Våga drömma om mer tid, mer pengar och mer energi(och dödstjärnan)

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Tre resurser som kan växlas mot varandra
2. Föreläsningen på Ideon och den holistiska synen
3. Att lösa alla tre i stället för att välja en
4. Tänk om jag kan få alla tre
5. Hur tar man de första stegen?
6. Börja i andra änden, som affärsmännen
7. Det är inte var du börjar, det är vad du gör
8. Samla bitarna även när du tvivlar
9. Gandhi och det stora problemet
10. Vi tror att det är en kunskapsgrej
11. Porsche-exemplet: ett varför som inspirerar
12. De som bara går omkring och önskar sig saker
13. Att vakna för att man inte dött
14. Energin är svårast att mäta
15. Har du skiftat med åldern?
16. Energin som genväg
17. En ledares uppgift är att managera energi
18. Samma sak i privatlivet
19. Fläktarna som pyser energi
20. Tre snabba tips: roligt och passivt
21. Tvåmetersribban och att backa bussen
22. Pilla på schackpjäserna redan nu
23. Var det kö för att få prata med mig?
24. Avslutning: pepp eller förbannad

Tre resurser som kan växlas mot varandra

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och det här kortavsnittet där jag och min vän Charlie Söderberg pratar om tid, pengar och energi. Vi tycker att det är de tre viktigaste resurserna, och det coola är att de kan växlas mot varandra. Jag tror att de flesta av oss är vana vid att vi kan växla tid och energi mot pengar. Det brukar vi kalla för jobb. Men vi kan också säga att tid är den osynliga avkastningen på pengar. Att vi faktiskt kan köpa oss tid för pengar, antingen genom att köpa hemhjälp eller genom att gå ner i arbetstid eller liknande.

Vi pratar om den vanliga missuppfattningen att vi inte kan välja alla tre, utan måste välja en. "Då tar jag nog ändå hälsan framför pengar." Trots att undersökningar visar att rika människor oftast är friskare och lever längre. Så vi resonerar kring tid, energi och pengar.

Vi börjar faktiskt också prata om vilken av de här resurserna man kan använda för att skapa de andra. Vi kommer in på det här med energi, och att många av oss läcker energi på en massa onödiga saker utan att kanske ens vara medvetna om det. Och vi kommer in på de två frågorna som Charlie tycker är bland de viktigaste man kan ställa sig: Hur kan jag tjäna pengar på att göra sånt som jag tycker är roligt? Och hur kan jag tjäna pengar medan jag sover? Det här kan naturligtvis vara frågor som är svåra att besvara här och nu.

Så vi pratar mycket om att hänga kvar i frågan över tid, och att det är lätt att fastna i de nuvarande förutsättningarna, i vad jag har nu. Som att jag är ingenjör, då kan jag bara vara i ingenjörsyrken. Men det är ju inte riktigt sant. Vi pratar om att vidga perspektivet, fokusera på möjligheter och liknande. Jag tänker att vi inte gör det svårare än så här. Här kommer samtalet med Charlie.

Föreläsningen på Ideon och den holistiska synen

Jan: Välkommen tillbaka, Charlie.

Charlie: Tack så mycket.

Jan: Vi ska prata om tid, pengar och energi. Och jag tänker så här, vi jobbade ju tillsammans 2008 och ett antal år framåt. Jag tror att du var på den där föreläsningen på Ideon typ 2007, innan vi kände varandra. Då höll du en föreläsning, och för mig var den helt mindblowing. För du gav en så holistisk syn på att tid, pengar och energi hängde ihop, och att det är tre resurser som man dessutom kan omvandla till varandra. Att det inte handlar om, som jag tänkte fram tills dess, vad är pengar, det är viktigast och allt. Så hur ser du på det idag också, nästan 20 år senare, tid, pengar, energi, sambandet mellan dem?

Charlie: Ja, vad bra. Det här började med att jag fick ett jobb, eller vad man ska säga. Jag lämnade mediebranschen som jag hade jobbat i tidigare och fick ett jobb hos Lennart, som drev ett coachhus som hette Resurshuset. Där började man kolla på att alla vd:ar, chefer och ledningsgrupper hade saker de ville göra, och tesen var att privatpersoner också har en massa saker de vill göra. Så tittade man på, men varför gör de inte det då? Och då var det så här: nej, men vi har inte tid. Eller vi har inte råd. Eller jag orkar inte. Och då var det de här tre som återkom hela tiden. Tiden räckte inte, pengarna räckte inte, energin räckte inte.

På ett vanligt sätt, jag tror att de flesta andra hade tänkt, är det som att man tar en dag och säger: men då löser vi pengar, och sen får väl tid och energi lösa sig. Eller jag satsar på, åker bara på en vara-kurs och energi här, och sen är pengar inte så viktigt. Man hamnar väldigt snabbt i: vilken tar jag då? Vilket problem ska jag lösa av de här tre?

Att lösa alla tre i stället för att välja en

Charlie: Det som var så finurligt i den världen när jag kom in, med den typen av holistiska människor, var att om vi skulle titta från andra hållet. Om vi skulle titta på vad det är för saker vi kan göra som löser alla tre, i stället för att ta en på bekostnad av den andra. Det var så genialt. Där fick jag någon uppenbarelse som jag sen överförde till dig och en massa andra människor. Att om man har tre saker man vill ha, då inte direkt hamna i, vilket varenda tidningsintervju, varenda artikel ställer frågan så här: Men hur är det för dig då? Vilket är viktigast? Är det tiden, eller pengarna, eller energin?

