Jag tänker likadant. Som pensionär vill jag ha ett boende som är lagom stort utanför någon av storstadsregionerna (Göteborg, Stockholm, Malmö), bergvärmepump + FTX och bra isolering och utan bolån.
Men vi har alla olika preferenser, men jag anser inte det är några konstigheter att flytta när barnen flyttat hemifrån till ett mindre boende en gång i livet. Personligen skulle jag flytta ytterliggare en gång när jag går i pension men min sambo är inte så tänd på den iden. När man flyttar får man tillbaka alla pengar man amorterat…
Kan inte för mitt liv förstå att det är en RISK att amortera av ett lån. På vilket sätt? Kan du förklara? Är det inte en större risk att stå i skuld, ifall fordringsägaren får för sig att driva in skulden? Och om skulden då är mindre är risken att tvingas betala tillbaka ett högre belopp minskad. Förklaring behövs!
Kan ge ett exempel med ökad risk att inte amortera av sitt lån. När vi gick båda på föräldrarledighet tillsammans så hade börsen precis gått ner med 20% och räntan gått upp på vårat lån med 300% om man jämför med ett år tidigare.
I och med att vårt lån var lågt så märkte vi knappt av det. Hade vi inte ammorterat så hade vi antingen behövt en buffert som var tre gånger så stor vilket är att kasta pengarna i sjön eller behövt sälja av fonder för att fiansera vårat år, vilket inte heller är så kul när man precis gått ner 20%. Så att vi hade ammorterat på, så kunde vi glatt sitta still i båten och njuta av våran ledighet
Men ja på ett uträkningpapper så är ammortera att öka risken. Dock måste man väga in vad man tänker göra i framtiden och hur den ska fianseras vilket kan göra att ammortera kan vara risk eller så kan det minska risken.
Jag har resonerat som du @Seglarn och flera andra tidigare, men jag har ändrat åsikt. Framförallt för att jag tidigare inte tog hänsyn till två faktorer:
Ålder - att ju äldre man blir desto svårare blir det att ta lån
Hur mycket bökigare det är att ta lån idag - pratade med en kompis häromdagen som ville plocka ut 500.000 på sitt boende med låg belåningsgrad för att täcka ett åtagande i en emission. Det krävde hur mycket jobb som helst och det var knappt att han fick det - trots! att han hade extra-amorterat beloppet tidigare.
Säg att man har amorterat hårt - som t.ex. jag och Caroline har gjort (då vi varit i amortera-lägret), men så skulle jag bli påkörd av en bil och min intjäningsförmåga försvinner. Lycka till att få ut de pengarna vi har överamorterat ur huset. Men om de hade legat på ett konto skulle de kunnat användas för att betala ränta i mååånga år.
Så det handlar som vanligt om vilket perspektiv man tar. Poängen är alltså INTE nödvändigtvis att de ska investeras. De kan lika gärna stå på ett låst bankräntekonto och att man ser mellanskillnaden som en försäkrings- / optionskostnad.
Själva har vi amorterat på och då tagit 20% av vårat måndssparande för amortera extra. Det har gjort att vi minskat våra kostnader samtidigt som vi har ökat vårt kapital. Jag skulle säga att amortera samtidigt som man bygger kapital är det som ger minst risk. Man gör sig mer oberoende från händelser som man inte själv kan påverka då man har minskade utgifter samtidigt som ökad kapital att ta ifrån och man har äggen i fler korgar.
Nu ligger våran belåning på ca 15-20% av bostadens värde och den känsla av frihet som infinner sig när lånet börjar närma sig slutet är väldigt skön. Gör även att våra boende kostnader är låga och vi får mer pengar över till annat som sparande, nöjen och framför allt tid.
Men jag kan inte låta bli att fundera om grundproblemet om man har för mycket uppbunden i bostaden så man får likviditet problem är att man har köpt en för dyr bostad och detta kan lösas med att inte amortera.
Så då är frågan i detta läget (15-20%) där även jag är: ska vi fortsätta amortera…? Jag är väldigt ambivalent. Jag är redan mkt likvid och har dessutom outnyttjat låneutrymme på portföljen, Avanza, (upp t säg 8% och det är mycket pengar).
