Det här kanske skjuter lite utanför kärnfrågan men jag blir genuint nyfiken på detta utifrån vilka personliga insikter ni skaffat er efter de här åren och hur ni nu vill leva. Vill du berätta mer?
Grattis till fullgjort jobb och erhållet resultat.!
Jag upplevde liksim så många andra avundsjukan på arbetsplatsen En sekreterare såg mitt lönebesked. (jag är läkare) och utbrast: “En sån lön skulle man ha!”
Jag svarade genast med att säga: “Men det går bra. Det är bara att ringa upp universitetets läkarlinje och begära att få ansökningshandlingarna. Jag tror att anmälningstiden till höstterminen går ut nu i juni. Sedan får Du räkna med att det tar 7 års studier till legitimation och sedan fem år till fullgjord specialistutbildning. Man får räkna med att det blir cirka en halv miljon i studieskulder - fast under specialistutbildningen får man lön. Och sen blir vi kolleger och det blir trevligt!”
Ja vad skulle hon säga?
Min strategi byggde på realism och hoppfullhet. (Men inte ett ord om att man behöver intellektuella förutsättningar och en studiekapacitet som inte alla besitter.)
Ett annat alternativ, mer anpassat till Din situation vore att säga apropå ingenting:
"Ja, vet Du, det talas ju så mycket negativt om Sverige just nu med det här med våldet och gängkriminaliteten och annat bekymmersamt. Men det som jag tycker är ganska fantastiskt med Sverige är att man bevisligen fortfarande i dag kan arbeta sig upp från mycket begränsade resurser till ett betydande överskott genom sparsamhet och långvarigt hårt arbete.
Det är ju för väl att dom som väljer att satsa så hårt, har möjlighet att uppnå så goda resultat!" Vill Du inte ha lite mer kaffe? Jag kan rekommendera tosca-bakelsen. Den är jättegod!
Återigen realism och hoppfullhet. (Inte ett ord om att många väljer bekvämlighet framför ansträngning. Det förblir underförstått men outsagt.)
7 gillningar
Så ödmjukt av dig 
Apropå “återvändsgränd”: även om ingen eller få förstår de uppoffringar och slit ett entreprenörskap innebär utöver de som själva byggt bolag, så var min poäng inte att man skulle bli bitter av det. Istället skrev jag om att ha överseende och att gråta på väg till banken, dvs att det får vara så att alla inte förstår och att det ändå är ett litet problem för en lyckad entreprenör.
Lumpen var också jobbigt, vet vi som gjorde den, men det är rätt fruktlöst att försöka förklara eller dela war stories med den som aldrig burit grötrock på väg till markan…
Däremot tycker jag det är bekymmersamt för Sverige att så många politiker och opinionsbildare nedvärderar entreprenörskap. Det är alldeles för mycket fokus på att dela på kakan och för lite på att skapa den. Nu pratar jag inte bara om tech-entreprenörer som med massa riskkapital bygger miljardföretag - de får nog medaljer och hyllningsartiklar - utan kanske främst exempelvis den nyanlända flykting som ger sig den på att istället för bidrag leva på att starta en kemtvätt. Det är en rejäl samhällsvinst på många plan men oftast är svaret från Sverige ett misstänkliggörande och en ocean av byråkratiska hinder.
Håller helt med och för att dra det till sin spets - en nära vän har precis gått igenom en cancerbehandling och säkerligen haft samma eller troligen högre stressnivå med belöningen att få livet ”tillbaka” efter några riktigt tuffa år. En annan kollega flydde från Ukraina med sin familj och fick lämna allt de jobbat för hela sitt liv - då står ens egen resa blek i jämförelse. Vet inte var jag vill komma med det mer än att vi är otroligt tacksamma för att vår ”resa” gav oss en så stor utdelning snarare än att i bästa fall ta oss tillbaka till ruta ett. Och jag reflekterar ibland över ”vad skulle jag göra om vi blir av med allt” och försöker vara OK med den tanken oxå - jag vet att vi skulle lösa det ändå 
2 gillningar
Håller helt med. Om det inte vore för människor som var beredda att offra så mycket (tid, besparingar, hälsa, relationer etc) så skulle vi ha ett så mycket fattigare samhälle på så många plan. Där kan jag se en stor skillnad med exempelvis USA där jag bott i perioder och hur de promotar företagande och utveckling (dock många andra utmaningar i det landet som vi inte behöver gå in på 
men behöver jag energi så är det dit jag åker 
)
Vi är fortfarande i början av våra resa så får kanske återkomma om några år men är tacksam för att jag har min sambo som varit med och stöttat i både med- och motgång, hade varit otroligt ensamt annars både under resans gång och nu.