Bara den frågan är ju så knäpp. Det är som att fråga: Är det överleva? Är det barnen? Är det frun? Nej, men vänta nu, alla tre. Jag försöker leta efter projekt som gör att jag överlever, barnen överlever, frun överlever. Jag har liksom aldrig hittat på, nu skiter jag i de två, nu tar jag den här. Men så pratar vi. Vi säger så här: För mig är inte pengar så viktigt, jag satsar på familjen i stället. Indikerande att du kan inte ha både och, jag har valt den här. Det viktigaste är inte pengarna, det viktigaste är hälsan. Det vill säga, rika människor är nog sjuka.

Och det är klart, hälsan är ju viktigare. Tveklöst. Men vem hittade på att man måste välja? För så fort vi börjar tänka en tanke som vi missar att vi tänker, den bara ligger där, då påverkar det allting. Det är som att vi kör den här båten ut över havet, men sen har vi rodret inställt lite åt ena hållet. Då hamnar man på gruset i Örnland och inte i Sydamerika, hur man än gör.

Men vem hittade på att man måste välja?

Tänk om jag kan få alla tre

Charlie: Och det är just det där att tänka, men tänk om det finns ett sätt där jag kan få både tid och pengar och energi. Och då är ju svaret förstås, det går ju inte. Hur gör man det? För det är inte ett femminuterssvar, utan då får man tänka lite till, lite mer än andra gjort. Tänka, vad är det jag gör som ger mig energi, som jag också skulle kunna tjäna pengar på? I stället för att bara tänka, hur kan jag ha ett jobb där jag tjänar så mycket att jag sen kan gå och göra det som ger mig energi? Eller tänka i formen av, hur kan jag bygga upp någonting jag gör som sen inte kommer kräva min tid, utan att det finns en automatisering eller en delegering till andra personer, som gör att jag fortsätter skapa lika mycket resultat, men jag behöver inte vara där och göra det.

Jan: Du hade ju kunnat åka runt i stugorna och berätta för folk om de här sakerna. Det hade ju gått hela livet att göra.

Charlie: Och så gjorde man också för 20 år sedan. Då åkte jag runt och gjorde detta, det var så vi träffades. Men sen har vi kommit på att man kan använda podd, man kan använda video, man kan göra inspelningar, man kan skriva böcker, vi kan göra på andra sätt, så att tusentals människor samtidigt kan få en timme med Jan Bolmeson, utan att du behöver spendera mer än en enda timme.

Jan: Det är ju jättemycket sladdar här inne för att få till det.

Charlie: Det är klart att man inte bara vaknar upp en onsdag och tänker, ja, men då gör vi så i stället. Det är lite pyssel och papp. Men det är ju en intressantare fråga att titta på, hur får jag både tid och pengar och energi, än att hamna i, nej men jag är nog en sån här pengamänniska. Det är man ju bara tills man får en stroke, sen är man plötsligt inte det. Då är man plötsligt en energimänniska, eller hur?

Jan: Ja, precis.

Hur tar man de första stegen?

Jan: Men hur, för någon som hör detta första gången, så låter det så här, ja men det låter ju självklart.

Charlie: Ja, det låter kliché-enkelt.

Jan: Precis. Vad tänker du, hur börjar man utforska det här? För mig var det ju en stor grej att bara inse att, vänta nu, det finns tre resurser. Och jag tror att alla fattar hur man går från tid och energi till pengar, det kallas ju jobb för de flesta av oss. Eller pengar till tid, om jag kan omvandla pengar till...

Charlie: Åka på semester?

Jan: Ja, eller köpa barnvakt till exempel.

Charlie: Eller precis, gå ner på deltid.

Jan: Men hur tar man de första stapplande stegen i det här?

Charlie: Eftersom den här frågan är lite klurig, jag har ju ändå spenderat 20 år tillsammans med den. Och hur lyder ens frågan? Eftersom frågan är klurig behöver man en liten stund att lista ut vad frågan är. Och då tänker jag att det vi spontant gör... Jag har gjort jättemycket workshops med människor där de ska titta på hur man skapar ekonomisk frihet. Då exponeras de för en massa affärer, de får möjlighet att köpa hyreshus, det är aktieaffärer, det är guld och silver, det är obligationer, optioner och grejer. Och det alla nya spelare gör är samma sak: de får en affärsmöjlighet, och så tittar de, hur mycket pengar har jag? Man utgår från det man har, och så ser man: med det jag har kan jag inte skaffa det där, alltså tar jag bort det.

Börja i andra änden, som affärsmännen

Charlie: Den här frågan bygger på att göra det som intelligenta affärsmän gör. Man börjar i andra änden och konstaterar: Är det här en bra affär? Ja, det här vill jag verkligen ha. Hur kan jag då skaffa det jag behöver för att kunna genomföra det? Kommer det bli bekvämt? Nej, jag kanske måste ta lån, jag kanske måste gå i partnerskap med grannen som jag inte gillar att prata med, som jag måste bjuda på fika. Jag kanske behöver göra en rad saker, men jag gör det. Jag skaffar mig de legobitarna jag vill ha, så att jag kan bygga dödsstjärnan, snarare än att hålla på och stirra på de bitar man har: det här blir ingen dödsstjärna, av de här bitarna.

Jag skaffar mig de legobitarna jag vill ha, så att jag kan bygga dödsstjärnan, snarare än att hålla på och stirra på de bitar man har.

Så det första man kan göra är att man inte kan ställa sig frågan: Hur får jag ett överflöd av både tid, pengar och energi, och sen direkt titta ner på sina monopolpengar. För då kommer man konstatera att det kan inte jag. Det kan du kanske, som har så mycket på ditt bord. Det kan du, som är så himla positiv och så vidare. Så håller man på och tittar på alla andras bord.

