Kan ge min “take” på det hela. Jag kommer från en utpräglad arbetarbakgrund. Ingen av mina föräldrar (eller deras föräldrar, eller deras föräldrar …) har en högskoleutbildning. Min mamma arbetade upp sig från barnflicka till att sitta i ledningsgruppen för ett riktigt stor företag med omsättning i mångmiljardklassen. Min pappa arbetade upp sig från springpojke till förvaltningschef. Jag är dock den första i familjen (etc etc) som har jobbat mig till att bli miljonär. Hur? Genom sparande. För tjugo år sedan hade vi (jag och min fru) en total gemensam inkomst på under 10000:- med en hyra på nästan 7000:- (då ingick visserligen el och bredband).
De här extremt fattiga åren var dock det som lade grunden till att vi nu båda är miljonärer. För oss var den stora vändpunkten Dave Ramsey (sänka sina omkostnader, inte köpa saker man inte behöver, vill ha eller har råd med, sträva mot att bli skuldfria, åtminstone bortsett från huset), Per Börjesson (så kan alla svenska bli miljonärer) och Tobias Schildfat (bygg din egen pengamaskin).
Min poäng är att vi är miljonärer nu, tack vare att vi skaffade oss vanan att “spara 10% av din nettoinkomst till dig själv” och att vi inte automatiskt har höjt våra utgifter med ökade inkomster.
Alla kan inte höja sin inkomster mycket (det är dock många fler som kan det än vad de själva tror), många har svårt att sänka utgifterna (röker man, snusar man, dricker läsk, äter chips och godis, åker bil på kortare sträckor än 5-10 km så kan man göra det).
Det som lägger grunden till en förmögenhet är inte höga inkomster, utan förmågan att spara. Många höjer sina utgifter i takt med ökande inkomster och sparar ändå väldigt lite även med bra inkomster. Bland mina arbetskamrater finns en del med löner betydligt under 45, men det körs ny Mercedes till jobbet, de röker, de går på restaurang etc. De beklagar sig över sin lön men gör ingenting för att få upp den (som att byta jobb eller vidareutbilda sig).Även om man tjänar under 45 så kan man skapa en förmögenhet om man klarar att hålla nere sina utgifter.
Håller med dig. Det går om man verkligen vill ändra någonting och är redo att offra saker i livet.
Kort inspirerande story:
Har en kompis som kommer från ett annat EU-land, outbildade föräldrar, bara pappa som jobbade (mamma mer eller mindre arbetslös hela tiden), två syskon, ca 5000 sek (!) i familjeinkomst varje månad (motsvarande <15000 i Sverige). Vet ni hur den här personen lyckades att få en lön över 45000 och ha ett bra liv nu? Allt han gjorde tills han blev 25 år var bara att plugga och skaffa sig en fin utbildning. Sedan lärde han sig svenska (på egen hand!) och flyttade hit för ett bättre liv. Lätt va? Det är det mest inspirerande och imponerande story jag känner till.
Min åsikt är att vi i Sverige ofta tror att allt ska bli lätt och att vi alla har rätt att få samma lön eller uppnå samma nivå i livet bara för att vi finns. Men få vill verkligen ta tag i livet och göra en stor förändring. Få vill flytta till en annan stad eller ett annat boende. För att inte prata om att byta branschen.
Jag att det fortfarande lönar sig för de flesta att skaffa sig högre utbildning även om det finns personer utan det som tjänar massa pengar och bland unga har blivit populärt att skippa hög utbildning.
Hoppas att ingen känner sig kränkt och att några blir inspirerade istället.
Jo, jag kände dock att det blev alldeles för stort fokus på känslorna. Jag tyckte inte det blev rika tillsammans, utan mer likt ett drama där vi lyssnar på ett rikt par som våndas över lyxiga inköp, och jag kunde bara tänka att om jag också vill bli rik så ska jag göra det motsatta.
