Exakt. Vill man ta resonemanget ett steg till så måste man fråga:
Behövs de extra pengarna man vill generera med den extra risken ?
Om det verkligen är ett JA svar på den frågan så är det bra att investera och inte amortera. Annars ger man ju upp vissa mål utan att försöka.
Om svaret är NEJ, vi kan nå alla våra mål utan att ta extra risk, då är det så klart bättre att amortera.
Man ska inte ta mer risk än man behöver.
Har räknat och tänkt genom allt det här. Bostaden, belåningsgraden på den, portföljen på Avanza ISK (har ingen belåning på den idag).
Det finns ju generella råd, inte bara här på TS forum, om att ha minst 25% och 25-50 belåning på sin bostad, inte amortera av det även om man skulle ha pengar att göra det med i teorin.
Så: med hänsyn taget till min ålder, plan framöver för intjänande (stor sannolikhet att min lön kommer vara mindre än den är nu fram till pensionsåldern oavsett vad), hur min tjänstepension fungerar och värdet av den, att jag betraktar min bostad som en “non fungible asset” samt att jag har en Die With Zero filosofi, har jag kommit fram till att jag ska inte amortera ned mitt bostadslån mer. Aldrig, ifall det inte händer något extremt, nåt som ställer saker ordentligt på ända s.a.s. i Sverige eller världsekonomin.
Jag ska göra tvärtom, utöka det till ~25% av marknadsvärdet och sen låta det vara så. Det är det smartaste att göra på sikt, och det kommer att sänka några risker för mig och öka ett par andra. Men de senare spelar mindre roll än de förra, med de hänsyn till mina förhållanden jag funderat genom.
Slutsats: du har rätt. Tack för den indirekta hjälpen.
Då har vi olika upplevelser, jag tycker det fortfarande är svårt att bli av med lånehandläggarna samt möjlighet att låna bra mycket mer än vår komfortzon.
Korscitering i linje med tråden:
Hade totalt missat denna tråd, väldigt tänkvärda inlägg!
Jag själv ligger på gränsen till 50% i belåningsgrad på mitt boende och är inne på att sluta amortera och lägga pengarna på hög i en 20/80 alt 30/70 portfölj (övervikten på räntor).
Utöver likviditetsriskerna som nämnts i denna tråd (och som ökar med åldern), så funderar jag också kring riskerna på uppsidan med för låg hävstång i bostaden i förhållande till snitt/medianhushållet. Är man fortfarande i fasen där man vill byta upp sitt boende finns det risk att man inte hänger med övriga marknaden med för låg hävstång. Dessutom finns det nog skäl att tro att snitt/medianbelånade har politikerna i ryggen vid alltför ogynsamma förhållanden på marknaden, vilket ytterligare minskar risken.
Ska försöka mig på ett scenario där ett icke avbetalat hus ökar risken.
Tänk er ett pensionerat äldre par med hus som är belånat. Mannen har högre pension och är också den som sparat. Nu dör mannen. Pensionen försvinner i dödsögonblicket. Men dessutom blir alla investingar låsta tills dess bouppteckningen/arvsskiftet gjorts. Mina erfarenheter säger mig att sådana saker kan dra ut på tiden.
Om pengarna däremot ligger i bostaden kan avkastningen fortfarande brukas av änkan eftersom den är fri att användas men kräver inte några ränteinbetalningar.
Som jag förstått det så löser man det genom att skicka räkningarna till banken som betalar från det låsta dödsbot, men det verkar helt arkaiskt.
Med hög likviditet är det bättre om man sätter tillräckligt med likviditet på de två personernas privata konton, så att den som är kvar har likviditet att klara räkningarna tillräckligt länge.
Min magkänsla säger att det endast är rimligt om bolånet understiger 50% av bostadens värde samt att de generella boendekostnaderna hamnar under 30% av inkomsterna.
Men man har höga boendekostnader pga skulder. Då är det inte vettigt utan själadödande. Det är inget kul att leva om halva lönen dras så fort pengarna kommer in. Livet blir ofritt.
Själv har jag aldrig amorterat på månadsbasis, utan alltid i klumpsummor, när det har känts rätt, vid räntehöjningar och så.