Men tricket är att för en stund glömma bort hur det ska gå till just nu, och börja lite längre bort. Hur vill jag att det ska se ut? Om det tog fem år för mig, hade det varit värt fem år? Ja, absolut. Jag har spenderat tio år med att göra det jag gör nu, och det verkar inte föra mig närmare det jag vill ha i alla fall. Okej, hade jag varit beredd att göra saker på nya sätt i fem år mot nu? Ja, absolut. För jag verkar inte så jävla lycklig av att göra det jag gör nu. Eller i alla fall är jag inte sugen på att göra det i fem år till.

Det är inte var du börjar, det är vad du gör

Charlie: Så det är värt att satsa fem år, du är beredd att göra saker på nya sätt. Då är det inte jätteviktigt var du börjar. Det handlar om vad du börjar göra. Och då kanske man får släppa det här: jag är ju ingenjör, eller jag är ju förskollärare, eller jag är ju singel, eller jag är ju 55. Ja, då får du väl börja där då. Och så får du köpa en sommarstuga och hyra ut den. Ja, men det gav inte så mycket extra pengar. Nej, men det lilla det ger, då får du väl sätta dem i bitcoin då? Eller I don't know, men det handlar om att börja samla ihop legobitarna så att det kan bli dödsstjärnan.

När jag började spela schack, jag blev aldrig något vidare på schack, men då letade jag hela tiden efter vilket som var det bästa draget att göra. Jag tittade verkligen, kan man göra schackmatt någonstans här? Och sen började jag lyssna, det blev något schackprogram på tv. Då började de prata om att man utvecklar sina pjäser. Det vill säga, han försöker bara flytta fram dem så att de står på ett ställe där det sen är lättare att göra schackmatt. För mig var det så här, aha. Jag trodde han redan från början var så här, om jag gör den och den och den och den, så blir det den.

Men schack är ju enkelt, därför att det finns ett begränsat antal drag. Det är inte plötsligt så att hästen flyger iväg eller springer in en bulldozer över plan, som livet är. Jag bara: "Fick barn på mitt bräde." Utan det är mer förutsägbart, så det är lätt. Men det är ändå en bra metafor. Vill du ha mer kärlek, det kan inte jag få för jag är ensam. Ja, men då får du väl börja röra dig i den riktningen då. Då får du väl börja spela bridge, du får börja med bågskytte, eller du får bli medlem i bostadsrättsföreningens styrelse. Göra grejer.

Samla bitarna även när du tvivlar

Charlie: Jag vet inte om jag tycker det är så bra. Skit i det. Gör det i alla fall. Det för ju ändå dig närmare, kanske. Och gör det inte det, konstaterar man, det var bara surgubbar i bostadsrättsföreningen. Då provar jag bridgeklubben då. Men det är ju det där att börja samla bitar så att man kan bygga det man vill ha.

Och jag tror att i upplevelsen av otillräcklighet och upplevelsen av stress och upplevelsen av att vi redan har fullt upp med det vi gör, då blir det mer problem. Ska jag hålla på och samla på mig mer? Nej, men vänta nu, jag ville ju inte... Jag tycker ju redan att det är för mycket.

Och där vill jag citera Magnus. Magnus Almgren, som är en av de mest mystiska personerna jag träffat i mitt liv. Han är pensionär nu, men han var tandläkare i Sandviken och en av vår tids stora tänkare. Han sa till mig någon gång, det är möjligt att han har plockat det någonstans, men jag ger det här citatet till honom. Han sa: "Ditt problem är inte att du har för mycket problem. Alla människor har alltid fullt med problem. Problem, problem, problem. Hitta människor som du inte borde ha några problem, någon pensionär i Spanien. De har problem i alla fall. Vad ska det bli för väder? Vad ska vi äta till middag? Hur har grannarna gjort med häcken nu?" Vi har alltid fullt med problem.

Och då kunde jag känna igen mig i det. Jag kan aldrig komma på att jag inte haft några problem. Så då sa han: "Ditt problem är inte att du har för många problem. Ditt problem är att du har för små problem." "Du är dum i huvudet. Vad säger du?" Han sa: "Skaffa dig ett större problem, för då försvinner de små problemen. Och då har du bara ett problem, ett stort problem."

Ditt problem är inte att du har för många problem. Ditt problem är att du har för små problem.

Gandhi och det stora problemet

Charlie: Och så sa han: Någon bestämde sig, Gandhi, jag ska få ut engelsmännen ur Indien. Och dessutom utan att vi tar till väpnad kamp. Stort jävla problem. Han hade inga legobitar för att bygga den dödsstjärnan. Inte överhuvudtaget. Men han bestämde sig: "Den ska jag fan bygga." Och från den dagen han bestämde det, gissar vi att han har mindre problem med: Hur mycket fickpengar har jag? Vad är det för väder? Vad ska folk tycka om mig?

Och så tänker jag så här: Det är väl där någonstans man hamnar. Ska du bygga det där, överflöd av tid, pengar och energi, folk kommer ha åsikter. Det kommer vara risker. Det kommer vara grejer. Men folk har ju åsikter redan idag. Det är risker redan idag. Skillnaden är bara att du känner dig lite smutsig medan det pågår.

