Sen pratades det en del om belåning. Jag använder belåning försiktigt (ca 5%). För man kan låna 10% via Avanzas superlån räntefritt. Skulle olyckan vara framme börsen rasar med 50% ja då hamnar man på 10% belåning och slipper fortfarande betala ränta.
Du får räkna på det om du ska köpa det 30st aktier +courtage. Avanza Zero är gratis. Det kan bli avgörande på 15-20 årssikt. Sedan ska du ombalansera och betala courtage igen. Allt sådant är inte gratis göra det själv. Knappast lönsamt långsiktigt. Tar både tid och kostar en hel del.
Skulle avråda från det - det minskar ju den riskjusterade avkastningen och tar bort momentumeffekten i att låta vinnaren breda ut sig. Så är det nästan bättre att ta sortera på faktorbasis (tex småbolag, värdebolag, lönsamhet etc).
Även med mycket kapital blir kostnaden ännu mer märkbart. Om du har så mycket kapital blir du säkert nöjd med Avanza Zero avkastning långsiktigt istället att göra om omx30 bättre och dyrare själv
Smidigast är det välja Nordnet indexfond Sverige/Plus Allabolag Sverige index/LF Sverige indexnära/Spp aktiefond Sverige/Seb Hållbar Sverige indexnära någon av de och då har du stor chans överprestera omx30 långsiktigt. . Utan att krångla till det.
Om det är en fransk boutique då får man vara berädd betala ganska dyrt för kostymen. . Oftast betalar man ganska stor del för märket. Men det är klart om man har råd och vill synas kan det vara värt för extra avg. Tyvärr är jag lite för snål gammal modig för sådana äventyr . Det är samma marknadsföring med hållbara indexfonder. 0.20% extra får du betala bara för namnet extra hållbart !
Jag tänker att man kanske kan inkorporera en viss procent (säg 10-20%) av sin portfölj i någon form av aktiv strategi, i hopp om att ge en edge. Sen bör man nog inte förvänta sig en extrem överprestation mot index, eller underprestation heller.
Alltid kul med lite fler syner på det hela, världen är inte svart eller vit.
For me, the most important question is whether active or passive (or some mix) is the better choice for a particular investor given the circumstances they happen to face. Retail investors who pay high fees and do not have access to manager selection skills might think twice before using active managers. Before doing so, they might consider whether an active approach either best meets their objectives, or if the market environment is conducive to active managers adding enough value to cover the fee they will be paying. Otherwise, they may end up playing what is, for them, a negative-sum game. For institutional asset owners that have access to segregated mandates at a low fee, and feel confident in selecting managers, the chances of success with an active approach can be much higher. The key message is that ‘it depends’.
Jag läste igenom artikeln och fann den intressant. Tack.
Det finns flera intressanta punkter i texten som är värda att fundera på. Jag vill inte upprepa dem alla som redan är citerade från sammanfattningen. Men han nämner bland annat att många studier är baserade på den amerikanska aktiemarknaden och att den är effektivare än andra marknader pga. högre kunkurrens och stora instutitioner. Han lyfter fram studier som visat att australienska aktiva fondförvaltare lyckats bra (på sin hemmamarknad). Motsvarande studier finns tydligen även inom tillväxtmarknader. Mindre andel instutioner, större andel privatsparare, IPO, förutsägbara indexrörelser är exempel på sådant som kan göra det enklare för aktiva fondförvaltare.
Min fråga blir då hur placerar sig den nordiska aktiemarknaden i jämförelse med USA och Austrialien? Är det någon som läst sådana studier?
Det skulle isåfall innebära att det är svårt för en global aktiv fond som Coeli Global Select (56% USA) att överprestera men att det kanske skulle vara enklare för exempelvis en nordisk småbolagsfond (eller åtminstone australiensisk). Däremot gynnas Coeli av deras relativt fria regler.
Indexfonder verkar ju helt klart vara en mycket enklare lösning, all eventuell överpresentation verkar kräva en hel del tid och eftertanke utan att garantera någon fördel.
Jag håller med, men snarare på den lägre nivån av 10%, men är vi inte då inne och tänker lekhinken? Själv har jag en 60/40 portfölj med två “icke-index” fonder (Proethos 5% och Silver Bullet 10%) men detta har jag i ett specifikt syfte, och sedan kan man ju så klart argumentera om dessa är aktiva eller inte, men de avviker iallafall från index.
Anledningen till att jag har Silver Bullet på 10% är just för att jag tror på Eric Strand och det case som han mållar upp. Därmed tar jag hellre mindre exponering i aktie index till potentialen av högre avkastning/risk. Men det är ju en spekulation och som andra har nämnt så har jag svårt att tro att vi systematiskt skulle kunna hitta överpresterande aktiva fonder. Vad kan man utgå från om man inte kan utgå från historisk avkastning? Att någon är aktiv, avviker från index osv behöver nämnligen inte betyda att dom är duktiga.