Men som vi resonerar just nu så är det frihet och relationer som betyder mest för oss. Frihet att inte behöva oroa sig för en oväntad utgift eller att någon av oss skulle bli av med jobbet (en stress man ändå levt med i alla år när man inte haft kapital från början, och nu i vågen av varsel i samhället så är det en realitet för många), frihet att kunna ta mer lediga dagar (ja, vi är båda anställda ännu 
) och friheten att kunna välja ett jobb man faktiskt tycker om (oavsett om det är som anställd eller egen). Relationer för att vi offrat mycket de senaste åren (har nog inte alltid varit den bästa och mest närvarande vännen eller familjemedlemmen när företaget krävt allt man hade och mer därtill - det gör en ganska egocentrisk när man under en lång tid ”självvalt” väljer jobb framför umgänge) och vill nu på något sätt ge tillbaka och bli mer närvarande i andras liv.
Det i kombination med att såklart kunna unna sig lite av saker som betyder mycket för en och inte behöva vända och vrida på varenda tanke/ide för att den innebär att man måste avstå från något annat. Och så vill jag personligen fortsätta med företagandet, men i lite mindre skala
Vad tänker du/gör du/hade du gjort?
1 gillning
Ja gud vilket lyxproblem man har - perspektiv liksom Men gissar att det är ganska djupt rotat i människan att vara lyhörd för sociala reaktioner från sin nära omgivning, oavsett pengar på banken eller inte. Jag har reagerat mer på det än jag trodde (i mitt professionella liv där jag jobbar som chef med allt vad det innebär har man ändå fått lära sig att låta mycket rinna av en/se det större perspektivet) så är lite förvånad över min egen reaktion/känslighet i det här 
Vill bara nämna ett alternativt perspektiv och det handlar om att man kan få på truten oavsett vad det gäller om man går emot normen i sin grupp. Dynamiken är den samma oavsett om det gäller att inte skaffa barn, leva som singel, bo i husbil, sluta jobba i förtid eller vad det nu kan vara. Så det behöver inte handla så mycket om pengarna som sådana som att ni sticker ut från mängden i era sammanhang. Man kan alltså rent socialt se det som priset man betalar för att inte följa strömmen och vara som alla andra. Det priset kan man aldrig räkna med att slippa, även om man kan tycka att det är orimligt och idiotiskt.
12 gillningar
Så sant. Och i vanliga fall är jag rätt nöjd när jag sticker ut/tar min egen väg, så vet inte varför jag hängt upp mig just på det här
1 gillning
Grattis till framgångarna. Om inte ”andra” kan glädjas med er så är de inte riktiga vänner,
Man ska inte befatta sig med negativa personer, de är energitjuvar. Säg upp bekantskapen eller åtminstone undvika dem.
1 gillning
Min ärliga åsikt: Skit i vad andra tycker och känner om din framgång.
Du har av vad jag har läst riskerat allt och jobbat röven av dig i många år.
Ska du behöva be om ursäkt för det, för att du nu har det gott ställt för dig och din familj ?
Du har inte fått något gratis och du har förtjänat det , så var stolt över det och låt dem andra vara avundsjuka det är deras problem inte ditt.
All lycka till dig 
Jag mår bra av att jobba ideellt och hjälpa andra när det behövs. Det skapar nya och bra relationer och det är inte för ekonomisk vinning eller av materiella skäl.
Det känns bra nu när man äntligen är ekonomiskt oberoende efter ca 40 års hårt arbete och med bara två resväskor som start när jag reste ensam till Stockholm från landsbydgen för att bygga en framtid.
Jag har inte märkt någon avundsjuka, tvärtom uppskattning när jag arbetar ideelt, tex i Villaföreningen, eller bara hjälpa andra med goda råd där jag har erfarenhet.
