, om finansiell rådgivning. Att ta hjälp av en duktig finansiell rådgivare, hur du hittar en bra sådan och hur man bedömer det, det går vi igenom i avsnitt 351. Och allt det här finns med på rikatillsammans.se/risk.

Caroline: Okej, bra.

Så ska Freja bli miljonär

Jan: Så, jag vet inte hur vi ska gå in på det här, men det är pinsamt. Kommer ni ihåg, när vår dotter föddes 2011, då skrev jag en artikel som hette Så här ska Freja bli miljonär när hon fyller 18. Och det blev himla väsen. Och det var ju även det som sen blev till boken Gör ditt barn rikt, ett par år senare. Då har jag skrivit så här: hur ska det här gå till? Att Freja ska bli miljonär. Och det här är alltså en artikel från typ februari 2011, som inte längre finns, så jag kommer aldrig lägga upp den igen. Ska jag läsa, eller?

Caroline: Läs du det.

Jan: Ja, okej. Så det skulle vara ett par olika ingredienser. Det här var ingrediens nummer ett: ett fondsparande i breda fonder. 770 kronor per månad ska investeras i en eller flera bra fonder. Idag köpte jag globalfonden Skagen Global, som jag anser vara en av de bästa globalfonderna i förhållande till avgift, risk och avkastning. Eventuellt kan det kompletteras med en BRIC- eller Kinafond. Antagandet och målet för denna ingrediens är: snittavkastning per år 12 %. Kapitalförsäkringsskatt 1 %. Nytt kapital 9 300 per år. Fondavgift 1 %. Alltså, jag tyckte att en fondavgift på 1 % var bra då. Tittar vi historiskt har dessa värden varit fullt rimliga för den senaste tioårsperioden. Skagen Global har avkastat 11,4 % de senaste åren. Så jag bara tar historisk avkastning, den kommer göra exakt samma sak framgent. Och det gör att jag räknar med att den ska prestera i paritet med det de kommande 20 åren. Potentiella fondkandidater är Avanza Zero, Spiltan Aktiefond, Brummer Multistrategy, Brummer Lynx, Coeli Spektrum. Jag kan säga att mycket av det här hade jag inte tagit i med tång idag. Och jag tycker ändå så här: fan vad skönt att jag har ett antagande om snittavkastning på 11,4 eller 12 %, när jag idag, 13 år senare, vet att studier visar att kan du räkna med 4–5 % real avkastning framgent så tar man i. Och här var det så här: nej, men jag kör dubbelt så mycket. Vad tänker du?

Caroline: Nej, men det är en sak som slår mig kring hela den här aktie- och investeringsbranschen. Det är att det är lite så macho på något vis.

Jan: Vänta bara, vänta bara.

Caroline: Jo, men det här har jag tänkt tidigare, men jag har känt att det inte finns någon mening för mig att säga det. Men det är något macho med det, och det är något som inte är särskilt macho med att inte vara intresserad av den här typen av aktier. Det är lite mesigt.

Ingrediens två: enskilda kvalitetsaktier

Jan: Ja, men lyssna nu, nu kommer ingrediens två. It's getting better. Aktieportfölj med enskilda aktier. Den andra ingrediensen i strategin för Frejas portfölj är några kvalitativa aktier. Eftersom beloppen bara är 775 kronor per månad gäller det att vara försiktig, eftersom courtaget lätt kan äta upp allt om man har en dålig depå. Det här var ju innan ISK, så vi får tänka så. I en kapitalförsäkringsdepå som vi tecknade tar man 99 kronor i courtage per affär. Vi är också bortskämda idag med typ inget courtage, och det gratis upp till 50 000. Det var det inte 2011, vilket skulle äta upp nästan 12 % av kapitalet innan man är i marknaden. Det gjorde att jag idag tecknade en Avanza Minidepå till Freja också. Courtaget är 9 kronor per affär. Ja, jag fattade ändå och började fatta avgifter. Kan jag få ge mig själv en klapp på axeln? Men det här medför dock att aktierna beskattas med kapitalvinstskatt på 30 % i stället för kapitalförsäkringens 1 %. Men med tanke på att courtaget skulle urholka värdetillväxten får det anses vara en avvägning till det bättre. Ja, men då, rimligt. Antagande och mål för aktieportföljen, håll i dig nu: snittavkastning per år 14 %. Direktavkastning 2,5 %. 30 % kapitalskatt vid uttag. Så jag antog 14 % avkastning per år. För det tyckte jag var rimligt. Lyssna här. Den historiska avkastningen för till exempel OMX30 de senaste 15 åren har legat kring 15 %, och historiskt över 100 år på 9 %. Här har jag ett ganska aggressivt mål, men jag tror att det är görbart. Nämligen, jag tänker att man ska satsa på kvalitetsbolag i form av investmentbolag, som historiskt haft en högre snittavkastning än börsen i snitt. Ja, så jag ska slå börsen här.

Caroline: Ja, men du tänkte att det gick.

Jan: Och narrativet är fortfarande där, att man kan det.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Här: en annan fördel, och därmed få en bra riskspridning, samtidigt som mina pengar förvaltas på samma sätt som de rikaste personerna i Sverige och i världen. Kandidater till denna del av portföljen är i dagsläget Ratos, snittavkastning de senaste tio åren 24 % per år. Berkshire Hathaway, snittavkastning på 40 år 21 % per år. Hennes & Mauritz, snittavkastning 30 % per år de senaste 30 åren. Lundbergföretagen, 15 % avkastning i snitt. Öresund, snittavkastning 15 %. Med tanke på ovanstående avkastning tycker jag att det borde vara rimligt att nå 14 % som mål över den kommande 18-årsperioden. Du tyckte säkert också att det var... vad heter det, att jag inte tog i? Att det inte var aggressivt?

Caroline: Att du var försiktig.

Jan: Försiktig, ja.

Caroline: Försiktigt optimistisk.

Jan: Ja, ja. Men vad tänker du själv när du läser det här?

Caroline: Alltså, jag garvar ju, för det är lite skönt.

Jan: Jo, men om du tar bort den värderingen. Om du tar bort värderingen att det är skämmigt eller dåligt eller idiotiskt.

Caroline: Så är det så här, så skulle jag kunna läsa det här i forumet idag.

Jan: Du skulle kunna läsa det här, att någon har skrivit det i forumet idag?

Caroline: Ja.

Varför inte bara Investor?

Jan: Bara för någon dag sedan kom det så här: ja men Jan, varför har du inte bara Investor? Och för mig är det så här, jag går många gånger inte in i de diskussionerna. För mig blir det: varför har du inte bara Ratos? Det var ju så det hette för 13 år sedan. Och vad kommer det heta om 13 år? Hur vet jag vad Investor kommer göra? Vi kommer prata om vilken resa Ratos gjorde. Vi kommer utvärdera några av de här aktierna sen. Och det visar ju sig att jag var helt ute och reste här.

Caroline: Jo, men du pratar också om de här olika historiska avkastningarna de har gjort.

Jan: Ja.

Caroline: Och det är fine. Det är många som känner att historiskt betyder framtid också. Men du har ju gått 100 år tillbaka på OMX30, eller?

Jan: Ja, ja. Historiskt över 100 år på cirka 9 % per år.

Caroline: Ja.

Jan: Men jag har inte räknat på 9 %, jag har räknat på 14.

Caroline: Jo, jo.

Jan: Så jag visste om index. Men jag var så här: fuck it, jag kommer göra typ dubbelt så mycket mot index. Jag kan ändå älska den här ungdomliga naiviteten. Eller ungdomliga, jag var ju typ 20-ish.

Caroline: Typ närmare 30.

Jan: Så att, ja. Siffrorna är lite inaktuella. Men resonemangen är det många som för fortfarande. Och det är väl liksom det här också: i förra avsnittet pratade vi om att det tar tid att bli en bra investerare. För man behöver gå på några av de här niterna. När folk säger så här, men Jan, varför har du inte investmentbolag, så säger jag: nej, det handlar inte om att jag inte känner till investmentbolag. Det var för att jag var där och härjade redan för 15 år sedan.

Aktiesparklubben och den tekniska analysen

Jan: Och det roliga i det här hybriset 2011: då startade jag faktiskt en aktiesparklubb också. Så vi var några stycken som skulle göra det här tillsammans.

Caroline: Ja, jag minns det här. Du bara smajlar. Jag minns också varför ni upplöste den.

Jan: Nej, men vänta, säg ingenting.

Caroline: Jag säger ingenting. Jag bara minns varför ni upplöste den.