Jag tenderar f.n. att se mitt bostadslån som en 15% (ca) hävstång på min portfölj. Men, det kan jag naturligtvis ändra, det är bara en fråga om perspektiv.
Med det sagt: @janbolmeson 's argument är giltiga. Jag är inte ung längre(!) och potentiellt krånglet att utöka sitt lån trots god inkomst, har ökat av olika skäl. Jag har gjort det en (1) gång utan nåt problem alls… det gäller väl att svara bra/rätt/logiskt på frågan vad man tänkt använda pengarna till. Tror jag
Ett bra svar ska nog typiskt innehålla förbättringar på bostaden, primärt badrum och kök. Banken ställer väl den frågan av en anledning.
Du har en poäng där, kan jag tycka. Hur man ska tänka runt “för mycket uppbundet” har jag ingen uppfattning om nu. Tål a tänkas på. Då är man tillbaka till balansen mellan risk och chans, de hör ihop.
Man kan ju tänka försäkringspremie a-la “vad är det värsta som kan hända” (jag invalidiseras i en olycka, o.d.). Men då är man ändå tillbaka t ruta ett: vad är risken för det? Eller hur?
Menar du att hela marknadsvärdet på min bostad (en till ca 85% illikvid tillgång) borde skulle räknas som “hävstång” på min portfölj…? Nej. Det tänkesättet bleve helt konstigt.
För att det skulle vara nåt vettigt, att jag skulle lära mig ngt av det för att fatta nåt slags ekonomiskt beslut, skulle kräva att jag även räknar med mitt humankapital, d.v.s. potentiell framtida inkomst, som en illikvid tillgång.
Om du menar bara bostadslånet, alltså en illikvid tillgång som frigjorts, så har det skett genom att en annan illikvid tillgång intecknats. Min lön. Det är ju den banken tittar på och riskbedömer för att skapa lånet ifråga.
Naturligtvis: den dagen man inte längre har en inkomst av tjänst, ändras allt. Alla riskbedömningar måste revideras. Likaså m.a.p. ålder, därför att ålderismen på arbetsmarknaden i Sverige är markant.
Tjaa… problemet är: jag måste bo nånstans. Där jag vill bo för att trivas och må bra, är det omöjligt att få tag i en hyresrätt. (Går heller inte att köpa en villa, men det gör inget för jag vill inte ta hand om en villa.)
Boendet och bostadsmarknaden är ett specialfall om man är en person som jag som “Mitt hem är min borg.” Är man en “Whereever I lay my hat…” -person är det annorlunda.
För att få likvid av bostaden måste jag sälja den. Sen då?
Man kan ju också flika in att bostäder rimligtvis har en mycket lägre möjlig drawdown än tex värdepapper.
Till och med under dessa dramatiska tider har bostäder dippat 15-20% beroende på var man tittar och på vilka typer av objekt.
Så visst är bostaden en tillgång med ett rätt beständigt värde. Men det är också en icke-fungibel tillgång som du säger. Så jag förstår resonemanget… Vissa är kära i sina bostäder. Själv gillar jag den bara!
Javisst, men nu var det hävstång på portföljen det handlade om i mina tankar. Min bostad är inte en del av portföljen, helt enkelt. Det är inte en investering med “Primary Value”. Däremot har den många stora “Secondary Values”. Och sådana tenderar vara, som du vet, mkt individuella (inbyggt subjektiva).
Ja. Så är det. Just pga a alla måste bo någonstans. Det heter inte REAL estate för inte. (Jo jo vi vet alla a Brf är lös egendom.)
Denna tillgång kan ses som en försäkring mot extrema externa “katastrofer” som har låg sannolikhet men stora konsekvenser.
Jag kan sälja min lgh och ta pengarna om jag hamnar i en situation där jag för gott ska lämna platsen jag bor och kanske landet. Det här är ett “start over somewhere else” scenario.
Men min bostad är inte en investering och är inte en del av min nuvarande portfölj.
och potentiellt krånglet att utöka sitt lån trots god inkomst, har ökat av olika skäl. Jag har gjort det en (1) gång utan nåt problem alls… det gäller väl att svara bra/rätt/logiskt på frågan vad man tänkt använda pengarna till. Tror jag