Vad du och del andra inte verkar förstå är att med ett betalt hus så ligger ens månadskostnad för boende på runt 3000kr i snitt.
Det gör att man är betydligt mindre sårbar för räntehöjningar, börskrascher, arbetslöshet etc.
Det borde egentligen vara rätt lätt att förstå 
Huvudargumentet i tråden är att du blir mindre känslig för alla typer av risker om du istället för att binda pengar i boendet har det i likvida medel som alltid finns tillgängliga för alla ändamål.
Att ha värdepapper + cash är enl. det resonemanget en lägre risk.
Betala av bolånet vs att ha miljoner i värdepapper + cash.
Vem har mest flexibilitet att släcka bränder i sin ekonomi inkl. bolånet?
Om jag mer eller mindre för all framtid kan klara av räntebetalningarna med det större positiva kassaflöde som värdepapper + cash genererar så är det ointressant att det finns ett bolån kvar.
Dessutom har jag då medel att klara massor av andra ekonomiska kriser som jag inte kan med alla pengar fastlåsta i boendet.
Jag har tillräcklig likviditet för att casha hela bolånet inom en vecka, om jag vill. Mycket bättre än att faktiskt ha gjort det.
Ja jag håller helt med dig.
Känslan av att ha en inkomst på 40000 netto och en boendekostnad på mindre än 10% av det, är frihet för mig.
Men många skulle väl i mitt läge ha “bytat upp sig” och dragit på sig nya skulder.
Har jag tre miljoner på banken, så köper jag ett hus för två miljoner, medan de flesta andra skulle köpt ett hus för fem miljoner.
Väldigt många idag lever sitt liv genom youtube och andra fiktiva verkligheter.
Vi som har varit med har ofta en egen erfarenhet att se tillbaka på.
Jag blev tillexempel arbetslös i ett par år på nittiotalet, men min bostadsrätt, båt och bil var alla betalda.
Så istället för att försöka sälja sina grejer på en marknad där väldigt många andra också satt i skiten, så kunde jag ägna mina dagar åt att fiska och andra hobbies.
Rätt skönt tyckte jag i alla fall.
Den här likviditeten som du ska casha bolånet med inom en vecka, hur har du placerat den?
Aktieindexfonder och cash/sparkonto.
Jag kan ta en nedgång på 70% och fortfarande casha bolånet.
Det är dock ointressant eftersom jag aldrig kommer att göra det, det var mer illustrativt.
Det som är intressant för mig är om jag klarar av att betala ränta och amortering och om jag får ett större positivt kassaflöde över tid genom sättet jag placerar på.
Hejsan. Har inte läst alla inlägg här så ber om ursäkt om jag repetera mig.
Min fråga är finns det någon fördel att behålla mitt bolån om man är sjukpensionär eller låg inkomstare. Eller är det bara slöseri med pengar?
Det är väl i så fall om det är svårt för dig att få ett nytt bolån i framtiden.
Eftersom du placerar i breda aktieindexfonder och är långsiktig med det skulle jag hellre köra på det och behålla lånet.
Du kommer då ha förutsättningar för att kunna betala av det när du vill i framtiden men förmodligen få högre avkastning över tid. vilket är speciellt viktigt för dig om du har begränsad möjlighet att öka övriga inkomster.
Ja är nog tyvärr så. Som jag själv sagt tidigare så gör pengar mer avkastning på börsen än och betala av lånet. Ändå en irriterad utgift. Synd att man inte kan köpa bostad utan lån eftersom banker kan neka och hjälpa en med betalning och överföring. Nästan som att kunna ta lån är viktigare än kontanter
Är de någe nytt de där att me att bankerna inte vill hjälpa me överföring i samband me köp utan lån??
Va inga konstigheter vid senaste köp å försäljning av en bostad till en annan utan lån… Fast de är snart 7 år sen…
Ärligt vet jag inte mer än att någon nämnde här att någon ej kunde betala kash för en bostad eftersom Swedbank inte ville besvära sig med överföringen osv
De kanske är så på Swedbank… Har Handelsbanken då… Kan vara skillnad vilken bank…