2 gillningar
Jag tror att alla människor har olika ambition och en del bli avundsjuka då de inte kan se andras lycka och framgång. 99% av människor går runt i vår värld och gör sina dagliga rutiner och åtaganden och det första de tänker på är inte andra människnor eller hur de har det. Så att jag och du själva ska lägga ner tid och tänka på andra är snarare ett anomali och något som dränerar energi och inte något positivt art behålla i för stor utsträckning.
Vi vet själva att en del inte fattar ekonomi, inte ens grunderna. Då tänker inte jag ens tanken att fråga dem om ekonomiska råd. Det tar en viss tid att lära känna ens vänner och deras alla hemligheter då många är skygga och tysta om allt och enda vägen in är att fråga, hitta något gemensamt och visa att man själv förstår dem. Det är ett under att kunna diskutera lite djupare frågor med sina vänner, “som kan” då alla inte kan eller att man själv känner att man vill diskutera något och få ett utbyte.
Jag ser det positivt som att det går väl för andra och det enda orsaken till att känna avundsjuka i frågan är kanske ett mänskligt inbyggt skydd om ens egenvärde. Det bästa i situationen blir då att man drar rikedom över en kam och förenklar vilket kanske är ett falsk narrativt vilket räddar hedern och behåller en i ett mentalt handfängesel. Det som är utvecklingen av varje individ stannar hos personen. Vägen därifrån är att arbeta på sig själv. Annars är man som sagt fast i dagens a la carte där allt är för lätt att det inte går upp för alla att jobba på sin egen person.
Att vara ödmjuk och accepterande är gods egenskaper som kan ta en långt och att inse att tid är viktigare än pengar tror jag är en del på vägen hos den utvecklande personen. Jag har blivit tvingad själv att inse att saker inte har något värde eller jag vill inte påverkas om jag förlorar något eller allt utan bara gå vidare och göra det bästa av situationen om något skulle hända. Jag sätter ner tid och är allt annsat än klar men att göra en lite plan är 100 gånger bättre än att inte ha en alls. Tillbaka till oss vanliga människor så tror jag inte det finns någon utan man får leta efter dem hos de högpresterande och de som ställt frågan: Vad behöver jag för att klara uppgiften, vad behöver jag för att få högsta betyg i ämnen.
Väl mött
2 gillningar
3 inlägg har sammanfogats med ett befintligt ämne: Att bjuda andra utan att relationen förändras
Utan att ha läst hela tråden så tror jag att det finns en hel del känslor inblandat men även ord, ord som inte alltid kommer fram på dessa känslor.
Även jag är avundsjuk ibland men försöker att inte vara missunsam. Speciellt om jag känner till arbetet bakom.
Sedan tolkar inte jag jantelagen som avundsjuk och att man då även skulle vara missunsam utan att det i Sverige handlar om en rättvisa.
Men rättvisan är ju inte fast eller statisk. Jobbar man mer så är det rättvist han han/hon ska ha mer.
2 gillningar
Hur har det gått?! @ahu
Håller med. Jag tycker att avundsjuka speciellt parad med nyfikenhet kan vara något positivt. “Jag vill också ha det du har. Hur har du lyckats komma dit? Berätta mer!”
Missunsamhet är något helt annat. 100% negativt på alla sätt och vis.
2 gillningar
Beror alldeles på hur och varför människan är ekonomiskt oberoende. Tveksamma affärer där hen lurat av fattigpensionärer hus och hem? Inte avundsjuk utan vred. Folk som har gnetat på bruket och sparat i 30 år? Big applause! Det finns fin och ful rikedom.
Grejen är ju bara att få rika har varken lurat pensionärer eller gnetat på bruket. De flesta har gjort något hel annat man inte känner till.
Och då är frågan vad man tänker om dem. Antar man att de lurat sig till pengarna och måste va dåliga människor?
Eller antar man att de måste gjort något väldigt uppskattat eftersom folk velat byta bort så mycket pengar mot deras tjänster.
Min åsikt är att det är den andra i 99% av fallen. Och hur som helst missbedömmer jag hellre folk åt det hållet än tvärt om.
1 gillning