Historiska avkastningen spelar roll. Det är förvaltaren som gör skillnaden - ingen dålig förvaltare stannar kvar och ingen stjärnförvaltare tar över en fond med dålig histori.
Fundera på:
Har fonden bytat strategin / jämförelseindexet / namnet / förvaltaren många gånger under tidens lopp?
Vad har förvaltaren gjort tidigare? Jobbar hen med många fonder samtidigt?
Hur öppet är kommunikationen? Finns det sätt att kommunicera med förvaltaren? Hur ofta uppdaterar man materialen?
Kan man presentera en enkel beskrivning om hur man ska nå sina mål? Om du inte fattar den, spring.
Har fonden nåt nicheområde var man kan hitta felvärderade bolag? Tror att det blir svårt med S&P 500 bolagen, men kan lyckas med tillväxtmarknaderna eller Norden.
De aktiva fonder med bra historisk avkastning då? Klarar de sig bättre? Inte alls, visar Flam och Vestman. De rangordnade sverigefonderna från bästa till sämsta historiska avkastning och undersökte hur det såg ut de kommande 5 åren. Resultatet är slående: historisk avkastning säger ingenting om framtida avkastning.
"
Jag har i huvudsak indexfonder och känner till alla argument om att aktiva fonder inte slår sitt jämförelseindex. Men mitt mål med att krydda portföljen med lite aktiva fonder är inte nödvändigtvis att de ska slå sitt eget index utan att de ska gå bättre än min globala indexfond som jag använder som benchmark. Jag har till exempel lite aktiv Tin Ny Teknik eftersom den inriktningen inte (såvitt jag vet) finns som indexfond och så länge den går bättre än min globala indexfond så är jag nöjd. Resonerar jag fel?
Tack @SeekingBeta. Jag borde själv kommit ihåg den där artikeln som jag också läst tidigare.
Det vore lite kul om @janbolmeson kunde få några aktiva fondförvaltare att faktiskt kommentera på forumet varför deras fonder är bra investeringar. Men det kanske är önsketänkande. Fast han har ju åtminstone fått representanter för fondrobotarna att kommentera.
Tänker högt nu, men ett sätt att hitta överpresterande aktiva fonder skulle kunna vara att titta i vilken grad fondens upplägg gör det möjligt för förvaltaren att göra ett bra jobb.
Om vi utgår från att marknaden prissätter aktier hyfsat effektivt krävs ett informationsövertag för att hitta bolagen som värderas för lågt och/eller har större framtidsmöjligheter än vad som förväntas.
Jag tänker att ju mer avgränsad eller nischad en fond är, desto färre bolag har förvaltaren att hålla koll på, och därför större möjligheter att grotta ner sig. Om vi pratar branschfond har också en förvaltare som jobbat med samma bransch länhäge erfarenheten och örat mot marken att känna igen vad som är bra och dåligt.
Om jag ska göra en lista tänker jag så här:
Om fonden har en bred (till exempel global eller Sverige) inriktning skulle jag leta efter en fond med mer koncentrerade innehav. Förvaltaren har större möjligheter att göra ett bra och seriöst jobb (ordentlig analys, träffa eller prata med bolagen, följa upp sina innehav) om hen ska köpa 20-30 bolag än om det ska inhandlas 100+ bolag. Dessutom innebär många bolag att man närmar sig index och då försvinner värdet av aktiv förvaltning men den höga avgiften består. Det sägs att vid 60 bolag har man i stort sett diversifierat bort all risk och utöver den som finns i index, och därmed också möjligheten till överavkastning…
Om fonden är en branschfond bör det vara positivt om förvaltaren har förvaltat fonden eller andra fonder med samma inriktning länge och har bra historik, då är det möjligt att hen har ett övertag på marknaden tack vare god och gedigen branschkunskap.
Ett sätt för en fondförvaltare att “spela ett annat spel” kanske kan vara att investera i bolag som allt fler indexfonder väljer bort. Ja, jag pratar om den omoraliska femklövern: vapen, alkohol, tobak, spelverksamhet och pornografi.
Innan någon blir upprörd: Nej, kanske inte i alla kategorier och alla bolag. Men den här exkluderingen görs med väldigt breda penseldrag.
Vi kan ta öl som exempel. Intresset för hantverksmässigt framställd öl har ökat stadigt de senaste 15 åren och priserna följer med. Än så länge är det ont om noterade mikrobryggerier men det lär nog ändra på sig i takt med att de växer sig större och tar marknadsandelar.
(Jag kan tycka det är lite orättvist att klumpa ihop en kulturdryck med tusentals år på nacken i samma kategori som klusterbomber.)
Det är en metod som eventuellt kan fungera. Om man lämnar moraliska och etiska aspekter därhän. Eller i alla fall att investera i icke ESG investeringar. Det finns visst stöd för att ESG kanske kan komma att underprestera index.