Jag var och köpte lite kläder under helgen. Och framför mig i kassan stod en tjej och köpte några byxor. Plötsligt så springer det fram en man helt röd i ansiktet, örfilar tjejen och skriker
“DIN TOK!! DU RUINERAR DIG SJÄLV! TÄNK PÅ ALTERNATIVKOSTNADEN PÅ 50 ÅR MED EN GENOMSNITTLIG AVKASTNING PÅ 7 %!!”
Vad kul att se en rikatillsammans forummedlem ute i verkliga livet tänkte jag.
Nej men det finns självfallet en tid och plats för att diskutera alternativkostnader för personer som inte har sin ekonomi under kontrol. Men att prata om alternativkostnader bland ett gäng överanalyserande snåljåpar (mig själv inkluderad) är inte nyttigt och kommer bara förstärka ett redan osunt beteende.
Om man zoomar ut lite så kopplar jag det till samma optimeringshets som optimerar en stor del av oss till ett stressigt liv på kniveggen till att bränna ut oss.
Varför ta sig tiden till en lugn promenad när man kan springa istället? Tänk så många fler kalorier man kan bränna på samma tidenhet? Och nog måste man vara lite bakom flötet om man lägger tid på att laga mat när man kan jobba extra en timme, beställa maten och ändå gå med plus.
Optimering där inte optimering behövs är ondska. Det fattar till och med kodaporna.
Nu får @anon89834999 rätta mig om jag har fel. Men jag håller inte med. Jag sätter alternativkostnaden för att jämföra - i mitt fall olika alternativ för att lösa ett problem. I mitt fall transport.
Dvs jag vill göra en rättvis jämförelse mellan att som nu att inte ha bil och ställa mig frågan tex:
hur mycket taxi kan jag åka för att det ska bli likvärdigt med att äga en bil.
Frågan är ju inte mellan att inte spendera några pengar alls och investera eller ha en bil. Man använder alternativkostnad för att jämföra likvärdiga alternativ. Tex:
Så gör jag också. Det folk verkar göra fel på är att jämföra ett alternativ med en typ av risk, tex att köpa en bil (tex risk att du inte får användning av bilen) med ett alternativ med en helt annan typ av risk (tex att förlora alla investerade pengar på börsen).
Här säger Swedbank exempelvis att ett barn kostar 1,9 miljoner. Det nämns ingenting om alternativkostnad. Det är så här de flesta tänker är jag ganska säker på.
Om man räknar med att man sätter av de där 1,9 miljonerna successivt under 19 års tid så blir det såklart sannolikt mer än 1,9 miljoner som är alternativkostnaden dvs det man monetärt förlorar på att ha ett barn istället för att ha investerat successivt på börsen under samma tid.
Det finns väl inget likvärdigt kan jag tycka men det är säkert olika hur man uppfattar den saken… Man kanske tänker att vara gudfar/gudmor kan vara ett alternativ till exempel. Men artiklar som den ovan menar ju att alternativet man jämför med är att inte ha barn. Det är ju inte som att transportera sig, det är inget som man faktiskt måste göra.
Det låter som en “kostnad”, om du jämför med att inte ha barn. Inte en alternativkostnad.
Jag håller med, det finns ingen vettig likvärdig alternativ kostnad till att skaffa barn.
Att välja mellan sommarstuga, bil, hund eller något helt annorlunda som att skaffa barn kostar olika mycket. Man kan jämföra kostnaderna. Men det går inte att jämföra vad man får ut av så olika saker eller jämföra de olika risker de för med sig.
Svensson vill ha större men dyrare boende så att barnen får varsitt rum, samt en större och dyrare bil.
Svensson har dock inte råd med både ny bil och nytt boende utan är tvungen att välja mellan alternativen.
RT: Bo kvar i gamla boendet och behåll gamla bilen för att istället investera och kunna skaffa både nytt boende och ny bil om 10 år.
