Slå index - Hur hittar man aktiva fonder och förvaltare / boutique-fonder som överpresterar mot index?

Vi har ju många diskussioner här i forumet där vi diskuterar t.ex. passiv vs aktiv förvaltning men jag upplever att vi fastnar lite. Jag tänker att låt oss testa sätta ihop en tråd med tankar kring hur man kan screena fram eller identifiera en duktig fond eller förvaltare.

Tror att det i forumet är ganska belagt vid det här laget att basen i en portfölj bör vara indexfonder då 994 av 1 000 professionella förvaltare inte slår index över tid (Barras 2010, SPIVA m.fl.). Dock säger samma studie att ungefär 9.5 % av fonderna slår index innan avgifter och att det är avgifterna som sänker dem.

I ett FikaTillsammans-tillfälle i julas introducerade Andreas och Henrik från Coeli Global något som de kallade för “boutique”-fonder. Det vill säga att när man tittar på aktiva fonder så är det inte rätt att dra alla över en kam, utan man behöver vara mer i urskiljd. Det finns även argument för att t.ex. använda en hybrid-approach (Vanguard). Typ något åt det här hållet:

image

Även David Swensen pratar om att man inte ska avfärda aktiva förvaltning, men att använda t.ex. följande ramverk:

Därför tänker jag att låt oss diskutera frågan:

Hur hittar man duktiga aktiva fondförvaltare som bidrar med ett nettovärde (positivt alfa)? Vilka är faktorerna som vi ska titta på?

Om vi får ihop en tråd så tänker jag att jag sedan kan göra ett avsnitt på temat, kanske till och med bjuda in någon.

5 gillningar

Här kommer några av mina egna tankar så länge:

Allmänt

  • Stor andel av eget kapital placerat i fonden (“skin-in-the-game”)

  • Fondförvaltaren äger eller är stor delägare i fondbolaget som sköter fonden (“skin-in-the-game”)

  • Ingen investeringskommitté

  • Hellre lite förvaltat kapital än mycket (ju mer kapital en fond har desto sämre tenderar den prestera)

  • Förvaltat kapital i förhållande till marknaden (en globalfond kan ha mycket mer kapital innan den är för stor än en fond som bara investerar i Småland).

  • Hellre använda dem på en mindre effektiv marknad (se Swensens bild). Det vill säga lite poäng i en likvid / överanalyserad marknad som S&P 500. Däremot svenska småbolag har två mått av ineffektivitet (Sverige OCH småbolag).

Tekniska nyckeltal - främst ACTIVE SHARE och TRACKING ERROR

  • Ett positivt historiskt alfa, gärna över minst 5 år

  • Hög andel på nyckeltalet active share. Cremers (2009) menar att fonder med en active share på mindre än 20 % ska klassas som en indexfond, 20 - 60 % som dold indexfond. Cremers et al. (2016) har i senare studier konstaterat en gräns på 50 % i active share som nödvändigt minimum för att fonden ska ha en möjlighet att kunna överavkasta index och därmed bedriva en aktiv förvaltning.

  • Gärna ett högt tracking error mot sitt index (på samma active share är dock lägre tracking error att föredra)

  • Hanterbar avgift, gärna rimlig performance fee

Så här beskriver Cremers Petajistos (2009) förhållandet tracking error och active share.

image

Så här beskrivs bilden Joel Gotthardsson i sin kandidatuppsats för övrigt en bra introduktion till den som vill läsa på.:

Figur 1 består av fyra utfall av kombinationerna låg och hög nivå av aktivitetsmåtten tracking error och active share. Cremers och Petajisto (2009) menar att en fond genom stock picking kan ha en hög andel active share, men ett lågt tracking error då fondens aktieurval är inom samma industrier som för jämförelseindex.

Det omvända gäller när en fond investerar efter factor bets, alltså satsar på market timing, som kan leda till en låg andel active share men högt tracking error. En fond som investerar efter både diversifierat aktieurval och market timing kallar Cremers och Petajisto (2009) för concentrated stock picker, vilket genererar ett högt tracking error och en hög andel active share.