Jan: Ja, och det var ju här jag också började skriva ganska ofta. För nu hade jag något att skriva om på RikaTillsammans. Det här är från den 17 februari 2011. Det här är alltså något som vi skrev på. Och jag läser det rakt upp och ner, så får vi garva sen. En kommentar som hyfsat beskriver vår marknadssyn i aktieklubben för närvarande. Idag gjorde börsen ännu en omotiverad störtdykning och var nere och testade 1100-nivån som lägst, men stängde över 1110. Jag vet att det finns en del tekniska analytiker som menar att nu är det fritt fram ner till 1080. Det är dock viktigt att ha perspektiv på saker och ting. Svenska börsen lever inte i ett vakuum. För varje dag som vi faller betydligt mer än andra jämförbara börser minskar sannolikheten för att fallet ska fortsätta på fundamentala grunder. Stockholm blir helt enkelt billigare och billigare i relativa termer mot de flesta andra börser. Dagens viktigaste statistik var Philadelphia Fed, som var skyhögt över förväntningarna, högsta nivån på sju år. Och ännu ett viktigt tecken på att den amerikanska ekonomin håller på att återhämta sig. Övrig statistik var ungefär som förväntat eller inom felmarginalen. De 500 extra ABB-aktierna jag köpte igår för 151,80 sålde jag idag för 154,10, vilket gav en nettovinst på 1 000 kronor. För att minska exponeringen mot Bull sålde jag av de 400 stycken som jag köpte på 275,30, nära dagshögsta, på 274,00, vilket tyvärr resulterade i en nettoförlust på 2 000 kronor. Men då ingår en sättning på de 400 sista. Främsta tanken bakom detta är att vi kommer göra nya tester nedåt. Vidare har USA gått väldigt bra de sista veckorna. Det är upplagt för vinsthemtagningar, kanske innan stängning, med tanke på att deras börser stängde på måndag.

Caroline: Så du ska säga till Karro och Smina?

Jan: Ja.

Caroline: Det låter som... du tar dina tankar på väldigt stort allvar.

Jan: Man gör det ibland.

Caroline: Och vill gärna låta lite ekonomijournalistisk. Eller hur?

Jan: Ja, ja, men alltså...

Caroline: Men alltså, det är ju du som har skrivit det här.

Jan: Ja, det är klart det är. Och jag värderar det inte.

Caroline: Om jag skulle värdera det så skulle jag nog tänka så att du tycker att du har koll på läget.

Jan: Japp.

Caroline: Och du är i paritet med en ekonomijournalist som skriver något på Bloomberg.

Jan: Bloomberg, ja. Ja, exakt. Men det skulle jag absolut säga att jag är. Men jag är lika ute och reser som en ekonomijournalist.

Caroline: Exakt. Liksom ute i det där.

Teknisk analys-perioden

Jan: Men det här var ju, du vet, det jag i min tidslinje kallar för min tekniska analys-period och min fundamental- och makroperiod.

Caroline: Men kommer du ihåg vad du tänkte under den perioden?

Jan: Ja, men jag tänkte... det står ju här.

Caroline: Ja, det står, men det är också samtidigt så. Vad läser jag mellan raderna?

Jan: Nej, men så här, att jag tittade på makro, amerikanska Fed släpper nyckeltalen, är inom förväntning. Jag jobbade med kanaler.

Caroline: Du tänkte nog inte att det var mer komplext än så här?

Jan: Nej, nej. Jag fortsätter här. I slutet av dagen gick jag in i Doro på nytt, då jag tyckte att marknaden överreagerade på nedanstående nyhet. Så sent som i måndags var Doro uppe och vände på 35,50, och nu kom jag in på 31,80. Sen gjorde jag dagen efter en teknisk trade på Gunnebo. Då skriver jag så här: idag gjorde jag även en teknisk trade på Gunnebo, då den slutade utanför sitt intervall på en slutkurs på 46 kronor. Det gjorde att jag i natt lade en följande order, som var för traden på Gunnebo på kort sikt, 3 till 8 dagar, för både kort och långsiktigt signalerar köp. Villkoret för att gå in på traden är att den vänder vid öppning och visar styrka och trend in mot kanalen. Stop lossarna är satta enligt följande. Det ger ett risk/reward-förhållande på över 1 till 2,5, som får anses vara bra och lämpligt att satsa på. Just nu ligger vi inne i marknaden, men jag hade otur med split. Ja, det är klart. Jag har otur när det går dåligt. Alltså, det är så jävla pinsamt. Nedan kan du se hur det ser ut när jag gick in i affären. Båda trendar uppåt. Här har vi en stängning utanför. Vi säljer av på en jämviktspendling upp till mitten av Bollingerbandet. Alltså, för helvete. Vad, Caroline?

Caroline: Nej, men jag vet inte.

Jan: Vad tänker du själv?

Caroline: Alltså, jag vet inte. Det är otroligt mycket ekonomilingo. Jag fattar inte hälften. Och så känner jag också hur jag zonar ut.

Jan: Ja, ja.

Caroline: Jag känner att jag bara blir trött. Så här tänker jag: jag fattar inte att du orkar. Så jävla utmattande. Och förmodligen ville jag hänga med dig, så höll du på med det här.

Jan: Ja. Kanske för dig som bara lyssnar, så skakade Caroline precis på huvudet.

Caroline: Ja, nu skakar jag på huvudet.

Jan: Och det har ni säkert andra också gjort.

Caroline: Lite grann kanske. Nej, men skämt åsido, Jan. Jag har empati med dig kring det här. Det är ju ändå en del av din resa. Du hade ju inte varit där du är om du inte hade hållit på så här.

Been there, done that

Jan: Och det är väl kanske en av de insikter vi ska komma till i slutet. Att det är därför jag, när jag ser det här idag, kan vara bara: åh, how cute. Och sen behöver jag inte känna någon fomo. Jag är så här: been there, done that. Jag har också läst böckerna. Jag har också gjort det där. Jag har också gått de här utbildningarna. Jag känner att jag har gjort det här. Det ger mig idag trygghet att inte behöva göra det.

Caroline: Ja.

Jan: Så kan vi säga. Men vi hade ju den här aktieklubben, och i vissa perioder slog vi index med 6 %. Och det gick jättebra, och folk var intresserade av den här aktiesparklubben. Och ja, livet var toppen.

Caroline: Och ni var ju ett par män. Det var ingen tjej som ville vara med eller blev inbjuden. Eller hur var det?

Jan: Inbjuden blev du, men det var ingen som var intresserad. Så jag har plockat fram några gamla grafer. Men sen, 2012, började det hända jobbiga saker. För 2012 gick index ju förbi oss, vår utveckling i aktieklubben. Så från 2012 och framåt insåg jag: men vad fan, vi slår ju inte ens OMX30. Vi tittar inte ens på en globalfond eller hela Stockholmsbörsen, utan vi jämförde oss bara med OMX30, de 30 största bolagen.

Aktieklubbens årsrapport 2012

Jan: Så 14 januari 2013 har jag hittat ett mejl, eller nej, ett par dagar innan, skriver jag till de andra så här: grabbar, tror vi på vår egen strategi? Och sen 2013, 14 januari, skriver jag följande mejl. Det här har jag hittat. Och det här är typ en årsrapport för hur det har gått i aktiesparklubben 2012.

Caroline: Ja.

Jan: Du får läsa.

Caroline: Inför 2012 fanns det många finansiella orosmoln på himlen, med fokus på Europa och USA. Dessa har kommit och gått under nästan hela året, varpå vi har fortsatt med vår försiktiga strategi med en stor andel av kapitalet i likvida medel och hedgefonder. Som mest har vi nästan haft halva portföljen utanför aktiemarknaden.

Jan: Ja, okej. Du får fortsätta läsa.

Caroline: När det såg som sämst ut i början på juni stod OMX30-index på minus 6 %. Sista halvan av året gick börsen oväntat bra och stängde på cirka plus 12 %. Flera analytiker har konstaterat att en stor del av uppgången berodde på att en hel del kapital flödade till börsen, trots de stora utmaningarna, eftersom de traditionella alternativen, det vill säga räntemarknad, hedgefonder med flera, var ännu sämre. Vår portföljs facit för 2012 på cirka plus 1 % var tyvärr inte i närheten av denna siffra, vilket huvudsakligen beror på tre olika faktorer.

Jan: Ja, så jag tycker det är skönt att vi jämför oss med ett kast-index. Vi står utanför marknaden, vilket också är så här: mer pengar har förlorats i väntan på börskraschen än i själva börskraschen. Och det här var också en period man måste komma ihåg, att i början av 2010-talet var hedgefonder jättestort. Det var många av de här hedgefonderna som hade klarat sig i finanskrisen. Så de levde på att du skulle investera i hedgefonder, medan hedgefonder idag nästan inte har någon existensberättigande. Du får fortsätta, jag tycker det här är bra.

Caroline: Ett: eftersom vi haft en stor del av vårt kapital utanför aktiemarknaden, har dessa pengar inte kunnat ta del av denna marknadsuppgång. Som mest har vi haft över 50 % likviditet. Två: hedgefondsbranschen hade ett ovanligt dåligt år under 2012. De hade märkbart svårt att navigera på finansmarknaderna och parera för de tvära kast som skedde under året. Vår största hedgefond Lynx, cirka 14 % av portföljen, gick ner 5 % under 2012, medan de andra, Coeli Spektrum, cirka 13 %, gick bara upp 2 %.