Och man behöver kanske inte göra allt på en gång. Många människor som jag har hjälpt på den här resan mot mer tid, mer pengar och mer energi, de som har lyckats bäst, det är kanske inte de som bara sa upp sig, sålde huset, flyttade in i en husbil, pantsatte barnen och nu jädrar ska det hända på ett år med att sälja piller och pulver ur garaget. Utan det kanske var människor som utvecklade sina pjäser och förde det i den riktningen. Började göra någonting vid sidan av. Testade någonting, och så kanske det inte blev perfekt. Men det ledde ändå till att en pjäs stod på ett annat sätt, som gjorde det lättare att gå vidare sen.

Och det tror jag är så här, hur gör man det där som verkar så lätt? Nej, men det är inte så lätt. Det kanske tar både fem och tio år. Men å andra sidan, det du gör just nu verkar ta mer än fem, tio år det också.

Vi tror att det är en kunskapsgrej

Jan: Ja, och lite så här korslänkat i vårt förra samtal som vi pratade om också, att inte vara rädd för att försöka. Att det kommer ge dig pusselbitar eller legobitar längs vägen också, även när du tror att det inte kommer ge någonting. Men jag tänker också så här, vi blir ju ofta lurade av vår egen hjärna i det här. Vi tror ofta att det är en kunskapsgrej. Jag tror också att det var du som sa, förutom det här att vill du bli av med ditt problem och skaffa dig ett större, så tror jag också att du har sagt så här: om du bara visste varför, så hade du redan gjort det igår. Kan du inte säga någonting mer om det?

Charlie: Jo, men... Eller det kanske inte hänger ihop med detta?

Jan: Jo, men det kan det väl göra. Vi får väl se.

Charlie: Jag tänker att vi generellt sett hoppar alldeles för fort till hur det ska gå till, innan vi har fastnat riktigt i varför vi ska göra det. Vill du gå ner 15 kilo till sommaren? Men hur ska det gå till? Och så ser vi direkt i hur-frågan. Och då är svaret förstås, det går ju inte. Det har jag aldrig lyckats med förut. Det kommer inte gå nu heller.

Men om man hänger kvar så här, frågan var, vill du gå ner 15 kilo? Vill jag det? Hur skulle det vara? Vad fan, ser det ut sådär? Jag kan röra mig sådär. Jag skulle kunna springa igen så. Ja, men det vill jag fan liksom. Och ofta tycker jag det är jobbigt, som sådana som jag har och du också tror jag, att låta folk hänga kvar i: Varför vill du det? Vad skulle det vara värt för dig? Vad skulle du få ut av att ha en miljon på kontot, eller att våga öppna upp dig för en ny kärleksrelation, eller gå ner i vikt, eller vad sjutton du hittar på för någonting?

Och är man då tillräckligt klar över varför det här är viktigt, om man är en person som kommer i kontakt med sin fantasi... Jag kan se att jag sitter där på den där båten en kväll, vi har en öl i handen, du och jag, solen går ner, man hör från någon brygga att det spelar musik. Ja, men Jan, vi måste skaffa en båt, du och jag. Då löser vi väl så här, pengarna, åker runt och tittar, vi får gå någon kurs och läsa på. Så vet man varför. Då blir ju hur lätt?

Porsche-exemplet: ett varför som inspirerar

Charlie: Jag vet att på den föreläsningen som du och jag gjorde på Balansekonomi, då gjorde vi ett roligt exempel. Då sa jag så här, hur många här inne kan skaffa 50 000 på en timme? Och typ ingen räcker upp handen. Och så säger jag, men då gör vi så här. Då tar jag min Porsche, så tog jag bilnycklarna, la dem på bordet, och så sa jag, den står fulltankad utanför, det är en cab, årets årsmodell av en Porsche, jag ger bort den ikväll. Du får den, den första är din som kan skapa 50 000 kronor. Du behöver inte ge mig pengarna ens. Bara du kan visa att du skapat 50 000 kronor, så får du Porschen och dina 50 000 och går hem.

Och så frågar jag, hur många här inne tror jag att ni skulle kunna klara det på en timme? Och då räcker i alla fall 80 % av rummet upp handen. Och då är min följdfråga förstås, vad hände? Ökade den finansiella kompetensen dramatiskt på 30 sekunder här inne? Vad är det ni kan nu som ni inte kunde för 30 sekunder sedan, som gör att du plötsligt har gått från omöjligt till: Det klarar jag, med 100 % säkerhet?

Jo, jag har infört ett varför som är inspirerande. En påhittad Porsche.

Jan: Dessutom, ja.

Charlie: Som jag bara målar upp lite grann. Jag har inte ens bil, jag gillar inte ens bilar. Definitivt ingen Porsche. Poängen är att vi unnar oss inte... Någonstans i livet, i tonåren kanske, eller i 25-årsåldern, får vi lära oss att det vuxna sättet är att vi önskar oss ingenting förrän vi har en riktigt tydlig plan för hur det ska gå till. Och eftersom världen blir allt mer komplex, är det allt svårare att ha en plan för hur saker ska gå till. Och då får vi önska oss mindre saker och mindre saker och mindre saker.

Vad är det ni kan nu som ni inte kunde för 30 sekunder sedan? Jo, jag har infört ett varför som är inspirerande.

De som bara går omkring och önskar sig saker

Charlie: Medan de som lyckas, alla de där som det skrivs böcker om och som intervjuas i tv, om de heter Stordalen eller Musk eller vad fan de heter för någonting, är ju människor som vi upplever så här smått galet, bara går omkring och önskar sig saker. Jag vill att man bygger det här, jag vill att vi ska kunna åka dit, jag vill göra det. Sen är det 100 personer som bara: Okej, då går vi och samlar legobitar då? Ja, gör det. Vi har möte på torsdag, då vill jag se dem. Skisserna på dödsstjärnan, nu kör vi. Och så händer det en massa saker.