Den sista kombinationen av lågt tracking error och låg andel active share definieras som closet indexing, som kan översättas till dold indexfond på svenska. En dold indexfond tar få aktiva positioner från jämförelseindex och investerar inte efter market timing. En fond med nästan 0 i både active share och tracking error betecknas som pure indexing, eller en renodlad indexfond på svenska (Cremers & Petajisto, 2009).

Strategi, ska kunna svara på följande frågor:

  1. Vad är strategin?
  2. Vad är tesen om investeringsstrategin bygger på?
  3. Stöds tesen av historisk data?
  4. Vad är den teoretiska förklaringsmodellen till att det fungerar?
  5. Hur vet du att strategin / tesen kommer fungera även i framtiden?

Saker som INTE spelar någon roll:

  • Historisk avkastning
  • Antalet Morningstar-stjärnor
5 gillningar

Jag ska fundera lite mer på detta innan jag skriver ner min tankar. Men jag vill bara poängtera att jag tycker det vore mycket intressant med ett avsnitt om ämnet med lämplig gäst!

Jag vill också minnas att Coeli-grabbarna pratade om antalet innehav. Att innehaven inte får bli för många för att säkerställa att man verkligen har koll på dem (samt deras konkurrenter).

3 gillningar

Har länge haft en tanke:

De LEVANDE/AKTUELL aktivt förvaltade fonderna är de med bra historiska data (ev av en slump/tur)

De DÅLIGA blir inom några år nedlagda/omvandlade/omdöpta och försvinner ur statistiken. Eftersom ingen förvaltare vill skylta med dålig historik för en fond under en längre tid.

Dvs tittar man på ALLA aktivt förvaltade fonder så ser de onaturligt bra ut historiskt. Helt enkelt eftersom de dåliga kontinuerligt städas bort ur statistiken på olika sätt.

Därigenom kan många aktiva fonder skryta med ”-titta vad bra vår xx-fond gått historiskt sett”

Pluggade ekonomi i Stockholm på 90-talet. Fanns en beryktad Finanslärare/professor.

Hans tes var:

”ingen slår index långsiktigt EFTER man räknat med förvaltningsavgifterna. Möjligtvis med ett undantag. De som (olagligt?) agerar/har tillgång till insiderinformation för sina beslut”

Han ryktades vara den mest förmögna av alla professorer/lärare…

Så helt i linje med de tankar som de flesta här har. Dvs satsa långsiktigt på index med minimala förvaltningsavgifter.

Finns/fanns väl förövrigt någon fond som försöker agera/spegla de affärer som insiderpersoner rapporteras göra. Tycks minnas den gick ganska dåligt då jag följde den ett tag

1 gillning

Perfekt timing för min del!
Jag lägger mig i psykologens soffa och vräker ur mig mina tankar här:
Jag kastas dagligen mellan att vara all-in index eller att ha lite boutique-fonder utan att komma någon vart…
Ena dagen tänker jag all-in index vore enkelt och bra, andra dagen är jag sugen på att ha “duktiga” fonder.
Ena stunden hör jag Jan prata om hur bra 6 av 1000 presterar över index, andra stunden hör jag bra saker om männen bakom Coeli och Proethos och blir sugen igen.
Jag blir peppad då Jan pratar om att inte vara så mellanmjölkig men undrar om det verkligen är värt besväret i långa loppet? Även om det är roligt att hålla på, går det verkligen att prestera över index över tid?

Mjuka tankar från mig om psykologin kring ämnet :slight_smile:

5 gillningar

Mycket intressant diskussionsämne!

Lägger till ett till tankespjärn när man jämför en fond mot alla de index som finns -

Väljer de aktiva förvaltarna ett index som är lättare att slå, för att de ska se bättre ut?

1 gillning

Jag skulle säga både ja och nej. Nej, inte i form på den stora effektiva marknaden, typ Stockholmsbörsen eller globala börsen eller i allmänhet.

Däremot har jag under åren konstaterat att det finns områden då marknaden av en eller annan anledning inte är effektiv. Marknader som jag själv utnyttjar som inte är effektiva är:

  • Belåning - väldigt enkelt sätt att slå index genom att ta på sig mer risk. Många gånger bättre än att välja fonder som går mot någon nischbransch eller nischmarknad.

