Jag har nog tappat tråden kring vad diskussionen handlar om egentligen. Jag har läst Cremers studie och refererat till den på bloggen flera gånger. Jag upplever inte att den motsäger något av det som jag säger eller skriver nedan.
Så för att komma tillbaka till on-topic:
Vad är tesen eller diskussionen som du driver?
Tesen som jag driver är:
Det är inte omöjligt att slå index. Vissa kommer att klara av det. Utmaningen är att hitta dessa i förväg eftersom det är så mycket brus i form av tur. Det vill säga att oddsen är emot mig och då uppstår frågan: "Varför ska jag betala en hög avgift för aktiv förvaltning om det ändå är mer sannolikt att hen kommer att misslyckas än lyckas?
Vidare driver jag tesen (mer utförligt beskriven i den här tråden):
Marknaden är till stora delar effektiv. Det finns dock områden där den är mindre effektiv och det blir den ju mer nischat något blir. T.ex. är det lättare att överprestera mot svenska småbolag än S&P 500. Det vill säga att om man ska välja aktiv förvaltning så ska man välja det i nischer där det finns “svängrum” för en förvaltare att lyckas.
Sedan säger även att:
Som småsparare att försöka slå index eller proffsen är på gränsen till dumt. När vi pratar om Barras 2010 så är det ändå 75 % som kommer i närheten av index (endast 25 % underpresterar i form av negativ alfa). Vidare har stora stiftelser, institutioner och pensionsfonder ett informationsövertag mot småsparare så på “the losing end” på marknaden kommer alltid småsparare vara överrepresenterade.
Slutligen säger jag:
Historisk avkastning - så som de flesta använder den (t.ex. se vilken fond som gått bäst) - är helt värdelös jämförelse för att identifiera framtida vinnare. Notera att vi inte pratar momentum här.