Man behöver ju inte resa till Mars. Det kan bara handla om att få ett sommarhus vid havet, eller vara ledig på fredagar, eller vara hemma när ens barn kommer hem på eftermiddagarna. Du får ju välja själv vad som är Mars. Men för att få det måste man sluta stirra på pengarna på bordet och en liten stund fantisera och komma i kontakt med varför det här är viktigt. Så att man sen kan ta de upp- och nedgångar som kommer krävas. Och framför allt andra människors ifrågasättande av att vi börjar göra saker på nya sätt.

Det här är ju den sämsta personliga utvecklingskursen man kan få, men jag ska dra den i alla fall. Om du gör samma sak om och om igen, så kommer du få samma resultat om och om igen. Men världen är full med människor som önskar sig nytt, men gör det de alltid har gjort. Och jag vet inte om det är sant, men det tillskrivs Einstein, citatet att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett nytt resultat, det är det första tecknet på en idiot. Och jag älskar det citatet.

Att vakna för att man inte dött

Charlie: I kombination med citatet, de flesta människor går bara upp på morgonen för att de inte har dött under natten. Ja, då gör vi samma sak om och om igen. För vi vet inte varför. Vi brinner inte för någonting längre, och så känner vi att vi har det bra, vi är fat and happy, eller vi har 30-årskris eller 40-årskris eller 50-årskris.

Det är väl ingen fotbollsspelare i Malmö som går ut på planen för att de har det dåligt. De går väl ut för att de får pulshöjning av att, fan, vi ska prova och se, kan vi vinna en 24:e gång liksom? Är det möjligt? Jag tror det. Vi provar, vi spelar fullt ut.

Så det handlar om att tid, pengar, energi, det handlar om att både våga knyta an till sin passion å ena sidan, och sen å andra sidan våga vara strategisk och göra en del schackdrag som andra ifrågasätter, för de ser inte vart du är på väg. Och när det gäller tid, så handlar det dels om att titta på hur jag kan automatisera, hur jag kan delegera, hur jag kan systematisera, hur jag kan involvera andra. Men också att bli lite noga med, vad är det egentligen jag investerar?

Många människor är väldigt noga med hur de investerar sina pengar. Jag vill inte ta risk på det, den där måste jag räkna hem, eller hur blir det med den? Nu har vi spenderat för mycket pengar den här månaden, Monica. Det måste vi sätta oss ner med kassaboken. Men när det kommer till hur man spenderar tid, då är man inte alls lika noga på det sättet. Och när det gäller energi, än mindre. Nu har du irriterat dig på detta i tre veckor. Vet du hur mycket energi det har kostat oss att du har irriterat dig i tre veckor? Vi har inte råd med att du ska gå omkring och vara irriterad på detta i tre veckor.

Energin är svårast att mäta

Jan: Precis, men där blir det ju ofta att energin är svårare att mäta. Det är därför vi räknar vikt och pengar, därför att vikt och pengar är så lätta att mäta. Men egentligen är ju energin...

Charlie: Jag brukar säga så här, förlåt om jag avbryter, men jag brukar fråga, och det är en intressant fråga, en fråga till den som lyssnar: Om jag hade gjort den största skillnaden i ditt liv över tid, är det om jag hade dubblat mängden pengar du har just nu? Vad helst det är på ditt konto, så får du dubbelt så mycket. Eller om jag hade dubblat antalet timmar du har på dygnet? Vad helst du har, så får du dubbelt så mycket. Eller om jag hade dubblat din mängd energi? Vad helst du har, så har du dubbelt så mycket energi från och med nu.

Jan: Ja, jag vet vad jag hade tagit.

Charlie: För mig är det uppenbart att jag hade haft dubbelt så mycket energi. Då hade jag fått så mycket gjort. Jag hade suttit i spännande möten. Jag hade engagerat hundra människor vars timmar jag hade fått. Jag hade inte dubblat min tillgång på tid, jag hade hundradubblat min tillgång på tid. Jag tittar på tv därför att jag orkar inte göra mer grejer. Det är dags att stänga av nu. Men hade jag orkat, hade jag haft dubbelt så mycket energi.

Men en del människor är så upptagna med att jag hinner inte, jag hinner inte, jag hinner inte. Så de svarar tid. Och jag säger inte att det är fel, det kanske är så för dem, att hade de haft mer tid. Oftast inte, tror jag. Men en del människor tittar så kortsiktigt och tänker, nej, men det är pengarna, hade jag bara haft dubbelt så mycket pengar. Men den tror jag nästan aldrig är sann.

Då kan man ställa sig frågan, vad är det jag engagerar mig i på dagarna? Är det att dubbla min tillgång på energi? Är det att dubbla min tid? Eller är det så att jag fortfarande sitter och stirrar på hur jag ska kunna dubbla mina pengar?

Har du skiftat med åldern?

Jan: Men Charlie, så här, pratar du nu som så här 40 plus? Eller pratar du liksom så här för att... Upplever du att det här har skiftat? För mig är det väldigt tydligt att jag har skiftat det här. Hade du frågat mig för 20 år sedan, hade jag definitivt tagit pengarna först. Medan idag, för helvete, nej, energin är mycket, mycket, mycket viktigare. Förstår du hur jag menar? Är det här så att vi är äldre och visa nu, och sen om 20 år så kommer vi upp...

Charlie: Bra fråga. Jag tror aldrig jag har haft pengarna. Jag säger inte vilken som är viktigast, men jag säger att det är lättare att göra om energi till pengar än vad det är att göra om pengar till energi, tycker jag. Så jag tror ändå att jag... För det är så många som är så här, om jag bara var ekonomiskt fri, så hade jag haft den här tiden, och då hade jag haft energin. Och sen jobbar man jättemycket för att skapa sig den här finansiella friheten.