(Jag uppskattar dock att ni var så öppna med det, men det bidrog ändå till att öka på den upplevda skillnaden mellan er och den vanliga svensken.)
Har också tänkt tanken att vissa saker (ex. bilköp) är inte värda så mycket energi och optimeringsarbete, oavsett om jag är rik eller fattig eller medelsvensson. Det finns andra värden att ägna sig åt, familj, vänner, fritidsintressen.
Om det är så att det är enklare att spara vid högre inkomster, och lifestylecreep inte är så stor grej, då måste ju typ alla i Sverige ha förhållandevis enkelt kunna uppnå fire.
Om man uppnår 27k i månaden då tillhör man ju de globala höginkomsttagarna. 15k så tillhör man den övre medelklassen globalt sett. Om man nu inte vill ha en levnadsstandard utifrån ens möjlighet så borde ju många i Sverige kunna spara riktigt ordentligt.
Jag skulle säga att hindret för att spara för de flesta är att nivån av rimlig levnadsstandard är så hög att det blir svårt att spara så mycket.
Brasklapp för att jag bara läst de första 25% av inläggen; men jag vill poängtera att bloggen och podden heter: Rika Tillsammans. Är det då konstigt om snacket både i forumet och på podden rör rikedom? Jag tycker Caroline och Jan gör ett toppenjobb för att motivera alla till att investera sina pengar, samt ger tips och råd kring hur alla kan ta sin privatekonomi till nästa nivå .
Det finns folk som blir nedslagna av att jämföra sig med andra och de finns de som blir taggade. Jag hör till den senare gruppen och jag vill absolut höra fler avsnitt om hur jag kan förändra min vardag för att öka min inkomst och frihet.
Lite knasigt att jämföra globalt då kostnadsbilden ser olika ut.
Men behåll tanken om hur många som kan bli FIRE. Medianlönen i Sverige är typ 33-34k.
Är det verkligen orimligt med FIRE för den häflt av befolkningen med högst inkomst (isch 25-26k efter skatt)?
Så vad är då en rimlig levnadsstandard? Är inte det subjektivt? Kan man inte sänka levnadsstandarden och bli FIRE på en inkomst på 25k efter skatt? Är det verkligen en orimligt låg levnadsstandard även om man sparar 10k i månaden (oerhört högt månadssparande)?
Jag skulle påstå att en stor del av att saker är “dyrare” i Sverige beror på att standarden är högre. När det kommer till saker som mat, boende, bil, teknik osv så är priserna inte mycket lägre där än här i Sverige.
Jag tänker att ett bra sätt att hantera frågan om inkomstnivåer vore att försöka förtydliga målgruppen för olika avsnitt. Till viss del kan det ju vara tydligt att vissa ämnen riktar sig till personer med vissa ekonomiska eller andra förutsättningar.
Jag tänker mig helt enkelt att @janbolmeson kunde skapa märka upp alla befintliga avsnitt med några olika angivna #målgrupper typ. #höginkomsttagare, #entreprenörer, nybörjare, #husägare eller liknande. På det sättet skulle den som har låg inkomst, bor i hyresrätt, jobbar offentligt osv. kunna filtrera avsnitten och börja lyssna i rätt ände. Det är annars lätt hänt att man börjar lyssna på de senaste avsnitten och uppfattar dem som verklighetsfrånvända.
Jag tänker mig att en sådan sortering kunde göras antingen i en statisk form med listor eller i en filtreringsform. En fördel med den statiska modellen vore att det kunde gå att rangordna avsnitten - så att man kommer in på rätt ställe. En kombination av filter och en “topp fem” för olika målgrupper vore kanske också något.
Hade det varit så att man i andra länder tjänande mindre och allt kostade mindre så skulle ju de flesta länder ha liknande levnadsstandard i reala mått, vilket jag hävdar inte stämmer.
Min upplevelse är att i andra länder så har de lägre utgifter eftersom levnadsstandarden är lägre. Men äter billigare mat, man äger färre saker, man har cykel/moped istället för bil, man har för kläder, man reser mindre, man bor mycket mindre osv.
