Passiva globalfonder ger bättre avkastning än aktiva globalfonder

Bankens favoritfond möter forskningens

Det här är en av de grafer jag önskar att någon visat mig när jag började spara på 90-talet. På ena sidan står den aktiva globalfonden, den som banken gärna rekommenderar, med en förvaltare som ska välja vinnarna och undvika förlorarna. På andra sidan står den passiva globala indexfonden som bara köper alla bolag och tar en bråkdel av avgiften. Frågan ”vilken ger bäst avkastning?” är en av de mest beforskade inom finans, och Morningstars US Active/Passive Barometer mäter den år efter år på riktiga fonder med riktiga pengar. Grafen ovan visar resultatet för globalfonder, och det är inte ens jämnt.

Passiva globalfonder vann i samtliga fem tidsperioder

På 15 års sikt gav passiva globalfonder 9,9 procent per år medan aktiva gav 8,4 procent, en skillnad på 1,5 procentenheter per år enligt Morningstars rapport för helåret 2024. Det som gör grafen så övertygande är inte en enskild stapel utan mönstret: passivt vann på 1, 3, 5, 10 och 15 års sikt. Varenda period.

Så här ser siffrorna ut, från Morningstars jämförelse av 100+ aktiva och 20+ passiva globalfonder:

Notera att det här är snittet för grupperna. Enskilda aktiva fonder slår förstås index enskilda år. Men som grupp, över tid, ligger de aktiva fonderna konsekvent under. Samma bild syns i SPIVA Europe, där 84 procent av globalfonderna underpresterade sitt index under 2024, och i svenska data där 9 av 10 svenska fondförvaltare presterat sämre än index. Detta är inte ett amerikanskt särfall, det är ett mönster som upprepas på marknad efter marknad.

Avgiften är mekanismen, inte otur

Skillnaden mellan staplarna är ingen slump och inget bevis på att förvaltare är dåliga på sitt jobb. Det är aritmetik. Alla investerare tillsammans äger marknaden, så snittet av alla aktiva förvaltare får marknadens avkastning före kostnader. Efter avgifter på ofta 1–1,5 procent per år, mot indexfondens 0,1–0,4 procent, måste gruppen som helhet hamna under. Nobelpristagaren William Sharpe formulerade det redan 1991:

”Properly measured, the average actively managed dollar must underperform the average passively managed dollar, net of costs.”

William Sharpe, The Arithmetic of Active Management (1991)

Det vill säga: det krävs ingen konspiration och ingen inkompetens, bara matematik. Vi har gått igenom Sharpes resonemang i detalj och det är en av de studier som format vårt eget sparande mest. Gapen i grafen, 1,0–2,0 procentenheter per år beroende på period, ligger också misstänkt nära just den typiska avgiftsskillnaden. Förvaltarna är ofta skickliga. Problemet är att deras skicklighet sällan räcker för att täcka sin egen prislapp.

Skillnaden blir 77 000 kr per 100 000 kr på 15 år

En och en halv procentenhet låter som ingenting, och det är precis därför så många betalar den i onödan. Men ränta-på-ränta gör små årliga skillnader stora. Ta Anna och Martin som båda investerar 100 000 kr i en globalfond. Anna väljer den passiva och får grafens 9,9 procent per år, Martin den aktiva med 8,4 procent.

Efter 15 år har Anna cirka 412 000 kr och Martin cirka 335 000 kr. Samma marknad, samma typ av fond, men 77 000 kr i skillnad, eller ungefär 23 procent mer pengar för Anna. På 10 år är motsvarande gap cirka 34 000 kr per investerad hundratusenlapp. Vill du räkna på dina egna siffror har vi en kalkylator som jämför avgiftens påverkan på ditt sparande.

Det här är också anledningen till att vår sammanställning av de bästa fonderna i princip alltid landar i samma rekommendation: en bred, billig, global indexfond med en avgift under 0,4 procent. Tråkigt? Ja. Men i sparande är tråkigt en komplimang.

Men min aktiva fond slog ju index förra året

Det vanligaste motargumentet är en egen fond som faktiskt gått bättre än index. Och det är fullt möjligt, titta bara på ettårsstapeln: enskilda år är spridningen stor och många aktiva fonder hamnar över. Problemet är att det sällan håller i sig, och att det är nästan omöjligt att i förväg veta vilka som lyckas. Några saker som forskningen är rätt entydig på:

• Vinnare förblir sällan vinnare. Bara 16 procent av globala aktiefonder höll sig i topphalvan två femårsperioder i rad, enligt SPIVA:s persistensdata som vi gått igenom här.
• Historiken säger inget om framtiden. Fonder som gått bra tenderar att bli framtida förlorare, så att välja fond på fjolårets avkastning är närmast baklänges.
• Oddsen försämras med tiden. I Morningstars halvårsuppdatering 2025 var det färre än en fjärdedel av de aktiva fonderna som överlevde och slog sina passiva motsvarigheter över tio år.

Med det sagt: siffrorna är amerikanska, i dollar och nominella, och de säger inget om enskilda nischfonder. Men för kärnan i ett långsiktigt sparande är slutsatsen svår att komma runt. Du behöver inte hitta den fond som slår marknaden, du behöver bara sluta betala för försöken.

Läs vidare

Om du vill fördjupa dig i passivt sparande och hur du väljer fond har vi samlat våra mest relevanta sidor här:

• Bästa fonderna – våra konkreta förslag på breda, billiga och globala indexfonder.
• Investera rätt och lätt – kom igång med ett sparande i linje med forskningen.
• Jämför avgiftens påverkan på ditt sparande – räkna på vad din fondavgift kostar dig över tid.
• Matematiskt bevis: aktiv förvaltning måste förlora i längden – Sharpes klassiska artikel förklarad.
• 9 av 10 svenska fondförvaltare är sämre än index – samma mönster i svenska data.
• Bästa aktiva globalfonden 2020 var inte längre i toppen 2025 – därför hjälper det inte att jaga vinnarfonder.
• Lönar det sig att välja dyrare fonder? – Pensionsmyndighetens studie om avgifter och pension.

Bilaga: Data till grafen

Nedan finner du datapunkterna som ligger till grund för grafen ovan.