Jan: Ja, precis.

Charlie: Medan jag upplever...

Jan: Men känner du många som är där då? Känner du många som är ekonomiskt fria och säger så här, fan vad skönt, nu är det här löst, nu känner jag att jag har tid och energi?

Charlie: Nej, inte tvärtom, men jag vet inte. Nej, inte närmare lösningen i alla fall. Plus att man brukar bli... Det där målet för hur mycket pengar man behövde när man var 18 år: om jag hade det här på kontot, då känner jag mig rik. Den siffran har ju en tendens att öka allt efter att kontot ökar. Man blir liksom aldrig färdig.

Jan: Ja, det kanske man blir. Jag menar, man kommer väl till någon sån här, vad vet jag, Bill Gates-nivå, säger så här, han stirrar säkert inte på kontoutdraget. I don't know, kanske gör han det. Men jag hittar i alla fall på att om jag hade haft det, så hade jag...

Energin som genväg

Charlie: Men det är oftast... Jag upplever att energin är en genväg. Att nå det där. För det många av oss vill ha är ju en specifik känsla. Kanske den här upplevelsen av frihet. Jag tänker samtidigt som du pratar, jag tror att jag med tiden har lärt mig så pass mycket om energi, så att jag har högt självförtroende att jag alltid kan skapa mer energi. Så är det för mig. Pengar har jag också lärt mig att, skulle jag hamna i en situation där pengarna tar slut, då kan jag med min energi skapa pengar. Då skriver vi väl en bok, eller då hoppar jag väl in och gör ett tv-program, eller så tar jag ett styrelseuppdrag. Vi löser det. Det kommer alltid att lösa sig. Jag säljer något. Jag konsultar.

Men det bygger egentligen inte på mitt självförtroende kring pengar. Det bygger på mitt självförtroende kring energi. Jag vet att jag kan skapa energi när som helst. Tid däremot, där har jag sämre självförtroende. Om du kommer och säger så här: Du, en ny spännande möjlighet här, vi skulle kunna öppna en butikskedja i Malmö. Där jag tittar ner på det jag har på bordet, mina legobitar, då kommer jag säga: Hur många dagar i veckan har jag tid att vara i Malmö? Att jag skulle kunna vara engagerad och bara ringa dig från varenda tunnelbaneresa. "Hur går det? Kan vi göra det här? Jag sover inne och kollar nu. Jag tror vi gör en justering där." Det har jag fullt självförtroende för.

Men det är det där, jag är rädd att bli av med min tid. Så även om jag ligger kvar i fokus på att det är energin jag managerar, för det skapar de andra, så där jag är idag är jag mer rädd om min tid än vad jag är rädd om mina pengar och rädd om min energi. Och om det är en 50-årsgrej, eller om det är en samhällsgrej, eller om det är hur jag är, det vet jag inte. Men jag vågar inte börja med golf. Jag tror att golf tar tid. Jag tror inte att det kommer kosta mig någon energi, och jag är inte orolig för att mina pengar ska ta slut. Men jag är rädd för att mina helger ska försvinna.

En ledares uppgift är att managera energi

Jan: Ja, för det där har du också sagt till mig vid något tillfälle. Att en ledares viktigaste uppgift är att managera sin energi. Och där vet jag också att när vi hade en tuff period på Balansekonomi för många år sedan, då berättade du om någon insikt. Att man kan komma in på kontoret och ha mycket energi och vara glad, trots att det går jobbigt i företaget.

Charlie: Ja, att välja att vara energisatt, det är fan problematiskt. Det var någon som sa det så här, positiva människor, dem ska man inte fnysa åt. Det tar någonting att vara positiv i den värld vi lever i. Det är krig och det är svält och det är miljökatastrofer och det är konstiga politiker och det är fel låt som vinner Melodifestivalen. Det kostar på att vara positiv. Det ska man fan inte underskatta. Men det är ju den enda energin som på riktigt bidrar till att vi orkar ta tag i saker och föra saker framåt.

Och jag skulle säga att en ledares jobb i alla organisationer är att managera energi. I första hand managera sin egen. Kom in på kontoret redo att ge energi, inte ha. Managera ditt teams energi, se till att alla är kraftsatta, har energi, mår bra. Och sen i tredje hand, hjälp dem att prioritera sina arbetsuppgifter och skapa tydlighet i vad de ska uppnå. Men om du inte har lyckats med ettan och tvåan, då är det ingen mening att sätta igång med trean. Så det har jag fått lära mig.

En ledares jobb i alla organisationer är att managera energi. I första hand managera sin egen.

Se till att du visslar på vägen in på kontoret, gör high five till människor när du kommer in. Om du inte klarar av det, då behöver du komma in en timme senare och meditera, eller börja löpträna, eller skaffa en coach, eller något annat. För det spelar ingen roll hur du styr din Tesla där ute, finns det inget i batteriet, då kommer du inte fram i alla fall.

Samma sak i privatlivet

Jan: Och det här gäller, jag tänker så här, om du ska översätta det till privatliv, det är samma sak, tänker jag.

Charlie: Ja, jag har inte så tydlig skillnad på privatliv och arbetsliv. För mig är det samma sak.

Jan: Ja, absolut.