Jan: Det här är så roligt. Sen har Lynx haft ett bra år, så nu dök den upp i forumet igen. När jag såg Lynx, fan, har inte du dött än? Du vet, återuppstod från det döda. Och då ser man, lite som du brukar säga, att mode går i cykler. Exakt samma sak händer här. Det ska vara en ny generation som ska upptäcka de här sakerna.

Caroline: Tillsammans utgjorde de drygt en fjärdedel av vår portfölj, och deras aggregerade bidrag var negativt, vilket är mycket ovanligt för hedgefonder under ett år när börserna som helhet presterat bra. Detta trots att båda fonderna är fyrstjärniga på Morningstar och anses generellt ha varit bland de bästa hedgefonderna på marknaden.

Jan: Och det är också så här: misstag. Kolla på historisk avkastning, kolla på Morningstar-stjärnor, som vi vet idag, och ta det som garant för att det ska gå bra. Det är varenda misstag i boken.

Caroline: Tre: några av våra långsiktiga aktieinnehav hade en tuff utveckling 2012.

Jan: Ja.

Caroline: Så kan jag läsa, och jag behöver inte läsa allt, men så här: oljebolaget Alliance Oil föll 37 % under året, huvudsakligen på grund av problem på deras största oljefält. Anledningen till att vi inte har sålt bolaget är att det är extremt lågt värderat nu, med p-tal under 5. Nätmäklaren Avanza tappade 20 %, bla bla bla. Och sen här, investmentbolaget Ratos tappade 23 %.

Jan: De sista tio åren hade det varit det bästa investmentbolaget, apropå alla som pratar om Investor idag 2024, under Arne Karlssons ledning.

Caroline: När han meddelade att han skulle sluta föll bolaget 25 % utan någon bolagsspecifik anledning. I efterhand kan man tolka det som att marknaden tog tillbaka den premie som de tidigare hade gett bolaget baserat på hans fina historik. Något märkligt, kan man tycka, eftersom han fortsätter vara en aktiv styrelseordförande. Vi anser fortfarande att Ratos har en bra affärsmodell och väldigt lite fundamenta stödjer nedgången.

Jan: Ja, vi kan titta här på en graf på hur Ratos har gått. Så jag har ju lyckats köpa Ratos på 136 kronor aktien. En kurs som den inte har varit i närheten av sedan dess. Och den har underpresterat massivt mot index. Så totalfel ute.

Caroline: Men kan du säga varför du gjorde det? Du var ju...

Jan: Ja, men det fanns ju böcker om Ratos. Där fanns den här Bygg din egen pengamaskin, där Ratos var en jättestor grej för att den hade gått bra. Och investmentbolag var det nya, heta.

Bytet till indexfonder

Jan: Bra. Och nu kommer det här roliga. Ska du läsa det sista?

Caroline: Det här är fortfarande samma mejl som har gått ut?

Jan: Det är samma mejl till de som var med i aktieklubben.

Caroline: Under början av 2013 kommer vi drastiskt att minska vårt hedgefondsinnehav och i stället skaffa billiga börshandlade indexfonder, främst från Vanguard. Vanliga aktiefonder har ofta en årlig avgift på runt 1,5 %. Vanguards ligger på 0,05 till 0,2 %. Detta byte beror dels på att hedgefonderna har gått ovanligt dåligt på sistone, dels på att 2012 tydligt visade baksidan av att ha ett litet urval med rena aktier. Eftersom vi i regel har mindre än tio olika aktier är vår riskspridning väldigt begränsad. Om tre stycken går dåligt blir det mycket svårt för resterande att kompensera. Genom att lägga upp till hälften av vår aktiekapitalandel i billiga indexfonder får vår portfölj större motståndskraft mot enskilda besvikelser. Vi har skrivit en ganska lång artikel om Vanguard på RikaTillsammans, som du finner här. Vanguardfonder som inte slår index men som slår 9 av 10 fonder heter den.

Jan: Oj, oj, oj.

Caroline: Var kom den ifrån?

Jan: Vadå?

Caroline: Ja, men var kom det ifrån? Att indexfonder... Du pratar om att de har mycket lägre avgift. Och sen den här artikeln som du har skrivit, Vanguardfonder som inte slår index men slår 9 av 10 fonder.

Jan: Ja, men det var ju där jag började. Jag hade börjat fatta det här kring index. Nu ser jag att jag skrivit 14 januari 2023. Det var ju såklart inte 2023, det var 2013.

Caroline: Ja, okej, 2013 var det.

Jan: Så det här är väl egentligen första gången vi inser att vi inte slår index. Det verkar inte funka, allt det där. Så här börjar väl någonstans övergången runt 2011, 2012, 2013, övergången till att börja luta mot indexfonder.

Caroline: Och det här var väl också slutet av din doktorandtjänst. Var det inte så, typ 2011?

Jan: 2011 disputerade jag. För jag hittade också, vi kommer titta på det sen, men när köpte vi första indexfonden? Ja, men det var typ 2011. Då hittade jag den första avräkningsnotan. Så det här var en del av resan.

Premiepensionsresan

Jan: Sen är ett annat sätt att illustrera den här resan min premiepensionsresa. För det orangea kuvertet kom häromdagen. Så jag loggade in på Pensionsmyndighetens hemsida. Och det är så fint, för där kan man få all data ända från att man har börjat få pension. Så jag kunde gå tillbaka till 2004, när jag fick min första pensionsinbetalning, och se mina fondval också. Det tänker jag att vi ska titta på. Men först tänker jag ta en minut reklam för Patreon. Att säga ett stort tack till dig som sponsrar oss på Patreon, som stödjer oss varje månad, så att vi kan göra den här typen av avsnitt och visa att nej, vi har inte varit rattade. Jag har gjort varenda misstag i boken. Och jag hoppas också att du som är på Patreon, eller överväger att sponsra oss, ser att det inte bara är välgörenhet, utan vi har massa event. Vi har nästan ett till två event i månaden digitalt. Allt från att vi har haft en it-företagare som var med och ställde massa frågor kring att utveckla sitt bolag. Vi ska gå igenom och analysera en privatekonomi. Vi har pratat om tema kring försäkringar. Vi har haft tema kring lilla stegets kraft. Massa sådana här sidogrejer som är exklusivt innehåll. Man slipper reklam i avsnitten. Jag hoppas att det inte bara är att man känner att man stödjer, utan vi uppskattar det jättemycket att vi inte behöver ha en stor aktör, ett fondbolag i ryggen, som äger oss eller sponsrar oss och säger att ni måste prata om de här grejerna. Utan vi kan prata om, ja, skratta lite åt sådant här som vi har gjort. Stort tack till dig som stödjer oss via Patreon.

Första premiepensionsvalen

Jan: Så låt oss hoppa in. Premiepensionsresan här. 2004 gör jag mitt första köp i premiepensionssystemet. Du ser skeptisk ut.

Caroline: Nej, nej, jag tittar bara.

Jan: Kan du läsa vad jag köpte för fond då? Premiesparfonden.

Caroline: Premiesparfonden, ja.

Jan: Så den hade jag 2003, 2004. Hade den även 2005, hade den även 2006. Premiesparfonden, det är ju det som sen blev AP7. Så det var förvalsalternativet.

Caroline: Men var det du som köpte den, eller fick du den bara?

Jan: Jag bara fick den, för det var inte så mycket pengar, jag visste nog inte om det. Så jag var passiv, lat, oengagerad, ointresserad. Då fick jag den. Jag hade den även för pensionsrätterna 2005, och då ska man alltid tänka att det är ett år efter. Pensionsrätter för 2005 får man 2006. Så 2006 köptes det premiesparfond. Här någonstans, 2006 eller 2007, är vi inne på nu. Caroline himlar med ögonen.

Caroline: Berätta vad det är.

All in på tillväxtmarknader

Jan: Det här som jag visar upp på sliden är så här. Jag läser högt: East Capital Eastern Europe. Gustavia Balkan. East Capital Russia. Skagen Global. Credit Suisse Equity Fund Latin America.

Caroline: Har du gått all in på tillväxtmarknader, eller knappt tillväxtmarknader? Östeuropa. Gustavia Balkan skulle väl säkert gå jättebra då?

Jan: Ja, men grejen är den, Jonna. Jag kan sitta här och skratta. Jag har också haft Indian Equity och sånt där. Jag har också varit och trott att det här är väl där det kommer hända saker framgent. Och så har man liksom med precision valt där det kommer gå åt helvete.

Caroline: Som en målsökande robot.

Jan: Ja, till bajs.

Caroline: Ska du säga sen att det blir bättre?

Jan: Det här är då 2008. Absolut. Carnegie Afrikafond. Blackrock Sustainable Energy.

Caroline: Vad fanns i den?