  • Börsintroduktioner - sker ofta genom lottning, liten marknad och liten float. Problemet är att du bara får liten tilldning så det går inte att bygga en strategi.

    Jag har en kompis som tagit det här steget vidare genom att vara teckningsåtagare vilket garanterar tilldelning och en högre avkastning än börsen i snitt, men det är också en ineffektiv marknad på grund av 1) kräver mycket kapital, 2) kräver kontakter, 3) kräver mycket kompetens och 4) är begränsat regulatoriskt.

  • Onoterade bolag - lite samma princip som ovan, ineffektiv marknad men kräver stora mängder kapital, är väldigt illikvit, du vet inte när och om exit kommer och 9 av 10 bolag blir ingenting.

  • Private Equity / Investmentbolag - som kan belåna eller använda multipelarbitrage. Dvs. köpa ett onoterat bolag på 5x vinsten, får en intern värdering på 12x vinsten på grund av koncern och 17x vinsten på börsen. Problemet är att 1) hitta dessa duktgia PE-bolag, 2) de kräver ofta minsta investeringar på 10 Mkr och uppåt och 3) man har samma likviditetsproblem som i ovan.

Sedan har vi ju också de Fem faktorerna som forskningen har visat ger en överavkastning. Något som man också måste ta hänsyn till när man bedömer fondförvaltarna. Bara för att du slår stora börsindex som småbolagsförvaltare säger ju ingenting om hela småbolagsindexet slår det stora indexet också.

Således; kan man slå index?

Ja, det kan man. Man kan till och med göra det systematiskt, men man behöver vara medveten om begränsningarna för strategin och det är ingen strategi som är lätt kopierbar.

Sedan blir ju frågan att ställa sig också - hur var risken i strategin? För förmodligen är den riskjusterade strategin i ovan ganska kass. Sedan borde ju multipelarbitrage inte heller vara teoretiskt möjligt, men det är ju ineffektiviteten i marknaden som gör det möjligt.

Men att slå index genom strategier som nämns t.ex. i andra trådar på forumet t.ex. här:

Det tror jag inte på, eller snarare så här, under mina 25 år har jag inte sett någon lyckas göra det uthålligt. Man kan ha “hot-streaks” men det går tills den dagen de inte går längre. Tittar vi på det jag har beskrivit ovan är det saker som har fungerat uthålligt och fungerar till följd av “fel” i marknaden som är:

  • Regulatoriska
  • Begränsande i t.ex. kapital - minsta insats 10 Mkr, sorterar bort ganska många
  • Vi investerare ser värde i en koncern i t.ex. investmentbolag och därför fungerar multipelarbitrage

Det som är klurigt för mig, det är ju t.ex. Andreas och Henrik som kör sin globalfond. De är stenhårda på sin strategi och har en stor avvikelse mot index (30 bolag vs 1600). Det är dem jag tänkte använda lite som benchmark i den här tråden.

De seriösa och duktiga förvaltarna gör inte det. Finns det de som gör det ja? Jag vill minnas att jag såg någon studie, hittar tyvärr inte den nu, att ungefär 25 % av alla fonder har ett felaktigt jämförelseindex.

Intressant, 25% är ändå rätt högt. Sen om det är medvetet eller inte det kan jag inte säga. :slight_smile:

Gällande Boutique-fonder, det kanske är svårare att hitta dem på marknadsplatser som typ Avanza/Savr tänker jag? Eller får jag det bakom huvudet nu…

Tänker om typ Kvartil skulle kunna vara ett exempel på boutique? De kan man ju bara köpa via deras egna sida.

Jag skulle absolut säga att det är en boutique-fondbolag. :+1:

Ett inlägg delades upp till ett nytt ämne: Är det värt att ha Handelsbanken Global småbolag trots den högre avgiften?

Finns det någon forskning som visar att “boutique” -fonder slår andra fonder från banker och pensionsbolag? Känns mest som ett marknadsföringstrick.

Bra idé att börja gräva i detta.

Men varför inte eliminera den mänskliga faktorn helt och investera direkt i jämförelseindexet om man gillar en nischad marknad?
Om det finns en motsvarande billigare ETF Dvs.
Och finns det ingen så kan man väl efterfråga en?

