De flesta aktiva fonder
är sämre än en indexfond

Facit över 24 år: proffsen förlorar oftare än de vinner

I 21 av de senaste 24 åren var en majoritet av de aktivt förvaltade amerikanska fonderna sämre än en enkel indexfond, enligt SPIVA-mätningen från S&P Dow Jones Indices. Det är vad grafen ovan visar, år för år från 2001 till 2024. En aktiv fond har en professionell förvaltare vars jobb är att välja vinnaraktierna och undvika förlorarna, mot en avgift. En indexfond köper i stället hela marknaden, utan att försöka vara smartare än den, till en bråkdel av kostnaden. SPIVA är facit i den matchen: ingen åsikt, ingen försäljning, bara en räkning i efterhand av hur stor andel av fonderna som slog sitt jämförelseindex. Vi har återkommit till de här rapporterna i många år och det som slår mig varje gång är inte att proffsen förlorar, utan hur stabilt de gör det.

Ett enskilt år är oddsen 1 på 3, på 15 år är de 1 på 10

I genomsnitt var 64,5 % av de aktiva amerikanska storbolagsfonderna sämre än S&P 500 per år under 2001–2024, alltså ungefär två av tre. Senaste året i grafen, 2024, landade på 65 %, en ökning med 5 procentenheter från 60 % året innan. Som sparare betyder det att ett enskilt år är chansen att din aktiva fond slår index ungefär 1 på 3. Sämre än att singla slant, men inte hopplöst.

Här är grejen: tiden arbetar inte för förvaltaren, den arbetar emot. Avgiften dras varje år oavsett resultat och ju längre perioden är desto färre fonder håller sig före index. Så här ser oddsen ut enligt SPIVA-rapporten per utgången av 2024:

Det vill säga: på den sparhorisont som faktiskt gäller för pension eller barnsparande har 9 av 10 aktiva fonder varit ett sämre val än en billig indexfond. Många väljer fond utifrån hur det gått senaste året, men det är de långa siffrorna som avgör hur rik du blir.

Myten att förvaltaren skyddar dig när börsen faller

Inte ens under finanskrisen 2008 lyckades majoriteten av de aktiva fonderna: 56 % var sämre än index även det året. Det är värt att stanna upp vid, eftersom det vanligaste säljargumentet för aktiv förvaltning är just att förvaltaren kan gå ur i tid och skydda dina pengar när det stormar.

Grafen säger något annat. Björnåret 2022, när både aktier och räntor föll, underpresterade 51 % av fonderna. Eurokrisåret 2011 var det 82 %. De tre enda åren i hela serien då en majoritet faktiskt slog index var 2005, 2007 och 2009 och inget av dem följdes av en upprepning. Den som valde aktivt på grund av det starka 2007 fick 2008 och 2011 på köpet.

Min reflektion efter alla år med de här rapporterna är att kristrygghet är en känsla som säljs, inte en egenskap som levereras. Skyddet i nedgång finns i din tillgångsfördelning, alltså hur mycket aktier du har överhuvudtaget, inte i vem som förvaltar aktiefonden.

Gäller det Sverige? Tyvärr, mönstret är detsamma

Grafen visar amerikanska storbolagsfonder, så en rimlig invändning är att det kanske ser bättre ut på hemmaplan. Det gör det inte. SPIVA mäter Europa på samma sätt och vi har gått igenom den senaste SPIVA Europe-rapporten i detalj:

• Europeiska aktiefonder: ungefär tre av fyra (75 %) var sämre än sitt jämförelseindex i 2025 års mätning.
• Sverigefonder: 83 % var sämre än sitt index på 10 års sikt.
• Nordiska fonder: 100 % underpresterade på 10 år i samma mätning.

Siffrorna hoppar lite mellan åren precis som i USA-grafen, men riktningen är densamma. Det här är inte heller en egenhet i just SPIVA:s metod: Morningstars Active/Passive Barometer jämför aktiva fonder mot faktiska, köpbara passiva fonder i stället för mot ett teoretiskt index och landar i samma slutsats. Invändningen man kan ju inte köpa index är alltså sann men förändrar ingenting, eftersom en bred indexfond med 0,1–0,4 % i avgift kommer tillräckligt nära.

Det enda du vet i förväg är avgiften

Eftersom ingen i förväg kan peka ut vilken tredjedel av fonderna som slår index nästa år, är det rationella att låsa in det enda du faktiskt kan styra: kostnaden. En aktiv fond tar ofta 1–2 % iårlig avgift, en bred indexfond under 0,2 %. På ett par decennier växer den skillnaden till hundratusentals kronor för ett vanligt månadssparande.

Men jag väljer bara en fond som bevisat sig, tänker många. Problemet är att vinnarna inte upprepar sig. S&P:s persistensdata visar att bara 2 % av vinnarfonderna ens var topp-50 % fem år senare och den bästa aktiva globalfonden 2020 var inte längre i toppen 2025. Det finns dessutom ett matematiskt skäl till att aktiv förvaltning måste förlora i genomsnitt: alla investerare tillsammans är marknaden och efter avgifter blir snittet därför sämre än index. För ordningens skull: SPIVA har fått kvalificerad kritik, bland annat för att alla fonder väger lika oavsett storlek och kapitalviktat ser underprestationen mindre dramatisk ut. Men kritiken flyttar siffran, inte slutsatsen.

Don’t look for the needle in the haystack. Just buy the haystack!

John C. Bogle, The Little Book of Common Sense Investing (2007)

Det är precis så vi själva gör: våra egna pengar ligger i breda, billiga och globala indexfonder, helt i linje med vår genomgång av de bästa fonderna. Inte för att det är spännande, utan för att oddsen säger att tråkigt vinner.

Läs vidare

Om du vill fördjupa dig i aktivt kontra passivt sparande eller ta nästa steg med ditt eget sparande har vi samlat de mest relevanta sidorna här:

• Bästa fonderna – våra konkreta fondval: breda, billiga och globala indexfonder.
• SPIVA Europe 2025 – den europeiska mätningen: 75 % av fonderna slog inte index.
• Matematiskt bevis: aktiv förvaltning måste förlora i längden – Sharpes aritmetik förklarar varför mönstret är strukturellt.
• Bara 2 % av vinnarfonderna ens var topp-50 % fem år senare – därför hjälper inte förra årets topplista dig.
• Morningstars US Active/Passive Barometer – oberoende mätning mot riktiga passiva fonder, samma slutsats.
• Nio anledningar till att älska indexfonder – poddavsnittet som tar hela argumentationen i långform.

Bilaga: Data till grafen

Nedan finner du datapunkterna som ligger till grund för grafen ovan.