Jan: Jag vet inte. East Capital Russia. Ålandsbanken China Growth. Simplicity Indien. Okej, ska vi gå till 2009?

Caroline: Nej, men då var det samma.

Jan: Det här gjorde du bara i din egen, va? Jag vet inte, vi kan ta fram din.

Caroline: Nej, vi gör inte det. Jag orkar inte, jag vill inte.

Jan: Nu har vi bara AP7 Såfa i alla fall. Men då hade du...

Caroline: Ja.

Jan: 2010 fick jag feeling igen. Då bytte jag. Blackrock World Gold. Skagen Kon-Tiki.

Caroline: Ja, men den kommer jag ihåg att folk älskade.

Jan: Ja. Lannebo Småbolag. First State Global Resources Fund. DNB Tech.

Caroline: Ja.

Jan: Så det här var ju också så här, det är så roligt, du vet, direkt efter att det varit en krasch. Ja, vad köper man då? Det som gick bra i kraschen, som var guld. Men man köper det två år efter.

Caroline: Okej, sen?

Räntefonder och fler fondbyten

Jan: 2010 här då? Ja, nu är vi på sista. Vi är på 2011 nu. Men det är pensionsrätterna för 2010. Swedbank Robur Technology. Ja, Swedbank Robur Ny Teknik, typ. Nordea Småbolagsfond Norden. Fondita European Small Cap, placeringsfond B. Evli Corporate Bond. Ja, men varför fick jag räntefonder helt plötsligt?

Caroline: Ja, men du hade väl sett dem?

Jan: Ja. Celigson and Company Global Top 25 Brands A. Ja, det var säkert en sådan fond som hade gått jättebra året innan.

Caroline: Ja.

Jan: Sen körde vi något byte här.

Caroline: Oh.

Jan: Ja. Franklin India Fund A. Amundi Funds Latin America.

Caroline: Den minns jag också faktiskt.

Jan: Ja. Baring Hong Kong China A. Barings Bank, ja, det var riktigt.

Caroline: Oh my god. Kommer du ihåg vad som hände med den? Det var en person som bara sänkte den.

Jan: Ja, exakt. Spiltan Aktiefond Stabil. Skagen Global E.

Caroline: Ja.

Jan: Det börjar komma lite globalfonder här sen. För 2014 är det Franklin India Fund A. Blackrock World Gold A2. Avanza Zero. Spiltan Räntefond Sverige. Folksam Aktiefond Asien.

Caroline: Ja.

Jan: Alltså, du vet, vad fan. Det här var 2014. Då var jag 33 år gammal. Har 35 år kvar till pension. Men det är en jättebra idé att sätta in Spiltan Räntefond Sverige. Man hade velat ta fram sitt 30-åriga jag och bara ge en örfil. Vad fan håller du på med?

Caroline: Ja, ja.

Jan: Sen var det typ samma, samma.

Caroline: Ja.

Jan: Sen 2015 här. Danske Invest SICAV Global Index. Länsförsäkringar Fastighetsfond A. Blackrock World Gold A2. AP7 Aktiefond. Spiltan Räntefond Sverige.

Caroline: Ja.

Premiepensionsföretagen och AP7 Såfa

Jan: Nu börjar det här, runt 2013, 2014, 2015, så börjar de här indexfonderna göra mer intåg.

Caroline: När var det som du började anlita ett sådant här premiepensionsföretag som skulle välja på månadsbasis?

Jan: Ja, men det var när vi hade den där, Sigbjörn, eller vad fan hette de? Siglind. Celigson Global Top 25 Brands. Det var definitivt en sådan. För 2017?

Caroline: Ja, precis.

Jan: 2016. Nu börjar det bli liksom så här 90, 80 % AP7, 10 % Spiltan Räntefond och 10 % guld.

Caroline: Ja.

Jan: Och sen får jag för mig att 2018 lägger du in en hedgefond av någon anledning jämte. Men det är fortfarande, nu började det vara mer än 50 % AP7. Och sen 2018, 2019, ja, då går jag över helt och hållet till AP7 Såfa. Och sen från 2020 har det inte hänt någonting. Nu är det AP7 Såfa. Så jag har äntligen fått använda min midwit-meme.

Caroline: Vad är midwit nu då?

Jan: Midwit-meme. För dig som bara lyssnar är det den här, man gör en sådan här normalfördelningskurva på IQ, där man börjar på 55 längst till vänster, och det är jättefå som har 55 i IQ, och sen slutar man på 145, där det är jättefå som är supersmarta, och den stora puckeln är i mitten. Och så har jag skrivit så här, längst ut till vänster: man är lite osmart, man väljer AP7 Såfa. Eller, man är kanske inte osmart, man är inte så intresserad, man har inte koll på läget. Man är så här: jag är lite clueless, jag väljer AP7 Såfa. Eller jag väljer inte ens, jag får AP7 Såfa. Och sen, över på andra sidan, när man är supersmart, så väljer man också AP7 Såfa. Så jag känner så här att jag har gjort hela varvet runt. Och jag hade den här perioden i mitten, där, man får googla midwit-memet och kolla i artikeln. Men då har jag skrivit så här:

Nej! Du måste följa marknaden, göra egna aktiva val. Alla fattar ju att man ska ha exponering mot olika länder, riskfaktorer, branschfonder, nischfonder. Jag har slagit index med tusentals procent genom att byta fonder. Och hade bara Pensionsmyndigheten tillåtit snabbare byten och fler än fem fonder, så hade det varit ännu mer.

Caroline: Vad är det för en person som är ritad där i mitten? Är det någon?

Jan: Ja, men det är ju internetkultur. Det är den här som: jag kan mycket bättre, jag är mycket smartare. Som är liksom halvskallig.

Caroline: Ja, och är liksom Twitterkrigaren.

Jan: Nej, men jag skojar lite med det. Det är ju lite så man hör det, det vill säga: ja men jag har slagit AP7 Såfa. Man ska byta fonder, eller man ska ha den här tjänsten. Du vet, om du bara följer mig så kommer det gå jättebra i din premiepension. Och det hade vi bara för någon vecka sedan, att PPM-granskaren hade gjort en sådan utvärdering av tio sådana här tjänster. Ingen av dem hade slagit AP7. Så jag är tillbaka där jag började.

10 procent i snitt trots alla missar

Jan: Och man får ändå säga så här, trots mina fuck-ups där i femton år så har jag väl ändå gått 10, 10 % i snitt sedan dess.

Caroline: Ja, jag tänkte fråga så här, hur mycket tror du att du har förlorat på det? Men det kanske inte är meningsfullt att titta på överhuvudtaget.

Jan: Ja, men man hade väl säkert kunnat räkna ut det. Jag har inte gjort det, men jag är så här, om börsen gör sina 7 % i snitt och man räknar 5 % realt, så allt över 7 % tycker jag är godkänt. Så jag är väl ändå tacksam för att jag, 42 år gammal, har insett alla de här grejerna. Jag har varit där och bytt, och jag har varit i Balkanfonden och jag har varit i guldfonden och jag har varit i hedgefonderna. Latin America. Indian Equity.

Caroline: Ja.

Jan: Att jag också fattar.

Caroline: Jo, jag vet. Men då, när jag hade valt Indian Equity på min Swedbank, kommer jag ihåg, så gick den upp typ 22 %, och då var du helt så wow. Och jag var väl bara, jag var clueless, men jag tänkte: shit vad bra.

Aktieprinsessan

Jan: Men nu, när vi pratar om vårt barns månadens aktie, hon väljer ju själv, vårt barn, vad hon vill ha i sin portfölj. Och där ligger det också enskilda aktier, sådana stora som, du vet, Alphabet och Disney och sånt där. Och så vet jag att, ja, det har gått bra. Men jag känner inte att jag rejvar kring det. Du vet vad de kallar henne i RikaTillsammans-chatten?

Caroline: Nej.

Jan: Aktieprinsessan.

Caroline: Ja, jag förstår det. Men jag känner bara så att jag...

Jan: Vänta, vänta, vänta.

Caroline: Jag kan inte relatera till att det är något superduperbra, att det har gått upp där, utan det är bara för att hon ska lära sig hur man köper och säljer aktier, eller varför aktier finns, eller vad det är för någonting.

Jan: Absolut. Och många av de samtalen har vi, och det är därför vi gör det. Men sen har jag ju på sätt och vis... jag hoppas ändå att jag har kunnat kompensera för det. För hon har ju fått den bästa ekonomiska starten. Alltså, hon valde sex av sju av de bästa aktierna. I min värld är det så här: hur är det ens möjligt att unga...

Caroline: Men lyssna på dig själv, Jan.

Jan: Ja, ja, men du vet så här, men det är ju ren tur.

Caroline: Ja, men det är för att hon är exponerad för de företagen, vilket alla andra också är, som också köper.