Svensson: Men om 10 år har barnen flyttat ut så då behövs inte större boende och större bil…
Detta är en av skillnaderna i hur rika och andra tänker om pengar. Och ett viktigt ekonomiskt mindset att anamma.
Detta argumentet utgår ifrån att pengars normaltillstånd är vilande. (I tex skokartong)
Rikas syn är att pengars normaltillstånd är arbetandes. (tex på räntekonto eller börsen) Och om pengarna ska flyttas så ska ändrad arbetsinkomst räknas med i kalkylen. Precis som att man får räkna med inkomstbortfall i kostnaden om man ska räkna på vad ett år av tjänstledighet för att spela golf kostar. Inte bara vad själva golfandet kostar.
Men man får också räkna alternativkostnad på andra hållet. Vad kostar det att inte ha bil? Vilka andra logistikalternativ finns? Vad kostar det att ha en äldre bil som behöver repareras med ojämna mellanrum? Och kalkylen blir olika för alla beroende på omständigheterna. Men det är först när alternativen är inräknade som man kan se vad det verkligen kostar. Vad man betalar ut till bilförsäljaren är bara en av alla parametrar i den ekonomiska uträkningen.
Just att inte räkna alternativkostnader är ett av de vanligaste ekonomiska fallgroparna skulle jag säga. Har sett så många både privatpersoner och företag som spar in på saker som kostar dem dyrt i andra ändan. Eller undviker besparande investeringar för att de är för dyra, men betalar betydligt mer för nuvarande lösning än den nya skulle kosta. Bara det att man ser inte alternativkostnaden för att inte investera.
Tack, jag har liksom fattat vad alternativkostnad är. Men jag tycker vad man kan göra istället med pengarna är en separat grej. Man kan räkna på det i samband med ett bilköp så klart men om någon frågar vad en bil kostar tycker jag inte det hör hemma där.
Nej. Det är jag med på. Om någon random frågar vad bilen kostar så är det just inköp eller leasingavgift de frågar efter. Men om man här på forumet diskuterar verkliga kostnader och olika lösningar för bästa bilekonomi vore det fel att inte räkna med alternativkostnanden. Så det beror helt på vilken diskussion man är i.
Är inte poängen med alternativkostnad att alternativen inte behöver vara likvärdiga längre? Man översätter båda alternativen till pengar för att kunna jämföra.
Sedan kan man jämföra bil med semesterresor och extra barn. ‘Hur många barn kostar den där Koenigseggen?’ eller ‘Hur många weekendresor kostar ett till barn?’
Att tänka alternativkostnad gällande allting kostar nog mer än det smakar, i mental energi. Men själva konceptet är i min mening extremt viktigt om man vill lyckas ekonomiskt som vanlig Svensson (alltså inte drar in miljarder som idrottare, artist, extremt lyckosam startup), främst för att man ska undvika de värsta tankevurporna. Några klassiska exempel:
”Jag bor så billigt eftersom mitt hus är avbetalt”
”Det är viktigt att ha en rejäl buffert så man slipper ta dyra lån om något oväntat händer”
”Jag köper den här mycket nyare och dyrare bilen för att spara 0,2l bränsle per mil”
”Det är bäst att jag undviker eller betalar av mina CSN-lån så fort det bara går”
Får man dessa rätt har man ett rejält försprång mot många i sin omgivning, utan att det påverkar ens livskvalitet överhuvudtaget.
Jag håller med dig men förutsättningen är väl att man verkligen investerar på något vettigt sätt.
Att ha en rejäl buffert på ett nollräntekonto är ändå bättre än att konsumera allt på “onödiga” saker, vad nu det är.
CSN-lån + investeringar är bra men CSN-lån + inga investeringar är ett sämre alternativ. Då är det bättre att betala av CSN-lånet istället för att slösa bort alla pengar.
Avbetalt hus är bättre än att ha lån på huset och slösa bort alla pengar. Lån på huset + investeringar kan däremot vara helt rätt.
eller ‘Hur många weekendresor kostar ett till barn?’