Charlie: Och jag har ju självförtroende i att skapa energi. Och det är också så här, ska man ge något tips, om man inte har det, då borde man, i stället för att investera i en till tradingutbildning kanske, om man nu har tre, då kanske man ska investera i någon typ av projekt där man lär sig få syn på hur energi rör sig. Vad är det som ger mig energi, vad är det som tar energi? Och min ledtråd till mycket energi, det brukar vara att titta på vad som läcker energi. Skapa energi, det brukar de flesta klara, men ofta läcker man. Man går och hämtar med en hink som ser ut som ett såll i brunnen. Så när man väl kommer hem, är det ingen energi kvar.

Och vi underskattar hur mycket energi en viss sak tar, och vi underskattar hur mycket den ger när den är klar. Det är också en sån grej som jag insåg för något år sedan. Jag pratade med någon som sa, men det var problem med det här på jobbet, borde man vara orolig? Och mitt spontana svar är alltid, du borde aldrig vara orolig. Det är helt bortslösad energi. Ingenting har blivit bättre för att man är orolig.

Fläktarna som pyser energi

Charlie: Ett exempel på energi. Jag sitter mycket på ett kontor eftersom jag är på SaveLend och gör en massa saker. Och där är det så att man sitter och jobbar hela dagen och folk troppar av, och jag är engagerad i någonting. Och sen kommer det här ögonblicket när fläktarna stängs av. Och då helt plötsligt blir det tyst, och sen inser man hur det inte har varit tyst tidigare. Hade jag frågat innan, då hade det bara varit tyst. Och så stängs fläkten av och bara: Nu blev det tyst.

Och det där är en så bra metafor för energi. Det är så mycket som bara pyser ut hela tiden. Jag har inte ringt min bror, jag har inte städat upp med mamma, jag har inte röjt ur garaget, jag har inte kollat upp pensionen, jag har fortfarande inte bokat det här läkarbesöket, jag har inte sagt nej till det här projektet. Folk jag säger till, vi borde ta en fika på stan, och sen inte bokat in det i kalendern. Allt det här är fläktar som bara... Men vi hör dem inte, för vi är så vana vid dem.

Och så säger vi så här: Jag är så dränerad, jag är nog utbränd. Ja, högst troligen. Men det beror inte på att du har för mycket arbetsuppgifter. Det beror på att du har 30 fläktar igång. När man börjar stänga av dem, då blir det så här: Men herregud, vad tyst det blev.

Det beror inte på att du har för mycket arbetsuppgifter. Det beror på att du har 30 fläktar igång.

Charlie: Och det tror jag har blivit väldigt mycket närmare att höra. Nu är det en fläkt här, det här är något som kostar energi.

Jan: Precis, och jag tror också att det ofta börjar i det här: Jag har inte tid. Nej, det handlar inte om tid, det handlar om energi. Tiden har vi den tid vi har. Och den är dessutom begränsad, både på daglig basis och i mängd. Men det finns ju faktiskt ingen begränsning i energi.

Charlie: Nej. I det där.

Tre snabba tips: roligt och passivt

Jan: Ja, men bra. Men jag tänker så här, vi ska börja runda av också. Om du skulle skicka, nu vet jag att detta hatar både du och jag, tre snabba tips.

Charlie: Exakt.

Jan: Nej, men så här, var skulle man börja, om man vill, nu direkt efter detta, shit, nej men det ligger något i det Charlie säger. Vad är nästa steg?

Charlie: Om man har några enkla hörn att ställa sig i, då skulle jag säga så här: Hur kan jag tjäna pengar på att göra sånt som jag tycker är så fantastiskt kul, så jag hade gjort det även om jag inte fick betalt? Det är en fråga som man kan gå omkring med en vecka. Eller ett år. Därför att tjänar du pengar på det, då är det fantastiskt, då tjänar du pengar. Men tjänar du inte pengar på det, då har du åtminstone inte förlorat någon energi. Du har förlorat lite tid, men du har gjort någonting som du älskar, och den energin kan du återinvestera.

Och den andra då, är ju det som vi kallar för mekanisk. Får jag också säga så här? Och det betyder inte att man måste starta eget.

Jan: Nej, inte alls.

Charlie: Vilket många tolkar det som. Alltså, starta eget är en sån här varför-hur-fråga. Om man vet varför man ska göra någonting, och starta företag är det enklaste sättet att göra det, gör det då. Om det inte är det, gör det inte. Herregud vad lätt det är att starta företag i Sverige. Lägga ner företag däremot, det är svårt.

Jan: I know.

Charlie: Det är en annan story.

Jan: Det löser man på en fika.

Charlie: Skitsamma. Det är väldigt, väldigt enkelt. I alla fall. Och den andra frågan är, hur kan jag tjäna pengar när jag sover? Hur kan jag tjäna mer pengar när jag sover än när jag är vaken? Om man dessutom lyckas besvara båda de två samtidigt, då har du tid, pengar och energi. Du gör något du älskar, du gör det på ett sätt där du inte är bunden i tid, och du tjänar mer pengar på det än vad du gör nu.

Tvåmetersribban och att backa bussen

Charlie: Det där är inte så lätt att skapa. Men det du har skapat nu var inte så lätt att skapa heller. Det tog också 20 år. Så tar det dig mer än en vecka, kanske ett år, att lista ut detta, bara ha den post-it-lappen uppe på skrivbordet, eller på sänglampan, eller var du nu ska ha den, så kommer det dyka upp spännande saker där. Antingen gick du i mål, eller så gick du halvvägs i mål, men det är ändå en rolig resa.