Jan: Ja. Nej, nej, det är det inte. Utan det är ren flyt. Men jag har ju ändå... För det värsta som kan hända är ju det som hände, att det går superbra. Som det som hände mig där, Ericsson etc. Och sen tror man att det beror på skicklighet, när det egentligen bara beror på tur. Så där tycker jag ändå att jag lyckas neutralisera det, att majoriteten ändå är i en global fond. Sen har vi till och med valt en global fond som heter Storebrand All Countries Global. Så att hon fattar på namnet, det här är All Countries Global. Så jag tycker ändå att det är hanterbart.

Caroline: Jo, jo, men hör du vad du säger när du säger att hon kallas aktieprinsessan och hur kan man välja sex av de sju bästa aktierna? Vi är tillbaka där igen, på något vis. Någon liten undangömd del av hjärnan är så här: kolla här.

Jan: Ja, det är ju skitsamma för helvete.

Caroline: Ja, ja, absolut.

Jan: Men det är för att jag är så sjukt fascinerad av det där. Men jag tänker att vi går vidare här. För jag hade ju det här... va?

Caroline: Ja, vi går vidare. Men vi är överens.

Jan: Ja, vi är överens.

Caroline: Vi är överens. Du är fascinerad, jag är helt ofascinerad.

Jan: Ja, men det är väl därför vi är ett bra team, tänker jag.

Indexfondperioden tar fart

Jan: Så jag tänker så här: Avanza-indexfondperioden, den började 2013, kan vi säga. Avanza har ju en funktion så att man kan trycka fram köp- och säljtillfällen på en graf. Så det första köptillfället av en global indexfond har jag hittat till 15 mars 2011. Och då var det den här Skagen Global. Den var jättepoppis då. Den hade gått jättebra och den var dyr, men det fanns inte så mycket globala indexfonder. Jag misstänker ändå att jag också har varit inne i en annan fond som heter DNB Global. Men de bytte från norsk valuta till svensk valuta, så jag ser inte när jag köpte den första gången, men jag vet att vi har ägt den länge, för jag skrev om den i boken Gör ditt barn rikt. Så det här var den första. Och sen hade vi naturligtvis den som jag skrev om i mejlet, Vanguard Total Stock Market-indexfond, som är en indexfond för amerikanska börsen, och sen Total International Stock Market-fond. Och den köpte vi 13 juni 2012. Det här är, påstår jag fortfarande, en av världens bästa indexfonder. Men dem kan man inte köpa längre efter de här reglerna med MiFID. Man får inte lov att köpa amerikanska ETF:er. Men om man har Lysa så har man den här fonden, tror jag. Och sen var det i många år Länsförsäkringar Global. Vår husfond är det kanske fortfarande. För dig som bara lyssnar, jag har en graf här där jag visar att sedan 2016 har vi månadssparat i den, varenda månad. Och de enda säljtillfällena på den här grafen är när vi har balanserat om och flyttat pengar. Och Länsförsäkringar Avanza Global hoppade vi på direkt när den lanserades i januari 2019. Så den har lite tagit över nu i stället för Länsförsäkringar.

Caroline: Det här måste du ändå säga att du är lite stolt över.

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Varför skrattar du? Jag skämtar inte med dig. Du tror hela tiden att jag är ironisk.

Jan: Ja, men ibland.

Caroline: Ibland.

Vadet med Coeli

Jan: Ja, men sådär. Sen hade vi ju vadet, kommer du ihåg, med Coeli. 2018 slog vi vad om att Länsförsäkringar Global skulle slå deras aktivt förvaltade fond, fram till 18 februari 2023. Det vadet vann vi. Nu förlängde vi vadet med fem år till. Så just nu, vad är det idag, 19, 20 mars 2024, då leder de med tre procentenheter. Kanske. Så det går, men det är sjukt jämnt. Men det är intressant att se. Och sen får jag också, vi får ju alltid de här frågorna, men hur har det gått då? Om jag ska ta den mest rättvisa portföljen jag har, som är sedan 2011 på Avanza. Och det här är min tjänstepension. För jag har varit egen sedan 2008, mer eller mindre. Så jag har haft egna pensionsinbetalningar. Det här är en portfölj som är viktig på riktigt för mig. Och trots fuck-ups med sådana här blandade fonder, numera är det ju bara indexfonder, så har vi haft en utveckling på 8,2 % per år i snitt. Eller 184 % uppgång. Och i absoluta tal var det ändå en stor del, en stor gren av totala avkastningen i den portföljen är ju över en miljon. Och jag kommer ihåg i många år så hade vi ett mål: komma upp i en miljon. Totalt sparat, att bli miljonär. Sen var målet under många år så här: shit vad coolt att komma upp i en miljon i avkastning på en portfölj.

Caroline: Total?

Jan: Ja, total avkastning under de åren.

Ränta-på-ränta-effekten börjar synas

Jan: Så det som jag upplever börjar bli coolt nu är att när vi har de här portföljerna som har varit mer eller mindre lika sedan 2011, då börjar man se den där kurvan på ränta-på-ränta-effekten. Tittar man på den så är den ganska rak i många år, medan det är nu i slutet som den börjar öka. Tittar vi även lite på globala barnportföljen, som jag skrev om i boken som vi släppte 2017, den släppte vi samtidigt som boken. För jag tänkte: nej men det är ändå rätt ball att sätta igång en portfölj på Shareville så att alla kan följa den utifrån det vi skriver om i boken. Och den har gått jättebra, 100 % aktier, mer eller mindre 11 % per år. Nybörjarportföljen startade vi 2015, den har varit en 60/40-portfölj. Egentligen inte ens en 60/40, för det har varit 50 % aktier, 40 % räntor, 10 % guld. Och det här kan man kolla upp, de här siffrorna, jag bara går in på vår Shareville på Nordnet. Den har gett 7,6 % per år, vilket måste anses vara superbra med tanke på att det inte ens är 100 % aktier. Och sen RikaTillsammans-portföljen. Vilket också gör att, när man hör talas om alla de här, du vet, Golden Butterfly eller de här permanentportföljerna, allvädersportföljerna, ja, jag har varit där och pillat på dem också. Redan 2014, tror jag, startade jag den här. Så den har 11 år på nacken, 7,6 % i snitt per år. Extremt. Inga stora svängningar om man jämför med aktiebörsen. Man behöver inte pilla i den.

Caroline: Var det den som var 25 %?

Jan: 25 % guld, 25 % aktier, 25 % korta räntor eller kontanter, 25 % långräntor.

Investmentbolagsportföljen som stängdes

Jan: Och sen hade vi också, fram till förra året, en investmentbolagsportfölj. Och det som jag tyckte var intressant med den är att om man tittar på den så ökade den jättemycket och sen föll den jättemycket. Och så till slut var jag så här: men jag kan inte motivera den utifrån min investeringsfilosofi, som vi pratade om i förra avsnittet, om finansiell rådgivning. Jag tycker att man ska ha en investeringsstrategi eller filosofi som hänger ihop. Och jag kan inte förklara varför investmentbolag skulle gå bättre än andra bolag. Jag kan inte förklara varför investmentbolag utomlands inte går bättre än index, medan vi har några få som har gjort det i Sverige. Jag är bränd av Ratos och många andra investmentbolag. Så till slut var jag så här: nej, jag skiter i investmentbolagen, och så stängde jag den portföljen förra året. Det är det man också ser på grafen här, att den blir flat efteråt, tänker jag. Har du någon kommentar eller tanke här?

Caroline: Nej, jag tycker det är jättespännande. Jag har ingen kommentar om det.

Heja fondrobot

Jan: Och sen tänker jag att, om man ska säga så här, innan 2013-fasen med indexfonder var det allt möjligt skit. Och sen börjar skiten gå ner, och så mer indexfonder. Och så börjar vi mer och mer avveckla allt annat som inte är indexfonder. Och sen började väl den period 2019 som jag har valt att kalla heja fondrobot. För 2019 flyttade vi väl en del av pengarna till fondrobot, och sen går vårt nysparande, egentligen majoriteten av pengarna, till fondroboten idag. Som egentligen bara är en indexfond med sidotjänster runt. Lite som i förra avsnittet, som handlade om finansiell rådgivning, så kallar vi en fondrobot för finansiell rådgivning light. Den hjälper till med vissa andra grejer som jag inte behöver göra själv, med indexfonder som ombalanserar.

Caroline: Men när du tittar på det här och får något slags perspektiv. Du sa precis att det var massa skit, och sen ersattes det med en fond, och sen nu fondrobot. Kommer det vara så resten av ditt liv?

Jan: Jag vet inte. Vi får se. Vi har här insikter och slutsatser. Så vi får se om du håller med.

Insikter och slutsatser: jakten på den heliga graalen

Jan: Så, insikter och slutsatser. Jag skulle säga så här, jag tror en viktig, viktig punkt i investeringsgrejen, som jag tror jag kommer se tillbaka på efteråt, det var faktiskt avsnitt 277, som vi släppte i slutet av 2022, tror jag.

Caroline: Ja, och det var det här avsnittet, 277, Sanningen om jakten på den bättre investeringen.