Med tanke på att de över 27k utgör 10% av befolkningen men står för runt 50% av utsläppen så förbrukar de troligen runt hälften av allt som jorden producerar.
Med andra ord, vi har en mycket högre levnadsstandard. Hade man kunnat acceptera en lägre då hade man kunnat spara betydligt mer.
Min upplevelse i Sverige är att många som inte “kan” spara i Sverige jämför dig med en väldigt hög levnadsstandard. Och då blir det ibland svårt, men frågan är om det är verkligheten eller ens världsbild som är fel. Jag skulle säga att det ofta är folks världsbild som behöver uppdateras.
Om man lever som singel kan man styra sin konsumtionsnivå relativt fritt. Det kan förvisso ha ett socialt pris att kanske uppfattas som snål av omgivningen men man väljer ju också sina vänner. När man har familj och barn blir läget lite annorlunda. Att välja “snålalternativ” för barnen känns inte bra, särskilt inte när kompisarna i förskolan eller skolan har helt andra möjligheter. Det behöver inte handla om att deras föräldrar har det gott ställt. Ofta är det barnen till fattiga föräldrar som är mest noga med att ha de rätta märkeskläderna, dyra nya cyklar och olika statusprylar.
Jag tycker den här frågan är intressant på en mer strukturell nivä - alltså hur man kan hitta vägar att spara pengar i systematisk form utan att behöva framstå som snål eller fattig.
När jag köpte hus var jag ensamförsörjare för familjen och vi hade inga egentliga överskott. Listan på saker vi behövde köpa var lång. Jag satsade på på husbyte som modell för semestern. Det gjorde att vi fick väldigt rejäla semesterboenden i Berlin, Prag och Budapest. Platserna var utvalda för att det fanns billiga flygbiljetter dit och heller inte vara alltför dyra i sig. Nu är husbyte kanske inte möjligt för alla, även om jag sett annonser för hyresrätter i sämre områden där också.
Jag brukar handla kläder på Sellpy, alltså till mig själv. En märkesskjorta i felfritt skick kostar då 30 kr, för att ta ett exempel. Jag tror inte att någon på jobbet uppfattat mig som “sjavigt klädd” eller något sådant. Det är på sätt och vis lättare som vuxen eftersom man inte behöver följa kortsiktiga trender men det finns ju olika stilar även bland yngre.
Ovanstående var några exempel men jag tror det vore intressant att försöka titta på den här frågan mer strukturellt och fokusera på möjligheter som är tillgängliga för alla, oberoende av inkomstnivå och bostadsort.
Detta är ett ekonomiforum för och av ekonominördar och de flesta som söker sig hit har förmodligen redan god ekonomi och sysslar med privatekonomiska excelkalkyler på fritiden. Kommer man då hit med lite snäva marginaler kan det kanske uppfattas som att man inte hör hemma här när varannan har eget företag eller tjänar 60k+ i månaden.
Men istället för att slås ned och vara avis säg grattis till dig själv att du hittade hit för chansen att din ekonomiska situation förbättras är överhängande bara av detta faktum
Jämför dig bara med gårdagens version av dig själv!
Jag är uppväxt med ensamstående mamma i låglöneyrke som jobbade med samma sak fram till pension. Har skapat allt med universitetsutbildning och högavlönat jobb helt på egen hand. Det kallar jag arbetarbakgrund.
När tjejerna väljer bort dig för du lever så fattigt liv
och killarna börjar driva med dig för bristen på kapitalvaror gör att det lyser looser om dig, då blir det svårare.
Sedan har du rätt i att villa och barn i större stad är svårt om du ska leva extremt billigt.
Den som behöver 45.000 / mån för att kunna få en vettig partner måste ha ett sorgligt liv. Det gäller även den som skaffar en dyr bil eller klocka för att imponera på någon annan. Känner empati för de personerna…