Jan: För jag håller helt med dig, om jag ska vara lite kritisk här, så är det så här, det där känns ju som tvåmetersribban att hoppa. Alltså, det där är ju strävans, dit jag borde sträva. Jag säger inte att man inte ska göra det, tvärtom, det är ju två frågor som på riktigt kan förändra livet. Men jag menar, är det inte så, man pratar om i media att den finansiella kompetensen aldrig har varit lägre, och pratar vi med vår kompis Niklas, så säger han, jag har aldrig sett folk som är så utarbetade på jobbet. Står folk vid den busshållplatsen, om man har det mentala överskottet, och funderar på de frågorna? Eller är det egentligen inte att vi behöver backa bussen, för att de flesta av oss står egentligen vid en annan hållplats?

Charlie: Jag förstår vad du menar, men jag tänker väl att man kan få gå lite också. Man kan också gå till nästa busshållplats. Och jag tror så här, är man inte redo för den frågan, då är man inte det. Men det kommer komma en punkt. Jag tror att vi alla får en rad chanser i livet, oftast är det när saker skiter sig kungligt, att ifrågasätta vad vi sysslar med. En del kan bara klara av att ta det parallellt med livet. En del behöver en stroke, eller en skilsmässa, eller att man får sparken, för att ifrågasätta vad de sysslar med. Och då får man väl invänta nästa stroke då, och sen får man läsa de här post-it-lapparna då.

Pilla på schackpjäserna redan nu

Charlie: Men jag tror att många av dem som lyssnar här i alla fall, är kloka individer nog att kunna pilla lite på schackpjäserna ändå, redan nu, och börja ställa sig frågan: Om allt var möjligt, hur hade det här kunnat se ut? Och det betyder inte att man behöver springa och göra det. Men drömmer man om en sommarstuga, kan man faktiskt börja räkna på det. Det betyder inte att man behöver köpa den. Man kan gå på visning, och så kan man lista ut saker och bli lite smartare.

Och sen är resan... Vi har ju en tendens att underskatta allt det vi har gjort. "Det var väl ingenting, det har ju jag gjort. Det kan alla andra, jag har gjort det." Men när vi inte hade gjort det ännu, då kändes det: Åh, ska jag bli chef? Åh, ska jag ta studentexamen? Åh, ska jag välja vilken linje jag ska gå? Alltså beslut som idag känns som: Det var väl ingenting. En gång i tiden var de stora, var besvärliga, för vi hade inte gjort det ännu.

Och det här är precis samma sak. Det kanske känns så här: Lista ut meningen med mitt liv, vad är det för jävla omöjlig fråga? Ja, för du har inte gjort det ännu. Men när du har gjort det, kommer det vara så här: Ja, det var två skogspromenader och lite mod, det var vad det var. Eller så var det väl mer då? Om vi inte vet hur svårt det ska vara, kan vi inte hitta på att det är lätt i stället för att hitta på att det är svårt?

Om vi inte vet hur svårt det ska vara, kan vi inte hitta på att det är lätt i stället för att hitta på att det är svårt?

Var det kö för att få prata med mig?

Charlie: Det är så ofta jag träffar människor som kommer fram till mig och säger: Du, det där du pratar om, det är inte så lätt minsann. Det kan man inte göra. Om man har ett jobb som jag har, om man är chef som jag är, om man driver vilket företag som jag gör, om man har barn som jag har, om man är ensam som jag är.

Och då brukar jag inte ta ifrån dem det, för jag vet ju inte, jag känner inte till deras liv. Men jag brukar säga, väldigt otrevligt: Var det kö för att få prata med mig? För det brukar det vara när jag har föreläst. Ja. Hur länge fick du vänta? 25 minuter. Så du har stått och väntat för att få prata med mig i 25 minuter. Det betyder att du tänker att jag kanske har något värde att bidra med. Ja, kanon. Så du kunde nu, efter 25 minuter, pratat om vad som helst. Vad är det som är bra med att vara egen företagare? Vad är det för fördel med att man har barn? Hur ska man göra om man är 50? Men vad du vill använda dina minuter till, det var att berätta för mig att det är omöjligt för dig. Är inte det intressant? Allt vi kunde pratat om, så var det det du ville prata med mig om. Det tycker jag i alla fall var spännande. Och så skickade jag iväg dem.

Jan: Då ska det tilläggas, Charlie brukar sätta på sitt CV: "Duktig på att skapa dålig stämning."

Charlie: En sån feedback kan vara livsförändrande. Vad är det jag går omkring och har fokus på? Jag har fokus på varför det inte går. Jag tycker att det är en gåva. Det är inte alla som säger tack när de får den. Inte då, men kanske efteråt. Men så är det i livet. Ska man göra skillnad, så får man sån här skit.

Avslutning: pepp eller förbannad

Jan: Det sa du ju till mig också typ 2007. Då var det så här, jag sa, ja men Caroline kan gå, jag behöver inte. Och så frågade de, vill du gå? Ja. Och så, hur många andra sammanhang väljer du mellan två alternativ där du vill göra både och, men du bara nöjer dig med ett av dem? Sen minns jag det 20 år senare.

Charlie: Dålig stämning ska inte underskattas.

Jan: Ja, men du, jag tänker att det här är väl så här, vi avslutar inte på dålig stämning, vi avslutar på bra stämning.

Charlie: Ja, kanske, vi får väl se. Jag tror att det är olika för dem som har lyssnat. En del är pepp nu, och andra är bara förbannade. Det är okej. Det är okej.

Jan: Jag tänker så här, skriv gärna en kommentar. Har du någon fråga eller fundering som vi ska ta upp vid ett senare tillfälle, hör av dig. Och SaveLend, tack SaveLend. Tack Charlie för att ni sponsrar och gör det här möjligt. Man hittar er på SaveLend.se.