Jan: Ja, det är ett minnesvärt avsnitt.

Caroline: Mycket, mycket minnesvärt.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Det kändes som att du tog bladet från munnen.

Jan: Ja, men lite så. Och jag tror att det var där jag satte punkt på att, nej, det finns inte någon investering som är bättre där ute. För mig slutade jakten på den heliga graalen där. Jag förlikade mig med att, nej, jag behöver inget annat än bankkonto, räntefond och indexfond. De tre byggstenarna är totalt okej. Och att jag blandade det känslomässigt också.

Allt jag testat och inte gör om

Jan: Och om vi ska sammanfatta det lite, så skulle jag säga så här: okej, vad har jag provat som jag inte kommer göra om? Jag har provat enskilda aktier, lite been there, done that, got the T-shirt. Och där har jag testat allt. Jag har testat kvantitativa strategier, testat teknisk analys, testat fundamental analys, jag har testat utdelningsstrategier, testat investmentbolag. Jag har till och med testat optionsvaggor, alltså att man spekulerar i att en aktie kommer röra sig och man tjänar pengar oavsett vilket håll den rör sig. Och du vet, jag betalade för det där. Vi har testat börsnoteringar, sådana här teckna och sälj, det gjorde vi. Det var jättestort 2021, när det var sådan hets med börsnoteringar. Vi har testat alternativa investeringar. Vi har testat många sådana här godhjärtade projekt, kallar jag dem idag. Lite välgörenhet med möjlighet till avkastning. Det var ett svenskt bolag där man kunde finansiera solpanelsprojekt runt om i världen. Vi hade vårt trädprojekt, vi hade vårt andelsägande i solpaneler. Vi har testat sådana här peer-to-peer-projekt där man kunde finansiera bostadsutvecklingsprojekt. Vi hade vårt konsumentkredit- eller factoringprojekt. Vi har testat sådana här luxury investments, vin. Vi har investerat i champagne. Den är väl på gränsen, för där upplever jag att det var väldigt roligt med champagneinvesteringar. Jag kan tänka mig att någon dag kommer jag komma till dig i januari, Karro, och säga: i år blir det ingen utdelning på kontot, i år blir det utdelning i champagneflaskor. Och jag tycker att det hade varit ganska ball. Så det är väl den jag kanske kan tänka mig att göra lite mer av. Vi har testat guld, silver, vi har testat guld fysiskt, vi har testat guld i börshandlade fonder, vi har testat guld i allokerade investeringar utomlands i Storbritannien. Vi har testat sexiga projekt och projekt som ska vara disruptiv teknologi.

Caroline: Vad var det för någonting?

Jan: Ja, jag hade ju den här ny teknologin, energifonderna när de kom. Vi har testat sådana här hållbara grejer, när det var ball, Östeuropafonden. Eller vi har testat, kommer du ihåg, när vi blev lurade på massa projekt med de sjunkna skeppen utanför Ecuador. Så alternativa investeringar, nej, det är väl typ champagne-grejen, men det är för att det inte är en investering, utan för att det är en sådan där ball grej.

Onoterade investeringar och affärsängel-perioden

Jan: Onoterade investeringar, där upplever jag också att jag hade kunnat prata ett helt avsnitt om. Jag hade ju min så här: man ska inte gå på begagnatbörsen, utan man vill investera i bolag innan de kommer till börsen. Där jag var affärsängel en period, var med i Connect, var med i Almi och satt i massa styrelser, för jag skulle bli styrelseproffs. Det funkade inte, så sen testade vi det här att ta rygg på de som lyckats, och investera med kompisar, och bara så här: ja men de här grabbarna har gjort en exit, sålt det här till ett riskkapitalbolag, och nu ska de göra om samma resa, alla i Huset i Malmö är med i det här företaget och sånt. Vi gick in i det. Jag ska inte säga namn, det finns en anledning, för jag pallar inte ta konflikter.

Caroline: Nej, det är onödigt.

Jan: Sen funkade inte det. Då var jag så här: okej, onoterat nästa nivå. Ja, men vad är nästa nivå? Då har vi testat det.

Caroline: Det man kan tänka, det man kan fundera över och undra här nu, vad menar du med att det inte funkar? Är det att vi inte har gett det tillräckligt lång tid, eller vad är det som inte har funkat, det här med de alternativa investeringarna?

Jan: Att i en jämförelse mellan fördelar och nackdelar, så är det inte bättre än en indexfond. Det har inte gett bättre avkastning, nödvändigtvis. Där är problem med likviditet, att du inte får ut pengar när du vill. Där är massa extra kostnader, man måste skjuta till. Onoterat är ju min största insikt från den onoterade marknaden, vilket är en kul marknad på sätt och vis, för det handlar mycket om människor, man kan påverka, man kan göra massa grejer. Men om jag bara tittar utifrån ett nyttomaximerande perspektiv, så är det ofta inga bra investeringar. Det tar tre gånger mer pengar än vad man tror. Det tar tre gånger längre tid än vad man tror. Och säger man, nu har jag tröttnat på det här, så finns det ingen som vill köpa aktierna, så sitter man fast med det.

Onoterade miljardbolag: Klarna, Storskogen, Lunar

Jan: Och sen till slut var jag så här: nej men vet du vad, jag gör onoterat på fel nivå. Det är en massa små skitbolag. Då har vi testat att gå in och investera i onoterade miljardbolag. Och där, till exempel, jag kan än idag vara så glad, vi fick erbjudande att investera i Klarna, som vi lyckades tacka nej till. För de föll ju med 90 % därefter. Vi har testat Storskogen, som varit liksom samma situation.

Caroline: Samma situation.

Jan: Det var en fantastisk resa. Vi köpte in oss jättebilligt, det ökade 600 % i värde. Och sen föll det 90 %. Jag tror Dagens Industri hade väl en rubrik kring fiasko. Jag har svårt att kalla det något annat än fiasko. Vi har investerat i ett annat onoterat bolag, Lunar, den danska banken. Där går det för tidigt att uttala sig om hur det kommer gå. Men jag är fortfarande så här: hade jag gjort om de här investeringarna idag, ångrar jag dem? Nej, jag ångrar dem inte. Jag har lärt mig jättemycket. Lunar kan fortfarande bli en jättebra investering. Men jag tycker, jämfört med indexfonden, det finns en anledning varför jag inte kommer göra om ett sådant här Lunar- eller Storskogen-projekt. Det är inte värt det, tycker jag. Sen har vi kompisar som investerar i onoterat, som tycker att det är fantastiskt roligt. De har andra ingångspunkter i det, och ser det dessutom som ett samhällsansvar. Om inte jag finansierar de här små bolagen som kan skapa arbetstillfällen, vem ska göra det då? Men då har man ett annat perspektiv än investering. För jag har ändå haft ett nyttomaximerande perspektiv på våra investeringar. För egentligen, det jag tycker är kul, det är att göra poddavsnitt och göra sånt här.

Fastigheter och företagande

Jan: Så vi har testat fastigheter utomlands lite. Jag har hört mycket från folk om att ha fastigheter utomlands, och det säger ingenting för oss. Så när jag säger det här, så säger jag inte att allt det här är kasst. Jag säger att det är kasst för oss.

Caroline: Ja, med våra värderingar.

Jan: Med våra förutsättningar och vad vi värderar. Där jag till exempel värderar likviditet. För mig är det lite, om man följer Trump nu, så är det så här, ja men han kan ha jättemycket förmögenhet på pappret knutet till fastigheter och sånt, men han får inte ut likviditeten nu när han ska betala böter. Och jag vill gärna se de investeringar jag har som likvida, att jag skulle kunna sälja av dem och kunna sluta jobba. Eller jag skulle kunna sälja av dem för att göra någonting. Vi har inte provat fastigheter i Sverige. Det har vi också kompisar som gör framgångsrikt. Men där är det också så här, jag vill inte ha de problemen som en fastighet för med sig. För då är det egentligen, skulle jag säga, inte så mycket en investering som det är en verksamhet. Och, vi har ju inte pratat om företagande. Företagande älskar jag. Det är klart att du får bättre avkastning om du kan kombinera företagande med investering. För då påverkar du, du kan påverka värdet på din fastighet. Men återigen, det går inte i linje med att jag vill att min investering ska vara passiv. Jag vill inte sitta och hålla på med det.

Jan: Vi har testat Private Banking och andra exklusiva investeringar. Hedgefonder har vi pratat om, private equity, private debt. Massa sånt. Not impressed.

Caroline: Men jag kan säga, som sitter bredvid, att om du hade tyckt så här: vi skaffar en fastighet, och sen haft problem som behöver fixas med den fastigheten, och jag har sagt att jag inte vill vara inblandad i det. Jag hade ju känt mig så... det hade känts så konstigt att du hade fått sköta allt det och förmodligen mått dåligt utan att jag hjälpte till. För jag har ju sagt att jag inte vill bli inblandad i det. Jag vill bara jobba på annat sätt vid mitt skrivbord. Så om man är ett par och den ena investerar, man måste samköra sig på något vis.

