Hem » Studier » Morningstar-betyg dåliga på att hitta vinnare

Morningstar-betyg dåliga på att hitta vinnarfonder

Fondbetygen är bra på att identifiera dåliga fonder, men inte de bra (Blake & Morey, 1999)

Skrivet av

Jan Bolmeson, RikaTillsammans

Investerat sedan 1996 · Bloggat sedan 2007

Uppdaterad 7 juli 2026

Publicerad 2 april 2025

4 minuters läsning

Källa

Dela

Morningstar-stjärnor är inte meningslösa. Det är nästan det viktigaste att säga först.

Blake och Moreys studie visar en mer användbar, men mindre säljbar, slutsats: låga betyg kan fungera som varningsflagga, men höga betyg är dåliga på att peka ut framtida vinnare. Fem stjärnor betyder inte att fonden har bättre framtidsutsikter än tre eller fyra stjärnor.

Den nyansen spelar stor roll för hur du använder fondbetyg.

Låga betyg varnar bättre än höga betyg vägleder

Studien testade amerikanska tillväxtfonder 1992–1997 och frågade om Morningstars femstjärniga system kunde förutsäga framtida avkastning. Urvalet var 135–184 fonder per årskull med minst tio års historik. Datan var fri från survivorship bias, justerad för köp- och säljavgifter (loads) och testades över 1, 3 och 5 år.

Resultatet var asymmetriskt.

Fonder med 1–2 stjärnor fortsatte ofta att gå sämre: i 12 av 24 jämförelser i Sharpe-kvotsanalysen var de signifikant sämre än de femstjärniga. Där fungerade betyget som varningssignal. Men när forskarna jämförde femstjärniga fonder med tre- och fyrstjärniga hittade de inget stöd för att toppbetyget pekade ut framtida vinnare.

I samma analys var 0 av 24 koefficienter som mätte skillnaden mellan 5-stjärniga och 4-/3-stjärniga fonder statistiskt signifikanta.

Den praktiska poängen: stjärnorna kan hjälpa dig undvika vissa dåliga fonder. De hjälper dig betydligt sämre att hitta nästa vinnare.

Toppbetyget skilde inte ut framtida vinnare

Det här går rakt emot hur många sparare använder betyget.

Vi sorterar på fem stjärnor och tänker att det är kvalitet. Men Morningstar själva har varit tydliga med att stjärnorna är en achievement mark, en historisk utmärkelse, inte en prognos.

Blake och Morey fann att en enkel naiv prediktor, fondens genomsnittliga månadsavkastning de tio föregående åren, förutsade framtiden ungefär lika bra som Morningstar-betyget. Möjligen var stjärnorna marginellt bättre på att peka ut de framtida förlorarna: 12 signifikanta negativa koefficienter mot 8 för den naiva prediktorn i Sharpe-analysen. Det är inte ett särskilt smickrande resultat för ett betygssystem som många läser som mer sofistikerat.

Värt att komma ihåg är också att förklaringsgraden var låg åt båda hållen. R² låg på 0,02–0,22 i ettårsfönstren, så betyget förklarade bara en liten del av variationen i framtida avkastning oavsett riktning.

Men det betyder inte att systemet var värdelöst. Nedsidan syntes bättre än uppsidan, och låga betyg var mer användbara än höga.

Skillnaden mellan "använd aldrig" och "använd rätt" är hela poängen.

Kapitalet jagar ändå stjärnorna

Studien citerar tidigare data om att cirka 97 % av nyinflödet till no-load aktiefonder under januari–augusti 1995 gick till 4- eller 5-stjärniga fonder. Fonder under 3 stjärnor hade nettoutflöde. Siffran är alltså inte studiens eget fynd, utan en undersökning författarna återger.

Beteendet är inte svårt att förstå. Fem stjärnor känns tryggt. Det är en enkel signal i en värld som är svår att förstå.

Problemet är att kapitalflödet jagar just den signal som studien visar är svagast på uppsidan. Sparare använder betyget som köpsignal, medan det fungerar bättre som undvik-signal.

Det är som att använda en brandvarnare som GPS. Den kan varna för problem, men den säger inte vart du ska.

Den stora brasklappen är att systemet har ändrats

Det vore slarvigt att använda den här studien som en rak dom över dagens Morningstar-system.

Studien analyserade det gamla betygssystemet, före Morningstars stora metodändring 2002. Författarnas egen uppföljning (Morey och Gottesman, 2006) fann att det omdesignade systemet förutsade framtida avkastning bättre. Fyndet gäller dessutom enbart amerikanska tillväxtfonder, med amerikansk avgifts- och skattestruktur, inte svenska fonder eller andra tillgångsslag.

En detalj för den som vill syna korten: studien fick finansiellt stöd av pensionsförvaltaren TIAA-CREF:s forskningsavdelning. Författarna redovisar det öppet, och inget i upplägget talar för att stödet påverkade fyndet.

Alltså: säg inte att "Morningstar-betyg är värdelösa". Säg hellre att den klassiska forskningen visar en återkommande risk: sparare övertolkar historiska betyg som framtidsprognoser.

Den risken finns fortfarande. Samma mänskliga beteende finns kvar, även om metodiken har ändrats.

Så använder jag fondbetyg i praktiken

Min ordning hade varit:

1. Välj först risknivå och tillgångsslag.
2. Välj bred exponering.
3. Sortera på avgift.
4. Använd stjärnor som ett möjligt varningsfilter, inte som köpsignal.

Om en fond har låg rating, hög avgift och svag historik kan det vara ett skäl att gå vidare. Men om en fond har fem stjärnor och hög avgift är det inte tillräckligt för att köpa.

Det som fungerat bäst för mig är att minska antalet beslut. Ju fler topplistor och betyg jag tittar på, desto lättare blir det att tro att jag ser något som egentligen bara är historik.

En bred, billig global indexfond är inte beroende av att jag tolkar stjärnor rätt. Det är en stor fördel.

Läs vidare

• Fokusera på låg avgift i stället för fondbetyg – handlingsslutsatsen från Vanguard-studien.
• 8 av 10 fonder med toppbetyg blir sämre – vad som händer efter första femstjärniga betyget.
• Myten om 5-stjärniga fonder – WSJ:s stora granskning av femstjärniga fonder.