Det här tror jag är den absolut viktigaste punkten med hela konceptet att låna pengar och det här borde vara med i alla typer av lån. Det är här man verkligen kan använda sig av lån som en investering och som ett verktyg.
Dessvärre så lånar majoriteten av svenska folket pengar man inte har för att köpa något man inte har råd med och då är inte lån något bra.
Jag har inget bolån nu men om jag skulle ta ett bolån så skulle jag enbart låna pengar jag redan äger. Att bara ha minimuminsatsen sätter en rejält på pottkanten ifall något händer, men sitter jag så jag kan amortera bort amorteringskravet i lånet så kan jag också utnytja fördelen med lån och hävstång. Skiter sig allt så går man ur det hela barkskrapad men inte minus.
Med riskfri ränta spelar inte hävstången någon roll, dock? Samtidigt går man ju både lång och kort mot valutan/inflationen, så inte heller det spelar någon roll.
Summan av det hela är bara mer valfrihet & trygghet.
Visst, har du pengarna på konto med insättningsgaranti så är det i princip riskfritt. Men att få 3% på sparkonto när banken frågar om 5% ger en negativ avkastning.
Ville mest poängtera att det visst finns en risk med att välja att investera vs amortera. Håller annars med om resonemanget att det är smart att ha cash flow och flexibilitet.
Jag gillar detta och det sätter lite ord på tankar som jag själv delar, förutsatt att man har en hanterbar belåning i förhållande till ens övriga ekonomi.
Om man då provtänker resonemanget ett steg till är logiken av det att öka sin belåning i takt med att ens ekonomi blir starkare (ett krav för att låna mer att man kan betala tillbaks imorgon såklart) för att frigöra likvid för investering?
Jag förordrar på intet sätt att man ska maxbelåna sig eller köpa dyra bostäder på gränsen till vad ens ekonomi tillåter, det är ett annat spel. Här handlar det om att nyttja enredan god ekonomi för skapa mer möjligheter.
Ser flera exempel i min omgivning där folk tar arv för att göra sig skuldfria, tar besparingar till renoveringa trots att man är lågbelånade etc. Jag gör tvärtom investerar arvet och lånar till avloppet.
En annan vinkel på saken som gör det MER riskfylld att ha lånet parkerat på sparkontot vs amorterat är att just det att pengarna är lätt tillgängliga/ likvidida. Dvs samma argument som du säger i rubrikken skulle sänka risk. Dvs man kan vända saken upp och ner.
Skal bilen fixas, kanske behöver den där båten mv? Gäller att känna sig själv och vära ärliga med den typen av risker också …
Därför jag menar vi prater olika typ av risker , högst personligt hur man upfatter dom
Japp, det är därför man kan se det som en försäkring som man betalar en liten avgift för.
Dock, när man byggt en tillräckligt stor buffert så kan man gå vidare och ta risk med resten, och ändå ha en lägre risk än när man amorterar. För med tillräckligt stor buffert, och svängningar på börsen, så kan man ändå hantera fler worst-case-scenarion bättre än om man låst pengarna med amortering.
Frågan är hur man ställer detta tankesätt med mot amorteringskravet och belåningsgradgrad och i förhållande till inkomst… hm. jag får tänka lite till har svårt får ihop det i min hjärna just nu haha, … många parametrar
Om ni tänker helt objektivt och tar bort känslor
Skulle ni belåna huset till max (85%) även om det betyder amorteringskrav på 3%?
Ponera här att ni klarar av kostnaden med hjälp av lön utan minskat livskvalitet.
Dock SUPER-viktigt att se till att man under alla omständigheter klarar sin cash-flow, så att man inte under några värsta-scenarion måste ställa in sina räntebetalningar. Det är många som jobbat med belåning som till slut bränt sig på margin calls/missade räntebetalningar.
Mycket av tråden går ju ut på att minska risken för att inte klara av sina betalningar/sin cash flow. Det är grunden i allt.
Det lär det göra då det går ett ut med kapitalvinstskatt. Vid avskaffande lär vi tala om 1-2 procentenheter per år. Något annat är politiskt omöjligt, och då får man samtidigt motivera eller förändra skatten på sparränta i samma veva.
