Hem » Studier » Fokusera på låg avgift istället för fondbetyg när du väljer fond

Fokusera på låg avgift istället för fondbetyg när du väljer fond

Fondbetyg saknade prognosvärde för framtida avkastning (Vanguard, 2010)

Skrivet av

Jan Bolmeson, RikaTillsammans

Investerat sedan 1996 · Bloggat sedan 2007

Uppdaterad 15 juli 2026

Publicerad 1 juli 2025

4 minuters läsning

Källa

Dela

Stjärnbetyg känns som en genväg. Fem stjärnor borde vara bättre än tre. En fond med toppbetyg borde ha bättre odds än en fond med lågt betyg.

Vanguards studie av Morningstar-betyg och framtida fondavkastning visar varför den genvägen är farlig. I snitt slog 39 % av femstjärniga fonder sitt jämförelseindex de följande 36 månaderna. Bland enstjärniga fonder var siffran 46 %.

Det betyder inte att du ska köpa enstjärniga fonder. Det kan dock betyda att stjärnorna inte fungerar på sättet många sparare tror att de gör.

Stjärnor mäter historik

Morningstars stjärnor är bakåtblickande. De bygger på historisk riskjusterad avkastning inom en kategori. Det är inte fel i sig. Problemet uppstår när vi läser betyget som en prognos.

Vanguard jämförde amerikanska aktiefonders stjärnbetyg med hur fonderna gick de följande 36 månaderna, för betyg satta mellan juni 1992 och augusti 2009. Både levande och nedlagda fonder ingick. Resultatet var nästan provocerande:

Skillnaden på 7 procentenheter mellan topp och botten går åt ”fel” håll, men den är för liten att handla på och ingen köpsignal för enstjärniga fonder. Den rimliga slutsatsen är att betyget saknade prognosvärde. Vid varje enskild mätpunkt hade en sparare dessutom mindre än 50 % chans att pricka en fond som slog sitt jämförelseindex, oavsett betyg.

Värt att veta är också att medelbetyg är normalläget: i december 2009 hade 54 % av alla fonder tre stjärnor. Att en bred indexfond får tre stjärnor är logiskt, eftersom indexet per definition ligger nära mitten av fondfördelningen.

Fem stjärnor gav inte bättre odds

Det mest intressanta är att femstjärniga fonder inte bara misslyckades med att vara bäst. De hade i snitt den lägsta efterföljande överavkastningen i studien: −1,32 % över 36 månader, jämfört med −0,04 % för enstjärniga. Snittet var negativt i samtliga betygsklasser.

Återigen: inte ett argument för att köpa lågt betyg. Men ett tydligt argument mot att betala mer för ett toppbetyg.

Det här är lätt att känna igen från vardagen. En fond får fem stjärnor för att den redan haft en bra period. När vi köper den efter betyget köper vi ofta ett resultat som redan har hänt. Om det går sämre sen hjälper det oss inte med en snygg backspegel.

Betygen ändras snabbare än spararen hinner tänka

En annan viktig del av studien är att betygen är instabila. Bara 47 % av femstjärniga aktiefonder behöll sitt betyg i minst 12 månader, lägst av alla betygsklasser. Trestjärniga fonder var den enda gruppen där mer än hälften, 53 %, låg kvar ett år senare.

Den som jagar betyg riskerar därför att hamna i en evig bytesloop. Köp fem stjärnor. Tappa stjärnor. Sälj. Köp nästa femstjärniga fond.

Varje byte känns rationellt i stunden. Men systemet gör att du hela tiden springer efter det som redan hänt. Det är en beteendefälla, inte en informationsfördel.

Avgiften är en bättre fråga än betyget

Vanguards slutsats var att kostnaden är en mer användbar indikator än stjärnorna. Studien visar ett tydligt negativt samband mellan avgift och framtida relativavkastning, men siffersätter inte effekten. Det gör däremot Morningstar självt: i Russel Kinnels uppföljningar nådde den billigaste femtedelen av de amerikanska aktiefonderna en success ratio på 62 %, mot 20 % för den dyraste, och avgiften var den enda faktorn med statistiskt signifikant prognosvärde.

Studien är en vitbok från 2010, skriven av Vanguard, världens indexfondpionjär, och den är inte peer-granskad. Att just Vanguard landar i att låg avgift och indexering vinner ska vägas med det i bakhuvudet. Skälet att fyndet ändå håller är att det har bekräftats av oberoende källor, från Morningstars egna analyser till SPIVA-rapporterna.

Logiken är dessutom enkel. Avgiften är känd i förväg, avkastningen är okänd. Om två fonder ger samma marknadsexponering men den ena kostar 0,2 % och den andra 1,4 % har den dyrare fonden en tydlig uppförsbacke redan från början. I studiens amerikanska urval låg aktivt förvaltade fonder på 0,58–1,29 % i årlig avgift 2008, mot 0,21–0,43 % för indexfonder.

Urvalet är helt amerikanskt, men mekanismen är inte. Samma Morningstar-stjärnor visas på Avanza, Nordnet och i premiepensionsvalet, och på ISK eller KF beskattas kapitalet oavsett vilken fond du väljer. Fondavgiften dras ovanpå det och slår direkt mot nettoavkastningen. Det är därför jag hellre börjar fondvalet med avgift, indexnära exponering och riskspridning än med stjärnor.

Använd betyg som varningsflagga, inte köpsignal

Min praktiska slutsats är inte att Morningstar-betyg är värdelösa. Det vore för hårt, och Morningstars egen uppföljning visar att betyget har ett svagt, men inte obefintligt, prognosvärde.

Betyg kan vara ett grovt filter. Om en fond har lågt betyg, hög avgift och svag historik kan det vara en varningssignal. Men ett högt betyg räcker inte som skäl att köpa, särskilt inte när 64 % av de aktivt förvaltade fonderna underpresterade sitt index under tioårsperioden fram till slutet av 2009.

För de flesta sparare blir ordningen bättre så här:

1. Bestäm tillgångsslag och risknivå.
2. Välj bred exponering.
3. Sortera på låg avgift.
4. Titta på betyg först efteråt, som kontroll, inte som beslut.

Det är mindre spännande än fem stjärnor. Men det är ofta mer robust.

Läs vidare

• Morningstar-betyg dåliga på att hitta vinnare – systerstudie om när stjärnor fungerar och inte fungerar.
• 8 av 10 fonder med toppbetyg blir sämre – om vad som händer efter första femstjärniga betyget.
• Bästa fonderna – praktisk guide till låg avgift och bred exponering.