Jan: Det är det här som gäller. Och därför är det det här som gäller. Det är våra värderingar och vår filosofi.

Caroline: Precis.

Jan: Så återigen, när jag säger det här, så säger jag inte nödvändigtvis att det är en kass investering. Jag säger att det är kasst för oss, utifrån vårt perspektiv.

Krypto och det man inte förstår

Caroline: Samma sak. Men jag måste säga, det är massor av saker jag inte förstår. Allt från certifikat till de här derivatstrategierna, till krypto.

Jan: Inte krypto väl?

Caroline: Jo.

Jan: Det har vi pratat om.

Caroline: Ja, jag har bara den inställningen att vi skulle aldrig investera i krypto.

Jan: Sen har vi kanske gjort någon liten sådan där grej som jag glömmer hela tiden. Jag ville testa hur det funkar att köpa krypto. Så vi har typ 0,00. Jag köpte bitcoin för 150 kr. Det är inga mängder. Sen tror jag att det är någon liten del ETH, som är typ som bitcoin. Men som sagt, jag kan inte, fattar inte, vill inte.

Viktiga insikter längs vägen

Jan: Så om jag ska avrunda här, de sista grejerna. Några viktiga insikter längs vägen. Det var en person jag träffade för många år sedan, som hette Ingvar, som jobbade i finansbranschen. Han sa så här: det tog mig 10 år att lära mig hantverket. Det tog mig 20 år att lära känna mig själv. Vad är det som är viktigt för mig? Vad är min filosofi? Vad är mina värderingar? Och det tror jag är jätteviktigt. Och för mig, utifrån de här insikterna, så tror jag att det stora skiftet för mig har kommit i att tricket är att spela för att inte förlora och inte spela för att vinna.

Tricket är att spela för att inte förlora och inte spela för att vinna.

Jan: Genom att sikta på det här med strategisk mediokritet, att undvika beteendemisstag, att sitta i en indexfond etc., så kommer jag vinna, för att många andra gör bort sig. Så tricket är att minimera misstagen, snarare än att gå efter vinsterna. Och det tar tid. För mig tog det tid att landa det här, för det är så ointuitivt. För jag som är tävlingsinriktad, jag vill ju vinna. Och sen tänker jag också så här, en stor insikt är att det finns bara två typer av personer: de som inte vet att man inte vet vad som kommer gå bra i framtiden, och de som ännu inte har fattat att de inte vet vad som kommer gå bra i framtiden. Det vill säga, analytiker, experter, media, rådgivare, de har inte en, förlåt, en jävla aning. Och det har man väl bevisat i massor av studier också.

Öka nysparandet och inkomsten

Jan: Och sen tror jag också en sådan här grej, som jag önskar att jag visste tidigare, att fram till att din avkastning på årsbasis är större än ditt nysparande, fokusera på att öka nysparandet. Har man en portfölj på 10 000, du behöver inte lägga ner massor av tid på vilken fond du ska välja. Lägg fokuset på att kunna lägga in ytterligare 10 000 nästa år. Det kommer ha mycket, mycket större skillnad för ditt långsiktiga sparande, det tror jag. Så att se det här att inkomsterna faktiskt är motorn i ditt sparande. Din inkomst bestämmer din pension, din inkomst bestämmer vad du får i föräldrapenning, din inkomst bestämmer kvaliteten på din vardag, din inkomst bestämmer i stor del ditt välmående etc. Och där har vi sen allt det vi har pratat om i andra avsnitt, att till exempel människor generellt inte är dåliga på ekonomi, utan människor tjänar generellt för lite. Så just fokusera, återigen, på det som gör skillnad, tror jag.

Jan: Och, lite mycket så här, sorry, forumet och chatten och alla, men jag upplever ibland att det blir mycket metadiskussion, att det mesta pillet faktiskt inte gör någon skillnad i längden. Det spelar faktiskt ingen roll, nu säger jag det tydligt, om man har valt Länsförsäkringars, Norske Banks, DNB:s eller Avanzas globalfond. Alla tre, alla fyra, är jättebra. Att du har en global indexfond, det är det som är skillnaden. Vilken av dem du har spelar ingen roll. Det spelar inte heller jättestor roll om du har 10, 1 eller 20 % home bias, alltså överexponering mot Sverige. Men det är ofta där diskussionen blir. Vi glömmer att zooma ut. Så det är väl också en insikt.

Ett rikt liv, inte rikast på kyrkogården

Jan: En femte insikt jag har skrivit här är också att det handlar om att ha ett rikt liv, inte att vara rikast på kyrkogården. Det här har vi pratat om i avsnitt 241 och Die with Zero. Pengar är faktiskt bara en resurs, vars nytta dessutom minskar med min egen ålder. Så hur pigg 65-åring jag än är, så kommer jag inte göra lika många skidåk som när jag var 25. Och jag upplever faktiskt att vi har blivit bättre på att använda våra pengar.

Caroline: Ja, det tycker jag. Det här med tidsfönster och sånt som vi har pratat om.

De flesta blir inte rika på investeringar

Jan: Och sen, någonting som vi kommer in på i avsnitt 277, en viktig insikt: de flesta, inklusive vi, har inte blivit rika på våra investeringar. Och definitivt inte finansbranschen, som inte heller blivit rik på investeringar, utan finansbranschen blir rik på avgifter, det vill säga på intjäning. Och det gäller de flesta som har stora portföljer också. De första 10, 15, 20 åren, då spelar inkomsten större roll. Och mycket av vår förmögenhet kommer tack vare att vi har tjänat mycket pengar via vårt företagande, att vi har drivit företag i snart 20 år och har lyckats skapa överskott. Och jag har gått med den här insikten: öka inkomsten. Du kan max spara 100 % av dina utgifter. Det kommer vi faktiskt ta i ett annat avsnitt, för jag vet att du har gjort en övning som är så här: räkna ihop dina totalinkomster genom livet. Och jag har kommit på ett sätt som är ganska enkelt att göra det på. Man slipper beställa papper från Skatteverket.

Caroline: Ja, man slipper beställa.

Jan: Precis. Så det är väl också en sådan insikt, att var försiktig med vad du tror. De flesta som man hör talas om, det kommer från en hög lön och låga utgifter, att man har en hög sparkvot. Och det är lätt att glömma bort. Och där har ju vi varit ganska ekonomiska. Vi bodde i hyresrätt jättelänge. Tittar man på det, förutom de senaste 10 åren, så har vi haft ganska låga inkomster. Från att du doktorerade, du hade 14 900.

Caroline: Ja, i början.

Jan: Och när du slutade, då hade du 19 000-ish.

Sex komma sex miljoner på 20 år

Jan: Jag tittade också så här, jag har räknat ut, jag kan avslöja det, jag har räknat ihop summan av mina löner från 2002. För det kan man göra via Pensionsmyndighetens hemsida, för de publicerar vad du har haft för pensionsgrundande inkomst. Och jag vet att jag aldrig har haft över statlig inkomstskatt, så jag har alltid max kommit upp till maximal pensionsgrundande inkomst. Så om du skulle gissa, mellan 2002 och 2023, hur mycket pengar har jag tjänat innan skatt?

Caroline: Jättesvårt att säga.

Jan: Om du vill gissa per månad då? Vad min lön har varit per månad i snitt mellan 2002 och 2023?

Caroline: 25.

Jan: Sjukt bra gissning. 25 000. Totalt sett 6,6 miljoner innan skatt mellan 2002 och 2023. Så de senaste 20 åren. Och det är först från 2017 som vi har haft en lön på mellan 40 000 och 50 000. Så det är inte som att vi har tjänat hundratusentals kronor. De senaste åren har vi legat över snittet, men i jättemånga år låg vi under snittet. Och det har gjort att vi också har varit ganska duktiga på att inte dra på oss massa utgifter. Så där tror jag, och det här med den stora förmögenheten kommer ju först kanske efter 20, 30, 40 år. Det är ju där ränta-på-ränta-effekten kickar in. Idag, från 2011, då på 13, ja, det blir 14 år. Det tog oss 14 år att nu ha den där avkastningen där totalen varit en miljon. Men då ska det också sägas, under den tiden har vi stoppat in 1,3 miljoner. Så återigen, så att man inte går snett. De flesta har inte blivit rika på investeringar, kom ihåg det. De flesta har blivit rika på att ha en hög lön, låga utgifter, sparkvot och sen lång tid.

Om investeringar påverkar din natur är de för dyra

Jan: Bra, de sista fyra insikterna jag skrev. Den här kommer från dig. Ska du läsa den?

Caroline: Ja. Om ens investeringar påverkar ens natur, så är de för dyra.