De flesta förvaltarna slår ju inte sitt jämförelseindex ändå så varför slösa sin tid på dem?

Jag gillar tanken och har också likt Kalle gått och tänkt på detta.

och sen när jag hör detta blir jag intresserad.

Då det finns dessa 6 grupper/individer som ändå lyckas och då kanske vi har ställt frågan fel, inte om det går att slå index över tid. Utan hur man hittar de som gör det? Och då kan ju Boutique aspekten helt vara relevant.

Om man har tillgång till den data som används för att göra studierna eller hur fonderna har presterat enligt de senaste 5, 10 åren borde man kunna identifiera olika faktorer och sen göra statistiska prövningar. Detta känns ju dock som något som borde redan vara gjort under studierna.

Ja, det är ju den här linjen jag driver i vanliga fall. Därför jag t.ex. gav exempel i årets artikel bästa fonderna på nisch- och tema-indexfonder.

Det är ju den fråga som jag tänker är den intressanta att ställa sig. Finns det någon substans i det? Jag vet inte.

Jag tycker att jag ständigt stöter på personer på det här forumet som inte förstår den statistiken, eftersom det hela är så ointuitivt att fonder med fin historik inte kommer slå index. Är det inte viktigare att förklara detta på många olika sätt än att tävla med finansbranschens proffs för att hitta de 0,6% av aktiva fonder som lyckas slå index?

Jo, så är det. Det som jag också tänker att förklara men jag inte lyckas är att de som slår index inte gör det på det sättet som de flesta tror, “genom att vara bättre”. De slår index genom att spela ett annat spel. Min frustration är att det är så många som väljer att spela ett fools-game där de inte har en chans.

Men jag tar gärna hjälp, för jag stångar mig blodig och har gjort det i åratal.

1 gillning

Jag har fem aktiva fonder i min depå som har överpresterat mot deras jämförelseindex, vem har den sjätte?!

Förresten keckonen, som finne uppskattar jag dina forumnamn… :metal::joy:

5 gillningar

Problemet är att det är i princip omöjligt att hitta dem. Annat än genom tur. Framförallt som småsparare.

Nu är min referenspunkt iofs amerikanska förhållanden, men borde gälla här också till största delen.

För det första har man som småsparare inte ens tillgång till de bästa förvaltarna som bara tar emot institutionella placerare.
De senare har anställda som enbart jobbar med att hitta duktiga förvaltare och placera institutionens pengar hos dem.

Inte ens de lyckas.
Nu har jag inte referensen tillgänglig, men i princip visar det sig att när de byter ut förvaltare som underpresterat (under ca 3-5 år) och istället tar in sådana som överpresterat så visar det sig att de som fick kicken överpresterar och de som nyligen överpresterat nu istället underpresterar den följande perioden.
Det är slumpmässiga variationer och mean reversion.

Som nämndes tidigare tar de förvaltare som faktiskt konsekvent överpresterar så mycket betalt att kostnaderna äter upp alfan.
Men måste lyckas hitta Bridgewater precis i början, innan de blir Bridgewater.

Jag tror att en av de få fördelar men har som småsparare är avsaknaden av karriärrisk. Det verkar som att institutionella placerare har låg tolerans för underprestation och bara klarar några få år i följd innan de ger upp. Det gör att många förvaltare inte vågar avvika så mycket från index som krävs för att verkligen överprestera. T.o.m. Buffet har återkommande perioder när han underpresterar 7 år I rad eller mer.

Så vår edge är att vi kan vara mer långsiktiga och välja en strategi som vi tror på och som avviker mycket från index om vi orkar hålla fast vid den genom långa perioder av underprestation.
Inte helt lätt. Vi faller också i fällan att bara titta på de senaste åren.

Exempel på sådana strategier skulle kunna vara akademisk faktor-portfölj, t.ex. värde, momentum eller liknande.

2 gillningar

Det finns ett enkelt sätt att slå omxs 30 och det är att köpa alla dom bolagen som enskilda aktier 30st och likavikta dom, i regel är indexfonder värdeviktade och vi vet ju år 2000 när Ericson va 40% av index (hög risk). Jag ser likaviktning så chans till högre avkastning från dom lite mindre bolagen till en lägre risk.