Jan: Ja, och där är väl också en sådan tes idag, att jag tycker att ens investeringar bara bör ha en positiv påverkan på ens vardag. Att man alltid ska känna: det här är pengar som jag kan avvara, som jag kan förlora, men jag kan använda dem för att göra livet rikare, tänker jag. Sen, det är också som vi pratat mycket med Moa, vår kompis: pengar är inte en lösning, pengar är bara en förstärkare. Det blir inte bättre på nästa nivå.

Pengar är inte en lösning, pengar är bara en förstärkare. Det blir inte bättre på nästa nivå.

Jan: Jag har ett avsnitt som jag går och tänker på, just den här som ska vara ett tema, så jag vill inte avslöja för mycket. Men jag hade ju länge så här: åh, när jag har 20 000 på kontot, då blir det bra, efter att jag köpt den där cykeln. När jag har 50 000 på kontot, då blir det bra. När jag har 100 000 på kontot, då blir det bra, då kommer det kännas bättre. Men det känns aldrig bättre bara för att det är mer pengar. Så har jag en ekonomisk oro vid 20 000 på kontot, då kommer jag ha en ekonomisk oro vid 100 000 på kontot. Och jag kommer sannolikt ha en ännu större ekonomisk oro vid en miljon på kontot, för då kommer jag dessutom oroa mig för att förlora dem. Vad tänker du?

Caroline: Ja, att det är ens bagage, eller vad man ska säga, ens oro, som man behöver ta tag i.

Jan: Ja, precis.

Bli rik långsamt

Jan: Det är faktiskt enkelt att investera och bli rik över tid. Problemet är att de flesta inte vill bli rika långsamt. Det är väl också en sådan insikt. Det är inte svårare, som vi brukar säga. Men om jag skulle landa vår egen investeringsfilosofi, så är det det här: just keep buying, fortsätt köpa oavsett vad som händer på marknaden. Sitt still i båten om du har en bra båt, investera långsiktigt, regelbundet, passivt i en bred, billig, global aktieindexfond, balansera risken med sparkonto och räntefonder, sitt still i båten 10, 15, 20 år för att sannolikt bli vinnaren. Var lat, passiv, oengagerad, ointresserad och oinloggad. Det är inte svårt, det tar inte lång tid. Det som tar lång tid är att landa i att det är det jag behöver göra, och inte ryckas med när nu, åh, bitcoin har gått upp jättemycket, eller nu har jag lyssnat på en ny influencer, eller nu blir jag bjuden på storbankens private dining, private banking, någon VIP-grej. Så det är så. Vad tänker du? Det här vill vara mina insikter, att det handlar om att landa i sig själv, och lite som jag säger så här: vi gör alla så gott vi kan och fattar så fort vi hinner.

Caroline: Ja. Det är dina insikter. Jag får lägga till att vi har ju varit ett team. Du har skött det mesta av alla de här investeringarna, för jag är ganska ointresserad.

Jan: Ja, absolut.

Pengasamtalet i ett par

Caroline: Men vi har ju ändå pratat om dem och kommit överens om de flesta av dem. Så det är inte så att det är jag... jag blir inte förvånad när vi pratar om det här, eller vissa saker kanske jag har glömt. Men det är viktigt att man pratar om det. Om den ena är superintresserad och den andra inte är det, så måste man ändå, den som är ointresserad måste ändå säga: jag vill ändå vara insatt. Det är jätteviktigt. För sen kan man inte komma och säga: varför har du gjort så med våra pengar? Vi har ju gemensam ekonomi. Så då är det våra pengar. Och jag vill inte vara oansvarig och komma sen och säga: jag visste inte det här. Men man kan ju sätta sig in i det och be om att få bli insatt, om den andra inte självmant sa: nu tänkte jag göra den här investeringen, vad tänker du om det?

Jan: Ja. Men sen, absolut, vi ska göra ett avsnitt också som handlar om det där pengasamtalet. Men där, ja, absolut. Jag tror också att det handlar väl om, du har ju ändå varit, lite upplever jag, det här har vi inte pratat så mycket om, men så länge det inte påverkar vår vardag, och du kan handla på Ica och vi har mat och kläder och tak över huvudet, så har du ändå gett mig ganska mycket mandat.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: I investeringarna. Och jag upplever ändå att jag har hedrat det mandatet genom att vi till exempel har amorterat ganska aggressivt på vårt boende. Så jag har alltid känt: okej, men jag kan fucka upp våra investeringar, men vi behöver inte lämna hus och hem.

Caroline: Nej.

Ledstjärnan: fucka upp men ändå kunna gå i pension

Jan: Som en ledstjärna har jag ändå tänkt, och jag har också tänkt så här: ja, jag ska kunna fucka upp våra investeringar, men vi ska ändå kunna gå i pension. Så jag vet så här, ja men i worst case blir det så här, ja då får man väl vara hemlös tills man blir 65 då. Och sen när man blir 65 så är det en pension som funkar.

Caroline: Ja visst.

Jan: Vi kan alltid bo på Sibbarps camping.

Caroline: Ja, vad är det med Sibbarps camping? Det är tredje gången du tar upp den på två dagar.

Jan: Nej, nej, det var bara så roligt, för jag och vårt barn var på en kurs på studieförbundet, och där var det så att studiekursledaren, hon bodde på Sibbarps camping. Och jag bara: shit alltså, hon måste ju spara skitmycket pengar på det. Och hon sa så här: ja, hade jag bott i en etta, så hade det varit dubbelt så dyrt för mig. Så då vet du, vi behöver inte vara hemlösa om vi kan bo på Sibbarps camping.

Caroline: Ja, men precis. Ja, men snyggt.

Var står vi idag, och framåt

Jan: Så om jag ska säga så här, du frågade mig, okej, var står vi idag, vad kommer det vara framgent? Utifrån det jag vet idag, de här insikterna, så skulle jag säga så här: idag behövs inget mer än ett bankkonto med insättningsgaranti, det behövs lite räntefonder. Och där har vi Sinus räntepunkt och hans räntelinje och räntetriangel, som vi får ta i ett eget avsnitt. Och aktieindexfonder. That's it. Sen kan man ha lite lekhink, lite avveckling, gamla synder, som vi sitter med. Men jag upplever faktiskt inte något annat. Men, lite som vi sa, för avsnittet är inte 251 utan 351, det tar tyvärr de här 10, 20 åren att bli en god investerare. Och det går inte att bli en god investerare utan att göra misstag, påstår jag. Sen kan man få en bra grund. Och sen tänker jag driva linjen mot vår tonåring: gör så mycket misstag du kan, men gör dem så tidigt som möjligt, med så lite pengar som möjligt. Och prata om dem, fundera över varför det blev så här. Man kan inte bara göra misstagen och sen lämna det bakom sig och inte vilja titta på det och skämmas.

Caroline: Nej, för problemet kommer ändå vara för henne. Nu har ni ju de här globala indexfonderna, lite på vänstersidan i det här midwit-memet. Hon behöver ju landa, eller de båda två behöver ju landa på den högra sidan. Att jag står stabilt i mitt val av indexfonder, inte för att pappa sa det eller mamma sa det, utan för att jag genuint tror och har landat i att det är det som funkar för mig.

Jan: Snyggt.

Avslutande ord

Jan: Det var alles. Jag tänker att det blev ett lite längre avsnitt igen. Du ler här. Vad tänker du? Vad är avslutande orden här, Caroline?

Caroline: Det var skoj.

Jan: Berätta, vad var det som stack ut?

Caroline: Det var skoj att du ville dela med dig, att du kan ha lite empati med ditt yngre jag. Som jag hade velat prygla ibland. Eller, jag tittar här efteråt. Nej, inte prygla.

Jan: Jag tror genuint på det här. Vi gör så gott vi kan. Vi fattar så fort vi hinner. Du får vara glad över din växt. Jag är ju mitt i början på en växt, som jag gör med ett nytt sätt att lära mig skriva till exempel. Och redan nu kan jag tänka så här: shit alltså, jag kommer titta tillbaka på det här och bara tänka, vad tänkte jag? Men man får vara där. Man måste få vara nybörjare. Så jag gör förmodligen massa misstag idag också. Men där finns ju den klassikern: om du inte skäms för vad du gjorde för 12 månader sedan, så har du inte utvecklats tillräckligt. Så det här är väl liksom så här: ja, det är så pinsamt, så att redan för något år sedan tog jag bort de här grejerna från bloggen.

Caroline: Ja.

Jan: Men ja, det är roligt. Så egentligen, stort tack. Och det här avsnittet kommer ju till följd av frågorna från er som har skickat in. Nu var tanken att vi skulle göra fler frågor, men jag kom inte förbi den första frågan, om er investeringsidé.

Caroline: Ta dem i ett annat avsnitt.

Jan: Ja, precis. Så jag hoppas att du som har lyssnat uppskattar det här. Jag får jättegärna en kommentar. Känner du igen dig i det här? Hur har din resa varit? Så dela gärna med dig, så att jag inte behöver sitta här på skampålen själv. Tack så hemskt mycket, och så ses vi.